Luktämnen som inandas i näsan eller som kommer i kontakt med insektsantenner stimulerar luktnervceller att bli elektriskt aktiva genom att binda till specialiserade proteiner, så kallade luktreceptorer.
Luktreceptorerna sitter på luktnervcellernas cilier som är långa trådliknande utskott. Hur luktreceptorer transporteras till och anrikas i luktcilier har varit okänt.
Genom att jämföra luktnervceller hos bananflugor och mus har forskarna funnit att detta sker med hjälp av den så kallade hedgehog-signaleringskaskaden. Denna reglering av luktreceptortransport till luktcilierna bestämmer i sin tur graden av en luktnervcells känslighet att bli aktiverad av ett luktämne.
Hedgehog-signaleringskaskaden finns hos alla djur
Hedgehog-signalering finns hos alla djur, från bananfluga till människa, och är extremt viktig under fosterutvecklingen. Hedgehog-signalering är mycket välstuderad bland annat då den är muterad i vissa typer av tumörceller.
– Ett av resultaten i den studie som visar att Hedgehog-signalering reglerar luktsinnet är att ett cancerläkemedel som hämmar Hedgehog-signalering också hämmar luktreceptor transport och aktivering av luktnervceller.
– Detta ger en förklaring till en biverkning som patienter har rapporterat att samma läkemedel har, nämligen nedsatt luktförmåga, säger Mattias Alenius, professor vid Institutionen för molekylärbiologi och en av artikelförfattarna.
Att Hedgehog-signalering förutom fosterutveckling och tumöruppkomst har en tidigare okänd evolutionärt konserverad funktion i regleringen av sinnesförnimmelse öppnar för möjligheten att även andra fysiologiska mekanismer kan vara beroende av Hedgehog-signalering.
Förutom luktnervceller har många andra typer av nervceller cilier som liknar luktcilier och forskarna tror att andra processer som minne och glömska kan vara reglerade av samma mekanism.
Bin och många andra djur använder så kallat optiskt flöde för att avgöra hur fort det går och hur långt de har förflyttat sig när de är i rörelse. I praktiken innebär det att de upplever att omgivningen rör sig och möter dem medan de själva står stilla. Tills nu har det varit okänt vad som faktiskt händer i biets hjärna när det hittar tillbaka till boet efter att ha flugit omkring och letat efter mat.
Studien är gjord på nattaktiva regnskogsbin. Resultaten innebär att forskarna för första gången kan visa vilka nervceller i hjärnan som gör att biet kan mäta hastighet och tillryggalagt avstånd. De har även hittat de nervceller som gör att biet kan använda polariserat ljus för att orientera sig om riktning.
Samarbetar för att skapa ett minne
– Vi visar hur ”hastighetsnervceller” och ”riktningsnervceller” arbetar var för sig, men också hur de samarbetar för att skapa ett minne som bina använder för att flyga raka spåret hem igen efter sina nattliga flygturer genom regnskogen, säger Stanley Heinze, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet.
Det som bin och andra djur gör – även människor i viss mån, även om vi inte är särskilt bra på det – är att integrera och lägga samman olika rutter för att hitta raka spåret tillbaka. Detta sker utan att använda landmärken och andra detaljer i terrängen, en skillnad jämfört med vad som brukar kallas lokalsinne.
Modellen av biets navigationssystem testas i en specialbyggd robot:
I laboratoriemiljö har forskarna placerat elektroder i binas nervceller i hjärnan samtidigt som bina under virtuella flygturer har fått uppleva vad de upplever när de letar föda i regnskogen. Resultaten har använts i en beräkningsmodell och kompletterats med elektronmikroskopiska studier av nervcellerna.
– Sedan byggde vi en robot och testade vår modell i verkligheten. Vi skickade iväg den på en slumpmässig tur, och modellen av binas navigationssystem som vi implementerat i roboten gjorde att den tog raka spåret tillbaka till utgångspunkten, berättar Stanley Heinze.
Det virtuella biet hittar hem:
Han fascineras av att biet, vars hjärna är mindre än ett riskorn och har 100 000 gånger färre nervceller än människans hjärna, registrerar sina invecklade rutter, ofta några kilometer långa, och sedan utan problem flyger närmsta vägen hem igen.
– Vi vet ju att bekämpningsmedel försämrar binas orienteringsförmåga, vilket gör att det blir färre bin som pollinerar. Samtidigt är merparten av livsmedelsproduktionen i världen beroende av bin som pollinerar växter. Att förstå detaljerna om hur bin orienterar sig i världen kan visa sig avgörande för att kunna undvika faktorer som stör dem, säger Stanley Heinze.
Att bin har den förmågan kan visa sig ha existentiell betydelse för mänskligheten, enligt Stanley Heinze.
Resultaten är frukten av flera års forskning där Stanley Heinze har samarbetat med kollegor i Lund, Storbritannien och Australien. Resultaten har presenterats i en artikel i Current Biology.
Forskarna har i den aktuella studien undersökt det mikroskopiska och molekylära innehållet i mjukvävnad från ett fossil som är cirka 54 miljoner år gammalt. Mjukvävnaden kommer från en av världens bäst bevarade fossila havssköldpaddsungar; ett fossil från norra Jylland i Danmark.
Den fossila mjukvävnaden från sköldpaddan utgörs av dels den pigmenterade delen av skölden, dels den direkt underliggande huden.
– Våra resultat visar att ett flertal biomolekyler som kan kopplas till själva djuret finns bevarade i identifierbar form, säger Johan Lindgren, geologiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Samma färg som för 54 miljoner år sedan
Johan Lindgren har tillsammans med kollegor utomlands samt vid den egna institutionen och på MAX IV-laboratoriet i Lund undersökt de biomolekyler som finns i fossilets mjukvävnad. Forskarna har identifierat rester av flera olika molekyler, nämligen betakeratin, eumelanin, hemoglobin och tropomyosin. Eumelanin är ett pigment som ger mörkare färg även i våra egna människokroppar.
Sköldpaddsungen levde för 54 miljoner år sedan. Foto: Johan Lindgren.
Resultaten av studien tyder bland annat på att sköldpaddsungar var likadant färgade för 54 miljoner år sedan som de är idag, det vill säga med en mörk ovansida med ljusa kanter. Denna färg är en anpassning som gör att djuren är skyddade mot farlig UV-strålning från solen, men sköldpaddorna kan även använda det mörka skinnet för att bli varmare och därmed växa snabbare.
