I studien, som presenteras i Molecular Psychiatry, har forskare vid Karolinska Institutet mätt hur ansamlingar av det patologiska proteinet tau sprids i hjärnan under förloppet av Alzheimers sjukdom. Resultaten visar att ansamlingen och spridningshastigheten varierar påtagligt mellan olika individer och att stora mängder tau i hjärnan kan kopplas till ett sämre episodiskt minne.
Tau försämrar cellernas funktion med sämre minne som följd och är därför en attraktiv måltavla för vaccinforskare. Professor Agneta Nordberg vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet har tillsammans med sin doktorand Konstantinos Chiotis och övrig forskargrupp använt den hjärnavbildande tekniken positronemissionstomografi (PET) för att mäta spridning av tau-ansamlingar. De har även mätt de amyloida placken som förekommer vid Alzheimers sjukdom och kartlagt hjärncellernas energiomsättning med PET.
I den aktuella studien har forskarna bland annat undersökt hur dessa tre parametrar förändras under sjukdomsförloppet.
Troligen först – Det har varit en internationell kamp om att kunna mäta tau-spridning och troligen är vi först. Ingen har tidigare rapporterat hur tau-ansamling sprids efter 17 månader i sjukdomsförloppet. Resultaten kan öka förståelsen av tau-ansamling i Alzheimers sjukdom, hjälpa den pågående forskningen om att mäta effekten av vacciner mot tau, men också möjliggöra tidig diagnostik, säger Agneta Nordberg.
PET-undersökning visar tau-ansamlingar i hjärnan på en patient med tidig alzheimer. De varma färgerna markerar regioner med stora mängder tau, samt visar skillnaden i spridning mellan patientens första undersökning och efter 17 månader. Bild: KI
I studien ingick 16 patienter i olika stadier av Alzheimers sjukdom från Minnesmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge. Patienterna genomgick förutom neuropsykologiska tester av minnet även flera PET-undersökningar med 17 månaders mellanrum. Alla 16 i studien hade riklig förekomst av amyloida plack i hjärnan. Men när det gäller tau varierade det påtagligt mellan individerna och även med vilken hastighet tau-ansamlingen hade brett ut sig i hjärnan.
Påverkar händelseminnet – Vi såg också en stark koppling mellan ökad tau-ansamling i hjärnan och ett sämre episodiskt minne. Det skulle kunna vara en förklaring till att förloppet av Alzheimers sjukdom varierar så mycket mellan olika patienter. Däremot tycktes tau inte ha så stor betydelse för det globala generella minnet som bättre kan relateras till hjärnans energiomsättning, säger Agneta Nordberg.
Studien har gjorts i samarbete med Uppsala Universitet där PET-undersökningarna har utförts.
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk Forskning (SSF), Stockholms läns landsting (SLL) ALF-projektmedel, Strategiska forskningsområdet neurovetenskap vid Karolinska Institutet, Stiftelsen För Gamla Tjänarinnor, Axel Linders Stiftelse, Gun och Bertil Stohnes Stiftelse, KI:s fonder, Hjärnfonden, Alzheimerfonden, Demensfonden, Wenner-Gren Stiftelserna, KTH – SLL forskningsanslag och EU:s forskningsprojekt INMiND.
Kontakt:
Agneta Nordberg professor i klinisk neurovetenskap, Institutionen för Neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, tel: 08-585 85467, mobil: 0705-107 685, e-post: Agneta.K.Nordberg@ki.se.
Forskarna bakom den aktuella studien har tagit hjälp av ett gäng zebrafinkar för att studera magnetkompassen hos så kallade stannfåglar, det vill säga sådana arter som inte säsongsflyttar. Zebrafinkar är populära som burfåglar i många hem. Ursprungligen kommer de från Indonesien och Australien där de letar föda på ett nomadiskt sätt.
– Vi ville veta hur orientering via en magnetkompass fungerar hos en sådan icke-migrerande fågel, säger Atticus Pinzón-Rodríguez, forskarstudent i biologi vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Behändig burfågel För forskare är zebrafinken en behändig burfågel att jobba med då man vill utföra beteendestudier under kontrollerade former. Därför har Biologiska institutionen ett antal zebrafinkar på fältstationen Stensoffa utanför Lund.
I den aktuella studien har forskarna tittat närmare på zebrafinkarnas förmåga att utnyttja jordklotets magnetfält och vilka olika egenskaper denna inbyggda magnetkompass har. Resultaten visar att zebrafinkarna använder en magnetkompass med mycket liknande funktioner som flyttfåglar har, det vill säga med ett väldigt specifikt ljusberoende och därmed en känslighet för olika färger och ljusintensiteter.
Använder kompass – Våra resultat visar att magnetkompassen är en mer generell mekanism som finns hos både flyttfåglar och stationära fåglar. Det verkar som att även om zebrafinkar inte företar långa förflyttningar kan de fortfarande ha möjlighet att använda magnetkompassen för lokala orienteringsuppgifter, säger Atticus Pinzón-Rodríguez.
Även om magnetkompassen hos fåglar har studerats av forskarvärlden under lång tid är förståelsen för hur den fungerar fortfarande mycket ofullständig, konstaterar Atticus Pinzón-Rodríguez. Den aktuella studien publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Journal of Experimental Biology.
Kontakt:
Atticus Pinzón-Rodríguez, forskarstudent vid Biologiska institutionen, Lunds universitet, tel 046-222 93 29, 076-596 14 14, epost:atticus.pinzon_rodriguez@biol.lu.se
– Bra munhälsa är viktigt för alla, men för barn med funktionsnedsättningar kan det vara extra viktigt. Dålig munhälsa kan förvärra en funktionsnedsättning och vice versa. Och ett barns intellektuella kapacitet och fungerande har stor betydelse för hur tandvården kan utföras, säger Johanna Norderyd.
Johanna Norderyd är specialist i barntandvård vid Kompetenscenter för sällsynta odontologiska tillstånd vid Odontologiska Institutionen i Jönköping. Hon har lång erfarenhet av att möta barn med funktionsnedsättningar och har saknat ett vetenskapligt sätt att beskriva helhetsperspektiv.
Barnets medicinska diagnos ger inte tillräcklig information om hur barnet kommer att fungera i tandvården. Genom att komplettera med information om hur barnet fungerar i olika situationer, ett så kallat biopsykosocialt perspektiv, så ökar möjligheterna till god tandvård.
Vidga perspektivet – Den medicinska diagnosen säger inte allt. Att barn är kariesfria i statistiken berättar inget om vilket jobb som har lagts ned. Mitt syfte har varit att vidga perspektivet på både munhälsa och omhändertagande och visa att det finns andra sätt att beskriva hur det är.
Den internationella studien omfattar barn med funktionsnedsättning från Argentina, Frankrike, Irland och Sverige. I arbetet har Johanna Norderyd använt sig av ICF-CY, som är världshälsoorganisationen WHOs internationella klassifikation för funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa. En checklista för oral hälsa baserad på ICF-CY fylldes i genom intervjuer med barnen och deras föräldrar. Detta kompletterades sedan med journaluppgifter om barnens munhälsa och utförd tandvård.
