Modellväxten backtrav tar upp organiskt kväve från marken, trots att dess rötter inte bildar symbios med mykorrhizasvampar. Det visar en ny SLU-ledd studie, som även visar att växter kan ta upp organiskt kväve i konkurrens med mikroorganismer i jorden, vilket tidigare har ifrågasatts.
Organiskt kväve kan alltså bidra till växtens kväveförsörjning, och grödor skulle kunna modifieras så att de blir mer effektiva på att använda organiskt kväve som näringskälla. Studien publicerades i senaste numret av tidskriften Plant, Cell & Environment.
Protein fungerar som aminosyratransportör
Klassisk växtnäringslära säger att växter tar upp kväve i form av nitrat eller ammonium, eller som kvävgas om de tar hjälp av kvävefixerande bakterier. Idag vet man att det finns växter som även kan utnyttja organiskt bundet kväve, men den allmänna uppfattningen har varit att det bara gäller vissa mykorrhizabildande växter i näringsfattiga jordar.
Vad forskarlaget från SLU visar, tillsammans med kollegor från Österrike och Australien, är att en icke mykorrhizabildande växt tar upp organiskt kväve när den växer i näringsrik åkerjord.
De nya fynden visar att växten är beroende av ett visst protein för att detta ska fungera. Proteinet i fråga är en aminosyratransportör och forskarna har utfört en rad experiment på genetiskt modifierad backtrav (Arabidopsis thaliana) som antingen saknar transportören eller överproducerar den.
Torgny Näsholm är professor i ekofysiologi vid Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och var den som ledde studien.
– Vi odlade växterna i jord i växthus, och genom att märka aminosyran glutamin med kol- och kväveisotoper kunde vi följa dess väg från jorden in i växten. Det visade sig att upptaget av aminosyran är mycket effektivt i växter som överproducerar aminosyratransportören och väldigt lågt i växter som saknar transportören, förklarar han.
Testar med modifierade potatiskloner
Dessutom hade plantorna som saknade transportören de lägsta kvoterna av kol/kväve, och de som överproducerade transportören de högsta kvoterna. Eftersom aminosyrorna teoretiskt sett skall leda till att växten får en högre kolkoncentration, tyder kvoterna på att växterna kontinuerligt tar upp organiskt kväve från marken.
– Studien utgör en milstolpe i vår forskning. Genom att använda genetiskt modifierade modellväxter har vi lyckats visa att markens aminosyror fungerar som kvävekällor för växter. Vi strävar också efter att öka växtens förmåga att ta upp kväve från marken och studien pekar på att optimering av växtens förmåga till upptag av just organiskt kväve kan vara en möjlig väg för att uppnå detta, säger Torgny Näsholm.
Backtrav är inte en jordbruksgröda utan en modellväxt som ofta används för att förutsäga effekterna av genetiska modifieringar i jordbruksväxter. Forskargruppen undersöker också hur man kan förbättra upptaget av organiskt kväve i potatis, inom forskningsprogrammet Mistra Biotech.
– Nu undersöker vi om det går att använda samma strategi för att öka upptaget av organiskt kväve i en jordbruksgröda. Vi har förökat upp modifierade potatiskloner för att undersöka om vi får samma ökning av kväveupptag i potatis som i backtrav.
Avhandlingen ”Den ombokade resan – att leva som familj med kronisk sjukdom” beskriver erfarenheter av att leva med kronisk sjukdom inom familjen. Studien är gjord av Liselott Årestedt, doktor i vårdvetenskap.
– När en familj lever med kronisk sjukdom så påverkas de av sjukdomen samtidigt som de utgör en stor resurs, kraft och styrka för varandra, säger Liselott Årestedt. Genom kunskap om erfarenheter av att leva med kronisk sjukdom ur ett familjeperspektiv kan förståelsen öka och vårdpersonal kan på så sätt bidra till familjens gemensamma välbefinnande.
Tidigare forskning belyser ofta kronisk sjukdom utifrån ett individperspektiv. Liselott Årestedts avhandlingen fokuserar på familjen som enhet, där både den sjuke och de andra familjemedlemmarna inkluderas. Ökad kunskap om familjers erfarenheter av att leva med kronisk sjukdom kan förhoppningsvis leda till att vården uppmärksammar familjen som en enhet, deras behov samt hur familjemedlemmarna kan utgöra ett stöd och en resurs för varandra när någon i familjen har en kronisk sjukdom.
Fyra delstudier
Avhandlingen består av fyra delstudier. Den första delstudien beskriver familjers erfarenheter av att leva med kronisk sjukdom. Att leva med kronisk sjukdom kan beskrivas som en pågående process, med ständigt nya utmaningar, där man försöker skapa en fungerande vardag. Den andra delstudien fokuserar på familjers föreställningar som kan relateras till sjukdom.
– En föreställning kan beskrivas som ett antagande, något som ses som sant för personen. Vi är inte alltid medvetna om vilka föreställningar vi har, men de påverkar våra tankar och känslor och hur vi hanterar olika situationer, säger Liselott Årestedt.
Andrummet viktigt
Den tredje delstudien beskriver platsens betydelse för familjens gemensamma välbefinnande. En plats som genererar välbefinnande för familjen kan beskrivas som ett gemensamt andrum, en plats som möjliggör att få tid för eftertanke och att ladda batterierna. De platser som beskrevs var till exempel sommarstugan, specifika platser i hemmet som exempelvis altanen men det kunde också vara platser i naturen eller platser relaterade till familjens intressen exempelvis ishallen. När familjen vistades vid dessa platser blev sjukdomen mindre påtaglig för dem och de kunde slappna av och ”ladda batterierna”.
Att leva med kronisk sjukdom innefattar också upprepade möten med hälso- och sjukvården och i den fjärde delstudien beskrivs familjers erfarenheter av dessa möten. Resultatet visade att ha en medföljande familjemedlem utgjorde en stor styrka. Det är en hjälp för familjer att få möjlighet att samverka och få bekräftelse i mötena. Familjerna beskriver en önskan om att vården skulle bjuda in och inkludera familjemedlemmar i vården oftare.
Kontakt:
Liselott Årestedt, liselott.arestedt@lnu.se, telefon 0480-44 60 73, 073-656 14 22
Liv Ravnbøl, kommunikatör, telefon 076-760 36 66
Den tryckbara elektroniken, liksom tryckbara organiska ljusemitterande celler – LEC, har i dag uppnått prestanda som öppnar för en lång rad miljövänliga och energieffektiva tillämpningar. Hittills har man tänkt sig att driva den organiska elektroniken med solceller, batterier eller trådlösa transformatorer, vilket fungerar bra i många fall. Men för fasta installationer som belysning, lysande skyltar eller solskyddande fönster är det praktiskt att kunna använda de vanliga väggurtagen. Hittills har det inte varit möjligt eftersom den höga spänningen slår ut elektroniken.
Kan använda vanlig el
Deyu Tu, vid avdelningen för informationskodning vid Linköpings universitet, har drivit ett projekt tillsammans med kolleger vid Umeå universitet för att hitta en lösning. De har nu kunnat demonstrera en organisk effektomvandlare som gjort det möjligt att driva organiska ljusemitterande celler med hög ljusstyrka likaväl som att ladda upp en organisk superkapacitans med el från det vanliga elnätet.
Omformaren består av diodkopplade organiska tunnfilmstransistorer, som fungerar i så höga spänningar som 325V, med förmågan att transformera hög växelspänning (AC) till valbar likspänning (DC).
