Transhumanism är en rörelse som strävar efter att förbättra människors mentala och fysiska egenskaper genom tekniska hjälpmedel. Men det är också en filosofisk idé om att ifrågasätta människans begränsningar: Varför sover vi? Varför ska vi dö?
Anders Sandberg är forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford, och känd förespråkare för transhumanism. Av människans alla brister ser han åldrandet som mest angeläget att åtgärda.
– Varje dag dör över hundra tusen människor av åldrande, det är en svindlande tanke hur mycket förluster det orsakar. Om det fanns en sjukdom med de här effekterna skulle vi försöka stoppa den.
Vad gäller människans egenskaper har kognitionen, den intellektuella förmågan, en stor förbättringspotential.
– Vi är ungefär så dumma som vi kan vara och ändå ha en civilisation. Framför allt är det förmågan att lösa problem som brister.
Hade den varit mer utvecklad hade vi, enligt Anders Sandberg, kunnat lösa de globala problem som mänskligheten står inför.
Ett annat, mer specifikt problem är det begränsade korttidsminnet. Anders Sandberg ser två möjliga vägar för den som vill förbättra sitt korttidsminne – träning eller mediciner.
Det har visat sig att det går att förbättra arbetsminnet genom att träna minnet, kanske även öka intelligensen. Dessutom finns det vissa läkemedel som har effekt på arbetsminnet, som adhd-medicin.
Förbättring eller vård?
– En av de stora debatterna inom transhumanism handlar om var gränsen går mellan förbättring och terapi. De flesta är villiga att betala för grannens sjukvård men inte för att grannen ska förbättra sina förmågor. Men mycket beror på hur man ramar in frågan. Vaccinering framställs ofta som medicin men egentligen är det en förbättring, vi skaffar oss ett kollektivt immunförsvar.
Frågan om vem som ska, eller bör, få ta del av förbättrande medicin blir än mer komplicerad om medicinen kan påverka moralen, till exempel genom att öka empatin. Anders Sandberg nämner hormonet oxytocin, som har kallats ”altruism på burk” för sin förmåga att påverka hjärnans emotionella och sociala system.
En annan grupp mediciner, betablockerare, har visat sig kunna mildra rasistiska reaktioner. Teorin är att rasism grundas i rädsla och betablockerare minskar rädslan genom att dämpa den hjärtklappning som uppstår när du blir rädd.
– Men att tillsätta betablockerare i dricksvattnet skulle vara en korkad idé på grund av biverkningarna. De med lågt blodtryck skulle inte må så bra.
Ökad IQ en samhällsvinst
Men i en tänkt, transhumanistisk framtid är det inte omöjligt att någon har uppfunnit en förbättrande medicin utan biverkningar. Medicinen skulle till exempel kunna höja människans IQ med en poäng, vilket enligt Anders Sandberg inte skulle märkas hos den enskilda men skulle ge en samhällsekonomisk vinst. Är det då rätt att distribuera medicinen till alla, ungefär som man gör med fluor? Bör skolorna få besök av en intelligenstant?
– Då säger vissa att du har rätt att styra över din egen kropp, och även om jag själv lutar åt ett konsekvensetiskt håll ligger det något i att vi själva äger rätten att förändra våra kroppar.
Har redan inopererad teknik
Ambitiösa transhumanister har redan använt tekniken för att påverka sina egna förmågor. Någon har opererat in en magnet i fingret för att kunna känna av magnetfält, för att ha tillgång till ytterligare ett sätt att utforska omgivningen. En annan använder implantat i hjärnan för att kunna kommunicera med datorn. Andra experimenterar med elektromagnetiska fält för att stimulera hjärnbarken.
På vilka sätt teknik och medicin kan komma att användas för att förändra människan står än så länge skrivet i, ja, människans framtida hjärna. Vad vi då kommer att upptäcka kan vara något som vi inte ens kan föreställa oss.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Studien omfattar 6 629 patienter med misstänkt hjärtinfarkt på 35 svenska sjukhus som slumpvis har behandlats med eller utan syrgas. Resultaten visar att behandlingen inte är skadlig, men att syrgas inte heller ökar möjligheten till överlevnad eller påverkar risken för nya infarkter.
Sedan lång tid tillbaka har patienter med misstänkt hjärtinfarkt fått syrgasbehandling, trots att det inte funnits något vetenskapligt stöd för detta.
Ändrar rekommendationer Johan Herlitz, kardiolog och professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås, är en av de ansvariga forskarna:
– Studien kommer sannolikt att påverka vårdrekommendationerna världen över. Det finns inte längre någon anledning att rutinmässigt fortsätta med syrgasbehandling vid hjärtinfarkt. Men det här betyder inte att syrgas helt kommer att försvinna, för om patienten har låg syresättning av blodet kan det behövas i alla fall.
Flera lärosäten involverade Forskningen, som bedrivits av forskare vid ett flertal lärosäten, har finansierats av Hjärt-Lungfonden, Vetenskapsrådet och Stiftelsen för Strategisk Forskning.
– Jag har en långvarig relation med Hjärt-lungfonden och det känns lite häftigt att Högskolan i Borås får delfinansiering för en studie, där hela Sveriges hjärtsjukvård är involverad, säger Johan Herlitz.
Studien har publicerats i den prestigefyllda tidskriften The New England Journal of Medicine (NEJM). Försteförfattare är Robin Hofmann, biträdande överläkare och forskare vid institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset (KI SÖS), Karolinska Institutet.
En studie av luftföroreningar i kenyanska slumhushåll visar att nivåer av skadliga små partiklar är särskilt höga i hushåll där ved eller fotogen används som bränsle vid matlagning och belysning.
– Vi behöver arbeta medvetet för att minimera beteenden som driver på mängden luftföroreningarna i de här områdena, säger Kanyiva Muindi, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin.
Hushåll i Korogocho och Viwandani
– Alla kenyaner har en konstitutionell rätt till en ren livsmiljö. Det är därför upprörande att folk vant sig med en förorenad miljö och finner sig med att leva under så svåra omständigheter. Jag hoppas att vi kommer att få se utbildningsinsatser för att förbättra luftkvaliteten i dessa utsatta områden.
I studien har Kanyiva Muindi och forskarkollegor vid African Population and Health Research Center i Nairobi använt frågeformulär för att samla beteendedata om källor till luftföroreningar i hushåll i Korogocho och Viwandani, två slumområden i Nairobi där ungefär 70 000 personer bor. Genom luftprover mätte forskarna mängden luftföroreningar i 72 utvalda hushåll. Synen på luftföroreningar studerades i fokusgruppundersökningar med personer bosatta i området.
Forskarna uppmätte höga nivåer av små luftpartiklar i hushållen. Studien visade också att många blockerar ventilation och stänger dörrar och fönster när de lagar mat på kvällar, vilket förvärrar koncentrationen av skadliga luftpartiklar i hemmet. Mängden små luftpartiklar i hem med vedeldning uppmättes till mellan 72µg/m3 och 94µg/m3. I hem där fotogen används för matlagning uppmätte forskarna mellan 56µg/m3 och 92µg/m3.
