– Sexuella övergrepp får mycket synlighet i medierna. Men det är få som antar ett fördjupat perspektiv, det blir lätt väldigt ytligt och handlar mer om att underhålla den stereotypa bilden, säger Cecilia Kjellgren.
I 35 år har hon arbetat med ungdomar som varit utsatta för sexuella övergrepp. Sedan drygt 20 år tillbaka har hon fokuserat på ungdomar som begår sexuella övergrepp.
Ibland kan folk fråga, hur kan du vilja intressera dig för förövaren? Svaret är att jag känner en slags tröstlöshet över att barn fortsätter att utsättas och tänker att det här kan vara ett sätt att förebygga.
En sak som framgått under åren är det att det finns så många olika former av övergrepp att det är svårt att greppa helheten.
Unga som gör övergrepp på små barn
– Det finns ett spann med olika situationer där människor i olika åldrar blir offer för olika typer av oönskade sexuella handlingar. Ungdomar som är sexuella med små barn är till exempel en jättestor och problematisk grupp eftersom det bland de ungdomarna finns några där sannolikheten är stor att de fortsätter.
I sin avhandling gjorde Cecilia Kjellgren en studie där hon tittade på alla anmälningar som kommit in till socialtjänsten under ett år där en ung person hade begått ett sexuellt övergrepp. Hon kom fram till att hälften hade begått övergrepp mot personer upp till elva år. Hälften hade begått övergrepp mot någon som var tolv år eller äldre.
– Vi vet att det bara är tio procent som berättar för professionella och att vi bara har ett utsnitt av kunskap på det här området. Det finns ett stort mörkertal, särskilt vad gäller barnoffer. Utsätter du en fyraåring är det väldigt stor risk att det aldrig blir berättat. Så vi måste ha en medvetenhet om att unga kan utsätta både den som är liten och den som är jämnårig eller äldre.
Känt sig övergivna
När unga personer begår sexuella övergrepp utreder man ofta huruvida de varit utsatta för övergrepp eller våld själva. Här har man kommit fram till att runt 30 procent av de pojkar som begår sexuella övergrepp själva har varit utsatta.
I en ny studie där hon intervjuat unga vuxna som begått sexuella övergrepp som tonåringar har Cecilia Kjellgren kommit fram till att en betydande faktor är försummelse. Hon håller just nu på att beskriva resultaten i en artikel.
– Det som är otroligt påfallande är att de känt sig övergivna. En väldigt stor grupp i materialet talar om att man har haft frånvarande föräldrar, föräldrar som varit missbrukare eller psykiskt sjuka, att man levt med en ensamstående förälder som inte varit närvarande i deras värld. Och att den andra föräldern eller socialtjänsten kände till problemen men inte gjorde något.
Både den som förgriper sig på barn och jämnåriga kan ha sexuella motiv. Man kanske har svårt att få utlopp för sin sexualitet och använder sig av ett barn eller någon som är påverkad eftersom man inte lyckats få sex via samtycke. Sen finns det dem som vill ta kontrollen över någon annan. Visa sig stark, fullkomlig, att man äger någon. Här kan händer det också att förövare agerar i grupp.
– Gruppfenomenet existerar inte alls i förhållande till barn, det ses som avvikande för de flesta unga. Men däremot kan man tillsammans förgripa sig på en jämnårig och då tar vissa stöd i andra för att våga göra något de inte hade vågat på egen hand. Vissa har kanske inte en sexuell dragning till att tvinga någon till sex, det är bara en del av ett antisocialt beteende som ger en kittlande känsla av att äga och vara kung.
En femtedel är tjejer
Något som sällan speglas i den offentliga debatten är att en femtedel av alla ungdomar som har tvingat någon till sex är tjejer. Här är mörkertalet ännu större än där förövaren är kille.
– Väldigt många tänker allmänt att detta inte är en handling som kommer från en tonårsflicka. Även folk som jobbar med det här. Eftersom vi inte har en öppenhet inför att förövaren kan vara en tjej kan vi inte ställa rätt frågor och då blir det jättesvårt för barn och ungdomar som varit utsatta att berätta.
