Doktoranden Sandra Lindströms har även tittat på hur odlingsåtgärder som gödsling, bekämpning av skadedjur och bevattning kan påverka bins pollinering och rapsens skörd.
– Trots att vi vet att insekter kan bidra till pollineringen av höstraps, och därmed till frösättningen, tar odlarna vanligtvis inte hänsyn till detta. Det beror framförallt på att det har saknats kunskap om hur stor betydelse insekterna har för skörden, säger Sandra Lindström, agronom på Hushållningssällskapet i Skåne och doktorand på SLU.
Sandra Lindström har gjort det första landskapsexperimentet någonsin där hela rapsfält har undersökts under faktiska förhållanden med eller utan honungsbin. Hon och hennes kollegor placerade ut 600 bikupor på 23 av fälten medan de resterande 21 fälten saknade kupor.
En del fält låg i slättlandskap och andra i mer varierade landskap med naturbetesmarker, där man kan förvänta sig större mångfald av vilda pollinatörer. Sandra Lindström har också gjort försök med burar – där hon kunde manipulera förhållandena – för att studera hur skörden påverkades av insektspollinering i kombination med sortval, kvävegödsling, bevattning och växtskydd.
Mer än 600 honungsbisamhällen sattes ut till skånska höstrapsfält för att studera insektspollineringens betydelse för skörden. Foto: Sandra Lindström
Landskapsexperimentet gjordes i Skåne medan burförsöket gjordes i norra Italien. I båda försöken jämfördes linjesorter med hybridsorter. Linjesorter tas fram på traditionellt sätt, genom upprepad korsningsförädling. Hybridsorter förädlas genom kontrollerad korsning av inavlade sorter som inte är släkt med varandra, vilket resulterar i en mer vital sort.
Ökad skörd bara i linjesorter
Mönstret i studierna var detsamma: Insektspollinering ökade rapsskörden, men bara i linjesorter. I det stora landskapsexperimentet ökade skörden upp till 11 procent i fält och i burförsöket med 19 procent. För hybridsorter syntes ingen skillnad i skörd i något av experimenten.
I genomsnitt gav linjesorterna 9 respektive 13 procent högre skörd än hybridsorter när pollinerande insekter var närvarande.
– Resultaten är intressanta eftersom hybridsorter anses ge högre skörd än linjesorter. En utfasning av linjesorter från utsädesmarknaden skulle kunna minska behovet av insektspollinering, men skulle också innebära en förlorad möjlighet till ökade skördar. De här resultaten tyder på att man bör ta med insektspollinering som en odlingsåtgärd i den officiella sortprovningen, säger Sandra Lindström.
Nästa steg är att studera behovet av insektspollinering i fler rapssorter, dels för att bekräfta att resultaten är allmängiltiga, dels för att ta fram information som lantbrukare kan använda när de väljer utsäde.
Konkurrerar med vilda pollinatörer
Det är också viktigt att undersöka om vilda pollinatörer kan påverkas negativt av att odlarna sätter ut honungsbisamhällen. Sandra Lindström såg att det fanns färre flygande och blombesökande vilda insekter i hösrapsfält som hade honungsbisamhällen vid fältkanten.
– Eftersom vilda insekter också är viktiga för rapsen, kan utsättning av honungsbin delvis försämra pollineringen. Det är också viktigt att insatser för att gynna insektspollinering inte ytterligare ökar hoten mot de vilda pollinerande insekterna säger Sandra Lindström
Hon tittade också på betydelsen av andra åtgärder. I burexperimenten såg hon att en minskad mängd rapsbaggar gjorde grödan mer attraktiv för pollinerande insekter.
Det fanns också en tendens till att insektspollinering ökade skörden mer i höstraps som inte gödslades med mineralgödselkväve på våren.
– Det är ett spännande resultat som indikerar att insektspollinering kan öka kväveeffektiviteten hos höstrapsen, menar Sandra Lindström.
Sandra A. M. Lindström, institutionen för ekologi, SLU, Hushållningssällskapet i Skåne och Lunds universitet, försvarar sin doktorsavhandling Insect pollination of oilseed rape vid SLU i Uppsala. Doktorsarbetet är ett samarbete mellan SLU, Lunds universitet och Hushållningssällskapet i Skåne. Tid: Fredagen den 7 april 2017, kl.9:00
Plats: Sal W, Ulls hus, Ultuna, Uppsala Opponent: Docent Berry Brosi, Emory University, Atlanta, USA
Kontakt: Sandra Lindström, Institutionen för ekologi vid SLU, Hushållningssällskapet i Skåne och Lunds universitet. 010-476 20 91, sandra.lindstrom@hushallningssallskapet.se
Avhandlingen: Lindström, S.A.M., (2017). Insect Pollination of Oilseed Rape. Doctoral Thesis, Department of Ecology, Faculty of Natural Resources and Agricultural Sciences, SLU. Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, 2017:18, SLU Service/Repro, Uppsala.
Hur kan man hjälpa amputerade personer att återfå förmåga att uppleva beröring och andra sinnesintryck från omgivningen, exempelvis när de greppar ett föremål eller går på ojämn mark?
En internationell forskargrupp i Sverige och Italien har funnit ett nytt svar på frågan. De har för första gången visat att patienter med osseointegrerade protesimplantat, det vill säga proteser som är förankrade direkt i skelettet, har hjälp av sin hörsel när de uppfattar sin omgivning genom sitt implantat.
Forskningen är ett samarbete mellan Chalmers, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborgs universitet och Scuola Superiore i Sant’Anna i Italien.
Ljud fortplantas genom armar och ben I en artikel som nyligen publicerades i Nature Scientific Reports presenterar forskarna en upptäckt som öppnar ytterligare möjligheter att utveckla nya konstgjorda kroppsdelar. Även om ljudets förmåga att ledas genom skallbenet är ett välkänt fenomen, som noggrant studerats av professor Bo Håkansson på Chalmers som också deltog i studien, var det tidigare inte klarlagt om benledning av ljudet även sker i armar och ben och därigenom bidrar till osseoperception – sinnesintryck från mekanisk stimulering av benförankrade proteser.
– Hittills har den allmänna uppfattningen varit att det är beröring som har spelat den viktigaste rollen för osseoperception hos patienter med konstgjorda kroppsdelar fästa i skelettet, säger Max Ortiz Catalan, som lett forskningen och är föreståndare för Chalmers laboratorium för biomekatronik och neurorehabilitering.
Francesco Clemente, gästande doktorand från Biorobotics Institute of Scuola Superiore Sant’Anna, utförde experimenten vid laboratoriet:
– Genom fyra olika psykofysiologiska tester har vi visat att även mycket lätta beröringsintryck kan färdas genom kroppen och upplevas i form av ljud. Hörseln förstärker på detta sätt beröringsupplevelsen, till och med hos patienter med benproteser som är osseointegrerade.
Starkare upplevelser och snabbare reaktioner Resultaten visar att osseointegration, som alltså gör det möjligt att fästa stabila, mekaniska robotproteser direkt i skelettet genom ett titanimplantat, förbättrar såväl funktionaliteten som patientens välbefinnande och förmåga att hämta information från sin omgivning.