Mest föroreningar på kvällarna
Mängden luftföroreningar i inomhusluften var som högst på kvällar, när matlagning pågår och lampor tänds för belysning, med nivåer på mellan 80µg/m3 och 94µg/m3. En exponering för luftföroreningsnivåer på över 25µg/m3 under 24 timmar anses vara hälsoskadligt.
– För att förbättra luftkvaliteten och därmed rädda liv behöver vi förse ekonomisk utsatta befolkningar med korrekt information om luftföroreningars skadliga hälsoeffekter. För att fylla kunskapsluckorna behövs allmänna utbildningsinsatser som också föreslår vad människor kan göra för att minska luftföroreningar i hemmet. Sådana enkla och konkreta tips kan vara att öppna fönster och ventilation, byta till ett renare bränsle för matlagning och belysning, samt undvika att bränna hushållsavfall.
Kan själva påverka
– Lika viktigt i denna utbildningsinsats blir att informera människor om att de själva har möjlighet att påverka statliga beslutsfattare och kräva insatser för att minska föroreningar av utomhusluften, exempelvis från avfallsbränning på soptippar eller utsläpp från industrin, säger Kanyiva Muindi.
Kanyiva Muindi är en kenyansk folkhälsoforskare verksam vid Enheten för epidemiologi och global hälsa, Umeå universitet. Hon har en magisterexamen i epidemiologi. Hon arbetar på African Population and Health Research Center i Nairobi, där hon som del i programmet Urbanization and Wellbeing fokuserar på urbaniseringens drivkrafter och konsekvenser i Afrika. Hon är passionerat engagerad i miljöfrågor och hoppas att hennes forskning kan bidra till att skapa en renare levnadsmiljö för alla, speciellt fattiga människor i städer och på landsbygden.
Kontakt:
Kanyiva Muindi, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Enheten för epidemiologi och global hälsa Telefon: +254-20-400 1000 E-post: kmuindi@aphrc.org
Fredagen den 1 september försvarar Kanyiva Muindi, Enheten för epidemiologi och global hälsa, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, sin avhandling med titeln; Luftföroreningar i Nairobis slum: Källor, nivåer och allmänhetens uppfattning. Engelsk titel: Air pollution in Nairobi’s slums: Sources, levels and lay perceptions. Fakultetsopponent: Docent Marie Thynell, Institutionen för Globala studier, Göteborgs universitet. Huvudhandledare: Professor Nawi Ng. Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal 135 vid 9A, Norrlands universitetssjukhus.
Nu är det dags för finalen av mätningar och vetenskapliga upptäckter med rymdfarkosten Cassini. Cassini ska göra 22 passager genom den innersta synliga ringen (D-ringen), innan man låter farkosten planenligt krascha in i Saturnus gasmassor den 15 september. De flesta är redan gjorda.
Det är första gången som mänskligheten får denna typ av detaljerade mätningar i en gasjätteplanets atmosfär.
Svenskt instrument mäter in i det sista
Ett svenskbyggt instrument finns ombord och ska mäta in till sista sekunden i Saturnus atmosfär innan Cassini brinner upp i gasjättens molnmassor. Instrumentet, en så kallad Langmuirsond, har utvecklats vid Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala.
Saturnus övre atmosfär är laddad och består av mestadels väte och vätejoner. Langmuirsonden kan liknas vid en väderstation för elektriskt laddad gas och mäter dess densitet, temperatur och hastighet. Den mäter också partiklars laddning och ger dessutom en grov uppfattning av gasens sammansättning.
– Det mesta fungerar ombord på Cassini inklusive vår Langmuirsond, säger Jan-Erik Wahlund, forskare på IRF.
– Spänningen ökar igen bland forskargrupperna som är inblandade i projektet. Vi på IRF i Uppsala börjar också samla våra sista krafter för den storartade finalen med upptäckarglädje.
Mätningarna började 2004
Arbetet med instrumentet på Cassini började 1990, och nu har mätningar gjorts kring Saturnus och dess månar sedan år 2004. Med hjälp av dessa mätningar har forskarna upptäckt mekanismerna för den organiska dimma som omsluter den stora månen Titan, de har kartlagt laddat gas och stoft i Saturnus vidsträckta magnetosfär(magnetfält), och de har gjort mätningar i utblåsningsplymer vid den lilla ismånen Enceladus.
Plymerna består av ispartiklar som kommer från ett hav under den isiga ytan. Och nu ska mätningar göras i Saturnus atmosfär.
– Svensk rymdforskning har avancerat uppåt, och ansvarar nu för byggnation och drift av vetenskapliga instrument på ett flertal internationella rymdfarkoster som undersöker planetsystemet, säger Jan-Erik Wahlund.
På väg rakt in i Saturnus
– Ämnet planetär rymdfysik har blivit en etablerad vetenskap i Sverige. Det kräver en långtidsplanering på över 25 år att skicka en rymdfarkost till det yttre solsystemets gasjättar och dess månar och ringar. Nu är vi på väg att åka rakt in i Saturnus.
Bevakning av själva händelseförloppet kommer att ske i Uppsala fredagen den 15 september 2017, kl. 13-15, i direktkontakt med utsända forskare vid Jet Propulsion Laboratory (JPL) i Pasadena, USA. Vi återkommer med mer detaljerad information om denna historiska händelse några dagar före.
Kontakt: Jan-Erik Wahlund, forskare vid Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5946, jan-erik.wahlund@irfu.se
Rick McGregor, informationsansvarig vid Institutet för rymdfysik, tel. 072-581 3333, rick.mcgregor@irf.se
Djuret visade sig vara en av de allra första elasmosaurierna. Fynden publiceras i Journal of Vertebrate Paleontology.
Den bisarra varelsen var en plesiosaurie, en utdöd långhalsad vattenlevande reptil som påminner om fantasibilderna av Loch Ness-monstret, och som dominerade haven under dinosauriernas tidsålder.
Rekonstruktion av Lagenanectes richterae skalle. Bild: Jahn Hornung
Lämningarna efter det åtta meter långa skelettet samlades in redan 1964 av privata fossilsamlare. De perfekt bevarade benen räddades undan tunga maskiner i ett lerbrott i Sarstedt nära Hannover. Trots att det gått närapå ett halvt århundrade sedan det upptäcktes var det först nyligen som en grupp internationella forskare bjöds in av Landesmuseum Hannover för att studera det fossila skelettet.
– Det var än ära att bli tillfrågad att undersöka det mystiska plesiosaurieskelettet i Sarsted. Det har varit en av museets dolda skatter. Och än viktigare, det har visat sig vara nytt för vetenskapen, säger Sven Sachs från Naturkunde-Museum Bielefeld.
Den nya plesiosaurien döptes till Lagenanectes richterae, som bokstavligen betyder ”Lagenasimmare” efter det medeltida tyska namnet för floden Leine nära Sarstedt. Släktet namngavs efter Annette Richter, intendent för naturvetenskaper vid Landesmuseum Hannover, som bistod i dokumentationen av fossilet.