Cecilia Kjellgren menar att det både inom vuxenvärlden och bland ungdomar finns föråldrade och otidsenliga attityder i hur man ser på kön och att detta får allvarliga konsekvenser. I våras blev hon kontaktad av lokalradio efter en händelse på en gymnasieskola. På skolan fanns olika klubbar och föreningar som eleverna kunde kandidera till. Som en del i uttagningen skulle man se vem som hade störst bröst, tjejerna fick frågor kring vem de helst skulle vilja suga av.
– När den här typen av resonemang får fäste blir de också ett stöd för mekanismen som skapar ursäkter som kan leda till att man verkligen begår övergrepp. Det normaliseras och får mark på något sätt. Då måste vuxna finnas till hands och utmana, säga att det inte är såhär vi tänker nu. Det hör inte hemma i ett modernt land där kvinnor och män har samma rättigheter.
Hon håller även på med en studie där gymnasieungdomar har fått bemöta olika påståenden baserade på våldtäktsmyter. Till exempel att det bara kvinnor som klär sig utmanande som blir våldtagna, att män från trevliga medelklasshem nästan aldrig våldtar, att anklagelser om våldtäkt ofta används som ett sätt att ge tillbaka mot män.
– Resultatet visar att de som tvingat någon till sex i signifikant högre grad håller med om påståendena. Samma resultat har visat sig i en rad internationella studier. Det finns tongångar där en flicka som blivit våldtagen på en fest får skylla sig själv eftersom hon inte följde med kompisarna hem, även vuxna kan ibland få en anklagande röst av ”jamen som du är klädd” eller ”det borde du ha tänkt på”. Det sänder också ut ett alibi till den som våldtar, man sänker allvaret i det, det blir nästan delat ansvar.
Fokusera på rätt saker
Ibland kan myndigheter anta ett ursäktande förhållningssätt gentemot unga förövare. Man tar i beaktande att det kan handla om ungdomar med olika svårigheter, diagnoser, erfarenheter av utsatthet. Man poängterar att han inte kan spelreglerna, att vi måste förstå honom, att vi måste leva oss in i hans situation.
I sin senaste studie där Cecilia Kjellgren har intervjuat unga vuxna som begått övergrepp i tonåren vittnar förövarna om just detta.
[quote style=”1″]”Dom pratade mest om hur det var hemma och en massa sådana grejer/…/ och nästan aldrig om den händelsen, faktiskt… jag hade gärna velat gå och prata med någon om mina problem.”[/quote]
Hon understryker vikten av att inte fastna i ungdomars egen utsatthet och bara bli inkännande eftersom det handlar om personer som behöver hjälp med ett beteende som är oroande och som får konsekvenser, både för dem själva och för offren.
– När man blir väldigt ursäktande eller förminskar allvaret av en sådan här handling så är det bekymmersamt. De här ungdomarna behöver professionell hjälp att hantera sin sexualitet så att den kan ta sig andra uttryck. Blir man vuxen och fortsätter att närma sig barn så åker man dit så det smäller om det. Så man hjälper ingen genom att ha överseende.
[quote style=”1″]”… grejen med detta att få hjälp, om man säger så, men man pratade ju aldrig om det heller, dom tog aldrig upp det. Utan det var mer att hitta på roliga saker, titta på tv och käka världens godaste mat. Jag har aldrig käkat så bra mat!”[/quote]
Om hälften av alla unga som blivit utsatta för sexuella övergrepp blev det av en jämnårig person så borde det föranleda en enorm insats från myndigheter. Här understryker Cecilia Kjellgren att det inte är kriminalvårdens sak att hantera. Ansvaret faller på skola, socialtjänst och barnpsykiatri. Och för att kunna förebygga problemen krävs kunskap.
– Om man ska kunna ta det här samtalet måste man vara tränad, man måste kunna hantera frågor kring sexualitet. Annars leder det lätt till att man kopplar beteendet till andra bekymmer som kan finnas hos en ung människa, han verkar ha koncentrationssvårigheter, här tror vi att pappan behöver spendera lite mer tid med sin son. Men om man inte fokuserar på rätt saker är det stor risk att problemen fortsätter.