Detta fenomen kallas för adaptiv melanism och handlar om att djuret kan utnyttja färgen i överlevnadssyfte.
Ovärdera begreppet fossil
Upptäckten av ett flertal biomolekyler kan i förlängningen göra att forskarna mer direkt kan studera utvecklingen av liv över geologisk tid på en molekylär nivå.
– Vi har sedan tidigare identifierat eumelanin i fossila skinn, men att materialet från denna sköldpaddsunge skulle innehålla en så bred uppsättning identifierbara biomolekyler var en överraskning, säger Johan Lindgren.
Dessutom visar resultaten av studien att man måste revidera uppfattningen om vad fossil egentligen är och vad de består av.
– Fossil är inte bara så kallade försteningar utan kan även utgöras av delar av det ursprungliga biologiska materialet, säger Johan Lindgren.
Den aktuella studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
Kontakt: Johan Lindgren, universitetslektor. Geologiska institutionen, Lunds universitet. Tel 046 – 222 46 35, 0768 – 54 14 91.johan.lindgren@geol.lu.se
De ojämlika villkoren för dem som drabbats av stroke, beror delvis på den typ av sjukhus de vårdats vid.
Det är Anna Stecksén, doktorand vid institutionerna för Samhällsmedicin och rehabilitering samt Folkhälsa och klinisk medicin, som har tittat på implementeringen av trombolysbehandling i svensk strokesjukvård under en tioårsperiod. Hennes studier bygger på forskningsintervjuer och data från det nationella kvalitetsregistret för strokevård, Riksstroke.
Mer behandling för milda strokesymptom
Andelen patienter som får trombolysbehandling har ökat och det beror delvis på att en högre andel patienter med milda strokesymtom får behandling. Men det finns stora skillnader i tillämpning mellan sjukhus.
Vid en hjärninfarkt hindras blodflödet i något av hjärnans kärl, vilket påverkar syre- och näringstillförseln till närliggande nervceller. Det kan leda till symptom såsom svaghet i ena kroppshalvan och talsvårigheter. Trombolysbehandling innebär att snabbt ge ett proppupplösande läkemedel via dropp som syftar till att återställa blodflödet. Görs inte det snabbt dör hjärnceller.
– Man brukar säga att tid är hjärna. Trombolysbehandling får numera ges inom 4,5 timmar efter symtomdebut, och ju kortare tid till behandling desto bättre, säger Anna Stecksén.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer för svensk strokesjukvård har trombolysbehandling för hjärninfarkt högsta prioritet och behandlingen blev godkänd för användning i Europa år 2002. Tidigare forskning har visat att universitetssjukhusen var tidigast med att implementera behandlingen. Sedan följde de större icke-universitetssjukhusen efter, med en fördröjning på 2-3 år.
Högutbildade får oftare trombolys
I en av avhandlingens studier intervjuades läkare och sjuksköterskor verksamma inom strokevården. De beskrev att ett gott ledarskap och feedback på verksamheten var framgångsfaktorer för implementering av stroketrombolys. Bland exempel på barriärer för implementering nämndes brist på erfarenhet av behandlingen, resursbrist och kontraproduktiva maktstrukturer.
Tidigare har förbättringar i logistik och vårdkedjor, och i vissa fall ekonomiska incitament, setts som potentiella orsaker till ökad behandlingsnivå.
I en kvalitetsregisterbaserad studie kunde Anna Stecksén påvisa ett samband mellan en hög behandlingsnivå på det enskilda sjukhuset och att i högre utsträckning behandla patienter med milda strokesymtom. Likaså hade patienter med högre utbildningsnivå i större utsträckning blivit behandlade med trombolys, vilket till viss del hade samband med det typ av sjukhus som de vårdats vid.
– Det kan vara så att social segmentering spelar roll eftersom högutbildade i större utsträckning bor i närheten av sjukhus med högre specialiseringsgrad, säger Anna Stecksén.
Könsskillnader i patienters hjälpberoende
Anna Stecksén har även analyserat hur beroende av hjälp från andra i samband med aktiviteter i dagliga livet (ADL) fördelade sig mellan könen upp till 1 år efter trombolysbehandling. Kvinnor har ofta en svårare situation efter stroke i jämförelse med män och blir exempelvis i större utsträckning beroende i ADL.
Tidigare studier har föreslagit att trombolysbehandling skulle kunna utjämna den förväntade könsskillnaden efter stroke genom en bättre behandlingseffekt hos kvinnor med stroke.
I studien ingick patienter som varit oberoende i ADL före insjuknandet och som svarade på Riksstrokes frågeformulär både vid 3 och 12 månader efter insjuknande och trombolysbehandling. I jämförelse med männen hade kvinnorna 29 procent större risk för att uppge beroende i ADL vid 3 månader och 26 procent större risk vid ett år. Resultaten var oberoende av ålder, samsjuklighetsfaktorer, symtomen vid insjuknande och effekter av trombolysbehandling.
– Vad dessa könsskillnader beror på vet vi inte men det är något som skulle vara intressant att titta närmare på, säger Anna Stecksén.
Anna Stecksén är legitimerad sjukgymnast/fysioterapeut och har en master i folkhälsovetenskap från Umeå International School of Public Health, Umeå universitet. Hon är bosatt i Umeå.
Kontakt: Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet.Telefon: 090-786 6023. E-post: anna.stecksen@umu.se
Om disputationen: Fredagen den 20 oktober försvarar Anna Stecksén, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Stroketrombolys på lika villkor? Implementering och ADL-utfall. Engelsk titel: Stroke thrombolysis on equal terms? Implementation and ADL-outcome. Fakultetsopponent: Docent Anna-Karin Welmer, Institutionen för neurobiologi. Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Erik Rosendahl. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Vårdvetarhusets aula, Umeå universitet.
Moderna IT-prylar – datorer, surfplattor, mobiler – innehåller processorer som kan arbeta med flera uppgifter parallellt. De flesta program och appar är dock utformade för att bearbeta uppgifter sekventiellt, en i taget, vilket innebär att stora delar av processorernas kapacitet inte används. För att utnyttja resurserna maximalt krävs avancerad kunskap i så kallad parallellprogrammering. Det är mycket svårare och de som är experter på detta kallas ibland ninja-programmerare.
