– Varje fisk som inte syns i den årliga beståndsuppskattningen kan inte heller bidra till prognosen för beståndsutvecklingen. Vi samlar därför in längd-, vikt- och åldersdata för fritidsfångad fisk längs Skånes väst- och sydkust. Det är viktigt att samla in data på faktorer som påverkar dödligheten av fisk, för att kunna förutspå beståndsutvecklingen, säger Andreas Sundelöf, ansvarig för datainsamlingen vid havsfiskelaboratoriet på institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua).
Inför 2017 beslutade EU att minska uttaget av torsk i Östersjön. Begränsningarna omfattar främst yrkesfisket där torskkvoterna i delar av Östersjön halverades. Men även fritidsfisket berörs, eftersom fritidsfiskets fångster kan vara så stora som 30 procent av de totala fångsterna.
EU:s beslut om fiskekvoter och uttag grundas på vetenskaplig rådgivning från Internationella havsforskningsrådet ICES. I ICES beståndsuppskattning av torsk i västra Östersjön ingår numer också fritidsfiskets fångster, men i Sverige är dessa fångster ännu bristfälligt dokumenterade. Fritidsfisket har inte rapporteringsskyldighet, och tidigare datainsamling har inte varit tillräckligt detaljerade eller något krav från EU.
Sedan årsskiftet besöker personal från SLU Aqua hamnar, pirar och turbåtar längs Skånes syd- och västkust för att förstå när, var och hur mycket torsk av vilka storlekar som fiskas av fritidsfiskare.
– Utmaningen är att vara på tillräckligt många platser tillräckligt ofta. Särskilt utmanande är det under vinterhalvåret när fisket är glest. Provtagningen skulle förbättras om vi kunde komma i kontakt med vinterfiskande fritidsfiskare som kan tänka sig att föra fångstdagbok åt oss, säger Andreas Sundelöf.
För mer information:
Andreas Sundelöf, Institutionen för akvatiska resurser, SLU, andreas.sundelof@slu.se, 010-478 40 69
En ny studie, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Oncoimmunology, har nu visat att en celltyp i blodet, neutrofiler, orsakar njursvikt i möss med cancer och att dessa neutrofiler är en lovande måltavla för framtida behandlingar av njurskada i individer med cancer.
Neutrofiler fyller en viktig funktion i kroppen då de utgör en del av kroppens immunförsvar och skyddar oss mot infektioner. En tumör kan dock lura neutrofilerna att aktiveras också i avsaknad av en infektion. Istället för att göra nytta bidrar de då till sjukdomsförloppet och har en skadande effekt.
Njurfunktionen kan återställas
– Vi har tidigare visat att neutrofiler bildar så kallade NETs, neutrophil extracellular traps, i kärlen hos möss med cancer, och att detta orsakar försämrat blodflöde och inflammation i organ såsom njurar. Våra nya fynd visar nu att detta direkt leder till försämrad njurfunktion i möss med cancer, säger Anna-Karin Olsson, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet som lett studien.
Tecknen på njurskada överensstämmer väl med de fynd som gjorts hos cancerpatienter, och indikerar att NETs kan vara en orsak till njurskada också hos människor med cancer.
Resultaten visar att den nedsatta njurfunktionen hos möss med cancer inte är permanent utan kan återställas när NETs avlägsnas. Detta kan göras genom behandling med en hämmare som riktar sig mot peptidyl arginine deiminidase 4 (PAD4) – ett enzym som krävs för att neutrofiler ska kunna bilda NETs. Enzymhämmaren, GSK484, har tidigare använts för att hämma NET-bildning i neutrofiler från både mus och människa i provrör, men denna nya studie är den första som visar att hämmaren har potential som behandling mot njurskador hos möss med cancer.
– Vi tror att dessa fynd kan leda till nya behandlingsmöjligheter för att motverka njurskador och därmed förbättra överlevnaden hos cancerpatienter, säger Jessica Cedervall, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi vid Uppsala universitet.
Att få en ny höftled inopererad innebär vissa risker och ett litet antal patienter riskerar att dö. Men vilka är de?
– Risken är mycket liten, men för de patienter och anhöriga som drabbas är risken betydelsefull, säger Anne Garland, ortoped på Visby lasarett och författare till avhandlingen.
Innan operation görs en noggrann bedömning av varje patient där risker vägs mot förväntade vinster. Om patienten har flera andra allvarliga sjukdomar kan riskerna vara så höga att man måste avstå från höftoperation.
Vilka kombinationer av riskfaktorer är värst?
Anne Garlands forskning går bland annat ut på att öka säkerheten i dessa bedömningar. Hon och hennes kollegor har undersökt vilken kombination av information som säkrast kan peka ut de patienter som löper högst risk att dö. Beräkningarna gäller patienter som opereras på grund av artros, vilket är majoriteten av dem som får ny höftled.
– Ofta i den här typen av värderingsinstrument handlar det inte om att ha många variabler, utan rätt kombination av ett litet antal, säger Anne Garland.
Flera komplicerade samsjuklighetsindex testades, men det var en enkel kombination av data som gav säkrast förutsägelser: ålder, kön, tidigare hjärtinfarkt, njursjukdom och ASA-grad, vilket är en bedömning av patientens hälsoläge inför nedsövning.
Riskvärderingsinstrument kan finnas om ett par år
Resultaten behöver bekräftas genom nya studier innan ett riskvärderingsinstrument kan konstrueras. I bästa fall kan det finnas en smidig applikation om ett par år. Genom att mata in viss information ska ortopeden då direkt få veta om det är säkert att operera patienten.
Redan nu finns ett instrument som beräknar hur stor nytta patienten kan få av operationen. Det instrumentet, liksom den nya avhandlingens resultat, bygger på data från Svenska Höftprotesregistret. I avhandlingen har även data från andra register med patientinformation använts. I Sverige finns unika möjligheter till forskning på stora patientunderlag tack vare välutvecklade register och personnummersystemet. Det är också möjligt att kombinera data från flera register.
Kontakt: Anne Garland, tel: 070-770 56 04, e-post: anne.garland@surgsci.uu.seEarly Mortality After Total Hip Arthroplasty In Sweden, Anne Garland, 2017
Att mikroskopisk svamp kan leva djupt nere i berget under havsbotten är en relativt ny upptäckt. Nu har forskare hittat världens äldsta svampliknande fossil just i en sådan miljö, vilket kan tyda på att svamparnas ursprung går att finna i havens djup snarare än på land.
Borrkärna av den fossilförande lavan. De runda fläckarna är millimeterstora gasbubblor som när de svalnat kunde koloniseras av svampliknande organismer. Foto Birger Rasmussen
Svampar finns överallt på jordytan och även i haven. En forskargrupp vid Naturhistoriska riksmuseet studerar fossila svampar och har då upptäckt att svamp under miljontals år levt djupt nere i berget under havsbotten. Nu har forskarna gått vidare i samarbete med internationella kolleger och funnit att sådana djuplevande organismer går minst 2,4 miljarder år tillbaka i tiden. Den nya studien publiceras i Nature Ecology & Evolution.
Trådar skjuter ut från väggarna i millimeterstora håligheter i en bubblig lava från Sydafrikas åldriga berggrund i Norra Kap-provinsen. De ser ut som svampmycelier: härvor av sammanflätade trådar någon hundradels millimeter tjocka. Trådarna förgrenar sig och återförenas, ibland samlade i kvastar. Knölar längs med trådarna kan representera sporer. Sådana mycelier har forskarna redan upptäckt i liknande bergarter av betydligt yngre ålder och då kunnat identifiera som svampar.
Birger Rasmussen, en av forskarna bakom den nya studien, minns hur han först upptäckte mikrofossilen:
– Jag letade efter mineral att använda för åldersdatering när jag lade märke till en serie före detta gasbubblor i den vulkaniska bergarten. När jag ökade förstoringen i mikroskopet fann jag till min förvåning en tät härva av intrasslade fossila mikrober.
Svampliknande fossil från jordens ungdom. Röntgentomografisk avbildning av lavabubbla med mycelie-fossil. Bubblan är 0,8 mm i diameter. Bild: Stefan Bengtson
Men är det verkligen svampar forskarna har hittat i de urgamla bergarterna, och hur gamla är egentligen dessa fossil?
Frågorna är berättigade eftersom svampriket fram till nu har ansetts vara bara ungefär hälften så gammalt som de sydafrikanska lavorna.
Kan var okänd grupp av organismer
Stefan Bengtson, den nya artikelns försteförfattare, säger:
– De fossila myceliehärvorna är till förväxling lika svampfossil som vi hittar i samma sorts miljö i bergarter som ‘bara’ är några miljoner år gamla. Men vi kan inte helt utesluta att en okänd grupp av organismer utan anknytning till svampar har frambringat sådana livsformer.
Hålrum kan visserligen koloniseras långt efter att de bildats, men dessa fossil har bevarats genom impregnering med mineral som härrör från kända och daterade geologiska händelser, och de kan därför inte vara yngre än på sin höjd två miljarder år. Vad man därför med säkerhet kan säga är att denna extrema livsmiljö har varit koloniserad av myceliebildande organismer under de senaste två årmiljarderna och sannolikt mycket tidigare (jorden är ca 4,6 miljarder år gammal).
Hur var (och är!) det att leva under sådana förhållanden?
Antagligen ganska knapert, eftersom energi från fotosyntes inte finns att tillgå i detta extrema mörker. Magnus Ivarsson, expert på den djupa biosfären och en av deltagarna i den nya studien förklarar:
– Svampar i den miljön levde sannolikt i symbios med mikrober som utnyttjade kemiskt lagrad energi för sin ämnesomsättning. De kanske inte ens behövde fritt syre.
Forskarna går nu vidare för att utröna gränserna för denna sorts livsmiljö i djup tid och djupt berg.
– Enkla och robusta cellmodeller är viktiga verktyg med vilka vi kan göra toxiska studier av kemiska föreningar, allt ifrån miljögifter och kosmetika till mattillsatser och läkemedel, säger Dina Popova, som är doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap.
Toxikologiska undersökningar (giftmätningar) har traditionellt utförts i djurmodeller (in vivo), en metod som är både dyr, tidskrävande och som kan orsaka lidande hos djuren.
Mäter giftigheten i narkotiska preparat
Dina Popova har i sin forskning utvärderat tumörceller från mus, så kallade P19-celler, som modell för att undersöka neurotoxiska effekter av kemikalier. P19-celler kommer från en tumör (teratokarcinom) i mus och kan enkelt odlas i laboratorium (in vitro). P19-cellerna är intressanta eftersom de kan utvecklas till olika sorters celler beroende på behandling. Dina Popova har i sin forskning odlat fram P19-nervceller som har en mängd egenskaper som är typiska för hjärnceller hos däggdjur.
I tester med de framodlade nervcellerna kunde Dina Popova visa att cellmodellen kan användas för att mäta toxiciteten av kemiska föreningar som är välkända nervgifter, inklusive miljögiftet metylkvicksilver, biotoxinet okadasyra och akrylamid, en kemisk förening som bland annat används vid plasttillverkning. Cellmodellen kunde också mäta giftigheten i narkotiska preparat såsom metylendioximetamfetamin (mer känd som MDMA eller ecstasy) och piperazinderivater.
Neuriter viktiga parametrar
I jämförelse med två andra cellmodeller som används för neurotoxiska studier var P19-neuronerna oftast mer känsliga vad gäller de testade kemikaliernas toxicitet. Dessutom kunde P19-neuroner användas för att identifiera de toxiska mekanismerna.
Dina Popova har också utvecklat en enkel metod för att mäta P19-neuroners nervutväxter. Nervutväxter, även kallade neuriter, är utskott från nervcellernas kroppar och utgör en viktig parameter i neurotoxiska mätningar av kemikalier, eftersom skador på neuritnätverk kan leda till kognitiva störningar.
Dina Popova kommer från Blagoveshchensk, som ligger i Amur-regionen i östra Ryssland. Hon flyttade till Umeå som 17-åring och tog sin masterexamen i bioteknik vid Umeå universitet.
Kontakt: Dina Popova, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap Telefon: 090-785 15 14 E-post:dina.popova@umu.se
Disputationen: Fredagen den 28 april försvarar Dina Popova, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sin avhandling med titeln: In vitro cellmodeller för neurotoxiska studier: neuroner som härstammar från P19-celler. Engelsk titel: In vitro cellular models for neurotoxicity studies: neurons derived from P19 cells. Opponent: Docent Anna Forsby, Institutionen för neurokemi, Stockholms universitet. Huvudhandledare: Docent Stig Jacobsson. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Hörsal D, Utbildningsnod T9, Norrlands universitetssjukhus.
Janet Johansson vid Stockholm Business School/Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, har i sin avhandling tittat på kopplingen mellan livsstilsbeteenden, som att utöva idrott på mycket hög nivå, och att utveckla självkänslan i rollen som ledare.
Hon har i sin studie intervjuat en grupp mycket vältränade toppchefer i Sverige. En tydlig slutsats är att dessa ledare aktivt kopplar vad de gör i privatlivet till sin identitet som ledare.
– Man ska alltså inte underskatta betydelsen av att privatliv och ledarskap hänger ihop. Dessa toppchefer tolkar sina idrottsliga ansträngningar i privatlivet för att uttrycka viktiga värderingar och tankar om ”vem de vill bli” som chefer. Idrottsliga strävanden blir på så sätt en källa till förändring i chefsjaget, säger Janet Johansson.
Bedömer andra utifrån sina atletiska ideal
Genom att införliva sportsliga värden med sin förståelse av vad det innebär att vara den ideala ledaren skapar de extremsportande toppcheferna en idealiserad bild av sig själv som atletiska ledare. Och det handlar inte bara om hur de ser på sig själva utan påverkar även hur de ser på värderingar i samhället och i organisationen.
– Detta ideal påverkar även företagskulturen. De sportiga cheferna bedömer inte bara sig själva utifrån de här idealen utan även andra. De vill, av välvilja, gärna påverka alla andra att bli lika hälsosamma och aktiva som de själva är. Men de initierar på så sätt också en urvalsprocess som potentiellt kan leda till upphöjning av vissa människor och uteslutande av andra, säger Janet Johansson.
Generellt är det fler manliga än kvinnliga chefer som idrottar på toppnivå. Men både manliga och kvinnliga chefer använder sina idrottsinsatser i skapandet av en ideal bild av sig själva som ’bra ledare’. Även om det finns vissa olikheter.
Skapar en maskulin idealbild
– Både män och kvinnor skapar en förstärkt ledarskapskultur med hjälp av att prata om sin upplevelse kring sportandet. Manliga chefer skapar en ny typ av maskulin idealbild genom att demonstrera hur de själva springer, åker skidor eller cyklar. För många kvinnliga chefer innebär idrottsinsatsen ett tillstånd där de kan ses som ’lika bra’ som de manliga cheferna, säger Janet Johansson.
I sin studie har Janet Johansson intervjuat 24 företagsledare, i sin avhandling fokuserar hon på fem av dessa i en djupanalys. Gemensamt hos de här ledarna är att de aktivt kopplar sin livshistoria kring sport till sin berättelse om nödvändiga ideala egenskaper för en ledare. Cheferna använder olika uthållighetssporter som en indikation för viktiga ledarskapskompetenser.
Att skapa livsmedel till allt fler människor på jorden är en stor utmaning. Vi behöver hitta nya råvaror, produktionsmetoder och livsmedel som spar miljön och minskar utsläppen av växthusgaser.
Många spännande livsmedelsprojekt pågår som kan ge oss helt nya maträtter och vanor i framtiden. Innovatörer kan finna nya användningsområden för mat som nu slängs, och med ny teknik kan vi få tillgång till mer närodlat och därmed minska transporterna.
Att vi kan äta insekter istället för kött för att få i oss protein har de flesta hört talas om. I Danmark kan man nu köpa till exempel mjölmask, vaxmottslarver och gräshoppor i vissa mataffärer, men i Sverige är det än så länge förbjudet att sälja insekter i livsmedelsbutik. Forskaren Fredrik Gröndahl hoppas och tror att regelverket kommer att ändras:
− Insekter ger protein, växer väldigt fort och man kan snabbt få en stor produktion. Steget till att äta insekter kan visserligen kännas långt i Sverige, men människor i andra delar av världen har alltid ätit insekter. Jag tror att det är en vanesak, säger Fredrik Gröndahl som är docent i industriell ekologi vid KTH i Stockholm.
Alger odlas framgångsrikt i Sverige
Framtidens kost kommer förmodligen också att innehålla alger, och då gärna alger som inte transporteras långt. Fredrik Gröndahl är sedan några år projektledare för ett stort tvärvetenskapligt forskningsprojekt för algodling i Sverige. I projektet Seafarm provodlar forskare makroalger i Kosters skärgård på västkusten.
Ager är gott, alger är bra för hjärnan.
− Vi använder en brunalg som är vanligt förekommande på västkusten och hittills har projektet varit en stor framgång. Vi har lärt oss att odla algerna på ett bra sätt och våra alger används redan utanför vårt projekt. Vi säljer till olika krogar och livsmedelsproducenter, och i höstas serverades en rätt med våra alger på en Nobellunch. Det är bara fantasin som sätter gränser för vad man kan tillaga med alger, säger Fredrik Gröndahl.
Alger kan till exempel användas i grytor och ger då anrättningen en fylligare smak. De kan också torkas och malas till ett mineral- och vitaminrikt mjöl, och redan nu finns ett företag som tillverkar tångknäckebröd av Seafarms alger. Ett annat företag tillverkar ”tångrom” av dem, som ett alternativ till stenbitsrom för vegetarianer.
− I det asiatiska köket använder man samma sorts alger som vi odlar, till exempel i misosoppa och sjögrässallad. Algen i sjögrässalladen är visserligen grön, men det beror på att man färgat den. Den är egentligen brun.
Alger ger omega-3 för hjärnan
Seafarm är hittills den enda algodlingen i Sverige, men i Asien odlas alger sedan länge. Där är alger basmat och en nyttig sådan. Alger innehåller kolhydrater, proteiner och omega-3-fettsyror som är viktiga för vår hjärna.
− Att fisk är nyttigt beror på att fisk äter alger, eller äter djur som ätit alger. Om vi äter alger istället för fisk, så får vi i oss de nyttiga fetterna direkt från källan, säger Fredrik Gröndahl.
I projektet Seafarm ska allt tas tillvara. Restprodukter från livsmedelsproduktionen ska användas för att tillverka till exempel bioplast, jordförbättringsmedel och biogas.
− Vi räknar med att den biogas vi utvinner kommer att kunna ge tillräckligt med energi för att driva hela processen, så att algodlingen blir klimatneutral. Odlingen kan också ge miljöförbättringar, eftersom algerna suger upp kväve och fosfor som läckt ut i havet, och skapar skrymslen för småfisk, säger Fredrik Gröndahl.
Alger bas för våra förfäders kost?
Ny forskning visar att det kan ha varit alger som våra förfäder i södra Afrika åt när deras hjärnor började utvecklas, inte fisk och skaldjur som man hittills trott.
Sammansättningen av den mänskliga hjärnan och vad som finns i alger överensstämmer väl. Dessutom finns det samband med alger och de bakterier vi har i magen.
Annat som talar för alger åts tidigare än fisk och skaldjur är att de helt enkelt är lättare att få tag i. Algerna kunde de tidiga människorna ju lätt bara vada ut och plocka.
Svenska lupiner är framtidens soja
Lupinböna är en annan spännande råvara som har framtiden för sig. Bönorna är vanliga i Sydamerika och i norra Afrika där de äts som bland annat snacks, men i Sverige har vi ingen tradition av att odla dem. Det går dock utmärkt att odla lupinbönor här.
− Vi tog matlupin till Sverige för sju år sedan och odlar den framför allt i Skåne. Nu vill vi prova att odla matlupin i Mälardalen och längre norrut. Det ska bli intressant att se hur högt upp i Sverige vi lyckas, säger Tomas Erlandsson som är utvecklare på företaget Nordisk råvara.
Den lupin som blommar i våra trädgårdar är giftig och matlupin är en annan växt. Den har många egenskaper som gör den intressant som livsmedel.
− Lupinbönan har väldigt högt proteinvärde och innehåller mycket av de essentiella aminosyror som vi människor inte kan producera själva. Dessutom är den emulgerande och går därför att använda som ersättning för ägg och mjölk i matlagning. Av de baljväxter vi kan odla i Sverige är lupinbönan den som bäst kan konkurrera med soja som ersättning för animaliskt protein, säger Tomas Erlandsson.
Sojabönan trivs bättre i varmare klimat och är inte odlingssäker i Sverige. Eftersom soja måste importeras är det mer klimatsmart att välja närodlad lupin som alternativ till kött. Det minskar de globala transporterna och därmed koldioxidutsläppen.
Framtidens kost lär innehålla mer frukt och grönt än vi äter idag, både för klimatets och hälsans skull. I Sverige är dock odlingssäsongen kort och under stora delar av året är vi beroende av import för att få färska varor. Men så behöver det inte förbli.
Svenska jordgubbar på vintern
Den korta odlingssäsongen i Sverige kan kompenseras med nya frysmetoder för att slippa långväga import av färska varor.
Forskare vid Lunds universitet har utvecklat en metod som gör att bladgrönsaker kan frysas in och tinas upp lika färska och fräscha som de var när de var nyskördade.
− Vi har hittills lyckats bra med spenatblad och ruccola. Förmodligen kommer ruccola som frysts med vår teknik att finnas i livsmedelsbutiker inom ett år, säger Federico Gómez som är docent i livsmedelsteknik och lektor vid Lunds universitet.
Normalt spränger iskristaller sönder cellerna i bladen när man fryser dem, men med Federico Gómez teknik tillförs cellerna ett frysskyddande ämne. Det heter trehalos och bildas naturligt i vissa insekter, svampar och grässorter.
− Vi har också arbetat en del med att frysa in bär och har lyckats bra med jordgubbar, särskilt de som är söta. De smakar och ser ut som när de var nyskördade och har samma näringsinnehåll, säger Federico Gómez.
Nya produkter av matavfall
Livsmedelsforskning som den i Lund, där forskare fryser in och tinar upp frukt och grönsaker som vore de färska, kan alltså minska transporterna från sydligare breddgrader. Samtidigt minskar svinnet i kedjan från jord till bord. Om salladen blir nedfryst direkt efter skörd hinner den inte bli dålig innan konsumenten ska äta den. Visst matavfall kommer dock alltid att finnas och även här gäller det att tänka nytt och klimatsmart.
− Matavfall är rikt på vitaminer, proteiner och fiber, och vi bör anstränga oss för att skapa nya produkter av det, säger Federico Gómez.
Som ett gott exempel nämner han Helsingborgsföretaget Rescued Fruit som tillverkar must och marmelad av skadad frukt som annars skulle ha slängts. Andra företag samlar in kasserat bröd från livsmedelsbutiker och bearbetar det till nya produkter. Möjligheterna är många.
− På en av mina kurser skapade studenterna bra livsmedel av övermogna bananer, bland annat bananmjöl och chips. Det handlar om att ge det näringsrika matavfallet ett nytt värde, säger Federico Gómez.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
DAMOC syftar till att utveckla masterutbildningar för universitet i Sydafrika och Tanzania med fokus på smarta elnät. I Sydafrika har arbetet med att utveckla smarta elnät redan påbörjats vilket också förväntas spridas till andra delar av Afrika. I Tanzania, till exempel, är det ett utpekat mål att tillhandahålla tillförlitlig el till ett rimligt pris för att skapa tillväxt och bekämpa fattigdom.
Datavetenskap tillsammans med Technische Universität Dresden bidrar med expertkunskap och utveckling av kurser och kursmaterial om informationssäkerhet och personlig integritet kopplat till smarta elnät.
Elnät med intelligent styrning
– När man utvecklar smarta elnät så krävs att man sammanför olika typer av kunskaper som till exempel elförsörjning, informationssystem och ekonomi, berättar Hans Hedbom, universitetsadjunkt inom datavetenskap vid Karlstads universitet. Man måste också ta hänsyn till nya säkerhetsrisker så som personlig integritet och hantering av känslig data vilket är ett av våra expertområden.
Smarta elnät är en benämning på elnät med intelligent styrning. Det innebär att man har olika typer av system kopplat till ett elnät, vilka möjliggör bättre planering, mätning och styrning av elförbrukning och elförsörjning samt att koppla på nya, mer miljövänliga och hållbara energikällor.
– Med hjälp av smarta elnät går det bland annat att i realtid mäta hur mycket el som förbrukas vid olika aktiviteter i ett hushåll, till exempel hur mycket el som går åt medan någon blåser håret eller ser på tv, berättar Simone Fischer Hübner, professor i datavetenskap vid Karlstads universitet. I de här systemen bildas och lagras mycket personlig och känslig information vilket kan vara ett säkerhetshot om den hamnar i fel händer.
DAMOC
Projektet DAMOC hade kickoff i slutet av mars 2017, det är finansierat av Erasmus+ och pågår till oktober 2019. Under projektettiden är syftet att ta fram och testköra ett antal kurser till ett masterprogram, bygga upp två laboratorier, utveckla ett antal onlinekurser samt etablera och stärka nätverket mellan de deltagande parterna i projektet.
Partners i projektet är Cape Peninsula University of Technology, Karlstads universitet, Stellenbosch University, Technische Universität Dresden (projektkordinator), The Nelson Mandela African Institution of Science and Technology, Università degli Studi Guglielmo Marconi, University of Dar es Salaam, University of Pretoria.
Denna konflikt har nyligen utvärderats av Simon Kärvemo med flera (institutionerna Vilt, fisk och miljö resp Ekologi på SLU, samt SkogForsk), i en studie som publicerats i det senaste numret av Journal of Applied Ecology. Resultaten visar att förekomsten av skadliga barkborrar och antalet angripna träd är lägre i luckhuggningar jämfört med naturvårdsbränningar, samtidigt som artrikedomen av barkborrar är lika stor vid båda åtgärderna.
I norra Europa finns det över hundra arter av barkborrar där endast ett fåtal har förmågan att döda träd (speciellt utsatta är träd som har nedsatt försvarsförmåga).
Larv, puppa och vuxen individ av granbarkborre. Bild: Wikipedia
– Antalet barkborrearter kan därför användas som ett generellt mått för biologisk mångfald, samtidigt som vissa av arterna kan användas som indikatorer för skogsskaderisken, säger Simon Kärvemo. Vi undersökte hur mångfalden av barkborrar och risken för lokala utbrott av träddödande barkborrar påverkas av naturvårdbränningar och luckhuggningar, inkluderande skapande av död ved.
Fällfångster av barkborrar och antalet träd som angripits utvärderades i sex områden med naturvårdbränningar, sex områden med luckhuggningar och sex områden utan åtgärder (som kontroll).
– Våra resultat visade att artrikedomen av barkborrar ökade lika mycket av naturvårdbränningar som av luckhuggningar, men att endast bränningarna ökade antalet träddödande barkborrar och antalet träd angripna av barkborrar. Av de träddödande arterna var det framförallt dubbelögad bastborre och sextandad barkborre som var av betydelse; två arter som kan angripa levande träd, framför allt om trädens försvar är nedsatt. Den mer fruktade granbarkborren kunde dock inte utvärderas helt tillfredställande i studien på grund av för få fångade individer, säger Simon Kärvemo.
– Om man tänker sig utföra restaurering i områden där en hög risk för skador och utbrott av barkborrar föreligger bör man överväga luckhuggning snarare än bränning.Samtidigt bör man vara medveten om att bränning kan gynna vissa specialiserade och hotade arter på ett sätt som luckhuggning inte gör, konstaterar han.
Kontakt: Simon Kärvemo. Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU samt avd för ekologi och genetik, Uppsala universitet. 018-471 27 56, simon.karvemo@ebc.uu.se
Observationerna visar på en lovande ny teknik för att testa teorier för universums accelererande expansion, om gravitationen och om fördelningen av mörk materia i universum.
Supernovor av Typ Ia, naturens ”standardljus”, har använts i många år av astronomer för att mäta kosmologiska avstånd. Studierna ledde till upptäckten att universums expansion accelererar. Denna sensationella upptäckt tilldelades Nobelpriset i fysik 2011. Ariel Goobar vid Fysikum, Stockholms universitet, ingick då i forskarlaget som leddes av en av Nobelpristagarna, Saul Perlmutter.
Ljusflöde från en avlägsen galax
Nu har Ariel Goobar och forskargruppen vid intermediate Palomar Transient Factory (iPTF), där även Rahman Amanullah, Edvard Mörtsell, Jesper Sollerman och ytterligare sju forskare och studenter vid Stockholms universitet ingår, upptäckt ett sällsynt astronomiskt fenomen. Det rör sig om att ljusflödet från en Typ Ia-supernova i en avlägsen galax förstärks mer än 50 gånger av den fokuserande effekten av materia i siktlinjen. Ljuset från supernovan delas upp i fyra upplösta bilder i ett korsliknande mönster runt den fokuserande/mellanliggande galaxen, halvvägs mellan oss och supernovans värdgalax.
Ljuset från supernovan iPTF16geu och dess värdgalax avböjs och förstärks när det färdas genom krökta rum-tiden runt den framförvarande galaxen. Ljusstrålarna delas i fyra bilder för den punktformiga supernovan. Dessa har detekterats med Hubbleteleskopet. Originalbild: ALMA (ESO/NRAO/NAOJ), L. Calçada (ESO), Y. Hezaveh et al. Redigerad av Joel Johansson.
Att gravitationen kan avböja och fokusera ljus, så kallad gravitationell linsning, förutsades av Einsteins hundra år gamla allmänna relativitetsteori, långt innan sådana mätningar var möjliga. Fenomenet är analogt med avböjningen av ljus i en optisk lins. Vid gravitationslinsning är det rymdens krökning i närheten av massiva kroppar som påverkar ljusets bana. Under 1960-talet föreslog den norska astronomen Sjur Refsdal en metod där mätningen av tidsskillnader mellan bilder från starkt linsade astronomiska fenomen kunde användas för att mäta universums expansionshastighet.
Kombination av två sällsynta händelser
Gravitationellt linsade Typ Ia-supernovor är särskilt användbara för dessa studier eftersom dessa stjärnexplosioner utgör kosmologernas favoritobjekt för att mäta avstånd. Svårigheten har varit att hitta sådana udda fenomen; Typ Ia-supernovor inträffar endast en gång på 500 år i en vanlig galax.
Stark linsning, av det slag som nu hittats, inträffar endast hos en på hundratusen supernovaexplosioner. Kombinationen av två sällsynta händelser ger en synnerligen låg sannolikhet att hitta ett sådant fenomen. Ändå har forskarna just hittat ett sådant fall och dessutom med det relativt enkla teleskopet vid Palomarobservatoriet i Kalifornien. Upptäckten verifierades med Hubbleteleskopet samt med Keckteleskopet i Hawaii och ESO:s Very Large Telescope.
– Att vi lyckades fånga upp hur supernovans ljus delas upp i fyra upplösta positioner ger oss inte bara extremt vackra bilder, men också unika möjligheter att studera effekten av krökningen av rymden kring mindre strukturer än vad som hittills varit möjligt utanför vår egen galax. Eftersom vi vet hur starkt Typ Ia-supernovor lyser, kan vi identifiera de extremt sällsynta fall där ljuset fokuserats av materia i siktlinjen, även utan att använda oss av rymdbaserade eller andra dyrbara högupplösningsteleskop. Vi kan därför leta efter dem över stora delar av himlen, vilket ger oss dramatiskt bättre odds, säger Ariel Goobar vid Fysikum.
En ny gravitationellt linsad supernova varje år
Att lösa upp de fyra bilderna var en utmaning som krävde några av jordens mest avancerade astronomiska instrument.
– Det är som att stå på toppen av Kebnekaise och försöka urskilja de båda strålkastarna på en bil i Hudiksvall, om det hade gått att se så långt, säger Rahman Amanullah, även han forskare vid Fysikum.
Under sommaren uppgraderas teleskopet vid Palomar för att kunna leta efter supernovor mer än tio gånger mera effektivt än idag. Forskarna hoppas då kunna hitta minst en sådan gravitationellt linsad supernova varje år.
– Detta ger oss spännande nya möjligheter att förbättra mätningarna av universum expansion, samt fördjupa oss i studien av gravitationen och mörka materians sammansättning, säger Ariel Goobar.
Studien:iPTF16geu: A multiply-imaged gravitationally lensed Type Ia supernova är publicerad i tidskriften Science. I forskargruppen ingår forskare från bland annat Stockholms universitet och Oskar Klein-centret, California Institute of Technology, University of California, Lawrence Berkeley National Laboratory och Weizmann Institute of Science.
Kontakt: Ariel Goobar, Fysikum, Stockholms universitet. Telefon: 0739845465, e-post: ariel@fysik.su.se.
Såhär i kosläppstider blir frågan om kornas bidrag till växthuseffekten extra aktuell. Eftersom kor och andra idisslare ger ifrån sig växthusgasen metan, som har en uppvärmningspotential som är 36 gånger större än koldioxid, är våra boskap en klimatbov utan dess like. Ja, förutom människan då.
En enda ko beräknas producera 600 liter metan per dag och sammanlagt står all världens boskap för 14 procent av de globala metanutsläppen.
Nu har dock australiensiska forskare vid James Cook University kommit fram till att kor som får tillskott av alger och sjögräs i födan ger ifrån sig betydligt mindre metan än kor som inte går på algdiet.
Rödalg mest effektiv
Metan produceras i idisslarnas vom när bakterierna förjäser kornas foder. Tvärtemot vad många tror kommer metanet dock inte ut som fisar, utan som rap. Detta sker ungefär var 90:e sekund, eller fyra gånger på fem minuter.
Genom att ersätta två procent av födan med den torkade rödalgen Asparagopsis taxiformis, som forskarna hade samlat in längs Queenslands kust, försvann dock 50-70 procent av djurens metanutsläpp under en 72-dagarsperiod. Algen är för övrigt väldigt populärt på Hawaii där den används i typisk hawaiiansk snabbmat.
Mage av idisslare (m – matstrupens slut, v – vommen, n – nätmage, b – bladmage, l – löpmage, t – tunntarmens början). Bild: Wikipedia
För att testa hur effektiv Asparagopsis taxiformis var skapade forskarna en konstgjord vom, det vill säga en av kons fyra magdelar, i en flaska. Därefter tillsatte de olika gräs, tång eller alger som fick fermentera precis som i en riktig komage. Genom att mäta trycket i flaskan kunde forskarna sedan avgöra hur mycket metan som finns i kornas utandningsluft.
– Det aktiva substratet bromoform påverkar de metanbildande arkéerna, tidigare kallade arkebakterier, och blockerar själva metanbildningen, säger Rebecca Danielsson, forskare i näringslära för idisslare vid SLU.
De australiensiska forskarna ska nu analysera effekterna algen har på boskapen förutom metanet, till exempel om det orsakar någon minskning eller ökning av mjölkproduktionen.
Om metoden visar sig vara framgångsrik kan det bli revolutionerande för jordbrukssektorn som i dag står för 44 procent av de mänskligt orsakade metanutsläppen.
Behövs storskaliga odlingar
Det finns dock ett problem. För att få fram alger i stora mängder krävs finansiering och användbara odlingsmetoder i stor skala. Att fortsätta att samla in ”vilt” sjögräs är inte hållbart på grund av kostnaden och tillgången. Forskarna kikar nu på algodlingar i Sydostasien som skördar miljontals ton per år. Där är alger den mest odlade av alla havsprodukter, inklusive fisk.
Rebecca Danielsson på SLU tar de australiensiska forskningsresultaten med en nypa salt.
– Det som har hänt tidigare vid sådana här studier där man testat nya preparat är att effekten avtar efter ett tag. Man påverkar mikroorganismerna i kons vom, men efter ett tag brukar de anpassa sig och man får inte samma effekt.
Enligt henne kommer det helt enkelt en ny grupp mikroorganismer som tar över den gamla gruppens arbete.
Förutsatt att effekten av rödalgerna ändå skulle hålla i sig längre än ett par månader – och inte påverka tillväxt eller mjölkproduktion negativt – skulle den nya metoden kunna vara revolutionerande även inom forskarvärlden.
Det bästa forskarna hittills har åstadkommit på labbnivå, är en substans med namnet 3-nitrooxy propanol som påverkar de metanbildande arkéerna och minskar utsläppen med 30-50 procent. Substansen verkar ha en långtidsverkande effekt, men är fortfarande under utvärdering.
Rebecca Danielsson tror också att det skulle ta tid innan de svenska bönderna anammar en eventuell metanminskningsmetod.
– På gårdsnivå handlar det ännu inte så mycket om kemi utan om att ha friska djur och minska antalet dagar som djuren inte är produktiva. Enligt dem är effektiv produktion det som i dagsläget påverkar klimatet och ekonomin bäst.
Oregano och kor som rapar mindre
Förutom försöken med alger i födan, pågår även också andra försök att minska boskapens metanutsläpp. På Jylland utfodrar till exempel danska forskare kor med oregano för att undersöka dess effekt på gasen. Forskarna har valt oregano för att det innehåller ämnet karvakol som är antibakteriellt och förhoppningsvis kommer att slå ut några av de metanbildande mikroorganismerna. Men eftersom de metanproducerande bakterierna hjälper till att hålla miljön i vommen optimal för de fibernedbrytande bakterierna är det inte helt enkelt att minska metanproduktionen utan att äventyra de mekanismer som gör att idisslarna är unika grovfoderomvandlare.
Rebecca Danielsson vid SLU har tittat på om det går att avla fram kor som rapar mindre och på så sätt släpper ifrån sig mindre metan.
– Kor som får samma typ och mängd foder producerar olika mängder metan, vilket tyder på att det finns skillnader mellan individer. Då kan man tänka sig att det går att avla på den egenskapen, säger hon.
Beräkningar har visat att avel skulle kunna minska metanproduktionen med cirka fem procent. Det är dock viktigt att förstå vari skillnaderna består och med säkerhet veta att det finns en ärftlig variation i egenskapen. Dessutom får aveln inte innebära att korna blir mindre effektiva på att smälta fiber.
– Att minska kornas metanproduktion är en väldigt komplex uppgift som kräver att man optimerar både foder, tillsatser och management på gårdsnivå. Om man jobbar med alla nivåer så visar studier att man kan reducera metanproduktionen i intensiv mjölkproduktion med 30 procent per kilo produkt.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Monika Diehl har genomfört 52 klassrumsobservationer samt intervjuat 39 elever och åtta lärare i två högstadieskolor i två sinsemellan olika områden. På den ena skolan hade en tredjedel av eleverna invandrarbakgrund, medan den andra skolan enbart hade etniskt svenska medelklasselever från ett medelklassområde.
Internationella och nationella policydokument har under lång tid påpekat vikten av att framtida arbetskraft behöver utveckla entreprenöriella förmågor för att kunna möta krav på flexibilitet, nyfikenhet och kreativitet. Det är i skolan elever ska utveckla och tillskansa sig dessa färdigheter, vilket också uttryckts i den senaste läroplanen.
Kräver friare undervisningsformer
Entreprenöriellt lärande förutsätter i många avseenden friare undervisningsmetoder, vilket av många skäl kan vara lättare att genomföra på en skola med mer homogent elevunderlag. En annan svårighet rör betyg och bedömning av elevers kunskapsresultat. Den senaste läroplanen har förutom införandet av entreprenörskap i undervisningen också uttryckt starkare krav på resultat och måluppfyllelse, vilket ofta leder till mer styrda arbetssätt och arbetsformer.
Studien visar att både elever och lärare tycker att entreprenöriella arbetsmetoder ofta leder till bättre lärande, där sammanhang och helheter blir tydligare. Men då resultaten och kunskapskraven är det som bedöms och har avgörande betydelse för framtida studier, blir det mer fokus på undervisning som är ”mätbar”, ett dilemma för en del lärare.
Individualism och konkurrens bas i skolningen
– Många elever är måna om sina betyg och vill av den anledningen ha mer styrd undervisning, så att lärarna lättare ser vad varje elev har presterat individuellt, säger Monika Diehl.
I avhandlingen visas också hur politiska strömningar påverkar innehållet i läroplaner och hur det i sin tur påverkar skolpraktiken. Från att ha haft fokus på kollektivet och solidaritet innebär införande av begreppen entreprenörskap och entreprenöriellt lärande att elever ska fostras till att lägga större vikt vid sig själva som individer, i konkurrens med andra. ”Måste det här vara som en väckelserörelse?” utbrast en intervjuad lärare, något som också blev avhandlingens titel.
– Man borde diskutera mer vad införande av begreppet entreprenöriellt lärande gör med människors medvetande och vad som händer när individualism och konkurrens ska till ligga till grund för skolningen av framtidens samhällsmedborgare, säger Monika Diehl.
Monika Diehl bor i Umeå och har innan hon började forska jobbat i 17 år som mellanstadielärare.
Det är forskaren Louise Bohr Mordhorst som i sin avhandling tittat på proteiner och proteinets påverkan via signalvägar i cancern.
Det saknas fortfarande praktiskt användbara biomarkörer som kan vägleda vid val av individualiserad behandling för patienten. Viss förbättring av överlevnaden har skett över tid men det behövs mer forskning för att öka förståelsen kring tumörernas biologi och vad som sker i tumör och omgivande vävnad i samband med behandling.
– För att nå fram till en mer skräddarsydd behandling har vi analyserat både blod och tumörvävnad och använt information från undersökningar och röntgen av patienterna, säger Louise Bohr Mordhorst, överläkare på onkologiska kliniken vid Universitetssjukhuset Örebro och doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet.
Målet är att finna nya biomarkörer med klinisk nytta inom cancerbehandling för ett allt mer individualiserat tillvägagångssätt.
– Vi vill på ett förfinat sätt kunna förutse vem som svara på given behandling och vem som inte gör det för att därmed kunna skräddarsy behandlingen till individen, säger Louise Bohr Mordhorst.
Riktat skott mot cancertumören
Förhoppningen är att den individualiserade behandling ger kontroll över cancern utan behandlingsrelaterade biverkningar. Genom tidigare upptäckt ökar överlevnaden i cancersjukdom vilket innebär mindre lidande och ekonomiska besparingar som resultat.
Moderna strålningsmetoder skjuter prick mot tumören. Apparaten skickar ut en radioaktiv strålkälla som genom nålar insatt i tumören ger en hög stråldos. Foto: Elin Abelson, Örebro Universitetssjukhu
För att behandla kvinnor med livmoderhalscancer använde man sig tidigare av strålbehandling på en större yta. Idag har den blivit förfinad både vad gäller yttre strålbehandling och brachyterapi. Ordet brachy betyder kort avstånd. Den metoden är mera skonsam mot kringliggande område runt tumören då den ger möjlighet för hög dos direkt i eller nära tumören. Apparaten skickar ut en radioaktiv strålkälla som genom nålar insatt i tumören ger en hög stråldos.
Fördelen med metoden, som också kallas för strålbehandlingens prickskytte, är att tumören utsätts för en hög stråldos under en kort tid utan att omgivande organ såsom blåsa, tarm och underliv påverkas i högre grad. Under behandlingen får patienten cellgifter varje vecka, vilket också medför att känsligheten för strålbehandlingen ökar.
Rökning skyddar tumören
– Genom framsteg inom forskningen vet vi nu mera om cancertumören. Både om hur den växer och hur den ser ut. Traditionellt var strålningsbehandlingen mer som ett skott med hagelbössan. Nu har vi mera möjlighet att ge ett riktat skott direkt mot tumören, säger Louise Bohr Mordhorst.
– En viktig sak att tänka på som patient är att inte röka. Rökning gör det lättare för tumören att skydda sig och strålningsresultatet blir sämre. Ett bra sätt att skydda sig mot humant papillomvirus (HPV) är vaccinet Gardasil, säger Louise Bohr Mordhorst.
Patienter med livmoderhalscancer bör inte både opereras och få strålbehandling. Bieffekterna blir för svåra. Studierna som ingår i avhandlingen omfattar 131 kvinnor som hade långtgående livmoderhalscancer och inte hade kunnat opereras optimalt på grund av tumörutbredningen. De var patienter mellan åren 1993-2006 på Universitetssjukhuset Örebro. Efter behandling av livmoderhalscancer har patienten möjlighet att delta i olika rehabiliteringsåtgärder som Region Örebro län tillhandahåller.
– Vi har tittat på faktorer som kan förutsäga sjukdomsförloppet hos den grupp av patienter som svara på behandlingen och den som inte svarar, säger Louise Bohr Mordhorst.
Värdefull information i proteinerna
Årligen drabbas cirka 500 personer av livmoderhalscancer i Sverige. Louise Bohr Mordhorst beskriver sina forskningsframsteg som små brickor i ett större sammanhang.
– Proteinerna uttrycker bland annat funktioner, exempelvis tumörens progress och aggressivitet. Genom att färga med antikroppsteknik kan vi se om patienten har fler eller färre proteiner. Proteinerna kan vara ner- eller uppreglerade. Det kan avgöra om patienten svarar på behandlingen eller inte, säger Louise Bohr Mordhorst.
De olika signalvägarna i kroppen, gångstigarna, visar var proteinet är involverat. Det är olika händelseförlopp. Som dominobrickor som faller på olika sätt. Det blir som en lång interaktionskedja. Ett av de studerade proteiner ser på molekylär nivå ut som en igelkott och deltar i en signalväg, den så kallade igelkottens gångstig.
Louise Bohr Mordhorst kommer efter sin disputation att fortsätta att forska.
– Jag tillhör en forskningsgrupp som är multidisciplinär. Det ingår kollegor som är patologer, onkologer, gynekologer, öron- näsa- halsläkare och biomedicinska analytiker. Ju bättre metoder vi får ju mer livsbevarande och kvalitetshöjande för patienten, säger Louise Bohr Mordhorst.
Begrepp
HPV – Humant papillom virus
Brachyterapi – strålbehandling direkt i eller nära tumören
Uppreglerat protein – ökat uttryck
Nedreglerat protein – minskat uttryck
Proteiner – signalsubstanser
Biomarkör – biologisk faktor, mätbar faktor i biologiskt material (vävnad, blod)
Kontakt: Louise Bohr Mordorst, Överläkare på onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro. Region Örebro län Telefon: 070 – 549 18 08 Mail: louise.bohr-mordhorst@regionorebrolan.se
Antibiotika har räddat miljontals liv sedan de först upptäcktes på 1940-talet. Men de senaste åren har vi fått lära oss ett nytt ord: antibiotikaresistens. Allt fler bakterier har utvecklat skydd mot antibiotika och därigenom blivit motståndskraftiga mot behandling, något som kommer att leda till att infektioner som vi betraktat som lätta återigen blir livsfarliga.
Behovet av nya sorters antibiotika är mycket stort.
Mögelsvamparnas arvsmassa kartlagd
Det allra första massproducerade antibiotikumet var penicillin, som härstammar från mögelsvampen Penicillium. I jakten på nya antibiotika har en grupp chalmersforskare nu kartlagt arvsmassan, genomet, hos nio typer av Penicillium. Och fynden är häpnadsväckande.
– Vi upptäckte att mögelsvampen har en enorm, och tidigare outnyttjad, potential för att producera nya antibiotika och andra bioaktiva läkemedel som cancermediciner, berättar Jens Christian Nielsen, doktorand på institutionen för biologi och bioteknik.
Han ingår i en forskargrupp som leds av en annan chalmersforskare med nästan samma namn – professor Jens Nielsen.
I studien, som nyligen publicerades i tidskriften Nature Microbiology, har forskargruppen skannat genomet hos sammanlagt 24 svamparter för att hitta de gener som utgör själva grunden för syntesen – alltså produktionen – av olika bioaktiva produkter som exempelvis antibiotika.
Effektivisera äldre antibiotika
Mer än 1000 syntesvägar hittades. Fynden vittnar alltså om att mögelsvamp är kapabel att producera en mångfald av naturliga och bioaktiva produkter som kan användas som läkemedel.
I ett 90-tal fall kunde forskargruppen förutsäga vilka molekyler generna skulle tillverka. Som ett bevis på detta följde de produktionen av antibiotikumet yanuthone och kunde visa att en ny variant av läkemedlet tillverkats av svamparter vars förmåga tidigare varit okänd.
Sammantaget visar studien att mögelsvampen har stor potential för att inte bara tillverka nya antibiotika, utan också möjliggöra en mer effektiv produktion av äldre varianter, som i nya former också kan tänkas vara mer effektiva.
– Det är viktigt att hitta nya antibiotika så att läkarna har möjlighet att behandla infektioner med en bred palett av olika sorter – nya som gamla. På så sätt blir det svårare för bakterierna att utveckla resistens, förklarar Jens Christian Nielsen.
Utvecklar bioaktiva ämnen naturligt
– Den forskning som gjorts för att utveckla nya antibiotika har nästan uteslutande skett på bakterier. Mögelsvampen har varit svårstuderad – vi vet så lite om vad den kan göra – men vi vet att den utvecklar bioaktiva ämnen naturligt, som ett sätt att skydda sig och överleva. Därför var det logiskt för oss att gå vidare med svampen med hjälp av våra verktyg.
Det finns nu ett antal olika vägar att gå. Ett sätt är att titta vidare på produktion av den nya varianten av yanuthone. Chalmersforskarnas arbete har också ritat upp en karta som gör det möjligt att jämföra hundratals olika gener för att fortsätta utvärdera de bioaktiva produkterna, med olika potenta läkemedel i sikte.
Hur lång tid det i slutänden tar innan nya antibiotika finns på marknaden vet ingen.
– Världens regeringar behöver agera för att tillföra pengar. Läkemedelsföretagen har inte velat forska på antibiotika, det har inte ansetts lönsamt. Därför behöver våra ledare kliva in och till exempel stötta kliniska studier vilket skulle göra det lite lättare att komma ut på marknaden, särskilt för mindre läkemedelsproducenter. Det skulle kunna sätta fart på produktionen, säger Jens Christian Nielsen.
Forskarna har undersökt de idrottsmiljöer som återkommande har lyckats skapa framgångsrika idrottare. Syftet var att ta reda på vad det är som gör att vissa idrottsliga miljöer är speciellt framgångsrika för elitidrottare. Projektet genomfördes genom två delstudier i tolv olika idrotter, genom intervjuer med nyckelpersoner inom idrotternas organisationer på lokal, regional och nationell nivå.
Rapporten visar att en tydlig organisation med en pedagogisk ledning är viktigt för en framgångsrik idrottsmiljö, där tränarna och ledarna visade sig ha en avgörande betydelse för utvecklingsmiljön. Tränarnas och ledarnas kompetens och arbetssätt påverkar kultur, organisation, hur befintliga resurser används, träningsgruppernas sammansättning och arbetssätt. Forskarna bakom rapporten, menar att organisationen spelar stor roll för att utveckla framgångsrika idrottare.
Idrottsmiljön viktig
− Inom idrotten har man ofta ett fokus på individen, där man ofta bortser från själva idrottsmiljöerna. Men organisationen spelar stor roll, säger Per Göran Fahlström.
Forskarna menar också att det är viktigt med ett helhetsperspektiv på idrottsutövarna inom idrottsorganisationen för skapa framgångsrika idrottare.
− Istället för ett strikt idrottsfokus är det viktigt att fokusera på helheten. Även att försöka satsa långsiktigt istället för kortsiktigt, som ofta är fallet idag, säger Per Göran Fahlström.
Rapporten ger ny kunskap kring hur viktiga miljöfaktorerna är för idrottslig utveckling, dels för att den kan vara en utgångspunkt för utvecklingsarbete på olika nivåer inom idrottsrörelsen. Men också för att de faktorer som forskarna identifierarat kan vara av generellt intresse också utanför idrotten, inom andra grupper och organisationer.
För mer information:
Per Göran Fahlström, 070-576 90 06
Mats Glemne, 070-517 87 29
Susanne Linnér, 073-097 86 97
Tove Nordén, kommunikatör, 070-367 14 53
Kungsörnar som äter inälvor som lämnas kvar från jakten blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadeskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Ett förbud mot blyammunition är troligen enda sättet att rädda örnarna.
Detta är slutsatsen av en studie som har letts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med bland andra Naturhistoriska riksmuseet, Umeå universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) samt örnforskare i USA och som har publicerats i den vetenskapliga tidskriften Environmental Science & Technology.
Höga blyhalter i blodet
Forskargruppen tog blodprover från frilevande kungsörnar och försåg örnarna med sändare. Blodet analyserades på bly och tack vare sändardata kunde forskarna konstatera att kungsörnar med högre blyhalter rörde sig mindre och flög lägre än kungsörnar med låga blyhalter. Denna påverkan blev tydlig redan vid blykoncentrationer som tidigare ansetts som naturliga bakgrundshalter.
Även blyhalter i lever hos kungsörnar som hade lämnats in till riksmuseet och veterinärmedicinska anstalten i kombination med analys av angiven dödsorsak indikerar att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn. Blyhalten hos de levande kungsörnarna ökade dessutom i takt med förloppet av älgjakten, en period då många av kungsörnarna är asätare och på så sätt får i sig det giftiga blyet.
Blyproblemet är antagligen inte bara begränsat till älgjakten eller Sverige utan förekommer vid all jakt då blyammunition används, inklusive småviltsjakt, och där även skadeskjutna djur utgör giftig föda för kungsörn och andra asätare.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
Enligt henne kommer det helt enkelt en ny grupp mikroorganismer som tar över den gamla gruppens arbete.