Text: Cecilia Köljing på uppdrag av Forskning.se
Tävlingen går ut på att ta fram klimatsmarta proteiner som alternativ till köttproduktion. För att vinna tävlingen måste den nya maten smaka bra. I juryn finns bland andra gourmetkrögaren Tareq Taylor och matkreatören Lina Gebäck. På SP finns en stor grupp forskare som på olika sätt arbetar för att bistå livsmedelsindustrin med ”gröna” lösningar.
– Vi deltar inte i debatten om köttets vara eller inte vara, utan svarar på ett ökat intresse för alternativa proteiner och på det behov av teknikutveckling som finns inom livsmedelsindustrin för att vi ska få alternativ till animaliska produkter, säger Mats Stading, sektionschef på SP.
Havre och odlat kött
Han forskar om livsmedels strukturer och konsistens, och deltar själv i tävlingen med Smat, en produkt av havre och odlade muskelceller.
– Jag vill visa att det går att odla muskelceller, även om det kommer att dröja länge innan sådant finns på livsmedelshyllorna. Havreproteinet i den här produkten kan också stå för sig självt, säger Mats Stading.
SP:s arbete med ”gröna” proteiner utgår från råvaror som är OK när det gäller hållbarhet och klimatpåverkan – det vill säga tar mindre av jordens resurser och ger mindre negativ påverkan på klimatet – och som samtidigt är näringsrika. Det kan gälla protein från skogen, havet, från bakterier eller från insekter. I tävlingen deltar SP med ett projekt som baseras på insekter.
Mjölmask med mild smak
– Våra Tenebrio-sticks är perfekta för hälsomedvetna stadsnomader. Mjölmask (Tenebrio molitor) är lätta att anpassa med sin milda smak samtidigt som de har hög proteinhalt, bra aminosyrasammansättning och nyttiga omättade fetter. Mjölmasken är svenskodlad på klimatsmarta vegetabilier, bland annat morötter och havregryn, säger forskaren Mia Prim.
Andra SP-bidrag i tävlingen är Smartgrillers av protein-biprodukter, fiberhaltiga råvaror och svenskodlade grödor; Shark – en delikatessprodukt gjord av musslor, och en produkt som liknar ädelost gjord av åkerbönor och soja.
Intressant för export
– Den kan bli ett bra alternativ för vegetarianer och laktosintoleranta, och även en intressant exportprodukt till länder där man äter mycket baljväxter och inte så mycket mjölkprodukter, säger Fredrik Fogelberg, forskare på SP (f d JTI).
För mer information, kontakta SP:s tävlingsdeltagare:
Mats Stading, sektionschef SP, 010-516 66 37, mats.stading@sp.se
Mia Prim, forskare SP, 010-516 66 90, mia.prim@sp.se
Fredrik Fogelberg, forskare SP (f d JTI – Institutet för jordbruks- och miljöteknik), 010-516 69 08, fredrik.fogelberg@jti.se
Sophia Wassén, forskare SP, 010-516 66 09, sophia.wassen@sp.se
Lina Svanberg, forskare SP, 010-516 66 79, lina.svanberg@sp.se
En stor utmaning inom nanomaterialforskningen är att processen att utvärdera nya nanopartiklar är tidsödande och kostsam. Varje nytt nanomaterial måste testas för att avgöra om det kan nå fram till rätt plats i kroppen. Andra analyser behövs också för att avgöra om nanopartikeln kan ta sig in i målcellen, har önskad effekt inne i cellen och är säker att använda.
– I stället för att testa en sak i taget sökte vi efter en genväg som kan ge tillräcklig information för att göra snabbare förutsägelser. Vårt forskningskoncept skulle kunna göra det möjligt att förutse vilken av flera olika nanopartikelvarianter som är den mest lovande. Den informationen kan användas för fortsatt utveckling av de utvalda nanopartiklarna, säger professor Susana Cristobal vid institutionen för klinisk och experimentell medicin vid Linköpings universitet, som har lett studien.
Bara utan behöver analyseras När en nanopartikel blandas med en biologisk vätska, som blod, täcks dess yta av proteiner från vätskan. De bildar en struktur som kallas ”proteinkorona” (korona i betydelsen krona eller krans). Det innebär att målcellen inte ser själva nanopartikeln så som den syntetiserats.