Åtta meter långst skelett. Lagenanectes hade superlång hals och tänder som stack rakt ut åt sidorna. Man hittade inte alla Lagenanectes halskotor men uppskattningsvis borde det ha funnits mellan 40 och 50 stycken. Bild: Joschua Knuppe
Lagenanectes skelett omfattar större delen av skallen, vilken hade ett nätverk av långa huggtandsliknande tänder, tillsammans med ryggrad, revben och ben från de fyra fenliknande benen.
– Käken hade några särskilt ovanliga drag. Den breda hakan utvidgade sig till en massiv utskjutande kam och de nedre tänderna stack ut åt sidorna. Dessa användes förmodligen för att fånga in småfisk och bläckfisk som sedan svaldes hela, säger dr Jahn Hornung, paleontolog baserad i Hamburg och medförfattare till den vetenskapliga artikeln.
Interna kanaler i den övre käken kan ha innehållit nerver kopplade till tryckreceptorer eller elektroreceptorer på utsidan av nosen som hjälpte Lagenanectes att lokalisera sitt byte.
Benen visade också tecken på en kronisk bakteriell infektion vilket tyder på att djuret led av en lång tids sjukdom som kanske till slut tog dess liv.
– Det viktigaste med denna nya plesiosaurie är att den är bland de äldsta i sitt slag. Det är en av de tidigaste elasmosaurierna, en extremt framgångsrik grupp plesiosaurier som fanns spridda över hela världen. De verkar ha haft sina evolutionära rötter i haven som en gång täckte västra Europa, säger studiens seniora författare dr Benjamin Kear vid Evolutionsmuseet, Uppsala universitet.
Fossil av Lagenanectes richterae. Bild: Benjamin Kear
Elasmosaurier hade spektakulärt långa halsar – de längsta av alla ryggradsdjur. De kunde bestå av upp till 75 individuella kotor. Man hittade inte alla Lagenanectes halskotor men uppskattningsvis borde det ha funnits mellan 40 och 50 stycken.
Elasmosaurier frodades under kritaperioden men utrotades tillsammans med dinosaurierna för 66 miljoner år sedan. Lagenanectes levde i det grunda hav som täckte norra Tyskland för 132 miljoner år sedan. Det betyder att den levde redan 70 miljoner år innan elasmosaurierna.
Lagenanectes skalle kommer att ställas ut som ett av huvudobjekten i utställningen ”Water Worlds” på Landesmuseum Hannover.
– Den här studien naglar fast att inflammationen är det viktigaste när det gäller åderförkalkningssjukdom, säger Mikael Dellborg, professor på institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, överläkare och vetenskapligt ansvarig för den svenska delen av studien.
Patienter som haft en hjärtinfarkt får en rad olika behandlingar för att minska risken för återinsjuknande. Blodkärl vidgas, blodförtunnande läkemedel ges och patienterna uppmanas att sluta röka och ändra livsstil för att hålla kolesterol och blodsockervärden i schack.
Trots detta återfår vissa sjukdomen och en utmärkande faktor för dessa patienter är att de har en kvarstående och kronisk inflammation, mätbar via blodprov, där det kroppsegna ämnet interleukin 1-beta spelar en nyckelroll.
Minskade risker I den aktuella så kallade Cantos-studien hade alla deltagare en hjärtinfarkt bakom sig och tecken på kvarstående kronisk inflammation. De lottades till behandling med antingen antikroppen kanakinumab, eller placebo, som gavs via injektioner var tredje månad.
Kanakinumab blockerar interleukin 1-beta och har tagits fram för att motverka vissa ovanliga och medfödda sjukdomar med kroniskt förhöjd inflammation. Teoretiskt borde det alltså fungera för att slå ut kvarvarande inflammation också hos patienter med genomgången hjärtinfarkt.
Efter tre och ett halvt års behandling kunde forskarna konstatera att det går att motverka den kroniska inflammationen, och att det ger resultat i form av upp till 15 procents minskad risk för att drabbas av endera en ny hjärtinfarkt, en stroke eller dödsfall. När det gäller specifikt hjärtinfarkt minskar risken med 24 procent.
Nytt behandlingstänk – Nu kan man se att det här håller hela vägen, också på människor, och det kommer att påverka vårt tänkande och sätt att behandla patienter med genomgången hjärtinfarkt, säger Mikael Dellborg.
– Även om vi sänker kolesterolvärden på lite olika sätt, ger olika typer av läkemedel för att få ner sockret, erbjuder rökavvänjning och får allting riktigt bra, så finns det hos många en kvarvarande kronisk inflammation som ligger och pyr. Nu har vi faktiskt visat att det är denna inflammation som är den förenande faktorn, och om man släcker den så minskar man risken för återinsjuknande, fortsätter han.
Mikael Dellborg är svensk huvudprövare och vetenskapligt ansvarig för den svenska delen av studien, med drygt 200 deltagare. Totalt medverkar över 40 länder i studien som leds av forskare vid Brigham and Women’s Hospital och Harvard Medical School, Boston, med Novartis som sponsor och tillverkare av kanakinumab.
Resultaten visar betydelsen av att yngre personer med Alzheimers sjukdom så snart som möjligt får en korrekt diagnos för att de ska kunna erbjudas behandling med bromsmediciner och därmed förbättra prognosen. Det säger Carina Wattmo, medicinsk statistiker och doktor i medicinsk vetenskap, som är en av forskarna bakom studien.
I tre år har forskare följt 1017 personer från Swedish Alzheimer Treatment Study (SATS) som behandlats med bromsmediciner, kolinesterashämmare för mild eller måttlig Alzheimers sjukdom.
Av dessa hade 143 (14 procent) sjukdomsdebut före 65 års ålder vilket kallas tidig debut, och de övriga 874 personerna (86 procent) var 65 år eller äldre vid debuten av symtom på Alzheimers sjukdom (sen debut).
Fick vänta mer än ett år på diagnos
Studien har undersökt hur sjukdomen utvecklas över tid när det gäller förmåga att klara sitt vardagsliv (ADL), och hur länge personerna vårdas på särskilt boende, samt jämfört utfallen mellan den yngre och äldre gruppen.
De yngre patienterna hade haft sjukdomssymtom under mer än ett år längre de äldre innan de fick diagnosen Alzheimers sjukdom. Det innebär att sjukdomen hos yngre Alzheimerpatienter upptäcks i ett senare skede och att starten av behandling med kolinesterashämmare försenas. Något som kan försämra behandlingsresultatet.
Tidig behandling kan ge långsammare försämring
Tidigare studier har visat att om behandling sätts in tidigt i sjukdomsförloppet så kan detta ge en långsammare försämring av både tankeförmågor och ADL över tid.
Studien visade också att de äldre patienterna hade sämre förmåga att klara sitt vardagsliv än de yngre, när studien började. Men det var ingen skillnad mellan grupperna i försämringshastighet av dessa förmågor över 3 år. Det visar på behovet av att regelbundet testa förmågan att hantera vardagen även hos yngre Alzheimerpatienter, inte minst för att öka trygghet och säkerhet vid till exempel bilkörning, möjligheten att sköta ekonomi och medicinering.
