I slutet av mars samlas experter i Malmö från både Sverige och utlandet för att diskutera hur Sverige bör rusta sig för att hantera stranderosion och extremt högvatten.
– Sanningen är att Sverige är synnerligen dåligt rustat. En kraftig storm kan leda till stor förödelse, säger Caroline Fredriksson som är doktorand i kusthydraulik vid LTH och den som ordnar konferensen.
En förklaring är att ansvaret för Sveriges kustförvaltning idag faller mellan stolarna.
England en förebild
Därför har hon och hennes forskarkollegor bjudit in experter från olika myndigheter, kommuner, universitet och konsultföretag och med olika yrkesbakgrund såsom biologer och ingenjörer.
– Ett första steg är att vi måste börja prata tillsammans med dessa frågor. Därefter anser jag att nationell strategi bör formuleras. Det här är en nationell fråga och inte endast en fråga för oss i Skåne, säger hon.
Ett land som anges som förebild och kommit längre i att både förebygga skador och varna invånare vid kris är England. Landet har en nationell samordnare – motsvarande position finns inte i Sverige – som även han kommer till konferensen för att berätta om deras erfarenheter av kustöversvämningar och förhoppningsvis inspirera.
Detta bör Sverige göra för att höja beredskapen
1.Utred översvämningsrisken utmed kusten. Precis som att vi har utrett översvämningsrisk utmed våra vattendrag behöver vi utreda översvämningsrisken från havet. Det är ett åtagande i EUs översvämningsdirektiv som Sverige inte har levt upp till.
2.När vi har kunskap om risken behöver vi utföra åtgärder, det kan handla om att bygga skyddsvallar, förstärka stränder och sanddyner eller anpassa bebyggelse till att tåla översvämningar då och då.
3.Vi kommer inte att kunna skydda oss mot allt som kan hända, vi behöver därför beredskap för att hantera översvämningssituationer. Detta omfattar förbättrade prognossystem, varningssystem – till exempel att meddelande skickas ut via mobiltelefoner till samtliga som befinner sig inom ett område som riskeras att översvämmas, evakueringsplaner, m.m.
4.Som fastighetsägare bör man ha tänkt igenom vad som händer vid ett extremt högvatten, skador kan begränsas genom att flytta undan känsliga föremål från källare, parkera bilen på en säker plats eller lägga ut sandsäckar för att förhindra att vatten rinner in på tomten.
År 1872 drabbades den skånska sydkusten av en storm som orsakade stor förödelse även om det på den tiden bodde betydligt färre människor i de drabbade kustområdena än vad det gör idag. På sätt och vis var översvämningsskyddet bättre på den tiden, på Falsterbonäset till exempel var bebyggelsen belägen i terrängens höjdpunkter och tångvallar skyddade området vid högvatten. Idag skulle konsekvenserna av en liknande händelse bli betydligt värre. Den typen av extrema översvämningar är sällsynta men kan inträffa när som helst, och kommer att bli allt vanligare i framtiden.
Stormfloden 1872 inträffade mellan den 12 november och 14 november då delar av södra Östersjön steg tre meter över normalt vattenstånd. Ett kraftigt lågtryck över Danmark skapade en orkan natten den 13 november med vindstyrka på över 32 meter i sekunden som drev samman vattnet i Östersjön åt väster. Hårt drabbade blev sydkusten av Skåne, södra Falster, Lolland med de högsta noteringarna på 3,3 meter på södra Jyllands östkust och i Slesvig omkom 80 personer. De svåraste skadorna längs den tyska Östersjökusten drabbade Eckernförde, där hela staden blev översvämmad. Totalt krävde Stormfloden 271 människoliv, 2885 byggnader förstördes och 15 160 människor förlorade sina hem. Källa: wikipedia
– Vid köpsituationer påverkas vi av många olika faktorer, ofta utan att vi ens själva är medvetna om det. I den här studien ville jag undersöka hur närvaron av fysiskt attraktiva personer påverkar vilka menyval vi är villiga att spendera pengar på och om det finns några könsspecifika skillnader, säger Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, vid CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet.
Kvinnor köper hälsosamt och män spenderar mer på lyx
I studien fick manliga och kvinnliga deltagare se helkroppsbilder av attraktiva eller mindre attraktiva personer av det motsatta könet. Därefter fick de berätta hur mycket pengar de var villiga att spendera på olika typer av mat och dryck.
Kvinnor som exponerades för attraktiva män var mer villiga att spendera pengar på hälsosam mat. Män som fick se attraktiva kvinnor var istället mer motiverade att köpa dyr mat och dryck.
Evolutionspsykologisk förklaring
Resultaten förklarar Tobias Otterbring utifrån evolutionspsykologiska teorier om människors partnerpreferenser. Forskning visar att män, mer än kvinnor, värdesätter en potentiell partners hälsa och skönhet. Kvinnor, mer än män, värdesätter en potentiell partners status och ekonomiska tillgångar.
– Slutsatsen av studien är att attraktiva personer av det motsatta könet triggar ett konsumtionsmönster som speglar människors partnerpreferenser. Ur ett marknadsföringsperspektiv indikerar resultaten att attraktiva män, exempelvis servicepersonal eller ”heta hunkar” i reklam, kan öka kvinnors benägenhet att konsumera produkter associerade med hälsa och skönhet. Attraktiva kvinnor tycks aktivera mäns benägenhet att konsumera för att imponera, säger Tobias Otterbring.
Kontakt:
Tobias Otterbring, forskarstuderande i psykologi, CTF, Centrum för tjänsteforskning vid Karlstads universitet, 054-700 25 93, 072-536 65 00, tobias.otterbring@kau.se
Det visar Nina Åkerlund i en avhandling i socialt arbete från Linköpings universitet.
Hon har intervjuat 20 barn mellan 11 och 19 år som har upplevt våld mellan de vuxna, oftast är det mamman som varit utsatt.