– Eftersom målcellen bara ’ser’ ytan av proteinkoronan vid möjliga interaktioner behöver vi inte analysera alla proteinerna i koronan. Det räcker att vi fokuserar på själva ytan, säger Susana Cristobal.
I tidskriften Nanoscale Horizons presenterar forskarna en metod för storskalig analys av ytproteiner, som de har anpassat för att studera själva ytan på nanopartiklars korona. De föreslår att metoden kan utgöra en del i en snabb utvärdering av nya möjliga nanoläkemedel.
Forskningen har gjorts med finansiellt stöd från bland annat Vetenskapsrådet, Carl Tryggers stiftelse, Stiftelsen Oscar och Lili Lamms minne och Stiftelsen ÅForsk.
Publikation: Surface proteomics on nanoparticles, a step to simplify the rapid prototyping of nanoparticles, J. Kuruvilla, A. P. Farinha, N. Bayat and S. Cristobal, (2016), Nanoscale Horiz., DOI: 10.1039/C6NH00162A
Sjöfart, fiske, havsbaserad vindkraft… Många mänskliga aktiviteter utnyttjar Östersjön som resurs, samtidigt som behovet av att skydda havets biologiska mångfald och viktiga roll i vårt ekosystem blir allt större.
I en rapport beställd av Havs- och vattenmyndigheten har Kjell Larsson, professor i sjöfartsvetenskap vid Linnéuniversitetet, sammanställt information om hur sjöfarten påverkar naturvärden vid tre grundområden, så kallade utsjöbankar, i centrala Östersjön: Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken och Södra Midsjöbanken.
De tre utsjöbankarna ligger söder om Gotland och öster om Öland i den svenska ekonomiska zonen, ett område som passeras av omkring 50 000 fartyg årligen.
Giftiga ämnen, oljeutsläpp och undervattenbuller
– Sjöfart är ett energieffektivt transportslag, säger Kjell Larsson. Man kommer dock inte ifrån att fartyg i daglig drift släpper ifrån sig stora mängder svavel- och kväveoxider och partiklar till luft, liksom olja, kemikalier och andra giftiga ämnen i vattnet. Ett annat problem är det undervattensbuller som fartyg ger upphov till.
Allt detta påverkar djur och natur ute till havs. Exempelvis är de återkommande mindre oljeutsläppen från fartyg en betydande orsak till den alarmerande minskningen av alfågel i östersjöområdet. Det område i centrala Östersjön som Kjell Larsson studerat har värdefulla marina miljöer i form av musselbankar, övervintringsområden för hotade sjöfågelarter och reproduktionsområden för den hotade tumlaren.
Varje år övervintrar cirka 1 miljon alfåglar på Hoburgs bank. Bild: Sammy Sam at Picasa Web Albums (Picasa Web Albums) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons– Min rapport är ett underlag till arbetet med att ta fram havsplaner för Östersjön, Bottniska viken och Västerhavet. Som ett led i att förstärka skyddet har Sverige nyligen beslutat att till år 2020 öka andelen skyddade havsområden från dagens 6 till minst 10 procent, säger Kjell Larsson.
Dynamisk ruttplanering
I rapporten, som bär titeln ”Sjöfart och naturvärden vid utsjöbankar i centrala Östersjön”, föreslår Kjell Larsson att man ska modifiera vissa fartygsrutter så att avståndet till de mest känsliga områdena ökar. Han föreslår även dynamisk ruttplanering; att fartyg anvisas individuella rutter utifrån trafik, årstid, väder och andra förutsättningar.
Förändringar av fartygsrutter kan visserligen innebära något längre färdvägar, vilket tidigare anförts som motargument, men Larssons reflektion är att få idag skulle vilja dra motorvägar genom skyddade områden på land för att förkorta resvägen något. Vid modifieringar av fartygsrutter från grundare till djupare vatten bör man även beakta det faktum att stora fartyg drar mindre bränsle när de färdas på djupare vatten.