Yngre hade samma genomsnittstid på särskilt boende som äldre
Ett anmärkningsvärt resultat i studien visade att genomsnittstiden på särskilt boende (4-5 år) inte skiljde sig åt mellan de yngre och äldre patienterna.
– Detta är viktig information till kommunala beslutsfattare eftersom vi vet att det finns farhågor om en yngre person med Alzheimers sjukdom placeras på ett särskilt boende så kommer personen att bo där under ”många, många år”, vilket inte stämmer för de flesta Alzheimerpatienter med tidig debut säger Carina Wattmo.
Text: Anna-Lena Boive
Artikeln var först publicerad i Vetenskap & hälsa, från Lunds universitet, Malmö högskola och Region Skåne.
Tidigare har det varit oklart hur hanarna utvecklat förmågan att uppfatta dessa könsferomoner via receptorer på antennen. Nu kan biologer vid Lunds universitet visa att de receptorer som gör att den primitiva fjärilsarten vårpurpurmal hittar en individ av motsatt kön sannolikt har utvecklats från receptorer som hjälper malen att uppfatta växters doftämnen.
Forskarna vid biologiska institutionen i Lund drar slutsatsen att växtdoftreceptorer evolutionärt har föregått könsdoftreceptorer hos primitiva arter av nattfjärilar. Forskarna har studerat vårpurpurmalen (Eriocrania semipurpurella). De konstaterar att den primitiva arten sannolikt letade sig fram till sin värdväxt björk med hjälp av växtdoftreceptorer på antennen innan den, i ett senare skede, utvecklade receptorer som kunde känna av könsferomoner från en mal av motsatt kön.
Kan få praktisk betydelse Resultaten är viktiga för att öka förståelsen för hur könen kommunicerar med varandra. Det handlar om grundforskning, men resultaten kan få praktisk användning i framtiden.
– Mer forskning om receptorerna kan eventuellt leda till mer framgångsrika sätt att bekämpa skadedjur, till exempel genom att blockera könsdoftreceptorn så att hanarna inte hittar honorna, säger Martin N Andersson, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten och en av forskarna bakom studien.
Bland nattfjärilar finns fyra huvudgrupper av feromoner. Klassificeringen görs utifrån kemisk sammansättning och produktionsvägar i honan. Vårpurpurmalen använder ett feromon av typ 0, en typ som till sin uppbyggnad liknar många doftämnen hos växter. Forskarna har nu identifierat receptorerna för detta feromon hos vårpurpurmalen. I nästa steg har de visat att dessa receptorer även känner av växtdofter, samt att receptorerna är evolutionärt besläktade med receptorer för växtdofter hos andra arter. Utifrån detta drar de slutsatsen att feromonreceptorerna hos den primitiva arten vårpurpurmal utvecklats från växtdoftreceptorer.
Kan gälla fler arter Enligt forskarna är det inte omöjligt att ett liknande scenario även gäller för mer avancerade nattfjärilar än vårpurpurmalen.
– Det krävs forskning på fler arter, men evolutionen kan mycket väl ha tagit samma väg hos en förfader till de mer avancerade fjärilsfamiljerna, säger Martin N Andersson.
Attitydstudien som publiceras i Acta Paediatrica, visar också att vårdpersonalen är tveksam till finansiering genom den allmänna sjukvården – om surrogatarrangemang skulle bli tillåtet i Sverige i framtiden.
Frågan om huruvida surrogatmödraskap ska bli tillåtet inom svensk hälso- och sjukvård har debatterats de senaste åren. En utredning som gjordes på uppdrag av regeringen föreslog år 2016 att det inte ska vara tillåtet med surrogatarrangemang, där en surrogatmamma blir gravid med avsikten att ge barnet till en annan person eller ett par. Men det är inte olagligt för svenskar att genomföra surrogatarrangemang i andra länder där det är tillåtet. I dag rör det sig om uppskattningsvis 50–100 barn per år.
Sällsynt med surrogatbarn i Sverige
– I vår studie uttrycker vårdpersonalen en viss oro för hur barnen kommer att uppfatta sitt ursprung och hur deras hälsa kommer att utvecklas. Man får komma ihåg att i dag är surrogatmödraskap så ovanligt att vårdpersonal sällan möter dessa familjer, men vi behöver öka vår kunskap om vad det här innebär. När man möter familjer som bildats på olika sätt är det viktigt att våga fråga dem om vad de behöver och att inte stigmatisera familjen, säger Gunilla Sydsjö, adjungerad professor vid Institutionen för klinisk och experimentell medicin, som har lett studien.
I den aktuella studien skickade forskarna en enkät till sköterskor, läkare och psykologer vid barnavårdscentraler och frågade om deras inställning till olika aspekter av surrogatmödraskap. Drygt 200 personer svarade på enkäten. Runt sex av tio av de svarande var positiva eller neutrala till att surrogatmödraskap ska bli tillåtet för olika grupper.
– De som svarat är tveksamt positiva till att surrogatmödraskap skulle bli möjligt i Sverige. Men de är inte så positivt inställda till att det ska finansieras av den allmänna sjukvården. Vem som ska betala för denna typ av behandling är en fråga som berörts väldigt lite i debatten, säger Gunilla Sydsjö.
Få studier om surrogatbarns hälsa
De som haft egen eller nära kontakt med infertilitet och dess konsekvenser hade i större utsträckning en positiv inställning. Men bara fyra av tio av de svarande tyckte att det skulle betalas med allmänna medel.
Bara en tredjedel av de svarande höll med om påståendet att barn som fötts genom surrogatmödraskap är lika friska som andra barn. Var femte hade inställningen att barnet riskerar att få sämre mental hälsa, och lika många att det finns risk för social stigmatisering.
– I de mycket få studier som är gjorda, på väldigt litet material, finns det ingenting som säger att barn som fötts av surrogatmammor har sämre hälsa. En nordisk studie visade att de inte har sämre hälsa än IVF-barn, som kommit till genom in vitro-fertilisering. Men det finns ytterst lite forskning som belyser de här frågorna, säger Gunilla Sydsjö.
I projektgruppen som gjort studien ingår även Gabriella Armuand vid Linköpings universitet, Claudia Lampic vid Karolinska Institutet och Agneta Skoog-Svanberg vid Uppsala universitet. Forskningen har finansierats av Forte, Forskningsrådet för hälsa arbetsliv och välfärd.
Jesper Fritz är läkare och har forskat inom klinisk och molekylär osteoporos vid Lunds universitet. Han har analyserat slutbetygen från elever som gick i nian mellan 2003 – 2012 och som har haft 40 minuter idrott varje dag sedan första klass. Lektionerna har varit vanliga idrottslektioner med samma innehåll som i övriga Sverige. Niornas betyg jämfördes med tidigare elevers betyg på samma skola samt med tre skolor i samma område med jämförbar socioekonomisk sammansättning.
