Tillväxt ligger högt på den politiska agendan och sysselsätter människor från en rad yrken, från företagsledare, konsulter och riskkapitalister till politiska beslutsfattare och forskare. Växande företag skapar jobb, skatteintäkter och främjar innovation, och de är därför viktiga för samhällsekonomin.
Samtidigt förblir nästan alla företag små, och för att ändra på detta investeras betydande resurser, i form av tid, pengar och kunskap, i tillväxtrelaterade aktiviteter.
– Faktum är dock att vi inte riktigt vet hur företag faktiskt växer, säger Maria Tunberg, som har skrivit en doktorsavhandling om tillväxt, med fokus på landsbygdsföretag.
Svårt förklara hur tillväxt fungerar
I avhandlingen berättar hon att tillväxt vanligtvis avbildas som en ”steg-för-steg-process”, där företaget oundvikligen växer så länge det förses med rätt resurser. Den som googlar efter bilder av tillväxt hittar uppåtriktade pilar, tydligt urskiljbara tillväxtstadier som följer på varandra, och växande små träd.
– Det är inte svårt att förstå varför dessa modeller och metaforer har spridits vitt och blivit allmänt accepterade. De är tydliga, lätta att förstå och komma ihåg, och de skildrar tillväxt som något positivt, förutsägbart och hanterbart, säger Maria Tunberg.
Samtidigt finns det inte mycket stöd för dessa bilder av tillväxt. Trots tusentals forskningsstudier har det visat sig svårt att förklara hur tillväxt egentligen fungerar och varför vissa företag växer medan andra inte gör det. Allt fler forskare efterfrågar därför nya perspektiv på tillväxt.
Tillväxt sällan linjär
Grunden i Maria Tunbergs avhandling är en femårig fallstudie av ett litet växande företag där en rad projekt med tillväxtpotential pågick samtidigt. Några projekt följde planen men de flesta tog en oväntad riktning och utvecklades till något helt annat, avstannade, eller till och med avslutades.
– Eftersom tillväxt i det här företaget inte passar in i de linjära stegmodellerna var det en bra bas för en diskussion om alternativa uppfattningar om hur företag växer, säger Maria Tunberg.
Avhandlingen visar att tillväxt är ett mångfacetterat fenomen som kan uppfattas och upplevas på en rad olika sätt. Den tar också upp den teoretiska och filosofiska grunden för begreppet tillväxt.
Triggerpunkterna
I en delstudie ligger fokus på händelserna som föregår själva tillväxten, så kallade triggerpunkter. Maria Tunberg visar att dessa triggerpunkter uppstår i informella vardagliga samtal och att de är beroende av sitt sammanhang. Flera triggerpunkter kan även pågå samtidigt inom ett och samma företag.
Syftet med avhandlingen är inte att ge förslag eller rekommendationer, utan att skapa en välgrundad utgångspunkt från vilken vi kan föra kunskapen om hur företag växer framåt. Två saker vill Maria Tunberg dock lyfta fram särskilt:
– Det första är att linjära och stegvisa modeller, eller växande små träd, bara är två av många sätt att förstå tillväxtprocessen. Faktum är att tillväxt också kan vara en smärtsam och rörig process som sträcker sig långt utanför företaget.
– Det andra är att tillväxtprocessen inte lämpar sig för en generell modell. Varje företag behöver därför hitta sitt eget sätt att växa. Och beslutsfattare bör undvika att införa åtgärder och regler som hindrar företagens unika tillväxtprocess, snarare än att utforma politik för en universell tillväxtväg.
MSc Maria Tunberg, institutionen för ekonomi, försvarar sin doktorsavhandling vid SLU i Uppsala. Tid: Fredagen den 29 september 2017, kl 10:00 Plats: Sal S, Ulls hus, SLU, Ultuna, Uppsala Opponent: Professor Ivo Zander, Uppsala universitet
Användandet av film kan leda till ett didaktiskt dilemma eftersom spelfilmer väcker många känslor och kan aktivera motstridiga moraliska ställningstaganden som kan grumla elevernas historiska tänkande.
– I min avhandling ville jag studera hur dilemmat kan förstås och hur det skulle kunna vara ett avstamp för att utveckla ny kunskap om historiefilmslitteracitet.
Emotionell respons osynlig
Historiefilmslitteracitet kan beskrivas som förmågan att analysera, tolka och värdera historisk spelfilm både tanke- och känslomässigt. I studien har elever och lärare bidragit med sina erfarenheter av olika filmer som Schindler’s List, Hotel Rwanda, Vredens druvor och München.
– Resultatet av studien visar att elevernas emotionella respons på filmupplevelserna inte riktigt synliggörs i arbetet med filmerna i klassrummet. Det betyder att delar av elevernas historiska meningsskapande blir osynligt för lärarna och också oreflekterat för eleverna.
Avhandlingen uppmärksammar hur historieförståelsen skulle kunna främjas om det estetiska lärandet synliggörs med en större medvetenhet om filmskaparnas gestaltning av historien genom dramaturgisk form, iscensättning, kamerahantering, redigering och ljudläggning.
Gemensamma tankar om det förflutna
Denna historiedidaktiska kunskap om historieförståelse genom spelfilm har relevans också utanför skolans ramar i den samtida historiekulturen då spelfilm och audiovisuellt berättande fortsätter att ha en stor betydelse för hur samhället tänker och känner om det förflutna.
Behovet av en utvecklad historiefilmslitteracitet som också rymmer kritiska perspektiv stannar således inte vid klassrummet. Den har konsekvenser för en medvetenhet om hur historiskt meningsskapande genom spelfilm konstrueras också i samhället i stort.
Ungdomar ser mycket spelfilm och spelfilm används också i historieundervisningen. Men vilken roll spelar den för hur elever skapar mening till historien. Maria Deldén, Umeå universitet, menar i sin avhandling att kunskap om hur historieförståelse samspelar med elevers emotionella erfarande och spelfilmers berättarspråk kan främja den historiska spelfilmens potential som pedagogiskt verktyg.
Om disputationen: Fredag 29 september försvarar Maria Deldén i ämnet historia med utbildningsvetenskaplig inriktning, Umeå universitet, sin avhandling Perspektiv på historiefilmslitteracitet – En didaktisk studie av gymnasieelevers historiska och emotionella meningsskapande i mötet med spelfilm Disputationen äger rum kl. 13.00-15.00 i Humanisthuset, Hörsal F. Opponent är Ulf Zander, professor vid Historiska institutionen, Lunds universitet.
Diabetes är en vanlig åkomma i Sverige. Man räknar med att 4-6 procent av befolkningen har någon form av sjukdomen, och för den som drabbas innebär det en hög grad av egenvård i form av bättre kostvanor, motion och behandling.
– Målet med avhandlingen var att utveckla kunskaper om lärande i att leva med diabetes utifrån patientens upplevelse, säger Karin Johansson. Men även av diabetessjuksköterskornas upplevelse av att stödja patienternas lärande. Lärandet kan utifrån avhandlingens resultat ses som att successivt införliva/förena sjukdomen med det dagliga livet, med en fördjupad förståelse och en fördjupad förmåga att göra medvetna val.