Specialisttandvård Johanna Norderyds avhandling beskriver samband mellan god munhälsa, tandvård och barns fungerande. En tidig remiss till specialisttandvård verkar till exempel vara gynnsamt för den orala hälsan hos barn med funktionsnedsättningar.
– Studien visar även att finns stora fördelar med att samordna flera olika vårdinsatser – alltså inte bara tandvård – i samband med narkos. Möjligheten till narkos är en viktig faktor för att kunna ge barn med funktionsnedsättningar samma förutsättningar till god tandvård som andra barn.
Johanna Norderyds arbete kommer att få betydelse även i ett internationellt perspektiv. ICF-CY är en omfattande klassifikation och därför pågår arbetet med att fram en mindre uppsättning av kategorier speciellt utvalda för oral hälsa. Delar av resultaten ingår i detta arbete som beräknas vara klart 2019.
Johanna Norderyd försvarade framgångsrikt sin avhandling ”A biopsychosocial approach to functioning, oral health and specialist dental health care in children with disabilities – Swedish and international perspectives” vid disputationen den 12 maj.
Kontakt: Johanna Norderyd, tel 0709-569282.
– Forskningen visar att man kan använda samma teknik som i torktumlaren och bergvärme för att minska elförbrukningen i en diskmaskin, säger Peder Bengtsson doktor i miljö- och energisystem. Vi har byggt om en vanlig hushållsdiskmaskin med värmepumpskomponenter. Testerna visar på en halvering av elförbrukningen för en värmepumpsdiskmaskin jämfört med en konventionell diskmaskin.
Värmepumpar i mycket
I dag sitter det en värmepump i många vanliga produkter. De flesta används för att skapa kyla. Mat kyls i affärens kyldiskar och i våra kylskåp och frysar. Vid skridskoåkning skapas isen av ett värmepumpssystem.
En annan användning för värmepumpsteknik är att skapa värme. Vid bergvärme är det ett värmepumpsystem som hämtar energi i marken och värmer upp huset. Ett annat exempel är torktumlare. Idag är det nästan uteslutande värmepumpstorktumlare som säljs på marknaden trots att de precis som jord- och bergvärme är dyrare i inköp. Besparingen i elförbrukning är så stor att konsumenten tjänar på värmepumpsalternativet på lång sikt.
Energi flyttas och lagras
I en diskmaskin med värmepump hämtas energin från en vattentank på cirka tre liter. Vid uppvärmningen av diskgodset och diskvattnet kyls samtidigt vattnet i tanken så att is bildas. Det mesta av energin hämtas vid fasövergången från vatten till is i vattentanken. När sköljningen i diskmaskinen är klar är diskmaskinen och diskgodset varmt och vattentanken fylld med is. Därefter sker torkningen av diskgodset. I en värmepumpsmaskin används ytan på den isfyllda vattentanken för att torka diskgodset. En fläkt transporterar varm fuktig luft från diskmaskinen mot den kalla ytan där vatten från den fuktiga luften kondenserar. När torkningen är slut har all is i vattentanken smält och både diskmaskin, diskgods och vattentank har en temperatur på cirka 20 grader.
– Istället för att förbruka energi så flyttas och lagras energi under en diskcykel. Det som sker är att energi transporteras från vattentanken till diskgodset under diskningen och sedan tillbaka igen från diskgodset till vattentanken under torkningen, säger Peder Bengtsson.
Bra miljöval
I en värmepumpsdiskmaskin måste man lägga till värmepumpskomponenter. Forskning har dock visat att 90 procent av hushållsprodukternas miljöpåverkan uppstår vid användning av produkterna, främst genom elförbrukning. Endast en tiondel sker vid tillverkning.
– En stor grupp konsumenter är beredda att betala lite extra för en produkt om de kan göra ett bra val för miljön. I det fallet går det att göra en parallell mellan en diskmaskin och bergvärme. I båda fallen är värmepumpsalternativet dyrare i inköp men man sparar in det med en lägre elförbrukning efter cirka fem år. Därefter är värmepumpen rena sparbössan, säger Peder Bengtsson.
Forskningen har genomförts inom Vipp forskarskola vid Karlstads universitet och finansierats av företaget Asko Appliances AB i Lidköping samt KK-stiftelsen.
Kontakt:
Peder Bengtsson, doktor i miljö- och energisystem på Karlstads universitet, tel 0703 228 905, epost: peder.bengtsson@kau.se
Forskningen visar även att cellernas upptagsvägar har en skyddande effekt vid skador på cellytan som orsakats av ett bakteriellt toxin.
– Behovet av läkemedel som på nya sätt angriper och behandlar infektioner är stort. Ett sätt kan vara att utveckla läkemedel som på olika sätt påverkar hur patogener interagerar med och påverkar cellens upptagssystem på cellytan, säger Lars Nygård Skalman, som är doktorand vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och författare av avhandlingen.
Cellerna har flera olika endocytosvägar
Cellerna i kroppen kan ta upp näringsämnen men också reglera kompositionen av cellytan genom en transportprocess som kallas endocytos. Under denna process bildas inbuktningar i cellmembranet vilka sedan knoppas av som små blåsor, så kallade vesiklar.
En typisk human cell har flera olika typer av så kallade endocytosvägar. De olika vägarna används i olika situationer, regleras av olika proteiner samt varierar i både uppbyggnad samt i hur de aktiveras av olika typer av signaler. Forskning har kopplat endocytiska processer till flera allvarliga sjukdomar som muskeldystrofi, neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Dessa endocytiska processer är också viktiga vid infektioner eftersom virus, bakterier samt de infektionsframkallande toxiner och membranvesiklar som utsöndras av bakterier alla binder till olika molekyler på cellytan och därmed kapar specifika endocytosvägar för att ta sig in i våra celler.
Fluorescensmikroskopibild som visar flera viruspartiklar (gröna prickar) som tagits upp i vesiklar (blåa prickar) inuti i en cell från ögat (rött visar actincytoskelettet i cellen). Bild: Lars Nygård Skalman
– Vår forskning visar att cellens endocytiska processer är av stor vikt i interaktionen med patogener och dess utsöndrande substanser. Genom att använda olika biokemiska och mikroskopibaserade metoder har vi kartlagt hur olika endocytosvägar är involverade i upptag av patogener men också vid reparation av cellmembranet, säger Lars Nygård Skalman.
Magsårsbakterien tar sig in i cellen via endocytosvägar
I sin avhandling visar Lars Nygård Skalman hur ögonviruset adenovirus 37 orsakar infektion i hornhinnan genom att interagera med specifika integriner, vilka är en typ av vidhäftningsproteiner på cellytan. Interaktionen är enligt forskaren troligtvis viktig för att viruset ska kunna ta sig in i cellen och replikera sig.
I en annan delstudie visar Lars Nygård Skalman att membranvesiklar från magsårsbakterien Helicobacter pylori, vilka finns i stor variation vad gäller både ytkomposition och storlek, kan använda olika endocytosvägar för att ta sig in i värdcellen.