Fler kom in på gymnasiet
Resultaten, som presenterades i en avhandling vid Lunds universitet i våras, visar att pojkarnas betyg ökade med i genomsnitt 13 poäng (i det dåvarande betygssystemet) och sju procent fler av pojkarna kom in på gymnasiet.
För flickorna däremot inverkade de extra idrottslektionerna överhuvudtaget inte på betygen. Något som förvånar Jesper Fritz men som kan ha att göra med att flickorna redan hade höga betyg.
– Vi trodde nog att den extra idrotten skulle påverka även flickorna. Det är möjligt att det gör det om man tar en mer medelmåttig skola. Men flickornas utvecklingspotential på den här skolan var begränsad.
Gräns för hur mycket resultaten kan höjas
Jesper Fritz menar att det bara går att höja resultaten till en viss gräns. Dubblad idrott ger inte dubblad effekt på betygen. Dessutom behöver man ta hänsyn till risken att alltför intensiv träning kan bli skadligt för barnen.
– Om idrotten ökar till två timmar om dagen kanske vi närmar oss gränsen för vad barnens kroppar är redo för, säger Jesper Fritz.
Hans avhandling utgår från det datamaterial som samlats in i det så kallade Bunkefloprojektet där sex årskullar elever i Malmö har haft skolidrott varje dag hela grundskolan.
Tidigare studier från projektet har visat snarlika resultat. 2012 presenterade Ingegerd Ericsson en avhandling i pedagogik där hon konstaterar att den extra idrotten gjorde att 96 procent av pojkarna blev behöriga till gymnasiet.
I kontrollgruppen, som bara haft idrott två gånger i veckan, blev 84 procent av pojkarna behöriga. För de flickor som haft extra idrott var 97 procent behöriga till gymnasiet jämfört med 95 procent av de flickor som bara hade två idrottslektioner i veckan.
Bunkefloprojektet
Bunkefloprojektet pågick från 1999 till 2003 på dåvarande Ängslättsskolan i Bunkeflo utanför Malmö och innebar att alla elever från första klass till nionde klass hade idrott en lektion om dagen. Flera olika forskargrupper har studerat hur den extra idrotten påverkat barnen. Forskarna har fortsatt att följa eleverna som nu är vuxna.
Ökat blodflöde till hjärnan
Men varför har fysisk aktivitet en positiv inverkan på skolresultaten? Jesper Fritz studie svarar inte på den frågan i sin forskning men han säger att möjliga orsaker kan vara att blodflödet till hjärnan ökar eller att koncentrationsförmågan stärks.
Att fysisk träning förbättrar minnet och att till och med hjärnstrukturen förändras har man sett i undersökningar på vuxna. Det finns studier på barn som visar liknande resultat även om de inte är lika många.
Örjan Ekblom, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik och idrottshögskolan, har varit delaktig i att ta fram de nationella riktlinjerna för hur mycket barn och unga ska röra på sig.
– Vi vet att det finns ett starkt samband mellan fysisk aktivitet och kognition och nu gäller det att ta reda på vad i den fysiska aktiviteten som spelar roll för att kunna leda sambandet i bevis, säger han.
Konditionen avgörande
Den förklaring som forskarna lutar åt är att det är konditionen som är viktig och inte graden av fysisk aktivitet. Konditionen verkar också vara avgörande för fler av hjärnans funktioner, som att kunna reglera känslor och att koncentrera sig. God kondition gör det också lättare att somna.
Det här är resultat som delvis motsäger tidigare forskning som indikerat att det är förbättrad motorik, till följd av fysisk träning, som gör att kognitiva förmågor stärks. Så tycks det inte vara, menar Örjan Ekblom.
Hur bra kondition eleverna ska ha för att deras skolresultat ska förbättras går inte att ge ett exakt svar på.
– Vi vet att de som har låg kondition oftare har sämre resultat på matteprov och liknande tester. Men de som har allra bäst kondition har inte några superresultat. Det finns ett gränsvärde över vilket inte så mycket händer. Det är uppmuntrande eftersom de elever som har svårt i skolan och som har dålig kondition har möjlighet att förbättra läget utan att behöva träna jättemycket.
Hur mycket ska barn röra sig?
– Barn bör röra sig 60 min per dag på måttlig till intensiv nivå plus tre gånger i veckan så att de blir andfådda och gärna använder musklerna, säger Örjan Ekblom, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik och idrottshögskolan.
Vilka åldrar riktar sig de nationella rekommendationerna till?
– De är desamma för sex till 17- åringar vilket är ett uttryck för att kunskapsområdet är i sin linda. Det vore konstigt om behovet av rörelse var detsamma före och efter puberteten. Likformigheten ska ses som ett tecken på att vi har mycket att lära oss om hur barn reagerar på fysisk aktivitet.
Vad behöver barn träna?
– Många barn är starka i underkroppen om de springer och cyklar regelbundet. Men de behöver ofta stärka överkroppen till exempel genom att klättra eller simma. Barn som är starka tycks klara sig lite bättre mot skador och det är viktigt att veta att barn före puberteten inte bygger stora muskler. Deras styrkeökning gör att de får en bättre neuromuskulär anpassning vilket innebär att de blir bättre på att använda sina muskler.
Har man längre fram i livet nytta av att vara i god form som barn?
– Den som är aktiv som barn har något större möjlighet att bibehålla sin aktivitetsnivå en bit upp åldern. Är man stark när man är ung så ökar det också sannolikheten att man är det även i vuxen åldern. Sambanden är dock inte jättestarka.
Kan man behålla konditionen även om man slutar träna?
– Konditionen sjunker på några månader om man inte tränar. Men det verkar som att de som har haft god kondition fortare kan öka i kondition om de börjar träna igen. Men det kan bero på att de är vana att ta i. Vi vet faktiskt inte riktigt.
Källa: Örjan Ekblom, docent i idrottsvetenskap vid Gymnastik och idrottshögskolan, som varit med att ta fram de nationella riktlinjerna för hur mycket barn och unga ska röra sig.
Idrott varje dag
Både Jesper Fritz och Örjan Ekblom är överens om att det borde finnas idrott på schemat varje dag, under hela skoltiden.
– Alla forskningsrapporter som har kommit gällande detta de senaste tio åren talar sitt tydliga språk – daglig rörelse är bra för barnen. Det stärker både deras fysiska utveckling och deras skolresultat. Mer idrott är mycket billigare och enklare än andra åtgärder som görs för att höja resultaten som till exempel att satsa på extra lärare, säger Jesper Fritz.
Örjan Ekblom pekar på att för lite rörelse även ökar risken för tidig diabetes och för att senare i livet drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Hur mycket barn rör sig skiljer sig åt mellan olika socioekonomiska grupper. Barn i svaga socioekonomiska grupper rör sig betydligt mindre än barn från ekonomiskt starka förhållanden och barn på landsbygden tycks röra sig mindre än barn i storstäder.
– Skillnaden mellan de olika grupperna verkar bli tydligare när barnen börjar skolan. Det skulle kunna bero på att man i skolan tar med sig ett antal attribut från den grupp man känner att man tillhör och då växer olikheterna. Det är väldigt ledsamt, säger Örjan Ekblom.