Forskarna har utfört sina tester på tolv patienter med arm- eller benamputationer av olika omfattning. Samtliga undersökningar visade att patienterna kunde uppfatta mekaniska vibrationer mot titanimplantatet både genom hörsel och beröring. I synnerhet uppgav patienterna att de hörde ljud samtidigt som vibrationer gick genom armen eller benet. Under experimenten fann forskarna att de som har osseointegrerade protester kan uppfatta mycket små stimuli och reagera snabbare på dem, tack vare de ytterligare intryck som hörseln ger.
– I praktiken upplever patienterna förnimmelserna som starkare och mer rika på information eftersom de består av två olika former: beröring och hörsel, säger Max Ortiz Catalan. Detta är ett viktigt framsteg för kunskapen om osseoperception som sådan, och i ett bredare perspektiv även viktigt när det gäller hur människor uppfattar beröring och ljud. Den här upptäckten kan bli en utgångspunkt för att ta fram nya proteser som ger användaren förstärkta sinnesintryck.
Fakta om forskningen
Forskningen är ett samarbete mellan institutionen för signaler och system på Chalmers, Centrum för avancerad rekonstruktion av extremiteter vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet, samt BioRobotics Institute of Scuola Superiore i Sant’Anna, Italien.
Platsspecifik odling, eller så kallad precisionsodling, innebär att lantbrukaren anpassar sin växtodling så att den blir optimal på varje del av ett fält: rätt mängd utsäde, växtnäring, växtskyddsmedel och kalk på varje fläck. Nu lanserar SLU en nyhet som ökar precisionen ytterligare – en interaktiv markkarta som kan kompletteras med gårdens egna lerhaltsanalyser.
Tekniken för anpassning av mängden utsäde, gödning, växtskyddsmedel och kalk efter hur förhållandena skiftar i olika delar av ett fält blir allt bättre. Med GPS i traktorn, satellitbilder och nationella digitala jordartskartor kan många odlingsåtgärder optimeras efter jordart och grödans utveckling.
Att optimera odlingen med sådan precision kan ge bättre lönsamhet och mindre miljöpåverkan. Lantbrukare har idag ofta den teknik som krävs.
– Med nya, fritt tillgängliga och lättanvända system såsom CropSAT.se (för styrning efter hur frodig grödan är) och Markdata.se (för optimering efter jordarten) är precisionsodling inte längre något bara för entusiaster, säger Kristin Piikki, forskare vid SLU.
Digital åkermarkskarta
Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har i samverkan med Sveriges geologiska undersökning (SGU) tagit fram Digitala åkermarkskartan (DSMS) – kartor över lerhalten med mera i åkermarkens matjord över större delen av landet upp till norra Hälsingland. Kartorna har en upplösning på 50 m × 50 m.
Webbapplikationen Markdata.se som kan användas fritt utan kostnad, är baserad på lerhaltskartan i DSMS. Där kan användaren skapa tilldelningsfiler för styrning av såmaskin eller spridare. Man kan till exempel öka utsädesmängden i leriga delar av fältet, där grobarheten ofta är sämre, och få en jämn och bra gröda överallt.
Sedan någon vecka tillbaka finns en ny funktion i Markdata.se Man kan ladda upp egna lerhaltsanalyser som kombineras med digitala åkermarkskartan genom en automatiserad karteringsprocedur som utvecklats av SLU, vilken ger in lokalt anpassad kartprodukt för den egna gården. Efter anpassningen av kartan kan man som tidigare göra en tilldelningsfil för till exempel varierad utsädesmängd.
I webbapplikationen Markdata.se kan du ladda upp dina markkarteringsfiler och få en lokalt anpassad lerhaltskarta för din gård. Sedan kan du generera styrfiler för att variera utsädesmängd eller strukturkalk efter jordartsvariationerna i fält.
– Detta är unikt. Det är faktiskt möjligt att det inte finns något motsvarande system i hela världen, säger Kristin Piikki.
Funktion som underlättar pH-kalkning
Systemet är i drift men utvecklingen fortsätter. Forskarna arbetar just nu med att ta fram en funktion som kan generera underlag för pH-kalkning.
Den interaktiva funktionaliteten i markdata.se har utvecklats i ett pågående projekt som drivs av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och sker i samarbete med Hushållningssällskapet Skaraborg. Dataväxt AB står för programmeringen och driften av webbapplikationen. Projektet finansieras av Stiftelsen lantbruksforskning (SLF).
Läs mer: Markdata.se – Interaktivt system för att anpassa odlingen efter varierande markförhållanden. Precisionsskolan.se Hemsida för samverkansplattformen Precisionsodling Sverige (POS). Mycket information om precisionsodling. Om precisionsodling på SLU:s webb
Kontakt:
Kristin Piikki, forskare, Institutionen för mark och miljö; Enheten för precisionsodling och pedometri, Sveriges lantbruksuniversitet
0511-672 22. Kristin.piikki@slu.se
Som med allt annat går det trender i vad människor äter. Bland hälsomedvetna människor är det populärt att försöka äta som vid Medelhavet, hålla nere mängden snabba kolhydrater och välja ekologiskt. I framtiden kanske vi istället följer en alldeles egen kostplan, utifrån råd om hur just vi ska äta för att leva friskt och länge.
Sådana individuella kostråd kan i så fall baseras på många olika faktorer, bland annat våra gener. Marju Orho-Melander är professor i genetisk epidemiologi vid Lunds universitet och tror att så kallad nutrigenetik har framtiden för sig.
– Så småningom kan det bli möjligt att karaktärisera vissa genetiska drag som påverkar hur individer reagerar på olika typer av kost. Då kan vi kanske säga att vissa bör äta mer fett och andra mer kolhydrater till exempel, säger hon.
Marju Orho-Melander tror dock att det kommer att ta minst tio år innan vi är där. Hur människor äter är komplext och svårt att studera. Dessutom måste forskare ta hänsyn till kostens inverkan på många olika sjukdomar.
– Man kanske kommer fram till att en viss kost kan sänka risken att en viss individ utvecklar typ-2 diabetes, men den kosten kanske inte alls är bra för att motverka hjärt-/kärlsjukdom eller cancer, säger Marju Orho-Melander.
En gen räcker inte
Själv är Marju Orho-Melander engagerad i en studie där flera tusen människor i Malmö följs över lång tid. En spännande slutsats är att människor med en viss genotyp har lägre risk att utveckla typ-2 diabetes om de äter mycket fett, medan människor med en annan genotyp har lägre risk att utveckla typ-2 diabetes om de äter mycket kolhydrater.
– Tyvärr räcker det här inte för att ge individuella kostråd till människor som är oroliga för att utveckla typ-2 diabetes. Det vi hittade handlade bara om EN gen, och idag känner vi till över hundra gener som har kopplingar till typ-2 diabetes. Det behövs betydligt mer forskning.
På marknaden finns dock redan företag som erbjuder privatpersoner individuella kostråd utifrån gentest. De företagen har inte respekt för vetenskap anser Marju Orho-Melander.
– De baserar sina tolkningar på extremt lite, eller inga, vetenskapliga bevis och ger helt felaktiga råd. Nutrigenetik-tester som man beställer via internet är än så länge bortkastade pengar, förutom i specifika fall som till exempel test för genvarianten som orsakar laktosintolerans.
Maten påverkar tarmens bakterier
Tarmfloran är ett annat spännande forskningsområde som kan påverka framtidens kostråd. Vilka bakterier vi har i tarmen har nämligen stor betydelse för hur vår kropp fungerar och hur vi mår.
