Under nazistdemonstrationen i Göteborg den 30 september i år utrustades enskilda poliser med kameror, och det är något som är på gång att införas i stor skala över hela landet. Ett nytt forskningsprojekt vid Göteborgs universitet ska nu undersöka vilka konsekvenser kamerorna får för polisens arbete.
För att skapa ökad transparens och därigenom större tillit har polismyndigheten i flera fall nu själva börjat filma sitt arbete med hjälp av kroppsburna kameror. Kamerorna är i många fall ovärderliga för att samla in bevis vid upploppsliknande situationer i olika miljöer, exempelvis vid stora demonstrationer och högriskmatcher i fotboll.
Saknas studier – Teknologin med kroppsburna kameror är redan i bruk inom många andra poliskårer men det saknas svenska studier som fokuserar på teknikens inverkan på polisernas arbetssituation. Å ena sidan beskrivs denna teknologianvändning som ett verktyg som kommer att förbättra rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för polisen, å andra sidan uttrycks oro över aspekter kopplade till övervakning och integritet – i vilka sammanhang använder polisen kamerorna och vad händer med filmerna efteråt, säger Marie Eneman, forskare i informatik.
Forskarna i det treåriga projektet Kameraövervakad yrkesutövning och ansvarsutkrävande – en studie om den svenska polisen, som leds av Marie Eneman, kommer särskilt att studera de möjligheter och utmaningar som uppstår i användningen av kroppsburna kameror för den enskilde polisen. De kommer även att titta på hur hanteringen av kamerorna organiseras och de problem som uppstår mellan polisens arbete på gatan och polisledningen med fokus på ansvar, handlingsbarhet och övervakning.
Vem som helst kan fota Samtidigt kommer de att undersöka vilka dilemman som skapas genom allmänhetens användning av kameror för att dokumentera polisens agerande.
– De flesta människor i västvärlden har i dag en smart telefon med kamera nära till hands. Detta kan vara problematiskt i största allmänhet då vem som helst, när som helst, kan bli fotograferad eller filmad mot sin vilja eller utan sin vetskap för att sedan exponeras i exempelvis sociala medier. Men det är särskilt problematiskt för poliser eftersom de som enskilda representanter för en myndighet i samband med sitt yrkesutövande har befogenheter att bruka våld, säger Marie Eneman.
Projektet startar i januari 2018 med fokus på flera polisregioner i landet. Arbetet kommer främst ske genom intervjuer med enskilda poliser, fokusgrupper och dokumentstudier.
Fakta Forskningsrådet Forte har beviljat drygt 3,3 miljoner kronor för det treåriga projektet Kameraövervakad yrkesutövning och ansvarsutkrävande – en studie om den svenska polisen.
Projektledare: Marie Eneman, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
Övriga projektmedlemmar: Bertil Rolandsson, institutionen för sociologi och socialt arbete, Göteborgs universitet, Jan Ljungberg, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet, Dick Stenmark, institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
– I framtiden hoppas vi att det här kan bidra till att man får fram farmakologiska verktyg för att hjälpa dem som är beroende, säger Amir Lotfi Moghaddam, disputerad i beroendemedicin vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi.
I sin prekliniska avhandling har han genom försök på råttor undersökt faktorer som kan vara avgörande för att exempelvis en feströkare blir vanerökare. Utöver nikotin har han studerat amfetamin. Båda medlen är centralstimulerande, men har olika molekylära mekanismer.
Studierna visar att den del av hjärnan som kan kopplas till målinriktade beteenden, som hantering av cigaretter, rubbas av substanser som nikotin och amfetamin. Förändringarna överförs sedan och etableras i hjärnregioner med betydelse för vanebildning och drogberoende.
Svårt att sluta Det ena triggar alltså det andra, och även om drogens njutningsvärde över tid minskar för individen så fortsätter beteendedelen av hjärnan att jobba på.
– I ett sent stadium av beroende hör du ofta från rökare att de egentligen inte njuter av rökningen. De vet att det är dåligt för dem men de kan inte göra något åt det. Vanan är för stark för att enkelt kunna brytas, konstaterar Amir Lotfi Moghaddam.
De här processerna pågår parallellt i olika sektioner i en del av storhjärnan som heter striatum, hos både människa och råtta. I de aktuella studierna utsattes djuren för dagliga nikotindoser under femton dygn, eller för amfetamin under fem dygn.
Över till tvång Råttorna genomgick sedan ett stort antal beteendetester, molekylärbiologiska mätningar och undersökningar av hjärnaktivitet.
– Det intressanta är att när vi ger djuren nikotin eller amfetamin under en kort tid så kan vi direkt konstatera förändringar i den del av striatum som reglerar målinriktade beteenden, medan förändringar i den sektion som kopplas till vanebildning kommer senare, när drogerna är ute ur systemet, säger Amir Lotfi Moghaddam.
– Det är viktigt att poängtera att fynden är gjorda på råttor, och att det behövs fler studier, men vi tror att de här förändringarna är viktiga när det gäller övergången från rekreationsanvändning till tvångsmässig användning, säger han.
Dioxiner är ett samlingsnamn för en grupp klorerade organiska molekyler där vissa uppvisar hormonstörande och cancerframkallande egenskaper. Några polyklorerade bifenyler (PCB) har liknande egenskaper och brukar då kallas för dioxinlika PCB. Sedan 1970-talet har det forskats om dessa föreningar, och de flesta toxikologiska studier har baserats på djur eller djurceller. Dessa studier har sedan legat till grund för det riskbedömningssystem som finns inom EU som avgör gränsvärden i livsmedel. De senaste åren har utvecklingen inom forskningen gått mot att studera mänskliga cellers påverkan av dessa föreningar.
– På grund av de negativa hälsoeffekterna är det viktigt att forskarna alltid ligger i framkant med att förfina riskbedömningen, säger forskaren Malin Larsson.
Mer verksamma i människor För riskbedömning av dessa föreningar i mat, används inom EU relativa riskfaktorer för att beskriva föreningarnas totala risk. Dessa riskfaktorer kan ses som vikter som beskriver hur verksam en dioxin eller en dioxinlik PCB är jämfört med den mest kända och mest giftiga dioxinen, ofta förkortad TCDD. I sin avhandling visar Malin Larsson att en del dioxiner är mer verksamma i mänskliga celler än vad som anges i de riskfaktorer som används i dag medan de dioxinlika PCB är mindre aktiva.
– Om vi tänker oss att andelen dioxinlika PCB skulle minska i lax från Östersjön så visar våra studier att den totala risken fortfarande skulle vara väldigt hög, säger Malin.