Diabetspatienter berättar
Avhandlingen bygger på fyra studier. I den första har patienter med nyupptäckt diabetes skrivit en berättelse om hur de upplevt sitt insjuknande i diabetes. Inför studie två och tre har intervjuer gjorts med patienter om deras upplevelser av att lära sig leva med diabetes och hur de upplevt stödet för lärandet. Till den sista studien har intervjuer genomförts med diabetessjuksköterskor om deras upplevelser av att stödja patienternas lärande.
I avhandlingens resultat visade sig insjuknandet i diabetes som en upplevelse av obalans i kroppen, som gavs en naturlig förklaring. Beskedet om att man fått diabetes satte igång motstridiga känslor. Dels en oro och känsla av oförklarlighet, men också en känsla av lättnad. Den förvirring som uppstod innebar lidande, men även en möjlighet för den drabbade att få förståelse för allvaret och vad man själv kan göra för att påverka situationen. Ur kaoset skapades en grogrund för lärande. Som drivkrafter för lärandet sågs kampen för att inte bli sin sjukdom, och en längtan att lära sig leva med det här nya tillståndet.
– Resultaten visade att när sjukdomen konstaterades blev två faktorer av särskild betydelse för lärandet i att leva med sin diabetes, berättar Karin Johansson. Det som visade sig särskilt tydligt var det egna ansvaret för att inhämta kunskap, för att införliva sjukdomen i sin vardag och att balansera mellan rädsla med kontroll. Diabetessjuksköterskan gav stöd genom att inta en reflekterande, självkritisk hållning med insikt om att lärandet i hög grad är patientens eget, och hens roll är att utmana och uppmuntra patientens självreflektion och ansvarstagande.
Utmanar rädslor
Med utgångspunkt från patientens erfarenheter skapas förståelse som stöder lärandet, vilket kan minska sjukdomens inverkan på livet. Diabetessköterskorna stödjer patienternas lärande och utmanar rädslor och andra känslor med en finkänslig men ändå utmanande hållning. Det här ger patienten insikt om att ansvaret för lärandet i stora delar är deras eget. För patienten innebär lärandet att lära känna det förändrade livet och pröva sig fram i syfte att hitta strategier att fortsätta ett så aktivt liv som möjligt. Lärandet kan ses som en balansakt mellan livets och sjukdomens krav med målsättningen att känna tillfredställelse i livet trots sjukdomen.
Att informationslandskapet har ritats om så kraftigt de senaste tjugo åren, med fri tillgång till i stort sett all världens information påverkar också i hög grad ”självlärandet” på ett gynnsamt sätt för patienterna.
– Det ger oanade möjligheter för att söka kunskap. Patienter med diabetes får kontakt med varandra i olika forum, kan dela erfarenheter och känna gemenskap med andra i samma situation. Diabetesteamet blir ett stöd genom att patienter regelbundet kan stämma av för att nå förståelse och bolla nya tankar och idéer.
Karin Johansson hoppas att hennes forskning kan fungera som stöd för utformning av patientutbildning, eller som handledning till vårdpersonal, under utbildning till sjuksköterskor, distriktsköterskor och diabetessjuksköterskor.
Kontakt:
Karin Johansson, diabetessamordnare i Region Kronoberg, bosatt i Ljungby, mejl karin.johansson@kronoberg.se, telefon 0709-84 44 77
Liv Ravnböl, kommunikatör, telefon 0767-60 36 66
Dr. Mikhail Popov, initiativtagare och projektkoordinator på RISE, säger:
– Dålig täckning är ett samhällsproblem och det bara växer. Speciellt i Norden där vi bygger så välisolerade hus.
– Utöver det faktum att man som värst inte kan ringa 112 eller ta emot samtal inomhus, resulterar det att på vintertid man slösar energi då man måste öppna fönster eller balkongdörr för att få täckning. Detta går emot själva grundidén med energieffektiva boenden.
I projektet ”Mobiltäckning inomhus i moderna energieffektiva byggnader” har man testat och utvärderat olika lösningar för att nå fullgod mobiltäckning inomhus som boende, fastighetsägare, mobiloperatörer med flera är nöjda med. Bland annat genomfördes ett antal pilotinstallationer i fastigheter med olika förutsättningar.
Några rön från projektet:
Det gick att förbättra mobiltäckningen i lägenheterna och allmänna utrymmen för ca 90 procent av de boende med enkla antennlösningar.
Dämpningen av mobilsignaler i betonginnerväggar var mycket större än förväntat (30 – 40 dB vs 10-20 dB). Utan åtgärder på materialet, ska antennerna placeras i lägenheterna för att nå garanterad hundraprocentig täckning inomhus.
Testad fristående dörr och fönster dämpar 0,8 – 2,6 GHz-signalen upp till 17 dB. Genomsläppligheten kunde ökas med slitsar i metallskikt på dörren och fönstret.
Det är inte energieffektivt att ”skjuta” in mobilsignalen utifrån, genom täta isolerade byggnader. Det är flera gånger mer energieffektivt (i kWh per GB) att komma närmare till slutanvändarna via antennsystem inomhus, och kan vara en viktig helhetsaspekt för ett långsiktigt hållbart mobilnät. Till och med strålningen från mobilen är mindre i detta fall.
– Mätningarna och simuleringen visar att ganska små saker kan ha stor betydelse för mobiltäckningen. Fler mätningar och strukturerade undersökningar krävs, säger Jan Welinder, elektronikexpert på RISE.
Projektpartners: RISE Acreo (projektledare), RISE Elektronik och North Net Connect AB tillsammans med en stor grupp av olika intressenter för nätteknik, byggherrar, affärsmodeller, kravställare, intresseorganisationer och användare. Projektet har delfinansierats av Vinnova.
Beräkningar har visat att tio procent av all plast som tillverkas på jordklotet i slutändan hamnar i haven. Detta har medfört att en stor majoritet av det globala marina skräpet är just plastavfall. Mänsklighetens konsumtion av plast är ett välkänt miljöproblem, men få studier har undersökt effekterna av de riktigt små plastpartiklarna, så kallade nanoplastpartiklar.
Nu har forskare från Lunds universitet tittat närmare på hur nanoplast kan transporteras genom olika organismer i vattenekosystemets näringskedja, det vill säga via alger och djurplankton upp till större fiskar. De mycket små plastpartiklarna i vattnet äts upp av djurplankton som i sin tur äts upp av fiskar.
– Vår studie är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor, säger Tommy Cedervall som är kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Plast passerar blod-hjärn-barriären
Enligt Cedervall bidrar studien med flera intressanta resultat om hur plast i olika storlekar påverkar organismer i vatten. Främst handlar det om bevisen för att nanoplast alltså verkligen kan passera blod-hjärn-barriären hos fisk och på så sätt ansamlas i fiskarnas hjärnvävnad.
Men dessutom har forskarna i den aktuella studien visat att fiskar som påverkats av nanoplast får beteenderubbningar. Fiskarna äter långsammare och utforskar omgivningen mindre. Forskarna tror att dessa förändringar i beteende kan kopplas till hjärnskador som uppkommer på grund av nanoplastens närvaro i hjärnan.