Rapporten vederlägger också felaktiga allmänna föreställningar. Tvärtemot vad man först kan tro så ser man störst effekter av oljeutsläpp på de fågelarter som lever långt ute till havs och inte på kustlevande arter. De frekventa, mindre oljeutsläpp som är vanliga längs fartygsrutterna i Östersjön dödar mångdubbelt fler fåglar än de få större utsläppen som uppmärksammas av media.
Vad som reglerar den rumsliga utbredningen av olika arter är en central fråga inom ekologin. När arter etablerar sig i nya områden kan den förändrade samhällsstrukturen påverka ekosystemets funktion. Det är sedan tidigare känt att en del växter och djur sprider sig längre norrut på grund av det varmare klimatet. Men varför somliga arter är bättre på att sprida sig än andra har varit oklart.
I den här studien har forskare vid Linnéuniversitetet tillsammans med en kollega i Tyskland analyserat hur utbredningsområdet för över 400 arter av nattflyn i Sverige har förändrats de senaste 40 åren. Arterna delades in i tre grupper beroende på hur mycket färgteckningen varierar mellan individer inom respektive art. Forskarna upptäckte att arter med högst grad av individuell variation i färgteckning uppvisar en nordlig expansion som är tre gånger snabbare, jämfört med arter som inte varierar i färgteckning.
Långsammare expansion längrenorrut
– Stora skillnader mellan individer i viktiga egenskaper tyder på generalism och att arten har en bred ekologisk nisch. Studier av grodor, ödlor och ormar har visat att arter med variabla färgteckningar i allmänhet har större utbredningsområden, bättre etableringsförmåga och lägre utdöenderisk. Men att spridningsfronten rör sig snabbare norrut har inte visats tidigare, förklarar studiens huvudförfattare professor Anders Forsman.
Forskarna hittade inga tydliga kopplingar till andra ekologiska egenskaper hos de olika arterna. Den nordliga expansionen berodde däremot på latitud.
– Expansionen gick långsammare ju längre norrut arterna befann sig i början av studieperioden. Det tyder på att det är brist på lämpliga miljöer i kombination med tuffa temperaturförhållanden snarare än dålig flyg- eller spridningsförmåga som varit begränsande, säger docent Per-Eric Betzholtz.
Om växter och djur lyckas hålla jämn takt med den globala uppvärmningen borde utbredningshastigheten bero på var och under vilken tidsperiod studierna är genomförda. Jämförelser av 34 tidigare studier av olika arter stödjer det resonemanget.
Goda nyheter för den biologiska mångfalden
– Expansionstakten skiljer sig mellan djurgrupper och regioner. Dessutom har expansionen ökat över tid och varit snabbare i studier som spänner över kortare tidsperioder, berättar Anders Forsman.
Resultaten kan få praktisk betydelse. Nattfjärilar är en artrik grupp av insekter som förekommer i olika naturtyper. Vuxna nattfjärilar lägger sina ägg på växter som larverna livnär sig av under sin uppväxt. Både larverna och de fullbildade nattfjärilarna utgör en viktig födoresurs för fåglar och fladdermöss. Vissa arter orsakar stora skador på grödor och träd i jord- och skogsbruket.
– Den sortens förändringar i utbredningsområden som vi visar i den här studien kan därför få långtgående konsekvenser för ekosystemet, menar Markus Franzén som också arbetat med studien.
Kunskap om hur förändringar i utbredningsområdet påverkas av tid, region, studiedesign och artspecifika egenskaper kan även bidra till att förutspå hur växter och djur kan komma att påverkas av den globala uppvärmningen. Det är goda nyheter för den biologiska mångfalden, enligt författarna.
I många vardagsprodukter finns ämnen som har negativ inverkan på både oss och miljön. En grupp som finns hos så gott som alla människor heter PFAS, vilket är samlingsnamn för fluorerade alkylämnen. Ämnet skapades på 50-talet och finns inte på naturlig väg. Det är både vatten- och oljeavvisande, och används i allt från tillverkning av teflonpannor och bävernylonoveraller till bakplåtspapper och smink.