Syftet med avhandlingen är att ta reda på hur barnen beskriver sina egna handlingar och reaktioner i samband med våldet, men även hur deras syskon, mor- och farföräldrar och andra vuxna i deras närhet reagerar och handlar.
– I den bästa av världar skulle de vuxna anmäla våldet, men det görs inte alltid. Det finns en ovilja att lägga sig i, ibland också en rädsla för personen som utövar våldet. Far- och morföräldrar kan till exempel känna dubbla lojaliteter. De vill finnas till för sina barnbarn men vill samtidigt inte lägga sig i de vuxnas förehavanden. Även andra vuxna runt barnen kan känna samma dubbla lojalitet, de kanske är bästa kompisar till de vuxna i familjen, säger Nina Åkerlund.
Däremot stöttar de vuxna genom att bidra med många vardagshandlingar som underlättar och skapar trygghet för barnet och eventuella syskon, som att öppna upp sitt hem, komma hem till familjen eller ringa till barnet.
Tre olika strategier
Nina Åkerlund har också studerat barnens strategier inför våldet i familjen och positionerar dem på tre olika sätt; som ”sårbart offer”, som ”sårbar men kompetent aktör” eller som ”vuxenlik och omsorgsgivande aktör”.
– Den första grupperingen innebär att barnen öppet visar sin utsatthet, att de är rädda och ledsna. Här handlar det oftast om de yngre barnen. I den andra gruppen visar barnen också sin sårbarhet, men de ger även uttryck för sina egna önskemål och behov. Den tredje mer vuxenlika gruppen barn visar inte sin egen sårbarhet. De tar istället ett stort ansvar för situationen, till exempel genom att ta hand om syskon eller ingripa mot våldet.
För att barnen ska få den hjälp de behöver måste de uppfattas som både sårbara och kompetenta, visar resultaten. Det vill säga det räcker inte med att ”bara” vara ledsen, utan barnen måste också vara tydliga med sina egna behov.
– Då kan omgivningen gå in och reagera på ett sätt som gagnar barnen. Om de enbart visar sig sårbara så agerar de vuxna visserligen, men de kan lätt bestämma över huvudet på barnet.
De som agerar ”vuxenlikt” får minst hjälp
De stora förlorarna är de barn som agerar vuxenlikt, påpekar Nina Åkerlund.
– De kan må precis lika dåligt som de barn som visar upp sin sårbarhet, men de uppfattas inte så av de vuxna och får därmed inte det stöd de behöver. Istället kan de uppmuntras med ord som ”vad bra att du tar hand om dina syskon” eller ”jättefint att du hjälper din mamma”.
Nina Åkerlund hoppas att avhandlingen inte minst ska vara ett bidrag till socialtjänsten i arbetet med våldsutsatta barn och deras sociala nätverk.
– Det finns en osäkerhet bland många socialarbetare hur de ska tala med barnen och göra dem delaktiga i utredningen.
Nina Åkerlund är knuten till Avdelningen för socialt arbete vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, ISV, Linköpings universitet. Hon arbetar som utvecklingsledare på länsstyrelsen i Jönköpings län i frågor som rör mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Avhandlingen är ett samarbete mellan Linköpings universitet och Region Jönköping.
Eleverna i studien visar hur oinspirerande och frustrerande det kan vara att finnas i en miljö där man inte kan kommunicera enkelt på grund av brist på ord och/eller en låg kunskapsnivå i hur ett språk fungerar. Ändå visar många av dem att man trots allt kan acceptera denna utmaning och gilla läget; lära sig något nytt och känna samhörighet.
– Eleverna visar på hur man genom att iaktta och plocka upp färdiga fraser från dem som kan ett språk bra, får hjälp med att verbalisera påståenden och lättare kunna säga saker korrekt och med bra flyt, säger Parvin Gheitasi och fortsätter:
Köper planeringstid
– De visar även på nyttan med att använda dessa färdiga fraser för att ”köpa planeringstid” i ett samtal, stärka sitt självförtroende och kunna delta i konversationer där man initialt annars skulle ha känt sig osäker på att yttra sig.
Användningen av dessa fraser påverkar inte bara elevernas relation med varandra utan även förhållandet till sina lärare; precis som skolkamrater kan lärare vara språkliga förebilder.
Studien visar även hur eleverna ibland använder de talande orden och språket som en rolig lek. Hur lek med språkljud hjälper en att minnas fraser lättare. Ett annat sätt att leka med språket påminner om att bygga med Legobitar.
– Man väljer en bit från högen och ersätter den med en annan med liknande form men kanske en annan färg. Genom att på det sättet avvika från de konventionella språkkonstruktionerna kan man öva sig i ett språk och samtidigt ha kul.
Variation i användningen av fraser
Vidare konstateras att även om alla elever i studien är användare av färdiga fraser, så är det stor variation mellan enskilda elever i deras metoder och avsikter. Vissa elever använder fraser för att utöka sin repertoar och förbättra sitt språk, medan andra använder dem i motsatt riktning. Till exempel genom att använda frasen ”jag vet inte” för att slippa vidare konversation som i sin tur hade kunnat vara utvecklande.
– Vissa av eleverna var konservativa och höll sig till sina uppsättningar av fraser medan andra lekte med språkets normer och lät språkövningar bli till en rolig lek. Sammanfattningsvis verkar det som att de enskilda elevernas olika personligheter, behov och/eller begränsningar kan tjäna som förklaring till hur färdiga fraser tillämpas i olika sammanhang.
– Tanken är att använda VTI:s simulator i Göteborg, SIM IV, som bas. Enkelt uttryckt så kommer vi utgå från simulatorns rörelseplattform och fästa en vanlig cykel där istället för en lastbils- eller personbilskabin, säger projektledare Fredrik Bruzelius, som är forskare på VTI.