I en tredje delstudie kartlagde Lars Nygård Skalman och forskarkollegorna hur olika endocytosvägar var inblandade i cellens förmåga att reparera skador i cellmembranet orsakade av ett porbildande toxin från bakterien Listeria monocytogenes. Om denna typ av skada inte repareras snabbt kan det leda till celldöd.
– Vi fann att flera endocytosvägar var viktiga för cellens förmåga att reparera skador som orsakats av listeriatoxinet. Men denna effekt beror förmodligen inte på att porerna tas bort från cellmembranet med hjälp av endocytos utan istället på de olika endocytosvägarnas förmåga att reglera kompositionen av cellmembranet, förklarar Lars Nygård Skalman.
Lars Nygård Skalman är ursprungligen från Hudiksvall. Han har en masterexamen i molekylärbiologi från Umeå universitet.
Kontakt: Lars Nygård Skalman, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, Umeå universitet Telefon: 070-395 0930 E-post: lars.nygard.skalman@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 19 maj försvarar Lars Nygård Skalman, Insititutionen för medicinsk kemi och biofysik sin avhandling med titeln: Hur patogener tar sig in i värdcellen samt rollen av endocytiska mekanismer vid skador på cellmembranet. Engelsk titel: Pathogen entry mechanisms and endocytic responses to plasma membrane damage. Opponent: Professor Kristian Riesbeck, Institutionen för translationell medicin, Lunds universitet, Malmö. Huvudhandledare: Universitetslektor Richard Lundmark. Disputationen äger rum kl. 13.00 i N320, Naturvetarhuset, Umeå universitet.
Torsdag 18 maj invigs Onsalas tvillingteleskop, Chalmers nyaste mätinstrument. Det är två toppmoderna parabolantenner som är till för forskning, inte om rymden, utan om vår egen planet och hur den rör sig. De invigs av landshövdingarna i Hallands och Västra Götalands län under en ceremoni vid Onsala rymdobservatorium den 18 maj.
Teleskopen ingår i ett nytt internationellt nätverk av teleskop under uppbyggnad. Målet är att kunna mäta teleskopens positioner relativt varandra med millimeterprecision. Med dagens radioteleskopnätverk – där 20-metersteleskopet vid Onsala rymdobservatorium ingår – görs liknande mätningar, men med centimeterprecision.
Rüdiger Haas är professor i rymdgeodesi vid Chalmers.
– Mätningarna som tvillingteleskopen kommer att göra är viktiga för grundforskning om jorden och hur den rör sig. De är också kritiska för mätningar av den globala havsnivån, säger Rüdiger Haas.
Teleskopen i Onsala
Tvillingteleskopen består av två parabolantenner, 13,2 meter i diameter. De ingår i det växande nätverket VGOS (VLBI Global Observing System) tillsammans med andra teleskop i Tyskland, USA, Spanien samt på Azorerna och Svalbard. Med hjälp av metoden långbasinterferometri – som också används av astronomer för att göra extremt högupplösta bilder av till exempel galaxer och stjärnor – mäts positioner för avlägsna radiokällor på himlen. Källorna, kvasarer, är galaxkärnor på miljarder ljusårs avstånd, där omgivningarna runt växande supermassiva svarta hål lyser starkt på många våglängder. Skillnader i ankomsttid för radiovågorna från dessa källor till olika teleskop används för att fastställa teleskopens lägen relativt jordens mitt. Läs mer om Onsalas tvillingteleskop
På observatoriet i Onsala i norra Halland finns ytterligare tre teleskop som studerar universum med hjälp av radiovågor: 25-metersteleskopet (invigdes 1964), 20-metersteleskopet (1976) och den svenska delen av teleskopet Lofar (2011).
Andra instrument vid på observatoriet är bland annat Sveriges mest avancerade mareograf som invigdes 2015, mäter havsnivån, landhöjning och vattenånga i atmosfären.
John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium och professor i observationell radioastronomi vid Chalmers.
– Inom radioastronomin driver nyfikenhet om vårt kosmos fram ny teknik som kan utnyttjas i mänsklighetens tjänst. Tvillingteleskopen är nya, påtagliga bevis för att vi i Sverige och vid Chalmers tänker fortsätta med den traditionen långt in i framtiden, säger John Conway.
I samband med invigningen av tvillingteleskopen i Onsala visas NASA:s kortfilm ”Att mäta jorden med hjälp av kvasarer” med Maria Sundin, astronom vid Göteborgs universitet, som berättare. Musik framförs av saxofonisten Mikael Högdahl, Lerum.
Invigningen den 18 maj: Medierepresentanter är välkomna att delta vid invigningen av de nya teleskopen vid Onsala rymdobservatorium. För ackreditering och information, kontakta: Robert Cumming, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Invigningsprogrammet börjar kl 12:00. Teleskopen invigs av Lena Sommestad, landshövding i region Halland, där Onsala rymdobservatorium ligger, och Lisbeth Schultze, tf landshövding i Västra Götalands län, där Chalmers har sitt säte. Vid invigningen deltar även Stefan Bengtsson, rektor och vd vid Chalmers, Axel Nothnagel, ordförande för IVS (International Service för Geodesy & Astrometry), samt tvillingarna Malin och Josefin Flyckt, Bäckängsgymnasiet i Borås, som representanter för ungdomsförbundet Astronomisk Ungdom.
Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är en nationell forskningsinfrastruktur för radioastronomi och relaterade geovetenskaper. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för GNSS, havsnivåmätningar, gravimetri, seismologi och atmosfärsforskning. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.
Kontakt: Robert Cumming, kommunikatör, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, tel: 031-772 5500 eller 070 493 3114, robert.cumming@chalmers.se Rüdiger Haas, professor i rymdgeodesi, Chalmers, tel: 031 772 55 30,rudiger.haas@chalmers.se
Gunnar Elgered, professor i elektrisk mätteknik, Chalmers, tel: 031 772 1610 eller 031 772 5565,gunnar.elgered@chalmers.se
Kortison ges till gravida kvinnor för att minska sjuklighet och dödlighet hos barn som riskerar att födas för tidigt, men effekten av behandlingen har ansetts vara fördröjd. Ny forskning från bland annat Karolinska Institutet tyder dock på att effekten är omedelbar och att behandlingen därför kan vara meningsfull även i akuta lägen. Resultaten, som presenteras i JAMA Pediatrics, visar att barn födda redan sex timmar efter att modern fått kortison hade halverad risk att dö.
Omkring 15 miljoner barn, varav 6 000 i Sverige, föds varje år för tidigt. Även om det mest troliga är att barnet överlever har för tidig födsel seglat upp som den främsta dödsorsaken bland barn 0-5 år. Den mest effektiva behandlingen för att förhindra skador och öka överlevnadschanserna är sedan början av 70-talet att ge kortison (kortikosteroider) till gravida kvinnor som riskerar att föda för tidigt. Man har trott att behandlingen får effekt först efter 24-48 timmar och att tidpunkten för administrering därför är avgörande. Den nya studien, som är resultatet av ett EU-projekt, pekar dock på att effekten är omedelbar.