Ett föregångarämne till PFAS är undergruppen PAP. Det är ett ämne som finns i många matförpackningar, som engångskaffemuggar och pizzakartonger, men även i färg, städprodukter och hygienartiklar. Det finns förhållandevis liten forskning på just det ämnen, något som kemisten Ulrika Eriksson, aktiv vid Örebro universitet, nu vill ändra på. De senaste fyra åren har hon undersökt hur vanligt förekommande PAPs är, var det finns och hur man exponeras för det.
– Jag har alltid varit miljömedveten och på olika sätt engagerat mig i miljörörelsen. Att forska inom detta område har gett mig en större kunskap om miljögifter, säger Ulrika Eriksson, som nu lägger fram sin avhandling.
PFAS i dammsugarpåsar och fågelägg
I sin forskning har hon undersökt material från fyra olika områden för att se om och var det finns PAPs.
Människoserum från Australien.
Inomhusdamm från dammsugarpåsar, insamlade från åtta länder på fyra kontinenter.
Slam och avloppsvatten från svenska reningsverk.
Fågelägg från fiskgjuse, tornfalk och kattuggla, insamlade i Sverige.
– Jag hittade förhållandevis höga halter av PAPs i damm, slam och avloppsvatten. Av den totala mängden PFAS i dessa grupper, stod PAPs för minst hälften. Om man inte undersöker även den undergruppen kan man förledas att tro att det inte är så allvarligt, säger Eriksson.
Var finns PFAS?
Högfluorerade ämnen, eller PFAS som de också kallas, kan finnas i impregnerade textilier, impregnerat papper, rengöringsmedel och brandsläckningsskum. Ämnena finns även i produkter som används i verkstads- och elektronikindustrin. De högfluorerade ämnena används eftersom de har förmåga att bilda släta, vatten-, fett- och smutsavvisande ytor. De används i låga halter i många produkter.
– Jag blev förvånad över att andelen PAPs var så pass hög i damm och slam, och att vi hittade den i material från alla de områden vi undersökte, vilket var Europa, Nordamerika och Oceanien, säger Ulrika Eriksson.
I sin forskning såg hon också en koppling mellan vilken livsstil man har samt vilka varor man använder i förhållande till hur stor inomhusexponering av ämnena man utsattes för.
– Jag analyserade också dammet från min egen dammsugarpåse och där var halten bland de högst i Sverige. När jag tittade mig omkring hemma så insåg jag ju direkt att där fanns mycket saker som kan innehålla PFASs, säger Ulrika Eriksson.
I undersökningen kom hon däremot fram till att andelen PAPs i människoserum och fågelägg var förhållandevis låg. Det kan förklaras av att det är ett ämne som snabbt bryts ner och omvandlas till PFASs.
– Samtidigt kan man luras av det, och inte inse vilken påverkan PAPs har som föregångarämne. Det kan också kopplas till att många stora PFAS-tillverkare har bytt teknik för att fasa ut användandet, men ändå ser man att sådana ämnen fortfarande cirkulerar i samhället, menar Ulrika Eriksson.
Hur påverkas vi av PFAS?
– De lagras framför allt i levern och blodet, de är hormonstörande och skadliga för levern. De påverkar immunförsvaret och misstänks även vara cancerframkallande, säger Ulrika Eriksson.
Samtidigt är det i princip omöjligt att undvika dem. Få av oss lever utan smink, papperskartonger och olje- och vattenavstötande produkter. Och även om vi människor till viss del kan välja att inte använda produkter som innehåller miljögifter, finns de redan i den totala miljön. När det väl är spritt cirkulerar det under lång tid. Vissa ämne kan inte heller rensas bort på ett enkelt sätt.
Hon hoppas nu att hennes resultat ska visa behovet av att fler föregångarämnen till PFASs undersöks. Annars menar hon att det finns risk att man underskattar den inverkan som PAPs har.
– Genom att även inkludera föregångarämnen inom miljöövervakning kan man få en bättre bild, dels av den totala exponeringen och dels av vilken effekt man kan se över tid när det gäller reglering av användning av PFAS-ämnen, säger Ulrika Eriksson.
Minska användning av PFAS
Hon menar att man behöver jobba på flera fronter för att minska exponeringen, och att den reglering som funnits i 15 år inte är tillräcklig. Som privatperson kan man fråga om produkten innehåller fluorerande ämnen. För företag handlar det om att fasa ut användningen av PFASs i sin produktion.