– Det har utvecklats olika modeller för parallellprogrammering, men många nybörjare gör ändå vanliga misstag som kan leda till försämrad prestanda eller till att ett program beter sig konstigt. Därför utvecklar vi en kognitivt baserad digital assistent som hjälp, säger Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet.
Kognitiva datorsystem
Kognition är en samlingsterm för processer som handlar om bland annat kunskap, tänkande och information. Kognitiva datorsystem ligger på gränsen till ett genombrott på grund av deras förmåga att bearbeta naturligt språk. Detta kommer att göra en helt ny nivå av interaktion mellan människor och datorsystem möjlig, vilket kan hjälpa oss att fatta bättre beslut.
Det kanske mest kända kognitiva datorsystemet är IBM:s Watson, som besegrade två tidigare mästare i tv-frågesporten Jeopardy! år 2011. Apples Siri och Googles Nu är andra exempel på system som kan svara på frågor om hälsa, kalendrar, sport och annat.
Hjälper nybörjare i parallellprogrammering
– På ett sätt som liknar Siris kan vår Parallel Programming Assistant (PPA) svara på frågor som rör parallell programmering. PPA kan kommunicera och interagera i realtid via text och tal. En nybörjare på parallellprogrammering kan ställa frågor, så söker PPA i sin kunskapsdatabas efter ett lämpligt svar, berättar Sabri Pllana.
Den PPA forskargruppen skapat utvärderas med hjälp av studenter som läser parallellprogrammering vid Linnéuniversitetet. Preliminära resultat tyder på att assistenten erbjuder värdefulla svar som skulle vara till hjälp för nybörjare och att dessa även är villiga att använda en sådan interaktiv digital assistent när de utvecklar sina program. Forskarna tror därför att PPA:n kan användas som en pedagogisk resurs på en grundkurs i parallellprogrammering – och att man i framtiden inte behöver vara en ninja för att utnyttja möjligheterna med parallellprogrammering.
Mer information:
Sabri Pllana, ledare för High-Performance Computing Center och lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet, tel 0470-76 74 29, e-post sabri.pllana@lnu.se
Kortison kan förbättra läkning av senskador, om det bara ges vid rätt tidpunkt.
– Det är väl etablerat att kortison hämmar läkning, men vi visar att det faktiskt kan ha starka positiva effekter på läkning av senor. Tidpunkten är avgörande, säger Per Aspenberg, professor emeritus vid Institutionen för klinisk experimentell medicin vid Linköpings universitet.
När en skadad sena läker spelar inflammation en viktig roll. I ett första skede uppstår en relativt aggressiv inflammation, olika sorters immunceller attraheras till skadan, området blir svullet och det gör ont. Efter ett tag byter inflammationen karaktär och ger signaler till kroppen att bygga ny vävnad som ersätter skadan.
Tidigare forskning har visat att inflammationshämmande läkemedel, som kortison, har negativ effekt på läkning. Men med kortison vid rätt tidpunkt, blev den läkande senan hos råttor dubbelt så stark, visar försöken vid Linköpings universitet.
Övergången till läkande inflammation
Forskarna bakom den nya studien var intresserade av tidpunkten för övergången från destruktiv inflammation till konstruktiv, läkande inflammation. När nybildningen av senvävnad har kommit igång bör inflammationen försvinna. Forskarna misstänkte att inflammationen kan dröja kvar och störa uppbyggnaden av ny vävnad och de ville därför se vad som händer om kortison ges vid rätt tidpunkt.
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Illustration: Per Aspenberg
En avsliten hälsena kan liknas vid ett rep som slitits av. Hur starkt repet är beror på tjockleken och materialets kvalitet. När forskarna väntade med att starta kortisonbehandlingen tills den återuppbyggande fasen inletts, upptäckte de att det blev högre kvalitet på fibrerna av kollagen i den läkta senan.
– Vid kortisonbehandling under den återuppbyggande fasen blev vävnaden i den läkta hälsenan mer än dubbelt så stark jämfört med obehandlad kontroll, säger Parmis Blomgran, doktorand och studiens huvudförfattare.
Mognaden störs av kvardröjande inflammation
– Vi blev mycket överraskade av hur stark den positiva effekten var. Skillnaden mellan kortisonbehandlade och obehandlade senor var så tydlig att den syns med blotta ögat, och ännu bättre i mikroskop, säger Per Aspenberg.
När senan läker byggs kollagenfibrerna till en början upp lite huller om buller och i stor mängd. Därefter behöver vävnaden mogna genom att fibrerna organiseras i buntar som löper parallellt med varandra i samma riktning.
– Den här mognaden störs av inflammationen. Mognaden har uppenbarligen skett snabbare när kortisonet tog bort kvardröjande inflammation, säger Per Aspenberg.
Men det är ännu för tidigt att veta om det fungerar på samma sätt hos människor. Per Aspenberg tror att det är möjligt att resultaten från studien på råttor är relevanta för människa också, men att det skulle behöva undersökas först i större djur och sedan i en klinisk studie.
– Effekten av kortisonbehandling vid rätt tidpunkt är så dramatisk att den verkligen förtjänar att utvecklas vidare med sikte på klinisk användning vid ortopediska skador, säger Per Aspenberg.
Studien har finansierats med stöd av Vetenskapsrådet och Centrum för idrottsforskning.
En grupp RISE-forskare satsar nu tillsammans med två livsmedelsföretag och Findus ärtodlarförening på nya produkter och nya marknader för de svenska ärterna.
Projekttiteln är göteborgskt vitsig, men forskargruppen i Göteborg har en seriös och genomtänkt strategi, och har fått nästan 6 miljoner kronor från EU:s fond för landsbygdsutveckling för ett innovationsarbete som ska pågå till och med år 2019.
Nya vegetariska produkter
Från gröna, gula och grå svenskodlade ärter ska man ta fram en helt ny produktkategori av vegetariska livsmedel, som sedan ska introduceras på marknaden med hjälp av två väletablerade industriella partners: Food for Progress, som bland annat producerar den veganska produkten Oumph!, och Lyckeby Starch.
– Med hjälp av den infrastruktur och det kontaktnät som våra företagspartners Food for Progress och Lyckeby har, är målet att få fram en färdig konsumentprodukt efter avslutat projekt, säger Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel.