Ytterligare ett resultat av studien är att djurplankton dör när de utsätts för plastpartiklar i nanostorlek, medan större plastpartiklar inte påverkar dem. Sammantaget kan dessa olika effekter av nanoplast riskera att inverka på ekosystemet som helhet.
Nanoplast farligare än större bitar
– Det är viktigt att studera hur plast påverkar ekosystemen och att nanoplast kan ha en kanske farligare påverkan på ekosystem i vatten än vad större plastbitar har, säger Tommy Cedervall.
Han vågar dock inte dra några paralleller till ifall plastnanopartiklar skulle kunna ansamlas i andra vävnader hos fisk och därmed potentiellt kunna överföras till människan via konsumtion.
– Nej, vi känner inte till några sådana studier och är därför väldigt försiktiga med att uttala oss om det, säger Tommy Cedervall.
Den aktuella studien är gjord i ett samarbete mellan avdelningarna för biokemi och strukturbiologi samt miljövetenskap och akvatisk ekologi vid Lunds universitet. Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Intresset för att förstå hur vi kan bevara hjärnans funktioner när vi åldras är idag stort, och fysisk aktivitet har visat sig vara en viktig ingrediens. Äldre människor som utför aerobisk träning kan faktiskt förbättra sin kognitiva funktion. Detta enligt en avhandling från Umeå universitet som även visar att en god syreupptagningsförmåga hos äldre människor påverkar både hjärnans struktur och det mycket viktiga dopaminsystemet.
– När vi åldras sker vanligtvis en försämring i kognitiv kapacitet. Denna försämring kan ofta kopplas samman till minskad hjärnvolym samt försämrad funktion av hjärnans signalsystem som till exempel dopaminsystemet, säger Lars Jonasson, som är doktorand vid Institutionen för strålningsvetenskaper.
Öka syreupptagningsförmåga I projektet Physical Influences on Brain in Aging (PHIBRA) rekryterades 60 otränade individer mellan 64 och 78 år som fick utföra tränarledd gruppträning tre dagar i veckan under sex månader. Hälften av deltagarna utförde aerobisk träning (snabb gång, löpning och cykling) med målet att förbättra syreupptagningsförmågan. Den andra hälften agerade som kontrollgrupp och utförde övningar med målet att förbättra flexibilitet, balans och styrka, men utan att påverka syreupptagningsförmågan.
Deltagarnas hjärnstruktur undersöktes med en magnetkameraundersökning, så kallad MRI. Resultaten visade att de individer som utförde aerobisk träning hade en större förbättring av kognitiv funktion än de som utförde kontrollträning. Denna förbättring visades sig vara starkast för ett sammanslaget mått av flera kognitiva domäner, snarare än specifik för någon enskild kognitiv funktion.
Undersökningen visade att deltagare som redan innan träning hade en högre syreupptagningsförmåga också hade en tjockare hjärnbark i främre hjärnområden, en del av hjärnan som är viktig för komplexa kognitiva funktioner som exempelvis planeringsförmåga. En tjockare hjärnbark är också ett tecken på generellt bättre hjärnhälsa. Enligt resultaten fanns ingen skillnad mellan grupperna i förändringar av hjärnans volym. Istället kunde man se att förbättrad syreupptagningsförmåga, oavsett träningstyp, ledde till en volymökning i hippocampus, en hjärnstruktur som är absolut nödvändig för att skapa nya minnen.
Ökat dopamin I en annan delstudie användes positron emissions tomografi (PET) för att mäta antalet dopaminreceptorer (D2) i en del av hjärnan som heter striatum. Dopaminreceptorer i striatum är exempelvis viktiga för hjärnans belöningssystem, motivation, minne, kognitiv funktion och motorik. Deltagare med högre syreupptagningsförmåga före träningens början hade fler tillgängliga D2 receptorer. Resultaten indikerade också att dopaminnivåerna i striatum ökade som följd av en förbättrad syreupptagningsförmåga, vilket är en potentiell förklaring till de positiva effekter som förbättrad syreupptagningsförmåga har på arbetsminnets funktion.
– Det här är första gången man kunnat påvisa sambandet mellan syreupptagningsförmåga och dopaminsystemet hos friska äldre människor. Det finns teorier som menar att en försämring i dopaminsystemets funktion kan ligga till grund för åldersrelaterade nedsättningar i kognitiv funktion. Våra data pekar just på att aerobisk träning och en god kondition kan påverka det mycket viktiga dopaminsystemet positivt, säger Lars Jonasson
Kontakt: Lars Jonasson, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet. Tel: 070-322 8060. Mejl: lars.jonasson@umu.se
Om disputationen
Fredagen den 29 september försvarar Lars Jonasson, Institutionen för strålningsvetenskaper, sin avhandling med titeln: Aerobisk träning och hjärnans hälsosamma åldrande, Kognition, hjärnstruktur och dopamin. Engelsk titel: Aerobic training and healthy brain aging. Cognition, brain structure and dopamine. Fakultetsopponent: Professor Emrah Düzelm, Institute of Cognitive Neurology and Dementia Research, University Hospital, Magdeburg. Huvudhandledare: Professor Carl-Johan Boraxbekk.
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal 933, Hus 3B, Norrlands universitetssjukhus.
Nu när hösten är här, älgjakten är igång och det blir mörkt tidigare så rör sig viltet mer och är svårare att upptäcka. Viltolyckorna ökar i Sverige och att anpassa hastigheten är det bästa sättet att minska risken enligt Älgskadefondföreningen.
VTI har levererat två nya körsimulatorer till Älgskadefondsföreningen, som kan testa förarares reaktioner när vilt dyker upp snabbt i olika miljöer och i olika väglag.
– Du kan till exempel testa hur det är att stöta på en älg i typiskt svenskt vinterväglag och få en uppfattning om hur snabbt det går och hur du reagerar i situationen, säger Erik Olsson, forskningsingenjör på VTI.
Lära sig reagera rätt
Den första simulatorn att använda i syfte att informera om viltolyckor och utbilda i hur du bör agera, utvecklades på VTI år 2015.
– I de nya simulatorerna har vi förbättrat med en rattmotor och ett ordentligt pedalställ. Detta ger en mer robust konstruktion, men även en mer realistisk känsla när man kör, säger Erik Olsson.
För att öka realismen ännu mer har projektgruppen dessutom installerat en så kallad buttkicker under sätet för att få med vibrationer från bil och väg.
Simulatorerna kommer att användas av Älgskadefondsföreningen när de åker runt på mässor och event för att utbilda och informera om viltolyckor. Exempelvis informerar de om var viltet brukar hålla till, vilka bromssträckor som hör ihop med hastigheterna och hur du ska försöka reagera när du plötsligt har älg eller vildsvin framför bilen.
– Beståndet av hummer i svenska vatten bedöms vara svagt och humrarna behöver få en möjlighet att öka både i antal och i storlek. De nya fiskereglerna som införts av Havs- och vattenmyndigheten, HaV, är en bevarande åtgärd för hela beståndet med syftet att hummern ska kunna återhämta sig, säger Andreas Wikström, miljöanalytiker vid institutionen för akvatisk resurser på SLU (SLU Aqua).