Hållbart fiskfoder är i dag en bristvara i Sverige, och RISE arbetar på olika sätt med detta. RISE Processum har utvecklat en teknik för att tillverka protein från skogsråvara som kan användas i fiskfoder. RISE leder ett projekt för att ta vara på restströmmar från svensk fiskindustri och utveckla en protein- och fettrik foderråvara för svenska fiskodlare som kan ersätta fiskmjöl.
– Ambitionen är att endast använda *MSC-märkta biprodukter från svensk fiskindustri, som ryggben, fiskhuvuden och skaldjursrester och undersöka om vår produkt kan KRAV-märkas, säger Sophia Wassén, projektledare och forskare på RISE enhet Jordbruk och Livsmedel, som leder det tvärvetenskapliga samarbetet mellan forskare, myndigheter och privata företag.
I dag skickas svenskt fiskrens huvudsakligen till Danmark och Norge, där det blir fiskmjöl. Produktionen av fiskmjöl förutsätter kontinuerlig tillförsel av råvara, vilket gör att man även använder fullt ätlig fisk. Fiskmjölproduktion kräver dessutom mycket energi, och värmen som tillförs på konventionellt sätt kan skada råvarans fetter och proteiner.
Ensilering återför näring I det här projektet testas en metod som man menar är både enklare och mildare: ensilering, en konserveringsmetod oftast förknippad med djurfoder, där konserveringen sker genom en syrefri jäsningsprocess.
– Ensilering är en gammal teknik som på ett enkelt, säkert och energisnålt sätt kan återföra näring och värde från fiskindustrins biprodukter tillbaka till livsmedelskedjan, säger Sophia Wassén.
Dock måste man försöka lösa några tekniska problem kring tekniken för att optimera näringsutbytet och undvika att näringsämnen som omega-3-fettsyror härsknar. Dessa två frågor utreds på Chalmers Institution för livsmedelsvetenskap av en doktorand. En utmaning för RISE är att ta fram effektiva och milda torktekniker för ensilaget.
Företag vill producera foderråvaran i Sverige Ett av de företag som deltar i projektet är Västkustföretaget Rena Hav, som på sikt vill producera fiskfoderråvara i stor skala med hjälp av ensilering. Rena Hav är dotterbolag till Smögenlax, som i sin tur är intresserat av att odla fisk på land med hjälp av ett hållbart fiskfoder. Övriga deltagare i projektet är Sveriges lantbruksuniversitet, som ska hålla i själva testerna av ensilaget som foderingrediens, Sotenäs kommun och företagen Linkan Feed ingredients, Liq Tech International, Agrilogik och Ircon Drying Systems.
– Vi kommer också att undersöka sådant som marknadspotential och EUs regler kring fiskodling. Vårt mål är att projektet ska ge ny kunskap som kan gynna befintliga och nya lokala företag och investeringar, ökad sysselsättning i svenska kustsamhällen och ge ökat anseende åt företag inom fisk- och skaldjursindustrin, säger Sophia Wassén.
Projektet pågår till år 2020 och finansieras av Formas.
*MSC-märkning är ett certifierings- och miljömärkningsprogram som främjar hållbara fiskemetoder och bidrar till levande hav.
Regeringen har meddelat att man ska göra en översyn, men satsningen behöver ökas rejält – och det brådskar, anser Torleif Dahlin, professor i teknisk geologi vid LTH, Lunds universitet.
Orsakerna till de sjunkande grundvattennivåerna är minskad grundvattenbildning och ett överutnyttjande i vissa områden, samt att vi människor under årens lopp successivt förändrat marken genom att exempelvis dika ut våtmarker och skapa stora hårdgjorda ytor i städerna. De sjunkande nivåerna har – hittills – värst drabbat framförallt sydöstra Sverige, Gotland och Öland.
Tio år för att komma i kapp
Också grundvattnets kvalitet är hotat: Enligt Naturvårdsverket finns i Sverige cirka 80 000 förorenade platser, varav många har eller kan komma att förorena grundvattentäkter.
Enligt Torleif Dahlin är det hög tid att göra en satsning på att kartlägga Sveriges grundvattenresurser.
– Annars kan vi inte sätta in rätt åtgärder och få till stånd en långsiktigt hållbar förvaltning för att skydda våra vattenresurser för kommande generationer, däribland grundvattnet. Har man väl förorenat en grundvattentäkt är den förstörd inom överskådlig tid.
Man bör räkna med minst tio år för att hinna ikapp det man har försummat, enligt Torleif Dahlin:
– Även om tekniken har utvecklats starkt på senare år behöver vi vidareutveckla, anpassa och nyutveckla metoder för att bättre skydda vårt viktigaste livsmedel. Med bättre koll kan man också spara pengar och bara göra det som är har betydelse, säger han.
Tickande bomb
Problematiken med att föroreningar från exempelvis jordbruk, bensinmackar, tvätterier och soptippar sipprar ut i grundvattnet beskriver Torleif Dahlin som en ”tickande bomb”. Det kan årtionden innan gifterna når vattentäkterna.
– Ett problem är att det är dyrt att sanera idag. Det vanligaste är att man fraktar bort den förorenade jorden och lägger till nya jordmassor. Men det finns billigare sätt, så kallad in-situ sanering, men det ökar kraven på bra kontrollmetoder, vilket vi arbetar med.
Utsläpp från jordbruk fortsätter
Medan nedlagda bensinmackar och tvätterier är gamla synder som nu börjar visa sig, fortsätter utsläppen från jordbruket:
– Vi ser allt mer spår av bekämpningsmedel från jordbruket i grundvattnet. Här har lagstiftningen stramats åt de senaste åren men en ytterligare översyn är nödvändigt. Man har inte koll på läget vilket gör att problemet kan vara mycket större än man tror.
Regeringens meddelade i juni att man kommer att satsa 200 miljoner, varav en del ska gå till att kartlägga grundvattenresurserna. Men tillskottet är otillräckligt, enligt Torleif Dahlin:
– Som jämförelse kan nämnas att Danmark nyligen genomfört en landsomfattande kartläggning till en kostnad av omkring 250 miljoner euro, ca 2,4 miljarder kronor. Kartläggningen finansierades genom en avgift på allt vatten som konsumeras i landet.
På den kommande konferensen lyfts ny teknik för att kartlägga grundvattenmagasin. Andra tillämpningar som tas upp är geofysik för kartläggning av förorenad mark, geotekniska och bergtekniska förundersökningar, arkeologi, etc. En av de parallella konferenserna handlar om hållbar energi, där det ingår geotermisk energi, energilagring i mark och koldioxidlagring.
Elektromagnetiska vågor från helikopter
En metod, som är relativt ny och användes i stor skala i den danska grundvatten-kartläggningen nyligen, är att kartlägga större ytor med elektromagnetiska vågor. Vågorna skickas ut från en helikopter. SkyTEM är ett exempel. Systemet har också på senare tid testats på Gotland och Öland av Sveriges geologiska undersökning (SGU).
