Den nya studien, som har gjorts i 32 skärgårdsvikar längs Östersjökusten, visar att undervattensväxter kan bidra till en bättre vattenkvalitet, och på så vis också förbättra sin egen livsmiljö. Vattnet blir klarare när växterna tar upp näring och konkurrerar ut växtplankton i vattnet.
– Täta växtsamhällen såsom tång och nate saktar också ned vattenrörelsen vilket gör att sedimentpartiklar sjunker till bottnen, även detta gör att vattnet klarnar, säger doktoranden Åsa Nilsson Austin.
Bra om växterna bevaras
Det är sedan tidigare känt att grumligare vatten, som är ett kännetecken för övergödda vikar, har färre undervattensväxter. Detta förklaras av att om växterna får för lite ljus, så dör de. Men den nya studien visar alltså även på det omvända – att undervattensväxterna i sig kan påverka vattenkvaliteten positivt.
Undervattensväxter kan bidra till en bättre vattenkvalitet, visar en ny studie. Dykaren Marin van Regteren studerar vattenväxterna Chara horrida, Stuckenia pectinata, Myriophyllum sibiricum och Potamogeton perfoliatus. Foto: Joakim Hansen
Resultaten från studien antyder också att om växterna väl försvinner så kan det leda till en långsiktigt dålig vattenkvalitet på grund av att grumligt vatten försvårar tillväxten av nya växter, vilket leder till en negativ spiral med grumligt badvatten.
– Eftersom grumligt vatten ofta är en indikation på övergödning, kan man säga att växterna fungerar som en buffert emot det, säger doktoranden Åsa Nilsson Austin.
Skyddade vikar – extra känsliga
I skyddade skärgårdsvikar kan vattenutbytestiden vara flera veckor lång och därför är det lätt att det samlas mycket näringsämnen från land, med risk för övergödning. Men här finner man också ofta växter med rötter som, förutom att växa tätt och ta upp näring, kan stabilisera den mjuka botten och minska uppgrumlingen av sediment. Dessa vikar är också viktiga lekvikar för rovfiskar som abborre och gädda. Hit, där vattnet värms upp snabbt på våren, kommer fiskarna och leker och lägger sin rom på undervattensväxterna. Men det är också här, i de skyddade vikarna, som vi gärna lägger till med vår segelbåt för att njuta av semestern – och ett dopp i Östersjön.
– Svamparna är naturens stora nedbrytare av organiskt material, inte minst död ved, grenar och nedfallna löv. Enkelt uttryckt kan man säga att svamparna producerar näringsrik jord, den jord som bonden sår i, som skogens träd växer i och som en lång rad av djur och växter behöver för att leva. Denna cirkulation av organiskt material och näringsämnen, och där alltså svamparna utgör den centrala aktören, tycks vara helt nödvändig för flercelligt liv på jorden.
– Ibland bryter svamparna ned sådant vi helst skulle vilja ha kvar, huden mellan tårna i fallet med fotsvamp, eller bondens skörd i fallet med växtparasitiska svampar till exempel. Detta är svamparnas lite mörkare sida, att de orsakar skador och ger upphov till kostnader som parasiter på levande växter och djur. Men allvarliga svampsjukdomar är ovanliga hos varmblodiga djur, inklusive människan. Istället har vi svamparna att tacka för en lång rad mediciner, inte minst penicillin.
– Det finns närmare sex miljoner olika svamparter, och de påträffas precis överallt – i jord och mark, i sjö och hav, från klippor i Antarktis till diskhon i köket. Man har till och med hittat svampar inne i Tjernobyl.
– Många svampar lever underjordiskt, oftast i form av tunna svamptrådar (hyfer). Under sensommaren-hösten uppfattar svamparna att vintern är i antågande, och om tillräckligt mycket vatten finns att tillgå börjar de anlägga fruktkroppar, till exempel gula kantareller när det gäller den vanliga kantarellen. På fruktkropparna bildas sporer, som vi kan tänka på som svamparnas frön. När dessa blåser iväg och landar på något mysigt ställe, kan de, särskilt när vintern är över, gro och ge upphov till nya svamptrådar.
– Svamparna finns överallt och hela tiden, men vi observerar dem oftast bara som fruktkroppar, och då främst på hösten. Att man bara ibland snubblar på svampar kan få en att tro att svamparna inte rimligen kan spela någon särskilt framstående roll i naturen. Ingenting kunde vara mer fel.
– Det som gör svampforskningen – mykologin – så spännande är den totala kontrasten mellan de svampar du kan observera, på till exempel en skogsplätt, och de långt, långt fler svampar som faktiskt lever där, men som inte kan observeras direkt. DNA-sekvensering visar oss att en tesked skogsjord kan innehålla 100 olika svamparter. DNA-tekniken låter oss studera dessa ”osynliga” svampar: vilka de är och vad har de för sig.
– Och tack vare svamparna kan vi jäsa vårt bröd och – påpekar någon – brygga öl och vin. Åter andra svampar lever i symbios med växter i växternas rötter (mykorrhiza). Där nere i mörkret utbyter svampen och växten fördelar med varandra, och resultatet är friskare och mer konkurrenskraftiga växter som dessutom förmår växa på ställen de annars inte skulle mäktat med. Livet utan svampar hade med andra ord inte bara varit tråkigt – det hade kanske inte funnits alls.