Hummerfiske – regler för 2017
De nya reglerna från HaV (Havs- och vattenmyndigheten) för fiske efter hummer fokuserar på att begränsa fritidsfisket, eftersom detta fiske är både redskapsmässigt och fångsmässigt dominerande. Men även det yrkesmässiga fisket regleras nu hårdare. Läs mer om de nya reglerna för hummerfiske på HaV:s webbplats
Tidigare studier av fredade fiskefria områden visar att mängden hummer ökar när fisket begränsas. SLU Aqua kommer att delta i arbetet med att utvärdera effekterna av de nya fiskereglerna. Då kommer man bland annat att använda fångstdata från fritidsfiskare och data insamlad i hummerfredningsområdet Kåvra utanför Brofjorden i Bohuslän. Kåvra har varit fredat för hummerfiske i nästan 30 år, vilket ger helt unika möjligheter att studera långtidseffekter av fredning av hummer.
Under augusti genomförde SLU Aquas havsfiskelaboratorium ett omfattande provfiske i Kåvra och i två närliggande områden: Stora Kornö och Långö. De närliggande kustområdena fungerar som referenser där det normalt bedrivs fiske efter hummer under tillåten hummersäsong.
– Våra preliminära resultat visar på klara skillnader i hummerförekomst mellan Kåvra och i de närliggande fiskevatten för hummer. Resultaten visar initialt på både större täthet av hummer och större individstorlek, vilket är i linje med tidigare resultat från fiskefria områden i Skagerrak. Vidare bearbetning av materialet kommer att ske under hösten, säger Andreas Wikström.
Humrarna märks med gröna Floy Anchor Tags med individuella nummer och släpps tillbaka där de fångades. Foto: Baldvin Thorvaldsson
Hör av dig om du hittar en märkt hummer Under provfisket märktes samtliga humrar med individuella nummer med så kallade Floy Anchor Tags. Återfångande humrar kommer på så sätt att ge kunskap om hur humrarna växer, rör sig och också om så kallade spilleffekter. Spilleffekter innebär att humrar flyttar ut från fiskefria områden till andra områden och därmed kommer fisket till gagn.
– Återfångad hummer kommer att ge oss värdefull information som kan bidra till en bättre förvaltning. Därför uppmanar SLU Aquas havsfiskelaboratorium alla hummerfiskare som fångar en märkt hummer att kontakta oss, säger Andreas Wikström.
Fångat en märkt hummer? Anteckna var hummern fångats (område eller koordinater), vilket datum den fångades, märkningsnummer samt hur stor hummern var. Storlek mäts från ögonhålans bakkant till huvudsköldens bakkant, mätt parallellt med mittlinjen (så kallad carapaxlängd).
Observera, om du fångar en märkt hummer som inte är lovlig det vill säga hummern har ett minimimått (carapaxlängd) som understiger 90 mm eller en hummer med yttre rom så skall dessa individer återutsättas omedelbart efter att märkets nummer noterats.
– De probiotiska stammar som användes i denna studie är en lovande positiv faktor för den fortsatta utvecklingen av behandlingar mot tjocktarmscancer, konstaterar Yvonne Wettergren, docent i molekylär medicin vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin.
Studien visar att mikroflorans sammansättning, undersökt i biopsier, var annorlunda i tumörvävnad och omgivande slemhinna hos patienter med tjocktarmscancer jämfört med friska personer.
När mikrofloran hos de cancerdrabbade modifierades genom behandling med probiotika i tablettform ökade mängden bakterier som producerar butyrat, eller smörsyra. Syran har dokumenterat antiinflammatoriska effekter på tjocktarmen och hämmar också tillväxten av cancerceller i tarmen.
Tarmfloran påverkar hälsan En komponent i de probiotiska stammar som användes i studien, Lactobacillus acidophilus NCFM, har tidigare visat sig minska tjocktarmstumörers tillväxt hos möss, och även minska mängden cancerframkallande nedbrytningsprodukter, så kallade metaboliter, i tarmen hos människa.
Genom ytterligare en beståndsdel, Bifidobacterium lactis Bl-04, fick preparatet antiinflammatoriska egenskaper. Själva tabletterna var utformade så att bakterierna verkligen skulle exponeras i tjocktarmen, vilket krävs för den kliniska dokumentationen.
Studien bygger på principen att människans tarmflora påverkar ämnesomsättningen, interagerar med immunsystemet och skyddar mot smittämnen, gifter och annat som framkallar sjukdom. Därmed har den potential att kraftigt inverka på den allmänna hälsan och välbefinnandet.
Vad som kan betraktas som en frisk mikroflora kan variera betydligt från person till person, men nyare studier har visat att tarmfloran ofta avviker från sitt normala stabila tillstånd vid sjukdomar i magtarmkanalen och vid utveckling av metabola syndromet.
Kan hjälpa patienter med förstadier till cancer Enligt den aktuella studien kan den mikrobiologiska obalans som ses hos patienter med tjocktarmscancer förändras med hjälp av probiotiska bakterier, givet att de doseras och ges på det sätt som skedde i studien.
– Studien omfattar totalt 15 patienter som redan hade en elakartad cancer, och som vi följde fram till operation. Nu ska vi gå vidare med en större studie på patienter som har förstadier till cancer, tarmpolyper. Förhoppningarna är att kunna jobba mer med prevention på det här området, säger Yvonne Wettergren.
Yvonne Wettergren ansvarar för studien som gjorts ihop med kollegor vid institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, samt i Finland och USA, med DuPont Nutrition & Health samt Wasa Medicals som sponsorer och tillverkare av bakterier respektive probiotikatabletter.
Malin Anclair forskar i klinisk psykologi vid Karlstads universitet. I sin avhandling kartlade hon rädslor hos föräldrar till barn med hjärntumör respektive akut lymfatisk leukemi. Hon undersökte om KBT och mindfulness kan minska stress och utmattning samt förbättra livskvaliteten hos föräldrar till barn med kronisk sjukdom eller funktionsnedsättningar.
-Många föräldrar till barn med en svår och långvarig sjukdom lever under stor press och riskerar att drabbas av stress och utmattning som kan bli kronisk. De har stort behov av behandling för att själva orka och må bra. Det är mycket vanligt att man som förälder är rädd för återfall och sena komplikationer för barnet, säger Malin Anclair.
Rädsla och oro präglar vardagen I avhandlingens första delstudie tog hon reda på vad föräldrar till barn med hjärntumör är oroliga och rädda för. Hon jämförde med föräldrar till barn med akut lymfatisk leukemi och analyserade sedan resultatet i relation till behandlingssituation samt tiden som gått sedan barnet fick sin diagnos. Resultaten visar att föräldrar, oavsett vilken diagnos barnet har, i hög grad är rädda för återfall och sena komplikationer. Föräldrar till barn med hjärntumör skattade rädslorna något högre och var även rädda för att det ska gå ”helt utför” för barnet. Behov av återkommande kontroller och möjliga tecken på återfall gör också att föräldrarna upplever stor osäkerhet om det slutliga utfallet av sjukdomen, trots att behandlingen sedan länge har avslutats.