– För första gången i världen har vi har kunnat visa en AC/DC omvandlare i organisk elektronik som fungerar vid höga spänningar över 300 V, säger Deyu Tu.
– Vår omvandlare banar vägen för en våg av flexibla, tunna, kostnadseffektiva och miljövänliga lösningar för framtidens elektronik.
Resultatet är ett första test att tekniken och teorierna fungerar. För att användas i verkliga produkter behöver omvandlingen bli än effektivare, ett arbete som forskarna nu inlett.
Resultaten har publicerats i två vetenskapliga tidskrifter, dels i Organic Electronics och dels i ECS Transactions, och väckt så mycket uppmärksamhet att Deyu Tu bjudits in som talare vid stora konferenser både i Kina och Japan.
Forskningen har finansierats av Strategiska forskningsstiftelsen, SFS.
En viktig komponent i EU:s jordbrukspolitik är utvärderingar, som ska visa om de olika styrmedlen uppfyller sina mål och hur de kan förbättras. I en ny studie undersöks hur processen för utvärdering av EU:s landsbygdsprogram fungerar, och om utvärderingsresultaten påverkar programmens framtida utformning. Studien är gjord av AgriFood Economics Centre, som samlar forskare från Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala.
Landsbygdsutveckling är en del av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Genom så kallade landsbygdsprogram kan medlemsländerna ge stöd till en rad olika åtgärder som syftar till att förbättra landsbygdens konkurrenskraft, miljö och livskvalitet. Varje program löper under sju år och utvärderas enligt förutbestämda regler. Jordbrukspolitiken är EU:s dyraste och mest omfattande gemensamma politikområde. Enbart landsbygdsutveckling hade en budget på över 150 miljarder euro under perioden 2007–2013.
Pengarna bör användas effektiv
– Vi har undersökt hur utvärderingarna har genomförts i olika länder. Både metoder och rekommendationer har granskats, samt i vilken utsträckning rekommendationerna har följts, säger Anna Andersson, en av forskarna bakom studien. Det är givetvis viktigt att pengarna används effektivt, inte minst för EU:s skattebetalare.
Studien visar att utvärderingarnas inflytande på de nationella landsbygdsprogrammen och EU:s landsbygdsförordning är begränsat. Långtifrån alla utvärderingar ger förslag till förbättringar och av de rekommendationer som ges är det få som följs. En viktig orsak till det begränsade genomslaget är att många utvärderingar har kvalitetsbrister, ofta på grund av ett bristfälligt dataunderlag.
Förbättrad process för utvärdering
– Brist på data gör tyvärr att det endast i ett fåtal utvärderingar har gått att använda vetenskapligt grundade metoder för att analysera olika åtgärders effekter. Vi vet därför väldigt lite om hur väl landsbygdsprogrammen uppfyller sina mål, förklarar Anna Andersson.
Forskarna föreslår ett flertal förändringar som skulle förbättra utvärderingsprocessen.
– Viktigast är att det i framtiden ges bättre möjligheter att utvärdera vad man får för pengarna. För detta krävs mer resurser för utvärdering och framförallt att bättre data blir tillgängliga. Det borde även ställas högre krav på utvärderingarnas vetenskaplighet, avslutar Anna Andersson.
Svensk sammanfattning av rapporten (Policy brief): Bättre landsbygdsprogram efter utvärdering? AgriFood Policy Brief 2017:1 (Anna Andersson, Sören Höjgård & Ewa Rabinowicz.)
Om AgriFood Economics Centre
AgriFood Economics Centre är ett samarbete mellan Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
Anna Andersson är knuten till Lunds universitet, medan Sören Höjgård och Ewa Rabinowicz är knutna till SLU.
När klimatet förändras ökar risken för stormar som kan följas av stora insektsangrepp. Skador från insekter och andra skadegörare kan också öka när vi får in nya arter. Riskerna går dock att minska genom ändrad skogsskötsel.
Forskarna har studerat allmänhetens attityder till olika typer av sådana åtgärder genom en enkätstudie i Skåne, Västernorrland och Norrbotten. Enkäten täckte även in uppfattningar om skogsbruk och om andra aspekter på skog. Sammanlagt fick 3 000 personer mellan 20 och 75 år enkäten i brevlådan, och svarsfrekvensen var 34 procent.
– Att veta vad allmänheten tycker om olika typer av åtgärder är viktigt av flera skäl, säger Maartje Klapwijk på SLU:s institution för ekologi. För skogsbruket är det viktigt att känna till om nya skötselstrategier riskerar att skapa konflikter. Allmänhetens stöd påverkar också förutsättningarna för skogspolitiska förändringar. Dessutom är det en demokratisk fråga – skogen används till så mycket annat än skogsbruk, såsom svamp- och bärplockning och jakt.
Mer varierad skog motverkar klimatrisker Ett sätt att motverka framtida risker är att anlägga en mer varierad skog. Det kan vi få genom att variera skötseln, till exempel genom ett hyggesfritt skogsbruk där träden skördas efter hand. Vi kan också plantera fler arter av träd i skogen, eller helt enkelt låta bli att minska den variation som uppstår naturligt.
– En mer varierad skog klarar förändringar bättre. För skadeinsekterna finns det inte lika många jämngamla träd av samma art, vilket minskar risken för stora utbrott. Med ökad biologisk mångfald kommer det också att vara större chans att det finns fler naturliga fiender till skadeinsekterna, säger Maartje Klapwijk.
Detta gör att blandskogar kan vara mindre känsliga för insektsangrepp efter en storm. Det finns också studier som visar att mer varierade skogar klarar själva stormen bättre, men det behövs mer kunskap om det.
Brett stöd bland allmänheten för blandskogar – Vår studie visar att allmänheten ser ett miljövärde i blandskog. De som var mest positiva var den grupp som lade allra störst vikt vid miljövärden, säger Louise Eriksson, forskare i miljöpsykologi vid Umeå universitet.
Svaren varierade mellan olika grupper. De som uppfattade att skogen var hotad (av storm, insekter eller annat) menade att skador borde förebyggas, men i vilken utsträckning de accepterade specifika strategier varierade.
De som kände stor tillit till skogssektorns aktörer accepterade i högre grad bekämpningsmedel och de var mindre positiva till att det skapas en mer varierad skog för att förebygga risker.
– Det är spännande med tillitens betydelse, säger Louise Eriksson. Det vore intressant att fortsätta nysta i det. Skiljer det sig om man bor någonstans där det är mycket privata skogsägare eller där det är ett stort bolag som äger det mesta?
Hon tycker också att det vore intressant att studera djupare vilken sorts blandskog som människor tänker på när de svarar. Tidigare studier har visat att allmänheten föredrar öppen skog. Om man visade bilder på en svårgenomtränglig blandskog kanske svaret skulle bli ett annat.
Inga bekämpningsmedel om vi får välja I studien är det också tydligt att allmänheten är negativ till bekämpningsmedel, och enligt Louise Eriksson är det vanligt i studier att människor inte vill se användning av bekämpningsmedel.
Maartje Klapwijk och hennes kollegor på SLU studerar bland annat vilken betydelse en mer varierad skog har för insekters utbredning och skadegörelse. För ekologerna är det intressant att veta att en ökad trädslagsvariation är en åtgärd som också har brett stöd.
– Det är viktigt att förstå vad som händer utanför ekologin. Vilka frågor som är viktiga och hur olika åtgärder uppfattas. Det ändrar inte på ekologin men det påverkar inramningen av våra studier och förutsättningarna att omsätta ekologisk kunskap i praktiken, säger Christer Björkman, den andra författaren från SLU.