Vad betyder svamp för allmänheten tror du?
– Min känsla är att svampar i första hand förknippas med höstens svampplockning – en folkkär, naturnära upplevelse för hela familjen. Jag är dock rädd för att svamparna i andra hand förknippas med negativa företeelser som svampförgiftning, möglande mat samt hus- och källarsvamp. Det är nog sällan man begrundar svamparnas oerhört viktiga roller i naturen. Just därför tycker jag att Svampens dag är så bra – det är ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma en synnerligen intressant, men också slående förbisedd, organismgrupp.
– Jag hoppas att hela Sverige tar tillfället i akt till åtminstone en skogspromenad på Svampens dag. Jag törs lova att den som sliter blicken från mobilen och i stället låter den svepa över marken, eller för den delen trädstammar eller klippväggar eller vad man nu kan tänkas råka passera, kommer att stöta på en förbluffande mångfald av svampar i alla tänkbara färger och former.
Svampens dag inträffar alltid den första söndagen i september.
Tänker du uppmärksamma svampens dag på något sätt?
– På söndag siktar jag på att ta med familjen på en enklare skogspromenad för att se vad vi hittar i svampväg. Barnen brukar fokusera på kantareller, men jag är mest intresserad av att hitta ovanliga svampar, eller vanliga svampar på ovanliga ställen. Med lite tur kan vi steka ihop en kantarellgryta till middag.
Svampens Dag är ett rikstäckande arrangemang som genomförts årligen sedan starten 2008.
Kontakt:
Henrik Nilsson, Forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, henrik.nilsson@bioenv.gu.se
Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat artificiell intelligens.
Varför har vi ett medvetande?
Medvetande kan beskrivas som upplevelse. Men är det sammansatt av atomer? Eller helt skilt från det fysiska? Och varför har vi ett medvetande? Frågan har ställts i flera hundra år utan att vi fått något svar. I artikeln: Varför har vi ett medvetande? tas ett antal teorier upp om varför vi har ett medvetande.
Att förstå medvetandet kräver ett nytt vokabulär
Alla medvetandeprocesser samverkar i hjärnans nervsystem – i växelverkan med omgivningen. Men vi vet lika lite om medvetandet idag som folk visste om universum innan Kopernikus visade att jorden snurrar runt solen. I artikeln: Att förstå medvetandet kräver ett nytt vokabulär intervjuas Hans Liljenström, professor i biometri, SLU.
Vad är det att vara?
Det är svårt att studera medvetandet eftersom det är en så subjektiv upplevelse att vara. Första person-perspektivet gör att vetenskapliga krav på objektivitet i undersökningen blir svåra att uppnå. I filmen, som är på engelska, intervjuas Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.
AI har ingen vilja.
Vi vill gärna tillskriva prylar mänskliga egenskaper, men AI är egentligen bara en lista med kommandon och en databas med uppgifter. AI vill inget, tänker inte, planerar inget och har inga åsikter. Det är däremot mänskligt att tillskriva maskiner mänskliga egenskaper. I filmen intervjuas Karim Jebari, fil. dr. i filosofi, Institutet för framtidsstudier.
Vad är medvetandet?
Det är ingen som vet vad medvetandet är, men om vi tittar på vilken konkret nytta det har för oss, så hjälper det oss att fatta beslut, att vara flexibla och att koordinera våra beteenden. Dessutom kan vi anta att det är medvetandet som ger mening med livet. Filmen visar en intervju på engelska med Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.
Kvantfysik och artificiellt medvetande
Vägen till artificiellt medvetande kanske går via kvantmekaniken. Filmen är en intervju på engelska med Paavo Pylkkänen, lektor teoretisk filosofi, Högskolan i Skövde.
De senaste 20 åren har medvetandeforskningen kretsat kring tre ord: The hard problem. Det svåra problemet.
Orden uttalades från en scen i en hörsal i University of Arizona i USA i april 1994. Där stod David Chalmers, då en långhårig, okänd filosof från Australien. Han var den tredje talaren på världens första vetenskapliga konferens om medvetandet. David Chalmers beskrev de enkla problemen: hur minnen lagras, vilka delar i hjärnan som styr de olika sinnena, hur smärta transporteras i nervsystemet. Allt det här är väldefinierade, ”enkla” problem som går att lösa.
Men varför upplever vi smärta? Varför upplever vi någonting över huvud taget? Hur går det till? Det var det här David Chalmers kallade ”Det svåra problemet”.
Vilken forskare vill inte anta en sådan utmaning?
Tjugo år senare, i mars 2014, stod David Chalmers, nu en av stjärnorna på medvetandeforskningens himmel, på en annan scen och höll ett TED-talk där han beskrev medvetandet som en inre film. Men något svar på frågan varför medvetandet finns, eller hur det uppstår, hade varken han eller någon annan forskare kommit fram till.
Medvetandet rör många forskningsområden
Forskningen om medvetande närmar sig ofta religion, och handlar så gott som alltid om tro – än så länge.
De forskare som studerar medvetandet tillhör alla möjliga discipliner: filosofer, psykologer, psykiatriker, läkare, neurobiologer, fysiker, matematiker. Vissa närmar sig frågan genom att studera hur hjärnan fungerar, alltså genom de enkla problemen. Andra använder sig av introspektion och går direkt på det svåra problemet.
