Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – risker och etik.

Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg?

Vem ska bestämma om jag behöver ”förbättras”? Och vem ska i så fall betala behandlingen? Samhällsvinsterna är många, men också det etiska frågetecknen. I artikeln: Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg? ger Anders Sandberg, transhumanist och forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid universitetet i Oxford sin syn.

Syntetiska känslor

Om vi har avancerad AI som fattar svåra beslut, så måste vi få in moral på något sätt i systemet, antingen genom att programmera in en moralisk teori, eller låta AI öva och lära sig själv, eller så kanske vi kan skapa artificiella känslor. Se intervjun med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.

Vem tar ansvar för AI?

När det finns maskiner med en lärande funktion och maskiner som kan programmera sig själv, vem bär då ansvaret ifall den gör något fel? Är det programmeraren, tillverkaren, användaren eller till och med maskinen själv som har det juridiska ansvaret? Filmen är en intervju med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.

När allt övervakas

Vi lämnar redan digitala spår och i snabb takt blir du allt mer uppkopplad. Då blir det ännu viktigare vem som har tillgång till datan och vad de har rätt att göra med den. Filmad intervju på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – jobb och fritid.

Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet

I mitten av 1900-talet kom tvättmaskinen. Då fördubblades arbetskraften eftersom kvinnor inte längre behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen. I artikeln: Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet intervjuas Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet och Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Framtidens ludditer

Sakernas internet är teknikoptimism, men alla kanske inte välkomnar den utvecklingen. En film på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.

Kostnad vs tillgångar

Har vi råd att korta arbetstiden? Det finns resurser men de är ojämnt fördelade. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

Tekniska revolutioner – på gott och ont

På 150 år har Sverige gått från att vara ett fattigmansland till ett välfärdssamhälle. Det kan vi bland annat tacka ångmaskinen, fackföreningar och datorn för, som överlag gjort världen till en bättre plats att leva på. De senaste decenniernas tekniska utveckling kan dock kasta oss tillbaka till 1850-talet. I artikeln: Tekniska revolutioner – på gott och ont ger några forskare sin syn på saken.

Problematiken med mänskliga robotar

En social robot måste bland annat kunna förstå våra avsikter och ha en moral. Men måste den se ut som en människa? Många av de val vi gör idag styrs av avancerade algoritmer i sociala medier, något många forskare ser faran med. Sådana förmågor har inte fysiska robotar. Ännu. I artikeln: Problematiken med mänskliga robotar intervjuas Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.

Nya jobb eller mer fritid?

Vill vi så kan vi alltid hitta på nya jobb för att sysselsätta oss. Men kanske vill vi istället förkorta arbetstiden. Tekniken tvingar oss inte till endera, utan det handlar om vad vi vill. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

Ger arbete mening?

Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba. Skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Om vi inte längre behöver jobba, måste vi ha lönearbetet kvar ändå eftersom arbete ger mening? Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, säger Roland Paulsen, docent i sociologi. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende. I filmen möter vi Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.

I slutet av 1800-talet börjar kvinnor ta plats i arbetslivet. Lönerna var naturligtvis usla i jämförelse med männens och de motarbetades ofta av fackförbunden, men deras inträde på arbetsmarknaden innebar åtminstone ett visst mått av frihet.

– Som anställd på en fabrik hade man långa arbetsdagar, men jämfört med att vara piga så kunde man åtminstone råda över den lilla fritid man själv hade utan att husbonden kunde ställa anspråk på ens tid, säger Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet.

Det skulle dock dröja ända till mitten av 1900-talet innan den uppfinning som anses ha haft mest inverkan på kvinnors sociala och ekonomiska ställning lanserades på marknaden. Det handlar om tvättmaskinen som introducerades i hemmen på 1940- och 50-talet, mycket tack vare elen som dragits in i köken ett decennium tidigare.