Ökad överlevnadschans – Vår studie visar att kortisonbehandling av gravida kvinnor bara några timmar innan förlossningen är kopplad till ökade överlevnadschanser för deras nyfödda barn, säger försteförfattare Mikael Norman, överläkare och professor vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.
Tillsammans med kollegor i forskningsprojektet EPICE (Effective Perinatal Intensive Care in Europe), koordinerat av Inserm i Paris, har han studerat 4 500 barn som fötts mycket för tidigt (graviditetsvecka 24-31) i 11 länder i Europa. 15 procent av de gravida kvinnorna i studien hade inte fått kortisonbehandling. 21 procent av barnen till de obehandlade kvinnorna dog efter födseln.
Barn som föddes redan tre timmar efter att modern fått kortison hade signifikant lägre risk att dö än de oexponerade barnen, och barn som föddes 6-12 timmar efteråt hade halverad risk att dö.
Ansetts meningslös – Eftersom kortisonet i dagsläget antas ha en långsam effekt kan det vara så att kvinnor med omedelbar risk att föda för tidigt inte får behandlingen i tron att den är meningslös. Våra resultat kan få betydelse för patienter i akuta situationer där det inte är möjligt att vänta en dag eller två för att nå full effekt av behandlingen, säger Mikael Norman.
Behandlingen var också kopplad till lägre risk för allvarlig sjuklighet i nyföddhetsperioden, såsom blödningar i hjärnan. Den riskreduktionen sågs dock framför allt då tidsintervallet mellan behandling och förlossning var något längre.
– Våra resultat utmanar nuvarande synsätt att exponering för kortison kort tid innan förlossningen saknar effekt. Fynden pekar på att administrering av kortison till gravida kvinnor när förlossningen är nära förestående tvärtom kan resultera i betydande överlevnads- och hälsovinster för barn som föds mycket för tidigt, säger Jennifer Zeitlin, forskningsledare för EPICE-studien och forskare vid Inserm (French National Institute of Health and Medical Research) i Paris, Frankrike.
Forskningen har finansierats av EU:s sjunde ramprogram, French Institute of Public Health Research, Polish Ministry of Science and Higher Education, Stockholms läns landsting, Karolinska Institutet och Karolinska universitetssjukhuset, med flera.
Kontakt:
Mikael Norman, professor/överläkare, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik, Karolinska Institutet, tel: 08-585 810 65, mobil: 0700-021 00. E-post:Mikael.Norman@ki.se” target=”_blank”>Mikael.Norman@ki.se
En frontlastare är en lyftarm som monteras på en traktors främre del. Den används med olika slags påmonterade redskap, såsom en skopa eller en balgrip, för att utföra olika uppgifter.
Parallellföringsfunktionen kan hjälpa jordbrukare att bibehålla redskapets vinkel relativt markplanet medan lastaren manuellt lyfts eller sänks. Lösningen som I Yung föreslår har visat sig vara mer robust jämfört med en vanlig standardlösning inom jordbruksbranschen.
– Med hjälp av funktionen förväntas traktorföraren få lägre arbetsbelastning vilket kan leda till minskad stress, säger I Yung.
Ökad noggrannhet vid vägning
Vägningsfunktionen kan hjälpa jordbrukare att uppskatta vikten på nyttolasten i redskapet. Vägningsfunktionen som I Yung tagit fram resulterar i ökad noggrannhet och mindre känslighet för olika arbetsförhållanden än de flesta kommersiellt tillgängliga lösningarna i dag. Med synen på frontlastaren som ett robotiksystem är gravitationsmomentet och friktionen de viktigaste komponenterna för att uppnå den höga noggrannheten.
– En viktig applikation för vägningsfunktionen inom jordbruket är boskapsskötseln. En noggrann utfodring har en avgörande inverkan på dess produktivitet.
Förutom de automatiserade funktionerna resulterar I Yungs avhandling också i en matematisk beskrivning av en frontlastare. Med en realistisk modell kan fler förbättringsförslag undersökas på kortare tid i jämförelse med att prova ut dem direkt på det fysiska systemet.
I Yung har utfört sina doktorandstudier i samarbete med Ålö AB.
I Yung kommer från Jakarta i Indonesien. Hon har en kandidatexamen i elektronik från Universitas Indonesia, och en Masterexamen i robotik från Ecole Centrale de Nantes, Frankrike och Universita degli Studi di Genova, Italy.
Om disputationen: Fredagen den 26 maj försvarar I Yung, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Automation of Front-End Loaders: electronic self leveling and payload estimation. Svensk titel: Automatisering av frontlastare: elektrisk parallellföring och vägningsfunktion.
Disputationen äger rum kl 13.00 i N420, 4 tr, Naturvetarhuset, Umeå universitet.Fakultetsopponent är Professor Heikki Handroos, Institutionen för maskinteknik, Villmanstrands Tekniska Universitet, Villmanstrands, Finland.
Kontakt: I Yung, Institutionen för tillämpad fysik och elektronik. Telefon: 076-723 65 79. E-post: i.yung.ong@umu.se
Växtodling i skyskrapor och kött utan djurhållning låter fortfarande som science fiction, men kan bli självklarheter i framtiden. I Linköping byggs snart ett kombinerat växthus och kontorshus i sjutton våningar, med kontor åt norr och odling mot söder. Här kan mycket mat att odlas nära människor och husets båda sidor hjälper varandra. Syre förs från växter till människor, och koldioxid och överskottsvärme leds i motsatt riktning.
En forskare som tror att vi kommer att få se mer av sådana smarta lösningar framöver är Julie Gold. Hon är docent vid Institutionen för fysik vid Chalmers tekniska högskola och forskare i biovetenskap.
─ Genom att odla i höghus får vi mer odlingsyta. Vi kommer också att odla på husväggar i städer och inomhus i våra hem. Det finns till exempel restauranger som odlar örter på väggarna redan idag, säger hon.
Behovet av innovation är stort eftersom dagens livsmedelsproduktion tar mycket mark, vatten och energi i anspråk. Julie Gold tycker att vi till exempel kan hämta inspiration från hur bondgårdar drevs förr i tiden, när allt togs tillvara på ett eller annat sätt:
─ Ny teknologi gör det möjligt att få ut maximalt av det vi har. Det finns till exempel nya system för att använda urin för att gödsla växter.
Nya grönsaker med genteknik
Växtforskaren Stefan Jansson vid Umeå universitet tror att vi kommer att äta en hel del nya grödor i framtiden, som gjorts nyttigare för oss eller bättre för miljön. Det kan till exempel vara grönsaker som innehåller mer vitaminer, behöver mindre vatten eller inte blir angripna av insekter. Mycket kan hända om reglerna för GMO ─ genmodifierade växter ─ ändras.
─ Forskarna har gjort enorma framsteg de senaste femton åren när det gäller växtförädling med genteknik, men tyvärr går kunskapen inte att tillämpa. Idag är det i praktiken förbjudet att odla växter som klassas som GMO utanför laboratoriet, på grund av att tillämpningen av regelverket är så strikt. Några sorter av majs, sojaböna och raps som tagits fram i teknikens barndom under 1990-talet har dock tagit sig genom nålsögat utanför EU och fått en enorm spridning där, säger Stefan Jansson som är professor i växters cell- och molekylärbiologi.
