Som de första i världen har forskare vid Åbo universitet, Helsingfors universitet och Sveriges lantbruksuniversitet kartlagt vilka bytesarter vuxna trollsländor fångar. Med hjälp av moderna laboratoriemetoder har de analyserat bytets DNA i trollsländornas minimala avföring. Forskarna såg då att trollsländorna har tiotals olika insektsgrupper på menyn. Resultaten belyser med en hittills ouppnådd precision trollsländornas ställning i naturens näringsväv.
Fångar andra insekter Trollsländorna är talrika och ganska stora insekter. Som fullvuxna behärskar de luftrummet som toppredatorer bland de ryggradslösa djuren. Trots det har man inte tidigare i detalj kunnat utreda deras diet, eftersom det är svårt att se när de fångar ett byte. Nu har en nordisk forskargrupp, som den första i världen, i detalj lyckats kartlägga bytena för tre olika trollsländearter: Pudrad smaragdflickslända (Lestes sponsa), sjöflickslända (Enallagma cyathigerum) och svart ängstrollslända (Sympetrum danae).
De tre trollsländornas meny illustrerad som en näringsväv. Här representeras trollsländorna av de tre klossarna upptill i figuren, medan de bytesdjur som påträffats visas av klossar nedtill i figuren. Ett streck mellan rov- och bytesart anger att just denna trollslända gett sig på just detta bytesdjur, vilket avslöjats med hjälp av DNA-spår i avföringen. Hur ofta detta skett anges av bredden på strecket.
Gruppen har utgått från trollsländornas avföring för att kunna utvinna och identifiera bitar av bytets DNA. Det visade sig att trollsländorna fångar många olika insektsarter. En stor del av dieten var tvåvingar såsom harkrankar och spyflugor, men de hade också skalbaggar, steklar med mera bland sina favoritbyten. Andra intressanta resultat är att de tre trollsländearterna i praktiken äter samma arter – och att de har samma diet som vissa fåglar och fladdermöss.
Forskarna i gruppen kommer från enheten för biodiversitet vid Åbo universitet, från institutionen för lantbruksvetenskaper vid Helsingfors universitet och från Sveriges lantbruksuniversitet.
Påverkar beståndet – Undersökningen är ytterst viktig, eftersom trollsländorna världen över befinner sig på toppen i insekternas näringsvävar och reglerar många andra insektsarters förekomst. Därför är det viktigt att veta exakt vilka arter de äter. När vi vet det kan vi beräkna till exempel hur trollsländorna påverkar beståndet av sådana insekter som är skadliga för människan. Trots det har kunskaperna om vuxna trollsländors bytesarter hittills baserat sig på enskilda observationer av deras jakt. Nu har vi äntligen en metod som lämpar sig för att utreda menyn hos trollsländor i allmänhet, berättar forskningprojektets ledare Kari Kaunisto, forskare vid enheten för biodiversitet vid Åbo universitet.
I undersökningen testades också hur olika DNA-metoder lämpar sig för att utreda trollsländornas bytesfauna. Det kan framtida undersökningar dra nytta av.
– När Kari lade fram sin idé blev jag entusiastisk. Jag blev förvånad över att det här inte gjorts tidigare och tog mig genast an utmaningen. Ofta ger tidigare undersökningar en utgångspunkt för laboratorieundersökningar, men i det här fallet måste allt göras från början. När ett nytt projekt inleds är det bra att testa olika metoder, och vi ville lägga en stadig grund för fortsatt forskning, beskriver forskare Eero Vesterinen arbetet.
Från SLU deltog Tomas Roslin, professor i insektsekologi.
Intressanta för forskare – Trollsländorna är stora insekter. Därför har de länge intresserat både forskare och naturvänner. Det finns ganska få arter av dem, och det är lättare att artbestämma dem än många andra insekter. I biologisk forskning är trollsländorna utomordentliga modellarter också därför att de berättar om naturens tillstånd både i vattnet och på land. Trollsländorna tillbringar sin ungdom i vattnet, och efter det behärskar de luftrummet som toppredatorer bland de ryggradslösa djuren. De här nya rönen belyser på ett utmärkt sätt deras roll i luftrummets näringsvävar.
Undersökningen har nyligen publicerats i den internationella, vetenskapliga tidskriften Ecology and Evolution: https://doi.org/10.1002/ece3.3404
Kontakt: Tomas Roslin, professor Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Tel 018-67 23 83. Mejl tomas.roslin@slu.se
http://www.slu.se/cv/tomas-roslin/
En forskargrupp vid Uppsala universitet har tagit reda på hur CRISPR-Cas9 – också känd som ”gensaxen” – kan söka igenom arvsmassan efter en specifik DNA-sekvens. Cas9 har redan många bioteknologiska tillämpningar och förväntas även revolutionera medicinen. De nya forskningsresultaten visar hur Cas9 kan förbättras för att göra gensaxen snabbare och säkrare. Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science.
Revolutionerat forskningen CRISPR-Cas9 har på mindre än ett decennium revolutionerat den biologiska forskningen. Cas9 gör det möjligt att på ett målinriktat sätt korrigera eller förändra i princip vilken DNA-sekvens som helst och förhoppningen är att gensaxen även ska göra det möjligt att bota och förebygga genetiska sjukdomar.
Det fantastiska med Cas9 är att det går att programmera molekylen med en bit konstgjord genetisk kod och sedan låta den leta upp motsvarande sekvens i arvsmassan. En forskargrupp vid Uppsala universitet har nu tagit reda på vilken strategi Cas9 använder när den letar sig fram till rätt sekvens.
– De flesta proteiner som söker efter DNA-kod kan bara känna igen en specifik sekvens genom att känna av utsidan av DNA-spiralen. Cas9 kan söka efter en godtycklig kod, men för att avgöra om den är på rätt ställe måste molekylen öppna DNA-spiralen och jämföra sekvensen med den programmerade koden. Det otroliga är att den ändå kan leta sig igenom hela arvsmassan utan att använda någon energi, säger Johan Elf som är ansvarig för studien.
Två metoder Forskarna har utvecklat två nya metoder för att mäta hur lång tid det tar för Cas9 att hitta sin målsekvens. Den första metoden visade att det tar hela sex timmar för Cas9 att söka igenom ett bakterie-genom på fyra miljoner baspar. Det smått osannolika resultatet kunde också verifieras med hjälp av den andra, oberoende tekniken. Tiden stämmer även med hur många millisekunder Cas9 har på sig att testa varje position, vilket forskarna kunde mäta genom att följa enstaka inmärkta Cas9-molekyler i realtid.
– Resultaten visar att priset Cas9 betalar för sin flexibilitet är tid. För att hitta målet fortare behövs fler Cas9-molekyler som letar efter samma DNA-sekvens, säger Johan Elf.