För att kunna erbjuda nya spännande typer av livsmedel av ärter, ska forskarna utveckla den svenska ärtodlingen så att ärterna får de egenskaper som krävs.
Ärtor bildar fibernätverk
– Den innovationen är möjlig genom att ärtproteiner bildar ett sammanlänkat fibernätverk när det utsätts för rätt temperatur och tryck. Den egenskapen finns hos endast få växtbaserade proteiner. Utöver ärter är det främst sojabönor som uppvisar liknande egenskaper, säger Lina Svanberg.
Ärtproteinets förmåga att bilda fibernätverk är dock starkt beroende av odlingsförhållanden, mognadsgrad och sortval, och detta samband ska projektgruppen studera närmare, bland annat med hjälp av Findus ärtodlarförening.
– Vårt mål är att göra det möjligt för svenska ärtodlare att producera en ny anpassad ärtråvara till både nationell och internationell livsmedelsindustri, säger Lina Svanberg.
Arealen kan bli mycket större Forskarna räknar med att arealen för ärtodling kan bli större än den yta som tidigare har använts för ärtodling, och att odlingen inte kommer att vara begränsad till Skåne.
– Det här kan bli ett sätt att hitta ett hållbart svenskt alternativ till sojabönan, som grund för att producera nya växtbaserade livsmedel med spännande texturer och smaker. Då skulle vi åstadkomma tre vinster: minskad klimatpåverkan, förbättrad folkhälsa och en satsning på lokal, lönsam svensk jordbruksproduktion, säger Lina Svanberg.
Kontakt: Lina Svanberg, forskare och FoI-ledare vid RISE enhet Jordbruk och livsmedel, 010-516 66 79, lina.svanberg@ri.se
Genom att mäta små molekyler i blodprover har Elin Näsström hittat specifika mönster för infektionssjukdomen enterisk feber. Den här typen av metabolitmönster har potential att användas vid diagnos av sjukdomen.
Enterisk feber (eller tyfoidfeber) är en vanlig infektionssjukdom i många delar av Asien och Afrika och orsakas av en typ av salmonellabakterier. Till skillnad från många andra infektionssjukdomar, som malaria och fågelinfluensa, kan enterisk feber endast överföras mellan människor, vilket i sig skapar möjligheter för att eliminera sjukdomen. En faktor som dock komplicerar spridningen är förekomsten av kroniska bärare, det vill säga människor som kan sprida bakterierna utan att själva ha några symptom.
Begränsade diagnosmetoder
Dagens diagnosmetoder har många begränsningar och därför behövs förbättrade diagnosmetoder för att kunna ge en snabbare och mer specifik behandling av patienter med akut enterisk feber, men även för att kunna detektera kroniska bärare för att på så sätt minska spridningen av sjukdomen.
Genom att använda metabolomik i kombination med avancerade kemometriska dataanalysmetoder har Elin Näsström undersökt möjligheten att använda en panel av små molekyler, metaboliter, för att diagnosticera enterisk feber i olika sjukdomsstadier. Tanken är att en kombination av metaboliter har en starkare diagnostisk potential jämfört med enskilda metaboliter.
Metabolomik är studien av små kemiska molekyler i biologiska prover (till exempel blod, urin eller vävnad). Specifikt undersöks ofta förändringar av metabolitnivåer under någon form av störning, såsom en sjukdom. En sjukdom kan tänkas ge upphov till ett specifikt metabolitmönster.
Hittat metabolitmönster för enterisk feber
Elin Näsström har hittat metabolitmönster som kan skilja mellan prover från patienter med akut enterisk feber och olika typer av kontrollgrupper, inklusive en grupp med malariainfektion.
– För att hitta metabolitmönster som är specifika för enterisk feber är det viktigt att inkludera prover från patienter med liknande sjukdomar i studierna. Vi har också hittat skillnader i metabolitmönster mellan enterisk feber orsakat av två närbesläktade salmonellabakterier, säger Elin Näsström.
Elin Näsström har även visat på skillnader i metabolitmönster mellan kroniska bärare av Salmonellabakterier och icke-bärare. Vid en jämförelse av metabolitmönster relaterade till akut enterisk feber och kroniskt bärarskap hittades fler skillnader än likheter.
– Fem metaboliter var speciellt intressanta då de hade en förhöjd nivå hos de kroniska bärarna jämfört mot icke-bärarna samtidigt som de inte var påverkade under akut infektion, säger Elin Näsström.
Sammantaget kan resultaten i Elin Näsströms avhandling ses som ett steg på vägen mot förbättrade diagnosmetoder för enterisk feber. På sikt kan den här typen av studier också leda till en ökad förståelse kring mekanismerna bakom enterisk feber.
Elin Näsström har en kandidat- och magisterexamen i kemi från Umeå universitet och är född och uppvuxen i Strömsund.
Om disputationen: Fredagen den 27 oktober försvarar Elin Näsström, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Diagnosis of acute and chronic enteric fever using metabolomics. Svensk titel: Diagnos av akut och kronisk enterisk feber med hjälp av metabolomik.
Disputationen äger rum klockan 10.00 i sal KB.E3.03 (Stora hörsalen, Carl Kempe-salen), KBC-huset.
Fakultetsopponent är docent Peter Spégel, Centrum för analys och syntes, Kemiska institutionen, Lunds universitet.
Eva Vingård blev uppsagd från sin tjänst när hon uppnått den övre pensionsåldern 67 år – liksom alla statligt anställda. Då var hon professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet.
– Jag tycker att jag aldrig har varit så duktig som när jag slutade, säger Eva Vingård.
Idag är hon professor emeritus vid samma institution. En professor har möjlighet att fortsätta med sin forskning och undervisning som seniorprofessor eller emeritus. Denna möjlighet har dock inte de flesta som tvingas gå i pension vid en viss ålder.
Som specialist i arbetsmedicin vet Eva Vingård vad hon pratar om. Hennes forskningsområden var fysiska och psykosociala förhållanden i arbetslivet som orsaker till sjuklighet i rörelseorganen, hållbar hälsa och rehabilitering. Under 2011-2012 var hon expert i Pensionsåldersutredningen, som ville höja pensionsåldern.