För att få insikt i varför dioxiner och dioxinlika föreningar är olika verksamma skapade Malin Larsson modeller baserade på egenskaper som härstammar från föreningarnas kemiska struktur.
– För att komma åt de små skillnaderna i struktur som finns mellan dessa föreningar var jag tvungen att räkna på molekylernas elektroniska egenskaper, säger Malin Larsson.
Små förändringar spelar stor roll För dioxiner och dioxinlika föreningar kan en så liten förändring som att flytta en kloratom från en position till en annan på samma kolring spela stor roll för föreningarnas hälsoeffekter. Just kloratomerna och de intilliggande kolatomerna har varit i fokus i avhandlingen för att beskriva skillnader i biologisk aktivitet mellan dessa föreningar.
I avhandling undersöker Malin Larsson även huruvida det finns kemikalier bland de mest producerade i Europa som kan tänkas likna dioxiner och även binda till samma protein (Ah-receptorn). I sin virtuella screening av 6 445 industrikemikalier identifierade hon 41 föreningar som potentiellt kan verka som dioxiner och dioxinlika PCBs. Dessa 41 föreningar har olika användningsområden i samhället och inkluderar bland annat bekämpningsmedel, läkemedel, pigment och plastadditiv (UV-filter).
– En del av dessa kemikalier har tidigare visat sig kunna aktivera eller hämma proteinets verkan, men de allra flesta är ännu oskrivna kort som bör undersökas vidare, säger Malin Larsson.
Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB.E3.01 (Lilla Hörsalen), KBC-huset.Fakultetsopponent är Dr Scott Boyer, Swedish Toxicology Sciences Research Center (Swetox), Södertälje.
– En googling på psykopati ger över en miljon träffar och ger intrycket att folk blir lurade av psykopater till höger och vänster, säger Karolina Sörman som forskar om psykopati på Karolinska institutet.
I medier och populärkultur har det blivit relativt vanligt att slänga sig med begreppet. En av anledningarna är att många tycker att psykopati är spännande, och något som man med skräckblandad förtjusning vill veta mer om, tror Karolina Sörman.
I boken Omgiven av psykopater, som kom ut tidigare i år, påstår författaren Thomas Eriksson att vi alla förmodligen har en psykopat i vår omgivning, och att 3–4 procent av befolkningen är psykopater. Enligt Karolina Sörman finns det inga vetenskapliga belägg för den statistiken.
– Det finns få välgjorda studier som visar hur många i en vuxen befolkning som är psykopater, säger hon.
Psykopatiska drag
I Sverige saknas det till och med forskning på hur många som uppfyller de medicinska kriterierna för psykopati. Dock finns det brittiska studier som säger att det rör sig om mindre än 1 procent av den manliga befolkningen.
Men faktumet att de karaktärsdrag som utmärker en psykopat – som brist på empati, känslokyla, manipulativt beteende, oräddhet, lögnaktighet – finns mer eller mindre utspridda i befolkningen, gör det förståeligt att det pratas mycket om psykopatiska drag, menar Karolina Sörman.
– Den som klassas som psykopat ska dock inneha många av dessa egenskaper.
Forskningsfokuset vad gäller psykopati låg länge på kriminella grupper. De senaste årtiondena har intresset istället förflyttats till att studera psykopatiska egenskaper och förstå hur dessa samverkar och formar ett psykopatiskt beteende.
Psykopatiska drag hos barn
Karolina Sörman och hennes forskningsgrupp studerar just nu i vilken utsträckning man kan hitta psykopatiska karaktärsdrag hos barn och ungdomar. Här får föräldrar gå igenom olika psykopatiska egenskaper och uppskatta i vilken grad de anser att deras barn innehar dessa.
– I en studie har vi preliminära resultat som indikerar att den absoluta majoriteten barn i en icke-klinisk samhällsgrupp, har en väldigt låg grad psykopatiska drag men att det i varje årskull finns en liten grupp barn, lite under en procent, med egenskaper som känslokyla, brist på ånger eller impulsivitet
Karolina Sörman understryker dock att bara för att barn har vissa egenskaper behöver det inte alls betyda att de sedan utvecklar psykopati som vuxna.
– Det här är något otroligt komplext. Hur man utvecklar empati och en förmåga att bry sig om andra människor är något som grundläggs i väldigt tidig ålder, men hjärnan fortsätter sedan att utvecklas fram till 25 års ålder, säger Karolina Sörman.
Möjligt att behandla
Psykopati är varken en sjukdom eller en psykiatrisk diagnos, utan ett avvikande och antisocialt beteende. Psykopater hittas framför allt inom kriminalvården och rättspsykiatrin. Att prata om att bota en psykopat är därför felaktigt, man använder istället termen behandla, något som länge ansågs vara omöjligt.
På 1990-talet genomfördes en studie i USA på en grupp kriminella psykopater som snarare blev bättre på att manipulera sin omgivning och begick fler brott efter behandling. Karolina Sörman menar att denna föreställning inte längre finns kvar utan att forskningen idag snarare pekar mot just behandling.
Behövs mer forskning
– Jag var på en konferens 2011 med forskare inom psykopati från hela världen och där pratades det mycket om att vi måste börja forska mer på behandling. Psykopater som återfaller i brottslighet hela tiden kostar samhället massvis med pengar. En viktig fråga att ställa sig, menar Karolina Sörman är vad behandlingen har för möjligheter och syften.
– Inom kriminalvården som är den plats där man främst träffar på psykopater har behandling framför allt syftat till att skydda samhället och detta genom att hålla de psykopatiska dragen i schack för att hindra dessa personer att falla tillbaka i kriminella beteenden.
Henrik Andershed, professor i kriminologi och psykologi på Örebro universitet pratar om samma sak.
– Behandlingen har varit mer inriktad på att behandla beteenden än personlighetsdragen i sig, exempelvis arbeta med riskfaktorer som alkoholkonsumtion, eller lära sig hantera sin impulsivitet och därmed bli kapabel att kontrollera sina handlingar och låta bli att gå ut och begå brott.
Brist på empati
Med dagens ökade förståelse för hjärnan och dess neurologiska mekanismer kommer också kunskap om exempelvis varför en person har brist på empati.
– Denna kunskap kan i sin tur vara en möjlighet till behandling. Kan man få en person att känna att den har någon nytta av att vara mer empatisk då kan också avvikande beteenden lindras, säger Karolina Sörman.
Ett exempel på detta är en holländsk studie som gjordes för några år sedan där 21 individer med diagnosen psykopati fick titta på filmer där personer utsattes för både smärtsamma och kärleksfulla situationer.
Precis som förväntat var empati-aktiviteten hos försökspersonerna lägre i hjärnan än hos andra, när de tittade på filmerna. Men när de fick titta på klippen igen och denna gång blev tillsagda att känna empati visade det sig att hjärnaktiviteten blev som hos en normal grupp. Slutsatsen av forskningen var att psykopater kan känna empati om de måste, att de har en typ av “empati-knapp” som de kan slå av och på.
– Ja, det börjar komma indikationer på att det kanske går att jobba med empatisk förmåga, även om man är försiktigt optimistisk, säger Henrik Andershed vars forskargrupp undersöker hur och varför psykopatiska drag utvecklas från barn till vuxen.
– En av anledningarna till att vi studerar barndomen är att det kan vara möjligt att påverka barns empatiska förmåga i större utsträckning. Det finns mer hopp här. Men först måste vi förstå hur personlighetsdragen hänger ihop och hur arv och miljö påverkar.
Vem blir psykopat?
Henrik Andershed understryker att forskning på barn inte handlar om att hitta barnpsykopater då psykopati är en vuxendiagnos. Det man försöker förstå är vilka faktorer som ökar samt minskar riskerna för att utveckla psykopati.
– Redan i treårsåldern kan man se individuella skillnader, säger Andershed, vars studie årligen följer en grupp individer på två tusen barn och mäter drag som anses vara kärnan i den psykopatiska personlighetsstörningen.
Orädda och trotsiga barn
Forskningsgruppen studerar även vilka som är de viktigaste risk- och skyddsfaktorerna. Exempel på riskfaktorer hos barn är tidig oräddhet, så kallad fearlessness, att man har ett svårhanterligt temperament eller tidig trotsighet. Det i kombination med en otrygg hemmiljö, exempelvis att föräldrarna har psykiska problem eller missbrukar, ökar risken för att utveckla psykopati.
Risk- och skyddsfaktorer är både biologiska, miljömässiga och sociala. Vad som gör det komplext att förutspå vem som kommer att utveckla psykopati eller inte, är att utvecklingsvägarna ser väldigt olika ut.
– För vissa individer kommer vissa faktorer orsaka att de utvecklar psykopati och för vissa andra faktorer. Det är samma sak som med fysiska sjukdomar.
Vad beror psykopati på?
Inom evolutionsteorin menar man att det finns ett syfte att inom en grupp ha individer som exempelvis är helt orädda. Studier har visat att psykopati till stor del är ärftligt.
– Det finns en del forskning som utgår från tvillingpar där man kan bryta isär vad som handlar om den delade miljön, och vad som inte gör det. Här finns exempelvis studier som pekar på att egenskapen känslokyla är 60 procent ärftlig. Men det finns givetvis miljöfaktorer som har stor betydelse. Just därför är det också viktigt att lägga forskningsresurser på att förstå vad vi kan påverka, säger Karolina Sörman.
Text: Emma Larsson på uppdrag av forskning.se
Efter elbilen kommer elvägen, hävdar somliga. Ett antal elvägstekniker är på gång och Sverige är ett av de länder i världen som kommit längst med att utveckla tekniken. Den gemensamma tanken är att el- eller hybridfordon kopplar upp sig mot elnätet medan man kör. Vinsten är att man sparar på batterierna som också kan göras mindre, till gagn för både kostnaden och miljön.
Hur elförsörjningen ska gå till, finns det olika förslag på.
– Fördelarna med den lösning vi utvecklat är att skenorna kan läggas direkt på asfalten och att den fungerar både när man kör och står till, säger Mats Alaküla, professor i industriell elektroteknik och automation vid LTH.
Skarpt läge nästa år Elvägen, som byggts i Örtofta nära Lund, är en 120 meter lång teststräcka.
– Den teknik vi tar fram är först i världen med att fungera lika bra på landsväg som i staden. Samma teknik används för stadskörning och på landsväg, stillastående och i rörelse, säger Mats Alaküla som poängterar att elsäkerheten är mycket hög. Laddskenorna aktiveras en meter i taget och bara när ett fordon passerar eller stannar till.
Foto: elonroad
Vägen är ett demonstrationsprojekt som finansierats av Energimyndigheten och som nu alltså är klart. Senare i höst blir det formell och högtidlig invigning av testvägen.
Redan nästa år planeras dock elvägen att användas i skarpt läge. Då kommer stadsbussarna i Mariestad att laddas med den nya tekniken.
Laddar utan sladdar på parkeringen
– I första skedet kommer vi att lägga vi skenor vid busshållplatserna, därefter siktar vi att elektrifiera också vissa körsträckorna i staden, berättar Dan Zethraeus som är projektledare för satsningen och som bildat bolaget Elonroad för att ta tekniken ut till marknaden. Han hoppas att även personbilar så småningom kommer att se nyttan av att slippa koppla in en sladd när de parkerar.
För att elvägar överlag ska fungera på allmän väg och slå igenom, måste fordonstillverkarna vara beredda att göra vissa justeringar. Det krävs bland annat att en ”avtagare” monteras under bilen och att bilens ombordladdare konfigureras så att den kan ta emot spänning från vägen.
– De flesta av dessa förändringar är desamma oavsett vilken elvägsteknik som används men där finns givetvis skillnader. På lång sikt måste man räkna med en standard för elvägsladdning, säger Dan Zethraeus som berättar att man haft besök av flera fordonstillverkare i Sverige.
Teststräcka
Teststräckan har byggts på intill ett kraftvärmeverk som drivs av energibolaget Kraftringen som också är samfinansiär i projektet.
Detta utmärker elvägstekniken utanför Lund:
Den fungerar inte bara för lastbilar utan också för mindre fordon, då ledskenorna bara aktiveras en meter i taget. Avtagaren är 1,5 cm hög och ryms under en personbil. Fordonet laddas både i fart och stillastående, också när motorn är avstängd. Det gör att den också lämpar sig för exempelvis busshållplatser och parkeringsfickor. Den är enkel att installera med måttliga krav på anslutning till elnätet då den kan byggas i 100-tals meter långa sektioner med en enda inmatning av elström.
Tekniken finns i två versioner:
En som läggs helt ovanpå asfalten och bygger som mest 45 mm. Denna lämpar sig speciellt för städer där det är mycket svårt att göra stora installationer i väg.
En version som är nedsänkt och endast bygger mindre än 10 mm ovanpå vägbanan. Den lämpar sig för högfartssträckor. Den kräver visserligen ett ingrepp i vägbanan, men behöver bara en inmatning från sidan av vägbanan varje 0.5-1 km, vilket är betydligt glesare än någon annan elvägsteknik.
Kontakt: Mats Alaküla, Professor Industriell elektroteknik och automation, LTH, Lunds universitet, +46 46 222 92 84 , +46 73 902 21 45, mats.alakula@iea.lth.se Dan Zethraeus 0705697037 dan@elonroad.com
– Utvecklingen motverkar de värden där alla ska ges en god och likvärdig utbildning i fritidshemmet oavsett bakgrund och uppväxtvillkor. Fritidshemmen i min studie riskerar att upprätthålla och reproducera strukturella skillnader i barnens liv, säger Catarina Andishmand.
Hon har under tre terminer följt fritidshemsverksamheten på fem fritidshem i tre socioekonomiskt skilda område, med sammanlagt 250 barn och 24 pedagoger.
Catarina Andishmand konstaterar stora skillnader mellan fritidshemmen trots de formulerade likvärdighetsideal som finns, bland annat i skollagen.
Segregeringen får konsekvenser
Boendesegregation får konsekvenser för fritidshemmets verksamhet såtillvida att barngrupperna i fritidshemmen blir alltmer homogena vad gäller barnens sociala bakgrund.
– Det är problematiskt. Fritidshemmet blir inte en mötesplats där barnen kan fördjupa förståelsen för olika sätt att tänka och vara, säger Catarina Andishmand.
Men även de stora barngrupperna inverkar negativt, dels på relationerna mellan personal och barn, dels på personalens möjligheter att erbjuda en god pedagogisk verksamhet.
Den stora expansionen av fritidshem under de senaste decennierna har ökat tillgängligheten och på så sätt ökat likvärdigheten ur ett socialt jämlikhetsperspektiv. Mer än 80 procent av alla barn i åldern sex till nio år deltar idag i fritidshemsverksamhet efter skoldagens slut.
– I takt med fritidshemmens expansion har de inte i samma takt fått resurser för att bibehålla och utveckla fritidshemmen och pedagogikens särart. För att fritidshemmet ska kunna verka för en likvärdig utbildning och kompensera för barns olika livsvillkor krävs att barngruppernas storlek minskas och att resurser till fritidshemmen fördelas utifrån behov, säger Catarina Andishmand.
Fritids-pedagogiken underordnad skolans
Personalen i de studerade fritidshemmen strävar efter att uppfylla ett uppdrag de inte riktigt får förutsättningar att utföra, menar hon.
Trots knappa resurser försöker personalen upprätthålla en verksamhet som ska vara rolig och meningsfull för barnen. Analysen av de organisatoriska villkoren visar dock hur fritidshemmets pedagogiska verksamhet i samtliga fall blir underordnad grundskolans verksamhet.
Under sin doktorandtid i Wageningen studerade forskaren Karen Kloth bladlössens sugbeteende på olika varianter av modellväxten Arabidopsis thaliana, insamlade från 350 olika platser på norra halvklotet.
För detta ändamål utvecklade nederländska forskare en videoplattform. Med videokamera följdes bladlössens rörelser och man mätte hur ofta lössen stack in sugsnabeln för att dricka av växtens söta cellinnehåll.
Bladlus med sugsnabel i floemkärl. Skiss: Karen Kloth
Protein längs kanterna
På vissa växter gjorde bladlössen endast korta penetreringar och sög nästan inte upp någon ”sockersaft”. Det här beteendet var korrelerat med en specifik gen som kodade för ett okänt protein. På Umeå Plant Science Centre, UPSC, vid Umeå Universitet undersökte forskarna därefter var proteinet befinner sig i växterna. Man överförde en fluorescerande variant av proteinet in i växterna och kunde se att det sitter längs kanterna av de rör som transporterar sockersaft, så kallade floemkärl.
Man kunde också se att om proteinet finns i växterna får bladlössen färre avkommor. Under varma förhållanden producerar växterna mer protein, då påverkas bladlössen mer och växterna bildar fler frön.
Videoplattform med bladlöss. Foto: Karen Kloth
– Vi spekulerar i att problemet för bladlössen kanske är att proteinet täpper igen deras sugsnabel, säger Karen Kloth, i dag postdoktor på institutionen för fysiologisk botanik vid Umeå universitet.
Försvarsmekanismer mot bladlöss är av intresse för växtförädlingsföretag som försöker få fram växter som inte kräver kemiska bekämpningsmedel för att hålla bladlössen i schack.
Resultaten publiceras i tidskriften the Plant Cell.
Bladlössens sugbeteende: Vuxna vinglösa bladlöss, Myzus persicae, filmade på bladskivor av Arabidopsis thaliana.
Erik Lignell kommer att vara så kallad samverkansdoktorand och studierna kommer att göras inom området matchanalys i ishockey. Samtidigt fortsätter han i Frölunda som analytiker och assisterande coach i Roger Rönnbergs ledarteam.
– Fokus kommer ligga på att analysera olika situationer som uppstår under en hockeymatch. Delar som går att studera är exempelvis hur spelaren åker och skjuter, hastighet liksom passningar. Detta för att öka förståelsen för vad som sker och hur det påverkar spelet. En ishockeymatch ger en enorm mängd information och i det flödet är det viktigt att kunna filtrera och sortera ut den information som är betydelsefull, säger Erik Lignell.
Den nuvarande rollen som videoanalytiker innebär konkret att han analyserar matcher och träningar med hjälp av video och statistik, ett arbete som görs ihop med kollegorna i coachteamet.
Grundat i evidensbaserad kunskap
– Jag tar tillsammans med övriga coacher fram videosekvenser som diskuteras och visas för spelarna, som ett led i att utveckla spelet. Förhoppningsvis kan mina doktorandstudier leda till en ökad kunskap om spelet, för att på så sätt kunna utveckla och optimera ishockeyn, säger Erik Lignell.
Vid institutionen för kost- och idrottsvetenskap finns sedan tidigare en etablerad forskargrupp inom tränings- och matchanalys av lagidrotter. Det är den forskargruppen som nu utökas och alltså även kommer att inkludera studier inom ishockey.
Professor Claes Annerstedt, prefekt vid institutionen, ser samarbetet som mycket glädjande.
– Frölunda Indians, och i förlängningen hockeyn i allmänhet, får hjälp av universitetet att tillämpa vetenskap i praktiken och att i ökad utsträckning grunda sina träningar och matcher i evidensbaserad kunskap. Göteborgs universitet, å sin sida, får tillgång till en elitidrottsmiljö för studier av undervisning och lärande och där prestationsutveckling utgör fokus, säger han.
Triple-win-situation
– Detaljerade analyser genom såväl systematiserad GPS-kunskap som fysiologisk kunskap bidrar exempelvis till att utveckla träningsplaneringar och till bättre taktiska dispositioner.
Christian Lechtaler, hockeylagets klubbdirektör, tycker så här om samarbetet:
– Vi utvecklar vår personal och uppmuntrar individer som vill gå framåt. Samarbetet med Göteborgs universitet är ur vårt perspektiv positivt såväl för Frölunda som för Erik Lignell. En triple-win-situation.
– Vi ser ett signifikant brott i kurvan 2010 som sammanfaller med när Obamacare infördes. Fram till dess ledde en försämring i den subjektivt upplevd hälsan också till en minskning i den sociala tilliten i det amerikanska samhället men plötsligt hände något, säger Jan Mewes, docent vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet.
Social tillit hänger intimt samman med hur man mår och ser på sin framtid och med känslan att ha kontroll över livet. Från 1970-talet och framåt har den uppmätta sociala tilliten stadigt och dramatiskt minskat i det amerikanska samhället. Social tillit definieras som tron på att man kan lita på de flesta människor, även främlingar.
Tillit brukar liknas vid ett samhälles sammanhållande ”kitt” och främjar andra värden som demokratiskt samarbete, hälsa, deltagande i samhällslivet och tillfredsställelse med livet. Den sociala tilliten är generellt sett mycket låg i USA i jämförelse med flera västeuropeiska länder.
Fler fick tillgång till sjukförsäkring
Medan exempelvis svenskar har allmän sjukförsäkring och i princip fri tillgång till sjukvård, har sjukvård i USA fram till 2010 till stor del handlat om att själv ha råd att bli sjuk eller möjlighet att teckna försäkring. Med införandet 2010 av Affordable Care Act, populärt kallat Obamacare, fick ytterligare 20 miljoner tidigare oförsäkrade amerikaner tillgång till sjukförsäkring.
I en artikel som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Social Science and Medicine visar forskarna Jan Mewes vid Umeå universitet och Giuseppe Nicola Giordano vid Lunds universitet hur Obamacare kan ha inneburit något av ett paradigmskifte, inte bara för amerikanernas tillgång till sjukvård utan även för hur de ser på tillvaron i stort. Försämrad hälsa ledde till en mätbar minskning av den sociala tilliten under perioden 2006-2010, men efter 2010 kan man inte längre finna något sådant samband.
– I ett samhälle som saknar socialt skyddsnät i form av sjukförsäkring kan försämrad hälsa eller redan rädsla för försämrad hälsa underminera människors framtidstro, eftersom allting är beroende av att man hela tiden är frisk nog att arbeta och tjäna pengar till sjukvård och annat nödvändigt. Därför är det logiskt att ett förbättrat skyddsnät också påverkar människors attityder i stort, säger Jan Mewes.
Artikeln i Social Science and Medicine bygger på datamaterial från den regelbundet återkommande US General Social Survey. I två på varandra följande delstudier (2006-2010 och 2010-2014) har samma personer intervjuats tre gånger under en treårsperiod. Underlaget till artikeln baseras på stickprov från perioderna 2006-2010 och 2010-2014 med 1652 respektive 1187 deltagare.
Thaler utvecklade teorin för mental bokföring som förklarar hur människor förenklar finansiella beslut genom att skapa separata konton i sitt medvetande; och baserar varje enskilt beslut på dess effekt inom ett av dessa konton snarare än dess effekt på hela förmögenheten. Han visade också hur så kallad förlustaversion kan förklara varför vi värderar samma föremål betydligt högre när vi äger det än när vi inte gör det, ett fenomen som Thaler döpte till ägandeeffekten. Thaler är en av grundarna av forskningsområdet beteendefinans som studerar hur kognitiva begränsningar hos investerare påverkar finansiella marknader.
Sociala preferenser
På området sociala preferenser har Thalers teoretiska och experimentella forskning om rättvisa varit inflytelserik. Han visade hur konsumenternas känsla för rättvisa kan få företag att avstå från att höja sina priser i tider av ökande efterfrågan, men inte i tider av ökande kostnader. Tillsammans med 2002 års ekonomipristagare Daniel Kahneman och med Jack Knetsch utformade han diktatorspelet, ett experimentellt verktyg som senare använts för att mäta rättviseattityder i hundratals studier världen över.
Bristande självkontroll
Thaler har kastat nytt ljus över den urgamla observationen att det kan vara svårt att hålla sina nyårslöften. Tillsammans med Hersh Shefrin visade han hur man kan analysera självkontrollproblem inom ramen för en så kallad planner-doermodell. En liknande ansats används numera inom modern psykologi och neurovetenskap för att beskriva spänningen mellan långsiktig planering och kortsiktigt handlande.
Berättelsen om Odysseus och sirenerna handlar om spänningen mellan det långsiktiga planerande jaget och det kortsiktiga njutningsinriktade. Illustration: Johan Jarnestad.
Vi faller ofta för kortsiktiga frestelser och överger våra långsiktiga intentioner att spara mer för ålderdomen, eller att leva ett hälsosammare liv. I sin tillämpade forskning visade Thaler hur puffar eller nudges, ett begrepp Thaler själv har myntat – kan hjälpa människor till bättre självkontroll exempelvis i sitt pensionssparande.
Richard Thalers samlade bidrag har byggt en bro mellan ekonomiska och psykologiska analyser av beslutsfattande. Hans empiriska resultat och teoretiska insikter har varit avgörande för att skapa det nya och snabbväxande forskningsfältet beteendeekonomi, som haft ett djupgående inflytande på många områden av ekonomisk forskning och politik.
Riksbankens pris i ekonomisk vetenskap till Alfreds Nobels minne 2017: Richard H. Thaler, född 1945 (72 år) i East Orange, NJ, USA. Fil.dr 1974, University of Rochester, NY, USA. Charles R. Walgreen Distinguished Service Professor of Behavioral Science and Economics vid The University of Chicago Booth School of Business, IL, USA Prissumma: 9 miljoner svenska kronor
Resultaten visar hur mark, om den sköts väl, kan mildra snabba förändringar i klimatet. Sådana åtgärder leder också till högre avkastning från såväl jord- som skogsbruk.
– Det är lätt att förbise vilken enormt värdefull global resurs våra jordar är, säger Gustaf Hugelius från Stockholms universitet, medförfattare till två vetenskapliga artiklar på ämnet.
– De här studierna pekar på utmaningar och kunskapsluckor. Men desto viktigare är att vi ser en potential för att fortsatt säkra den globala tillgången på mat och skogsprodukter samtidigt som klimatuppvärmningen minskas.
Organiskt material i jord, som förmultnande växt- och djurdelar, binder långt mycket mer kol än hela jordens atmosfär och alla växter tillsammans. Forskarna har för första gången kombinerat global och regional data för att skapa kartor över kol i all världens jordar, inklusive torvmarker och permafrost. De hittade oväntat stora mängder potentiellt känsligt kol i den norra tajgan, ett ekosystem som värms upp snabbare än något annat. Dessa kollager är relativt dåligt kartlagda och det saknas kunskap om dem.
Kan öka koldioxidinlagringen i jorden
Men det finns hopp, menar forskarna. De kunde visa att över 70 procent av markens kol finns i jordar som brukas av människor. Genom att förbättra skötseln av den här marken kan man öka koldioxidinlagringen tillräckligt mycket för att kompensera för framtida koldioxidutsläpp från tinande permafrost. Det kan handla om att minska jordbearbetning, ha djur på bete året runt och att lägga på kompost på betesmarker. Att plantera fleråriga grödor, i stället för ettåriga, kan lagra mer kol och minska erosionen genom att rötterna når djupare i marken.
– Jord är inte intressant för de flesta människor, men det är en riskfri lösning på klimatproblem och har stora fördelar. Att främja markhälsan skyddar livsmedelssäkerheten och bygger motståndskraft mot torka och översvämningar, säger Rob Jackson, professor vid Stanford University och en av artikelförfattarna.
Det började med en idé hos personalen på det kommunala återvinningsföretaget NSR, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, i Helsingborg. Hur kan man minska mängden träavfall som går till förbränning och i stället återanvända det?
Tillsammans med den syriske professorn Mahmood Hameed, specialist på träteknik och träindustri och nu anställd som akademisk rådgivare och forskare på NSR, började de arbeta fram ett koncept för spånplattor av träavfall och fossilfria bindemedel.
I augusti 2016 fick idén startsignal att bli ett förprojekt inom det strategiska innovationsprogrammet RE:Source. Och i mars 2017 fick de godkänt att jobba vidare inom ett innovationsprojekt som ska vara klart i juni 2019.
Testar alternativa bindemedel
– Under förprojektet testade vi tre spånplattor tillverkade av flisat träavfall med olika bindemedel. Bindemedlet, syntetiskt lim, är vanligtvis en bidragande orsak till miljöfarliga utsläpp av allergiframkallande ämnen som formaldehyd, berättar Eric Rönnols från NSR, en av de två projektledarna.
Nu arbetar de med 15 olika sorters spånplattor, tillverkade av träavfall med varierande ursprung och med olika bindemedel. Tanniner (som framställs ur träråvaruprodukter) och albuminer (en sorts protein) är exempel på alternativa bindemedel.
Träavfallet från NSR förbehandlas och skickas sedan till universitetet i Göttingen, Tyskland, där arbetet med spånplattorna och testningen görs under ledning av Dr Mahmood Hameed.
Sparar resurser och klimat
Det finns flera miljömässiga vinster med initiativet. Spånplattor består oftast av jungfruligt virke och biprodukter från trävaruindustrin. När man i stället återanvänder träavfall går det åt mindre virke, vilket sparar jordens resurser. Och tack vare att träavfallet återanvänds minst en gång innan det går till förbränning fördröjs även det koldioxidutsläpp som allt trämaterial oundvikligen släpper ut, vilket sparar på klimatet.
– När projektet är slut hoppas vi att vi har fått underlag för patent på något som kan utnyttjas kommersiellt. Jag tror att till exempel leksakstillverkare och företag med miljöprofil skulle visa stort intresse för en försäljningsbar produkt, säger Eric Rönnols.
Projektet ska även undersöka hur man kan förbättra hanteringen av träavfall på byggarbetsplatser. En sortering utifrån kvalitet – rent trä, målat trä eller avfall – underlättar den fortsatta återvinningen.
Mer information:
Projektledare: Eric Rönnols, Senior Advisor NSR, telefon 070-545 7460, eric.ronnols@nsr.se
Framtidens miljövänliga spånplattor
* Projektet Produktion av miljöanpassade spånplattor från träavfall pågår från juni 2017 till juni 2019.
* Projektledare är Dr Mahmood Hameed och Eric Rönnols, NSR.
* Projektpartners är NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB), Lunds universitet, MTA Bygg och Anläggning AB samt Georg-August Universitetet i Göttingen, Tyskland.
* RE:Source är ett av 17 strategiska innovationsprogram och har som vision att Sverige ska bli världsledande på att minimera och nyttiggöra avfall. Det startade sin första treårsetapp 2016 och är planerat att rulla i tolv år.
* RE:Source finansieras av Energimyndigheten, Vinnova och Formas och leds av RISE Research Institutes of Sweden i samarbete med Chalmers Industriteknik, IVL Svenska Miljöinstitutet och Swerea.
Hanna Holst, universitetsadjunkt på institutionen för hälso- och vårdvetenskap vid Linnéuniversitetet, har i sin avhandling ”Det lärande utrymmet – lärande och vårdande möten mellan patienter, student-par och handledare vid Utvecklande och lärande vårdenheter (ULVE)”, undersökt vilka effekter det får när sjuksköterskestudenter jobbar parvis, istället för en och en, under sin utbildning.
Självständigare – När jag arbetade som sjuksköterska handledde jag själv studenter i par, och blev imponerad av deras förmåga till samarbete och hur det bidrog till en självständighet i vården av patienter, säger Hanna Holst. Frågor om hur det är att lära och handledas i par väcktes och när jag sökte efter evidens insåg jag att det i stort sett saknades kunskap inom området.
Hanna Holst avhandling tar sin utgångspunkt i mötet med patienten. När studenterna lär sig att vårda patienten uppstår ett möte mellan patienten, studenterna och handledaren. Detta möte har visat sig skapa ett lärande utrymme som är stödjande för både inlärning och vårdande. Avhandlingen visar att det skapas en flexibilitet mellan studenterna som på ett gynnsamt och stödjande sätt kan bidra till en fördjupad relation dem emellan och som ger fler perspektiv och dimensioner än traditionella utbildningsmodeller.
Rent praktiskt kan det handla om att den ena studenten fokuserar på att ta prover, medan den andra har som uppgift att vara uppmärksam på hur patienten mår, eller att en student från termin 6 vägleder en student från termin 4 när man tar blodprov på en patient. Oftast finns det även en handledare med som tittar på vad studenterna gör och är uppmärksam på hur patienten upplever situationen.