Medicinskt användbar De mycket höga koncentrationer av Cas9 som behövs för att hitta rätt sekvens inom en rimlig tidsperiod kan ställa till allvarliga problem för de celler man försöker alternera, men eftersom forskarna nu förstår hur sökprocessen går till har vi fått en viktig ledtråd till hur systemet kan förbättras. Genom att offra lite av flexibiliteten hos Cas9 skulle det vara möjligt att konstruera en gensax som fortfarande är tillräckligt mångsidig för att editera olika gener men samtidigt tillräckligt snabb för att vara medicinskt användbar.
– Resultaten har gett oss ledtrådar till hur man skulle kunna åstadkomma en sådan lösning. Nyckeln ligger i de så kallade PAM-sekvenserna som bestämmer var och hur ofta Cas9 öppnar DNA-spiralen. En gensax som inte behöver öppna DNA-spiralen lika många gånger för att hitta sitt mål är inte bara snabbare utan skulle också minska risken för bieffekter, säger Johan Elf.
Adenoidcystisk cancer är en långsamt växande men dödlig cancerform som kan uppstå i olika körtlar i kroppen, bland annat i huvud-halsregion, bröst, prostata och lunga.
Sjukdomen drabbar både yngre och äldre individer. Om tumörerna upptäcks tidigt går de att behandla kirurgiskt, men om de hunnit sprida sig eller om patienterna får återfall finns ingen fungerande behandling.
– Vare sig cellgifter eller strålbehandling har någon större effekt på adenoidcystisk cancer. Så trots att det är en långsamt växande cancerform är dödligheten på längre sikt mycket hög, säger Mattias Andersson, disputerad forskare vid Sahlgrenska Cancer Center.
Tillsammans med professor Göran Stenman leder han gruppen bakom de nya upptäckterna, som beskrivs i en artikel i tidskriften Journal of the National Cancer Institute.
Många års forskning Den nya behandlingen går ut på att med läkemedel blockera den cancergen som driver tillväxten av tumören. Behandlingen baserar sig på forskning som gruppen arbetat med under många år.
Redan för trettio år sedan upptäckte Göran Stenman och hans medarbetare att en viss kromosomförändring var typisk för dessa tumörer. Förändringen, som är slumpmässig och inte är medfödd, innebär att en bit genetiskt material från kromosom 6 kopplas ihop med genetiskt material från kromosom 9.
För åtta år sedan kunde forskargruppen både identifiera den nya cancergenen (MYB-NFIB fusionen), som uppkommer till följd av kromosomförändringen, och visa att den är specifik för adenoidcystisk cancer. De inledde då arbetet med att utveckla en ny behandlingsmetod baserad på upptäckten.
Snabbspår in i vården Genom att kartlägga olika signalvägar i cancercellerna har forskargruppen nu hittat ett sätt att stänga av cancergenen MYB-NFIB som driver tumörtillväxten. Gruppen har tagit fram en kombinationsbehandling som både kan stänga av den aktuella cancergenen och två andra viktiga signalvägar, vilket starkt hämmar tumörernas tillväxt såväl i laboratoriet som i djurförsök.
– Vår strategi har varit att leta efter befintliga läkemedelskandidater som redan ingår i kliniska prövningar. För sådana substanser återstår det inte mer än några få års utvärdering innan de kan användas i sjukvården. Detta har snabbat upp processen betydligt och gör att våra resultat kan komma patienterna tillgodo mycket tidigare än annars, säger Mattias Andersson.
– Vardagliga aktiviteter skulle kunna användas som omvårdnadsåtgärder för att främja trivsel på särskilda boenden, säger Sabine Björk, som är doktorand vid Institutionen för omvårdnad.
Hon har studerat de äldres trivsel i samband med förmågor och symptom, deltagande i aktiviteter samt faktorer i den fysiska och psykosociala miljön
– Min tolkning av resultatet är att det är viktigt att personer som bor i särskilda boenden ges möjlighet att fortsätta njuta av saker de tycker om att göra och som upplevs meningsfulla.
En rekommendation för särskilda boenden kan därför vara att noggrant och systematiskt samla in information om vad personer som bor där önskar och att införliva detta i omsorgen. Det handlar om helt vardagliga aktiviteter.
Klä sig fint och umgås med nära och kära
Aktiviteter med starkast samband till trivsel för deltagarna i studien, var att delta i ett aktivitetsprogram, klä sig fint och att spendera tid med någon de tycker om.
– Men även faktorer i boendemiljön, inte minst det psykosociala klimatet på avdelningen, verkar kunna ha en stor inverkan på de boendes trivsel, säger Sabine Björk.
Exempel på viktiga faktorer var ett positivt psykosocialt klimat på avdelningen, tillgång till dagstidningar, att bo på en enhet anpassad för personer med demens, och att boendets entrédörr är upplåst under dagtid.
– Den fysiska miljön har tidigare visat sig ha betydelse för trivsel. Utifrån mina resultat verkar det dock som att det psykosociala klimatet skulle kunna ha en större betydelse, säger Sabine Björk.
Förebygga vantrivsel
Sabine Björks avhandling visar också att svenska särskilda boenden för äldre har en hög andel personer med kognitiv svikt och neuropsykiatriska symtom. Förekomsten av försämrad kognitiv förmåga visade sig ha ett starkt negativt samband med hur personer trivs. Även förekomsten av aggressiva och depressiva symtom visade sig ha negativa samband med trivsel.
– Aggressivt och depressivt beteende skulle därmed kunna vara ett tecken på att personen inte trivs. Att inrikta omvårdnaden på att förebygga och lindra dessa symptom är därför något som borde prioriteras, säger Sabine Björk.
Avhandlingen är den första som skrivits inom ramen för forskningsprogrammet U-Age vid Umeå universitet. Forskningen baseras på data från enkätundersökningen Svensk nationell inventering av vård och hälsa inom särskilda boenden (SWENIS), som genomfördes 2013-2014. Totalt skattades trivseln hos ungefär 4 800 äldre samt 3 600 personal på 172 särskilda boenden. En del av resultaten har uppmärksammats tidigare i samband med en publicering i Journal of Advanced Nursing.
Om disputationen: Fredag 29 septemberförsvarar Sabine Björk i ämnet omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Trivsel i svenska särskilda boenden för äldre. Engelsk titel: Exploring resident thriving in Swedish nursing homes. Opponent: Docent Jimmie Kristensson, aktivt och hälsosamt åldrande, Institutionen för hälsovetenskaper, Lunds universitet. Huvudhandledare: Professor David Edvardsson. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet.
Vi har snart en närmast komplett bild av cellens molekylära maskineri. Frågan är nu hur detta mikrokosmos av samverkande proteinmolekyler kan vara stabilt och fungera så väl som det gör.
– Det är inte svårt att föreställa sig att systemet ibland havererar och ger svåra sjukdomar som ALS och Alzheimer, det kan det göra på många sätt. Det märkliga är att det fungerar över huvud taget, säger Mikael Oliveberg, professor i biokemi vid Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet.
– Det handlar om miljarders, miljarders processer som sköter sig själva i ett självorganiserande system.
Svårt förstå helheten
Tidigare har forskare mest studerat detaljer och isolerade processer och den allmänna åsikten har varit att helheten är för svår att förstå. Bara i en mänsklig cell finns det 30 000 olika sorters proteiner, vart och ett med unik funktion, berättar Mikael Oliveberg. Forskarnas utgångspunkt har därför varit att reglerna som styr i grunden måste vara mycket enkla och stabila, det gäller bara att hitta dem. Under de senaste åren har forskargruppen byggt upp en unik verksamhet där de kan följa proteiners molekylära egenskaper och samverkan i levande celler på atomär nivå.
Forskarna vid Stockholms universitet undersöker cellens inre liv på molekylärnivå. Bild: Stockholms universitet.
Nu har Mikael Oliveberg fått 20 miljoner kronor för projektet ”Deciphering the physicochemical codes for cellular function”, från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
– Tack vare anslaget kan vi utveckla metoderna ytterligare och gå djupare. Redan nu ser vi regelmässighet, och kan designa proteiner som beter sig på nya sätt i ett levande system, säger Mikael Oliveberg.
– Vi kan också kvantifiera den underliggande fysiken och det är just det som fascinerar oss mest. Detta är ren grundforskning som förhoppningsvis kan ligga till bas för framtida tillämpningar inom medicin och bioteknik. För hur ska vi effektivt kunna ”bota” molekylära sjukdomstillstånd om vi inte vet hur cellerna fungerar på molekylär nivå?
För mer information:
Mikael Oliveberg, Institutionen för biokemi och biofysik, Stockholms universitet. Telefon: 08-16 24 59, e-post: mikael.oliveberg@dbb.su.se
Fotnot:
Knut och Alice Wallenbergs stiftelse satsar sammanlagt 55 miljoner kronor på forskningsprojekt vid Stockholms universitet. Projekten bedöms hålla högsta internationella klass och ha möjlighet att leda till framtida vetenskapliga genombrott.
De flesta grödor kan bilda symbios med svampar för att få näringsämnen i utbyte. Svampen får i sin tur kolhydrater som producerats genom växtens fotosyntes.
Symbiosen kallas för arbuskulär mykorrhiza och är viktig för ett hållbart jordbruk eftersom den hjälper växterna att bättre ta tillvara fosfat som gödslas på åkern.
– Svampsymbiosen är av stor betydelse eftersom fosfat som läcker ut från åkrar bidrar till övergödning i vattendrag, säger Cornelia Spetea Wiklund, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Symbiosen skyddar mot sjukdom och torka Svampsymbiosen gör också växterna mer motståndskraftiga mot vissa växtsjukdomar och miljöfaktorer som till exempel torka.
För att förstå hur symbiosen bättre kan utnyttjas inom jordbruket har forskarna försökt undersöka vad som ligger bakom växternas ökade tolerans. En faktor som påverkar är att svampen ökar växtens nivå av flera hormon både i rötter och skott.
– Studier på ärtväxten medicago truncatula, visar att syntes och signalering av två viktiga växthormoner ökar i plantor som bildar symbios, säger Lisa Adolfsson, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.
Ett av växthormonerna (ABA) är viktigt för växtens skydd mot torka eftersom det bidrar till att förhindra vattenavdunstning genom bladens klyvöppningar. Det andra växthormonet (jasmonat) bidrar till ökad produktion av sekundära ämnen som skyddar växten mot stress och sjukdomar.
Symbiosen påverkar hormonnivån hos växter Genom att mäta halten av olika ämnen i skottet på ärtväxten, som lever i symbios med svamp, och kombinera det med storskaliga genetiska studier, har forskarna sett att halten av sekundära ämnen (flavonoider och terpenoider) ökar i skottet, som ett resultat av förhöjda hormonhalter.
– Det är ett intressant resultat som kan förklara den ökade toleransen mot olika stressfaktorer och sjukdomar, säger Cornelia Spetea Wiklund.
Resultaten visar alltså att symbiotiska svampar påverkar hormonnivån hos grödor.
– Ärtväxten medicago truncatula används som modell för ärtväxterna. Därför är resultaten dessutom applicerbara på kommersiellt viktiga grödor som till exempel sojabönor, säger Lisa Adolfsson.
Kontakt: Cornelia Spetea Wiklund, professor vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet E-post: cornelia.spetea.wiklund@bioenv.gu.se, Tel: 031-7869332
Växten Ambrosia arborescens växer vilt i stora delar av Sydamerika och används traditionellt som medicinalväxt. Forskare vid Naturvetenskapliga fakulteten vid Lunds universitet har i samarbete med kollegor i La Paz i Bolivia isolerat substansen damsin ur växten och studerat dess effekt på cancerstamceller i tre olika bröstcancercellinjer. De har också gjort motsvarande undersökningar med ambrosin, en så kallad analog, det vill säga en substans som liknar damsin men som tagits fram på kemisk väg. Resultaten visar att båda har effekt på cancerstamceller.
Hämmar tillväxt om spridning i bröstcancerceller
– Både den naturliga substansen och den kemiskt framställda substansen hämmar tillväxten och spridningen av cancerstamceller i bröstcancercellinjer. Det är första gången som forskningen lyckas visa det, säger Stina Oredsson, professor vid Biologiska institutionen, Lunds universitet.
Redan vid låg koncentration hämmar båda substanserna cancercellernas delnings- och rörelseförmåga. Det betyder att tumören blir mindre och cellspridningen minskar. I studien visar forskarna att det faktiska antalet cancerstamceller minskar.
Ambrosia arborescens. Bild: Wikipedia
Stina Oredsson betonar att det är grundforskning och att resultaten bygger på experiment gjorda på cellkulturer i laboratorium. Samtidigt menar hon att resultaten är ett genombrott i cancerforskningen eftersom det kan vara första steget mot effektiv behandling av cancerstamceller, det vill säga de celler som tros orsaka metastaser.
Cancerstamceller de farligaste
– Olika cancerceller har olika förmåga att överleva cellgifter. Cancerstamceller tycks ha en inneboende resistens mot de cellgifter som används idag, man kan kalla dem de farligaste cancercellerna. Våra resultat kan bidra till utvecklingen av nya mediciner mot cancerstamceller, men tyvärr tar det lång tid från grundforskning till färdiga mediciner, säger Stina Oredsson.
Hon och hennes kollegor fortsätter att studera damsin och ambrosin, samtidigt som de har tagit fram fler analoger. Ännu ej publicerade resultat visar att även dessa har mycket goda, hämmande effekter på cancerstamceller.
Samarbetsprojektet mellan Lunds universitet och University Major of San Andrés i La Paz finansieras av Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, Sida. Forskningsresultaten har nyligen publicerats i en artikel i tidskriften Plos One.
Mer information:
Stina Oredsson, professor
Biologiska institutionen, Lunds universitet
+46 46 222 94 97
+46 70 377 13 93 stina.oredsson@biol.lu.se
Det behövs tydligare villkor för de ekologiska fokusarealerna. Som regelverket kring ekologiska fokusarealer nu tillämpas i Sverige ger de endast en liten miljöeffekt. Det beror på en kombination av ett olyckligt urval av åtgärder och alltför låga skötselkrav.
Med bättre regler skulle fältkanter och trädor i slättbygden i större utsträckning kunna bidra till ekosystemtjänster, exempelvis i form av naturlig skadedjursbekämpning och pollinering, visar en ny rapport från Centrum för miljö- och klimatforskning vid Lunds universitet.
Ekosystemtjänster är alla de produkter och tjänster som naturens ekosystem ger oss människor och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Pollinering, naturlig vattenreglering och naturupplevelser är några exempel på ekosystemtjänster.
– Framförallt bör utbudet av valbara fokusarealer begränsas till de mest effektiva åtgärderna och det bör finnas tydliga skötselkrav som gynnar mångfald, säger Juliana Dänhardt, en av författarna till rapporten.
Går att gynna pollinering
I rapporten framgår att man kan gynna pollinering och biologisk skadedjursbekämpning.
– Fokusarealer med insådda blommor bör placeras intill grödor som behöver pollinering och som gynnas av biologisk skadedjursbekämpning. Det gör framförallt nytta i slättbygden, med intensiv odling av grödor som raps och spannmål, säger Juliana Dänhardt.
– Genom rådgivning kan enskilda lantbrukares insatser samordnas, så att naturmiljöer i odlingslandskapet knyts samman på ett bra sätt. Det finns goda exempel från England på hur sådan rådgivning kan bedrivas, berättar Lovisa Nilsson, en av de andra författarna till rapporten.
Rapporten Ekologiska fokusarealer i samverkan är skriven av forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, kopplat till Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet. Rapporten bygger på ekologisk och ekonomisk modellering samt intervjuer med lantbrukare och tjänstemän i Sverige, Nederländerna och England. Rapporten ingår i CAP:s miljöeffekter, ett gemensamt regeringsuppdrag till bland annat Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Uppdraget syftar till att följa jordbrukspolitikens effekter på miljön. Den aktuella rapporten är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket.
Kontakt: Lovisa Nilsson, doktorand. Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. Tel 046 – 222 17 94 lovisa.nilsson@cec.lu.se
Juliana Dänhardt, forskningskoordinator. Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet. Tel 046 -222 98 15 juliana.danhardt@cec.lu.se
Higgspartikeln är en partikel i partikelfysikens standardmodell, och hjälper till att beskriva varför partiklar har massa. Men dess egen massa är något av ett mysterium.
Nu får Sara Strandberg vid Fysikum på Stockholms universitet 35,2 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse för projektet ”Solving the Higgs fine-tuning problem with top partners”.
– Vi vet i dag vad Higgspartikeln väger. Problemet är att om man använder den nuvarande standardmodellen för partikelfysik för att försöka beräkna massan blir den mycket, mycket större än den uppmätta. Det går att finjustera de olika bidragen till massan så att beräkningarna stämmer med verkligheten, men det är osnyggt. Och historiskt sett är finjusteringar ofta tecken på att det är något vi inte fattar, säger Sara Strandberg.
Letar efter partnerpartikel
Projektet ska därför, utifrån två olika typer av utvidgningar av standardmodellen, leta efter nya partiklar som kan förklara Higgspartikelns ringa massa. Eftersom toppkvarken (en annan elementarpartikel) enligt beräkningssättet i standardmodellen ger störst bidrag till Higgspartikelns massa är forskarnas tanke att fokusera på att leta efter en partnerpartikel till den. Denna ännu så länge okända partnerpartikel är ett slags släkting till toppkvarken.
– Tidigare har teoretiska och experimentella fysiker jobbat var för sig, men nu kommer vi i Stockholm att samarbeta med fysiker i Uppsala och på Chalmers för att leta efter toppkvarkens okända kusin. Vi har också internationella samarbetspartners, säger Sara Strandberg.
Projektets mätdata kommer från ATLAS-experimentet som registrerar protonkollisioner från partikelacceleratorn LHC vid CERN. De svenska forskarna samlar in data tillsammans med andra forskare runt om i världen, men de kommer att analysera dem på nya sätt.
Mer information:
Sara Strandberg, Fysikum, Stockholms universitet. Telefon: 08-55 37 86 73, e-post: strandberg@fysik.su.se
Fotnot: Knut och Alice Wallenbergs stiftelse satsar sammanlagt 55 miljoner kronor på forskningsprojekt vid Stockholms universitet. Projekten bedöms hålla högsta internationella klass och ha möjlighet att leda till framtida vetenskapliga genombrott.
– Våra resultat visade ingen ökad risk för stroke hos individer med migränhuvudvärk utan aura, däremot fanns en något ökad risk hos tvillingar med migrän med aura även om den risken var lägre än vad man tidigare visat, säger Maria Lantz, postdok vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet.
Upprepade studier har, sedan mer än 30 år tillbaka, visat att migrän – framför allt migrän med aura – ökar risken för stroke. Även kvinnligt kön, ung ålder (under 45 år) samt rökning och p-piller har kopplats till ökad risk för migränpatienter att drabbas av stroke.
Ökad risk för stroke – men lägre än tidigare
Genom det svenska tvillingregistret kunde forskarna i den nya studien följa drygt 53 000 tvillingar under tolv års tid. De flesta i studien hade inte migrän, men 16,2 procent hade någon form av migränhuvudvärk, och 6,7 procent hade migrän med aura. Under uppföljningstiden drabbades 1 297 av de 53 000 tvillingarna av stroke. Och när forskarna undersökte kopplingen till migrän och migrän med aura kunde de se att deras resultat pekar i samma riktning som tidigare studier, men visar en lägre risk för stroke överlag.
Mellan 11-13 procent av befolkningen lider av migrän. Folksjukdomen, som är upp till tre gånger vanligare hos kvinnor än hos män, debuterar ofta i tonåren eller tidiga vuxenår.
Den som är drabbad har återkommande attacker av huvudvärk med samtidiga symtom som illamående, kräkningar eller ljus- och ljudkänslighet. För var tredje person med migrän inleds huvudvärksattacken med en aura av neurologiska bortfall och man skiljer därför mellan migrän med aura och migrän utan aura.
Ärftlighet och miljö kan vara bidragande Resultaten var ungefär desamma även efter att forskarna justerat för andra riskfaktorer hos individerna, som rökning och högt blodtryck.
– Vidare analyser hos tvillingparen pekar på att familjära faktorer, som ärftlighet och miljöfaktorer under barndomen, kan bidra till den ökade risken, säger Maria Lantz.
Resultaten bidrar med viktig klinisk information, både för individer med migränhuvudvärk utan aura där det inte syns någon tydlig riskökning för stroke och för individer med migrän med aura, där risken för stroke är lägre än vad tidigare studier visat.
Studien har finansierats med hjälp av ALF-projektmedel från Stockholms läns landsting och Svenska Migränsällskapet.
Det som tidigare ansetts vara typiskt vikingatida mönster i silver på vävda band av siden i vikingatida gravar, har visat sig vara geometriska kufiska tecken. De arabiska tecknen förekommer i gravdräkterna i vikingatida båtgravar, men också i kammargravarnas dräkter på centrala vikingatida platser som Birka i Mälardalen. Forskningen presenteras i en utställning på Enköpings museum.
Inte enbart plundring – En spännande detalj är att ordet ”Allah” framställts spegelvänt. En svindlande tanke är att banden, precis som dräkterna, har tillverkats väster om det muslimska kärnområdet. Kanske har man försökt skriva bönerna så att de här kunde läsas från vänster till höger, men med arabiska tecken som sig bör. Att som så ofta påstå att orientaliska föremål i vikingatida gravar enbart skulle vara ett resultat av plundring och handel österut håller inte som förklaringsmodell, eftersom inskriptionerna förkommer i typiskt vikingatida dräkter som har sin motsvarighet i bevarade bilder av valkyrior, säger Annika Larsson, forskare i textilarkeologi vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet.
Spegelvänt framträder Allah i vikingatida bandmönster från Birka. Foto: Annika Larsson
Det var i samband med arbetet att återskapa textila mönster inför utställningen Viking Couture på Enköpings museum, som forskarna upptäckte att de vävda banden innehöll äldre arabisk skrift, kufiska tecken, som åkallar både Allah och Ali. De kufiska tecknen fanns under vikingatiden i mosaiken på gravmonument och mausoleer i framför allt Centralasien. Liknande kufiska tecken återkommer i gravdräkterna i vikingatida kammargravar på centrala platser som exempelvis Birka i Mälardalen, men också i båtgravar i trakterna kring Gamla Uppsala.
Underliggande värderingar – Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkat av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden. Gravgåvor i form vackra kläder, fint sydda av exotiska tyger speglar knappast den dödes vardag, lika lite som våra dagars högtidskläder speglar vår egen vardag. Det rika materialet av gravgåvor bör snarare ses som materiella uttryck för underliggande värderingar, säger Annika Larsson.
Annika Larsson har tidigare i sin forskning poängterat den omfattande förekomsten av orientaliskt siden i Skandinaviens vikingatida gravar. I Valsgärdes båtgravar, som finns strax norr om yngre järnålderns centralplats Gamla Uppsala, är fynd av siden i de begravdas dräkter långt mycket större än fynd av ull och lin. Analyser av såväl material som vävtekniker och formspråk tyder på gamla persiska och centralasiatiska ursprungsområden.
Evigt liv – I Koranen står att man i Paradiset bar kläder av siden, vilket tillsammans med textbandens inskriptioner kan förklara den utbredda förekomsten av siden i vikingatida gravar. Fynden finns i samma utsträckning i både mans- och kvinnogravar. Förmodligen var det vikingatida gravskicket påverkat av islam och tanken om ett evigt liv i Paradiset efter döden, säger Annika Larsson.
Hennes forskningsresultat presenteras som en del i utställningen Viking Couture som visas på Enköpings museum. Det är Riksbankens Jubileumsfond, som driver en försöksverksamhet att nå ut med ny forskning i utställningsform. Här används andra forskningsmetoder än gängse teoretiska, eftersom resultaten ska nå en bredare publik än bara akademiker. Utställningar bygger till stor del på visuell kommunikation, och då är återskapande processer, som till exempel av de textila banden, en metod.
I den textilarkeologiska projektgruppen ingår även textilvetaren Karolina Pallin som återskapat de vävda banden till utställningen.
Det här är ett delresultat som kommit fram under forskningsprocessen i en pågående studie vars hela resultat kommer att vetenskapligt granskas och publiceras längre fram. I ett integrerat delprojekt görs DNA-analyser av mänskliga kvarlevor från aktuella gravar, i samarbete med professor Marie Allen och hennes forskargrupp vid institutionen för immunologi, genetik och patologi vid Uppsala universitet. Man hoppas att med hjälp av känsliga metoder för DNA-analyser få svar på frågor om släktskap och geografiskt ursprung.
Utställningens texter visas även på arabiska.
Kontakt: Annika Larsson, forskare i textilarkeologi vid institutionen för arkeologi och antik historia vid Uppsala universitet. Mejl: annika.larsson@arkeologi.uu.se Tel: 070-4999885.
Utställningen: Viking Couture visas på Enköpings museum, Rådhusgatan 3, Enköping, mellan 30 september 2017 och 4 februari 2018. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond.
– Med hjälp av statistisk modellering och storskaliga dynamiska simuleringar vill vi utveckla ett verktyg som gör det möjligt att fatta faktabaserade beslut och nyttja resurserna inom ambulanssjukvården optimalt. Verktyget kommer även göra det möjligt att överblicka hur olika patientgrupper påverkas av beslut, vilket är viktigt i ett genus- och demokratiperspektiv, säger Patrik Rydén, universitetslektor på institutionen för matematik och matematisk statistik, och vetenskaplig ledare för projektet.
Var placerar vi våra ambulanser för att ge medborgarna bästa möjliga vård? Vad händer om vi stänger en vårdavdelning under sommaren? Hur påverkas ambulanssjukvården när befolkningen växer och blir äldre? Hur samordnar vi bäst resurserna inom vården; ambulans, ambulanshelikopter samt alternativa enheter? Umeå Universitet arbetar tillsammans med akutsjukvården i Västerbotten, Region Norrbotten, Landstinget Västernorrland och SOS Alarm med att utveckla ett databaserat online-verktyg som gör det möjligt att optimera resursutnyttjandet inom den prehospitala vården.
Underlag saknas för faktabaserade beslut
I dag saknas i många fall bra underlag för att ta faktabaserade beslut om hur resurser ska användas i framtiden. Samtidigt har vi tillgång till unika storskaliga larmdata från SOS-Alarm (Big data), där larmen och utryckningarna finns beskrivna i detalj.
Data genereras i en allt snabbare takt och utmaningen i dag är att omvandla dessa stora och komplexa datamängder till information som kan ligga till grund för framtida beslut.
– Vi kan använda historiska data för att testa ny placering av ambulanser. Projektet är ett bra och spännande exempel på hur forskare inom akademien kan nyttiggöra moderna statistiska metoder för att möta framtida samhällsutmaningar, säger Patrik Rydén.
Tvärvetenskap som kan tillämpas bredare
Angreppsättet är tvärvetenskapligt och kan i förlängningen appliceras till andra delar av vården, till exempel akutsjukvården. Patrik Rydén arbetar tillsammans med Britt-Marie Nordström, sjuksköterska akutsjukvården vid Västerbottens läns landsting, som är koordinator för projektet.
– Samarbetet berikar och stärker grundutbildningen på matematik och matematisk statistik, inte minst eftersom institutionen är ansvarig för Civilingenjörsprogrammet i industriell ekonomi, där statistisk analys av Big data och optimering är centrala moment.
Arbetet delfinansieras av Vinnova.
För mer information: Patrik Rydén forskare vid Institutionen för matematik och matematisk statistik
Telefon: 070-482 35 55
E-post: patrik.ryden@umu.se
Begreppet biblioterapi myntades av den amerikanska prästen Samuel McChord Crothers i artikeln A Literary Clinic, publicerad i The Atlantic Monthly i september 1916. Artikeln har formen av ett samtal med en fiktiv vän, Dr Bagster, som har öppnat en klinik för biblioterapi. Samtidigt pågick första världskriget för fullt och amerikanska militärsjukhus hade börjat använda skönlitteratur i behandlingen av traumatiserade soldater.
Vad är då biblioterapi? Idag skiljer forskningen på klinisk biblioterapi, där läsningen ska förbättra hälsan hos sjuka människor, och det som brukar kallas humanistisk biblioterapi där friska människor ska nå ökad självinsikt eller få hjälp med att bearbeta känslor som sorg eller nedstämdhet.
För snart 70 år sedan, 1949, publicerade den amerikanska forskaren Caroline Shrodes världens första avhandling om biblioterapi. Den första svenska studien av biblioterapi påbörjades 2011, när Cecilia Pettersson och Lena Mårtensson, litteraturvetare respektive forskare i socialmedicin vid Göteborgs universitet, intervjuade åtta sjukskrivna kvinnor om deras läsning.
– Då var biblioterapi okänt i Sverige, säger Cecilia Pettersson. Så de här kvinnorna hade inte deltagit i någon organiserad biblioterapi utan läst själva.
Läsning ett kvitto på att de blivit friskare
Samtliga intervjupersoner hade varit aktiva läsare före sjukskrivningen – och hade saknat sin läsning. Bara det faktum att de läste igen blev ett kvitto på att de blivit friskare. Flera sökte sig till att börja med till mer lättläst litteratur än den de varit vana vid, men i takt med att de blev friskare återgick de till sina gamla läsvanor.
När forskarna bad kvinnorna reflektera över hur läsningen påverkat deras hälsa svarade flera att de läste för att komma bort från sjukdomen, att få tänka på annat.
– Det var viktigt att läsningen var lustfylld och inte ett krav, säger Cecilia Pettersson.
Hon genomförde sedan ytterligare en studie, där hon intervjuade fyra personer som var långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa – och deltog i en bokcirkel. Personerna fick fylla i en enkät där de bland annat svarade på frågan om deras fysiska välbefinnande hade förbättrats på lång sikt, något den inte hade. Men i djupintervjuerna framkom en annan bild.
– De svarade att deras välbefinnande hade blivit bättre men under en kortare period, säger Cecilia Pettersson. De kunde uppleva ett ökat välbefinnande under någon dag men sedan kunde det sjunka igen.
Läsningen ledde till social kontakt
Cecilia Pettersson arbetar just nu med en vetenskaplig artikel om den här studien och vill därför inte gå in närmare på vad som orsakade välbefinnandet.
– Men på ett övergripande plan handlar det om den sociala kontakten och att de fick diskutera sin läsning, säger Cecilia Pettersson.
Boken The Novel Cure, skriven av två brittiska biblioterapeuter, är upplagd som ett slags biblioterapins FASS. Åkommorna radas upp i bokstavsordning och paras ihop med ett par litterära medikament. Först i listan är Apati, som till exempel bäst botas med Postmannen ringer alltid två gånger. Boken The Novel Cure har publicerats i ett tjugotal länder och den lokala redaktören kan anpassa åkommorna efter varje land. I Indien får läsaren tips på böcker som hjälper mot besatthet av cricket, i Italien impotens och i Tyskland rädsla för motorvägar.
Till skillnad från en verklig FASS finns det inte någon forskning bakom de här ”medicinerna”. Någon sådan kommer troligen inte heller att produceras.
– Jag skulle vilja se den studie som kan visa att läsning av skönlitteratur ger samma resultat för alla, eller som kan komma rekommendera en typ av böcker som alla mår bra av att läsa, säger Cecilia Pettersson.
Vad läsningen av en viss bok gör med oss är inte bara individuellt, upplevelsen kan även skifta över tid eftersom vi påverkas olika beroende på i vilket skede av livet vi läser en viss bok.
– Ett problem för forskningen idag är att inom vården vill man ha den typen av studier som säger ”om du läser den här boken så får du den här effekten”, men det går inte när det gäller läsning av skönlitteratur, säger Cecilia Pettersson. Men läsningen är viktig och hälsobringande för många människor.
– Jag skulle vilja vända på det; om biblioterapi ska bli en mer etablerad metod måste man ändra sin syn på vilken typ av forskning som går att använda.
Biblioterapi allt vanligare
Användningen av biblioterapi i mer organiserad form är än så länge inte så vanligt, men exemplen blir allt fler. Norrköpings stadsbibliotek har till exempel arrangerat två olika läsprojekt, ett för missbrukare och ett för föräldrar till barn som har tagit sitt liv.
– Att intresset för biblioterapi har ökat i Sverige de senaste fem åren är uppenbart, säger Cecilia Pettersson. Sedan är det viktigt att man undersöker det kritiskt och ser vilka grupper det fungerar för, och när det fungerar.
Cecilia Pettersson har precis påbörjat en ny studie, den här gången ska hon intervjua kvinnor med förlossningsdepression om deras läsning och hur den påverkar hälsan. Resultat väntas inom ett par år.
Från och med i höst är det möjligt att studera biblioterapi som akademiskt ämne, då Ersta Sköndal Bräcke Högskola startat landets första utbildning. Det är Pia Bergström, socionom och familjeterapeut, som har tagit fram utbildningen. Förebilden finns i Finland där biblioterapin sedan länge är mer etablerad. Pia Bergström gick en utbildning i Helsingfors 2011 och har sedan dess kartlagt användningen av biblioterapi i Sverige.
– Jag insåg då att det saknas en organisering kring biblioterapi i landet och jag startade ett nätverk i mindre omfattning. Mitt mål var först att starta en systerförening till Förening för biblioterapi i Finland, men när jag fick möjligheten att ta fram en kurs blev den det första steget.
Enligt Pia Bergström är intresset stort och kursen blev snabbt fulltecknad.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Många blir besvikna när de få reda på att det inte verkar finnas några direkta kognitiva fördelar med att vara flerspråkig, berättar Niclas Abrahamsson som är professor i svenska som andraspråk vid Stockholms universitet och forskar om hur mottaglig hjärnan är för att lära sig nya språk vid olika åldrar.
Kulturella faktorer
– Det finns studier som visar att tvåspråkiga barn är lite mer flexibla i sitt tänkande och lite bättre på problemlösning. Men det är ofta väldigt små skillnader som bara förekommer hos vissa av barnen. Fördelarna är heller inte långvariga utan det är effekter som enbart finns när barn är på väg att tillägna sig två språk, säger Niclas Abrahamsson.
Ett problem i flera av de studier som pekar på skillnader mellan enspråkiga och flerspråkiga är att forskarna kan ha dragit fel slutsatser av sitt material. Till exempel har det gjorts studier i Kanada som visar att tvåspråkiga barn har bättre exekutiva förmågor, alltså att förmåga att bromsa sin första impuls, något som har ett starkt samband med högre betyg.
– Men alla de flerspråkiga barnen var kinesiska och de enspråkiga kinesiska barnen i Kina har också bra exekutiva förmågor. Vi förmodar därför att skillnaderna mellan de flerspråkiga och enspråkiga barnen beror på kulturella faktorer.
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Flerspråkighet och demens
– De finns till exempel studier som hävdar att tvåspråkiga personer kan slippa demens. Men det går inte att bevisa att de flerspråkiga personerna har sluppit demens tack vare att de talar flera språk. De har kanske haft en annan kost eller de kan ha gått långa promenader. Eller något annat som har betydelse för att förhindra demens. Det vet vi inte.
Ett annat vanligt påstående är att tvåspråkiga barn tar längre tid på sig att börja tala. Men också den forskningen har brister.
– Flera av de studierna är problematiska. De tvåspråkiga barnen har ofta lågutbildade föräldrar och de kommer från en annan social klass än de enspråkiga barnen. Föräldrarnas utbildningsnivå har stor betydelse för barns språkliga utveckling men det har forskarna alltså inte tagit hänsyn till, säger Annika Andersson.
Flerspråkiga lär sig knappast lättare
Även antagandet att det skulle vara lättare för flerspråkiga personer att lära sig nya språk är en sanning med modifikation.
– Det är en omtvistad föreställning. Talar man flera språk så kan man naturligtvis ta hjälp av de språken när man lär sig ett nytt språk. Till exempel kan man känna igen hur vissa språkliga fenomen fungerar. Men att tvåspråkiga personer skulle vara mycket bättre på att lära sig språk är en överdriven föreställning. Det är så mycket annat som spelar roll som vid vilken ålder man lär sig språket eller om man gör det i ett klassrum eller i den miljö där språket talas, säger Niclas Abrahamsson.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.
Nya språk via modersmålet
– De delar i hjärnan som är aktiva vid språkanvändning är aktiva oavsett vilket språk du använder. Och när man talar flytande finns språket på samma plats i hjärnan som modersmålet, förklarar Niclas Abrahamsson.
Under 70- och 80-talet förespråkade många forskare att invandrade barn inte skulle tala sitt modersmål i skolan eftersom de då riskerade att inte lära sig svenska ordentligt. Det är nu ett synsätt som helt avfärdas. Istället är det väl belagt att vägen till ett nytt språk går via modersmålet. Förstår man till exempel abstrakta begrepp på sitt modersmål är det mycket lättare att lära sig dem på det nya språket också.
– Om barnen får stöd i sitt förstaspråk i skolan kommer de att lära sig svenska fortare. Ska ett barn lära sig ett nytt begrepp på andraspråket behöver de använda det i genomsnitt 600 gånger. Men om de lär sig det på sitt första språk så kan de det efter 250 gånger och sedan behöver de öva 200 gånger till på det nya språket för att behärska begreppet även på det språket. De lär sig alltså begreppen på två språk snabbare än vad de lär sig enbart på det nya språket, säger Annika Andersson.
Ingen risk du blir halvspråkig
Länge fanns också en föreställning att barn som växte upp med två eller flera språk riskerade att bli halvspråkiga. I själva verket var barnen kompetenta på båda språken men de hade ett uttal som gjorde att de inte lät som modersmålstalande på något av dem.
– Men om man slog ihop deras språkliga kompetens kunde de nästa dubbelt så mycket språk som andra barn. Att tro att någon bara lär sig halva språk är en ganska idiotisk teori, säger Niclas Abrahamsson
Inom forskningen är man nu överens om att det bara finns fördelar med att behärska flera språk. Även om det inte gör att man blir mer kreativ än den som bara kan ett språk.
Text: Lotta Nylander på uppdrag av forskning.se
Att analysera text för att känna igen författare eller säga något om författarens egenskaper har gjorts i hundratals år. Metoderna byggde länge på experters intuition och det fanns inga tester av hur effektiva de var.
I dag kan vi ta hjälp av datorer för att snabbt ta fram statistik för stora mängder text, vilket ger nya möjligheter, inte bara för att göra analysen snabbare och mer träffsäker, utan också för att utvärdera hur träffsäker den egentligen är.
Spåra terrorister
På internet finns stora mängder text och texter av okända författare. Med nya metoder för textanalys kan man spåra terrorister och andra kriminella som skriver i olika forum. Det finns också mindre dramatiska användningsområden. Till exempel kan företag göra statistik över hur många av en mängd recensioner som är positiva, eller undersöka kön och ålder bland användarna på en webbplats.
För en del tillämpningar går det att hitta mycket träffsäkra metoder. De används till exempel för att automatiskt kategorisera texter utifrån språk eller ämne, eller för att filtrera bort skräppost eller andra irrelevanta texter.
– Andra saker har visat sig vara betydligt svårare att göra genom ren statistisk analys. Att se om recensioner eller utlåtanden är mestadels positiva eller negativa är i allmänhet inte svårt för en mänsklig läsare, men skapar problem för enkla statistiska metoder, eftersom negationer, kontraster och ironi gör att även positiva ord kan vara vanliga i negativa texter, och omvänt, säger Niklas Zechner, som försvara sin avhandling om textanalys, vid Umeå universitet fredagen den 29 september.
Identifiera oliktänkande
En uppenbar risk med den här typen av textanalys är att den skulle kunna användas av odemokratiska regimer för att identifiera oliktänkande. Dagens metoder kräver dock stora textmängder för att identifiera en person, men det är ändå viktigt att den här typen av forskning bedrivs öppet och publikt, konstaterar Niklas Zechner.
En annan risk är att man överskattar träffsäkerheten. Det kan orsaka problem om polis och rättsväsende litar för mycket på en identifikation. Kommer texterna man analyserar från samma eller olika källor och har man tillräckligt mycket text för att få pålitliga resultat?
Analysmetoderna har också svårt att skilja på egenskaper som utmärker författare respektive ämnen. En metod som skulle kunna vara mindre ämnesberoende, och därför mer pålitlig, är att analysera grammatiken. Men, det är i sig ett krävande problem, konstaterar Niklas Zechner.
– Det finns metoder för att automatiskt analysera strukturen hos en mening, men de är fortfarande långsamma och har begränsad träffsäkerhet, säger han. För att förbättra dem krävs vidare utveckling både av språkanalys och av de underliggande matematiska processerna. Genom framsteg inom dessa ämnen kan vi i framtiden förbättra både textklassificering och många andra tillämpningar, som översättning och informationssökning.
Avhandlingen: Fredagen den 29 september försvarar Niklas Zechner, Institutionen för datavetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln: A novel approach to text classification. Svensk titel: Systematiska studier av textklassificering.
Disputationen äger rum klockan 13:00 i sal N430, Naturvetarhuset.Fakultetsopponent är Efstathios Stamatatos från Egeiska universitetet
Niklas Zechner är uppväxt i Eslöv i Skåne, och har studerat vid bland annat Lunds universitet och Royal Holloway University of London. Han har examen i lingvistik, fysik och musik.
Som ett led i den pågående digitaliseringen av skolan har många gymnasieskolor de senaste åren spenderat stora summor på att förse elever med laptops och surfplattor, samtidigt som eleverna tar med sig sina egna mobiltelefoner till skolan. Trots att mobiltelefonen har en liknande funktionalitet som den inköpta tekniken har den inte välkomnats som arbetsredskap, utan istället skapat spänningar i den dagliga skolverksamheten.
Torbjörn Ott, doktorand vid institutionen för tillämpad IT, tittar i sin avhandling bortom mobiltelefonens funktionalitet och studerar istället mobiltelefonens sociala aspekter och som verktyg för lärande.
– Det finns en stark tradition kring hur undervisning ska bedrivas. Mobiltelefoner i klassrummet utmanar den traditionen och antas undergräva lärarnas auktoritet. Telefonerna ses som störande objekt och kan användas för fusk, sociala medier och online-spel.
Mobiler på gott och ont – I mina studier ser jag å andra sidan att eleverna använder mobiltelefonerna för skolarbete, antingen som stöd under lektionstid, exempelvis som digitalt uppslagsverk eller kalkylator, eller för att organisera sig i klass- eller ämnesgrupper efter skolan, säger Torbjörn Ott.
Enligt Torbjörn Ott är det nödvändigt att förstå mobiltelefonen som en apparat med flera olika funktionsmöjligheter, som kan vara både störande och nyttiga. I avhandlingen visar han att elever inte är ensidigt positiva till att använda mobiltelefoner, lärare inte ensidigt negativa och att beskrivningarna av problem med mobiltelefoner i skolan ofta har kommit från personer utanför skolan.
– Lärare har sedan 2007 ett lagligt utrymme för att kunna beslagta elevers telefoner om de anses störande eller hotar undervisningen, men mina undersökningar visar att om användningen kan knyta an till skolarbetet så tillåter många lärare att eleverna använder mobiltelefonen i skolan. Samtidigt använder många lärare själva den mobila tekniken i undervisningen, exempelvis som interaktion mellan föreläsande lärare och elever, och för att komma åt Internet, säger Torbjörn Ott.
Mobilen utmanar skolans monopol Även om lärare inte uppmuntrar användningen av mobiltelefoner i sin undervisning visar Torbjörn Otts forskning att mobiltelefoner blivit ett verktyg som ändå används för skolarbete. Utan tydliga regler eller policys blir då den enskilde lärarens uppfattning om utbildning av stor betydelse där de lärare som generellt är positivt inställda till IKT (informations- och kommunikationsteknologi) i undervisningen, också är mer tillåtande till användningen av mobiltelefoner.
– Mobiltelefoner i skolan utmanar skolans monopol på att tillhandahålla teknologi som används för lärande. Det skapar problem eftersom skolan då inte kan ha inflytande på hur teknologin ska användas. Även om lärare inte uppmuntrats att stödja elevers användning av mobiltelefoner i sin undervisning visar min avhandling att elever och lärare ändå använder telefonerna som en resurs i skolan, säger Torbjörn Ott.
Avhandlingen bygger på fyra separata studier. Torbjörn Ott har samlat data genom att bland annat granska 113 dagstidningsartiklar, fått svar på över 500 enkäter och genomfört intervjuer med 19 fokusgruppdeltagare.
Tid och plats för disputation: fredagen den 29 september 2017, kl. 13.15, Torg Grön, plan 4, hus Patricia, Lindholmen Digital publicering: http://hdl.handle.net/2077/53361
Det berättar Annika Andersson, som är universitetslektor i svenska som andraspråk på Linnéuniversitetet i Växjö och har en forskningsbakgrund i kognitiv neurologi och psykolingvistik. Hon pekar på att liknande brister som i den kanadensiska studien återfinns i andra forskningsrapporter.
Överhuvudtaget verkar det vara så att det finns betydligt fler likheter än olikheter mellan enspråkiga och flerspråkiga personer. Till exempel har det funnits en teori som hävdar att tvåspråkiga personer skulle använda båda sina hjärnhalvor mer än enspråkiga eftersom modersmålet och andraspråket skulle finnas på olika platser i hjärnan. Men det stämmer inte. Istället utnyttjar flerspråkiga sin hjärna på samma sätt som enspråkiga.