En del nya grödor är färdiga att odlas så snart förbudet upphävs. Stefan Jansson nämner till exempel ”gyllene ris” som är ett gult genmodifierat ris. Det innehåller vitamin A och är framtaget för att minska risken för A-vitaminbrist i fattiga länder. För våra breddgrader finns en genmodifierad potatis som kan odlas helt utan bekämpningsmedel, eftersom dess arvsmassa tillförts en bit dna från en potatisart som inte angrips av insekter.
─ Det är absurt att den potatisen inte får odlas i Sverige, men jag är övertygad om att förbudet är borta om 20-30 år. Alla stora forskningsorganisationer säger att det inte finns några risker med GMO, säger Stefan Jansson.
Tillåtet att ta bort dna i Sverige
Lagstiftningen ser idag olika ut beroende på om en bit dna lagts till, eller tagits bort i en växts arvsmassa.
─ När en bit dna läggs till i växtens arvsmassa räknas växten som GMO och är i princip förbjuden, men när bara en bit dna tas bort är situationen kanske annorlunda. I EU funderar man på hur man ska göra med sådana växter, men i Sverige bestämde Jordbruksverket för ett drygt år sedan att de inte räknas som GMO och därmed är tillåtna. Det skapar fantastiska möjligheter, säger Stefan Jansson.
För att ta bort en bit dna ur en växts arvsmassa används genkniven CRISPR. I somras odlade Stefan Jansson kål som modifierats med CRISPR i sin egen trädgård. Han åt kålen och var inte ett dugg orolig:
─ När man tar bort en bit dna med genkniven blir växten till 100 procent identisk med en växt där motsvarade bit bort fallit bort naturligt. Sådant sker då och då, och naturliga mutationer har använts för växtförädling i alla tider. Om du såg föregångarna till de växter vi odlar idag, så skulle du inte känna igen dem.
Vad är CRISPR?
CRISPR (Clustered Regularly Interspaced Short Palindromic Repeats) är en teknik som används för att göra riktade förändringar i arvsmassan. Tekniken bygger på en metod som många bakterier använder sig av för att skydda sig mot till exempel virusangrepp.
Först binder en målsökande RNA-molekyl till en specifik del i virusets arvsmassa. Sedan klipper ett enzym, som kallas Cas9, itu arvsmassan bredvid den plats i där RNA-molekylen har bundit. På detta sätt oskadliggörs viruset. Detta system används i en modifierad form för att på olika sätt förändra arvsmassan i en rad olika organismer, allt från bakterier till växter.
Med CRISPR/Cas9 kan forskare antingen byta ut en av de miljarder ”bokstäver” som finns i en organisms genom (hela arvsmassan som består av DNA) eller ta bort korta snuttar, ungefär som när man ändrar en skriven text i en ordbehandlare. Det kallas ”genom-editering eller ”genom-redigering”.
Mindre växthusgas med odlat kött
Kanske kommer köttproduktionen också förändras radikalt framöver. En stor drivkraft till förändring är att dagens produktion av kött står för drygt fjorton procent av de globala utsläppen av växthusgaser. En framtidslösning skulle kunna vara att odla kött istället för att föda upp djur. Redan nu är det möjligt att odla små mängder levande muskelceller från till exempel ko, gris eller kyckling i laboratorium. Det berättar Mats Stading som är professor i materialteknik vid RISE – Research Institutes of Sweden:
─ Att odla muskelceller i en ren petriskål är inte så svårt. Det svåra är att skala upp produktionen. Den hamburgare som visades upp för några år sedan hade kostat 2,5 miljoner kronor att ta fram. Köttet var odlat i massor av petriskålar, säger han.
Givmilda miljardärer finansierar nu privata forskningsprojekt och företag i USA och Holland. Nyligen visade ett av företagen upp en bit friterat odlat kycklingkött och förra året presenteras en odlad köttbulle.
─ Tyvärr avslöjar de här forskarna inte hur de gjort, men jag tror att det dröjer länge innan vi får se odlat kött i vanliga livsmedelsbutiker, säger Julie Gold vid Chalmers.
Odla muskelceller på grönt
Forskaren Mats Stading var nyligen projektledare för ett svenskt projekt som syftade till att odla kött på ett nytt sätt. Projektet hette ”Smat ─ Smart mat av havre och odlade muskelceller”.
─ Vår idé var att ta fram ”kött” där den största delen av ”köttbiten” inte bestod av muskelceller utan av annat protein. Vi odlade muskelceller på en bärare av gröna proteiner från till exempel ärtor eller majs. Muskelcellerna var så att säga grädden på moset, det som gjorde produkten mer köttlik, säger han.
Projektet avslutades hösten 2016 och gick både bra och dåligt.
─ Vi visade att det går bra att odla muskelceller på en struktur av proteiner från majs och ärta. Muskelcellerna växer till bra och bildar ett kontinuerligt nätverk, säger Mats Stading.
Tyvärr gillar bakterier samma förhållanden som muskelceller. Det man odlar på måste vara väldigt rent.
─ För att få bara muskelcellerna att växa till var vi tvungna att odla med antibiotika, så det behövs mer forskning innan det blir något ätbart.
Lättare att odla köttfärs
Forskningen på odlat kött handlar hittills om att få fram småbitar av kött, att odla köttfärs. Att odla en biff ligger betydligt längre fram. I en biff finns ju inte bara muskelceller, utan också bindvävnad, fett och blodkärl, som ger tuggmotstånd och smak.
Julie Gold funderar över hur långt utvecklingen av odlat kött behöver gå:
─ Vill människor äta kött i framtiden, när vi kan få i oss allt vi behöver med vegetarisk kost? Det finns ju många vegetariska alternativ som liknar kött, till exempel Oumph av soja, säger hon.
Julie Gold tror att köttätandet kommer att minska och tycker att den stora frågan är vilka proteinkällor vi kommer att ha i framtiden.
─ Det bästa vore om vi bara åt kött från djur vid speciella måltider och högtider, och odlat kött och vegetariskt baserade alternativ till vardags, säger Julie Gold som även hon var verksam i projektet Smat.
Förutom att odla muskelceller ägnade sig forskarna där åt att ta fram en helt vegetarisk produkt, med protein från havre, ärtor och hampa. Mats Stading berättar:
─ Vi fick fram en fibrös struktur som liknar kycklingkött. Sådan forskning är inte lika spektakulär som att odla kött, men väldigt användbar. Det räcker med 150 gram om dagen av vår vegetariska produkt för att få i sig allt protein man behöver, inklusive de essentiella aminosyrorna. Det är den typen av ny mat som kommer att göra skillnad på jorden, inte odlat kött, säger han.