Filosofi eller neurovetenskap
– Ofta skiljer man mellan filosofiska och neurovetenskapliga teorier, säger Paavo Pylkkänen, lektor i teoretisk filosofi vid Institutionen för biovetenskap vid Skövde Högskola.
Neurovetenskapen har utvecklat metoder för att kunna mäta olika processer i det som tillsammans bildar en helhetsbild av medvetandet, så kallade neurala korrelat.
Inom filosofin finns flera så kallade dualistiska teorier som går ut på att medvetandet, på något sätt, är skilt från det fysiska. Teorierna skiljer sig åt i beskrivningen av hur stor del av medvetandet som är icke-fysisk. Den stora frågan är då om medvetandet kan leva vidare när kroppen dör.
– En teori som är stark nu kallas substance dualism där en stor del av medvetandet är icke-fysisk, säger Paavo Pylkkänen. Då tänker man sig att även om den fysiska kroppen upphör så kan medvetandet leva vidare.
Panpsykism
Andra teorier, som panpsykismen, menar att medvetande finns överallt, i minsta atom. Allting består ju av atomer, ett medvetande är resultatet av atomer som är sammansatta på ett visst sätt. Den mest kände förespråkaren för den här teorin är Thomas Nagel, en amerikansk filosof som har gett medvetandet en kosmisk mening när han beskrev det som universums sätt att betrakta sig självt.
Panpsykismen, att allting har ett medvetande, är en av de två teorier som David Chalmers tar upp under sitt TED-talk. Han beskriver medvetandet som en anomali, någonting som inte passar in i de vetenskapliga förklaringsmodeller vi har. Därför behövs radikala idéer, sådana som till en början kan tyckas galna. Förutom panpsykismen nämner David Chalmers tanken att medvetandet är en av universums fundamentala byggstenar, som tid, rymd och massa.
”Än vet vi inte hur lagarna som styr medvetandet ser ut, men vi letar efter dem.”
Text:Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
– Det är ingen som kan påstå att man vet vad medvetandet är, det gör det svårt att forska på, säger Hans Liljenström, professor vid Institutionen för energi och teknik vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Ändå är det just vad han gör. Hans Liljenström är teoretisk biofysiker, och hans arbetsmetod är teoretiska modeller över sambandet mellan hjärna, kognition och medvetande. Han har tidigare modellerat hjärnans luktsystem för att förstå hur lukter kan kännas igen och minnas. Idag forskar han om beslutsfattande, ett projekt där frågan om den fria viljan kommer in.
Hans Liljenström är noga med att skilja mellan kognition och medvetande. Kognition är ett samlingsord för förmågan att lära, tänka och bearbeta information.
– Medvetande och kognition är olika saker, det missar många. Man tittar på djurs beteende och säger att det är ett intelligent beteende för att djuren kan lösa problem, kråkor till exempel, och jämställer det med en hög grad av medvetande. Men intelligens är inte det samma som medvetande.
Hans Liljenströms forskning rör sig i gränslandet mellan kognition och medvetande. Perceptionen, det vill säga hur vi uppfattar omvärlden – till exempel genom luktsinnet – är som en bro mellan de två.
– Det finns två aspekter av medvetende som jag ser det, attention och intention, perception är kopplat till attention medan intention är kopplad till viljestyrd handling.
Mycket av forskningen om medvetande är kopplad till hur vi uppfattar världen, men en viktig del är också hur vi når ut, hur vi interagerar med världen. Man får inte glömma bort den.
Saknar gemensamt språk
Många forskare har olika syn på medvetandet hos till exempel insekter – huruvida de har något medvetande och i så fall vilket slags medvetande det kan vara.
– Vi saknar ett vokabulär för att förstå olika grader av medvetande. När vi ska undersöka medvetandet hos andra organismer vet vi inte vad vi ska gå efter. Den allmänna synen är att åtminstone alla däggdjur har ett medvetande som troligen liknar vårt, men för reptiler eller mollusker behövs säkert andra termer för att beskriva deras typ av medvetande. Men det behövs också ett nyanserat språk för att beskriva olika grader av medvetande hos människor.
Kan man mäta medvetandet?
En metod för att mäta medvetandet skulle ha stor betydelse inte minst för skallskadade patienter som har hamnat i koma.
Den mest omtalade teorin för hur man skulle kunna mäta medvetandet har tagits fram av den italienske sömnforskaren Giulio Tononi. Hans teori, kallad Integrated information theory, går ut på att mäta komplexiteten i ett system.
Måttet, kallat Fi, blir högre ju fler integrerade delar systemet består av. Olika delar av hjärnan får därmed olika grader av medvetande, beroende på hur komplexa de är. Men även för de som anammar teorin återstår frågan om komplexiteten är en tillräcklig, eller bara nödvändig, förutsättning för medvetande.
Hans Liljenström menar att människans uppfattning av medvetandet är på samma nivå som vår uppfattning av universum innan Kopernikus visade att jorden roterar kring solen. För att komma framåt behövs såväl ett adekvat språk som experimentella resultat som kan kopplas ihop till en teori.
Vem ska ta fram det språket?
– Filosofer borde vara inblandade, men det göras nära kopplat till forskare som jobbar experimentellt. Det skulle kunna vara en grupp eller en kommitté som arbetar med att ta fram en vokabulär, ungefär som Linné gjorde.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Här följer fler filmer som forskning.se tagit fram på temat AI och maskininlärning.