– Tarmfloran är till exempel central för ämnesomsättningen och viktig för immunförsvaret. Tarmbakterierna producerar också viktiga vitaminer, säger Marju Orho-Melander.
Vår individuella tarmflora beror på många livsstilsfaktorer. Den beror framför allt på vår kost, men också på till exempel antibiotika och andra mediciner som vi får i oss. Även generna och vår ålder har betydelse.
Vissa av de här faktorerna kan vi inte påverka, men vi har alltså möjlighet att förbättra tarmfloran och må bättre genom att äta annorlunda. Ett generellt råd som finns redan nu är att äta mycket fiber, eftersom goda tarmbakterier får sin energi från fiber och därmed gynnas.
Lurigt när det gäller generella kostråd är dock att inte alla människors tarmflora reagerar likadant på samma förändring i kosten.
– Vad som sker verkar bero bland annat på hur artrik tarmfloran är och hur dess sammansättning ser ut i utgångsläget, säger Marju Orho-Melander.
Mer forskning behövs och pågår
Tarmflorans modifierbarhet innebär många möjligheter, men här finns också stora utmaningar för forskarna. Marju Orho-Melander tror att det kommer att dröja länge innan det finns tillräckligt vetenskapligt underlag för att ge individer skräddarsydda kostråd utifrån deras tarmflora.
– De studier som hittills är gjorda på kost och tarmflora är tyvärr ganska små. Vi behöver stora studier där många människor följs över lång tid, och där man i analyserna tar hänsyn till olika saker som påverkar tarmfloran. Vi behöver också fler interventionsstudier, där forskare ändrar deltagarnas kost och studerar hur de påverkas.
I Sverige pågår nu flera stora studier om tarmflora, bland annat familjestudien – ”Malmö Offspring Study” – vid Lunds universitet. I den studerar forskarna deltagarnas kost och tarmflora, men också hur individernas gener påverkar tarmfloran.
– Det senare är mindre studerat, men mycket viktigt. Vi behöver förstå samspelet mellan gener, diet och tarmflora. Vi behöver också förstå hur den kunskapen kan användas i sjukdomsprevention, men även för att behandla vissa sjukdomar som till exempel typ-2 diabetes, säger Marju Orho-Melander.
Befintlig forskning bakom Livsmedelsverkets kostråd
Hur ska vi då äta medan vi inväntar de perfekta individuella kostråden? Ett säkert kort är att följa Livsmedelsverkets generella kostråd. De är Sveriges officiella kostråd och bygger bland annat på de nordiska näringsrekommendationerna, som i sin tur står på solid vetenskaplig grund. Det berättar Elisabet Rothenberg som är biträdande professor i näringslära vid Högskolan i Kristianstad och ledamot i Livsmedelsverkets expertgrupp för kost och hälsa.
Livsmedelsverkets rekommendation
Ät mycket grönt och frukt – minst 500 gram per dag.
Nötter och frön – ett par matskedar per dag.
Fisk och skaldjur – 2-3 gånger i veckan.
Fullkorn – 90 gram per dag för män och 70 gram per dag för kvinnor.
Mejeriprodukter – välj magra, osötade produkter som är berikade med D-vitamin. 2-5 deciliter fil eller mjölk per dag täcker tillsammans med övriga kalciumkällor i kosten behovet av kalcium.
Byt till nyttiga matfetter, till exempel rapsolja.
Ät högst 500 gram rött kött och chark i veckan, varav en mindre del chark.
Håll nere på saltet och tänk på att det mesta av saltet vi äter finns i färdiga livsmedel, till exempel bröd, ost och chark. Välj salt med jod.
Ät mindre socker och minska särskilt på söta drycker.
– Inför uppdateringen av de nordiska näringsrekommendationerna 2012 arbetade en nordisk expertgrupp i drygt fyra år med att gå igenom hela den samlade vetenskapliga litteraturen där det hade hänt saker när det gäller kost och hälsa, säger Elisabet Rothenberg.
Resultatet av granskningen blev några mindre förändringar i näringsrekommendationerna. Till exempel höjdes det rekommenderade intaget av D-vitamin, och andelen energi som bör komma från fett respektive kolhydrater justerades något. Rekommendationen är nu att 25-40 procent av vårt totala intag av energi ska komma från fett och 45-60 procent från kolhydrater.
– Livsmedelsverkets kostråd fungerar som en översättning anpassad till allmänheten: från de nordiska råden om näringsämnen, till konkreta råd om vilka livsmedel vi bör välja om vi värnar vår hälsa. Människor går ju inte till affären och köper näringsämnen, utan livsmedel, säger Elisabet Rothenberg.
Kostråden är framtagna för att passa de flesta, men den som har en sjukdom kan förstås behöva en modifierad kost. Det gäller till exempel människor med allergi, diabetes eller mag- och tarmsjukdomar.
Kreativitet ger många dieter
På marknaden finns också en uppsjö av särskilda dieter som ska hjälpa oss att gå ner i vikt. Det kommer ständigt nya och Elisabet Rothenberg är inte förvånad.
– Jag skulle på rak arm kunna uppfinna tre-fyra nya dieter, det handlar bara om att vara kreativ. Vissa år ska jeans vara utsvängda, andra år ska de vara raka och det är likadant med dieter. Och ju mer spektakulär en diet är, desto större genomslag får den. Oftast ska man äta mycket av vissa saker och väldigt lite av andra, vilket kan ge en stor viktminskning på kort tid. I grunden är det samma mekanism som är verksam i alla dieterna – att man äter färre kalorier än normalt eftersom man ändrar sitt kostmönster. Många människors svaga punkt är att de älskar smörgås, och slutar de äta smörgås så minskar energiintaget. Tyvärr brukar de flesta tröttna och snart är de tillbaka där de började.
Elisabet Rothenberg försöker istället få människor att göra små förändringar som de kan upprätthålla resten av livet. Extrema dieter avråder hon ifrån. När mycket utesluts riskerar man näringsbrister.
– Ju ensidigare man äter, desto farligare blir det, säger hon.
Text: Eva Annell, på uppdrag av forskning.se
Liten ordlista
Nutrigenetik – Ett nytt forskningsområde som undersöker hur variationer i våra gener påverkar hur vi svarar på olika kost och näringsämnen.
Genotyp – En individs exakta genetiska egenskaper, ofta i form av DNA.
Cykling är en del av det hållbara transportsystemet och förbättringar av säkerheten för cyklister är därför av stor vikt, speciellt om cyklingen ska öka. En ny VTI-studie identifierar mönster bland dödligt skadade cyklister i Sverige, för att kunna föreslå säkerhetsförbättringar.
Sammanlagt har forskarna analyserat 271 dödsfall på grund av cykelolycka. Majoriteten av dessa olyckor inträffade under vår–höst, perioden 2005–2015. Resultaten visar att i två tredjedelar av de undersökta dödsolyckorna var det män över 40 år som förolyckades.
– Vi kunde konstatera att det var dubbelt så många män jämfört med kvinnor bland dödsfallen, säger Camilla Ekström, forskare på VTI.
Dödsfall i olyckor där motorfordon varit inblandat förekommer i alla åldersgrupper. Vid singelolyckor och cykelolyckor med annan oskyddad trafikant fanns däremot inte några barn och endast ett fåtal unga vuxna bland de döda.