Kronologiska åldern irrelevant
Eva Vingårds förslag ser ut så här: en möjlighet att gå i pension vid 63 år, men också en möjlighet att arbeta så länge man vill. Eller kan.
– Den kronologiska åldern är ganska irrelevant eftersom det kan variera så mycket beroende på vem man är. Man skulle kunna ha ett utvecklingssamtal vid 67 år där man diskuterar hur länge man vill jobba. Kanske att man efter 69 år får visa att man kan leverera. Å andra sidan finns många 40-åringar som inte levererar.
Ett argument mot höjd pensionsålder som förts fram är att de äldre blir en propp som hindrar unga människor att få jobb. Men det stämmer inte, enligt Pensionsåldersutredningen, där det fanns ekonomer som undersökte den saken.
– Det finns inget som säger att vi i dagens samhälle har en viss mängd arbeten och att detta inte förändras. I det gamla bruks- och bondesamhället var det mer statiskt. Nu ändrar arbetsmarknaden sig hela tiden, vissa arbeten försvinner och vissa kommer till. Hur arbetsmarknaden kommer att se ut om några år har vi ingen aning om utom att den kommer att se annorlunda ut. Det hela är en dynamisk process, säger Eva Vingård.
Fördelar med höjd pensionsålder
Vilka fördelar finns det då med att låta människor arbeta längre? Förutom det som brukar framhållas, att samhällsekonomin kräver ett längre arbetsliv för att vi ska ha råd med pensionerna, finns även skäl att ta tillvara på den kompetens som kommer med ålder.
– Den äldre hjärnan skulle framför allt ha fördelen av mer erfarenhet och en kunskapsbank som kan nyttjas i olika situationer, säger Lars Nyberg, professor i psykologi och neurovetenskap vid Umeå universitet. Dels har äldre en erfarenhet av olika typer av situationer, dels har de rutiner för och automatiserat många färdigheter som gör att saker och ting går lätt.
Liberalernas partistyrelse föreslog nyligen en pensionsålder på 71 år. Värt att nämna att de använde ordet årsrik istället för äldre.
– Vad jag förstår är pensionsåldern mest satt utifrån förväntad livslängd. Det är väl länge sedan man fastlog 65 år och utifrån det kan jag tänka mig att 71 år är rimligt. Kognitivt skulle många klara det men det är värre med faktorer som att man blir utsliten och trött samt får skador och krämpor, säger Lars Nyberg.
Nackdelar med höjd pensionsålder
Nackdelarna har med de kognitiva funktionerna att göra.
– Åldrandet slår inte brett utan påverkar vissa kognitiva funktioner mer än andra. Som att känna igen saker och personer, komma ihåg namn och beteckningar och att kunna leverera saker och ting under tidspress.
Lars Nyberg framhåller att den kognitiva förändringen är individuell. Vissa kan tappa 15 procent jämfört med när de var på topp, andra har en flack kurva som visar en knappt märkbar försämring.
– Det vi driver i vår forskning är att försöka gå bort från gruppen av äldre som ett kollektiv och se den variation som finns, säger Lars Nyberg. Det för tankarna till en individualiserad pensionsålder och det är en trend som vi ser ibland, och som även Eva Vingård är inne på. Om jobbet bidrar till att stimulera hjärnan är det kanske onödigt att ta bort den möjligheten.
Bakgrund:
Den höjning av pensionsåldern från 67 till 69 år som Pensionsåldersutredningen föreslog för fyra år sedan mötte stark kritik. Något skarpt förslag har ännu inte tagits fram. I februari fick Göran Hägglund, före detta KD-ledare, och Göran Johnsson, före detta IF Metall-bas, i uppdrag att hitta en lösning. Ett förslag väntas komma under 2018
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den 17 augusti observerade observatorierna Ligo i USA, och därefter Virgo i Italien, gravitationsvågor från två kolliderande neutronstjärnor. Inom några timmar hade astronomer runt om i världen hittat källan till utbrottet i en galax 130 miljoner ljusår bort. Det är första gången man kan observera ett himlafenomen i både gravitationsvågor och elektromagnetisk strålning.
Den banbrytande upptäckten bidrog till att ge forskarna bakom Ligo-detektorn årets Nobelpris i fysik och har lett till ett flertal vetenskapliga artiklar. Astronomer och fysiker vid Stockholms universitet har deltagit i ett antal av dessa studier.
– Först trodde jag nog att det var en vanlig supernova vi tittade på. Men snart blev vi varse att det handlade om något mycket mer spännande, berättar Jesper Sollerman, professor i astronomi vid Institutionen för astronomi, Stockholms universitet.
Tillsammans med bland annat forskare från Fysikum och Institutionen för astronomi, är han en av medförfattarna till en övergripande artikel om den elektromagnetiska studien av neutronstjärnorna. Artikeln publiceras i tidskriften Science.
Medförfattaren Stephan Rosswog vid Stockholms universitet medverkar även i flera andra artiklar och leder en egen studie med inriktning på grundämnesbildningen från dessa processer, som han modellerat under många år.
– Så vitt jag kan se så stämmer mina gamla beräkningar om att ämnen som exempelvis guld faktiskt bildas när neutronstjärnor kolliderar. Det här är det bevis jag väntat på i över 20 år, säger Stephan Rosswog.
Med teleskop i Chile har Jesper Sollerman tillsammans med flera andra forskare också kunnat följa hur ljuset från neutronstjärnekrocken falnade och blev allt rödare. De observationerna publiceras nu i tidskriften Nature.
Upptäckten knyter samman studier av gravitationsvågor, elektromagnetisk strålning och grundämnesbildning. Dessutom var stockholmsforskare inblandade i letandet efter neutriner från samma källa.
Nu har forskarna vid Oskar Klein Centrum snart färdigställt sin nya kamera på Palomar-observatoriet i Kalifornien.
– Det blir ett av de effektivaste teleskopen för att finna framtida neutronstjärnekrockar när LIGO/Virgo börjar observera igen efter sommaren, säger Jesper Sollerman.
Kontakt: Ariel Goobar, professor i experimentell astropartikelfysik, epost: ariel@fysik.su.se, 08-553 786 59 (GREAT och GROWTH)
Chad Finley, universitetslektor, Fysikum, chad@fysik.su.se, tel: 08-553 787 57
(Neutriner och IceCube)
Stephan Rosswog, professor, Institutionen för astronomi, epost:stephan.rosswog@astro.su.se, tel: 08-553 785 29
Jesper Sollerman, professor, Institutionen för astronomi, epost: jesper@astro.su.se, tel: 08-553 785 54
Carl Eriksson har undersökt hur det har gått för människor som insjuknat i ulcerös kolit, en inflammatorisk tarmsjukdom, i Örebro mellan 1963 och 2010. Över 1 000 patienter ingår i studien.
Mer än var femte patient, som fick sin diagnos innan 1975, blev tvungna att genomgå operation. Det går att jämföra med 12 procent av patienterna som insjuknade mellan 1991 och 2005.
Bättre behandlingar
– Risken att behöva opereras är tydligt mindre nu. Jag vill tro att det har att göra med att behandlingarna blivit bättre, säger Carl Eriksson.
I dag får patienter kraftigare behandlingar som minskar inflammation och symptom. Samtidigt visar hans studie att det är betydligt fler som drabbas av sjukdomen i dag än på 60-talet.
Ulcerös kolit leder till diarré och magont
Ulcerös kolit är den vanligaste inflammatoriska tarmsjukdomen och den drabbar i första hand tjocktarmen. Sjukdomen orsakas av att immunförsvaret reagerar mot normala tarmbakterier och slemhinnan i tarmen blir inflammerad, sårig och blöder. Det leder till besvär som blodig diarré och magont.
Besvären lindras med läkemedel men om det inte fungerar kan patienter behöva operera bort tjocktarm och ändtarm. Då får de oftast genomgå flera operationer och under en tid ha en stomi, en tarmöppning på magen.
– Antalet som har ulcerös kolit i dag är 10 gånger så många som på 60-talet. Varför det har ökat är en intressant fråga. En anledning kan vara att vi röker mindre.
Forskning har visat att rökning skyddar mot ulcerös kolit. En annan anledning kan vara att sjukvården blivit bättre på att identifiera patienter med inflammatoriska tarmsjukdomar.
– Fler får en diagnos eftersom undersökningsmetoderna är bättre i dag. Men även om vi tar hänsyn till det så har det ändå skett en tydlig ökning, säger Carl Eriksson.
Martin N Andersson, docent och forskare vid Biologiska institutionen i Lund, leder projektet som tar sikte på bland annat granbarkborrens doftreceptorer och hur de i detalj fungerar och vad de reagerar på.
Doftreceptorerna på skalbaggarnas antenn är identifierade. De är en grupp av specialiserade proteiner och reagerar på exempelvis doftämnen från träd och individer av motsatt kön. Inom skogsbruket används redan så kallade feromonfällor som gillras med syntetiska doftämnen som lockar till sig skalbaggarna för att begränsa angrepp.
Doftämnen stör orienteringsförmågan
Biologerna vid Naturvetenskapliga fakulteten hoppas kunna utveckla effektivare metoder att bekämpa skadegörarna. I kombination med feromonfällor kan det bli aktuellt att sprida ut nya typer av doftämnen i ett område. Ämnena ska störa insekternas doftkommunikation och kraftigt hämma deras förmåga att känna de dofter som lockar dem till en plats. Därmed försämras deras orienteringsförmåga och massattackerna i skogen uteblir eller begränsas.
Martin N Andersson och hans kollegor är en god bit på väg i forskningsarbetet. De har identifierat doftreceptorerna hos tre skadeinsekter som hotar skog på olika håll i världen: granbarkborren, contortabastborren och snytbaggen. Inom kort startar experiment i laboratoriet för att hitta de specifika feromonreceptorerna hos barkborrar.
– Dessa receptorer är de huvudsakliga måltavlorna eftersom de är ansvariga både för reproduktion och koordinering av massattacker. Om vi kan hitta ämnen som hyperaktiverar eller blockerar dessa receptorer tror jag att metoden kan bli verklighet, säger Martin N Andersson och fortsätter:
– Då kan vi förhoppningsvis förhindra att barkborrarna förökar sig okontrollerat i utsatta områden, även om det är för tidigt att säga om metoden kommer att fungera eller ej.
Identifiera receptorer
Nästa år räknar Martin N Andersson med att granbarkborrens feromonreceptorer har identifierats. Därefter ska en omfattande screening förhoppningsvis leda fram till ett doftämne som effektivt stoppar granbarkborrens massangrepp genom att störa en viktig del av deras doftsinne.
Det avslutande steget i forskningsarbetet blir att testa resultaten ute i fält i samband med ett barkborreangrepp.
En viktig faktor i arbetet är att hitta doftämnen som stoppar skadeinsekterna men inte påverkar andra insekter negativt. Därför ingår myrbaggen i forskningsprojektet, en skalbagge som är granbarkborrens fiende.
– Det är viktigt att vi inte påverkar den. Det är långt kvar till målet, men hittills ser det lovande ut, säger Martin N Andersson.
Mer information: Martin N. Andersson, forskare, Biologiska institutionen, Lunds universitet
Tel: 046-222 93 44, 0706-91 66 35, Martin_n.andersson@biol.lu.se
Signalkräfta introducerades till Sverige på 1960-talet, för att ersätta förluster av den inhemska flodkräftan. Eftersom signalkräftan senare visade sig vara bärare av kräftpest, oftast utan att själv drabbas, bidrog denna kräftart till kraftigt ökad spridning och etablering av kräftpest i svenska vatten. Utsättning av signalkräfta förbjöds i Sverige 1994 i nya naturvatten och helt 2016. Trots dessa regleringar är flodkräftan idag akut hotad.
– Risken för ytterligare utbrott av kräftpest är som störst i de delar av landet där det förekommer både flod- och signalkräftor. Vi bedömer dock att det föreligger risk för ytterligare utbrott i alla flodkräftvatten, säger rapportförfattare Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning på Lunds universitet.
Illegal utsättning och brott mot fiskeregler
Den främsta orsaken till att kräftpest fortfarande sprids i Sverige är illegal introduktion av signalkräfta och brott mot fiskeregler. Risken bedöms vara mycket hög att nya illegala utsättningar ska leda till ytterligare spridning av signalkräfta, eller utbrott av kräftpest i flodkräftvatten.
– Under 2017 har ytterligare ett tiotal flodkräftbestånd tyvärr drabbats av kräftpest och flodkräftan är nu utrotad från merparten av sina ursprungliga vatten i södra Sverige, berättar Lennart Edsman, forskare vid Institutionen för akvatiska resurser på SLU och medförfattare till den aktuella rapporten.
Sötvattenkräftor har stort värde
Sötvattenskräftor har ett högt kulturellt värde och erbjuder möjligheter till fiske, rekreation och umgänge. Sötvattenskräftor har också ett högt ekonomiskt värde. Det är dock nödvändigt att begränsa signalkräftans utbredning, då det är mycket svårt att utrota signalkräftan när den väl har etablerat sig.
Rapporten Riskanalys av signalkräfta i Sverige är skriven av Ullrika Sahlin, forskare vid Centrum för miljö- och klimatforskning, Naturvetenskapliga fakulteten, Lunds universitet, samt Patrik Bohman och Lennart Edsman från Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Rapporten bygger på en regional modell som väger in vattenavrinningsområden för signal- och flodkräftor med data från den Nationella Kräftdatabasen. Rapporten är skriven på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten som en del i arbetet med EU-förordningen (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.
För mer information:
Ullrika Sahlin, forskare, Centrum för miljö- och klimatforskning, Lunds universitet
Tel 0738-274432, ullrika.sahlin@cec.lu.se
Lennart Edsman, forskare, Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)
Tel 010-4784226, lennart.edsman@slu.se
Trots att det har varit en jämn könsfördelning på Sveriges läkarprogram i mer än 30 år kvarstår en könssegregering där män är överrepresenterade inom många kirurgiska specialiteter och på ledande positioner. En ny avhandling från Umeå Universitet visar att manliga och kvinnliga läkarstudenter och nyutexaminerade läkare har liknande karriärdrömmar men att det verkar vara ett manligt privilegium att välja specialitet efter intresse.
– Det vanligaste skälet till att manliga läkarstudenter blir ointresserade av en specialitet är att arbetsuppgifterna eller ämnet i sig uppfattas som tråkigt. Det vanligaste skälet till ointresse bland kvinnor är att de upplever stämningen på kliniken som macho och exkluderande, säger Saima Diderichsen, doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Klinisk placering påverkar val Avhandlingen bygger på både enkäter som besvarats av läkarstudenter vid Umeå Universitet och intervjuer med AT-läkare. I enkäten fick studenterna välja vilken specialitet de kunde tänka sig och sedan skatta hur mycket ett antal motivationsfaktorer påverkade deras framtida val. Resultatet visade till exempel att lika stor andel kvinnliga som manliga läkarstudenter var intresserade kirurgi och allmänmedicin. Män och kvinnor skattade också samma motivationsfaktorer relativt högt. Men när läkarstudenterna på sista terminen beskrev erfarenheter som gjort dem intresserade respektive en ointresserad av en specialitet såg forskarna att det skiljde sig mellan män och kvinnor.
– När vi analyserade textsvaren från studenterna på sista terminen blev det tydligt att specialitetsvalsprocessen kompliceras av kvinnors och mäns olika erfarenheter från kliniska placeringar. Det tyder på ojämlika förutsättningar för karriärval att kvinnor oftare än män väljer bort specialiteter på grund av kulturen på kliniken och att de känner sig exkluderade. Könssegregeringen inom läkaryrket verkar alltså inte kunna förklaras endast av att män och kvinnor är intresserade av olika specialiteter, säger Saima Diderichsen.
Prioriterar arbetslivsbalans Även nyutexaminerade AT-läkare intervjuades om sina yrkeserfarenheter och professionella ideal. Resultaten från både intervjuer och enkäter visar att fritiden är en viktig faktor när AT-läkare och studenter beskriver sin framtida karriär. Läkarstudenter på första och sista terminen besvarade en öppen fråga där de skulle beskriva sin ideala framtid. Ungefär en tredjedel av studenterna beskriver en balans mellan arbete och fritid som en del av sin ideala framtid. På ett liknande sätt tar flera av AT-läkarna avstånd från idealet om en hårt arbetande doktor som sätter arbetet före familj och fritid. Istället beskriver de vikten av att sätta gränser mot hög arbetsbörda.
– Detta måste ses mot bakgrund av den diskussion som finns idag om läkares tuffa arbetsförhållanden, där det finns en oro över alltför stor administrativ börda och för lite kontroll över den egna arbetssituationen. Det verkar som många i den nya generationen ser läkaryrket som ”bara är ett jobb” och detta verkar bero delvis på behovet av att kunna sätta gränser mot hög arbetsbörda, säger Saima Diderichsen.
Saima Diderichsen tog läkarexamen 2013 och har sedan dess arbetat som doktorand på Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för allmänmedicin och som AT-läkare vid Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Saima Diderichsen, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, tel: 090-785 3524; 070-749 6649, e-post: saima.diderichsen@umu.se
Om disputationen:
Fredag den 20 oktober försvarar Saima Diderichsen, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln: ”Det är ju bara ett jobb” – En ny generation läkare hanterar karriär och arbetsideal. Engelsk titel: ”It’s just a job – A new generation of physicians dealing with career and work ideals. Fakultetsopponent: Professor Gunnel Hensing, Institutionen för medicin, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Professor Katarina Hamberg.
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal 135, Målpunkt X, plan 1, Norrlands universitetssjukhus.
Kan patienter med behov av primärvård uppleva tillit till vården om ambulanssjuksköterskan hänvisar till vårdcentral? Och är det patientsäkert? Gabriella Norberg Boysen, som nyligen har disputerat i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, forskar om detta.
Gabriella Norberg Boysen är själv ambulanssjuksköterska och har varit mån om att fortsätta detta arbete på deltid under hela sin doktorandtid. Hon är den första som disputerar i vårdvetenskap i Högskolan i Borås egen regi. Det viktigaste resultatet i hennes forskning beskriver hon så här:
– Det är framför allt livsvärldsrösten* som främjar tillit till de fyra vårdgivare som bildar den prehospitala vårdkedjan, alltså att till exempel ambulanspersonalen bjuder in till dialog som utgår från patientens upplevelser med frågor som ”hur är det för dig?” eller ”hur påverkar detta dig i ditt liv?”. Det är viktigt att en medicinsk bedömning görs utifrån en helhet och inte enbart utifrån det symtom patienten har. Den prehospitala vårdkedjan i det här projektet innebär att patienter ringer larmcentralen, 112, och får ambulanssjukvård. Därefter kan ambulanssjuksköterskan hänvisa till primärvård, alltså vårdcentraler, eller akutmottagning.
Ambulanspersonal avgör vårdbehov
Bakgrunden till hennes forskning är att en ny vårdmodell tillämpas i delar av Västra Götalandsregionen, där patienter numera körs antingen till primärvården eller till en akutmottagning på sjukhus. Tidigare kördes alla patienter till sjukhus, men nu ska ambulanspersonalen avgöra vilka som har ett vårdbehov som bäst kan tillgodoses på en vårdcentral. Avhandlingen baseras på fyra delstudier.
– Först tog jag reda på hur många patienter som kunde vårdas på vårdcentralen, och om det fanns några typiska karaktäristika för att kunna identifiera dem och deras vårdbehov, säger hon. Detta undersökte jag genom en retrospektiv journalgranskning med omkring 3 000 journaler.
Det visade sig att 16 procent av ambulanspatienterna skulle ha kunnat få sin vård inom primärvården, men att de inte alls är någon homogen grupp: de hade nästan alla tänkbara symtom och de återfanns bland alla larmkategorier, det vill säga allvarlighetsgraden på utlarmningen från larmcentralen.
Skapade nytt mätinstrument
Nästa steg var att mäta hur stor tillit patienterna kände till den prehospitala vårdkedjan.
– För att göra det måste jag först skapa ett mätinstrument, en enkät, för det fanns inget sådant för den här typen av undersökning i just det här sammanhanget, säger Gabriella Norberg Boysen. Där definierade jag ett hundratal påståenden. Dessa minskades sedan i antal genom ett urval och testades på patienter, för att därefter analyseras.
Därefter undersökte hon med hjälp av mätinstrumentet hur stor tillit till vården patienterna kände, och om det var skillnad i tillit mellan dem som kördes till vårdcentral och dem som kördes till sjukhus. De patienter som kunde vara aktuella för primärvård lottades slumpmässigt till antingen primärvård eller sjukhusvård.
Det fanns inte några signifikanta skillnader avseende tillit, oavsett var patienten erhöll sin vård, på vårdcentral eller på akutmottagning.
– Jag tittade också på patientsäkerheten och kom då fram till att 11–19 procent av patienterna utsattes för någon typ av ogynnsam händelse i samband med den nya vårdmodellen, säger hon. Det kunde till exempel vara sekundärtransporter*, eller potentiellt allvarliga sjukdomstillstånd, som hjärtinfarkt, kotfraktur eller njursvikt. Detta innebär att några patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov sannolikt hade fått en felaktig bedömning. Detta bekräftar att patienterna är svåra att bedöma.
Bemötandet har betydelse
I den fjärde studien följde hon upp med intervjuer av några patienter som lottats till primärvård i föregående studie.
– Där visade det sig att personalens bemötande har den allra största betydelsen för hur stor tillit de känner, kärnan i relationen beskrivs som delad kommunikation. Att personalen bryr sig om att lyssna och patienten får berätta sin historia ökar möjligheten för patienttillit, och att man får vara med och ta beslutet att åka till vårdcentralen.
Gabriella Norberg Boysen kommer nu att fortsätta forska och undervisa vid Högskolan i Borås, men också att fortsätta arbeta deltid som ambulanssjuksköterska.
– Forskning om prehospital vård är ett relativt nytt område där det behövs massor av ny forskning, säger hon. Jag har till exempel saknat ett beslutsstöd för ambulanspersonalen som grundar sig på evidens. Det finns beslutsstöd, men inget evidensbaserat. Vi behöver också lyfta livsvärldsrösten i akutsjukvården genom ytterligare forskning, vilket är speciellt betydelsefullt i akutmedicinska vårdmiljöer.
Ordförklaring:
*Livsvärldsrösten – den enskilda individens egna kunskaper och erfarenheter
*Sekundärtransport – när patienten flyttas en andra gång med ambulanstransport
Bakterier som inte längre går att behandla med antibiotika är ett snabbt växande globalt problem. Antibiotikaresistens i sjukdomsframkallande bakterier utvecklas inte bara genom mutationer utan också genom att de tar upp gener från andra, ofarliga bakterier.
Genom att analysera mycket stora mängder DNA lyckades forskarteamet från Göteborg beskriva 76 nya typer av resistensgener. Flera av dessa ger bakterierna förmågan att bryta ner karbapenemer, den allra kraftfullaste typen av antibiotika som idag ofta används för att behandla multiresistenta bakterier där inga andra antibiotika biter. Upptäckten har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Microbiome.
Bild: Chalmers
– Vår studie visar att det finns väldigt många okända resistensgener. Kunskap om dessa gener gör det möjligt att tidigt hitta och förhoppningsvis hantera nya former av multiresistenta bakterier, säger Erik Kristiansson, professor i biostatistik och ledare för forskargruppen på Chalmers.
– Ju mer vi vet om hur bakterierna kan försvara sig mot antibiotika, desto större förutsättningar har vi att utveckla läkemedel som också står emot deras försvar, förklarar medförfattare Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Göteborgs universitet.
Förutspår resistens Resultaten i studien kommer från analys av DNA-sekvenser från bakterier insamlade från människor och olika miljöer runt om i världen.
– Resistensgener är ofta mycket ovanliga så stora mängder sekvensdata måste undersökas innan en ny gen kan påträffas, fortsätter Erik Kristiansson.
Det är dessutom svårt att veta vad som är en resistensgen om den inte tidigare är beskriven. Forskargruppen löste detta genom att utveckla nya beräkningsmetoder som letar efter speciella mönster i DNA kopplade till antibiotikaresistens. Genom att sedan testa de nya generna på labbet kunde forskarna visa att deras prediktioner var riktiga.
– För att hitta sådana mönster i DNA så använder vi metoder som är utvecklade för att hantera mycket stora datamängder, säger Fanny Berglund, doktorand i forskargruppen.
Nästa steg i forskningen är att söka efter gener som ger upphov till resistens mot ytterligare former av antibiotika.
– Våra resultat är bara toppen av ett isberg. Det finns en stor mängd resistensgener som vi idag inte har någon kännedom om och som kan komma att utgöra stora problem i framtiden, säger Erik Kristiansson.