Simulatorn kommer att vara helt unik med många möjligheter till att simulera rörelser hos cyklisten. Dessutom kommer cykeln att vara rörlig i sidled och gå att luta mot plattformen. Sedan tidigare finns det cykelsimulatorer där man använder fasta cyklar och virtual reality-glasögon. Skillnaden med att använda en rörelsebaserad simulator är att det blir en mer verklighetstrogen upplevelse som kan ge bättre data att använda i forskning och utveckling.
Simulerar riktiga cykelrörelser med balans – Cyklister i simulatorn kommer att behöva balansera precis som man gör på en riktig cykel, säger Fredrik Bruzelius.
Simulatorer är utmärkta verktyg att använda sig av när man vill undersöka exempelvis ny utformning av vägar eller hur människor beter sig i trafiken. Med hjälp av simulering kan man göra experiment som är repeterbara, där förutsättningarna är precis lika varje gång. Dessutom kan man utföra försök utan att utsätta någon för risken för skador eller olyckor som finns i verklig trafik.
Syftet med det nya simulatorprojektet är att skapa en plattform för forskning med hög ekologisk validitet, det vill säga att cyklingen i simulatorn blir så verklighetstrogen som möjligt. Tanken är att forskningsprojekt om cykelinfrastruktur, cyklistbeteende och annat som rör cykling och cyklister, i framtiden ska kunna använda denna nationella resurs.
Projektet är finansierat av Vinnova genom FFI-programmets (Fordonsstrategisk Forskning och Innovation) specialsatsning på cyklar. Utöver VTI så medverkar Göteborgs Stad, Cycleurope och Chalmers tekniska högskola. Projektet är planerat att vara klart i juni 2018.
Kontakt: Fredrik Bruzelius T. 031-7502605
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder AB
Ett internationellt forskningskonsortium har i den hittills största studien av maligna hjärntumörer undersökt genetiska markörer för gliom, en väldigt aggressiv form av hjärntumör. I forskningsstudien, där forskare vid Umeå universitet deltagit, bekräftades 13 tidigare identifierade genetiska markörer och dessutom upptäcktes 13 nya genetiska markörer som har en koppling till gliom. Studien publiceras idag i Nature Genetics.
– Kunskapen om riskfaktorer för att utveckla gliom har hittills varit begränsad. Att vi nu hittat och bekräftat en uppsättning genetiska riskfaktorer inblandade i utvecklingen av gliom gör att vi får en bättre genetisk bild av sjukdomen och därmed en större förståelse för vem som befinner sig inom riskzonen för att drabbas.
Miljontals genetiska variationer
I Sverige får ungefär 1100 personer per år diagnosen hjärntumör. Den vanligaste och mest aggressiva formen av maligna hjärntumörer är glioblastom och varje år drabbas ungefär 3 av 100 000 människor. Personer som drabbas överlever i genomsnitt 12 till 15 månader efter att de fått sin diagnos.
Bakom forskningsstudien, som tillsammans med Beatrice Melin letts av Melissa Bondy vid Baylor College of Medicine, står ett internationellt konsortium av hjärntumörforskare vid 14 olika internationella forskningscentra. Forskarna har analyserat miljontals genetiska variationer från ungefär 12 500 individer med gliom och 18 000 friska personer. Den genetiska informationen samlades in med hjälp av associationsanalys där man jämför genetiska markörer i hela genomet mellan sjuka och friska människor.
Kunskap om genetiska riskfaktorer ger förhoppningar
En bättre kunskap om hur gliom utvecklas ökar möjligheterna att på lång sikt kunna utveckla bättre monitorering, diagnostisering och behandling. Kunskapen om hur till exempel livmoderhalscancer och bröstcancer uppkommer har möjliggjort bättre förebyggande arbete och behandling. Forskarna bakom studien hoppas att kunskapen om dessa gener och kanske även vissa miljöfaktorer kan leda till liknande förbättrade möjligheter för diagnostik och behandling av hjärntumörer. Men för att göra detta behövs enligt Beatrice Melin mer forskning kring vilken biologisk funktion generna har.
– De genetiska markörer vi upptäckt är kopplade till en högre risk att utveckla hjärntumörer, men varje enskild markör innebär i sig bara en liten riskökning. Vi är nu intresserade av att se vilka samband som finns mellan de här ärftliga genetiska varianterna och de genetiska profilerna i patienters hjärntumörer. Om vi kan se samband kan vi bättre förstå hur olika sorters gliom uppkommer, säger Beatrice Melin.
Kontakt: Beatrice Melin, Institutionen för strålningsvetenskaper, Umeå universitet Telefon: 073-091 8028 E-post: beatrice.melin@umu.se
Om publikationen: Nature Genetics, artikel: Genome-wide association study of glioma subtypes identifies specific differences in genetic susceptibility to glioblastoma and non-glioblastoma. Författare: Beatrice Melin, Jill Barnholtz-Sloan, Margaret Wrensch, Christoffer Johansen, Dora Il’yasova, Ben Kinnersley, Quinn Ostrom, Karim Labreche, Yanwen Chen, Georgina Armstrong, Yanhong Liu, Jeanette Eckel-Passow, Paul A Decker, Marianne Labussière, Ahmed Idbaih, Khe Hoang-Xuan, Anna-Luisa Di Stefano, Karima Mokhtari, Jean-Yves Delattre, Peter Broderick, Pilar Galan, Konstantinos Gousias, Johannes Schramm, Minouk Schoemaker, Sarah Fleming, Stefan Herms, Stefanie Heilmann, Markus M Nöthen, Heinz-Erich Wichmann, Stefan Schreiber, Anthony Swerdlow, Mark Lathrop, Matthias Simon, Marc Sanson, Ulrika Andersson, Preetha Rajaraman, Stephen Chanock, Martha Linet, Zhaoming Wang, Meredith Yeager, GliomaScan Consortium, John K Wiencke, Helen Hansen, Lucie McCoy, Terri Rice, Matthew Kosel, Hugues Sicotte, Christopher Amos, Jonine L Bernstein, Faith Davis, Dan Lachance, Ching Lau, Ryan Merrell, Joellen Shildkraut, Francis Ali-Osman, Siegal Sadetzki, Michael Scheurer, Sanjay Shete, Rose Lai, Elizabeth Claus, Sara Olson, Robert Jenkins, Richard Houlston och Melissa Bondy. DOI:10.1038/ng.3823.