Flest dödsolyckor i korsningar Den största gruppen av dödsfall kunde identifieras som olycka med motorfordon i korsning i tätbebyggt område. Totalt sett representerar motorfordonsolyckor 69 procent, singelolyckor 25 procent och övriga cykelolyckor 6 procent av dödsfallen.
Bland dödsfallen hade 82 procent fått minst en dödlig eller allvarlig skallskada oavsett olyckstyp. Huvud- och nackskador var vanligare förekommande i kategorin motorfordonsolyckor med bil, jämfört med olyckor med tungt fordon eller singelolyckor.
– Hjälmanvändning bland de förolyckade var låg, endast 17 procent hade hjälm. Detta kan jämföras med användningen för hela befolkningen som ligger på 38 procent, säger Camilla Ekström.
Alkohol en möjlig bidragande orsak Förekomst av alkohol visade sig vara dubbelt så stor bland män jämfört med kvinnor. Hälften av de män som avlidit i cykelolycka som inträffat under kvälls-/nattetid var påverkade av alkohol, jämfört med 10 procent under dagtid.
Bland bidragande olycksfaktorer var alkohol och mörker de vanligaste, oavsett olyckstyp. I hälften av motorfordonsolyckor vid korsningar var tveksamhet gällande väjningsplikt den mest förekommande faktorn. För singelolyckor var hög hastighet och oväntat stopp vanliga faktorer, inverkan av underlaget inrapporterades i enstaka fall.
– Resultaten visar att förbättringar för ökad säkerhet bör koncentreras på synlighet för cyklister både natt och dag, samspel mellan trafikanter, säker infrastruktur och bra underhåll, fordonsförbättringar samt användning av cykelhjälm, säger Camilla Ekström.
Så gjordes studien om cykelolyckor
Studien grundar sig på information ur Trafikverkets djupstudiedatabas samt det gemensamma registret för polis och sjukhus gällande skador och olycksdata i Sverige, Strada. Databasen ger detaljerad information om olyckan och inblandade individer, i studien har både parametervärden, fritext-beskrivningar och dokument ur databasen använts. Strada har använts för att sortera ut de officiella olyckorna ur djupstudiedatabasen, tilldela koder för olyckstyper samt för komplettering av saknade parametrar. Studien är finansierad av Vinnova.
– Vi har kunnat mäta samarbetet mellan nätverk av nervceller på ett mycket exakt och detaljerat sätt. Vi kan också se hur hela nätverket ändras när ny information kommer in, säger neuroforskaren Henrik Jörntell från Lunds universitet.
Samarbetet har skett mellan forskare i Lund som intresserar sig för hjärnans funktion och neurologiska sjukdomar, och forskare vid Sant’ Anna School of Advanced Studies i Pisa som studerar avancerade proteser som kan ge känselsignaler till hjärnan.
Hjärnans funktion byggs upp av komplicerade nätverk av nervceller. Vid neurologiska sjukdomar som Alzheimers, stroke och Parkinsons förändras funktionen i dessa nätverk. Exakt vad det är som händer har dock varit svårt att studera, och olika behandlingar har varit svåra att utvärdera.
Fingerprotes gav ett mönster av signaler
Den metod som de svenska och italienska forskarna utvecklat kan innebära ett stort steg framåt i detta avseende. Metoden utgår här från en fingerprotes med syntetisk känsel.
Protesen har fått beröra olika objekt, vilket gett upphov till olika mönster av elektriska signaler. Dessa har sedan matats in mot en del av tassen på en sövd råtta, varpå man med hjälp av elektroder i hjärnan och avancerad analysteknik kunnat mäta reaktionerna i nervcellernas nätverk. Reaktionerna har kunnat registreras på ett mycket högupplöst sätt, eftersom de elektriska signalerna varit noga kontrollerade och därmed kunnat matas in flera gånger utan att ändras.
– Om man använder verkliga beröringsupplevelser kan man inte få samma förutsättningar varje gång. Det räcker till exempel med att det stimulus som ger beröringskänslan flyttas ett tiotal mikrometer över huden för att nervcellsmönstren ska bli helt annorlunda, säger Henrik Jörntell.
Varje nervcell skickar stora mängder information
Forskarna kunde bland annat se att varje nervcell vidarebefordrade mycket mer information än man tidigare trott vara möjligt. De fann också att nervcellerna är beroende av samarbete för att avgöra vilken beröringsupplevelsen var – det var inte bara enskilda nervceller utan hela nätverket som ändrade sina signaler när ny information inkom.
För den italienska gruppen, och alla andra som forskar om avancerade proteser, ger metoden ett nytt verktyg för att utforska de känselupplevelser proteserna kan ge. För lundaforskarna ger den ett verktyg för att studera samarbetet mellan nervceller i en frisk hjärna och i djurmodeller av neurologiska sjukdomar. Att samarbetet handlar om känselsinnet har i detta sammanhang mindre betydelse – vid neurologiska sjukdomar (och även om skadan är lokal, som vid stroke) störs hela nervcellsnätverket. Hjärnans svar på känselintryck kan därför avspegla hela hjärnans hälsa.
– Verktyget är unikt i sin upplösning, sin möjlighet att göra om försöken på exakt samma sätt, och i att det som händer i hjärnan kan mätas objektivt och precist, menar Henrik Jörntell. Han förbereder nu försök med friska personer, vars nervcellsnätverk ska studeras inte med elektroder inuti hjärnan utan med ett stort antal elektroder placerade på utsidan av huvudet. Målet är att överföra metoden till en objektiv analys av hjärnans hälsotillstånd i patienter med neurologisk sjukdom.
Fotnot: Det svensk-italienska samarbetet har finansierats bl.a. av italienska utrikesministeriet, svenska Vetenskapsrådet och Hjärnfonden.
Publikationen: ”Artificial spatiotemporal touch inputs reveal complementary decoding in neocortical neurons” (Calogero M. Oddo, Alberto Mazzoni, Anton Spanne, Jonas M.D. Enander, Hannes Mogensen, Fredrik Bengtsson, Domenico Camboni, Silvestro Micera, Henrik Jörntell). Scientific Reports, online 4 april 2017, doi:10.1038/srep45898
För mer information:
Henrik Jörntell, docent i neurovetenskap, Institutionen för experimentell medicinsk vetenskap vid Lunds universitet, tel 046-46-222 77 64, henrik.jorntell@med.lu.se
Sillen är en av de vanligaste fiskarna i världen och har under en stor del av Sveriges och norra Europas historia haft kritisk betydelse för vår livsmedelsförsörjning. Ett enda stim av sill kan bestå av en miljard fiskar.
Sillen (såväl som strömmingen i Östersjön) leker under vår, sommar eller höst. Detta är olika strategier för en framgångsrik reproduktion. Vilken strategi som är mest framgångsrik varierar mellan år och över långa tidsperioder beroende på hur klimatet påverkar planktonproduktionen – som sillen är beroende av. I början av 1900-talet var höstlek dominerande i Östersjön men nuförtiden dominerar vårlek, kanske på grund av övergödningen av Östersjön som ökat på planktonproduktionen.
Studien, som nu publiceras i den amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS,
är ett samarbete mellan forskare vid Uppsala Universitet, Stockholms Universitet och Dalhousie University (Halifax).