Den andra delstudien handlar om behandling i grupp med hjälp av KBT respektive mindfulness. Frågan var om behandlingarna kan vara effektiva metoder för att lindra stress och utmattningssymptom hos föräldrar till barn med kroniska sjukdomar eller funktionsnedsättningar, till exempel diabetes, cancer eller neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.
-Såväl behandling med KBT som mindfulness minskar stress och utmattningssymptom och kan dessutom ha en positiv inverkan på livskvaliteten, berättar Malin Anclair.
Högre livskvalitet efter behandling Avhandlingens tredje delstudie fokuserar på hälsorelaterad livskvalitet och nöjdhet med livet. Efter åtta veckors behandling hade föräldrarnas övergripande psykiska hälsa förbättrats signifikant både för de som behandlats med KBT och för de som genomgått mindfulnessbehandling. Den psykiska hälsan mättes som värden på de mentala delskalorna vitalitet, social funktion, emotionell rollfunktion och psykiskt välbefinnande. Hos mindfulness-gruppen förbättrades även fysiskt välbefinnande, som mättes genom upplevelse av fysisk smärta, allmän hälsoupplevelse och fysisk rollfunktion.
Resultatet pekar även mot att föräldrarna, i båda grupperna, blir mer nöjda med livet efter avslutad behandling särskilt vad gäller egentid och relation med barnet och partnern.
-Många föräldrar faller idag mellan stolarna. Barnen erbjuds ofta mycket god vård och det är vanligt att föräldrarna får goda kunskaper i barnets sjukdom och behandling. Men de erbjuds inte adekvat behandling för den stress och utmattningsproblematik som kan uppstå till följd av barnets sjukdom. Detta kan få negativa konsekvenser för både föräldrarnas psykiska hälsa och för barnets fortsatta utveckling. Därför är det av stor vikt att dessa föräldrar erbjuds evidensbaserad behandling för stress och utmattningsrelaterade besvär.
Malin Anclair forskar i klinisk psykologi vid Karlstads universitet och är legitimerad psykoterapeut. Hon påbörjade sina doktorandstudier vid Karolinska Institutet och tog en licentiatexamen i medicinsk vetenskap. Hennes forskning baserades på kartläggningsforskning avseende funktionell hälsa hos unga vuxna som haft en hjärntumör i barndomen samt föräldrars rädslor kopplat till barnets sjukdom och behandling. Vid Karlstads universitet har hennes forskning främst varit inriktad på behandlingsforskning (KBT och Mindfulness) hos föräldrar till barn med kroniska tillstånd som själva lider av stress och utmattning.
Om studierna
Studie I omfattade 82 föräldrar till barn med hjärntumörer samt 208 föräldrar till barn med akut lymfatisk leukemi. Studie II och III omfattade initialt 28 föräldrar som lider av stress och utmattningsproblematik. Efter att först ha stått på väntelista i 6 månader lottades kvarstående föräldrar till gruppbehandling med KBT (n = 10) eller Mindfulness (n = 9). Resultatet ligger till grund för två vetenskapliga artiklar som publicerats i Scandinavian Journal of Caring Sciences samt i Clinical Practice & Epidemiology in Mental Health.
– Det finns ingen chans att stoppa de arter som har etablerat sig. Det går inte att utrota dem. Så det är viktigt att vi arbetar för att de inte ska komma in från början, säger Lena Kautsky, professor i marin ekologisk botanik vid Stockholms universitet.
Den svartmunnade smörbulten anlände via barlasttankar på fartyg från Kaspiska och Svarta havet på 90-talet. Den är nu en vanlig fisk utanför Polens kust och håller även på att etablera sig längs flera svenska kustområden, till exempel Blekinge och Gotland. Andra exempel på invasiva arter i Östersjön är rovvattenloppa, nordamerikansk havsborstmask, slät havstulpan, kinesisk ullhandskrabba och slamkrabba.
Vikingarna tog med sig sandmusslor
Utvecklingen är inte ny. Sandmusslan betraktas idag som en naturlig art i Östersjön, men forskarna har konstaterat att den kommer från den amerikanska kusten och att det var vikingar på långseglats som tog med den tillbaka som en del av kosthållningen.
Vandrarmussla eller Zebramussla (Dreissena polymorpha)
– Det sker naturligt en långsam invandring och spridning av arter i Östersjön, men vi människor skyndar på den och det finns en oro att det ska komma in något som kan störa hela ekosystemet, säger Lena Kautsky.
Hon välkomnar därför den internationella konvention som reglerar barlasttankar. Den kom på plats i år och målet är att inget barlastvatten från flodnära hamnar eller andra mindre salta havsområden ska släppas ut i Östersjön. Fartygen måste byta barlastvatten i salta hav eftersom organismer därifrån inte klarar sig i Östersjöns bräckta vatten. Eftersom detta byte ofta kräver ombyggnad kommer det dock att dröja innan regleringen är helt genomförd.
Invasiva arter tar över
Östersjön är speciellt känsligt för främmande arter. Innanhavet har bara fungerat som nu i 8000 år och därför är det artfattigt jämfört med till exempel Medelhavet. Det finns då lediga nischer i ekosystemet, vilket gör att nya arter snabbt kan öka kraftigt i antal. Det faktum att många arter i Östersjön är försvagade på grund av överfiskning och andra miljöproblem förvärrar situationen.
– Svartmunnad smörbult hade kunnat bli bra mat åt stora aborrar och gäddor, vilket skulle ha kunnat minska bestånden. Men vi har problem med för lite abborre och gädda i många grunda kustmiljöer. Framförallt finns få exemplar som är tillräckligt stora. Vi behöver därför fortsätta reglera fritidsfisket och skydda deras lekområden, säger Lena Kautsky.
Den svartmunnade smörbulten är dessutom en allätare som tar rom och yngel av abborre och gädda, så om den fortsätter att etablera sig och dominera områden kan situationen för för dessa fiskar bli än värre. I vissa områden utanför Polen har hela ekosystemet tagits över av invasiva arter.
Smörbulten god att äta
– Där är det svartmunnad smörbult, vandrarmussla och kinesisk ullhandskrabba som bygger upp ett fungerande ekosystem. Och om det är så att klimatförändringarna kommer att leda till mer regn och en utsötad östersjömiljö, då kommer även de marina arterna, som blåmussla och blåstång att försvinna helt.
Kinesisk ullhandskrabba (Eriocheir sinensis)
Utvecklingen har lett till att man i Polen har börjat fiska den svartmunnade smörbulten istället för de inhemska arter man fiskat slut på. Enligt Lena Kautsky som smakat är det en mycket god fisk med vitt och fast kött.
Alla främmande arter behöver dock inte innebära att de inhemska får det svårare. Slamkrabban verkar var en bra källa till föda för fisken i Östersjön och den nordamerikanska havsborstmasken skulle kunna hjälpa det utsatta innanhavet på ett oväntat sätt.
Havsborstmasken klarar syrebristen
– Den är otroligt tålig mot syrebrist och gräver sig djupt ner i sedimenten. Då kan den ventilera och syresätta och därmed fastlägga näringsämnen, säger Tina Elfwing, föreståndare för Östersjöcentrum vid Stockholms universitet.