Vad är algoritmer?
Algoritmer finns i allt som är datastyrt. De ligger bakom hur information struktureras och sorteras och nås i sökmotorer och i sociala medier. I filmen möter vi Jutta Haider, docent i biblioteks- och informationsvetenskap vid Lunds universitet, jämför algoritmerna med kakrecept.
Så lär sig datorn känna igen en katt
Maskininlärning innebär att datorn själv lär sig av sina erfarenheter. Då blir den flexiblare när den ska känna igen något den inte är van vid – till exempel en trebent katt. I artikeln: Så lär sig datorn känna igen en katt kan du läsa mer om maskininlärning.
Algoritmer är inte neutrala
Tror du att tekniken någonsin är neutral? I själva verket tjänar den syften som någon har tänkt ut, men som inte alltid synliggörs. Se filmen med Jutta Haider, docent i biblioteks- och informationsvetenskap, Lunds universitet.
Makten över algoritmerna.
De stora IT-jättarna tillhandahåller extremt efterfrågade tjänster, samtidigt vet de allt om dig och tjänar pengar på din data. I filmen hör man Sverker Janson, forskningsledare vid RISE SICS, om vilka som har tagit makten över algoritmerna.
Artificiell intelligens (AI) är skapad intelligens – hos maskiner. När Google ville visa hur långt företaget hade kommit inom AI bestämde de sig 2012 för att lära en dator att känna igen katter i videor publicerade på Youtube. Projektet tog flera år och krävde datorer med sammanlagt 16 000 processorer som fick studera en miljon bilder.
Det nya var inte att datorn lärde sig känna igen någonting, utan hur den gjorde det.
En dator kan lära sig känna igen ett visst objekt i en bild på två olika sätt:
Antingen matar programmerarna datorn med regler för vad som krävs för att objektet ska kunna kallas en katt. Men alla regler har undantag, och den dator som har lärt sig att en katt har fyra ben lär få svårt att känna igen en gatukatt som har förlorat ena benet i ett slagsmål.
Den andra metoden går ut på att programmera datorn med en algoritm som har förmågan att lära sig genom att iaktta, ungefär som ett barn. Metoden kallas maskininlärning, eller deep learning .
AI lär sig tolka text
Genom maskininlärning har datorer lärt sig känna igen bilder och mönster. Nästa steg är att få datorn att intressera sig för bokstäver.
Ett annat exempel är forskning vid Göteborg universitet, där algoritmer jämför inspelat tal från patienter med begynnande demens, med tal från friska personer för att identifiera tidiga tecken. Ju tidigare man börjar förebygga alzheimer desto mer kan man skjuta upp sjukdomen.
Förutom nöjet att utveckla ny teknik finns det pengar att hämta i kattprojektet – en mer riktad, och därmed dyrare, reklam.
I förlängningen kan AI-modellen ta lärdomar från ett område till ett annat. Förmågan att känna igen katter kan senare användas när datorn ska lära sig känna igen hundar.
How does your phone know this is a dog? (Film, engelska)
Maskininlärning hjälper läkarna att ställa diagnoser
I USA har flera forskargrupper använt maskininlärning för att lära datorer att ställa diagnoser. En av forskarna, Sebastian Thrun vid Stanford University, tidigare anställd på Google, har publicerat resultat där han hade lärt en dator att känna igen hudcancer genom att studera drygt 129 000 bilder på farliga och ofarliga hudutslag.
Det neurala nätverkets prestation jämfördes med 21 hudläkare. Resultatet blev oavgjort.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Här följer fler filmer som forskning.se tagit fram på temat AI och neurala nätverk.
Osynlig teknik är inte magi
Det finns en strävan att göra tekniken osynlig, men det betyder inte att den inte finns där. En filmad intervju på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljö historia, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.
Drömmen om AI
AI är verkligare än någonsin, men det är samtidigt en bubbla och den kommer att spricka. En film med Sverker Jansson, fil.dr. forskningsledare, RISE Computer Systems.
Ett digitalt ekosystem
Sakernas internet är mer än bara en infrastruktur, visionen är ett ekosystem där också vi ingår. En film på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.
Fler fordon
Trafiken ökar även om antalet bilar minskar. Dessutom: svårt att ha både vanliga och självkörande system på samma gator. Se intervjun med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.
Framtidens trafik
Om självkörande bilar och framtidens trafiksystem. En film med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.
Autonoma robotar
Är en åkgräsklippare autonom eller krävs det fri vilja för att kalla sig autonom? Det är viktigt att definiera autonomi när vi ska försöka ringa in frågor om ansvar hos AI. Film med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.
Självkörande bilar 2030
Drömmen om självkörande fordon, och ger oss några milstolpar på vägen dit. Redan idag rullar självkörande bilar på vägarna, men när kommer de att förändra trafiken på allvar? Filmad intervju med Anna Pernestål Brenden, tekn. dr, KTH.
Med samhälls- och teknikutvecklingen har energiförbrukningen förändrats och kraven på hållbara energilösningar inom el, vatten, värme, kylning och bränsle har ökat. De senaste åren har allt fler alternativ av förnybara motorbränslen tagits fram och det finns en stor potential att producera sådana bränslen på befintliga kraftvärmeverk.