Tvätt var slitsamt och tidsödande

– Tvättmaskinen betydde mycket eftersom tvättning tidigare var ett mycket slitsamt och tidsödande arbete, säger Eva Helen Ulvros.

Enligt den sydkoreanske ekonomen och forskaren Ha-Joon Chang har tvättmaskinen förändrat världen mer än internet. Även Sveriges ”favoritvetenskapsman” Hans Rosling hävdade att tvättmaskinen är den största innovationen under den industriella revolutionen eftersom den kraftigt underlättade kvinnornas arbetsbörda. Och mycket riktigt: på 1950- och 60-talet fördubblades arbetskraften eftersom de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen.

Utvecklingen har dock gått oerhört långsamt på sina håll och det finns ännu hushåll som varken har tvättmaskin eller ens elektricitet. I Afrika och Asien tvättar till exempel en stor del av hushållen fortfarande för hand. Men att jämföra deras situation med vår på 1950-talet är helt fel enligt Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

– Skillnaden mellan oss då och dem nu är att tekniken redan finns. Det är bara det att det saknas elektricitet, att regeringarna är oftast genomkorrupta och att det råder krig och konflikter. Det hade ju inte vi. Tyvärr är det svårt att introducera denna teknik på grund av avsaknad av stöd från män i ledande positioner som fördröjer och försvårar processerna. Istället måste man komma ut i byarna och börja från grunden. Men tekniken, den finns ju där…

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Historiskt sett har de tekniska revolutionerna gett enorma fördelar, men de har också fört med sig arbetslöshet och oro. I takt med att vårt samhälle blir alltmer automatiserat ökar även risken för ett stora tekniskt bakslag. De mest skeptiska menar att det bara är en tidsfråga innan datorerna och artificiell intelligens, AI, tar över.

– Vinsterna med digitaliseringen är otroliga, men vi är globalt sårbara på ett sätt som vi inte har varit tidigare. Vi pratar om en ny typ av risksamhälle. Vad händer när elen inte fungerar? Vad händer när de stora systemen hackas? Då blir vi lika hjälplösa och sårbara som på 1850-talet, säger Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Den första industriella revolutionen inleddes i Storbritannien kring 1750 med uppfinningar som ångmaskinen och spinnmaskinen Spinning Jenny. Till Sverige kom industrialiseringen under mitten av 1800-talet när Storbritannien, som hade förbrukat merparten av sina naturtillgångar, började rikta sina blickar mot de virkesrika skogarna i Norrland.

Effektivare jordbruk gjorde folk arbetslösa

Den svenska exportsuccén hade dock inte varit möjlig utan de tidigare förändringarna inom jordbruket, den så kallade agrara revolutionen, som börjat hundra år tidigare. Den ledde till en ökad produktivitet, men också till en ökad arbetslöshet inom jordbruken. De arbetslösa sökte sig till industrin, med en mängd nya uppfinningar.

– Ångmaskinen, järnvägen och i nästa skede elektriciteten brukar lyftas fram som viktiga innovationer. Ytterst handlade industrialiseringen om att människan nu kunde kontrollera större mängder fysisk kraft än vad som var möjligt tidigare, säger Christian Sandström, som forskar om teknologiskiften vid Chalmers tekniska högskola.

Ångmaskinen gjorde att sågverken i Sverige kunde anläggas varsomhelst, inte bara vid forsar som frös till is under vinterhalvåret. Järnvägen uppfyllde nya krav på förbindelser och ersatte transporter med häst och vagn, för tunga varor som timmer, träkol och järnvaror.

Därefter gick utvecklingen rasande snabbt. Segelfartyg ersattes av ångfartyg och trä ersattes av plåt. Omkring år 1900 uppfanns snabbstålet – en typ av stål som tål hög värme och gjorde det möjligt att öka hastigheten på maskinerna, vilket i sin tur ökade produktionen. Strax därefter gjorde elektriciteten sitt intåg och gav lättillgänglig energi. Denna tid brukar kallas den andra industriella revolutionen.