En kompletterande metod är resistivitetsmetoden och som kan ger en mer detaljerad bild av jordlager och berggrund i ett område, t.ex. en 3D-modell av ett mindre område. Den kan upptäcka föroreningar och därmed ge underlag för saneringsåtgärder och för att undvika allvarliga miljöskador. Grundprincipen är att olika material leder ström olika bra. Berg ger högre motstånd än exempelvis vatten och lera.
En geofysisk kartläggning måste alltid kombineras med andra undersökningar, såsom borrning och provtagning med efterföljande analyser, men kan utifrån de geofysiska undersökningarna planeras smartare och optimeras för att i slutänden minska kostnaderna för undersökning och övervakning.
Grundvatten bättre skyddat mot parasiter
Vårt dricksvatten får vi i huvudsak från lika delar grundvatten och ytvatten, det vill säga sjöar och floder.
Fördelar med grundvattnet är att det är bättre skyddat mot föroreningar än ytvatten, så man slipper problem med förgiftning av exempelvis mikroorganismen Cryptosporidium som förekommit på flera ställen i landet på senare år. Det är också en fördel att grundvatten har jämnare kvalitet och temperatur över året än ytvatten, vilket minskar behovet av klorering av vattnet.
Grundvattnet kan dock förorenas av gifter från pesticider i jordbruket, förorenad mark från före detta kemtvättar, bensinstationer, soptippar, etc., och har man väl förorenat en grundvattentäkt är den förstörd inom överskådlig tid. Man måste då ta till dyra reningsmetoder eller avsaltning för att få fram bra dricksvatten. Det är därför enormt viktigt att skydda grundvattnet mot föroreningar.
Varför kartlägga och övervaka grundvatten? Med en kartläggning av grundvattnet får man reda på var det finns vattentillgångar, på vilket djup de befinner sig, hur mycket vatten de handlar om, hur skyddade de är och hur tillgängligt det är. Med en löpande övervakning går det att se förändringar och (risk för) föroreningar.
Umeåforskaren Cecilia Lindgrens avhandling presenterar nya strategier för design av läkemedel som påverkar två olika komplexa biologiska system, där ett är relaterat till ledgångsreumatism och det andra till nervgasförgiftning.
Det långsiktiga målet med det ena projektet är att utveckla ett vaccin mot ledgångsreumatism, vilket är en autoimmun sjukdom där det egna immunförsvaret angriper brosk och leder. Orsaken till ledgångsreumatism är inte helt känd, men en kemisk förening från ledbrosk kan lindra symptom och häva motsvarande sjukdom i möss.
Vaccin mot ledgångsreumatism
Cecilia Lindgren har studerat hur modifieringar av denna kemiska förening påverkar interaktionen med olika proteiner som är viktiga för immunförsvaret, och har undersökt hur detta triggas igång.
– Vi har sett att även till synes små förändringar i den kemiska föreningen kan ha stor påverkan på immunförsvaret, vilket är viktig kunskap för att öka förståelsen om orsaken till ledgångsreumatism, samt för att kunna utveckla ett vaccin mot sjukdomen, säger Cecilia Lindgren.
Medel mot nervgasförgiftning
Det långsiktiga målet med det andra projektet är att utveckla ett universellt motmedel mot nervgaser. Nervgaser är extremt giftiga ämnen som kan vara dödliga vid även mycket små doser, och har vid ett upprepat antal tillfällen använts vid kemisk krigsföring trots att de är förbjudna. De fungerar genom att blockera det livsnödvändiga proteinet acetylkolinesteras, och effektiviteten för de motmedel som finns i dag är beroende av vilken nervgas som blockerar proteinet.
Cecilia Lindgrens strategi för design av nya motmedel som kan motverka flera olika nervgaser går ut på att först identifiera en kemisk förening som kan binda till acetylkolinesteras oberoende av nervgas, för att sedan introducera en komponent som kan avlägsna nervgasen från proteinet.
– På så sätt har vi utvecklat en kemisk förening som kan häva effekten av samtliga nervgaser som vi har undersökt. Nästa utmaning är nu att undersöka hur modifieringar av denna förening påverkar dess effektivitet som motmedel, för att öka förståelsen för hur den fungerar på molekylnivå, säger Cecilia Lindgren.
Avhandlingen:Design Strategies for New Drugs Targeting Multicomponent Systems – Focusing on Class II MHC Proteins and Acetylcholinesterase. Svensk titel: Strategier för utveckling av nya läkemedel mot multikomponentsystem – Fokus på klass II MHC proteiner och acetylkolinesteras.
Disputationen äger rum klockan 9.00 i sal KB.E3.03 (Stora hörsalen), KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor Antti Poso, University of Eastern Finland, School of Pharmacy, Kuopio, Finland, och University Hospital Tübingen, Department of Internal Medicine VIII, Tübingen, Tyskland.
Cecilia Lindgren har en kandidat- och masterexamen i kemi från Umeå universitet. Hon är född och uppvuxen i Östersund.
Kontakt: Cecilia Lindgren, Kemiska institutionen vid Umeå universitet Telefon: 073-059 80 79 E-post: cecilia.lindgren@umu.se
Med hjälp av storskaliga metoder för DNA-sekvensering har hela arvsmassan analyserats hos tusen individer, från olika delar av landet. Studien har letts av forskare vid Uppsala universitet och publiceras i European Journal of Human Genetics.
Vid kartläggningen upptäcktes 33 miljoner genetiska varianter, varav ca 10 miljoner nya varianter som inte finns rapporterade sedan tidigare. Informationen har gjorts tillgänglig som en öppen resurs för verksamma inom sjukvården, samt för forskare inom livsvetenskaperna.
– Den här resursen kommer att ha stor betydelse för många nationella forskningsprojekt som undersöker samband mellan genetiska varianter och sjukdomar, säger professor Ulf Gyllensten på Uppsala universitet och SciLifeLab, som leder projektet.
Underlätta diagnos Även sjukvården kommer att kunna dra direkt nytta av dessa resultat för att till exempel bestämma om en genetisk förändring hos en patient är den troliga orsaken till en sjukdom eller om varianten finns även hos friska personer i befolkningen.
– Våra resultat visar på förekomsten av miljontals hittills oupptäckta genetiska varianter i Sverige, varav de flesta förekommer hos en låg andel av befolkningen. Det är viktigt att kartlägga dessa lågfrekventa varianter för att underlätta diagnos av ärftliga sjukdomar, säger Adam Ameur, bioinformatiker vid Uppsala Universitet och SciLifeLab, som har varit huvudansvarig för analyserna.
Integritetsskyddet viktigt Flera grupper inom SciLifeLab har varit inblandade i arbetet med att sekvensera de 1 000 DNA-proverna samt att utveckla metoderna för dataanalys. Det handlar om väldigt stora datamängder, över 100 terabyte sekvensdata har producerats. Eftersom mänskliga DNA-sekvenser innehåller känslig och personidentifierande information har stor vikt lagts vid integritetsskydd och datasäkerhet.