I PolyPO-projektet ”Polygeneration and Process Optimization for Advanced Combined Heat and Power Plants” tar MDH-forskarna ett steg framåt genom att omvandla grundläggande energikällor till avancerade biobränslen genom processoptimering och polygenerering, det vill säga att kraftvärmeverket inte bara producerar el och värme utan även kemikalier som väte eller metan.
Utnyttja spillvärmen
PolyPO är ett projekt som länkar ihop forskning, teknik, utbildning och innovation.
– Det är viktigt att kunna vara flexibel när det gäller bränsle i kraftvärmeverk med tanke på variationerna i värmebehov, råvarupriser och tillgänglighet. Biomassabaserade kraftvärmeverk är allmänt dimensionerade för att kunna producera värmeöverskott i tider när värmebehovet är litet, men istället körs de oftast på lägre fart under dessa perioder.
– För att utnyttja full kapacitet, så stor del av året som möjligt, behöver kraftvärmeverk utvärdera alternativ för att utnyttja spillvärme och producera nya bränsleprodukter, säger Raza Naqvi, forskare i energi- och miljöteknik vid MDH.
MDH-projektet visar att det går att öka kapaciteten i kraftvärmeverk, alltså producera mer värme och kraft, genom att kombinera bioraffinaderi-system, som producerar flytande biobränslen, med befintliga kraftvärmeverk. Med bättre kontroll av produktionsprocesserna går det dessutom att spara energi genom att utnyttja bränslet på ett bättre sätt samtidigt som man undviker kostsamma driftstopp och onödigt underhåll.
En annan viktig del i projektet har varit att ta reda på hur kraftvärmeverk som använder avfall som bränsle kan styras på ett optimalt sätt. MDH:s forskare fokuserar på att utveckla modeller som kan beskriva komplexiteten och dynamiken i förbränningsprocessen.
Minska risken för att sand klumpar ihop sig
Dessa modeller kopplas till uppmätta värden av bränslets egenskaper där mätningar utförs med NIR-mätare (Near Infra Red), en mätmetod baserad på reflektion av ljus. Genom att koppla ihop mätningar och modeller kan processen styras på ett bättre sätt. Det huvudsakliga målet med styrningen är att minska risken för att den sand som finns i pannan klumpar ihop sig – då kan man minska mängden sand som behöver bytas ut – samt minska bildningen av föroreningar som kväveoxider.
PolyPO är ett samarbetsprojekt mellan MDH, Mälarenergi samt Eskilstuna Energi och Miljö. Projektet ingår i Future Energy, en internationellt konkurrenskraftig forskningsmiljö som omfattar över 50 forskare, och som finansieras av KKS-stiftelsen.
Mer information om forskningsmiljön och projektet samt kontaktuppgifter.
Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – risker och etik.
Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg?
Vem ska bestämma om jag behöver ”förbättras”? Och vem ska i så fall betala behandlingen? Samhällsvinsterna är många, men också det etiska frågetecknen. I artikeln: Är det rätt att förbättra människan på konstgjord väg? ger Anders Sandberg, transhumanist och forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid universitetet i Oxford sin syn.
Syntetiska känslor
Om vi har avancerad AI som fattar svåra beslut, så måste vi få in moral på något sätt i systemet, antingen genom att programmera in en moralisk teori, eller låta AI öva och lära sig själv, eller så kanske vi kan skapa artificiella känslor. Se intervjun med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.
Vem tar ansvar för AI?
När det finns maskiner med en lärande funktion och maskiner som kan programmera sig själv, vem bär då ansvaret ifall den gör något fel? Är det programmeraren, tillverkaren, användaren eller till och med maskinen själv som har det juridiska ansvaret? Filmen är en intervju med Linda Johansson, fil. dr. Försvarshögskolan.
När allt övervakas
Vi lämnar redan digitala spår och i snabb takt blir du allt mer uppkopplad. Då blir det ännu viktigare vem som har tillgång till datan och vad de har rätt att göra med den. Filmad intervju på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.
– Det är inget fel i sig att förbättra sig, men det finns ett antal etiska frågor, säger Anders Sandberg, transhumanist och forskare i datavetenskap och neurovetenskap vid Future of Humanity Institute vid universitetet i Oxford.
En fråga gäller autonomi, eller den fria viljan: Är det här ett val som jag själv gör eller gör någon annan det åt mig?
– En forskarbekant till mig gjorde en enkätstudie där 25 procent av de svarande ansåg att det var okej att förbättra kognitionen. Den siffran ökade markant när det handlade om yrkesgrupper som har till uppgift att hjälpa andra, som läkare. Ska man då kräva av läkaren, eller piloten, att de tar den här medicinen?
En annan fråga gäller vem som ska få tillgång till hjälpmedlen. Många menar att det är orättvist att bara vissa personer får möjlighet att använda dem och andra inte. Det beror på syftet – olika ändamål bedöms olika, moraliskt sett.
En tredje fråga gäller vem som ska finansiera behandlingen. Om någon skulle ta fram en medicin som till exempel kunde öka människans intelligens – borde staten finansiera den?
Enligt Anders Sandberg skulle en ökad intelligenskvot hos befolkningen minska bland annat sjukdomar och antalet skilsmässor. Det finns alltså en samhällsekonomisk vinst här, menar han.
Text: Johan Frisk på uppdrag av forskning.se
Här följer fler filmer och några artiklar som forskning.se tagit fram på temat AI – jobb och fritid.
Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet
I mitten av 1900-talet kom tvättmaskinen. Då fördubblades arbetskraften eftersom kvinnor inte längre behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen. I artikeln: Tvättmaskinen har förändrat världen mer än internet intervjuas Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet och Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
Framtidens ludditer
Sakernas internet är teknikoptimism, men alla kanske inte välkomnar den utvecklingen. En film på engelska med Finn Arne Jørgensen, docent i teknik- och miljöhistoria, Umeå universitet och Universitetet i Stavanger.
Kostnad vs tillgångar
Har vi råd att korta arbetstiden? Det finns resurser men de är ojämnt fördelade. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.
Tekniska revolutioner – på gott och ont
På 150 år har Sverige gått från att vara ett fattigmansland till ett välfärdssamhälle. Det kan vi bland annat tacka ångmaskinen, fackföreningar och datorn för, som överlag gjort världen till en bättre plats att leva på. De senaste decenniernas tekniska utveckling kan dock kasta oss tillbaka till 1850-talet. I artikeln: Tekniska revolutioner – på gott och ont ger några forskare sin syn på saken.
Problematiken med mänskliga robotar
En social robot måste bland annat kunna förstå våra avsikter och ha en moral. Men måste den se ut som en människa? Många av de val vi gör idag styrs av avancerade algoritmer i sociala medier, något många forskare ser faran med. Sådana förmågor har inte fysiska robotar. Ännu. I artikeln: Problematiken med mänskliga robotar intervjuas Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.
Nya jobb eller mer fritid?
Vill vi så kan vi alltid hitta på nya jobb för att sysselsätta oss. Men kanske vill vi istället förkorta arbetstiden. Tekniken tvingar oss inte till endera, utan det handlar om vad vi vill. En film med Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.
Ger arbete mening?
Om du fick tillräckligt med pengar utan att jobba. Skulle du ändå jobba kvar på ditt arbete? Om vi inte längre behöver jobba, måste vi ha lönearbetet kvar ändå eftersom arbete ger mening? Nej, den föreställningen är väldigt ogrundad som jag ser det, säger Roland Paulsen, docent i sociologi. Idag svarar 75 procent av de tillfrågade att de antingen skulle byta jobb, eller sluta jobba helt om de blev ekonomiskt oberoende. I filmen möter vi Roland Paulsen, lektor, Lunds universitet.
I slutet av 1800-talet börjar kvinnor ta plats i arbetslivet. Lönerna var naturligtvis usla i jämförelse med männens och de motarbetades ofta av fackförbunden, men deras inträde på arbetsmarknaden innebar åtminstone ett visst mått av frihet.
– Som anställd på en fabrik hade man långa arbetsdagar, men jämfört med att vara piga så kunde man åtminstone råda över den lilla fritid man själv hade utan att husbonden kunde ställa anspråk på ens tid, säger Eva Helen Ulvros, professor i historia vid Lunds universitet.
Det skulle dock dröja ända till mitten av 1900-talet innan den uppfinning som anses ha haft mest inverkan på kvinnors sociala och ekonomiska ställning lanserades på marknaden. Det handlar om tvättmaskinen som introducerades i hemmen på 1940- och 50-talet, mycket tack vare elen som dragits in i köken ett decennium tidigare.
Tvätt var slitsamt och tidsödande
– Tvättmaskinen betydde mycket eftersom tvättning tidigare var ett mycket slitsamt och tidsödande arbete, säger Eva Helen Ulvros.
Enligt den sydkoreanske ekonomen och forskaren Ha-Joon Chang har tvättmaskinen förändrat världen mer än internet. Även Sveriges ”favoritvetenskapsman” Hans Rosling hävdade att tvättmaskinen är den största innovationen under den industriella revolutionen eftersom den kraftigt underlättade kvinnornas arbetsbörda. Och mycket riktigt: på 1950- och 60-talet fördubblades arbetskraften eftersom de inte behöver tillbringa lika mycket tid i hemmen.
Utvecklingen har dock gått oerhört långsamt på sina håll och det finns ännu hushåll som varken har tvättmaskin eller ens elektricitet. I Afrika och Asien tvättar till exempel en stor del av hushållen fortfarande för hand. Men att jämföra deras situation med vår på 1950-talet är helt fel enligt Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
– Skillnaden mellan oss då och dem nu är att tekniken redan finns. Det är bara det att det saknas elektricitet, att regeringarna är oftast genomkorrupta och att det råder krig och konflikter. Det hade ju inte vi. Tyvärr är det svårt att introducera denna teknik på grund av avsaknad av stöd från män i ledande positioner som fördröjer och försvårar processerna. Istället måste man komma ut i byarna och börja från grunden. Men tekniken, den finns ju där…
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Historiskt sett har de tekniska revolutionerna gett enorma fördelar, men de har också fört med sig arbetslöshet och oro. I takt med att vårt samhälle blir alltmer automatiserat ökar även risken för ett stora tekniskt bakslag. De mest skeptiska menar att det bara är en tidsfråga innan datorerna och artificiell intelligens, AI, tar över.
– Vinsterna med digitaliseringen är otroliga, men vi är globalt sårbara på ett sätt som vi inte har varit tidigare. Vi pratar om en ny typ av risksamhälle. Vad händer när elen inte fungerar? Vad händer när de stora systemen hackas? Då blir vi lika hjälplösa och sårbara som på 1850-talet, säger Maths Isacson, professor emeritus i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.
Den första industriella revolutionen inleddes i Storbritannien kring 1750 med uppfinningar som ångmaskinen och spinnmaskinen Spinning Jenny. Till Sverige kom industrialiseringen under mitten av 1800-talet när Storbritannien, som hade förbrukat merparten av sina naturtillgångar, började rikta sina blickar mot de virkesrika skogarna i Norrland.
Effektivare jordbruk gjorde folk arbetslösa
Den svenska exportsuccén hade dock inte varit möjlig utan de tidigare förändringarna inom jordbruket, den så kallade agrara revolutionen, som börjat hundra år tidigare. Den ledde till en ökad produktivitet, men också till en ökad arbetslöshet inom jordbruken. De arbetslösa sökte sig till industrin, med en mängd nya uppfinningar.
– Ångmaskinen, järnvägen och i nästa skede elektriciteten brukar lyftas fram som viktiga innovationer. Ytterst handlade industrialiseringen om att människan nu kunde kontrollera större mängder fysisk kraft än vad som var möjligt tidigare, säger Christian Sandström, som forskar om teknologiskiften vid Chalmers tekniska högskola.
Ångmaskinen gjorde att sågverken i Sverige kunde anläggas varsomhelst, inte bara vid forsar som frös till is under vinterhalvåret. Järnvägen uppfyllde nya krav på förbindelser och ersatte transporter med häst och vagn, för tunga varor som timmer, träkol och järnvaror.
Därefter gick utvecklingen rasande snabbt. Segelfartyg ersattes av ångfartyg och trä ersattes av plåt. Omkring år 1900 uppfanns snabbstålet – en typ av stål som tål hög värme och gjorde det möjligt att öka hastigheten på maskinerna, vilket i sin tur ökade produktionen. Strax därefter gjorde elektriciteten sitt intåg och gav lättillgänglig energi. Denna tid brukar kallas den andra industriella revolutionen.
Industriell expansion ledde till folkrörelser
Det är lätt att tro att människan i och med den snabba tekniska utvecklingen omedelbart fick bättre levnadsvillkor. Men det stämmer inte riktigt, menar Maths Isacson, Uppsala universitet. Särskilt illa var det i städerna som då upplevde en enorm inflyttning från landsbygden.
– Det sker en urbanisering och människorna lever under väldigt svåra förhållanden. Arbetsvillkoren är hårda, lönerna är låga och det sker mycket olyckor. För att inte tala om den dåliga saniteten i städerna och alla sjukdomar. Människorna slet hårt under denna tid.
Den industriella expansionen skapar även andra sociala problem såsom barnarbete och det var först när människorna började organisera sig och starta folkrörelser som det blev bättre. Det skedde på 1870-talet då den första fackföreningen bildas och 1889 grundades det socialdemokratiska arbetarpartiet, som la grunden för samhällets framtida demokratisering. Ett decennium senare går samtliga fackföreningar samman i Landsorganisationen LO.
Mellan 1859 och 1914 ökade industriarbetarna i antal från 9 procent till 30 procent av befolkningen.
Även verkstadsindustrin växte och landet fick flera ledande företag som bara tillverkade en eller ett fåtal varor – med hög teknisk kvalitet. Några exempel är LM Ericsson, Alfa-Laval, Electrolux, Saab och Volvo.
Den tredje revolutionen är här
Under det sena 1900-talet inleds den tredje industriella revolutionen, som även kallas för informationssamhället, och kännetecknar ett liv som till stor del genomsyras av informationsteknologi. Enligt många forskare är detta den största förändringen för både individ och samhälle sedan den första industriella revolutionen.
Omvandlingen tog fart på allvar under 1980-talet i och med persondatorernas intåg i hemmen och slog igenom på 1990-talet när internet introducerades.
– Man pratar om kärnteknologi runt vilka nya uppfinningar kommer i en ström. Ett exempel är datorn och framförallt mikroprocessorn, det vill säga datorns hjärna, som verkligen har tagit över världen. Den har revolutionerat allt – på gott och ont, säger Maths Isacson.
Han får medhåll av Thomas Kaiserfeld, idéhistoriker vid Lunds universitet, som säger att datorer bland annat har bidragit till den ökade produktionen inom tillverkningsindustrin.
– Datatekniken är generisk vilket betyder att den finns i väldigt många produkter och i alla led. Vi producerar och konsumerar på ett helt annat sätt än vad vi gjorde förut.
Enligt honom har datatekniken också lett till att de sociala sammanhangen har förändrats. Om det är bra eller dåligt är dock för tidigt att säga.
92 procent av svenska hushållen är uppkopplade
Ett problem med informationssamhället är att tillgången till, och förmågan att utnyttja den moderna tekniken skiljer sig mellan olika samhällsgrupper och mellan olika länder. De grupper i samhället som har svårare att utnyttja den nya tekniken riskerar att ställas utanför informationssamhället och det blidas en digital klyfta.
Enligt International Telecommunications Union, ITU, var drygt hälften av världens alla hushåll uppkopplade till Internet förra året. Lägst andel användare finns i Afrika med 21 procent. Flest internetanvändare finns föga överraskande i Europa och i Sverige är 92 procent av alla hushåll uppkopplade.