– Odlar man hjärnceller i en platt labbskål så skiktar sig olika celltyper. Nervcellerna lägger sig överst och gliacellerna – en sorts stödjevävnad – lägger sig underst. Så ser det inte alls ut i en naturlig hjärnvävnad, där cellerna är mycket mer blandade, säger neuroforskaren Ulrica Englund Johansson.
Många forskargrupper världen över har därför försökt utveckla tredimensionella strukturer där celler kan odlas på ett mer naturligt sätt. Lundaforskarna har använt en metod kallad elektrospinning.
Trådarna låser upp sig av sig själva
– Elektrospinning är egentligen en gammal teknik, som fått en ny skjuts på senare tid. Det har visat sig vara ett bra sätt att göra små nanostrukturer för biologiskt och medicinskt bruk, förklarar biologen Fredrik Johansson, som arbetar nära samman med Ulrica Englund Johanssons grupp.
Den polymer man använder är godkänd för medicinskt bruk, och förekommer bland annat i suturer där tråden så småningom löser upp sig själv. Beroende på tillämpning, så kan den tredimensionella strukturen ges olika former.
– Man kan låta tråden bilda ett trassel med många hålrum för celler att växa i, som ett nystan av kokt spagetti. Men om man till exempel vill få nervcellsutskott att växa i en bestämd riktning, så kan man få tråden att bilda parallella linjer – som rak, okokt spagetti, säger Fredrik Johansson med en lättbegriplig liknelse.
Lundaforskarna har fått goda resultat med sina tredimensionella trådstrukturer.
Fibrerna i det konstgjorda fibernätverket har ungefär samma diameter som naturliga kollagenfibrer i vanlig bindväv. Nätverket är också glest nog för att celler ska kunna vandra in. (Bilden tagen med elektronmikroskop). Bildkälla: Fredrik Johansson, Lunds universitet
– Den tredimensionella formen verkar gynna utmognaden från stamceller till gliaceller och neuroner. De blandar sig också med varandra på ett naturligt sätt, får långa utskott och visar en funktionell elektrisk aktivitet, säger Ulrica Englund Johansson.
– De uttrycker också de proteiner som normalt uttrycks in vivo. Det är ett tecken på att stamcellerna utvecklas till de nervceller de skulle ha blivit i hjärnan.
När stamcellerna odlas i fibernätverket vandrar de in mellan fibrerna och utvecklas till nervceller eller stödjeceller (röda respektive gröna celler). De blå strukturerna är cellkärnor. (Bilden tagen med konfokalmikroskop). BIldkälla: Fredrik Johansson, Lunds universitet
Om den nya tekniken håller vad den lovar, så kan elektrospinning ge nya möjligheter för både forskning och industri. En mängd biomedicinska forskningsfrågor kan ställas på nya sätt om man har mer naturliga cellkulturer att forska på.
Nya läkemedelskandidater kan testas mer effektivt på cellodlingar som är mer lika en naturlig vävnad. Celler som ska transplanteras – till exempel till näthinnan eller till hjärnan – kan troligen också överleva och utvecklas bättre i en tredimensionell struktur, även om de sedan injiceras bara som celler i en lösning.
I forskningssamarbetet, där även biologen David O’Carroll ingår, har man nyligen publicerat sina resultat i tre olika internationella tidskrifter: Nanomedicine, Journals of Biomaterials and Nanobiotechnology och Molecular and Cellular Neuroscience. De två första artiklarna beskriver studier utförda på humana hjärnstamceller, medan den tredje handlar om ett försök med näthinneceller.
Män är överrepresenterade i patientregister för psoriasis och att de får mer psoriasisbehandling än kvinnor. Forskare har länge misstänkt att den vanliga hudsjukdomen i större utsträckning drabbar män. Den nya studien gjord av forskare vid Umeå universitet och Karolinska institutet, visar att kvinnor har en statistiskt säkerställd lägre andel svår psoriasis jämfört med män.
– Den tydliga könsskillnaden som vi vet finns när det gäller användning av psoriasisvård kan delvis förklaras med att män oftare lider av svår psoriasis, säger Marcus Schmitt-Egenolf, som är forskare vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin och sisteförfattare av artikeln.
Alla åldrar och kroppsdelar – förutom huvudet
Studien av könsskillnader för svår psoriasis är baserad på det svenska kvalitetsregistret för systembehandling av psoriasis, PsoReg. Hälsodata i registret innehåller bland annat information om patienters svårighetsgrad av sjukdomen, mätt med standardmetoden PASI (Psoriasis Area & Severity Index).
Forskarnas analys visade att kvinnorna i studien hade ett signifikant (p<0,001) lägre medianvärde av PASI i jämförelse med männen (5,5 för kvinnor respektive 7,3 för män). Att män oftare har svår psoriasis var konsekvent i resultaten för alla åldrar och på alla kroppsdelar förutom huvud.
– De här resultaten visar på behovet av ett genusperspektiv vid behandling av svår psoriasis och dess samsjuklighet, såsom kardiovaskulära sjukdomar och det så kallade metabola syndromet, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Jämlik användning av läkemedel
Forskarna poängterar att det i studien inte fanns några märkbara skillnader vad gäller kvinnors och mäns användning av psoriasisläkemedel innan registrering i PsoReg som skulle kunna förklara den observerade könsskillnaden. Resultaten kan däremot enligt forskarna delvis förklara den välkända manliga dominansen i statistiken över systembehandlingar för psoriasis.
– I över 70 år har psoriasisforskare spekulerat att kvinnor mer sällan drabbas av svår psoriasis i jämförelse med män. Vår studie är den första som undersökt könsskillnader i psoriasis med hjälp av PASI värden, vilket är det etablerade måttet för sjukdomens svårighetsgrad.
– Vi har dessutom noggrant undersökt distinkta delar av PASI värdena. Med resultaten kan vi nu verifiera den här tesen i en nationell befolkning. Men mer forskning behövs för att bekräfta detta i andra befolkningar, säger Marcus Schmitt-Egenolf.
Autoimmun sjukdom
Psoriasis är en vanlig autoimmun hudsjukdom som drabbar ungefär tre procent av Sveriges befolkning. Måttlig till svår psoriasis är associerad med en högre risk för kardiovaskulära sjukdomar och metabola syndromet, beroende på svårighetsgrad av psoriasis. Svår psoriasis särskiljer sig från de flesta andra autoimmuna sjukdomar såsom systemisk lupus erythematosus (SLE), multipel skleros (MS) och rheumatoid artrit (RA), där förekomsten är vanligare hos kvinnor än hos män.
Kontakt: Marcus Schmitt-Egenolf, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet Telefon: 090-785 2875
E-post: marcus.schmitt-egenolf@umu.se
De flesta människor, djur och växter anpassar sina aktiviteter efter dygnets skiftningar av ljus och mörker. I våra celler styrs aktiviteterna av biologiska klockor, som till exempel reglerar ämnesomsättningen under dag och natt. Yttre stimuli, framförallt från ljus, kan ställa om dygnsrytmen genom att påverka de biologiska klockorna.
̶ Försök har visat att alla våra celler styrs av en eller flera dygnsrytmer, även de som saknat kända klock-mekanismer på molekylnivå. Till exempel regleras röda blodkropparnas aktivitet av dygnsrytmer trots att man trott de helt saknar basala komponenter för att upprätthålla dygnsrytmerna, säger Mikael Molin, forskare vid Göteborgs universitet.
Men för runt fem år sedan kom ett stort genombrott i forskningen om dygnsrytmer. Då upptäckte forskarna att enzymet peroxiredoxin (Prx1) var en del av den molekylära klockan i röda blodkroppar.
Enzym viktigt för biologiska klockor Ett flertal studier har sedan under de senaste åren visat att peroxiredoxiner styr de biologiska klockorna och därigenom dygnsrytmen, i så väl människor som i encelliga bakterier.
̶ Detta är väldigt intressant eftersom man vet att peroxiredoxiner samtidigt bromsar både åldrande och cancer bland annat genom att aktivera försvaret mot oxidanter, säger Mikael Molin.
Men flera frågetecken kring hur peroxiredoxinerna styr dygnsrytmen kvarstår fortfarande, till exempel förstår forskarna inte hur peroxiredoxiner kan svara på ljus.
Tillsammans med kollegor har Mikael Molin nu gjort experiment på jästceller.
̶ Andra svampar har ljusreceptorer som liknar de som ingår i tidigare kända klockmekanismer, men inte jäst. Genom att undersöka mekanismerna för hur jästen trots detta kan svara på ljus fann vi att peroxiredoxinet PrxI spelar en avgörande roll i denna process.
Ingår i signalkedja i cellen Peroxiredoxiner verkar alltså koppla ihop störningar i biologiska klockor med åldrande och cancer. Men exakt hur denna koppling ser ut är fortfarande höljt i dunkel.
̶ Vi har i vår studie upptäckt ett nytt sätt för celler att känna av ljus, en signalkedja där peroxiredoxin ingår. Vi fann att peroxiredoxin reglerar ljus-signaleringen genom att ta emot och vidarebefordra meddelanden i form av väteperoxid som genereras när ett annat enzym, fettsyraoxidas, träffas av ljus.
I studien framträder en bild av att många olika celler kan svara på ljus och reglera sina dygnsrytmer via samma signalväg och att delar av denna också styr hastigheten varmed vi åldras.
− Genom att klargöra de molekylära mekanismerna bakom hur detta sker finns förhoppningar att man kan utveckla läkemedel mot störningar i dygnsrytmerna och motverka eller åtminstone senarelägga uppkomsten av åldersrelaterade sjukdomar till exempel cancer, Alzheimers och Parkinson.
Kontakt: Mikael Molin, docent vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet, mikael.molin@cmb.gu.se, 031-786 2577, 0706-502971
Eftersom vaccin skyddar inte bara den som tar det, utan även de andra personer som man annars hade kunnat smitta, så finns det en mängd tänkbara motiv för att välja att vaccinera sig. Förutom det mest självklara – att man vill skydda sig eller sina barn från att bli sjuka – så visar forskning att många också påverkas av omsorg om andra.
Men om man bryr sig om andra, vilka är det då man bryr sig om? I sin avhandling i statsvetenskap har Rafael Ahlskog undersökt distinktionen mellan snäv eller bred omsorg om andra.
Snäv omsorg gäller de närmaste – ens familj eller vänner – medan bred omsorg kan innefatta främlingar man aldrig träffat, människor som bor långt borta eller som är väldigt annorlunda från en själv: kort sagt, en bredare form av samhällsomsorg. Resultaten från en uppsättning enkätexperiment visar att båda dessa typer av omsorg kan påverka vaccinationsbenägenhet, men hos olika människor.
– Innan man hunnit skaffa familj och barn verkar en bredare form av omsorg kunna spela roll i ens vaccinationsbeslut, medan denna omsorg försvinner och ger plats för den snävare typen när familj och barn kommer in i bilden, säger Rafael Ahlskog.
Denna kunskap kan spela en viktig roll för hur man väljer att utforma vaccinationskampanjer i framtiden, men belyser också en djupare evolutionär logik som även moderna människor ibland styrs av: som sociala varelser kan vi under rätt förutsättningar kosta på oss att ta hänsyn till en ganska bred samhällelig kontext, men när vi får chansen att investera i de evolutionära ”kärnvärdena” (överlevnad och fortplantning) glöms de större sammanhangen lätt bort.
I en hönsgård är rangordningen strikt och en tupp är dominant över de andra. Tupparna konkurrerar om att para sig med hönorna och på så sätt föra sina gener vidare till nästa generation. Om en lågrankad tupp försöker para sig med en höna lägger sig den dominanta tuppen ofta i och avbryter parningsförsöket.
Forskarna bakom den nya studien undrade om tuppar, förutom att själva försöka bli fäder till kycklingar, hjälper sina släktingar att avla ungar. Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv vore det ett sätt att föra åtminstone en del av sina gener vidare. Särskilt gamla tuppar, vars parningseffektivitet och spermiekvalité har försämrats med åldern, kan tänkas vara mer accepterande mot sina söners parningsförsök.
Släktingar stör sällan varandras parningsförsök
Forskarna ville därför ta reda på om dominanta tuppar var mer tillåtande mot underlägsna släktingars parningsförsök jämfört med om dessa var obesläktade. De delade in hönsen i grupper bestående av en dominant tupp och två lägre rankade tuppar, varav den ena var en bror eller son till den dominanta tuppen, och den andra var obesläktad. De tre tupparna släpptes ihop med fyra hönor och forskarna observerade parningssituationerna som uppstod.
– Vi såg att släktingar stör färre av varandras parningar och på så sätt är mer tillåtande. Den dominanta tuppen störde den obesläktade tuppens parningsförsök oftare, säger ansvariga forskaren Hanne Løvlie, biträdande professor vid institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM) vid Linköpings universitet.
Man vet sedan tidigare att en del fåglar, exempelvis tamhönsens vilda anfäder djungelhönsen, kan känna igen släktingar. Igenkänningen påverkar hur djuren beter sig i en parningssituation.
Hönsen känner igen sina släktingar
– Vi drar slutsatsen att också tamhöns kan känna igen släktingar och att det påverkar deras beteenden. I det här fallet påverkar det vem de är mer schyssta mot i en konkurrenssituation, säger Charlotte Rosher, artikelns huvudförfattare.
Det visade sig att det inte spelade någon roll om den dominanta tuppen var ung eller gammal. Äldre tuppar verkade inte kompensera för sin minskande förmåga att fortplanta sig genom att vara mera förlåtande mot besläktade konkurrenter. I stället var alla tuppar schyssta mot tuppar de är släkt med.
– Resultatet tydliggör komplexiteten i evolutionen och hur finjusterade individens beteenden kan vara. Djuren i en grupp beter sig olika gentemot de andra beroende på släktskapet med de andra gruppmedlemmarna, säger Hanne Løvlie.
Men hur tamhönsen kan avgöra om en individ är en släkting vet forskarna ännu inte. En gissning är att de använder luktsinnet.
Studien gjordes vid forskningsstation Tovetorp i samarbete med Stockholms universitet, Manchester universitet och University College London i Storbritannien, och Monash universitet i Australien. Forskningen har fått finansiellt stöd från Linköpings universitet, ERASMUS, Zochonis Enterprise Fund, Australian Research Council och Marie Curie Actions.
– Sjukvårdens professioner involverar sig sällan i förbättrings- och utvecklingsarbete som de upplever vara organisatoriskt och inte professionellt initierat. Det beror på olikheter i prioriteringar och värderingar. Detta i sin tur skapar meningsskiljaktigheter och försvårar arbetet, säger Christian Gadolin, som snart försvarar sin avhandling The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work.
Christian Gadolin menar att det finns en inneboende och markant risk att förbättrings- och utvecklingsarbete i vården cementerar olika perspektiv hos olika aktörer om vad som är kvalitet och hur kvalitet ska nås.
Vilket är det viktigaste resultatet du kommit fram till?
– Jag hoppas att min studie ska bidra till en ökad förståelse för de mekanismer som gör att hälso- och sjukvårdens praktik förblir tämligen oförändrad – trots en mängd förändringsförsök. Jag har också illustrerat och förklarat vilka typer av samverkan som krävs mellan individer för att kunna bryta och överskrida vårdens ofta institutionaliserade handlingsmönster.
Förändringarna påverkar sällan i praktiken
Hälso- och sjukvården i Sverige, men också i hela västvärlden, upplever stora utmaningar då efterfrågan och behovet utav vård ökar. Samtidigt som det blir allt svårare att få nya, utökade ekonomiska resurser.
– För att kunna hantera situationen har verktyg och metoder ifrån den privata sektorn förts in i vården, i syfte att öka effektiviteten och höja kvaliteten. Trots att sjukvården har genomgått många stora förändringar under de senaste decennierna finns det forskning som tyder på att dessa förändringar har begränsad påverkan på praktiken, anser Christian.
Han tycker att det förefaller som att sjukvårdens komplexitet inte har beaktas tillräckligt; ett måste om hälso- och sjukvården ska kunna möta de stora utmaningar och förändringar sektorn står inför.
– Det krävs en bredare förståelse för hur initiativ till förbättrings- och utvecklingsarbete tas emot av vårdens professioner och vad som sker i praktiken. Utan en sådan förståelse kommer framtida förbättrings- och utvecklingsarbete ha begränsad påverkan och inte kunna hantera vårdens utmaningar.
Kontakt: Christian Gadolin, doktorand i företagsekonomi. Institutionen för handel och företagande, Högskolan i Skövde E-post: christian.gadolin@his.se Telefon: 0500-44 88 62
Christian Gadolin är knuten till Institutionen för handel och företagande vid Högskolan i Skövde. Han är doktorand i företagsekonomi och doktorsavhandlingen ”The Logics of Healthcare – In Quality Improvement Work” kommer han att försvara vid disputationen på Handelshögskolan i Göteborg fredagen den 7 april.