Industriell expansion ledde till folkrörelser

Det är lätt att tro att människan i och med den snabba tekniska utvecklingen omedelbart fick bättre levnadsvillkor. Men det stämmer inte riktigt, menar Maths Isacson, Uppsala universitet. Särskilt illa var det i städerna som då upplevde en enorm inflyttning från landsbygden.

– Det sker en urbanisering och människorna lever under väldigt svåra förhållanden. Arbetsvillkoren är hårda, lönerna är låga och det sker mycket olyckor. För att inte tala om den dåliga saniteten i städerna och alla sjukdomar. Människorna slet hårt under denna tid.

Den industriella expansionen skapar även andra sociala problem såsom barnarbete och det var först när människorna började organisera sig och starta folkrörelser som det blev bättre. Det skedde på 1870-talet då den första fackföreningen bildas och 1889 grundades det socialdemokratiska arbetarpartiet, som la grunden för samhällets framtida demokratisering. Ett decennium senare går samtliga fackföreningar samman i Landsorganisationen LO.

Mellan 1859 och 1914 ökade industriarbetarna i antal från 9 procent till 30 procent av befolkningen.

Även verkstadsindustrin växte och landet fick flera ledande företag som bara tillverkade en eller ett fåtal varor – med hög teknisk kvalitet. Några exempel är LM Ericsson, Alfa-Laval, Electrolux, Saab och Volvo.

Den tredje revolutionen är här

Under det sena 1900-talet inleds den tredje industriella revolutionen, som även kallas för informationssamhället, och kännetecknar ett liv som till stor del genomsyras av informationsteknologi. Enligt många forskare är detta den största förändringen för både individ och samhälle sedan den första industriella revolutionen.

Omvandlingen tog fart på allvar under 1980-talet i och med persondatorernas intåg i hemmen och slog igenom på 1990-talet när internet introducerades.

– Man pratar om kärnteknologi runt vilka nya uppfinningar kommer i en ström. Ett exempel är datorn och framförallt mikroprocessorn, det vill säga datorns hjärna, som verkligen har tagit över världen. Den har revolutionerat allt – på gott och ont, säger Maths Isacson.

Han får medhåll av Thomas Kaiserfeld, idéhistoriker vid Lunds universitet, som säger att datorer bland annat har bidragit till den ökade produktionen inom tillverkningsindustrin.

– Datatekniken är generisk vilket betyder att den finns i väldigt många produkter och i alla led. Vi producerar och konsumerar på ett helt annat sätt än vad vi gjorde förut.

Enligt honom har datatekniken också lett till att de sociala sammanhangen har förändrats. Om det är bra eller dåligt är dock för tidigt att säga.

– Man ser en ökad effektivitet och en ökad ekonomisk tillväxt, men uppenbarligen har även de sociala sammanhangen förändrats i och med introduktionen av sociala medier. Frågan är om vi umgås effektivare på samma sätt som vi producerar effektivare? Är det verkligen så att ett Skypesamtal uppväger ett besök? Det är inte alls säkert. Men en sak är i all fall säker och det är att det går lättare att umgås över avstånd med den nya tekniken.

Risk för ett nytt 1850-tal

Redan under tidigt 1800-tal protesterade fabriksarbetare mot att maskinerna gjorde deras insatser överflödiga och att de miste sina inkomstmöjligheter. Samma hot är närvarande i dag då datoriserade maskiner konkurrerar ut människan, vilket leder till att jobben blir färre.