Skriva ut pizza för astronauter
När råvarorna väl är framtagna kan en del av dem komma att passera en 3D-skrivare innan de läggs på våra tallrikar i framtiden. Bland annat pågår forskning för att kunna skriva ut pizza för astronauter och soldater. Vi kan redan köpa 3D-skrivare som tillverkar dekorationer av choklad eller socker till bakverk, och snart kanske vi skriver ut vår egen pasta hemma, i den form vi önskar för dagen. Mats Stading tror dock att det dröjer innan 3D-skrivare för mat kommer på bred front.
─ 3D-skrivare är en fantastisk teknik för att göra komplexa strukturer, men den är långsam och dyr. I ett projekt på RISE tittar vi på hur 3D-skrivare skulle kunna användas för att anpassa mat till äldre som har svårt att tugga eller svälja. Man vill ju servera dem mat som är så lik vanlig mat som möjligt, men som faller sönder i munnen. Då är det bra att kunna sätta en patron med broccolimos i skrivaren och kunna skriva ut något som ser ut som broccoli, säger han.
Text: Eva Annell på uppdrag av Forskning.se
Hennes forskning visar att ansvaret som anestesisjuksköterskan har gentemot en annan människa är både moraliskt, etiskt och medicinskt.
– Företrädarskapet innefattar kritiskt beslutsfattande men finns även sammanvävt i alla små och stora saker anestesisjuksköterskan gör för patienten när hen är sövd, säger Ann-Sofie Sundqvist, anestesisjuksköterska vid kärl-thoraxkliniken på Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid Institutionen för hälsovetenskaper på Örebro universitet.
Ett skyddande paraply
Hon visar i sin avhandling att företrädarskapet kan ses som ett skyddande paraply. Det täcker all omvårdnad och alla de åtgärder som anestesisjuksköterskan vidtar i patientens ställe när hen är oförmögen att göra det själv.
– Vid vissa operationer behöver patienten inte sövas, men oavsett om patienten är vaken under operationen eller ej så finns anestesisjuksköterskan alltid vid patientens sida. Tidigare forskning har visat att vakna patienter upplever trygghet av att kunna se anestesisjuksköterskan under operationen och min forskning visar att anestesisjuksköterskan vill finnas där för patienten, säger Ann-Sofie Sundqvist.
– Anestesisjuksköterskan är patientens ögon, öron, lungor och blodcirkulation under tiden som patienten är sövd. Genom att använda alla sina sinnen blir anestesisjuksköterskan patientens ställföreträdande autonomi och vår roll är att finnas där för patienten, säger Ann-Sofie Sundqvist.
Upprätthåller patientens alla system
Avhandlingen bygger på både observationer och intervjuer med anestesisjuksköterskor verksamma i Mellansverige, samt även en enkät vilken besvarats av anestesisjuksköterskor verksamma vid olika sjukhus i hela Sverige. Hon har fokuserat på vad som karaktäriserar patientföreträdarskap och vilka konsekvenser patientföreträdarskapet medför för anestesisjuksköterskan.
– Resultatet från de fyra studierna visar att anestesisjuksköterskan har patientens bästa för ögonen vilket karaktäriserars av att hen har kontroll över situationen och bevarar mänskliga värden. En konsekvens av detta är att anestesisjuksköterskorna känner en yrkestillfredsställelse då de upplever att de gör något bra för en annan människa, säger Ann-Sofie Sundqvist.
– Det gäller att ha beredskap och alltid vara steget före. Vi har fått uppgifter innan om patienten exempelvis har diabetes eller högt blodtryck och det är vår uppgift att se till att patienten får en säker och god vård under den tid som hen är hos oss, säger Ann-Sofie Sundqvist.
Tjock- och ändtarmscancer är en av de vanligaste cancerformerna och drabbar varje år över 6000 personer i Sverige. Trots att cancerformen är så pass vanlig är den ändå sällsynt för en primärvårdsläkare, som träffar på mindre än ett nytt fall per år. Symptom som kan orsakas av tjock- och ändtarmscancer är dessutom mycket vanliga bland patienter i primärvården, till exempel buksmärtor, blödning från ändtarmen och ändrade avföringsvanor.
– För primärvårdsläkaren är det ofta svårt att avgöra vilka patienter som behöver utredas med koloskopi av tjocktarmen, vilket är en besvärlig undersökning för patienten och också resurskrävande, säger Cecilia Högberg, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för allmänmedicin.
Enkla prover till låg kostnad
I sin forskning har Cecilia Högberg kunnat visa att en kombination av två enkla prover kan vara till hjälp för att avgöra vilka som behöver utredas vidare: immunkemiskt prov för blod i avföringen (F-Hb) samt blodvärdet (Hb). Studierna visade att när patienterna hade ett normalt immunkemiskt F-Hb-prov och normalt blodvärde var risken mycket liten för tjock- eller ändtarmscancer.
– Dessa två prover kan lätt tas i primärvården och till en låg kostnad. Vi har också funnit att av dem som drabbas av tjock- och ändtarmscancer söker två tredjedelar först hos primärvårdsläkare. Det är därför viktigt att primärvården har tillgång till tillförlitliga och lättanvända diagnosmetoder, säger Cecilia Högberg, som arbetar som distriktsläkare i Krokom.
Cecilia Högberg har tillsammans med forskarkollegor även undersökt det diagnostiska värdet av prov för kalprotektin, ett protein som bildas vid inflammation i tarmen. Resultaten visade att ett avföringsprov för kalprotektin inte tillförde något vid utredning om tjocktarmscancer och provet är dessutom dyrare och krångligare att analysera.
Cecilia Högberg tog sin läkarexamen vid Uppsala universitet. Hon är specialist i allmänmedicin och arbetar som distriktsläkare i Krokom i Jämtland.
Cecilia Högberg, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin, Umeå universitet. Telefon: 070-239 7413. E-post: cecilia.hogberg@regionjh.se
Aortabristning kan ske både inne i bröstkorgen och i buken. Bristning i buken föregås i regel av förkalkning av aorta medan bristning inne i bröstkorgen inte kan kopplas till förkalkning. I Sverige drabbas årligen ungefär 400-600 personer av bristning av bröstaorta men det finns ett mörkertal då flera personer avlider omedelbart och rätt diagnos inte fastställs. I 20-25 procent av fallen är sjukdomen ärftlig.
Figuren föreställer en aortabristning i aortas längdaxel (A) och i tvärsnitt (B). Aortas bristning orsakas av att en plötslig spricka i kärlets innervägg leder till att blod strömmar i aortas vägg och försvagar den. Illustration: Mattias Pettersson
– Bristning av bröstaorta är ett livshotande tillstånd som kräver omedelbar åtgärd, oftast en akut operation, säger Matias Hannuksela som är doktorand och överläkare på Hjärtcentrum vid Norrlands universitetssjukhus och författare av avhandlingen.
Ökad styvhet i aortan
– I regel vidgar sig aorta före den brister, men bärare av den mutation som vi upptäckt kan drabbas av en bristning redan vid lindrig vidgning av aorta.
Matias Hannuksela, som forskar vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, har också studerat bröstaortas funktion hos personer med vidgad respektive normal storlek på aorta. Forskningen visar att personer som har en ärftlig benägenhet för aortabristning och en vidgning av aorta även förefaller ha en ökad styvhet i aorta.