Lär tillsammans I Hannas avhandling framkommer även att den unika didaktiska modell som sjuksköterskorna på Linnéuniversitetet får, ger dem ett helhetsperspektiv och en ökad självständighet och gör studenterna bättre rustade inför att ta eget ansvar när de sedan börjar arbeta som sjuksköterskor.
– Genom att stödja studenternas lärande i par kan de tillsammans lära sig att ta ansvar för patientens fysiska och psykiska välbefinnande, säger Hanna Holst. Först lär sig studenterna att ta detta ansvar tillsammans, och sedan på egen hand. De kan reflektera och diskutera upplevelsen efteråt, med varandra och med sin handledare. På det sättet växer de in i rollen som sjuksköterskor. Möjligheterna att uppmärksamma patienternas behov av vård ökar när lärandet sker i par. Genom samarbetet är det lättare för studenterna att få ett helhetsperspektiv i den vårdande situationen. Vi kan också se att patienter som vårdas av studenter som handleds i par erfar att de får mer tid och är i centrum för studenternas vårdande.
Det lärande utrymmet visar också betydelsen av att ett patientperspektiv lyfts och tydliggörs i planeringen av studenters lärande på Verksamhetsförlagd utbildning (VFU), vilket kan uppnås bland annat genom ett samarbete mellan lärosäte och klinik.
En studie vid Umeå universitet, som bygger på data från longitudinella befolkningsstudier, har analyserat sambanden mellan arbetslöshet och ohälsa över livsloppet och hur det relaterar till individuella och strukturella faktorer.
– Vår forskning visar att unga arbetslösa män med så lite som en månads arbetslöshet rapporterade sämre kroppslig hälsa, både i direkt anslutning till arbetslösheten och långt senare upp i medelåldern, säger Anna Brydsten, forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.
Arbetslösa grannar – Dessutom visar en studie vi gjort att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre fysisk hälsa över livsloppet, oberoende av individens egen arbetsmarknadsposition.
Forskningsresultaten är baserade på enkätdata och registerdata från två longitudinella kohortstudier gjorda i norra Sverige – Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten – som följer deltagare från ungdom till medelålder. Grupperna utgörs av alla elever som gick i årskurs nio i Luleå kommun år 1981 respektive år 1989. Den huvudsakliga kontextuella skillnaden mellan grupperna är den nationella arbetslösheten under deras ungdomsår, vilken bland ungdomar var 9 procent för Luleåkohorten jämfört med 25 procent för Yngre Luleåkohorten. Som hälsoutfall tillämpades deltagarnas egna självrapporterade kroppsliga symptom såsom huvud-, muskel- och magvärk, yrsel och hjärtklappning. Professor Anne Hammarström är ansvarig forskningsledare och initierade Luleåkohorten och Yngre Luleåkohorten.
Värre under högkonjunktur
Att vara ung och arbetslös under högkonjunktur var relaterat till sämre fysisk hälsa i medelåldern jämfört med hälsan för arbetslösa ungdomar under lågkonjunktur. Sambanden mellan arbetslöshet i unga år och ohälsa senare i livet kunde inte förklaras av ohälsa före inträdet på arbetsmarknaden, socioekonomiska faktorer i barndomen eller av arbetslöshet senare i livet. Hälsofrämjande faktorer såsom universitets- och högskoleutbildning och minskad individuell skuldbörda är enligt Anna Brydsten två möjliga förklaringar till varför unga arbetslösa män under 1990-talskrisen hade färre långsiktiga hälsokonsekvenser jämfört med arbetslösa ungdomar före den ekonomiska krisen.
– Trots de stora samhälleliga skillnaderna mellan 1980-talet och idag finns det stora likheter. Till exempel kvarstår ungdomsarbetslöshet som ett allvarligt folkhälsoproblem och därmed även risken för att arbetslösa ungdomar får dras med bestående ohälsa genom livet, säger Anna Brydsten.
Bostadssegregationens hälsoeffekter I en av avhandlingens delstudier har forskarna även kunnat visa att personer som bor i bostadsområden med hög arbetslöshet rapporterar sämre kroppslig hälsa på lång sikt och att sambandet är oberoende av individens arbetsmarknadsposition. Delstudien baserades på socioekonomiska registerdata för omkring 1000 personer i varje bostadsområde för var och en av Luleåkohortens deltagare, vid åldrarna 16, 21, 30 och 42.
– Fynden betonar hur sociala och ekonomiska skillnader mellan bostadsområden kan påverka enskilda individers hälsa över livsloppet även i Sverige, där vi har en förhållandevis låg bostadssegregering. Att både egen och andras arbetslöshet kan orsaka inte bara ohälsa idag utan även ohälsa senare i livet är resultat som kan tyckas peka mot relativt dystra framtidsutsikter. Det är därför viktigt att ansvaret för arbetslöshetsrelaterad ohälsa inte läggs på de redan marginaliserade individerna och samhällena, säger Anna Brydsten.
Ansvaret för att minimera arbetslöshetsrelaterad ohälsa bör enligt forskaren istället riktas mot strukturella aspekter på samhällelig nivå:
– Politiska beslut kan antingen bidra till eller minimera dessa ojämlikheter i resurser och livsmöjligheter. På så sätt är ojämlikhet i hälsa, manifesterad genom individers ställning på arbetsmarknaden, socialt producerad men samtidigt också föränderlig genom politiska beslut. För att minska människors lidande och framtida kostnader för socialförsäkring, sjukfrånvaro och arbetslöshetsersättning bör arbetsmarknadspolitiska och folkhälsopolitiska insatser initieras från ung ålder och fortsätta under hela livsloppet, säger Anna Brydsten.
Tydligast bland män Resultat från avhandlingen betonar även behovet av genus- och livsloppsperspektiv i folkhälsoarbetet. Bland annat visade sig ungdomsarbetslöshetens hälsokonsekvenser vara starkt könsrelaterade. Endast bland män fanns säkerställda kortsiktiga och långsiktiga samband mellan ungdomsarbetslöshet och fysiska symptom. En möjlig förklaring kan enligt forskaren vara den genussegregerade arbetsmarknaden i Sverige.
– Anledningen till att vi inte hittade statistiskt signifikanta skillnader i kvinnors kroppsliga hälsa skulle kunna att kvinnor tenderar att befinna sig inom sfärer med generellt sämre arbetsvillkor. Kvinnor rapporterar därför oftare sämre hälsa än män, oavsett om de är i arbete eller inte, säger Anna Brydsten.
Anna Brydsten har en magisterexamen i sociologi och är idag doktorand i folkhälsa vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa.