Jämförde sillar på olika håll – I den här studien har vi jämfört höst- och vårlekande sill från västra och östra Atlanten, samt strömming från Östersjön, för att undersöka genetiska faktorer som påverkar när på året sillen leker, förklarar Sangeet Lamichhaney nydisputerad forskare från Uppsala universitet, nu verksam som post-doktor vid Harvard University i Boston, USA.
Studien har gett flera intressanta resultat. För det första så kunde forskarna konstatera att sill från båda sidor av Atlanten är genetiskt sett mycket lika vilket betyder att det troligen förekommer visst genflöde mellan olika sillpopulationer i hela dess utbredningsområde. Trots dessa likheter kunde forskarna påvisa tydliga genetiska skillnader mellan höst- och vårlekande sill både i västra och östra Atlanten. I stor utsträckning fann man att det var samma genvarianter som var associerad med höst- respektive vårlek oberoende av varifrån i Atlanten eller Östersjön proverna kom.
– Vi har nu en lång lista med gener associerade med sillens lektid och det är några av dessa som sticker ut som särskilt intressanta, berättar Leif Andersson, professor vid Uppsala universitet, SLU och Texas A&M University, som har lett studien.
Gen talar om när det är dags att leka
– Den kanske mest intressanta är TSHR (thyroid-stimulating hormone receptor) eftersom tidigare studier på fåglar och däggdjur har visat att TSHR har en central betydelse för den mekanism som gör att däggdjur och fåglar kan känna av en förändrad dagslängd och på så sätt ”veta” när det är dags att skaffa ungar, till exempel under våren för de flesta fåglar i vårt land. Det faktum att TSHR var den gen som visade det mest tydliga sambandet till sillens lektid talar starkt för att en liknande mekanism förekommer hos fiskar, säger Leif Andersson.
– Det skulle vara mycket spännande om vi kan klargöra den genetiska mekanismen som gör att den ökande dagslängden på våren gör att vårlekande sill blir lekmogen medan den höstlekande inte blir det förrän i augusti-september.
Denna studie har betydelse för att förstå hur ett förändrat klimat kan påverka sillen och andra marina fiskar. Det är väl känt att vissa insektsätande fåglar har fått försämrade häckningsresultat på senare år eftersom de startar häckningen för sent. Det beror på klimatförändringar som har gjort att toppen i förekomsten av insekter kommer tidigare på våren numera.
Viktigt för fiskeförvaltning
– Vår bedömning är att sillen står väl rustad att möta denna typ klimatförändringar. Dels finns det en plasticitet i sillens lekbeteende och leken påverkas bland annat av vattentemperaturen så blir det varmare tidigare på våren så kommer antagligen leken att börja tidigare. Dessutom ser vi att det finns en betydande genetisk variation för lektid så det finns förutsättningar för en genetisk anpassning om klimatet förändras inom rimliga gränser, säger Leif Andersson.
Studien har också viktiga praktiska tillämpningar. För att kunna förvalta den otroligt viktiga naturresurs som sill och strömming utgör så är det av central betydelse att kunna följa utvecklingen av olika bestånden av sill och strömming för att kunna bedriva ett långsiktigt uthålligt fiske.
– Det kommersiella sillfisket är det femte största fisket i världen. De genetiska markörer vi nu tagit fram kan användas för att särskilja olika bestånd av sill och strömming med olika lektid. Till exempel, så undersökte vi tre stickprov från Gävlebukten insamlade i maj, juli och september. Det visade sig att dessa tre stickprov kom från populationer som visade tydliga genetiska skillnader vilket man bör ta hänsyn till i förvaltningen av dessa bestånd, säger Sangeet Lamichhaney.
För mer information:
Professor Leif Andersson, Uppsala universitet, SLU & Texas A&M University, Telefon: 018-471 49 04 eller 070-425 0233, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Publikationen: Sangeet Lamichhaney, Angela P. Fuentes-Pardo, Nima Rafati, Nils Ryman, Gregory R. McCracken, Christina Bourne, Rabindra Singh, Daniel E. Ruzzante, and Leif Andersson (2017) Parallel adaptive evolution of geographically distant herring populations on both sides of the North Atlantic Ocean, PNAS
Inom ett drygt år träder EU:s nya dataskyddsförordning GDPR, General Data Protection Regulation, i kraft. Det innebär bland annat att alla nätbaserade tjänster där personliga data finns lagrade ska erbjuda möjligheten för varje användare att komma åt och ladda ned sin data.
– Att enbart ladda ned sin personliga data kommer inte hjälpa de flesta användare att förstå den utan de behöver också kunna få det visualiserat, säger Farzaneh Karegar, forskarstudent inom datavetenskap vid Karlstads universitet.
Visualiserar pensonlig data
Farzaneh Karegar och hennes kollegor på datavetenskap vid Karlstads universitet har utvecklat verktyget Data Track för att hjälpa användare att ladda ned och visualisera personlig data från en nätverkstjänst som till exempel Facebook. Verktyget har också använts i en studie för att titta på personers uppfattningar angående sin personliga data.
– I den studie vi genomfört så fick användarna ladda ned platsinformation från ett Googlekonto, alltså data om till exempel var en användare befunnit sig vid vissa tidpunkter. Det vi kunde se var att användarna inte var speciellt intresserade av den typen av data. De var mer intresserade av vilken typ av information tjänsteleverantören hade sparat om dem och deras användarmönster, till exempel hur många gånger de loggat in på Facebook eller Google.
Skillnad på lokal data och internet
Data Track kommer också att kunna användas för att redigera data samt ladda upp dem till en ny tjänst. Låt oss säga att det lanseras en ny typ av socialt verktyg, liknande Facebook, så kanske en användare vill byta från Facebook till det nya alternativet. Då kan Data Track användas för att ladda ned data från Facebook, redigera den och sen ladda upp dem till det nya verktyget.
– Något mer vi kunde utläsa genom användarstudien, som även bekräftas av tidigare studier, är att användarna har svårt att förstå skillnaden på data som är sparad lokalt på den egna datorn eller externt på internet. För att ändra data sparad på internet så måste användaren först ladda ned den till sin dator och där göra ändringarna och sen ladda upp den nya versionen till den aktuella nätverkstjänsten, berättar Farzaneh Karegar. Detta är något som kommer vara möjligt att göra med hjälp av Data Track i en kommande version.
För mer information:
Farzaneh Karegar på telefon 054 700 2093 eller via e-post farzaneh.karegar@kau.se.
Trafikverket har i flera år finansierat forskning om infrastrukturens naturmiljöer genom forskningsprogrammet TRIEKOL, där flera SLU-forskare medverkat, vilket bland annat resulterat i rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur”.
Den 4 april samlas experter från hela Sverige på SLU i Uppsala på ett seminarium för att diskutera problemen, kunskapsläget och erfarenheter från Europa, samt framtida åtgärder, forskning och utmaningar. Seminariet tar avstamp i rapporten.
Vägar och järnvägskanter drabbas
De invasiva arterna har förmågan att tränga ut inhemska arter och kan ibland även förändra miljön de har invaderat. Väg- och järnvägsmiljöer drabbas ofta hårt. Hanteringen av hur man begränsar arternas spridning har länge varit eftersatt i Sverige, men frågan har fått ett ökat intresse på sistone och flera satsningar pågår parallellt i Sverige och på EU-nivå.