– I framtiden kan ökad styvhet precis som storleken på aorta komma att användas som ett mått på när kroppspulsådern behöver opereras i förebyggande syfte, förklarar Matias Hannuksela.
Screening av nära anhöriga
Tillsammans med forskarkollegor har Matias Hannuksela också kunnat visa att man med screening, vanligen en ultraljudsundersökning, kan upptäcka tidigare okänd vidgning av aorta hos anhöriga till drabbade personer. Forskarna rekommenderar därför screening av nära anhöriga till individer med aortabristning i bröstkorgen.
– För att undersökningarna ska kunna riktas in på individer som löper risk att drabbas av aortabristning på grund av att de är bärare av en sjukdomsorsakande mutation behövs mer forskning om de genetiska orsakerna till aortabristning. Varför aorta brister hos dem som inte har en ärftlig belastning för det är i dag oklart. Kanske är den genetiska komponenten vanligare än vi tror, säger Matias Hannuksela.
Matias Hannuksela är uppvuxen i Vasa, Finland. Han studerade medicin i Umeå och tog läkarexamen 1995. Matias Hannuksela är specialist i anestesi och intensivvård och arbetar som överläkare på thoraxkirurgiska enheten inom Hjärtcentrum vid Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Matias Hannuksela, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. E-post: matias.hannuksela@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 19 maj försvarar Matias Hannuksela, Institutionerna för kirurgisk och perioperativ vetenskap samt folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Ärftliga thorakala aortaaneurysm och dissektioner – studier om genotyp och fenotyp. Engelsk titel: Familial thoracic aortic aneurysms and dissections: studies on genotype and phenotype. Fakultetsopponent: Professor Anders Gottsäter, Institutionen för kliniska vetenskaper, Malmö, Klinisk kärlforskning, Medicinska fakulteten, Lunds universitet. Huvudhandledare: Universitetslektor Bo Carlberg. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal B, Tandläkarhögskolan, 1D, Norrlands universitetssjukhus.
Eftersom miljöfrågorna sätter dagordningen och inte säkerhetsfrågorna, kan mindre miljörisker eventuellt bli större säkerhetsrisker.
I en artikel i European Transport Research Review presenterades nyligen en studie där forskare från VTI gjort djupintervjuer med räddningstjänsten och tjänstemän i tre kommuner i Sverige angående säkerhet vid olyckor med elfordon. Hur förberedda är räddningstjänst och kommuner om det händer en olycka?
– Resultaten visar att räddningspersonalen har liten erfarenhet när det gäller olyckor med elfordon och att de lär sig efter hand som de stöter på problemen, säger Christina Stave, forskare på VTI.
Behov av samlad säkerhetsinformation om elfordon Riskerna är inte klarlagda och det behövs mer kunskap om hur man ska identifiera ett fordon som drivs helt eller delvis av el. Det behövs också lättillgänglig kunskap om hur man kopplar bort elen i olika typer av fordon vid en olycka utan att riskera säkerheten, oavsett om fordonet brinner, har hamnat i vatten eller krockat.
– För att kunna utföra säkra räddningsoperationer med elfordon är det av största vikt att information om nya fordon och fordonstyper finns tillgänglig för räddningstjänsten, säger Christina Stave.
Nivån av kunskap varierade mellan de olika räddningskårerna. De svarande var oklara över vem som har ansvaret för att sprida information om hur man handhar elfordon på ett säkert sätt.
Räddningstjänsten skulle behöva mer resurser för utbildning och träning för att hålla sig à jour med den tekniska utvecklingen och för att kunna vara proaktiva. Forskarna rekommenderar i artikeln att man på olika nivåer i samhället samarbetar för att ta ansvar för att introduktionen av elfordon blir säker och att säkerhetsinformation samlas in och sprids på ett systematiskt vis.
− Den gängse bilden tycks vara att migranter är unga personer men en växande andel är faktiskt över 40. Att inte komma in på arbetsmarknaden innebär en stor risk för ekonomisk utsatthet på äldre dar, säger Torun Österberg, docent i socialt arbete.
Tillsammans med kollegorna Hanna Mac Innes och Björn Gustafsson har hon med hjälp av registerdata studerat hur det har gått i arbetslivet för vuxna från låg- och medelinkomstländer som invandrat till Sverige under 1990, 1994, 1998 och 2002. Dessa har följts i statistiken under upp till två decennier i det nya hemlandet.
Resultatet visar att andelen personer som migrerar till Sverige efter fyllda 40 har ökat under de senaste decennierna, och att stora andelar av dessa aldrig kommit in på arbetsmarknaden överhuvudtaget. Det innebär att dessa personer, i jämförelse med inrikesfödda i motsvarande ålder, har en låg konsumtion under resten av sina liv och att deras pension blir lägre.
− Resultatet av studien väcker frågan om de etableringsinsatser som idag erbjuds behöver anpassas bättre för den här gruppen. Är det kanske så att åldersdiskriminering slår särskilt hårt mot migranter? säger Hanna Mac Innes, doktorand i socialt arbete.
Av de personer som ingick i studien hade 30 procent efter två decennier aldrig kommit in på den svenska arbetsmarknaden. För de mellan 45 och 49 år var siffran 45 procent och för de mellan 50 och 54 år 60 procent.
Svensk partner underlättar
Bäst förutsättningar hade de som antingen kommit före 35 till 40-årsåldern, bosatt sig i Stockholmsregionen eller haft en svensk partner redan vid invandringen. Enligt forskarna är sannolikheten att hitta en sysselsättning förhållandevis hög under de första åren, men minskar därefter för att cirka ett decennium senare bli mycket liten.
En stor fråga för politiker idag handlar om varför sysselsättningsklyftan mellan invandrare och inrikesfödda är större i Sverige än i andra rika länder. Forskarna hoppas att studiens resultat kan bidra med en del av förklaringen till den svaga position som invandare har på den svenska arbetsmarknaden.
− Vi hoppas också att den starka ålderseffekten som uppvisats i studien blir en väckarklocka på policynivå inför utformningen av framtida etableringsinsatser, säger Hanna Mac Innes.
Att ingen svensk studie tidigare undersökt sambandet mellan ålder vid migration och arbetsintegrering är något som förvånar forskarna.
− Det är som att man tror att detta redan är gjort men tidigare studier har endast undersökt sambandet mellan arbetsintegration och antal år i det nya landet, säger Torun Österberg.
Stamceller är ett hett ämne i medicinska sammanhang, inte minst vad gäller cancer och autoimmuna sjukdomar. En stamcell har förmåga att mogna till flera olika sorters celler och utgör därmed ett slags modercell till kroppens alla specialiserade celltyper. Dessa mogna, specialiserade celler kan hos djur aldrig återgå på naturlig väg till stamcellstadiet. Det kan däremot cellerna hos växter göra.