Stora områden på Östersjöns botten är döda och syrefria på grund av övergödningen. Havsborstmaskens kraftiga spridning skulle alltså kunna förbättra situationen, men är också en bra illustration av problemet med invasiva arter. Vi vet inte vad de i slutänden orsakar.
– De som jobbar med övergödningsfrågor ser positivt på det här med ventilering och syresättning, men de som jobbar med miljögifter börjar bli oroliga, för djupt nere i sedimenten har vi de här gamla synderna från 50-, 60- och 70-talet. Dom har börjat studera hur mycket av dessa farliga ämnen som den här masken kan återföra till systemet, säger Tina Elfwing.
Det som till en början verkar bli en katastrofal spridning av en invasiv art kan också med tiden få en naturlig lösning. Enligt Lena Kautsky kan arter som kommit in först föröka sig och bli väldigt många, men sedan stabiliseras det och de blir en i mängden.
– Det tror man beror på att när de kommer in har de inga naturliga fiender och de sjukdomar som finns biter inte på dem. När de sedan har varit i Östersjön ett tag så upptäcks de av inhemska arter som börjar göra det till en vana att äta dem. Den blir neutraliserad och en i gänget.
Text: Dag Kättström på uppdrag av forskning.se
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en vanlig men underdiagnostiserad sjukdom och samsjuklighet med hjärt-kärlsjukdomar är vanligt. Underdiagnostiken bidrar till bristande kunskaper avseende förekomst och prognostisk betydelse av hjärtkärlsjukdom hos dem med KOL.
Befolkningsstudier från OLIN-studierna i Norrbotten visar att ett vanligt EKG kan identifiera förändringar av prognostisk betydelse och att förändringarna ökar med svårighetsgrad av KOL. Resultaten beskrivs i en avhandling vid Umeå universitet.
Högre dödlighet med förändringar
– Vår forskning visar att förekomsten av EKG-förändringar förenliga med ischemisk hjärtsjukdom, kärlkramp och hjärtinfarkt, men även förändringar i hjärtats retledningssystem ökar desto svårare KOL-sjukdomen är, säger Ulf Nilsson, som är doktorand vid institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin och Omvårdnad.
Ulf Nilssons avhandling baseras på en studie i Norrbotten med 993 personer med KOL samt lika många kontrollpersoner. Deltagarna har sedan 2005 följts upp årligen med intervjuer och kliniska undersökningar. Långtidsuppföljningen visade att dödligheten var högre för individer med dessa typer av EKG-förändringar jämfört med dem utan EKG-förändringar.
– Vi blev lite överraskade av att detta samband även fanns bland personer med KOL som inte hade någon tidigare rapporterad kärlkramp eller hjärtinfarkt. Liknande, men inte lika starka samband fanns också hos personer utan KOL, säger Ulf Nilsson.
Kärlstyvhet vanligare vid KOL
Enligt forskningsresultaten var förekomsten av både ischemiska EKG-förändringar och förlängning av QT-tiden lika vanliga bland personer med KOL som hos personer med normal lungfunktion. Men förekomsten av båda typerna av EKG-förändringar ökar med KOL-sjukdomens svårighetsgrad. Även kärlstyvhet, ett tidigt tecken på åderförkalkning, var mer uttalad hos personer med svår och mycket svår KOL jämfört med personer utan KOL.
Rökning är en gemensam riskfaktor för KOL och hjärtkärlsjukdom och rökstopp är den viktigaste egenbehandlingen. Det finns även studier som talar för att en inflammatorisk komponent vid KOL-sjukdomen kan bidra till hjärtkärlsjukdom. Minskad underdiagnostik av KOL samt tidig identifikation av kardiovaskulär samsjuklighet ger möjlighet till preventiva insatser som kan bidra till förbättrad prognos.
Ulf Nilsson är uppvuxen i Piteå. Han tog sin sjuksköterskeexamen vid Umeå universitet i juni 1999. Ulf arbetar sedan dess på Hjärtcentrum vid Norrlands universitetssjukhus, samt har under de senaste 13 åren även undervisat vid läkarprogrammet på Umeå universitet.
Kontakt: Ulf Nilsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin. Telefon: 090-785 12 74. E-post: ulf.nilsson@umu.se
Om disputationen: Fredag den 22 september försvarar Ulf Nilsson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: Kardiovaskulära aspekter på kroniskt obstruktiv lungsjukdom. Engelsk titel: Cardiovascular aspects on chronic obstructive pulmonary disease. Fakultetsopponent: Professor Per Bakke, Kliniskt institutt 2, Universitetet i Bergen. Huvudhandledare: Docent Anne Lindberg.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Hörsal D, NUS 1D, Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus.
Marianne Boström, forskare inom arbetsterapi har lagt fram en avhandling där fokus ligger på vardagshandlingar och hur de kan användas i terapeutiskt syfte – hur de kan hjälpa människor som ibland drabbas av exempelvis psykoser eller schizofreni att må och fungera bättre.
– Det rör sig om personer som stundtals har svårt att planera och organisera sitt liv, förklarar universitetsadjunkten Marianne Boström.
Triviala handlingar som förbättrar hälsan
– Jag har intervjuat arbetsterapeuter för att få reda på hur de använder sig av de vardagliga aktiviteterna som ett terapeutisk redskap. Hur detaljerat finns deras arbetssätt beskrivet? Jag har även tittat på om det finns någon forskning om detta och vad man i så fall har kommit fram till?
Det visade sig vara ett outforskat område. Det finns visserligen många studier inom arbetsterapin som visar att aktiviteter av olika slag – allt från att gå och handla till att bara träffa andra människor – är bra för hälsan. Men det finns få studier som visar hur och på vilket sätt arbetsterapeuterna genomför de här aktiviteterna.
– Syftet med min forskning har varit att beskriva hur den vardagliga handlingen utförs. Sådan forskning saknas. Samtidigt vill jag klargöra varför genomförandet av de här till synes triviala handlingarna kan leda till förbättringar av den psykiska hälsan, berättar Marianne Boström.
Svårt att nöta in handlingar som varierar
Att sätta den vardagliga handlingen i en kontext, ett socialt sammanhang, är ovanligt inom arbetsterapin och rehabilitering. Det vanligaste sättet är att nöta in en handling – till exempel att klä på sig – så att den till slut går automatiskt. Fokus ligger på delarna, inte på helheten.
– Men det jag har sett är att den vardagliga handlingen är komplicerad och kan bestå av många moment. Den varierar ständigt och blir därmed svår att nöta in.
Marianne Boström har därför använt sig av en teori som grundar sig på den amerikanske filosofen och sociologen George Herbert Meads tankar. Tillvägagångssättet gör det möjligt att se just till helheten.
– Med den här teorin tar man med en persons medvetande – det vill säga tankar, känslor och handlingar. Med det synsättet kan man hjälpa personer som mår dåligt att bygga upp en handlingsberedskap och lära sig lösa problem. De får lära sig att genomföra handlingar under olika omständigheter, säger Marianne Boström.
Medvetandet skapas under livets gång
– Mead ser heller inte på medvetandet som något medfött, vilket psykologin och psykiatrin gör. Han menar i stället att medvetandet byggs på och skapas under livets gång. Det är ett synsätt som man har stor nytta av inom rehabilitering eftersom det innebär att en människa kan förändras även i vuxen ålder.