I rapporten beskrivs de problematiska arterna som sprids inom infrastrukturmiljöer. Två av de som orsakar störst skada och som sprids snabbast är blomsterlupin, som medför stora konsekvenser och till och med kan förändra näringsförhållandena i marken, och jätteloka, som orsakar hudirritationer vid kontakt.
De flesta av våra invasiva arter har förts in i landskapet av människan, ofta som trädgårdsväxter eller ogräs i fröblandningar. Ibland sprids arterna till och med aktivt i infrastrukturmiljöer av människor med bristande kunskap om konsekvenserna.
Mer kunskap behövs
Jörgen Wissman är forskare vid Centrum för biologisk mångfald (CBM) vid SLU och författare till rapporten, tillsammans med bland andra SLU-kollegan Tommy Lennartsson.
– Det är inte många som förstår vilka problem man orsakar om man sprider frön och växtdelar i naturen, exempelvis sår in lupinfrön i vägkanten intill sommarstugan, säger Jörgen Wissman.
I dagsläget finns det inga bestämmelser om spridning eller bekämpning, inte ens för de mest problematiska arterna.
– Det innebär att spridningen fortsätter ohejdat och därmed ökar även de framtida samhällskostnaderna för en eventuell bekämpning, säger han.
Nationell svartlista föreslagen
Blomsterlupin, jättebalsamin, jätteloka, kanadensiskt gullris och parkslide är några av de mest spridda invasiva arterna i infrastrukturmiljöerna i Sverige. Här nedan listas några viktiga slutsatser från rapporten ”Invasiva arter i infrastruktur ”:
Blomsterlupin är ett av de allvarligaste hoten mot infrastrukturbiotoper i vissa landskap i Sverige, medan övriga studerade arter kan utgöra hot mer lokalt.
En nationell svartlista behövs för invasiva arter, där man gör skillnad mellan olika kategorier av problematiska arter. Det behövs även lättillgänglig information om alla invasiva arter.
Mer samordning mellan svenska myndigheter behövs, koordinerande arbete av en myndighet bör prioriteras. Det behövs en strategi för hotbedömning, prioritering och åtgärder.
Kontakt:
Jörgen Wissman, Centrum för biologisk mångfald, SLU, e-post: jorgen.wissman@slu.se, telefon: 018-67 22 25
Både nationella och internationella kunskapsmätningar i matematik har under en längre tid visat att svenska elevers resultat har försämrats. Det har i sin tur medfört att matematikundervisningen hamnat i fokus för olika beslutsfattare. Policydokument på både transnationell och nationell nivå ger uttryck för att kvaliteten på undervisningen måste höjas, och att det även till viss del saknas förtroende för lärarna när det gäller deras förmåga att erbjuda tillräcklig kunskap till eleverna.
I tidigare forskning har kompetensutveckling framhållits som avgörande för hur individen utvecklas som lärare, och att lärarens kompetens är en viktig faktor för elevernas kunskapsutveckling.
Syftet med Eva-Lena Erixons studie var att bidra med fördjupad kunskap om kompetensutveckling online för matematiklärare, samt se denna i relation till både utbildningspolicy och lärarens undervisning i praktiken.
– Min studie visar att det finns tydliga samband mellan kompetensutvecklingskursen och undervisningen i klassrummet. Det gäller till exempel hur läraren betonar begrepp och anknytningar till vardagen, säger Eva-Lena Erixon.
Online-utbildade lärare sämre på reflektion
När hon tittade på hur deltagarna i en online-utbildning agerade, var det tydligt att de såg mer kritiskt på sin egen undervisning men berömde andras. Efter att de diskuterat en undervisningssekvens kunde Eva-Lena Erixon se i sin studie att de ofta lämnade ämnet utan att det blev djupare reflektioner och utan att ha presenterat förslag på hur de skulle kunna gå vidare. Hon ser att det blir en ”monologisk karaktär” på samtalet, något som kan uppstå när människor inte möts på samma fysiska plats. Det kan medföra svårigheter med att fördjupa reflektionerna och därmed verkligen tillgodogöra sig studierna.
– Jag blev förvånad över det stora fokus som riktas mot vardagsanknytning, och att använda många olika begrepp synonymt i de matematiklektioner som anknyter till kompetensutvecklingskursen. Det var också förvånande att det fanns så pass stora svårigheter med att nå djupare reflektioner i kursens seminarier, säger Eva-Lena Erixon.
Hennes resultat visar att lärarna inte erbjöds tillräckligt med möjlighet att reflektera över hur eller om användningen av begrepp med vardagsanknytning verkligen fördjupade elevernas förståelse för matematik.
I förlängningen hoppas Eva-Lena Erixon att resultatet kan vara till nytta för de som planerar för och beslutar om vilka former av kompetensutveckling som erbjuds matematiklärare, men även för de som jobbar i yrket i dag samt de som undervisar blivande matematiklärare.
Kontakt:
Eva-Lena Erixon 070-1918482
I en stor populationsbaserad studie med 2 585 barn i åldern 7-8 år i Norrbotten uppgav 21 procent att de hade överkänslighet för något livsmedel. Vid 11-12 års ålder hade den rapporterade överkänsligheten ökat ytterligare. Fem procent undvek baslivsmedlen mjölk, fisk, ägg och vete och dessa utreddes vidare med klinisk undersökning och dubbelblinda matprovokationer. Av 94 barn som deltog i de uppföljande undersökningarna bedömdes endast 9 barn ha en pågående födoämnesallergi.
– Studien visade att barn som uteslutit viss mat inte hade sämre livskvalitet jämfört med barn som inte hade några matrestriktioner, säger Åsa Strinnholm, som är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus.
– Att den uteslutna maten inte upplevs som ett problem kan bidra till att barnen och deras föräldrar inte söker sig till sjukvården för att få korrekt diagnos. Detta kan i sin tur medföra att barn som vuxit ifrån sin allergi står på en eliminationskost som inte behövs samtidigt som barn som har en allvarlig allergi inte får rätt behandling och kunskap i att hantera svåra reaktioner.
Fick bättre kunskap om sin reaktion
De barn i studien som vid den kliniska undersökningen bedömdes ha en pågående matallergi undersöktes sedan med dubbelblind matprovokation. Efter ett år intervjuades barnen och deras föräldrar om sina upplevelser och i vilken omfattning livsmedlet återintroducerades. De barn och deras föräldrar som deltog i matprovokationerna uppgav att det var en positiv upplevelse. Barnen som fick allergiska symtom under provokationen sa sig ha fått bättre kunskap om vilka symtom de kunde få om de åt livsmedlet av misstag och hur de då skulle hantera situationen. De som kunde återintroducera livsmedlet i sin kost efter matprovokationen upplevde att livet blivit mindre begränsat än tidigare och ansåg också att det sociala umgänget blivit lättare.
Studien visade också att en del barn inte återintroducerade livsmedlet trots att de inte fick några allergiska besvär i samband med matprovokationen.
– En anledning till detta var fortsatt rädsla för födoämnesorsakade reaktioner, vilket styrker vikten av uppföljning och utvärdering efter födoämnesprovokationer, säger Åsa Strinnholm.