Kontakt:
Louise Eriksson, forskare
Institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
090-786 56 96, louise.eriksson@umu.se
Avhandlingen som består av fyra studier, visar också att det finns ett samband mellan ensamhet och depression. En metod med syfte att förebygga depression har i avhandlingen testats och utvärderats med positivt resultat.
Depression ökar risken för att drabbas av demens men ökar också risken för till exempel stroke, diabetes och hjärtinfarkt. Pensioneringen är en betydande livshändelse som för somliga kan innebära en övergång till ett lugnt och behagligt liv medan för andra kan förlust av arbetsuppgifter och arbetskamrater leda till minskad självkänsla och i värsta fall livsleda.
– Syftet med avhandlingen var att fördjupa kunskapen om depressiva symtom hos äldre och även upplevelsen av övergången till att bli pensionär, säger Ingrid Djukanovic, forskare vid Linnéuniversitetet. Det är inte en normal del av åldrandet att känna sig nedstämd och trött på livet, men det kan vara svårt att upptäcka tecken på depression hos äldre då symtomen inte visar sig på samma sätt som hos yngre.
Få äldre erbjuds behandling mot depression Under studie ett framkom det att väldigt få av de som uppvisade depressiva symtom hade haft kontakt med psykolog eller kurator, vilket tyder på att denna åldersgrupp sällan erbjuds psykologisk behandling. Dessutom visade det sig att endast en av fyra i denna grupp behandlats med antidepressiv medicinering. Detta skulle kunna tolkas som att äldres psykiska hälsa och behovet av professionella insatser inte uppmärksammas. Ingrid Djukanovics forskning synliggör problemet och pekar på att man genom ökad kunskap om äldres psykiska ohälsa kan ge vårdpersonal på alla nivåer möjlighet att identifiera, stödja och erbjuda adekvat vård. Ett oväntat resultat i studie ett var att en större andel män uppvisade depressiva symtom jämfört med kvinnor.
I studie två i avhandlingen testades och utvärderades en metod med avsikt att förebygga depressiva symtom hos äldre som är i riskzon för att utveckla depression. Metoden innebär gruppsamtal där reminiscens (att minnas och samtala om gamla tider) och problembaserad metod används enligt en utarbetad manual.
– Resultatet efter gruppsamtalen visade en minskning av depressiva symtom, en ökad självskattad hälsa och ökad livskvalitet. Deltagandet i gruppsamtalen utvärderades positivt vilket deltagarna beskrev som till exempel att ha fått nya insikter om sig själv, känna sig engagerad och ha fått ökat självförtroende.
Före och efter pension Den tredje studien innefattade intervjuer med 13 nyblivna pensionärer om deras upplevelse året före och tiden efter pensioneringen. Resultatet i studien visade att det året före både fanns förväntningar på pensionärslivet men även oro för hur det skulle komma att bli.
Oro för hälsan, att förlora inkomst, arbetskamrater och ett socialt sammanhang visade sig men också en sorg över att inte längre vara behövd på arbetet. Efter att ha tillbringat en tid som pensionär så hade en del av förväntningarna infriats såsom att ha tid för familj och till hobby men också att ha hittat sammanhang där man fyllde en uppgift och kände sig behövd och bekräftad. Däremot så kvarstod oro för ekonomin och hälsa men även en känsla av isolering och att vara bortkopplad, främst från tidigare arbetskamrater framkom.
– Depression hos äldre är idag ett folkhälsoproblem där det finns brister i uppmärksamhet avseende de som är i riskzonen för att drabbas samt brister när det gäller förskrivning av psykologisk behandling som alternativ till läkemedelsbehandling, säger Ingrid Djukanovic. Övergången från aktivt arbetsliv till att bli pensionär kan innebära förändringar som på olika sätt påverkar en individs liv och det krävs uppmärksamhet kring detta både inom arbetsorganisationen men även inom hälso- och sjukvården för att kunna stödja ett hälsosamt åldrande.
– Det är en stor fördel om flera länder använder samma utrustning och analyserar på samma sätt eftersom vi då kan jämföra data från flera länder och lära oss mer av varandra, säger Mats Gustafsson som är forskare på VTI.
Han har lång erfarenhet av att provta vägdamm med den så kallade Wet Dust Sampler (WDS), som är en vattenbaserad utrustning för provtagning och analys av vägdamm.
WDS kombinerar tidsstyrd, repeterbar högtryckstvätt av en provyta med uttryckning av provet till en provflaska med hjälp av tryckluft. Provet kan analyseras avseende mängd olösligt material, provets storleksfördelning och kemiska sammansättning, samt mängd och sammansättning av vattenlösliga ämnen.
Luftkvaliteten i fokus
Provtagaren har använts sedan 2006 i ett flertal forsknings- och utredningsprojekt, där vägdammets betydelse för luftkvaliteten är i fokus. Dammförrådets utveckling under året i förhållande till naturliga faktorer liksom till trafik och driftåtgärder har studerats och bidragit till unik kunskap om dammets egenskaper och dynamik och vilka faktorer som är viktiga för att kunna minska dammets inverkan på luftkvaliteten. Uppdragsgivare är både myndigheter, kommuner och företag.
Mats Gustafsson berättar mer om sin forskning kring luftkvalitet i filmen:
Trafikverket, Vinnova och Statens vegvesen (Norge) har bidragit till utvecklingen av provtagaren, som från 2017 även används av Statens vegvesen i Norge och av Nordic Envicon Oy i Finland. Den blir därmed den första provtagningsmetoden för vägdamm i världen, som finns i flera exemplar och används i flera forskningsmiljöer, vilket kommer att bidra till ökade datamängder och till utvecklingsmöjligheter för såväl provtagnings- som analysmetodik.
Säkerhetsluckor i datorer och smarta telefoner tillåter hackare att stjäla miljontals lösenord. Detta skulle kunna förhindras genom design av ofelbar programvara. Tyvärr kan detta problem, för närvarande, varken lösas av ingenjörer eller superdatorer. Anledningen är att beräkningarna som krävs för utvärdering av programvaran blir så stora att de växer över alla bräddar. Processhastigheten hos existerande mikroelektroniska datorer är otillräcklig för dessa beräkningar och den stora energiåtgången och behoven av kylning av processorerna blir oöverstigliga.
”Multitaskande” molekyler räknar snabbare än vanliga datorer
Det nystartade EU-stödda forskningsprojektet syftar till att utveckla en biologisk dator som bland annat åtgärdar detta problem. Förutom Lunds universitet ingår även Linnéuniversitetet och tre ytterligare universitet från Tyskland och Israel samt ett företag från England i projektet.
Datorn baseras på molekylära motorer som är oerhört energisnåla. Den kommer också att parallellt undersöka många alternativa lösningar på matematiska problem, ett arbetssätt som radikalt skiljer sig från det typiska seriella arbetssättet för dagens elektroniska datorer. Detta alternativa arbetssätt förväntas öppna nya vägar för att hantera mycket stora beräkningar.
Den möjliga nyttan av projektet begränsar sig inte enbart till design av ofelbar programvara:
– Praktiskt taget ingen av vår tids stora matematiska problem kan lösas effektivt med existerande datorteknologi, säger Dan V. Nicolau från brittiska företaget Molecular Sense som ursprungligen kom med idén att använda biologiska molekylmotorer för att skapa datorer.
Nanolabyrinter med trafikregler och beräkningspotential Det aktuella projektet försöker överskrida existerande gränser genom att använda biologiska molekylmotorer som beräkningsenheter: Idén är att dessa biologiska maskiner, var och en bara ett fåtal miljondels av en millimeter (nanometer) stor, kan lösa problem genom att driva transport av andra biomolekyler genom nätverk av kanaler, också de i nano-storlek.
Nätverkets design representerar då ett specifikt matematiskt problem och forskargruppen kallar tillvägagångssättet “nätverks-baserad biologisk beräkning”. Närhelst biomolekylerna når en korsning i nätverket kan de slumpaktigt “besluta” att addera ett tal till summan de beräknar, alternativt låta bli. På så sätt verkar varje transporterad biologisk molekyl som en pytteliten dator med processor och minne. Medan en individuell biomolekyl är mycket långsammare än en dator, så skapas ett stort antal biologiska molekyler ”gratis” av celler och kan användas i mycket stort antal vilket kraftigt ökar deras beräkningspotential.
Publikation i PNAS demonstrerar konceptet
I en publikation in den högt ansedda vetenskapliga tidskriften PNAS har forskarna demonstrerat att deras koncept fungerar.
– En av de mest spännande aspekterna av nätverks-baserad beräkning är att metoden kräver hundrafalt till tusenfalt mindre energi än dagens elektroniska datorer, säger Heiner Linke, professor i nanofysik vid LTH, Lunds universitet och ledare för det nanovetenskapliga centret NanoLund vid Lunds universitet samt koordinator för projektet.
– Dessutom kan de biologiska beräkningsenheterna mångfaldigas inuti beräkningsnätverket för att anpassa deras antal till det matematiska problemet, säger Alf Månsson, professor i fysiologi vid Linnéuniversitetet.
Många ska involveras när tekniken ska skalas upp
Forskargruppen kommer att fokusera på att utveckla den teknologi som krävs för att skala upp nätverksbaserade biologiska datorer till en nivå där de utmanar andra alternativa beräkningsmetoder, såsom DNA-baserade datorer och kvantdatorer. I denna process kommer gruppen att sträva efter att involvera andra forskare samt entreprenörer och näringslivsrepresentanter med syfte att utveckla teknologin till ett kraftfullt och livskraftigt alternativ. För att göra detta har de erhållit 6,1 miljoner euro från EU:s Future & Emerging Technologies (FET) programme (ungefär ”programmet för framtida och framväxande teknologier”), för att under fem år genomföra ett starkt interdisciplinärt forskningsprojekt som berör matematik, biologi, ingenjörsvetenskap och datavetenskap.
Om projektet Projektet Bio4Comp (2017-2021) finansieras av Horizon 2020, EUs ramprogram för forskning och innovation med Kontrakt Nr 732482 (Future & Emerging Technologies). Mer information finns på forskargruppens hemsida: www.bio4comp.eu.
Lunds universitet
Linnéuniversitetet
Technische Universität Dresden, Tyskland
Molecular Sense Ltd., Oxford, England
Bar-Ilan University, Israel
Fraunhofer-Gesellschaft zur Förderung der angewandten Wissenschaften e.V.
Kontakt:
Heiner Linke, professor i Nanofysik, LTH, Lunds universitet, ledare NanoLund, heiner.linke@ftf.lth.se. Tel: +46 46 222 4245 //www.nano.lu.se/ Alf Månsson, professor i fysiologi, Linnéuniversitetet, +46 70-886 62 43, alf.mansson@lnu.se
Hélène Jenvén har jobbat i både förskola och grundskola, där hon alltid varit intresserad av att förstå sociala relationer. När mamman till en elev Hélène Jenvén var mentor för ringde och skrek ut sin oro för sitt barn och ifrågasatte vad skolan gjorde, påverkade det henne i hög grad.
”Vad skulle jag göra? Sanningen var att jag lagt ner min själ i detta mobbningsfall och att jag gjort allt som stått i min makt för att stoppa den mobbning som eleven utsattes för av sina klasskamrater”, skriver Hélène Jenvén i det inledande kapitlet i sin avhandling.
Ville ta reda på hur den sociala samvaron såg ut
Händelsen bidrog till utformningen av Hélène Jenvéns studie, som hon nu doktorerar med vid Örebro universitet. Under tre terminer genomförde hon en aktionsforskningsstudie tillsammans med fyra lärare och en högstadieklass med 24 elever.
Lärarna hade gett uttryck för att elevernas sociala samvaro behövde förbättras eftersom de inte ville samarbeta. Det övergripande syftet med studien var att klargöra hur den sociala samvaron såg ut, både ur elevernas och lärarnas perspektiv, samt hur samvaron kunde förstås och förändras
– Studien skedde som en förändringsprocess med mål att uppnå nolltolerans mot all form av kränkande behandling. Elevernas och lärarnas dominerande normer synliggjordes och dessa visade sig påverka och styra på vilket sätt de agerar. Dessa normer bidrog till att underordnade elever exkluderades från gemenskap i skolan, säger Hélène Jenvén.
Olika former av motstånd
Tillsammans med forskaren arbetade lärarna fram fem förbättringsinsatser, där eleverna genom intervjuer också bidrog till insatsernas upplägg. Men det var inte självklart att få till en förändring i klassen.
– Det blev olika former av motstånd mot de planerade förbättringsinsatserna, något som jag menar kan förstås som protester från elever och lärare mot att de ska behöva ändra sina egna beteenden så att målet med nolltolerans skulle nås.
Hélène Jenvén skriver i sin avhandling om tre dominanta normer som fanns i klassen: Du ska ta plats, synas och höras, du ska ha många vänner, och du ska se ner på de som studerar. De dagliga sociala relationerna påverkades av elevernas positionering och hur grupperingar skapades i klassen. Uppdelningen av eleverna var tydlig. Där fanns de som tog en massa plats, de som ville studera, de som ofta var frånvarande, de som kände sig obekväma i gruppen och de som var utstötta.
Lärarnas normer rådde när någon blev kränkt
Lärarnas normer påverkade och styrde hur lärarna tänkte och agerade när utsatta elever var föremål för diskussion. Hélène Jenvén kunde se hur lärarnas dominerande normer var rådande när vissa elever blev utsatta i klassen. Det kunde också leda till att lärarna inte engagerade sig som man kunde förvänta sig att de skulle göra när de skulle ta i uti med kränkningar. I ett längre perspektiv innebar det även att utsatta elever inte upplevde att de fick det stöd de behövde, och att lärarna inte uppfyllde sin roll som ”trygghetsgaranter”.
– Det som förvånat mig mest var att den kollegiala lojaliteten bidrog till att utsatta elever inte fick den hjälp de har rätt till, säger Hélène Jenvén, som såg att det fanns lärare som ansåg att vissa elever själva försatte sig i situationer som gjorde att de blev utsatta.
Hélène Jenvén hoppas att studien kan leda till att de som arbetar i skolans värld får en förståelse för utsatta elevers situation och maktlösheten de ger uttryck för när det gäller sin egen möjlighet att kunna förändra sin situation.
– Min förhoppning är att resultaten ska kunna utgöra ett teoretiskt bidrag för att öppna för möjligheter att studera mekanismer som sätter igång, styr och upprätthåller sociala processer i till exempel en skolklass, alltså i ett ”tvingande system”, säger Hélène Jenvén.
Före 1988 hade SJ hand om både infrastruktur och trafik på järnväg. Därefter har omstruktureringar gjorts i flera steg, vilket lett till att vi i Sverige idag har en helt öppen marknad med ökande persontrafik och ökat resande. Branschen är dock beroende av stöd från staten.
I en nyutgiven VTI-rapport redovisas läget på den svenska marknaden för persontrafik med tåg.
1988 separerade Sverige infrastrukturen från tillhandahållandet av tågtrafiktjänster. Det senaste steget i omstruktureringen av järnvägssektorn avslutades 2012 med ett fullständigt öppnande av hela marknaden för persontrafik.
Vem som helst med tåg kan starta persontrafik
Det är idag möjligt för den operatör som så önskar att bedriva både gods- och persontrafik utan större krav än att denne har tåg, uppfyller de krav som ställs på säkerhet och inte har skulder till Skatteverket.
En första iakttagelse är att både resande och trafik i det svenska järnvägsnätet hela tiden ökar, särskilt när det gäller regional pendling.
– Denna till synes triviala observation bör ställas mot de delvis dystra förväntningar som gjordes i samband med att förändringsprocessen inleddes, både inom Sverige och i flera andra länder. Det har alltså gått bättre än förväntat, säger Jan-Eric Nilsson, professor på VTI.
Helt beroende av statligt stöd
En andra observation är att branschen är helt beroende av stöd från i första hand staten. De banavgifter som trafikoperatörerna betalar för att få köra tåg står för en bråkdel av kostnaderna för underhåll av infrastrukturen. Dessutom betalar företrädarna för olika regioner för att bedriva trafik som inte skulle kunna köras på kommersiella villkor.
I och med reformen ökade möjligheten att förklara de underskott som SJ redovisat under en lång följd av år. Detta tack vare att det nu går att separatredovisa kostnader och intäkter för trafik respektive infrastruktur.
– Det blev därmed också lättare att ta ställning till hur stort stöd som krävdes till infrastruktur respektive för att betala för trafik som annars inte genomförts, säger Jan-Eric Nilsson.
Dålig förståelse av kostnadsutvecklingen för regionaltrafik
En tredje iakttagelse är att utvecklingen är kopplad till egenskaper hos svensk offentlig sektor i stort. Näringsdepartementet liksom de nationella myndigheterna (som Trafikverket), har ett starkt framåtblickande perspektiv. Intresset för att följa upp konsekvenserna av utvecklingen och att dra slutsatser om vad som fungerat mer eller mindre bra är av sekundärt intresse. I anslutning till detta kan man konstatera att staten, delvis av mycket goda skäl, decentraliserat leveransen av tjänster (trafik) till regionerna.
Av rapporten framgår också att förståelsen av utvecklingen av trafik och kostnader i regionaltrafiken är svag. Det tycks inte heller finnas något systematiskt intresse för att kontinuerligt följa utvecklingen av kostnader och intäkter för att exempelvis konstatera vilka typer av kontrakt mellan beställare och utförare som fungerar bättre än andra.
Marknaden för persontrafik med tåg
VTI notat 9-2017 baseras på en uppsats som också beskrev marknaderna för persontrafik i Tyskland och England; jfr. Nash et al (2013). Notatet innehåller en svensk översättning av det underlag som tagits fram för Centre for Regulation in Europe (CERRE) och som – utöver de tre länder som beskrevs i den ursprungliga rapporten – också karaktäriserar situationen i Frankrike. Slutrapporten, Liberalisation of Rail Passenger Services, har sammanställts av Chris Nash.
Sedan urminnes tider har matlagning setts som en kvinnlig syssla. Från det att kvinnorna stannade i lägret för att se till att elden höll i sig, till för bara några år sedan, var köket kvinnornas domän och matlagning något som skulle ombesörjas av kvinnor.
Undantag var vid speciella tillfällen då mannen skulle imponera, till exempel genom tillagning av viltet han fångat.
– Mat och matlagning tillhör det mest bekönade som finns. Hushållsarbete var fram till nyligen en kvinnlig domän och män som försökte laga mat framställdes som löjliga figurer, säger Håkan Jönsson, docent i etnologi och koordinator för Lund University Food Studies.
– Undantag var och är grillning som sker utanför hemmet. Det som sker utanför hemmet är en del av offentligheten och offentligheten tillhör mannen medan hemmet tillhör kvinnan.
Mat som social markör
För ett par år sedan skedde dock en förändring – männen tog steget in i köket och började laga mat på samma sätt som kvinnorna alltid hade gjort. Enligt Marcus Klasson, doktorand inom konsumentkultur vid Lunds universitet, beror männens tilltagande matlagningsintresse under 90-talet på en rad olika saker.
– Parallellt med ett ökat intresse i matkultur kom många matlagningsprogram som visade en mer avslappnad manlighet tack vare tv-kockar som Jamie Oliver. Vi såg även en reaktion mot den komplexa ”fine dining-trenden” som gjorde att ”fulmaten”, så som hamburgare och annan street food, blev fin vilket gjorde att maten blev mer tillgänglig.
Reaktionen mot det komplexa gav maten en ny roll i hemmet. Detta i kombination med att män hade tid över öppnade upp för olika fördjupningar och konsumtionsfält, till exempel surdegsbröd, korvstoppning och mikrobryggerier. Med tiden blev mat ett sätt att förmedla ens sociala status.
– Mat är en av byggstenarna som skapar vår identitet. Mat har blivit en statusbärare och det är därför som män kan ägna sig åt det.
Viktigt med rätt utrustning
Marcus Klasson har tillsammans med konsumtionsforskaren Sofia Ulver genomfört flera studier på ämnet. Nyligen publicerades artikeln ”Masculinising domesticity: An investigation of men’s domestic foodwork” där forskarna undersökte vad som drev svenska mäns matlagning.
De kom bland annat fram till att svenska män ”bröstar upp sig” och dramatiserar sin matlagning mer än vad kvinnor gör. Matlagning i männens händer blev plötsligt en mycket finare hushållssyssla än exempelvis städning eller heminredning.
– Männen upplevde matlagningen som väldigt bekymmerslös, vilket beror på att de tillåts vara bekymmersfria eftersom det fortfarande ses som något unikt och beundransvärt att män är i köket, säger Marcus Klasson.
För män verkar matlagning även vara en slags materialsport och samtliga deltagare var utrustade med de bästa verktygen.
– Alla hade en Le Creusetgryta som är en mycket populär gjutjärnsgryta och en globalkniv. Man tävlade mot bland annat vänner, fru eller flickvän. Även om det skedde i en god anda så var det ändå viktigt att vara lite bättre än de andra.
Var tredje måltid lagas av män
Det är dock inte bara egoistiska motiv som ligger bakom mäns matlagning. I studien observerades att flera deltagare ansåg att matlagning även handlar om omhändertagande, solidaritet och kärlek. Återigen blev matlagningen en spegling av hur personen önskade att uppfatta sig själv och även hur han önskade att uppfattas av andra.
Forskarnas slutsats var att män i högre grad än kvinnor sammanförde de bästa kvalitéerna av manlighet och kvinnlighet till en ”avslappnad androgynitet”.
– Med andra ord kan dessa män ses som nya traditionella män som rör sig obehindrat mellan maskulina och feminina teman. Fastän det är långt kvar går vi i rätt riktning vad gäller jämställdhet och kanske borde vi frångå att tala om manligt och kvinnligt i köket?, säger Marcus Klasson.