– Informationen är öppet tillgänglig, vilket gör att forskare snabbt och enkelt kan ta reda på hur frekvent förekommande en genetisk variant är bland individerna i kartläggningen. Däremot måste man göra en speciell ansökan för att få tillgång till genetiskt data från enskilda individer, och allt arbete måste i sådana fall ske inom ett specialbyggt datasystem med extra hög säkerhet, säger Ulf Gyllensten.
Det här arbetet är en del i SciLifeLabs satsning på nationella projekt inom genomik som möjliggjorts genom stöd från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.
Artikel: Ameur et al., SweGen: a whole-genome data resource of genetic variability in a cross-section of the Swedish population, European Journal of Human Genetics advance online publication 23 August 2017; doi: 10.1038/ejhg.2017.130
Kontakt: Ulf Gyllensten, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet och SciLifeLab, tel 0708-99 34 13,ulf.gyllensten@igp.uu.se
Adam Ameur, bioinformatiker vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet och SciLifeLab, tel 070-425 02 79, adam.ameur@igp.uu.se
Idag trafikeras skogsmark året om på grund av industrins efterfrågan på färsk skogsråvara. Det innebär att marken trafikeras även under blötare perioder när den är känslig för markpackning och spårbildning. SLU och Skogforsk har undersökt vilken påverkan terrängtransport med virke kan ha på markens fysikaliska egenskaper, såsom porsystem och vattenledningsförmåga. De kom fram till att i hjulspår är markens porvolym och vattenledningsförmåga markant lägre än i marken intill.
Under de senaste femtio åren har vi sett en stadig utveckling mot ett mer mekaniserat skogsbruk. Körning med tunga skogsmaskiner kan leda till markpackning, omblandning av jorden och spårbildning. Det i sin tur kan leda till oönskade effekter på mark, vattendrag och trädens tillväxt. Internationella studier har visat att markkompaktering både kan minska och öka trädens tillväxt, men de flesta studierna pekar på en tillväxtminskning.
Röntgen avslöjar täthet i jordlager
Forskarna, som kommer från institutionen för mark och miljö på SLU och Skogforsk, studerade marken efter körning med en fullastad skotare på stenig moränmark på två hyggen i norra Sverige. På det ena hygget hade det tidigare växt ett granbestånd och på det andra ett blandbestånd med tall och gran.
Jordprover samlades in från den översta mineraljorden, både i och bredvid hjulspåren som orsakats av sex överfarter med en skotare lastad med virke (35 ton). Jordens fysikaliska egenskaper undersöktes sedan med hjälp av klassiska jordanalyser på laboratoriet och med röntgentomografi, en icke-destruktiv metod för att synliggöra porer tredimensionellt och därmed göra det möjligt att kvantifiera storleken på sammanhängande porer.
Försämring även på hård mark
– Vi såg att jordens förmåga att leda vatten var 70 procent lägre i hjulspåren än i marken bredvid! Röntgenbilderna visade att det berodde på att den totala porvolymen blivit mindre och att framförallt de stora porerna tryckts ihop så att vattnet hade svårt att ledas vidare genom jorden, säger Linnea Hansson, en av forskarna bakom studien.
Porsystemet i en cylinder från den ostörda marken och i en cylinder från spåret i störd mark. Bilden är skapad med metoden röntgentomografi. Bild: Linnea Hansson
Terrängkörning med tunga skogsmaskiner kan alltså påverka jordens fysikaliska egenskaper i den översta mineraljorden, även på mark med grov textur där man sällan har problem med spårbildning. De två olika metoderna med röntgenbildanalyser och fysikaliska analyser på laboratoriet stämde väl överens med varandra, vilket också var ett intressant resultat från studien.
Rötternas syretillgång kan försämras
Efter körning minskade den totala porvolymen i jorden och därför också volymen av luftfyllda porer. Jordens förmåga att hålla vatten ökade, något som kan leda till längre perioder med hög vattenhalt. Därigenom finns en risk att både plantornas rötter och mykorrhizan (symbiotiska svamptrådar som växer med trädrötter och ökar trädens näringsupptag) får för lite syre, speciellt om gasutbytet mellan marken och luften samtidigt försämras genom att porerna trycks ihop och skärs av. Den försämrade syretillgången under blöta perioder skulle kunna påverka tillväxten i körspåren negativt.
– Längre perioder med hög vattenhalt i hjulspåren leder också till en ökad risk för ytavrinning och erosion, vilket kan få konsekvenser för vattenkvaliteten i de mindre vattendragen, säger Annemieke Gärdenäs, en annan av forskarna bakom studien.
Nu rekommenderar forskarna att det görs fler undersökningar kring terrängstransporters påverkan på skogsmark i stort, och även specifikt på grova jordarter, för att ta reda på hur plantetablering och tillväxt kan påverkas samt vad markpackning kan få för miljökonsekvenser. De efterlyser också studier av hur markberedning påverkar markpackning och därmed planttillväxt i körspåren, både på kort och lång sikt.
Kontakt:
Linnea Hansson, doktorand
Institutionen för mark och miljö; Skoglig biogeokemi
018-67 19 93, linnea.hansson@slu.se
Inom vården förekommer ofta skattningsskalor där patienten själv får rapportera sitt hälsotillstånd. Sedan 1990-talets början är frågeformuläret SF-36, bestående av 36 frågor, och dess kortare version SF-12, flitigt använda. Med hjälp av relativt komplicerade algoritmer beräknas två slutpoäng, som är tänkta att ge en rättvisande bild av fysisk respektive mental hälsa.
Men vad säger siffrorna – egentligen? Stämmer slutpoängen överens med verkligheten? I en artikel, nyligen publicerad i tidskriften Reseach in Nursing and Health, ifrågasätts beräkningsmetoderna av Peter Hagell, professor i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad, och hans kollegor Albert Westergren och Kristofer Årestedt.
Matematisk fadäs
– Om en patient exempelvis uppger sig ha mycket god fysisk hälsa kan detta, genom de traditionella metoderna, dra ner poängen för den mentala hälsan. Det är en matematisk fadäs som i förlängningen ger missvisande resultat och en felaktig bild av patientens hälsotillstånd, menar Peter Hagell.
Detta kan i sin tur påverka de behandlingsmetoder vårdpersonalen väljer att ge patienten.
Genom åren har metoderna kritiserats med jämna mellanrum, men i den senaste artikeln kan forskarna också ge tydliga exempel på hur fel det kan bli i slutändan – även om man blandar in andra aspekter, som exempelvis patientens ålder.
– I värsta fall blir resultaten helt absurda. Så vi menar att man helt sonika bör överge dessa ologiska metoder och i stället använda alternativa beräkningsmetoder.
Svårare att jämföra med tidigare forskning
Peter Hagell och hans kollegor är beredda att stöta på patrull. SF-36 och SF-12 hör till de mest använda skattningsskalorna inom hälsovärlden, och det finns ett stort antal studier där dessa förekommer.
– Att överge metoden innebär att det blir svårt att jämföra tidigare forskning med nyare. Å andra sidan kommer vi få mer rättvisande resultat, där slutsatserna ligger närmare verkligheten.