Skolbarns matallergier undersöktes
Studien var ett gemensamt projekt mellan OLIN-studierna (Obstruktiv Lungsjukdom i Norrbotten) och Umeå universitet. 2006 inbjöds alla barn i årskurs 1 och 2 i Kiruna, Luleå och Piteå till studien, som innefattade en föräldrabesvarad enkät med frågor om bland annat astma, rinit, eksem och födoämnesöverkänslighet. Studien hade en deltagarfrekvens på 96 procent (2 585 barn).
När deltagarna var 11-12 år gjordes en uppföljning med samma metoder och samma höga svarsfrekvens. Vid uppföljningen uppgav 125 barn (5 procent av kohorten) att de helt eliminerat mjölk, ägg, fisk och vete på grund av födoämnesöverkänslighet. Dessa barn inbjöds till en klinisk undersökning, provtagning och att besvara livskvalitetsenkäter. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes mellan barn med eliminationskost på grund av födoämnesöverkänslighet och en kontrollgrupp med jämnåriga barn med normalkost. Hälsorelaterad livskvalitet jämfördes också efter att barnen med födoämnesöverkänslighet delats in i grupperna: pågående födoämnesallergi, utläkt allergi och laktosintolerans. Avhandlingen innefattar även en tidigare studie där mödrar till barn som genomgått dubbelblind matprovokation intervjuats om sina upplevelser av matprovokationen.
Åsa Strinnholm bor i Umeå. Hon är legitimerad sjuksköterska och arbetar som allergikonsulent på Barn- och ungdomscentrum vid Norrlands Universitetssjukhus. Doktorandstudierna har bedrivits vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och Enheten för yrkesmedicin, vid OLIN-studierna samt vid Institutionen för omvårdnad.
För mer information:
Åsa Strinnholm, Barn och ungdomscentrum, Norrlands universitetssjukhus Umeå
Telefon: 070-310 8544, E-post: asa.strinnholm@umu.se
Bredd, höjd, djup – världen är tredimensionell. Så varför är nästan all interaktion med mobila enheter baserad på enbart två dimensioner?
Visst har pekskärmar gjort det bra mycket enklare att interagera, men i takt med att nya enheter som smarta klockor och virtual reality-glasögon dyker upp, kommer vi inte att nöja oss med två dimensioner. Vi vill kunna interagera i 3D med hjälp av händerna framför och runt våra digitala enheter. Det är här det nya projektet Real-Time 3D Gesture Analysis for Natural Interaction with Smart Devices kommer in i bilden, ett projekt som ska innebära nästa stora utveckling inom gränssnittsteknik.
– Målet med vårt projekt är att man ska kunna få samma upplevelse av att till exempel ta tag i och vrida på ett föremål i den digitala världen som i den riktiga världen, säger Shahrouz Yousefi, lektor i medieteknik vid Linnéuniversitetet och ledare för projektet.
Förstärkt verklighet
Tillämpningarna är många och vitt skilda – virtuell och förstärkt verklighet (virtual reality, VR, resp Augmented Reality, AR), medicinska miljöer, robotteknik, e-inlärning, 3D-spel och mycket mer. Att i realtid kunna analysera rörelser med händer och enskilda fingrar kräver dock både hög kapacitet och hög intelligens hos det system som ska hantera detta. Det handlar om stora datamängder och avancerade analyser, inte minst när systemet behöver spåra rörelser hos flera händer samtidigt.
– En nyckelfråga är hur vi kan utveckla och använda nya tekniker för analys av så kallad Big Data för att analysera gester och rörelser. Och hur vi kan integrera dessa med lösningar som redan finns för att se och känna igen rörelsemönster, för att tackla problemet med att man i 3D ska kunna röra sig i stort sett obegränsat.
Projektet finansieras av KK-stiftelsens program HÖG 16 med 4 393 590 kronor och kommer att pågå i tre år. Tre företag – Screen Interaction, MindArk PE och Globalmouth – deltar som aktiva partner. De kommer att bidra med både unik kunskap inom området och utrustning, för att forskning, utveckling och implementering så snabbt som möjligt ska kunna leda till praktiska tillämpningar som kan demonstreras.
Vi är alla i farozonen. Målen för attackerna via internet är såväl enskilda personer som företag, banker, militären, statliga institutioner etc. Konsekvenserna blir allt från otillgängliga tjänster och allvarliga avbrott till ekonomiska förluster och personliga uppgifter på drift.
Antalet attacker ökar och de blir allt mer sofistikerade och avancerade. Samtidigt utvecklas dagens mjukvarusystem allt mer mot självinlärning, vilket gör att enbart så kallade reaktiva säkerhetstekniker som brandväggar och kryptering inte längre är effektivt. Därför behöver ett datasystem även robusta säkerhetsmekanismer som utvecklas och förbättras över tid för att försvara sig. Detta är vad Linnéuniversitetets nya projekt PROSSES syftar till att utveckla i samarbete med företagen Outpost24 och Omegapoint. Projektet har fått forskningsmedel av KK-stiftelsen.
Skydda storskaliga system
– Huvudsyftet med PROSSES är att ta fram metoder och verktyg för att utforma ett skyddande lager för ett system som är i stånd att skala upp sig för att skydda storskaliga system, säger Narges Khakpour, lektor i datavetenskap och projektledare.
PROSSES står för for Provably Secure Self-Protecting Systems; ungefär bevisbart säkert självskyddande system. För att kunna skydda sig självt måste ett system övervaka sitt eget beteende, analysera den insamlade informationen för att spåra potentiella hot, planera en försvarsstrategi för att skydda systemet mot upptäckta och framtida attacker, och tillämpa denna strategi i systemet. Forskargruppen kommer att utveckla tekniker och verktyg för detta, och visa att detta ramverk kan tillämpas i praktiken genom att använda det i säkerhetskritiska system i näringslivet.
Kräver kraftfulla verktyg
– Utformningen och analysen av sådana komplexa system kan bara göras med hjälp av sofistikerade tekniker utifrån en solid matematisk och logisk grund, något som brukar benämnas formella metoder. Dessa metoder stöds ofta av kraftfulla verktyg för att beskriva och analysera systemet, säger Narges Khakpour.
PROSSES-projektet har tilldelats 3 149 130 kronor av KK-stiftelsen, med motiveringen att ”den vetenskapliga kompetensen är stor och en ny och oprövad ansats att skydda datorsystem från intrång kommer att utvecklas och testas”. Resultaten kommer definitivt att vara till nytta för såväl näringslivet som den akademiska världen, enligt Narges Khakpour.
– Resultaten av projektet kommer att öka säkerheten i dagens system. Det kommer att leda till att spridning och/eller missbruk av känslig information – till exempel personlig, hälso-, finansiell eller annan information – som kan ha allvarliga ekonomiska eller sociala konsekvenser för oss förhindras.
Kontakt:
Narges Khakpour, lektor I datavetenskap och projektledare, 0470-70 87 04, narges.khakpour@lnu.se
Att veta hur människor upplever pensionen är viktigt för att både motverka ohälsa och öka välbefinnandet hos äldre. För att ta reda på vad pensionen betyder för människor har forskarna intervjuat personer både före och efter pensionstillfället.
– Vi ville veta mer om den mening som människor själva ger pensioneringen. Ofta sammanfaller pensioneringen med andra händelser i livet och kan väcka existentiella frågor till liv, säger Anna Lund som är docent i sociologi på Linnéuniversitetet och en av författarna till boken.