Håkan Larsson är av samma åsikt. Enligt honom lagas i dag var tredje måltid i Sverige av män och fortsätter utvecklingen i samma takt dröjer det inte länge innan åtminstone matlagningen är helt jämställd.
– Om trenden håller i sig i fem år så har vi lika många måltider som lagas av en man som av en kvinna i Sverige och det är faktiskt helt unikt i världshistorien.
Få kvinnor inom gastronomin
Lika jämställt är det dessvärre inte inom elitgastronomin som nästan enbart består av män. Nicklas Neuman är doktor i kostvetenskap vid Uppsala universitet och forskar på maskulinitet och matlagning. Enligt honom var arbetsdelningen i det gastronomiska köket under lång tid lik den militära och kvinnor tilläts endast vara i kallskänken.
– Det händer förvånansvärt lite inom det offentliga, till exempel är gastronomieliten anmärkningsvärt mansdominerad. Bara en kvinna har vunnit årets kock sedan starten 1983 och 2016 fanns det ingen kvinna med i finalen, detta trots att drygt hälften av studenterna som studerar måltidskunskap är kvinnor, säger han.
Varför kvinnorna inte når ända till toppen vet han inte, men menar att det finns anekdoter som beskriver väldigt sexuella jargonger och även direkta sexuella övergrepp i köken.
– I en kultur som till stor del handlar om god service, att tåla en tuff arbetsmiljö, mycket alkohol med mera så borde det inte förvåna någon.
Enligt honom är det männen som måste göra upp med den seismiska kulturen, för kvinnorna och kundens skull.
– Som kund bör man förvänta sig god service, men i det ingår inte att serveringspersonal ska behöva ta emot sexuella trakasserier. Jag tror att det finns unga killar och tjejer som vill in i branschen och som inte vill ha det såhär. Så låt oss hoppas på en progressiv ny generation!
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av Forskning.se
Under två år har forskare vid Linnéuniversitetet och Karolinska institutet följt en grupp äldre personer som var i riskzonen för att få Alzheimers. Studien har undersökt om en kombination av hälsosam diet, blodtryckskontroll, motion, intellektuell träning och ett aktivt socialt liv kan bromsa utvecklingen av Alzheimers.
Man hade en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Experimentgruppen fick hjälp att genomföra en ordentlig livsstilsförändring, medan kontrollgruppen bara fick regelbunden hälsorådgivning.
Uppmuntrande resultat
– Vi har fått väldigt uppmuntrande resultat, berättar Krister Håkansson. För första gången har en studie visat att en kombination av åtgärder för äldre i riskzonen kan förbättra deras hälsa och kognitiva förmåga.
– Vi funderar nu på hur vi ska följa upp studien. Det finns många spännande trådar att nysta i, säger Krister Håkansson.
Undersökningen visade till exempel att det inom båda grupperna fanns stora individuella skillnader i hur mycket deras kognitiva förmåga påverkades under de två åren som försöket pågick.
– Det skulle vara intressant om man kan se vad skillnaderna beror på. Vi vill också återvända till deltagarna om ett par år för att se hur läget med dem är då. Kommer det till exempel att finnas någon skillnad mellan grupperna i hur många som har drabbats av demens?
Dyr Alzheimersvård
Kostnaden för Alzheimersvården i Sverige är ungefär lika stora som den sammanlagda kostnaden för all cancer- och kärlsjukdomsvård i landet.
– Kan livsstilsförändringar förbättra livskvaliteten för äldre och kanske skjuta fram en diagnos finns det mycket att vinna, både för individen och samhället.
Det är viktigt att läkare blir medvetna om de här resultaten, menar han. Läkarna behöver börja diskutera livsstil med sina patienter.
– Man får sig en tankeställare själv, säger Krister Håkansson. Jag har börjat gå på gym, och numera dricker jag kaffe också, det gjorde jag inte förut. Och ur den här aspekten är det även bra att dricka rött vin till maten några gånger i veckan.
Artikeln: ”A rare success against Alzheimer´s”, publicerad i Scientific American, är skriven av Linnéuniversitetets Krister Håkansson tillsammans med Miia Kivipelto, Karolinska Institutet. (För närvarande är artikeln låst och kan låsas upp till en kostnad av 6.99 USD)
Mer information: Krister Håkansson, artikelförfattare och medicine doktor, telefon 073-708 07 68
Annika Sand, pressansvarig, telefon 076-830 01 05
Först förvarade i öknens hem under hundratals år, sedan packade i kistor och smugglade undan islamisternas bål, för att nästan förgås av fukt och mögel i sin nya fristad. Efter uppemot 700 år får Malis manuskript – en ovärderlig del av Västafrikas historia – äntligen den omsorg de förtjänar.
Entrén är anspråkslös, betongväggen märkt av smuts. Ett 50-tal parkerade mopeder skvallrar om att något pågår där inne, men ingen skulle ha gissat att en av Afrikas viktigaste samlingar av skriftlig historia finns innanför dörren.
Det är en veritabel industri i konservering. Arbetsledare Fousseyni Kouyate visar vägen genom rummen där 53 anställda jobbar med att ge hundratusentals manuskript, vissa så gamla som 700 år, en trygg viloplats. I ett rum mäts, skärs och viks ljusblått tunt kartongpapper till skräddarsydda skyddande förvaringsboxar för de tärda manuskripten.
Timbuktu en knutpunkt längs Saharas handelsvägar
Men det är egentligen inte här i huvudstaden Bamako de hör hemma. Manuskriptens historia utspelas i Timbuktu i norr. Ökenstaden som på 1100-talet och århundraden framöver blev knutpunkt längs Saharas handelsvägar mellan Medelhavsafrika och kontinentens södra delar. Storhetstiden under 1400- och 1500-talen väckte européernas intresse och i slutet av 1800-talet intogs området av den franska kolonialmakten.
Stora afrikanska riken har passerat in och ut genom stadens historia: Ghana, Mali och Songhai. Men det är de intellektuella som gjort de kanske viktigaste avtrycken i Timbuktus, och därmed hela Afrikas, historia. På 1300-talet byggdes moskéerna Jinger-ber och Sankore som blev center för utbildning och islamsk kultur. Intellektuella strömmade till Timbuktu. Med sig från alla hörn av islamska Afrika hade de manuskript med islamsk lag, matematik, poesi, astrologi, filosofi och historiska essäer. I Timbuktu producerade de fler.
Manuskript från 1300-talet hos familjer
Resultatet: En stor samling skriftlig historia som täcker perioden från 1300-talet fram till 1900-talet. Manuskripten förvarades länge i hemmen hos öknens intellektuella familjer. De var arvegods som fördes vidare från generation till generation. Under slutet av 1980-talet försökte Abdel Kader Haidara, en manuskript-arvinge, söka pengar för att skapa ett bibliotek men möttes länge av ointresse från omvärlden. Det dröjde många år innan finansiärer från bland annat amerikanska universitet började förstå värdet av de medfarna manuskripten där borta i öknen. Manuskript började samlas in från familjerna och år 2000 öppnade Haidara ett eget bibliotek i Timbuktu. Skrifterna började studeras i forskningssyfte och kunde på allvar börja ta sin rättmätiga plats i historieskrivningen. Enligt Thebe Medupe, doktor i astrofysik vid Cape Town university, sätter de även nytt ljus på Afrikas roll i vetenskapshistorien.
– Innan vi påbörjade det här projektet var den allmänna uppfattningen bland forskare att afrikaner inte började studera och delta i vetenskapen förrän efter européernas ankomst till vår kontinent. Vi hoppas att våra upptäckter ska revidera den uppfattningen så att vår kontinent kan få den respekt den förtjänar när det gäller dess relation till vetenskapen, sa han i en intervju med New African magazine.
Men 2012 höll allt på att gå förlorat. Då startade ett inbördeskrig som ledde till att islamistgrupper som al-Qaida i islamiska Maghreb (AQIM) och Ansar Dine ockuperade Timbuktu och hela norra Mali (60 procent av landets yta). Jihadisterna införde ett maktfullkomligt shariastyre över befolkningen. Kvinnors rättigheter inskränktes samtidigt som islamistkrigare utförde hundratals kidnappningar och våldtäkter i staden. Kulturen kuvades när musik förbjöds och till sist skulle historien raderas.
Förstörde tusentals manuskript
Flera Unesco-listade monument förstördes och mot slutet av ockupationen gav sig islamisterna även på biblioteken och manuskripten. Det har sagts att islamisterna ansåg att de äldre islamtexterna var ett hot mot deras egen hårda puritanska islamtolkning. En annan förklaring, från manuskriptprojektet vid Hamburgs Universitet, är att islamisterna angrep manuskripten som ren motståndshandling när de förstod att Unesco, och därmed det internationella samfundet, såg dem som värdefulla.
De tusentals manuskript som tros ha bränts hade aldrig studerats och deras historiska innehåll är för alltid förlorat. Men folk i Timbuktu hade anat faran. Mängder med manuskript hade gömts hemma hos ett antal familjer och med fara för sina liv smugglade kurirer koffertar med de fragila manuskripten förbi islamisternas check-points bort från Timbuktu. Åtta månader och 1200 koffertar senare fanns omkring 300 000 manuskript i huvudstaden Bamako.
Chock för pappersmaterialet
Fousseyni Kouyate leder oss vidare till ett rum där konservatorn Yana Ibrahim Traoré sitter i djup koncentration med en pensel i handen. Hon stryker försiktigt över torrt och fnöskigt gammalt papper som befrias från dött material som ansamlats under hundratåls år i tufft klimat. Damm, sand, torkade papperspartiklar, rester av mögel och insekter föses åt sidan och bildar en liten hög av brunt stoff bredvid pappret.
När manuskripten utsattes för en första regnperiod i det mer tropiska Bamako fick pappersmaterialen en chock. Tidigare var det torrt ökenklimat som fick pappersfibren att försvagas, nu sögs istället fukten upp i de uttorkade pappersbladen. Mögelangreppen kom som på beställning. Som tur var hade islamisternas riktade våld mot manuskripten fått forskarvärlden att på allvar vakna. En koalition av internationella universitet och stiftelser stod nu redo att bidra med resurser. Från Hamburgs universitet skickades snart luftavfuktande och temperaturreglerande apparater. Yana Ibrahim Traoré och annan personal skickades på utbildningar i Dubai och i Tyskland. Med fukten under kontroll kunde konserveringen påbörjas.
Tålamodsprövande konservering
Yana Ibrahim Traoré konserverar manuskript i olika åldrar och skick. Med en skalpelliknande kniv separerar hon försiktigt hopklistrade sidor och putsar böckernas bleknade läderomslag med vanlig skoputs. Hon testar bläcket på sidorna med en fuktad bomullstuss och, om möjligt, sprayar hon dem med en rengörande blandning av alkohol och destillerat vatten.
– Vissa manuskript är så tålamodsprövande att jag får lägga dem åt sidan ett tag och återvända senare under dagen. Andra är i så dåligt skick att de går sönder bara jag nuddar dem, då finns det inget jag kan göra, säger hon.
Att konservera gamla dokument är en diger och viktig uppgift i historieforskningen. På Kungliga Biblioteket i Stockholm är Charlotte Ahlgren chef för Enheten för bevarande och nybindning. Hon jobbar oftast med helt andra resurser än de i Mali. Arkivrum anpassas med klimatsystem för miljonbelopp för att hålla samma klimat året runt. Att ha en förvaring med ett torrt och svalt, men framförallt stabilt, klimat är en viktig grundförutsättning för bevarandet.
– Förmodligen har manuskripten i Mali haft fördel av att ha befunnit sig i ett torrt klimat hemma hos familjerna. Ett fuktigt klimat hade varit betydligt sämre eftersom mikroorganismer som som mögel växer väldigt snabbt då.
Bryts ner snabbt
– Den typen av klimatförändringar som de här manuskripten utsattes för innebär alltid problem för materialen. Har man papper i ett torrt rum och sedan på något sätt får in fukt blir pappret vågigt. Pappersfibrerna tar upp vattnet och sväller på bredden, ungefär som spagettistrån i vatten. Särskilt illa är det om materialet sitter fast, bundet i en bok eller liknande, eftersom pappret då inte kan röra på sig fritt och istället riskerar att spricka upp, säger hon.
Eftersom papper är organiskt material så påbörjas nedbrytningen från den stund pennan lyfts från pappret tills dess att det är helt förgånget, förklarar Charlotte Ahlgren. Att ge evigt liv är omöjligt, konservatorns roll är att förlänga det så länge det går. Med rätt avvägda insatser kan nedbrytningsfaktorer från till exempel mikrobiologisk aktivitet och skadedjur fördröjas. Det handlar om angrepp från mögel, svampar, alger och olika insekter.
– Det gäller att skapa en miljö där de här organismerna inte trivs. Men det finns tusentals sorter som alla har olika livsbetingelser vilket gör att förutsättningarna skiljer sig mellan till exempel öken, tropiska områden och det torra svala nordiska klimatet, säger hon.
Syrapapper en riskfaktor
En annan riskfaktor är det material som de gamla manuskripten förvarats i. De blå pappboxarna från Hamburgs universitet är gjorda av syrafritt papp. Men en del av manuskripten har varit utsatta för syra från de vackra garvade bokomslagen i läder.
– Det är en känd riskfaktor att om man tillför syra till papper så bryts det ned mycket snabbare. Det är bra att tänka på om man exemplevis har ett brev man vill spara, lägger man det i ett kuvert gjort av trämassa så kommer det att påverka brevets material på ett negativt sätt, säger Charlotte Ahlgren.
Men för att bedriva lyckad konservering krävs mer än bara ren teknik. I Sverige är en stor del av historien redan insamlad eftersom det finns både fungerande system och förtroendekapital.
– Här finns institutioner som man litar på, då är det vanligt att man erbjuder historiska ägodelar till offentliga institutioner som Kungliga Biblioteket, Riksarkivet eller något museum. Då känner man sig trygg med att de får en bra och säker förvaring och sparas till eftervärlden.
Långsiktigt bevarande av Malis historia
I Mali, ett land med fler konflikter och en konsekvent korrupt eller ibland helt frånvarande stat, har situationen varit en annan. Där vårdades istället historien i hemmen, en förvaring som dock slet hårt på manuskripten. Med biblioteken i Timbuktu som startpunkt och den nu professionella konserveringen och arkiveringen i Bamako byggs kanske grunden till ett system som kan skapa ett långsiktigt bevarande av Malis historia.
För Yana Ibrahim Traoré ledde kunskaper i arabiska från studietiden och den snabbinsatta räddningsaktionen av manuskripten till en oväntad yrkesbana. Ett tålamodsprövande men ofta givande arbete.
– Jag känner lycka av att hålla på med detta. Jag får använda mitt tålamod men jag har också fått lära mig mycket. Som hur handel fungerade för 200 år sedan och hur det dagliga livet såg ut då, säger hon.
Text: John Palm på uppdrag av Forskning.se
Foto: Malin Palm på uppdrag av forskning.se
– Det krävs också ett retoriskt arbete för att göra legitima urval inom idrotten. De kriterier som används framstår ofta som objektiva när urvalet egentligen är baserat på subjektiva ställningstaganden. De som ska välja får mycket makt att bestämma vad som är talangegenskaper.
Det konstaterar Magnus Kilger som i sin avhandling studerat hur den svenska idrottsrörelsen legitimerar urval, och hur valbarhet och framgång produceras i ungdomarnas egna berättelser. För att ta reda på det har han studerat Riksidrottsförbundets policydokument, verksamhetsplaner och utbildningsmaterial samt intervjuat 15-åriga ungdomar mitt under pågående uttagningsprocess till ungdomslag och distriktslag i fotboll, innebandy och hockey.
Kan ”språket”
– Ungdomarna vet vad de ska säga för att göra sig valbara. För att bli vald krävs också talad talang. Återkommande i berättelserna är att betona att man är ”en vinnarskalle”, ödmjuk och en hårt arbetande lagspelare och samtidigt självsäker, med stor framtida potential. Detta är framgångsrika retoriska grepp att använda.
Det skriftliga materialet legitimerar urval bland annat genom att hänvisa till ”den svenska idrottsmodellen” som innefattar både bredden och eliten.
– Bredd och elit ska befrukta varandra, är tanken. Det framstår som en framgångsmodell och används för att motivera att urvalet är moraliskt riktigt.
Värderingar får konsekvenser
Alla inblandade i urvalsprocessen är måna om att urvalet ska framstå som rationellt och trovärdigt, visar avhandlingen. Men i själva verket producerar idrotten specifika ideal, normer och värderingar om talang och det korrekta urvalet. Detta får konsekvenser, menar Magnus Kilger.
– Idrottsrörelsen har ett statligt uppdrag att erbjuda idrottsutövning för alla barn och ungdomar. Samtidigt ska man möjliggöra för särskilt lämpade att lyckas. Men hur hanteras de ungdomar som inte kan spela det här spelet och leverera de svar som förväntas? Det blir en tajt position där vissa ungdomar blir valbara och andra inte.
– Idrottsföreningar och idrottsrörelsen i stort måste hantera urval av unga talanger som idrottspolitiska ställningstaganden. De behöver kritiskt granska de verktyg för selektering som används i dag och som tas för givna. Och argumentera för selekteringens moraliska giltighet. Det handlar om hela den svenska idrottsmodellens framtida legitimitet, hävdar Magnus Kilger.
Bakom den aktuella forskningsstudien står Klaus Birkhofer, biolog vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet. Tillsammans med en forskare i Schweiz har han analyserat hur mycket de åttabenade köttätarna konsumerar på ett år.
– Många människor är rädda för spindlar och tycker att de är obehagliga. Jag hoppas att den här studien leder till att människor förstår bättre vilken nytta spindlarna gör, säger Klaus Birkhofer.
Äter skadeinsekter
Spindlar håller skadeinsekter stången. De enorma mängder insekter som spindlarna äter skulle annars orsaka stora skador på jordbruksgrödor och skog. Men inte nog med det.
– I exempelvis malariaområden hjälper spindlar till genom att fånga moskiter som kan smitta människor, säger han.
För att uppskatta hur mycket spindlar det finns i världen har forskarna utgått från data insamlade i 65 tidigare studier. Därefter har de räknat ut hur mycket bytesdjur som spindlar sammanlagt dödar på ett år för att överleva. Svaret är mellan 400 miljoner ton och 800 miljoner ton. Det kan jämföras med de 400 miljoner ton kött och fisk som jordens befolkning äter på ett år. Världens valar äter mellan 280 och 500 miljoner ton per år.
Mer än 90 procent av spindlarnas byten är insekter och hoppstjärtar. Stora spindlar i tropikerna kan också fånga och äta bland annat grodor, ödlor, fåglar och fladdermöss.
Resultaten från studien publiceras i The Science of Nature.
För mer information:
Klaus Birkhofer, forskare, Lunds universitet, Biologiska institutionen
Tel 046 – 222 93 26, 072 – 244 32 93 klaus.birkhofer@biol.lu.se
Studien visar hur förebyggande på individnivå potentiellt kan användas för att minska negativa hälsoeffekter av små luftpartiklar (partiklar med en aerodynamisk diameter av <2,5 µm, så kallade PM2.5) genom att motverka bakomliggande mekanismer. Denna upptäckt kan vara av betydande vikt för folkhälsan i de delar av världen som har täta toppar i PM2.5-nivåer.
WHO uppskattar att 92 procent av världens befolkning bor på platser där luftkvalitetsnivåerna överskrider deras gränsvärde på 10 µg/m3. PM2.5 är en av de mest påtagliga luftföroreningarna eftersom de sätter sig i luftvägarna och kan resultera i luftvägs- och systemisk inflammation. Även om en betydande sänkning av luftnivåerna har uppnåtts, under de senaste decennierna, genom storskalig utsläppsreglering, registreras frekvent exponeringstoppar med negativa hälsokonsekvenser.
– De molekylära mekanismerna bakom luftföroreningars hälsoeffekter är inte helt klarlagda, och bristen på förebyggande alternativ på individnivå är en viktig kunskapslucka.
Placebo eller vitamintillskott
Forskarna administrerade placebo eller B-vitamintillskott (2,5 mg folsyra, 50 mg vitamin B6, och 1 mg av vitamin B12) dagligen till varje vuxen som rekryterades till försöket. B-vitamintillskotten ökade plasmakoncentrationer av folsyra, vitamin B6- och vitamin B12-signifikant. För de som tog placebo i 4 veckor var plasmakoncentrationer likartade.
Alla kontrollerade exponeringsexperiment utfördes vid samma tid på dagen. Omgivande partiklar drogs in från ett inlopp bredvid en tungt trafikerad väg i centrala Toronto med mer än 1 000 fordon som passerar varje timme. Blodprover samlades in för att studera DNA metylering och effekter på mitokondrier.
– Vår studie kan ligga till grund för fortsatt forskning kring förebyggande insatser för att minimera de negativa effekterna av luftföroreningar. På grund av den centrala roll som epigenetiska förändringar har i mediering av miljöpåverkan, kan våra resultat möjligen utvidgas till andra miljöföroreningar och hälsoeffekter, säger Oskar Karlsson forskare vid Uppsala universitet och Karolinska institutet.
Studien genomfördes med kollegor på Harvard TH Chan School of Public Health, i Kina, Singapore, Mexiko och Kanada.
Höga nivåer av luftpartiklar
– Avgasrening och utsläppsreglering är mycket viktiga åtgärder, men tyvärr är höga nivåer av luftpartiklar fortfarande vanligt i många stora städer över hela världen. Som individer har vi begränsade alternativ för att skydda oss mot luftföroreningar. Framtida studier, särskilt i kraftigt förorenade områden, är nödvändigt för att validera våra resultat och slutligen kunna utveckla förebyggande insatser med hjälp av B-vitaminer och kunna begränsa hälsoeffekterna av luftföroreningar, säger Andrea Baccarelli, Columbia University Mailman School of Public Health, som är huvudansvarig för studien.
För mer information:
Oskar Karlsson, universitetslektor vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap vid Uppsala universitet, oskar.karlsson@farmbio.uu.se, 018-471 4265
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