– Lösningen enligt många politiker är att utbilda människor i att sköta maskinerna och alltså skapa jobb på den vägen. Den tredje revolutionen tvingar fram en högre utbildningsnivå. Om det är bra eller dåligt är en politisk fråga, säger Thomas Kaiserfeld och fortsätter:

– Om vi hittar en institutionell modell för hur vi ska fördela tillväxten som kommer av en ökad produktion med färre anställda är det naturligtvis bra. Om inte så ökar risken för växande inkomstklyftor som förr eller senare kommer att leda till en politisk polarisering och fler konfrontationer.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Då och då kommer nyheten om att någon forskare har konstruerat en robot som ser ut som, och pratar precis som, en människa – även kallad en social robot eller android. Ett teknologiskt framsteg, enligt vissa. För bra för att vara sant, enligt andra.

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, tillhör de som anser att sociala robotar är en god, men väldigt avlägsen idé. Enligt honom är det nämligen oerhört svårt att konstruera en robot som överhuvudtaget begriper vad människorna vill.

– Det som är lätt för en människa är ofta svårt för en robot, till exempel förmågan att känna inlevelse eller förstå innebörden av vad som sägs, säger han.

I dag kan vi få robotar att simulera känslor och omtanke, men att de ska känna något på riktigt ligger enligt Peter Gärdenfors långt fram i tiden.

Svårt få roboten att förstå vad vi menar

För att uppfattas som människa är det till exempel viktigt att roboten kan följa människors uppmärksamhet och förstå vart vi tittar. Detta är något som bebisar lär sig redan vid 9 månaders ålder. Våra mandelformade ögon, med relativt mycket synlig ögonvita, signalerar tydligt åt vilket håll vi tittar – utan att vi behöver tänka på det. En robot däremot, har betydligt svårare att hänga med.

För några år sedan genomförde Peter Gärdenfors tillsammans med forskare vid University of Technology i Sydney en studie som gick ut på att få en robot att förstå vart en människa pekar och tvärtom.

– Människor gör detta automatiskt, men det är inte självklart hur vi ska programmera det. Ska roboten till exempel följa riktningen på min arm, eller linjen som går från ögat till fingret jag pekar med? Vi människor tittar oftast i den riktning som huvudet lutar, men hur får vi en robot att tänka likadant?

Förutom gemensam uppmärksamhet kom forskarna fram till att en social robot måste kunna förstå avsikter, det vill säga vad som är det gemensamma målet i exempelvis ett samarbete. Det krävs även att roboten kan samordna sina rörelser och tänka ”ett steg längre”. Nästa steg är att roboten kan dela en gemensam kunskap med oss.

– Vi förutsätter att människor vet ungefär samma saker som vi själva och bygger vårt samarbete på detta. Men det är något som är oerhört svårt att bygga in i en robot.

Sist, men inte minst måste en robot ha moral. Genom att ha växt upp i ett samhälle har de flesta människor en grundläggande moral, men vem bestämmer vilken moral som är ”rätt” och vilken moral som en robot ska ha?

Risker med smarta robotar

Forskaren och författaren Stephen Hawking har flera gånger varnat för utvecklingen av robotar och vädjat till världens ledare att hålla teknologin under kontroll innan den förgör mänskligheten.

Han sitter i styrelsen för The Future of Life Institute i Boston, som grundats just för att stödja forskning som säkrar mänskligt liv och vår kurs mot framtiden med tanke på nya tekniker och utmaningar. Bland medlemmarna finns flera framstående forskare och Nobelpristagare, liksom skådespelare och företagsledare. En av dem är Teslas vd Elon Musk, som håller med om att den artificiella intelligensen kan utgöra hot mot människans existens.

Det tror dock inte Peter Gärdenfors.

– Jag håller inte alls med om att de sociala robotarna kommer att bli en fara för oss inom en överskådlig framtid.

Däremot är han oroad över vad som pågår i den virtuella världen.

– Den stora faran är att det finns system i datorvärlden som håller reda på allt vi gör. Där finns avancerade system som kan styra de val vi gör, exempelvis genom att presentera riktad reklam, men dessa förmågor finns ännu inte hos fysiska robotar.

Ska inte vara för människolik

Även om forskare någon gång lyckat att skapa en fungerande social robot är det enligt Peter Gärdenfors viktigt att roboten inte blir för människolik. Det kan nämligen skapa fel förväntningar.