– Man ser en ökad effektivitet och en ökad ekonomisk tillväxt, men uppenbarligen har även de sociala sammanhangen förändrats i och med introduktionen av sociala medier. Frågan är om vi umgås effektivare på samma sätt som vi producerar effektivare? Är det verkligen så att ett Skypesamtal uppväger ett besök? Det är inte alls säkert. Men en sak är i all fall säker och det är att det går lättare att umgås över avstånd med den nya tekniken.
Risk för ett nytt 1850-tal
Redan under tidigt 1800-tal protesterade fabriksarbetare mot att maskinerna gjorde deras insatser överflödiga och att de miste sina inkomstmöjligheter. Samma hot är närvarande i dag då datoriserade maskiner konkurrerar ut människan, vilket leder till att jobben blir färre.
– Lösningen enligt många politiker är att utbilda människor i att sköta maskinerna och alltså skapa jobb på den vägen. Den tredje revolutionen tvingar fram en högre utbildningsnivå. Om det är bra eller dåligt är en politisk fråga, säger Thomas Kaiserfeld och fortsätter:
– Om vi hittar en institutionell modell för hur vi ska fördela tillväxten som kommer av en ökad produktion med färre anställda är det naturligtvis bra. Om inte så ökar risken för växande inkomstklyftor som förr eller senare kommer att leda till en politisk polarisering och fler konfrontationer.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
Då och då kommer nyheten om att någon forskare har konstruerat en robot som ser ut som, och pratar precis som, en människa – även kallad en social robot eller android. Ett teknologiskt framsteg, enligt vissa. För bra för att vara sant, enligt andra.
Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet, tillhör de som anser att sociala robotar är en god, men väldigt avlägsen idé. Enligt honom är det nämligen oerhört svårt att konstruera en robot som överhuvudtaget begriper vad människorna vill.
– Det som är lätt för en människa är ofta svårt för en robot, till exempel förmågan att känna inlevelse eller förstå innebörden av vad som sägs, säger han.
I dag kan vi få robotar att simulera känslor och omtanke, men att de ska känna något på riktigt ligger enligt Peter Gärdenfors långt fram i tiden.
Svårt få roboten att förstå vad vi menar
För att uppfattas som människa är det till exempel viktigt att roboten kan följa människors uppmärksamhet och förstå vart vi tittar. Detta är något som bebisar lär sig redan vid 9 månaders ålder. Våra mandelformade ögon, med relativt mycket synlig ögonvita, signalerar tydligt åt vilket håll vi tittar – utan att vi behöver tänka på det. En robot däremot, har betydligt svårare att hänga med.
För några år sedan genomförde Peter Gärdenfors tillsammans med forskare vid University of Technology i Sydney en studie som gick ut på att få en robot att förstå vart en människa pekar och tvärtom.
– Människor gör detta automatiskt, men det är inte självklart hur vi ska programmera det. Ska roboten till exempel följa riktningen på min arm, eller linjen som går från ögat till fingret jag pekar med? Vi människor tittar oftast i den riktning som huvudet lutar, men hur får vi en robot att tänka likadant?
Förutom gemensam uppmärksamhet kom forskarna fram till att en social robot måste kunna förstå avsikter, det vill säga vad som är det gemensamma målet i exempelvis ett samarbete. Det krävs även att roboten kan samordna sina rörelser och tänka ”ett steg längre”. Nästa steg är att roboten kan dela en gemensam kunskap med oss.
– Vi förutsätter att människor vet ungefär samma saker som vi själva och bygger vårt samarbete på detta. Men det är något som är oerhört svårt att bygga in i en robot.
Sist, men inte minst måste en robot ha moral. Genom att ha växt upp i ett samhälle har de flesta människor en grundläggande moral, men vem bestämmer vilken moral som är ”rätt” och vilken moral som en robot ska ha?
Risker med smarta robotar
Forskaren och författaren Stephen Hawking har flera gånger varnat för utvecklingen av robotar och vädjat till världens ledare att hålla teknologin under kontroll innan den förgör mänskligheten.
Han sitter i styrelsen för The Future of Life Institute i Boston, som grundats just för att stödja forskning som säkrar mänskligt liv och vår kurs mot framtiden med tanke på nya tekniker och utmaningar. Bland medlemmarna finns flera framstående forskare och Nobelpristagare, liksom skådespelare och företagsledare. En av dem är Teslas vd Elon Musk, som håller med om att den artificiella intelligensen kan utgöra hot mot människans existens.
Det tror dock inte Peter Gärdenfors.
– Jag håller inte alls med om att de sociala robotarna kommer att bli en fara för oss inom en överskådlig framtid.
Däremot är han oroad över vad som pågår i den virtuella världen.
– Den stora faran är att det finns system i datorvärlden som håller reda på allt vi gör. Där finns avancerade system som kan styra de val vi gör, exempelvis genom att presentera riktad reklam, men dessa förmågor finns ännu inte hos fysiska robotar.
Ska inte vara för människolik
Även om forskare någon gång lyckat att skapa en fungerande social robot är det enligt Peter Gärdenfors viktigt att roboten inte blir för människolik. Det kan nämligen skapa fel förväntningar.
– Det farliga med människoliknande robotar är att vi förväntar oss att det har samma känslor, önskningar och kunskap som vi. Då är det bättre att bygga robotar som är baserade på andra principer, till exempel en hund.
Text: Izabella Rosengren på uppdrag av forskning.se