Efter att de stora mentalsjukhusen avvecklades i mitten på 1990-talet bor de före detta patienterna i eget boende ute i samhället. Periodvis har de svårt att klara sig själva och metoder för behandling och rehabilitering efterfrågas bland annat i Socialstyrelsens utredningar. Marianne Boström tror att hennes forskning kan bidra till att möta det behovet.
Inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom har hos vuxna kopplats till en ökad risk för tarmcancer. Det har dock saknats studier som klargör hur cancerrisken påverkas av ett insjuknande tidigt i livet och om cancerrisken har förändrats över tid.
Registerstudie Med hjälp av information från svenska patientregister har forskare vid Karolinska Institutet nu jämfört cancerförekomsten hos 9 405 individer, som fått diagnosen inflammatorisk tarmsjukdom i barndomen, med cancerförekomsten hos 92 870 individer i den allmänna befolkningen.
Resultaten visar att individer som insjuknat i inflammatorisk tarmsjukdom före 18 års ålder har en fördubblad cancerrisk, jämfört med personer utan inflammatorisk tarmsjukdom, under barn- och ungdomsåren men även senare i livet. Den största riskökningen sågs för tarmcancer, men risken var även förhöjd för andra cancerformer som vissa former av blodcancer och hudcancer.
Inflammation orsak – Vi tror att huvudorsaken är den kroniska inflammationen, som vi vet är en drivande faktor för flera olika cancerformer. Ett tidigt insjuknande innebär att kroppen utsätts för inflammation under längre tid, säger Ola Olén, forskare vid avdelningen för klinisk epidemiologi, institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, som har lett studien.
Individerna i studien har fått sin inflammatoriska tarmsjukdom diagnostiserad mellan åren 1964 och 2014.
– Behandlingen av inflammatorisk tarmsjukdom har förbättrats avsevärt under den här tiden, bland annat med nya immunmodulerande läkemedel. Tyvärr kan vi inte se att förekomsten av cancer under samma tid har minskat, säger Ola Olén.
Vuxna patienter med inflammatorisk tarmsjukdom kallas regelbundet för koloskopi som kan upptäcka eventuell cancer i tarmen. Forskarna anser att kunskapen om cancerrisken vid ett tidigt insjuknande är viktig att väga in när behovet av koloskopi-screening av barn och unga bedöms, både ur vårdens och patienternas synpunkt.
Viktigt bli undersökt – Man ska komma ihåg att vi pratar om relativa skillnader i risk, de flesta unga människor får inte cancer och vissa av dessa cancerformer är extremt ovanliga. Men det är sannolikt viktigt för individer som får sin inflammatoriska tarmsjukdom i barndomen att vara noga med att gå på de undersökningar de kallas till – särskilt individer som har andra starka riskfaktorer för cancer, som exempelvis ärftlighet för tidig cancer i familjen, säger Ola Olén.
Forskningen finansierades av Svenska Läkaresällskapet, Mag-tarmfonden, Jane och Dan Olssons stiftelse, Föreningen Mjölkdroppen, Bengt Ihres stipendium inom gastroenterologisk forskning, Karolinska Institutets stiftelser och fonder, ALF-medel, Cancerfonden, Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Strategisk Forskning.
Kontakt
Ola Olén, läkare, forskare, Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet, mobil: 070-327 09 74, e-post: Ola.Olen@ki.se
Jonas Ludvigsson, överläkare, professor, Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik, Karolinska Institutet, mobil: 073-029 63 18, e-post: Jonas.Ludvigsson@ki.se
Forskning inom Region Örebro län visar att återhämtningen efter en livmoderoperation blir bättre med vårdprogrammet ERAS (Enhanced Recovery After Surgery). I Sverige sker årligen cirka 7800 livmoderoperationer. Studierna visar att patienter, som fick vård enligt ERAS, i högre grad kunde gå hem på den förväntande hemgångsdagen utan att de drabbades av fler komplikationer.
Före och efter – Vårdprogrammet är sammansatt utifrån den bästa vetenskapliga kunskap vi har i dag om hur vården före, under och efter operation bör bedrivas. Vi valde först att studera om patienterna efter att detta vårdprogram infördes på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro återhämtade sig bättre än innan, då mer traditionell vård bedrevs, säger Lena Wijk, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och överläkare på kvinnokliniken vid Universitetssjukhuset Örebro.
Att operera bort livmodern är den vanligaste större gynekologiska operationen. Det sker av många olika skäl, till exempel på grund av problem med rikliga menstruationer eller på grund av att livmodern vuxit till i storlek och då ger symtom som tyngd och tryckkänsla.
– Det kan också bero på cellförändringar eller cancer i livmodern eller livmoderhalsen. På grund av att operationen är så vanlig, har utfallet av återhämtning och vårdtid stor inverkan, först och främst för den enskilda kvinnan, men även på sjukvårdens resurser, säger Lena Wijk.
Nyttigt för alla patientgrupper Hon ville också studera om det fanns skillnader i hur olika patientgrupper med olika diagnoser svarade på vårdprogrammet.
– Våra studier visar att både patienter med cancerdiagnos och andra diagnoser hade nytta av ERAS.Vi är den enda kliniken i Sverige som fullt ut har deltagit i ERAS-vården, säger Lena Wijk.
Hur påverkar olika operationstekniker kroppen efter livmoderoperation?
I sin forskning undersökte Lena vidare om olika operationstekniker för borttagande av livmodern gav olika effekt på kroppens biologiska mekanismer och återhämtningen.
Snabbare med titthål
– Vi jämförde en titthålsteknik, där man opererar med hjälp av en robot, med traditionell öppen bukkirurgi och fann då att den kliniska återhämtningen var snabbare efter titthålsoperationen och att den inflammatoriska reaktionen som sker i kroppen efter operationstraumat blev mindre, säger Lena Wijk.
Däremot kunde hon inte se någon skillnad i kroppens förändring av sockermetabolismen, så kallad insulinresistens, som tillsammans med inflammationen nu anses vara en viktig faktor för återhämtning. I sina fortsatta studier planerar hon nu att studera denna reaktion mera ingående för att se om det är att möjligt att få mer kunskap kring återhämtningen.
– Vi vet att patienten mår bättre fortare efter operation om den kommer upp så fort som möjligt, äter och rör på sig. Då återhämtar sig patienten snabbare, säger Lena Wijk.
Kontakt
Lena Wijk, överläkare på kvinnokliniken, Universitetssjukhuset Örebro, e
-post: lena.wijk@regionorebrolan.se, tel 070 – 71 93 280
Fakta
Vårdprogrammet ERAS (Enhanced Recovery After Surgery)
Element i ERAS-vården är till exempel vikten av att tidigt låta patienterna komma upp och gå efter ingreppet och hur tätt in på en operation man får äta och dricka.
Den 3 september klockan 05.30 svensk tid registrerade hundratals seismiska mätare runt om i världen en kraftig smäll med ursprung i Punggye-ri i nordöstra Nordkorea. Att smällen var kraftig är alla överens om, dock inte hur kraftig – uppskattningar har varierat från 50 till 370 kiloton.