Kontakt: Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet, telefon 070-243 854, e-post: anna.brydsten@umu.se
Om disputationen:
Fredagen den 13 oktober försvarar Anna Brydsten, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin sin avhandling med titeln: Arbetslöshet och ojämlikhet i hälsa. En livsloppsstudie i norra Sverige. Engelsk titel: Yesterday once more? Unemployment and health inequality across the life course in northern Sweden. Opponent: Professor Per-Olof Östergren, Lunds universitet. Huvudhandledare: Professor Miguel San Sebastián.
Disputationen äger rum kl.9.00 i Major Groove, Byggnad 6L, Norrlands universitetssjukhus (NUS).
– Vi är i ett initialt skede, vi behöver göra fler studier, men tanken är att kunna undersöka känslighet och rädda extremkänsliga patienter från allvarliga biverkningar, säger Sherin Mathew, disputerad vid institutionen för biomedicin.
Alla cancerpatienter ges ungefär samma doser av strålning och cellgifter, trots den stora variationen i känslighet. Graden av biverkningar varierar från person till person, men det saknas för närvarande sätt att veta vem som ska drabbas hur.
Resultatet blir att vissa upplever obehag medan andra drabbas betydligt hårdare. De allra känsligaste patienterna kan få så svåra biverkningar att de dör av behandlingen.
Anpassade doser
Med hjälp av ett blodprov kan dock de allra känsligaste identifieras redan innan terapin påbörjas, och deras doser därmed anpassas. I arbetet med sin avhandling har Sherin Mathew varit med och utvecklat metoder för att ringa in just den här gruppen av extremt känsliga patienter. Detta har gjorts med hjälp av både lymfocyter från blodprover och så kallade hudfibroblaster, som finns i läderhuden.
Med hjälp av en speciell analysmetod, flödescytometrianalys, spåras delningsförmågan hos patientens blodceller när de utsätts för strålning respektive cellgiftsbehandling i provrör. Resultatet ger svar på hur känslig individen är för de skadliga ämnen som används vid cancerbehandling.
Går att förutsäga
De biverkningar som kan uppstå kommer ibland efter veckor eller månader, men det kan också dröja år efter cancerbehandlingen innan de visar sig. Det gör det mycket svårt att avgöra vilka patienter som egentligen är mest känsliga, även sedan behandlingen inletts, om de inte genomgått de aktuella testerna.
– Huvudidén med vår metod är att mäta patientens känslighet under planeringsprocessen för cancerbehandling och identifiera de extremt känsliga patienterna. Det är bättre om vi har de här kunskaperna om patienterna, som det är nu vet vi inte hur varje patient svarar då strålningen eller cellgifterna ges, konstaterar Sherin Mathew.
Kontakt:
Presskontakt margareta.g.kubista@gu.se +46 (0)31 786 4976, Göteborgs universitet
Forskaren Sherin Mathew är engelskspråkig
Ischemisk stroke är den vanligaste formen av stroke och beror på att blodet till hjärnan inte kan komma fram på grund av en blodpropp. Genom att behandla med intravenös trombolys (IVT), kraftig proppupplösande medicin inom 4,5 timmar efter insjuknandet, kan prognosen förbättras markant och man kanske slipper förlora talet eller sitta i rullstol.
– Inom den kliniska verksamheten har man varit rädd för att ge kraftig proppupplösande medicin till personer med demenssjukdom eftersom man har trott att särskilt alzheimerpatienter lättare får hjärnblödningar. Men vi ville undersöka hur stora riskerna verkligen var, säger Sara Garcia-Ptacek, postdok vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet.
Samkörde data från strokepatienter med och utan demenssjukdom
Genom att samköra data mellan 2010 och 2014 från det svenska demensregistret, SveDem, och data från det svenska strokeregistret, Riksstroke, studerades 1 300 strokepatienter som tidigare diagnostiserats med någon demenssjukdom. Forskarna undersökte hur stor andel av patienterna som hade fått trombolysbehandling vid strokeinsjuknandet och hur det hade gått för dem efteråt jämfört med en kontrollgrupp med stroke men utan demenssjukdom. De fann att personer under 80 år med demenssjukdom som drabbades av stroke inte behandlades med intravenös trombolys lika ofta som personer utan demenssjukdom som drabbades av stroke.
– Samtidigt såg vi att demenspatienter över 80 år med stroke fick trombolysbehandling nästan lika ofta som strokepatienter utan demenssjukdom över 80 år, vilket var oväntat, säger Sara Garcia-Ptacek.
Forskarna undersökte därefter behandlingsresultatet hos de bägge grupperna som erhållit trombolysbehandling för att se om riskerna för komplikationer varierade eller ej.
Risken för plötslig blödning samma för alla strokepatienter
– Det är viktigt att framhålla att plötslig blödning i hjärnan, så kallad intracerebral blödning, en välkänd komplikation som kan uppstå i samband med trombolysbehandling, inte var högre bland personer med demenssjukdom och stroke jämfört med strokepatienter utan demenssjukdom när de behandlades med IVT, säger Maria Eriksdotter, professor i geriatrik vid samma institution.
Forskarna undersökte också risken att dö efter IVT, men fann inga skillnader i dödlighet mellan strokepatienter med och utan demenssjukdom. Däremot uppvisade strokepatienter med demenssjukdom försämrad funktionsförmåga tre månader efter behandlingen, och de skrevs oftare ut till sjukhem än strokepatienter utan demenssjukdom.
– Vår studie pekar på att trombolysbehandling är lika säkert för demenspatienter som för andra med samma fysiska status och att risken för behandlingskomplikationer inte är högre. IVT bör således övervägas vid strokeinsjuknande även hos personer med demenssjukdom, säger Maria Eriksdotter.
Studien har finansierats med hjälp av Stroke-Riksförbundet, Johanniterorden, Svenska Sällskapet för Medicinsk Forskning, Vetenskapsrådet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
Publikation: ”Thrombolysis in acute ischemic stroke in patients with dementia: a Swedish registry study”. Eva Zupanic, Mia von Euler, Ingemar Kåreholt, Beatriz Contreras Escamez, Johan Fastbom, Bo Norrving, Dorota Religa, Milica G. Kramberger, Bengt Winblad, Kristina Johnell, Maria Eriksdotter, Sara Garcia-Ptacek. Neurology, online 6 oktober 2017.
För mer information: Maria Eriksdotter, professor i geriatrik, överläkare
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, sektionen för Klinisk Geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset
Tel: 08-524 864 79, 070-647 89 07
E-post: maria.eriksdotter@ki.se
Sara Garcia-Ptacek, postdok, specialistläkare
Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet, sektionen för Klinisk Geriatrik, Södersjukhuset
Tel: 0760-29 23 94
E-post: sara.garcia-ptacek@ki.se