Under den första veckan efter befruktning utvecklas embryot från en enda cell till en blastocyst, en ihålig cellklump bestående av några hundra celler. Därefter fäster blastocysten i livmoderväggen, så kallad implantation. Under en begränsad tidsperiod, från befruktning fram till några dagar efter implantation, består embryot av pluripotenta stamceller. Det är celler som kan utvecklas till alla celltyper i kroppen och därför är av stort intresse inom forskningsområdet regenerativ medicin i syfte att ersätta skadad vävnad.
Verktyget separerar pluripotenta stamceller
För bara några år sedan gjordes upptäckten att det finns två olika typer av pluripotenta stamceller hos det mänskliga embryot. De stamceller som används inom regenerativ medicin idag isoleras från det icke-implanterade embryot men har visat sig motsvara en mognadsgrad som uppkommer först efter implantationen.
En ny typ av pluripotenta celler som verkligen motsvarar det mer ursprungliga stadiet innan implantation har identifierats och kan nu odlas i laboratorium. Intresset för dessa ursprungliga celler är mycket stort eftersom man tror att de har potential att bilda vissa celltyper som är svåra att få från de klassiska, mogna stamcellerna. Dessutom finns en förhoppning att de är lättare att odla i laboratoriemiljö.
Nu har Fredrik Lanners forskargrupp vid Karolinska Institutet i nära samarbete med Peter Rugg-Gunns forskargrupp vid Babraham Institute i Cambridge, Storbritannien, utvecklat ett verktyg för att separera de två celltyperna. Forskarna har tagit fram kombinationer av antikroppar som binder till specifika proteiner på ytan av de omogna respektive mogna stamcellerna. Antikropparna kan användas i så kallad flödescytometri, en vanlig laborotorieteknik för att sortera celler.
Stamcellernas mognad kritisk tidpunkt för embryot
– Det har saknats bra markörer för de olika stamcellstyperna vilket har gjort att de har varit svåra att studera. Nu har vi ett verktyg som kan användas för att på ett enkelt sätt sortera cellerna, vilket underlättar såväl den fortsatta stamcellsforskningen som grundforskning om tidig embryonal utveckling, säger Fredrik Lanner, forskarassistent vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.
Mogna embryonala stamceller som odlas på laboratoriet kan, under rätt odlingsbetingelser, backas i utvecklingen och omvandlas till den mer ursprungliga stamcellstypen. Forskarna testade sin teknik både på sådana odlade stamceller av mogen och omogen typ samt i donerade mänskliga embryon som blivit över från IVF-behandlingar. I sådana embryon, som ännu inte fäst i livmoderväggen, identifierades som väntat endast den omogna stamcellstypen vilket talar för att antikropparna är mycket specifika.
– Det är just vid implantationen som stamcellerna genomgår den här förändringen och ”mognar”, och det är också en mycket kritisk tidpunkt för embryot. Därför är dessa celler också intressanta att studera för att öka kunskapen om infertilitet, säger Fredrik Lanner.
Studien har finansierats av bland annat Vetenskapsrådet, Ragnar Söderbergs stiftelse, Stiftelsen för strategisk forskning, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Centrum för innovativ medicin (CIMED) och Lau-anslag.
Kontakt: Fredrik Lanner, forskarassistent, Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik Telefon: 073-024 47 05 E-post: fredrik.lanner@ki.se
Svenskämnet i skolan innehåller en spänning mellan att vara ett färdighetsämne och ett ämne där estetiska uttrycksformer ingår i språkarbetet. Katharina Dahlbäcks avhandling visar att ett arbetssätt där svenska och musik kombineras kan förbättra elevers språkutveckling.
Svenskämnets innehåll i skolan har varierat över tid. På många håll är det idag ett färdighetsämne med det talade och skrivna språket i fokus. Det kan också vara ett ämne där elevers erfarenheter och kunskaper kan kommuniceras och gestaltas med estetiska uttrycksformer – som musik, bild och form, litteratur, teater, film och dans.
Katharina Dahlbäck har undersökt de nämnda uttrycksformernas betydelse för kommunikation, lärande och språkutveckling inom ramen för svenskämnet under de första skolåren. Med sin avhandling vill hon synliggöra ytterligare dimensioner av svenskundervisning och språkutvecklande förhållningssätt med framför allt musik som exempel.
Flera språk i klassrummet bra för språkutvecklingen
I avhandlingen problematiserar hon svenskämnet med utgångspunkt i klassrumspraktik, svenskämnets kursplaner och lärares uppfattningar. Hon gör det med hjälp av loggböcker, videofilmer med en klass (årskurs ett) tillsammans med klasslärare och specialpedagog, analyser av kursplaner samt intervjuer med lärare.
– En rik språkmiljö där flera språk används, inklusive estetiska uttrycksformer som exempelvis musik, är gynnsam för social inkludering och elevers språkliga utveckling, både för elever med svenska som första- och andraspråk, säger Katharina Dahlbäck.
Den undersökta klassens skoldagar inleddes med språk- och musikarbete där de gemensamma beståndsdelarna i musik och svenska användes − ljud, puls, rytm, melodi, betoning, dynamik och syntax. I studien visas såväl vilken roll musiken kan spela i det språkliga lärandet som vilken betydelse det talade och skrivna språket har för det musikaliska lärandet.
– Sångerna gav en tydlig struktur där innehåll, meningar, rytm, ljud, bokstäver, bilder och melodier utforskades gemensamt i gruppen.
Det går att inkludera estetiska uttrycksformer i svenskan
Det finns en spänning mellan svenska som ett färdighetsämne och ett ämne där estetiska uttrycksformer ingår under de första skolåren. Ett färdighetsinriktat svenskämne dominerar i kursplaner och i lärares uppfattningar. Men i studien finns också exempel på skolor och lärare där estetiska uttrycksformer inkluderas i det språkutvecklande arbetet.
– Jag visar hur hindren med att använda exempelvis musik inom svenskämnet är möjliga att övervinna. Hinder och möjligheter är beroende av skolors organisation, vilken utbildning lärare har samt hur de tolkar kursplaner och styrdokument. Elever använder flera sätt för att kommunicera och uttrycka sig, vilket kan ses som möjligheter och resurser för lärande.
– Analys av dessa antikroppar, kombinerat med undersökningar av andra relevanta antikroppar, skulle kunna användas för att förutsäga prognos och välja behandling för patienter med ledgångsreumatism, säger professor Johan Rönnelid, som lett studien.
Ledgångsreumatism är en inflammatorisk sjukdom där lederna blir stela, svullnar och värker. Det beror på att kroppens immunceller, som normalt ska angripa främmande organismer, reagerar mot de egna vävnaderna i lederna och ger upphov till inflammation.
Patienter med ledgångsreumatism kan ha olika mycket besvär men smärtan och påverkan på lederna gör att sjukdomen ofta är begränsande. Behandlingen går ut på att dämpa inflammation och värk och därigenom minska framtida förstörelse av lederna.
Kollagen-antikroppar kopplat till god prognos
Hos vissa patienter med ledgångsreumatism bildas antikroppar mot kollagen II, ett viktigt protein i ledernas brosk. Dessa antikroppar driver inflammationen hos patienter med tidig ledgångsreumatism och man har sett att den största mängden kollagen-antikroppar finns i samband med diagnos, därefter sjunker nivåerna under det första året.
I den aktuella artikeln har forskare vid Uppsala universitet tillsammans med kollegor vid Karolinska institutet följt en stor grupp patienter med ledgångsreumatism under fem år för att se om det finns något samband mellan kollagen-antikropparna och hur sjukdomen utvecklar sig.
– Vi såg att patienter med kollagen-antikroppar hade ökade tecken på inflammation under de sex första månaderna efter diagnos, därefter skiljer de sig inte från patienter utan kollagen-antikroppar. Vi upptäckte också att förekomsten av kollagen-antikroppar i samband med diagnos var kopplat till en god prognos, säger Vivek Anand Manivel, doktorand vi institutionen för immunologi, genetik och patologi och försteförfattare till artikeln.
Prognos-verktyg vid nydiagnosticerad ledgångsreumatism
För patienter med ledgångsreumatism är det vanligt att undersöka om de har antikroppar mot så kallade citrullinerade peptider. I den undersökta patientgruppen visade det sig att det kliniska förloppet hos patienter med sådana antikroppar var det motsatta till hur det såg ut för kollagen-antikropparna. Förekomsten av antikroppar mot citrullinerade peptider var kopplad till ökad inflammation sent under uppföljningstiden och patienter med sådana antikroppar hade en allvarligare sjukdomsutveckling.
– Sammantaget tyder våra fynd på att en kombinerad analys av antikroppar mot ledkollagen och antikroppar mot citrullinerade peptider skulle kunna vara ett nytt verktyg för att förutsäga prognos och möjligen också för att välja behandling hos patienter med nydiagnosticerad ledgångsreumatism, säger professor Johan Rönnelid.
Referens: Manivel VA et al. Ann Rheum 2017; 0:1-8, doi:10.1136/ annrheumdis-2016-210873
– Detta är första gången som någon skrivit ut broskceller från en människa, satt in dem i en djurmodell och fått dem att börja växa, säger Paul Gatenholm, professor i biopolymerteknologi på Chalmers.
Paul Gatenholm leder bland annat forskarteam i arbetet kring nya biomaterial baserade på nanocellulosa vid Wallenberg Wood Science Center. Han har arbetat tillsammans med Lars Kölby, universitetslektor på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och specialistläkare på avdelningen för plastikkirurgi vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
Bildning av blodkärl, det vill säga vaskularisering, i det bioprintade materialet som placerats i djurmodellen. Illustration: Philip Krantz
Forskarna har skrivit ut en hydrogel av nanocellulosa blandad med broskceller från en människa – ett så kallat konstrukt. De har använt en 3D-bioprinter tillverkad av det göteborgska start up-företaget Cellink, vars biobläck är ett resultat av bland annat Paul Gatenholms forskning. Konstruktet har sedan direkt efter utskriften opererats in i möss.
Forskarna kan peka ut tre positiva resultat av de prekliniska studierna:
1. Humanbroskvävnad har vuxit i en djurmodell.
2. Vaskularisering, det vill säga bildning av blodkärl, mellan materialen.
3. Stark stimulans för broskbildning från humana stamceller.
– Det vi ser efter 60 dagar är något som börjar likna brosk. Det är vitt, och de humana broskcellerna lever och producerar det de ska. Dessutom har vi kunnat stimulera broskcellerna genom att tillsätta stamceller, vilket tydligt påverkat dem att dela sig mer, säger Lars Kölby.
– Vi har nu bevis för att den 3D-printade hydrogelen med celler går att inplantera. Det växer i möss, och dessutom har det bildats blodkärl på det, säger Paul Gatenholm.
Ingen genväg till printade organ
En viktig komponent som varit avgörande för framgångarna i projektet är samarbetsaspekten. Forskare inom två olika discipliner har lyckats korsa akademins gränser och hitta ett gemensamt mål där de har kunnat kombinera sina kompetenser på ett fruktbart sätt.
– Ofta ser det ut såhär: vi inom klinikerna arbetar med problem, och forskarna med lösningar. Om vi kan mötas så finns chansen att det faktiskt löser några av de problem vi tampas med – och på så sätt kommer forskningen patienterna till gagn, säger Lars Kölby.
Paul Gatenholm är noga med att påpeka att resultaten som hans och Lars Kölbys team nu kan redovisa inte innebär någon genväg till printade organ.
– I och med det vi gjort tar forskningen ett steg framåt på vägen mot att en dag förhoppningsvis kunna bioprinta celler som blir kroppsdelar hos patienter. Det är så man måste jobba när det kommer till den här typen av pionjärverksamhet: ett litet steg i taget. Våra resultat är ingen revolution – men väl en glädjande del i en evolution!
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