Kiloton och megaton används som enheter vid jämförelse av sprängkraften hos kärnvapen, och betecknar då den standardiserade energiutvecklingen av motsvarande massa hos sprängämnet trotyl när det detonerar. 1 kiloton = energimängden i 1000 ton trotyl. 1 megaton = energimängden i 1 miljon ton trotyl.
Källa: Wikipedia
Den svenska mätningen, utförd vid FOI:s seismiska mätstation i Hagfors, kom fram till en magnitud på 6,1 på Richterskalan. FOI beräknar storleken på laddningen till 100-200 kiloton och skriver på sin hemsida att det är ”konsistent med att Nordkorea tagit ytterligare steg i sin kärnvapenutveckling jämfört med vad som tidigare observerats.”
Enligt Nordkorea är det en vätebomb som har orsakat explosionen. En vätebomb får sin sprängverkan från fusion, att lätta atomkärnor slås samman. En atombomb bygger istället på fission: tunga atomkärnor klyvs och utvecklar energi.
Men vad Nordkorea egentligen har provsprängt är oklart.
Ett steg i den tekniska utvecklingen
– Det är svårt att säga så mycket om det, säger Martin Goliath, forskare vid FOI. Styrkan antyder att det här är kraftigare än något test man gjort tidigare. Det kan vara så att man har lyckats med en fusionsladdning, men man kan också ha gjort en så kallad boostrad laddning där man får en fissionsladdning att bli effektivare genom att tillsätta en fusionskomponent. Vi kan konstatera att det är ett steg i den tekniska utvecklingen som har tagits, men det är frustrerande hur lite information man har att gå på.
Det vi vet är att Nordkorea de senaste elva åren har genomfört sex provsprängningar, och att sprängkraften har ökat. Den provsprängning som gjordes för ett år sedan hade en sprängkraft på runt 20 kiloton, vilket är i nivå med bomberna som USA fällde över Japan under andra världskriget och en tiondel av Nordkoreas senaste. Det innebär dock inte att verkansgraden har blivit tiofalt större, utan snarare dubbelt så stor. Det är framför allt värmevågen som blir kraftfullare, medan området som råkar ut för strålning inte ökar lika mycket.
Nedfall efter USA.s provsprängning av vätebomben Redwing Seminole 6 juni 1956 på Eniwetok, Marshallöarna.
Måste vara liten och stabil
Men för att laddningarna ska få någon praktisk användning måste de bli tillräckligt små för att kunna bäras av en missil.
– Sedan måste laddningen klara av att bli uppskjuten utan att den skakar sönder, säger Martin Goliath. Den måste också klara att återinträda i atmosfären utan att brytas sönder.
Nordkorea testskjuter även missiler, nu senast en missil som gick i en uppmärksammad bana över Japan, och hävdar att landet har förmågan att förse missilerna med kärnvapen. Om Nordkorea visar sig ha den kompetensen, och gör allvar av sina hot, finns möjligheten att skjuta ner missilen innan den når sitt mål.
Slå ut missilen i luften
Men prickskytte mot missiler är en svår konst, något som Joshua Pollack, en amerikansk forskare, nyligen påpekade i en artikel i The Guardian. Där går han igenom de försök som framför allt USA har gjort att ta fram system som kan slå ut en missil antingen när den skjuts upp, när den befinner sig i rymden eller när den är på väg ner efter att ha återinträtt i atmosfären. Att skjuta ner missilen när den befinner sig på väg upp eller i rymden har visat sig för dyrt och omständligt, och de system som finns idag fokuserar på att slå ut missilen när den är på väg mot Jorden. Nackdelen är att ett sådant skydd endast täcker ett mindre område.
Vad händer då när en kärnvapenbestyckad missil skjuts ner?
– Många tänker på nedfall och där är det viktigt på vilken höjd det sker, säger Martin Goliath. Om det sker på markytan får vi ett lokalt nedfall och radioaktivitet från explosionen kommer att binda vid markmaterial och även spridas i vindriktningen. Om laddningen sprängs i luften förs radioaktiviteten upp i atmosfären och sprids globalt. Det kan bli ett långsiktigt problem men inte akut för det tar åratal för partiklarna att falla ner till marken.
Svårt få igenom kärnvapenförbud
Samtidigt som Nordkorea flexar sina kärnvapenmuskler ska 122 länder ta ställning till om de ska ratificera det förbud mot kärnvapen som röstades igenom i FN i juli. Inget av de 122 länderna har kärnvapen och frågan är vilken betydelse konventionen kommer att få.
Visst sänder det en signal att stater har valt att förhandla om kärnvapenförbud och samarbeta med de frivilligorganisationer som drivit frågan, menar John Rydqvist, forskningsledare på FOI. Men problemen med förbudet är väldigt många, och i slutändan är det helt osannolikt att det kommer få någon som helst praktisk effekt vad gäller kärnvapennedrustning som är ambitionen med avtalet.
Avtalet är dessutom, enligt John Rydqvist, slarvigt skrivet, vilket underminerar de avtal som redan finns, till exempel icke-spridningsavtalet (NPT).
– Sedan ska man vara noga med att nedrustning är en sak, men problemet är att det hittills inte funnits nog tilltro internationellt för att våga lita på att alla skulle skrota alla sina vapen. Därför har det historiskt varit mer framgångsrikt med rustningsbegränsning, säger John Rydqvist. Till exempel avtal mellan USA och Sovjet under kalla kriget som minskade antalet vapen och tog bort särskilt farliga kärnvapentyper.
Tre metoder att minska hotet
Det finns i grova drag tre metoder för att minska hotet från kärnvapen. Nedrustning, där det nyligen framröstade kärnvapenförbudet är en del. Rustningsbegränsning, där två eller flera länder kommer överens om att ta bort en del av arsenalen. Den sista är icke-spridning, en metod som rönt viss framgång i och med att Irans kärnvapenprogram stoppades.
Så länge det inte är ett realistiskt alternativ att nedrusta bort alla kärnvapen kommer maktbalansen att upprätthållas med det som kallas gemensam avskräckning. Nordkoreas beslut att lämna ickespridningsavtalet 2003 beskrevs som ett hot mot freden och säkerheten på Koreahalvön, när landet nu närmar sig en status som kärnvapennation riskerar maktbalansen i världen att rubbas.
– Länder som anser sig hotade kommer att göra en kalkyl av vad det betyder och bygga system som kan neutralisera hotet och mot kärnvapen är det svårt att se nån annan lösning än egna kärnvapen, säger John Rydqvist. Missilförsvar kan göra viss skillnad och allierade till USA, såsom Japan och Sydkorea, kan komplettera kärnvapenparaplyet genom att skaffa fler precisionssystem för att kunna slå ut de kärnvapenbärande missilerna. Sådan konventionell rustning får följdeffekter för Ryssland, Kina och andra kärnvapenländer som nu får räkna med att motståndaren har motmedel, vilket ställer balansen över ända.
Från och med 20 september har de stater som röstade igenom FN:s kärnvapenförbud kunnat ratificera avtalet. Förbudet träder i kraft när 50 stater har skrivit på.