– Det farliga med människoliknande robotar är att vi förväntar oss att det har samma känslor, önskningar och kunskap som vi. Då är det bättre att bygga robotar som är baserade på andra principer, till exempel en hund.

Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se

Maskinlärning, eller deep learning, innebär att man programmerar datorn med en algoritm som har förmågan att lära sig genom att iaktta.

Maskiners förmåga att tolka bilder och annan information har många användningsområden. Självkörande bilar kan lära sig att analysera omgivningen och bete sig trafiksäkert. Inom medicin kan datorer lära sig att ställa diagnoser genom att analysera stora mängder patientdata.

Framgångarna inom maskininlärning har skett tack vare att gammal teknik – neurala nätverk – fått hjälp av dagens kraftiga datorer och de enorma mängder data som de har tillgång till. Neurala nätverk kan beskrivas som en förenklad datorversion av vår hjärna, med liknande förmåga till inlärning.

Snabb utveckling

– Det har hänt mycket inom maskininlärning på kort tid, säger Johan Hagelbäck, lektor i datavetenskap vid Linnéuniversitetet. Genombrottet har kommit tack vare att företag som Facebook och Google pumpar in mängder av resurser.

Utifrån de enorma informationsmängder som vi ständigt förser företagen med genom våra sociala interaktioner på nätet, kan de skapa allt mer detaljerade datormodeller som är anpassade efter våra beteenden, till exempel erbjudanden och annonser.

Från specifik till generell intelligens

Idag tränas artificiell intelligens på mönsterigenkänning, men kommer den att utvecklats till något som liknar en fullt fungerande hjärna?

– Det råder delade meningar om hur långt ifrån vi är, säger Johan Hagelbäck. En del säger att vi är ganska nära, andra menar att vi för att komma dit måste skapa en ny typ av algoritm som är baserad på hur vår hjärna fungerar – vilket är svårt eftersom vi inte har så stor kunskap om hjärnan.

– Idag kan vi träna AI inom specifika områden, som att känna igen en katt i en bild. Det generella AI innebär att datorn kan ta lärdomarna från ett område till ett annat. Förmågan att känna igen katter kan användas när datorn ska lära sig känna igen hundar. Vi har precis börjat nosa på det ”generella” AI, säger Johan Hagelbäck.

Fredrik Heintz, docent vid Linköpings universitet, är ordförande i Svenska AI-sällskapet (SAIS) vars syfte är att främja AI-intressen i nationella och internationella sammanhang. Han jämför med människan.

– Vi är väldigt duktiga på att lära oss nya saker, det är vår evolutionära fördel. Har vi lärt oss ett språk blir det enklare att lära sig nästa, kan man spela tennis är man också hyfsad på att spela bordtennis.

Farlig när den mognar  

Precis som med människor är det nu, när AI börjar mogna, som tekniken kan bli farlig. Vissa hävdar att AI kommer utveckla extremt överlägsen intelligens vilket skulle kunna hota mänskligheten. Teknologisk singularitet, som begreppet kallas, uppstår när AI blir så smart att den kan förbättra sig själv, och därmed förbättra den del som förbättrar.

Resultatet blir en intelligenskvot som lämnar människans. Därmed skulle AI kunna låtsas samarbeta med människan för att så småningom, om det tjänar de mål den har, förinta oss.

Fredrik Heintz tillhör dock inte dem som oroar sig inför framtiden.

– För det första är det väldigt långt till att det ens är troligt att det går att göra något liknande. För det andra är AI-systemen inte så annorlunda än våra mänskliga system. Det finns enstaka individer som gör dumheter, och där har vi hittat system för att hantera det med domstolar och lagar.

Det kommer också att utvecklas många olika AI, det är inte ett system som tar över allt utan många som finns parallellt och som håller varandra lite i schack, menar han.

Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se