Att gå i pension förändrar ofta hur människor ser på sin vardag. Berättelserna pekar på att det finns en social ojämlikhetsproblematik som påverkar erfarenheterna kring pensioneringen. Betydelsen av till exempel yrkeslivet, familj och fritidsintressen kan få en annan eller förstärkt betydelse under denna övergång i livet.
Bortom statistiken
Tidigare forskning om pensionering har haft ofta haft fokus på siffror och statistik. I den nya boken ”Farväl till arbetet” sätts frågan i nytt ljus.
– Ett viktigt resultat handlar om att individer har ett stort behov av att få tala om sina erfarenheter och tankar om livet i samband med pensioneringen, säger Anna Lund.
Andra resultat i studien pekar på att negativa förändringar i yrkeslivet påverkar beslutsprocessen att gå i pension. Arbetsrelaterade förslitningsskador, omorganisering eller känslor av maktlöshet gentemot överordnade har ibland utgjort väsentliga faktorer som drivit på beslutsprocessen. För dessa personer kan pensioneringen vara ett sätt att ta avstånd och hävda ett oberoende från arbetet. Men i studien finns även personer som gärna vill fortsätta jobba och dessa behöver hitta strategier för att förhålla sig till den nya vardagen.
Boken:Farväl till arbetet, på förlaget Nordic Academic Press. (Författare: Mattias Bengtsson, Göteborgs universitet, Marita Flisbäck, Göteborgs universitet och Anna Lund, Linnéuniversitetet)
Trafikverket önskade mer kunskap om hur marken påverkar funktionen hos typprovad vägutrustning och gav uppdraget till Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, att testa detta. För att få fram underlag har VTI:s krocklaboratorium gjort dynamiska prov med krockvagn, några statiska dragprov samt ett par krockprov med fordon.
– Resultaten visar att ståndarens (stolpens) funktion tämligen direkt beror på dess nedgrävda längd i väl packad mark, oavsett stolptyp eller stolpfundament, säger Jan Wenäll, forskningsingenjör på VTI.
Stolpar bör sticka ner minst en meter
I sammanlagt 28 prov har olika vägräckesståndare provats, såväl dynamiskt som statiskt. I rapporten konstaterar författaren att ståndare som har ett nedstick kortare under marknivån än 1,0 meter kategoriskt bör undvikas, då dessa lättare dras upp av det deformerade vägräcket eller roterar upp ur marken vid påkörning.
En annan slutsats är att slänter inte bör anläggas närmare än 0,6 meter bakom ett vägräcke, eftersom den av slänten störda grusvolymen gör att vägräckets funktion minskas. Projektet visar också att man med all sannolikhet enkelt kan förbättra vägräckens generella funktion i mark med sämre bärighet eller packningsbarhet, genom att förlänga vägräckesståndare ned i marken.
Enkel mätmetod för stabilitet behövs
– Troligen finns ett behov av en framtida mätmetod som snabbt och enkelt kan mäta markens sidostablitet i fält med avseende på vägräckens funktion. Ett sådant verktyg skulle underlätta för entreprenören som sätter ut ett vägräcke, så att denne vet att det blir rätt. Det skulle samtidigt underlätta för väghållaren som enklare kan göra ett korrekt förfrågningsunderlag och i efterhand kontrollera om han fått det funktionella vägräcke som var beställt, säger Jan Wenäll.
I rapporten konstateras avslutningsvis att det finns annan vägutrustning som är lika beroende av markförhållanden, till exempel belysnings- och skyltstolpar, vägräckesändar – kanske särskilt de vägräckesändar/förankringar för vajerräcken som är konstant belastade av en sidledes kraft, samt diverse olika krockdämpare förankrade i mark.
Arne Fagerström utmanar den traditionella synen på ekonomisk aktivitet och ger förslag på hur nya tankar om ett hållbart samhälle kan utvecklas, i en öppen föreläsning i en serie om hållbar ekonomi vid Högskolan i Gävle.
Han utgår från den rådande ekonomiska tänkandet, hur vi skapar och fokuserar på vinst och hur pengar har varit det som styrt oss.
– Vi måste växla tankesätt till den ursprungliga definitionen av ekonomi, ursprungligen var definitionen hushållning av resurser.
Dubbel bokföring
Han förklarar att detta fokus på pengar startade för ungefär 5-600 år sedan, när vi började med dubbel bokföring. Så tillkom banker i norra Italien, och sedan har det blivit mer och mer fokus mot pengar och vinst.
– Kapitalismen och industrialismen – och att alla resurser borde vara gratis eller billiga, det var så man tänkte. Företagen behövde inte betala för naturresurserna och betalade så lite som möjligt till de anställda.
Nu har det blivit uppenbart att resurserna inte är oändliga och att vi måste börja vårda dem.
– Genom ett hållbart företagande skapas värden på många olika sätt och ekonomi blir att hantera resurser och värden. Värdet är inte bara de varor som trillar ut i ena änden och produkterna de kan ge under sin livstid, utan värdet är mycket mer än så t ex att man är glad när man går hem från jobbet.
Fyra basresurser
Arne brinner för hållbarhet och han har skapat en modell som baseras på fyra basresurser, människa, miljö, teknologi och ekonomi.
– Det är en cirkulär modell, ett kretsloppstänk, som börjar vid råvaran och slutar vid återvinning, för att så småningom komma tillbaka i form av råvara, säger professor Arne Fagerström.
För mer information: Arne Fagerström. professor i företagsekonomi vid Högskolan i Gävle. Tel: 0730- 300 260. E-post: arne.fagerstrom@hig.se
Föreläsningsserie om hållbar ekonomi
Arne Fagerströms föreläsning ”Hållbar ekonomi, vad är det och vad ska det vara bra för?”, är den första i en serie av sju då Högskolan i Gävle under 2017 arrangerar en seminarieserie under temat ekonomisk hållbarhet.
Seminarierna speglar ekonomisk hållbarhet integrerat i olika kontexter. Hur ekonomisk hållbarhet inverkar på etiska ställningstaganden, teknisk och miljömässig utveckling, bidrar till sociala ohållbara konsekvenser, påverkar utveckling inom skola för att nämna några.
De olika perspektiven presenteras vid sju olika lunchseminarier i samband med sopplunch.
Titel: Hållbar ekonomi, vad är det och vad ska det vara bra för? Föreläsare: Arne Fagerström Datum: Onsdag 5 april Tid: kl. 11.00-13.00 Plats: Krusentjernasalen, Högskolan i Gävle
Fler föreläsningar i serien:
28 april: Etik och ekonomi. Handlingsstrategier för en hållbar värld (Jari Ristiniemi
2 juni: Friskolor och konkurrens: ett svenskt skolpolitiskt misslyckande? Daniel Pettersson
15 september: Det miljömässiga perspektivet på ekonomisk hållbarhet, Ola Norrman Eriksson och Karl Hillman
20 oktober: The global economy is growing unsustainable. How does this affects societies? Gloria Macassa
24 november: Det finansiella perspektivet på hållbarhet, Lars Hassel
8 december: Workshop: Ekonomisk hållbarhet från ett multidisciplinärt perspektiv, Rodrigo Lozano
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
En gen räcker inte