– Specialiserade celler hos växter kan utan extern manipulation återgå till att bli stamceller. Det finns i växtvärlden en naturlig omprogrammering, säger Carsten Peterson, professor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Carsten Peterson är en av forskarna bakom den aktuella studien om skillnader och likheter mellan djurs och växters stamceller. Med sin bakgrund inom den teoretiska fysikens ekvationer och beräkningsmodeller har han och kollegorna gett sig i kast med stamcellerna ur ett annorlunda perspektiv, vilket visade sig vara lyckat.
Forskarna har med ett matematiskt angreppssätt tittat närmare på de proteiner som har central betydelse för däggdjurs respektive växters stamceller. Proteinerna är kopplade till de gener som styr stamcellerna. Framförallt har forskarna undersökt hur dessa proteiner ömsesidigt påverkar varandra, så kallad växelverkan, då cellerna mognar.
Stora likheter – Var för sig är dessa proteiner väldigt olika hos däggdjurs respektive växters stamceller, men däremot finner vi stora likheter i deras inbördes växelverkan, det vill säga hur de förstärker eller försvagar varandra, säger Carsten Peterson. Genom att formulera matematiska ekvationer har forskarna i sin studie alltså lyckats visa att dessa proteiner beter sig väldigt likartat oavsett om de kommer från växter eller däggdjur.
– Växt- och djurriket skildes åt i evolutionen för över 1,6 miljarder år sedan. Det är överraskande att växelverkningarna mellan den handfull nyckelgener som styr respektive stamcellers öde är så pass lika i de båda fallen, säger Carsten Peterson. Samtidigt visar de matematiska ekvationerna att dessa små skillnader är tillräckliga för att förklara varför växters mogna celler är så flexibla medan däggdjurens mogna celler kräver konstgjord omprogrammering för att gå tillbaka till en stamcell. Carsten Peterson menar att detta är anmärkningsvärt.
– När de mogna cellerna påverkas utifrån, på konstgjord väg för djur eller naturlig väg för växter, spelar de små skillnaderna i växelverkan en större roll. Då tycks dessa skillnader vara viktigare, säger Carsten Peterson.
Ger ledtrådar Han konstaterar att mycket arbete återstår vad gäller effektiviteten i omprogrammering av djurceller och hoppas därför att insikter från växtvärlden kan bidra. Den aktuella studien bidrar här med ledtrådar kring varför det är så mycket enklare att driva en mogen cell tillbaka till en stamcell för växter än för däggdjur. Studien har nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE.
Omprogrammering är numera ett ofta förkommande ord i stamcellssammanhang, sedan Nobelpriset i medicin och fysiologi 2012. En av pristagarna, Shinya Yamanaka, hade då visat hur man kan manipulera mogna celler till att återigen bli embryonala stamceller, genom att med yttre faktorer öka koncentrationen av vissa proteiner. Att vrida klockan tillbaka på detta sätt har en enorm potential i kliniska sammanhang. Exempelvis kan man på individuell basis omprogrammera hudceller till embryonala stamceller och sedan få dessa att bli önskvärda celltyper med hjälp av manipulering av vissa proteiner. Denna process kallas regenerativ medicin.
Kontakt:
Carsten Peterson, professor i beräkningsbiologi och biologisk fysik
Lunds universitet, Institutionen för astronomi och teoretisk fysik, telefon: 046- 222 90 02, epost: carsten.peterson@thep.lu.se
Hon har i sin doktorsavhandling från Jönköping University undersökt om det går att använda skalan till något mer än patientmötet.
– Den ska kunna användas i det dagliga arbetet för att mäta avdelningens kvalitet och för att ge rätt smärtbehandling för olika patientgrupper, menar hon.
Inom vården används flera skalor för att bedöma smärta. Den vanligaste kallas Numeric rating scale, där smärtan bedöms från 0 (ingen smärta) till 10 (värsta tänkbara smärta). Siffrorna fungerar som ett gemensamt språk, både mellan olika personalgrupper och mellan personal och patient. Eftersom smärta är svårt att värdera och dokumentera med ord, ska skalan vara en grund till samtal om smärta.
Konsensus saknas om smärtskalan
Men det finns hinder med skalan; den tolkas olika beroende på individens bakgrund, berättar Lotta Wikström. Hon har arbetat som smärtsjuksköterska i Team postoperativ smärta på Länssjukhuset Ryhov i 13 år, och dessförinnan i tio år som specialistsjuksköterska inom intensivvård, och hon har också undervisat.
I sitt arbete märkte hon att smärtskalan inte används på ett strukturerat sätt, att det saknas konsensus, och att det är svårt att undervisa om den så att vårdpersonal förstår dess olika tolkningsmöjligheter.
– Jag ville undersöka om vi kunde använda skalan till något mer än patientmötet, säger hon. Den ska kunna användas i det dagliga arbetet för att mäta avdelningens kvalitet och för att ge rätt smärtbehandling för olika patientgrupper.
Systematisk användning av smärtskalan
I sin avhandling har Lotta Wikström fokuserat på smärta under de första dygnen efter en operation. Hon har intervjuat undersköterskor, sjuksköterskor och läkare, och även gjort en enkätundersökning bland patienter. Personalen bekräftade att de har användning för smärtskalan. Den hjälper dem att upptäcka när patienten har ont, och att följa smärtan över tid.
Målet för postoperativ vård är att patienten ska kunna komma ur sängen, äta och dricka, och även vila från smärtan. Den gränsen är individuell och smärtbedömning är komplext. När vårdtiderna förkortas, dagkirurgi blir vanligare, och även inneliggande patienter skickas hem tidigare måste personalen kunna informera om det normala smärtförloppet och skicka med rätt smärtlindring.
Genom att systematiskt använda smärtskalan går det att få en uppfattning om vad som är det normala intervallet för hur smärta avtar under de första dagarna efter en operation. Det behövs, eftersom tekniken som används vid operationer hela tiden utvecklas och förnyas.
Förebygga kronisk smärta
– Även personer med svår smärta tror ibland att det är normalt, att det ska gå över, och då hör de inte alltid av sig till vården, säger Lotta Wikström. Med hjälp av skalan kan det gå att identifiera patienter som riskerar att utveckla svår eller till och med kronisk smärta, och sätta in extra åtgärder tidigt.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Behovet av innovation är stort eftersom dagens livsmedelsproduktion tar mycket mark, vatten och energi i anspråk. Julie Gold tycker att vi till exempel kan hämta inspiration från hur bondgårdar drevs förr i tiden, när allt togs tillvara på ett eller annat sätt:
En del nya grödor är färdiga att odlas så snart förbudet upphävs. Stefan Jansson nämner till exempel ”gyllene ris” som är ett gult genmodifierat ris. Det innehåller vitamin A och är framtaget för att minska risken för A-vitaminbrist i fattiga länder. För våra breddgrader finns en genmodifierad potatis som kan odlas helt utan bekämpningsmedel, eftersom dess arvsmassa tillförts en bit dna från en potatisart som inte angrips av insekter.
För att ta bort en bit dna ur en växts arvsmassa används genkniven CRISPR. I somras odlade Stefan Jansson kål som modifierats med CRISPR i sin egen trädgård. Han åt kålen och var inte ett dugg orolig: