De fossila benen från den utdöda långhalsade marina reptilen grävdes fram i ett lerbrott nära Bielefeld i nordvästra Tyskland under tidigt 80-tal. Benen visade sig tillhöra en art som inte var känd sedan tidigare och nu har paleontologer vid Naturkunde-Museum Bielefeld och Uppsala universitet beskrivit den och gett djuret ett namn, Arminisaurus schuberti. Inspiration till namnet kommer från den germanske militära ledaren Arminius som besegrade tre romerska legioner vid Teutoburgerskogen nära Bielefeld år 9 och Siegfried Schubert, amatörpaleontologen som säkrade lämningarna för vetenskapliga studier.
– Plesiosaurier hörde till de mest framgångsrika marina rovdjuren under dinosauriernas tidsålder. En del, som den berömde Liopleurodon, var kolossala rovdjur, upp till 15 meter långa. De var motsvarigheten till vår tids vithajar och späckhuggare, säger forskaren Sven Sachs vid Naturkunde-Museum Bielefeld.
Tidigare i år identifierades en annan marin reptil från Tyskland av samma forskare.
Nätt jägare i urtida ocean I jämförelse med de allra största var Arminisaurus en nätt figur, bara omkring tre till fyra meter lång. Förmodligen jagade den fisk i det urtida hav som täckte Tyskland under juraperioden.
Rekonstruktion av Arminisaurus schuberti som visar bevarade skelattdelar. Bild: Joschua Knüppe
De bevarade benen från Arminisaurus skadades av tunga maskiner men tillräckligt mycket bevarades för att kunna klassificera djuret som en tidig släkting till de gigantiska plesiosaurierna som kallas pliosaurier. Ungefär 40 procent av skelettet kunde tas till vara, inklusive delar av skallen, ryggraden och benen.
– Arminisaurus är viktig eftersom den levde under tidig jura och vi har väldigt få identifierbara plesiosaurfossil från den tiden. Bara två andra sådana fossil från det här mystiska tidsintervallet i plesiosaurus evolution har namngetts tidigare. Det gör Arminisaurus till ett väldigt viktigt tillskott till denna grupp, globalt sett, säger Benjamin Kear, intendent vid Evolutionsmuseet vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
Ledtrådar till Krita-tidens pleiosaurier Studien visar också att Arminisaurus delade många karaktärsdrag med plesiosaurier som levde 50 miljoner år senare, under krita. Informationen från det nya fossilet kommer att hjälpa forskarna att förstå pliosauriernas tidiga utveckling och mångfald.
Fynden beskrivs i den paleontologiska tidskriften Alcheringa. Den vetenskapliga artikeln som beskriver Arminisaurus kommer att publiceras i en specialutgåva av den paleontologiska tidskriften Alcheringa. Skelettet kommer att ställas ut på Naturkunde-Museum Bielefeld.
Kontakt: Benjamin Kear, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet Tel: 018-471 2792, 070-8188782,
e-post: benjamin.kear@em.uu.se
Varje år produceras det cirka 80 miljoner bilar runt om i världen. Det är inte ovanligt att en bil flyttas mer än 25 gånger från fabrik till slutkonsument. Idag sker dessa förflyttningar helt manuellt.
Genom att automatisera denna process blir logistikkedjan både mer effektiv och säker. Eftersom ingen behöver gå ur bilarna kan de parkeras med bara några centimeters marginal vilket kan spara upp till 30 centimeter per bil. Säkerheten för personalen ökar också eftersom de inte behöver befinna sig bland bilar som är under förflyttning.
Mjukvarulösning
Born to drive är en mjukvarubaserad lösning som effektiviserar logistikkedjan för personbilar genom att låta fordonen förflytta sig själva. Den nya mjukvaran är utvecklad för att fungera med de sensorer som redan finns på bilar idag och kräver alltså ingen extra hårdvara.
– Det som gör Born to Drive unikt är att det är helt och hållet en mjukvarulösning. Det gör systemet både kostnadseffektivt och skalbart. Eftersom det redan finns en fungerande prototyp kan systemet vara implementerat redan inom några år. Vi ser stora exportmöjligheter för lösningen, säger Johan Isacson, projektledare för Born to Drive.
Förutom mjukvaran i bilarna består Born to Drive av ett back end-system. Systemet styr hela logistikflödet och håller koll på var bilarna befinner sig, samt på deras bränslenivåer. I dagsläget är Born to Drive utvecklat för att styra bilar från produktionslinan ut på en uppsamlingsplats i väntan på att transporteras vidare. Men systemet kan anpassas för att effektivisera andra delar av logistikkedjan så som förflyttning upp på lastbilar, tåg eller båtar.
Christian Fuss, logistikchef på Wallenius Wilhelmsen Logistics har undersökt vilken inverkan autonom logistik har på båttransporter. Han ser stora möjligheter till effektivisering.
– Genom att använda den här tekniken på en hamnterminal kommer vi förändra terminalens bilhantering i grunden, säger Christian Fuss.
Born to Drive har pågått i två år och är ett samarbete mellan teknikbolag, myndigheter, komponenttillverkare och Volvo Cars.
Systemet har utvecklats gemensamt av åtta företag som arbetar inom Göteborgsregionens fordonskluster och är finansierat genom Fordonsstrategisk Forskning och Innovation.
Kontakt: Kent Eric Lång, VD RISE Viktoria Tel: +46 (0)702 41 01 03
Systemet har utvecklats gemensamt av åtta företag som arbetar inom Göteborgsregionens fordonskluster och är finansierat genom Fordonsstrategisk Forskning och Innovation.
Det trilobitliknande leddjuret levde i stor mängd i Skandinavien. Idag ger den utdöda arten viktiga ledtrådar till vetenskapen på flera sätt. Trots dess ringa storlek är Agnostus pisiformis ett märkvärdigt och mycket användbart fossil.
Det utdöda djuret blev bara cirka en centimeter stort, men har hittats exceptionellt välbevarat i stort antal. Inte bara de yttre hårda skalen utan även djurets mjukvävnad har bevarats så bra att man nu kan göra extremt detaljrika skulpturer av hur den lilla varelsen såg ut.
– Skulpturerna är uppförstorade och visar in i minsta detalj djurets fullständiga anatomi med alla extremiteter och spröt, säger Mats E. Eriksson, geologiprofessor vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Fossilfynd av Agnostus pisiformis. Foto: Per Ahlberg
Eriksson forskar främst på mikroskopiska fossil och försöker bland annat rekonstruera flera hundra miljoner år gamla ekosystem. Det var i samband med att han skrev en vetenskaplig artikel om Agnostus pisiformis som han lät göra de aktuella skulpturerna. Han tog hjälp av en dansk konstnär och designer, Esben Horn, som i sitt företag 10 Tons har specialiserat sig på att tillverka naturtrogna skulpturer av såväl nutida som utdöda organismer till museer och institutioner runt om i världen.
Den urgamla Agnostus pisiformis finns framförallt i berglager från Skandinavien, men även i bland annat England och Ryssland. Tack vare att arten bara levde under en avgränsad tidsperiod för drygt 500 miljoner år sedan kan man använda de fossila fynden till att åldersbestämma olika berglager. Inom vetenskapen är därför Agnostus pisiformis en kändis.
Men arten är inte bara användbar för forskarna som tidsreferens utan den ger dem dessutom en värdefull inblick i det urtida livet på Jorden tack vare att dessa fossil är så välbevarade samt att de förekommer i så stort antal att organismens alla olika utvecklingsstadier finns bevarade.
– Den sanslösa detaljrikedomen har gjort att man fått kläm på hela djurets anatomi, vilket i sin tur avslöjar mycket om dess levnadssätt, säger Mats E. Eriksson.
Förstorad modell av Agnostus pisifomis. Foto: Esben Horn
Nu hoppas han att de aktuella skulpturerna av Agnostus pisiformis ska bli del av en vandringsutställning om den svunna djurvärld som existerade i havet för mer än 500 miljoner år sedan. Han vill sprida kunskap om det tidiga liv som befolkade Jorden under en i hans tycke mycket spännande tidsperiod i Jordens utveckling. Och så vill han slå ett slag för att paleontologi, det vill säga läran om fossil, inte bara handlar om dinosaurier.
– Det fanns faktiskt ekosystem som sjöd av fantastiska, bisarra och fantasieggande livsformer flera hundra miljoner år före dinosaurierna, säger Mats E. Eriksson.
I dag (15 september) är det dags för den sista stora finalen av mätningar och vetenskapliga upptäckter med den amerikanska rymdfarkosten Cassini. Ombord finns ett svenskbyggt instrument från Institutet för rymdfysik, IRF, i Uppsala.
Amerikanska rymdstyrelsen NASA har lagt rymdfarkosten Cassini i en bana som för den rakt igenom det lilla gapet som finns mellan den innersta synliga ringen (D-ringen) och samtidigt mycket nära planeten Saturnus. En uppvisning i precisionsnavigering.
Det är första gången som mänskligheten får denna typ av detaljerade mätningar i en gasjätteplanets atmosfär. Och efter 22 sådana passager låter man till slut farkosten krascha planenligt in i Saturnus gasmassor den 15 september.
Mäter in i sista sekunden
IRF:s instrument, en så kallas Langmuirsond, ska mäta in till sista sekunden i Saturnus atmosfär innan Cassini brinner upp i gasjättens molnmassor. Saturnus övre atmosfär är laddad och består av mestadels väte och vätejoner. Langmuirsonden kan liknas vid en väderstation för elektriskt laddad gas och mäter dess densitet, temperatur och hastighet. Den mäter också partiklars laddning och ger dessutom en grov uppfattning av gasens sammansättning.
– Det mesta fungerar ombord på Cassini inklusive vår Langmuirsond, säger Jan-Erik Wahlund, forskare på IRF.
Denna obearbetade bild av Saturnus ringar togs av rymdsonden Cassini den 13 september 2017. Det kommer att vara en av de sista bilder som sonden skickar. Bild: NASA
– Spänningen ökar igen bland forskargrupperna som är inblandade i projektet. Vi på IRF i Uppsala börjar också samla våra sista krafter för den storartade finalen med upptäckarglädje.
På väg rakt in i Saturnus
Arbetet med instrumentet på Cassini började 1990, och nu har mätningar gjorts kring Saturnus och dess månar sedan år 2004. Med hjälp av dessa mätningar har forskarna upptäckt mekanismerna för den organiska dimma som omsluter den stora månen Titan, de har kartlagt laddat gas och stoft i Saturnus vidsträckta magnetosfär(magnetfält), och de har gjort mätningar i utblåsningsplymer vid den lilla ismånen Enceladus.
Plymerna består av ispartiklar som kommer från ett hav under den isiga ytan.Och nu ska mätningar göras i Saturnus atmosfär.
Cassini´s End: Mission Control Live (Livestream från Nasa):
– Svensk rymdforskning har avancerat uppåt, och ansvarar nu för byggnation och drift av vetenskapliga instrument på ett flertal internationella rymdfarkoster som undersöker planetsystemet, säger Jan-Erik Wahlund.
– Ämnet planetär rymdfysik har blivit en etablerad vetenskap i Sverige. Det kräver en långtidsplanering på över 25 år att skicka en rymdfarkost till det yttre solsystemets gasjättar och dess månar och ringar. Nu är vi på väg att åka rakt in i Saturnus.
Kontakt: Jan-Erik Wahlund, forskare vid Institutet för rymdfysik, tel. 018-471 5946, jan-erik.wahlund@irfu.se
Rick McGregor, informationsansvarig vid Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79178, rick.mcgregor@irf.se
– Redan när jag jobbade som matematiklärare i åk 4-9 förvånades jag över hur ovana eleverna var att kommunicera vad de egentligen gjorde när de räknade olika uppgifter. Särskilt tydligt blev det för elever som hade det svårare i skolan. Alla var också väldigt bundna av att räkna uppgifter för att komma framåt i matteboken.
Syftet med Cecilia Segerbys avhandling är att utforma och analysera både strategier och aktiviteter för att få elever att resonera om matematik i en åk 4. Tidigare forskning visar att det finns ett samband mellan elevers läsförmåga och matematiska förmåga redan från åk 4 och att detta följer med under hela skoltiden.
Hoppade över texten
Först gjorde Segerby en mängd förstudier. I dessa såg hon bland annat att eleverna hade svårt att läsa och koda av texterna som föregick själva mattetalet i matematikboken. Vissa elever hoppade helt enkelt över texten och gick rakt på uppgiften. Hon upptäckte även att elevernas skrivförmåga var starkt begränsad när de skulle skriva ner vad de höll på med.
Utifrån dessa förstudier byggde hon sedan sin intervention, genom att utföra en educational design research, tillsammans med klassläraren. Det betydde att hon var inne i klassrummet och var med och påverkade matematikundervisningens upplägg tillsammans med läraren.
Fyra strategier
I denna studie sjösattes de fyra strategierna, klargöra, förutsäga, fråga och summera, för att utveckla elevernas förmåga att resonera om matematik. En aktivitet var att eleverna skulle upprätta en ordlista och kunna klargöra vad exempelvis begreppet tal och siffra stod för. För många var det svårt att beskriva trots att läraren försökt att vägleda och stötta. En annan aktivitet var att summera vad de kände till innan och efter de arbetat med geometri.
– Hela syftet var att få eleverna att resonera kring matematik genom att sjösätta strategier vad gäller läsning och skrivning.
Utvecklade resonemanget
– Eleverna utvecklade sin läs och skrivförmåga och resonemangsförmåga i och med interventionerna, säger Cecilia Segerby. Deras resonemang blev rikare då de använde fler matematiska begrepp och mer egna ord för att förklara vad de höll på med. Helklassdiskussionerna blev också mer innehållsrika då elevernas anteckningar lyftes. En viktig aspekt var att kulturen i klassrummet hade en väsentlig roll för hur eleverna utvecklade förmågan att resonera.
– Det är viktigt att visa att redan elever i 4:an kan utveckla läs- och skrivstrategier som rustar dem för deras framtida matematiska lärande.
Vem ska läsa avhandlingen? – Jag tror att blivande lärare och verksamma lärare ska finna den inspirerande. Jag hoppas även att forskare inom det matematikdidaktiska fältet kommer ha intresse av den.
Disputation Sker den 15 september kl. 10:15 i D 138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10,
Malmö högskola.
–Efter massövergrepp finns behov av omfattande rättsliga åtgärder och dessa berör även andra stater än där brotten har begåtts, säger Fanny Holm.
Folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten är massövergrepp som har skett på platser som Auschwitz, Srebrenica, Darfur och Syrien. En vanlig följd av massövergrepp är att både förövare och offer lämnar staten där övergreppen har skett och att rättssystemet i landet ifråga inte har vilja eller förmåga att pröva brotten.
Åtal och gottgörelse Hos stater, internationella organisationer och forskare finns en vilja att förhindra att nya massövergrepp sker och att hitta sätt att rättsligt hantera de övergrepp som redan har skett. Det har lett till en rad initiativ som internationella överenskommelser och inrättande av särskilda domstolar och tribunaler. Avsikten är både att åtala förövarna och ge offren gottgörelse. Gottgörelse till offren kan handla om ekonomisk ersättning, men också andra former av stöd, hjälp och skydd.
I sin avhandling har Fanny Holm studerat såväl folkrättsliga dokument som konventioner och resolutioner som nationell lagstiftning och domstolspraxis, för att ta reda på vilka möjligheter och skyldigheter enskilda stater dels har att åtala förövare, dels vilka möjligheter och skyldigheter man har som gör rättsprocesser möjliga där offren kan kräva gottgörelse av förövare. Studien visar att det finns många folkrättsliga källor som gäller åtal för massövergrepp som skett i utlandet, medan det finns betydligt färre källor som gäller gottgörelse till offren.
Ses som privat angelägenhet – Det är en allvarlig brist på överensstämmelse som kan bero på att frågan om gottgörelse åt offren mer ses som en privat angelägenhet eller som en angelägenhet stater emellan, något som omöjliggör individuella processer. Det kan även ses som en brottsofferfråga och därmed överlämnas det till staterna själva att välja hur de implementerar reglerna. Det leder till att offren inte alltid får tillgång till processer där de kan kräva gottgörelse, säger Fanny Holm.
I avhandlingen föreslår Fanny Holm åtgärder som kan öka staters skyldigheter att ge rättvisa till offren för massövergrepp. Mest brådskande är att minska klyftan mellan kraven kring åtal respektive gottgörelseprocesser. Avhandlingen ger också exempel på hur internationella avtal som finns skulle kunna tolkas samt på hur nya internationella avtal skulle kunna utformas för att öka kraven på stater att ge möjlighet för processer om gottgörelse för massövergrepp som skett utomlands, exempelvis särskilda jurisdiktionsregler för massövergrepp i överenskommelser om civilprocess.
Fanny Holm har tidigare arbetat på Brottsoffermyndigheten och vid domstol samt gjort praktik vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien.
Kontakt
Fanny Holm, telefon: 090-786 77 11, e-post: fanny.holm@umu.se
Disputation
Fanny Holm, Juridiska institutionen, Umeå universitet, försvarar fredag 22 september sin avhandling med den svenska titeln: Rättvisa för offer av massövergrepp: Åtal och gottgörelse i folkrätten (Engelsk titel: Justice for Victims of Atrocity Crimes: Prosecution and Reparations under International Law). Fakultetsopponent: Professor Pål Wrange, juridiska institutionen, Stockholms universitet. Tid: Kl. 10.15-12.00. Plats: Samhällsvetarhuset, Hörsal B, Umeå universitet.
I en studie vid Högskolan Väst undersöktes sambandet mellan barns aggressiva antisociala beteende och deras personlighet.
– Resultatet visar att en normal utvecklad karaktär (kapaciteten att veta vem man är, vart man är på väg och hur kan man samarbete med sin miljö) kan vara en skyddsfaktor för att barnet – även i närvaro av psykiatriska störningar – ska utveckla ett aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes, lektor i psykiatri och kriminologi på Högskolan Väst.
Stor studie
Närmare 2 000 barn i ålder 9-12 år ingick i studien, vars resultat nyligen publicerades i Comprehensive Psychiatry Journal. Deras föräldrar deltog i en telefonintervju, där de skattade sitt barns psykiska hälsa och personlighet. Barnen var utvalda från Sveriges största tvillingstudie (CATSS) för att de hade uppmärksamhetsstörning och hyperaktivitetproblem (ADHD) och/eller autism spektrumstörning (ASD) och/eller trots (ODD). Det fanns också en jämförelsegrupp där inga av dessa problem fanns.
– Resultatet bekräftar tidigare fynd att en undergrupp av ungdomar, med en kombination av funktionsnedsättningar bland annat inom områdena impulskontroll och social interaktion utgör en distinkt högriskpopulation för aggressivt antisocialt beteende, säger Nóra Kerekes.
Vidare visade studien att en normal karaktärsmognad hos barn och ungdomar, även i närvaro av ODD, ADHD och/eller ASD, är en viktig skydd mot aggressivt antisocialt beteende.
– Bekräftelsen av länken mellan en omogen karaktär och aggression, oberoende av psykiatriska störningar, i en ung befolkning är mycket viktigt för att kunna utveckla adekvata behandlingsmetoder, menar Nóra Kerekes.
Föreslår insatser
Terapier som är specifikt riktade mot aggression rekommenderas idag ofta om aggressiva antisociala beteenden inte förändras under en primär (medicinsk) behandling av det psykiatriska problemet hos barnet/ungdomen. Men det finns inte idag några empiriska bevis som stöder användningen av någon drog specifik för anti-aggressiv behandling.
– Resultaten av vår studie har därför hög relevans för utveckling av aggressionsspecifika behandlingsstrategier. Vi föreslår ett fokus på insatser som syftar till att stärka barnets eller ungdomens karaktärsmognande, huvudsakligen dess ansvarstagande, målmedvetenhet och självacceptans.
Forskare från Chalmers och Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har funnit att flera diet- och näringsbiomarkörer – molekyler som kan mätas i blod och som kan knytas till kosten – är kopplade till både risk för åldersdiabetes och framtida risk för att utveckla diabetes. I studien konstateras att kost är ett av de starkaste prognosverktygen för åldersdiabetes hos äldre kvinnor.
Studien, publicerad i den ledande näringsforskningstidskriften American Journal of Clinical Nutrition, genomfördes på 600 kvinnor från Göteborg där diagnos av diabetes gjordes i början av studien, när de var 64 år, och igen efter fem och ett halvt år.
Skyddar mot diabetes Resultaten understryker att kost är en viktig faktor när det gäller risk för att utveckla typ 2-diabetes, och visade att fisk, fullkorn, vegetabiliska oljor och god vitamin E-status var skyddande mot typ 2-diabetes, medan rött kött och mättat fett ökade risken för att utveckla sjukdomen.
– Det som är väldigt viktigt är att vi lyckades nå dessa slutsatser utan att ha ytterligare information om vad kvinnorna hade ätit, säger försteförfattaren Otto Savolainen, doktor vid avdelningen Livsmedelsvetenskap, Chalmers, som arbetar vid Chalmers infrastruktur för Masspektrometri.
Bekräftar kostråd Blodproverna analyserades på Chalmers. Ett unikt ämnesomsättningsmässigt fingeravtryck, inklusive många olika kostbiomarkörer, kunde kopplas till varje kvinna vid den specifika tidpunkt som provet togs. Med hjälp av denna metod var det för första gången möjligt att objektivt bestämma effekterna av viktiga kostkomponenter för framtida risk för typ 2-diabetes samt att hitta skillnader i kostmönster mellan kvinnor med och utan typ 2-diabetes.
– Att samla information om matintag kan vara komplicerat och tidskrävande och är alltid beroende av vad folk kommer ihåg och tror att de borde rapportera. Biomarkörer har inte detta problem. De bekräftar att kostråd om att undvika rött kött och mättat fett och öka intaget av växtbaserade oljor och fullkorn verkar vara sanna, åtminstone för denna grupp kvinnor, säger docent Alastair Ross, ansvarig seniorforskare vid Chalmers avdelning Livsmedelsvetenskap.
Första gången det görs – Den nya metoden har gjort det möjligt för oss att mäta flera kost- och näringsstatusmarkörer samtidigt hos ett stort antal personer. Vi tror det är första gången detta har gjorts, säger han.
Även om kostens roll ofta diskuteras som en förebyggande åtgärd mot att utveckla typ 2-diabetes ger den nya forskningen ett starkt stöd för kostråd och understryker vikten av att ändra kosten för att förbättra hälsan.
– Nya metoder som vår hjälper till att förbättra hur vi mäter kost, och ökar vår detaljförståelse av hur kostmönster relaterar till sjukdom, säger Alastair Ross.
Video: Vi vet vad du äter!
Se kort video om forskarnas nya förmåga att objektivt mäta vad folk äter, och vilken inverkan denna banbrytande teknik kan ha för individer, forskare och samhälle som helhet: Vi vet vad du äter!
Studien gjordes i den så kallade Diwa-kohorten (Diabetes and Impaired glucose tolerance in Women and Atherosclerosis), en tidigare studie gjord av Björn Fagerberg och Göran Bergström, Institutionen för medicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Kontakt
Alastair Ross, docent vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0730-694646, alastair.ross@chalmers.se
Otto Savolainen, doktor vid Institutionen för biologi och bioteknik, Chalmers, 0731-414478, otto.savolainen@chalmers.se
Mycket har sagts sedan Nordkorea genomförde sin senaste provsprängning av vad landet påstår är kärnvapen. Men två uttalanden står ut som representanter för två olika förhållningssätt.
”Det finns inget annat sätt att lösa kärnvapenfrågan än genom fredlig dialog.”
”Nordkorea tigger om krig.”
Det första uttalandet gjordes av Rysslands president Vladimir Putin, det andra av Nikki Haley, USA:s ambassadör i FN. Nikki Haley sa också att ”vi har sparkat den här burken längs vägen länge nog, det finns ingen väg kvar.”
Vad som tar vid när vägen tagit slut är oklart, den mest konkreta beskrivningen är väl Donald Trumps uttalande om ”eld och ursinne”. Ett par dagar senare visade det sig att den amerikanska vägen inte var slut, åtminstone inte den väg som består av sanktioner. Med röstsiffrorna 15-0 beslutade FN:s säkerhetsråd om sanktioner som i praktiken innebär ett stopp för en stor del av Nordkoreas export.
Svaret från Nordkorea blev nya, än hårdare ord. Nordkoreas utrikesdepartement hotade att ”orsaka USA den största smärta och det största lidande som landet någonsin genomlidit i hela dess historia.”
Vägen till dialog
Men i samband med att sanktionerna blev offentliga verkade tonen från USA ha mjuknat. FN-ambassadören Nikki Haley talade inte längre om att vägen var slut utan påpekade att USA inte söker krig. Ifall det är USA:s nya linje att göra klart för Nordkorea att landet inte vill ha krig så är det rätt väg att gå.
Erik Melander, professor i Freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet, beskriver vägen fram till en dialog.
– Det handlar dels om att markera mot dem att de inte ska ta sig friheter, att straffa dem samtidigt som man är smart nog att signalera att vi inte kommer försöka få till en regimförändring genom krig eller slå ut kärnvapen. Det är säkrast för alla att signalera att man inte vill ha krig. Det kan göras genom officiella och inofficiella vägar.
”Människor bor här”, står det på banderollen i bakgrunden. Bilden är från Kiev, Ukraina, 26 Januari 2014.
Vad som blir utgången av en konflikt, fredlig dialog eller konfrontation, hänger på de attityder som finns på båda sidor. Samma sak i konflikter som redan har brutit ut och där en fredsprocess har inletts med förhoppningen att få till en varaktig fred.
– Det forskningen antyder är att normer som spelar på våldsamt manligt ideal gör det svårare att hantera konflikter fredligt för då måste de spela tuffa och kan inte backa, säger Erik Melander. Det är generellt en drivkraft i konflikter.
Feministiska värderingar ökar chansen till fredlig dialog
Erik Melander tror att Angela Merkel hade haft lättare att hantera konflikten med Nordkorea än vad Donald Trump har. Detta då hon inte verkar ha samma behov att besvara förolämpningar med hot om våld, något som inte behöver bero på det faktum att hon är kvinna. I somras publicerade Erik Melander och Elin Bjarnegård, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, en artikel där de analyserade regeringens ambition att få in fler kvinnor i fredsprocesser. Den bygger på en artikel som forskarna publicerade i januari i den vetenskapliga tidskriften The Pacific Review. Där argumenterar de för att feministiska värderingar spelar en större roll än biologiskt kön för benägenheten att ha en icke-fientlig attityd gentemot andra. Den som tror på jämställdhet har en större chans att få till en fredlig dialog.
– Sverige driver hårt att man ska ha in fler kvinnor, och det är viktigt att göra av flera orsaker men om inte normerna ändras så är det inte sannolikt att enstaka kvinnor kan göra så stor skillnad. Man måste försöka komma åt normerna.
Men det finns också andra, mer praktiska skäl att inkludera kvinnor i en fredsprocess, på alla nivåer. Helené Lackenbauer, forskningsledare på FOI och expert på genusfrågor i säkerhetspolitik och konflikthantering, har studerat flera konflikter i världen, bland annat i Mali och Afganistan.
Kvinnors traditionella roll essentiell i samhället
– Många gånger är det så att de frågor som rör kvinnor också är essentiella för att upprätthålla samhället men de frågorna tas inte upp. Det kan handla om att ha mat på bordet, att barnen är hela och rena, att man har sjukvård, att man tar hand om de gamla. I många länder är staten svag och i vissa fall är de uppgifter som kvinnorna sköter, det vill säga tar hand om familjen, det som utgör samhället.
Den illegala vapenhandeln uppgår till ungefär 60 miljarder kronor per år.
– De flesta fredsprocesser leds av internationella samfund och det borde vara en självklarhet att ta med de här frågorna, men det gör man inte nödvändigtvis. I de flesta fall är man angelägen om att få till fredsavtal och det här tar för lång tid.
Istället är det maktfördelning och fördelning av territorium som brukar tas upp vid konflikthantering, samt hur de stridande ska återintegreras i samhället.
Dold maktfaktor
Kvinnorna kan också vara en dold, outnyttjad maktfaktor. Ett exempel är Mali där de kvinnor som Helené Lackenbauer intervjuade var överens om att det främsta problemet inte var islamisterna utan att inte ha tillgång till rent vatten eller samhällsservice, och att regeringen inte var närvarande.
– Kvinnorna var extremt upprörda över det här och de spelade stor roll när islamisterna tog över i och med att kvinnorna mobiliserade unga män. Så man ser dem inte i det offentliga men de har makten över sina söner.
Om inte kvinnorna inkluderas i ett fredsavtal kan de känna att avtalet inte gäller, och använda sin makt på ett sätt som motverkar fred.
– Kvinnorna ska vara med, inte bara för att de ska vara bättre än män på att förhandla, utan för att de har betydelse för samhället och kan påverka konflikter.
Text: Johan Frisk, på uppdrag av forskning.se
Den alltmer upptrappade stämningen mellan främst Nordkorea och USA hintar om att ett kärnvapenkrig kanske inte är så långt ifrån en realitet som man gärna vill tro.
Det finns dock andra, mindre kända och mindre uttalade hot mot mänskligheten som på sikt utgör ett lika stort hot mot vår arts överlevnad som kärnvapen gör. Vilka dessa är och hur vi kan skydda oss mot dem är något som Olle Häggström, till vardags professor i matematisk statistik på Chalmers, anser är ytterst viktigt att kartlägga.
Det är också anledningen till att han anordnar forskningsprogrammet Existential risk to humanity som äger rum i september och oktober på Chalmers och Göteborgs universitet. Exakt vad de ska prata om är dock inte hugget i sten.
– Om man kan tala om i förväg exakt vad som ska hända så är det ingen riktig forskning, säger Olle Häggström.
Han kan dock avslöja vad han anser vara de främsta hoten mot mänskligheten just nu:
Hoten mot mänskligheten – topp 5
Kärnvapen. Hotet från kärnvapen är enligt Olle Häggstöm helt i särklass just nu. Det har funnits med oss sedan 1945, men har under tiden varierat i sin hotbild. I och med att USA fick en ny president i Donald Trump ökade risken för ett nytt kärnvapenkrig väsentligt, menar han.
– USA valde en person som inte alls är lämpad att sitta på den positionen, vilket har gjort kärnvapen till ett ytterst aktuellt hot, säger Olle Häggström.
Bioteknologisk krigsföring. Tittar vi ett tiotal år framåt i tiden överskuggas vi av ytterligare ett hot, nämligen artificiella virus och bakterier.
– Det är en teknologi som är svår att hindra spridningen av. Kärnvapen är fortfarande, 70 år efter att de utvecklades, ett tiotal staters exklusiva egendom, men kunskapsspridningen är mycket större med biologiska vapen. Om de hamnar i händerna på exempelvis en terroristgrupp är vi i en farlig situation.
Artificiell intelligens. På ännu lite längre sikt finns risken med intelligenta robotar som bygger ännu mer intelligenta robotar.
– När människan inte längre är den mest intelligenta varelsen på jorden, kommer vi då att kunna behålla kontrollen? Om den artificiella intelligensens drivkrafter inte står i väldigt bra samklang vad gäller mänskliga värderingar kan det lätt gå väldigt illa, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg, forskare vid Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford håller med om Olle Häggströms topp tre, men lägger till ytterligare två hot:
Globala systemhot. Många av hoten är långsamma, vilket innebär att det finns en risk att vi skjuter upp dem till kommande generationer. Detta gäller främst det som Anders Sandberg kallar ”osexiga existensiella risker”, till exempel överbefolkning och pandemier.
– I många fall är det inte självklart vilka riskerna är, vilket gör dem svåra att behandla. Vi vet till exempel ganska väl vad vi kan göra om vi hotas av en asteroid eller en supervulkan, men dessa hot är egentligen ganska osannolika. Däremot har vi inte lika bra skydd mot exempelvis pandemier, vilket ebolautbrottet visade.
Svarta hål. För några år sedan var det en debatt om att partikelacceleratorn i Schweiz eventuellt skulle kunna producera svarta hål som till slut skulle leda till att hela jorden kollapsar. Fysikerna bekräftade att detta skulle kunna hända rent teoretiskt, men konstaterade också att jorden har träffats av mer kosmiska stålar än vad partikelacceleratorn skulle kunna uppbåda.
– Det är dock viktigt att vi gör ny forskning så att vi vet att det är säkert. Problemet är hur man ska kunna förklara detta för allmänheten, säger Anders Sandberg.
– Mänsklighetens överlevnad är ett underutforskat område och det behövs mer kunskap om det än vad vi har i dag. Vi vill säkerställa en lång och blomstrande framtid för mänskligheten och därför behöver vi ta reda på de största riskerna mot den och vad vi kan göra för att undvika dem, säger Olle Häggström.
Anders Sandberg på Future of the Humanity Institute vid universitetet i Oxford är vetenskaplig ledare för forskningsprogrammet som i höst ska identifiera hoten mot mänskligheten. Han är inne på samma spår som Olle Häggström.
– Visst kommer vi att sammanfatta de mest intressanta sakerna, men det här är ju riktig forskning och vi vet inte ännu hur man ska hantera dessa frågor. Förhoppningsvis får vi nya uppslag att arbeta med och att det stimulerar till mer forskning i USA, England och framförallt Sverige.
Sammanlagt ett 20-tal forskare från olika länder deltar och forskningsprogrammet innebär framförallt en möjlighet för forskare inom olika discipliner att sitta ner och prata med varandra.
Mänskligt skapade hot
– Vi drunknar i mänskligt skapade hot. Därför får vi skjuta lite på de icke akuta hoten från asteroider och supervulkaner för när det gäller att skydda oss från existensiella hot gäller det främst från våra egna teknologier, säger Olle Häggström.
Att de allra mest akuta hoten mot mänskligheten är skapade av oss själva kan nog få vissa att ifrågasätta syftet att rädda en sådan självmordsbenägen art. Att göra ingenting och låta mänskligheten utrota sig själv tycker dock Olle Häggström inte är en rimlig lösning.
– Inte mycket är vunnet på att sitta och oroa sig över att människor är korkade. Hoten har och göra med att vi inte koordinerar våra handlingar på rätt sätt, vilket gör att det uppstår teknologiska kapplöpningar. Det viktiga är hur man organiserar ett samhälle som faktiskt kan hantera den här sortens problem.
Han får medhåll av Anders Sandberg.
– Bara för att något är naturligt betyder det inte att det är rätt och det faktum att en art dör ut betyder inte att det är bra att den gör det. Men vi måste tänka igenom vad vi vill med universum och där finns det fantastiskt mycket att utforska.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Svår och ofta återkommande halsbränna och sura uppstötningar, så kallad refluxsjukdom, drabbar mellan 10 och 20 procent av den vuxna befolkningen. Den vanligaste behandlingen är läkemedel som gör magsäcksinnehållet mindre surt. För de allra flesta innebär det att symtomen minskar. Däremot hjälper behandlingen inte mot den bakomliggande sjukdomen.
Titthålsoperation En alternativ behandlingsmetod är operation med så kallad antirefluxkirurgi. Denna operation görs numera oftast med titthålsteknik, där man skapar ett mekaniskt hinder för magsäcksinnehållet att komma upp i matstrupen. Men operationerna har blivit ovanligare efter millennieskiftet, dels för att läkemedlen oftast är effektiva, men också på grund av att operationen kan medföra risk för komplikationer och återfall i refluxsjukdom. Äldre studier av återfall efter operation har varit små och visat varierande resultat, några av dessa studier har dock visat på väldigt hög återfallsrisk.
För att bättre klarlägga återfallsrisken efter antirefluxkirurgi med titthålsteknik har forskare vid Karolinska Institutet genomfört en stor studie, där man har följt upp alla vuxna refluxpatienter som genomgått sådan operation i Sverige mellan 2005 och 2014. Bland 2 655 opererade patienter kunde forskarna se att 18 procent hade fått återfall av reflux, vilket är lägre än i de flesta tidigare studierna. Av de patienter som fick återfall behandlades 84 procent med långtidsbehandling med läkemedel och endast 16 procent med en ny operation. Endast 4 procent av alla patienter i studien drabbades av någon komplikation, oftast handlade det om komplikationer av låg svårighetsgrad.
Återfall av reflux var vanligare bland kvinnor, äldre och personer med andra sjukdomar. Risken var lägst bland friska män under 45 år.
Alternativ för unga och friska – Denna typ av operation med förhållandevis låg risk för komplikationer kan vara ett underutnyttjat behandlingsalternativ, särskilt hos unga och friska personer med svår refluxsjukdom, säger Jesper Lagergren, professor vid institutionen för molekylär medicin och kirurgi på Karolinska Institutet och huvudansvarig för studien.
Medicinerna är lättillgängliga och ger god symtomlindring men behandlar inte den bakomliggande sjukdomen. Medicineringen är oftast livslång och långvarig behandling kan på lång sikt ge komplikationer i form av benskörhet, lunginflammation och vissa typer av mag–tarminfektioner.
– Operation kräver ingen längre sjukhusvård och är en engångsbehandling, men medför risker för komplikationer och återfall av reflux. Tidigare jämförelser mellan medicinering och kirurgi har visat att livskvaliteten är bättre efter operation jämfört med medicinering och det har även bedömts sannolikt att det är mer kostnadseffektivt i ett längre tidsperspektiv, säger Jesper Lagergren.
Kontakt
Jesper Lagergren, professor och överläkare,
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet,
tel: 08-517 760 12, 070-227 40 88,
e-post: jesper.lagergren@ki.se
John Maret-Ouda, läkare, forskarstuderande
Institutionen för molekylär medicin och kirurgi, Karolinska Institutet, tel: 070-349 15 52, e-post: John.Maret.Ouda@ki.se
– Med den nya behandlingen skulle vi kunna erbjuda betydligt bättre skydd mot frakturer och därmed kunna hjälpa många patienter med uttalad osteoporos, säger Mattias Lorentzon, medförfattare till studien, professor i geriatrik på institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, och överläkare på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Många patienter med uttalad benskörhet och hög frakturrisk kan ofta inte återfå sin ursprungliga skelettstyrka. De fortsätter att få frakturer även vid behandling enligt rådande standard med alendronat i tablettform varje vecka.
Alendronat ökar bentätheten genom att bromsa nedbrytning av skelettet och minskar därmed risken för fraktur med 20-50 procent. Många med osteoporos, inte minst äldre kvinnor, fortsätter dock att bryta sig, ibland bara genom fall från stående. Frakturerna leder till funktionsnedsättning och lidande, och vid höft- och kotfraktur ofta till för tidig död.
Lägre risk för fraktur
I den aktuella studien ingick 4 093 kvinnor, i genomsnitt 74 år gamla, med osteoporos och tidigare fraktur. De lottades till tolv månaders behandling med endera alendronat eller det nya läkemedlet romosozumab, en antikropp som blockerar ämnet sklerostin, som bromsar nybildning av ben. Behandling med romosozumab leder därmed till en snabb nybildning. Efter de första tolv månaderna fick alla patienter alendronat i tolv månader.
Risken för kotfraktur under studiens gång visade sig vara 48 procent lägre för de som fick romosozumab jämfört med gruppen som fick alendronat hela tiden. Andelen drabbade i de två grupperna var 6,2 respektive 11,9 procent.
Risken för klinisk fraktur, exempelvis fraktur på arm eller ben, var 27 procent lägre i gruppen som fick romosozumab. Här var andelen drabbade 9,7 respektive 13,0 procent i de olika grupperna.
Andelen biverkningar och allvarliga biverkningar var i stort sätt lika vanliga i båda behandlingsgrupperna. Man observerade dock att allvarliga kardiovaskulära händelser, som hjärtinfarkt eller stroke, inträffade hos 2,5 procent av patienterna som fick romosozumab, mot 1,9 procent i gruppen som fick alendronat under studiens första tolv månader.
Hjälp för högriskpatienter Enligt Mattias Lorentzon behöver säkerhetsaspekterna med det nya läkemedlet studeras ytterligare. En tidigare och nästan dubbelt så stor studie har dock visat att romosozumab inte ger någon ökad risk för kardiovaskulära händelser jämfört med placebo.
– Med romosozumab i behandlingsarsenalen skulle vi kunna förhindra många frakturer hos högriskpatienterna, avslutar han.
Artikeln är publicerad i The New England Journal of Medicine (NEJM):
– Högskoleprovet kan få väldigt stora konsekvenser för provdeltagarnas hela framtid eftersom det kan avgöra om man kommer in på en attraktiv utbildning. Därför är det viktigt att säkerställa att provet håller hög kvalitet, säger Jonathan Wedman.
I sin doktorsavhandling har han undersökt högskoleprovets så kallade validitet, det vill säga hur väl provet verkligen mäter vad det är avsett att mäta: studiefärdighet. Högskoleprovet förändrades kraftigt hösten 2011 genom att antalet uppgifter och delprov blev fler samt genom att provet delades upp i två separata delar, en kvantitativ del och en verbal del. Den förändringen medförde också att ny forskning behövdes, för att utvärdera det nya provets validitet, eller för att vara mer korrekt: för att utvärdera validiteten i tolkningarna och användningarna av provpoängen.
Robust teoretisk modell kan bli bättre
Jonathan Wedman har i fyra studier tagit fram ett förslag till en teoretisk modell för högskoleprovet samt gjort statistiska analyser av högskoleprovsdata från 100 000, respektive 140 000 och 250 000 provdeltagare. Resultaten visar att även om den teoretiska modellen är robust i sin nuvarande utformning, skulle vidare validitetsstudier gynnas av ett tydligare definierat innehåll för begreppet studiefärdighet.
Resultaten visar också att poängen på den kvantitativa och verbala delen ger en korrekt bild av provdeltagarnas styrkor och svagheter men att delprovspoängen inte gör det i samma utsträckning. Dessutom verkar det som att kvinnliga provdeltagare gynnas på ungefär en femtedel av ordförståelse-uppgifterna, medan manliga deltagare istället gynnas på lika stor del av uppgifterna i engelsk läsförståelse.
– Om könsmönstren kvarstår bör delproven i ordförståelse och engelsk läsförståelse studeras närmare för att se om några åtgärder behövs så att delproven genom sin utformning inte missgynnar något kön, säger Jonathan Wedman.
Jämförbara provresultat
Högskoleprovsresultat är giltiga i fem år och det innebär att det är mycket viktigt att provresultat från olika tillfällen är jämförbara så att konkurrensen till utbildningar blir rättvis. I avhandlingen har Jonathan Wedman också undersökt om den statistiska metod, som används för att göra provpoäng från olika provtillfällen jämförbara, är lämplig och om det är den bästa möjliga metoden för ändamålet. Resultatet tyder på att nuvarande metod är lämplig men resultatet var något oklart om det är den bästa metoden eller inte.
För mer information: Jonathan Wedman. Telefon: 090-786 55 27. E-post: jonathan.wedman@umu.se
Kombinerade effekter av klimatförändringar och resursutvinning kräver anpassningsbara strategier för att skapa och upprätthålla en livskraftig renskötsel i norra Skandinavien och Finland, även kallat Norra Fennoskandien. För att forma sådana strategier behövs det gemensamma åtgärder mellan renskötare, andra markanvändare, myndigheter och politiker på olika administrativa nivåer och integration av deras olika kunskaper.
Dessa slutsatser framhålls i en rapport som sammanfattar det omfattande forskningsprojektet TUNDRA, som bedrivs av flera universitet och forskningsinstitut i Finland, Norge och Sverige. I den nyligen publicerade slutrapporten kombinerar forskarna ekologiska resultat och workshops som renskötare deltog i med möjliga politiska ramar för styrning av renskötsel. Redaktörer för slutrapporten är Umeåforskaren Tim Horstkotte och professor Jukka Käyhkö vid Åbo universitet.
Fler träd och buskar Ett varmare klimat kommer att leda till ökad tillväxt av träd och buskar både norrut och uppåt bergshöjder, till exempel av björk och vide. Som följd minskar området av öppen tundra betydligt, med negativa konsekvenser för biodiversiteten i Arktis. Dessutom kommer ökande temperaturer under våren att påskynda snösmältningen. I kombination kan dessa effekter avsevärt sänka reflektionen av inkommande solstrålning, vilket kan leda till en förstärkande återkoppling till klimatförändringar.
Där trädgränsen redan har stigit behöver renskötare anpassa sitt sätt att bedriva renskötseln. Hittills är dessa ändringar emellertid inte allmänt sett som ett stort problem. I stället beror betydelsen av dessa förändringar på när och var vissa skötselstrategier äger rum.
– Renbete kan bryta den förstärkande återkopplingen mellan ökad tillväxt av träd och klimatuppvärmning. Genom att förhindra invasion av träd och buskar kan renar bidra till att hålla tundran öppen, vilket är en förutsättning för överlevnad och bevarande av många arktiska växter. Det är denna interaktion som potentiellt kan formas av renskötseln, men detta innebär ofta en avvägning mellan olika skötselalternativ, säger Tim Horstkotte, postdoktor på Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Oklar lagstiftning I synnerhet betonade renskötare att kombinerade effekter av omvärldsfaktorer och mänskliga aktiviteter påverkar deras möjligheter att bedriva renskötseln. Till exempel begränsar andra former av markanvändning så som skogsbruk, vattenkraftsutbyggnad och infrastruktur deras möjligheter att anpassa sig till effekterna av klimatförändringen. Dessutom anser renskötare att en oklar lagstiftning och brist på självbestämmande är utmaningar.
– Det är tydligt att politiska beslut och maktförhållanden allvarligt påverkar renskötselns framtid. Att främja processer för gemensam kunskapsproduktion kan därför vara ett led i att undvika misstro i de politiska besluten samt bidra till ökad ömsesidig förståelse mellan berörda parter, säger Tim Horstkotte.
Rapport
Nordic Centre of Excellence (NCoE) TUNDRA How to preserve the tundra in a changing climate har varit ett femårigt projekt (2011–2015) inom ramen för Toppforskningsinitiativet (TRI) vid NordForsk.
Slutrapporten av TUNDRA är publicerad på engelska, svenska, finska och nordsamiska.
Kontakt
Tim Horstkotte, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, telefon: 090-786 59 82, e-post: tim.horstkotte@umu.se
Doktoranden Sofia Serholt har undersökt hur mellanstadieelever i en västsvensk grundskola interagerar med en så kallad humanoid robot med människoliknande kropp, huvud och armar i klassrummet.
− Jag har testat hur barnen reagerar på vanliga undervisningsinstruktioner som ges av antingen en robot eller en lärare för att bygga en Lego-figur. Resultaten visar att barnen är villiga att lyssna på anvisningarna från roboten, men att de till skillnad från samspelet med läraren inte söker hjälp från den när de inte förstår, säger Sofia Serholt.
Hon har även analyserat barnens reaktioner på robotens sätt att prata och röra på sig. Det visade sig att barnen besvarade robotens sociala kommunikation, exempelvis att eleverna svarade när roboten sa hej, att barnen reagerade när de fick beröm för något de var bra på, och att eleverna replikerade på frågor som ställdes av roboten, som om att roboten var en betydelsefull aktör i klassrummet.
Förväntar sig att roboten ska förstå
− Å andra sidan såg jag att barnens samspel med roboten ofta misslyckades när den inte lyckades interagera med barnen på ett för dem meningsfullt sätt. Det är tydligt att barnen har förväntningar på roboten att den ska förstå och tolka deras intentioner. Men när detta inte sker så försvinner samspelet, säger hon.
Användandet av robotar i klassrummet kan ses som en naturlig följd av skolans pågående digitalisering, där digitala hjälpmedel så som exempelvis laptops och interaktiv teknik blir allt vanligare. En människoliknande robot kan i sin tur underlätta det digitala lärandet genom att förstärka det sociala samspelet mellan tekniken och eleven.
Med hjälp av intervjuer och enkätundersökningar som Sofia Serholt gjort med lärare och elever framträder också många etiska utmaningar med robotar i skolan.
− Hur säkerställer vi barnens integritet och vad blir konsekvenserna av robotar i klassrummet på sikt? Och vem bär ansvaret för robotar i skolan, inte bara i relation till vad som sker i klassrummet, utan även i händelse av oförutsedda och negativa konsekvenser som kan inträffa? Dessa frågor måste hanteras innan robotar kan ses som en möjlig teknologi i skolan, säger hon.
För mer information: Sofia Serholt, doktorand vid institutionen för tillämpad IT, Göteborgs universitet
E-post: sofia.serholt@ait.gu.se
Telefon: 073-710 8076
Idag är traktorn en självklar del i det helt mekaniserade lantbruket, och kanske också själva sinnebilden för det. Men hur gick det egentligen till under den tid då traktorer och motorplogar började säljas i Sverige för omkring ett sekel sedan? Och vad fanns det för skillnader mellan svensktillverkade och importerade maskiner? Om detta berättar Per Thunström i en avhandling från SLU.
Per Thunström har ett mer än trettioårigt intresse för svensk traktorhistoria bakom sig. Nu har han efter en systematisk genomgång av olika arkiv publicerat den förmodligen första akademiska skriften om traktorns intåg i det svenska jordbruket.
Fick stort inflytande I sin licentiatavhandling fokuserar Thunström på introduktionsperioden, åren 1905–1930. Han har kartlagt den tekniska utvecklingen i hela det utbud av traktorer och motorplogar som fanns på den svenska marknaden under denna tid, och även jämfört de svensktillverkade maskinerna med de som importerades. Han har också undersökt hur produktion och marknadsföring påverkade utvecklingen, och hur olika aktörer och deras nätverk banade väg för det motoriserade jordbruket. Detta aktörsnätverk visade sig vara ganska litet, men det kom att få stort inflytande på utvecklingen.
Den första traktorn som användes i praktisk drift i Sverige var en International Harvester 1908 vid Nyckelby gård utanför Bålsta i Uppland. Foto: A. Willmansson, Enköpings museum
Per Thunström visar att många skilda system och konstruktioner provades när förbränningsmotorn hade utvecklats till ett stadium där den även var möjlig att använda inom fältmekanisering. Efter hand kom traktorsystemet där redskapen drogs efter maskinen att bli allenarådande. Under första världskriget, då Sverige var utestängt från import, uppkom här i landet däremot en speciell typ av motorplogar som fick god spridning på den svenska marknaden. Dessa motorplogar hade plogkroppar som kunde lyftas individuellt och en motor som kunde frikopplas vid stenpåkörning.
Slog ut svenska motorplogar När importvägarna åter öppnades efter krigsslutet inkom ett flertal amerikanska traktorfabrikat, med den revolutionerande och prisbilliga Fordson-traktorn i spetsen. Dessa traktorer, tillsammans med de väl fungerande självlyftande bogserplogarna, gjorde att de svenska motorplogskonstruktionerna slogs ut. Utslagningen förstärktes av 1920-talets ekonomiska krisår, som även drabbade övriga inhemska och importerade traktorer.
Trots påverkan från de flercylindriga förgasarmotorer som de utländska traktorerna vanligen var utrustade med, fortsatte de kvarvarande svenska traktortillverkarna att använda sig av tändkulemotorer, som huvudsakligen kan ses som en svensk specialitet. Traktoranskaffningen fick en tillfällig nedgång under 1920-talets krisår, men tog därefter förnyad fart och spreds till nya köparkategorier, särskilt under senare delen av årtiondet.
Vid undersökningstidens slut hade traktorn förvandlats från en ”plöjningsmaskin” till en ”universaltraktor”, som en av Sveriges traktorpionjärer beskrev utvecklingen i tidskriften Lantmannen 1930. Vid denna tidpunkt hade det uppkommit ett fåtal dominerande traktortyper. Förutom den vanliga Fordson-typen fanns t.ex. bandtraktorer och ”row-crop”-traktorer, som då fått mer specialiserade uppgifter.
– Traktorernas intåg i jordbruket var alltså beroende av utvecklingen av de tekniska funktionerna, men det påverkades också starkt av de ekonomiska konjunkturerna och av avspärrningarna under första världskriget, konstaterar Per Thunström.
Kontakt
Per Thunström, licentiat vid inst. för stad och land, avd. för agrarhistoria
Sveriges lantbruksuniversitet och akademiarkivarie vid enheten bibliotek, arkiv och historiska projekt, Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, tel 08-54 54 77 16, epost per.thunstrom@klsa.se
Avhandlingen publiceras även av KSLA, som nr 75 i serien Skogs- och lantbrukshistoriska meddelanden.
Disputation Per Thunström, institutionen för stad och land, försvarade sin licentiatavhandling Traktorernas intåg. Teknik, produktion och marknadsföring i Sverige under introduktionsperioden 1905–1930 den 1 september 2017 vid SLU i Uppsala.