De regleringar som finns i dag bland annat genom Stockholmskonventionen och EUS. Kemikalielagstiftning RE-ACH täcker bara ett fåtal ämnen inom den stora gruppen av PFAS. Nya regleringar och förbud är på gång, men arbetet går långsamt.
– Samtidigt lever vi i en globaliserad värld och det är svårt att följa upp var exponeringen av PFASs startar. De finns i många produkter, och även när man tror att de börjar fasas ut finns de kvar i miljön, säger Ulrika Eriksson.
Kontakt:
Ulrika Eriksson, forskare vid Institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro uniersitet, ulrika.eriksson@oru.se
– För att överhuvudtaget försöka få bukt på de ökande skillnaderna mellan olika platser i Stockholmsregionen måste unga i så kallade utsatta områden ges chans att vara på med riktigt och på sina villkor, säger Jonas Lindström Fil. dr i sociologi och lektor i socialt arbete vid Södertörns högskola.
Han har på uppdrag av Arvsfonden utvärderat de 19 Arvsfondsprojekt som kommit att kallats för Stockholmsprojekten. Syftet var att ta tillvara erfarenheter och kunskaper från dessa projekt, som varit förankrade i olika föreningar och organisationer.
Projekten har olika upplägg och målgrupp men det som förenar dem är att de riktar sig till barn och unga i det som kommit att kallas för utsatta områden. I fokus står frågor om demokrati och delaktighet.
– Mitt intresse för detta med plats och hur den formar oss har nog funnits länge hos mig, säger Jonas Lindström. Det som framförallt kom att intressera mig var alla de projektledare som jobbar med att ”integrera” andra människor och den schablonmässiga retoriken om ”utsatta områden”. De flesta av dessa projektledare bor ju i områden som ofta står i kontrast till de ”utsatta”.
Stämplade av majoritetssamhället
Studien visar hur många från målgruppen, framförallt barn och unga, känner av majoritetssamhällets stämplingar av deras bostadsområden men också hur detta framkallar arbetsmetoder där delaktighet, egenmakt (empowerment) och en känsla av sammanhang står i fokus.
En av slutsatserna är att flera av projekten har lyckats organisera arbetet på egna villkor där unga människor får växa med uppgifterna och förstå att de kan vara med och påverka och göra skillnad.
– Det talas mycket om demokrati och delaktighet men för att vackra de orden ska bli realitet måste arbetet komma underifrån och inte ovanifrån. En del av projekten som jag studerat i min rapport visar vilka positiva krafter som sätts igång om de unga ges möjlighet att vara med och växa med uppgifterna.
Fynden av fossil från östra Grönland skildrar en främmande och tom värld efter det utdöende som formellt brukar kallas perm-triasgränsen. I en artikel i Scientific Reports beskriver forskarna hur ekosystemet återhämtade sig.
– Haven var sura och syrefattiga, med artfattiga bottenfaunor bestående av musslor och stora kolonier av så kallade microconchida rörmaskar som levde fastsittande på skal och algmattor som kanske var en liten extra källa till syre, säger Michał Zatoń.
Visar hur världen återhämtade sig Fossil av dessa microconchider har aldrig tidigare hittats på förhistoriska högre breddgrader.
– I början av dinosauriernas tidsålder för 252 miljoner år sedan låg östra Grönland vid ett tempererat hav som sträckte sig mot nordpolen, säger Benjamin Kear från Evolutionsmuseet, Uppsala universitet, som är ledare för detta fältprojekt som är finansierat av Polarforskningssekretariatet.
– Vår upptäckt är betydelsefull för att den för första gången visar att havsbotten på högre breddgrader genomgick samma globala utdöende och återhämtning av ekosystem, säger Dr Kear.
Fossil av microconchider från östra Grönland. Foto: Benjamin Kear
Paleontologer vid Uppsala universitet har tillbringat mer än två månader med att samla fossil på östra Grönland. De vill förstå kopplingen mellan utdöenden och viktiga milstolpar i akvatiska djurs evolution.
Uppseendeväckande fynd – Vårt projekt ”Första stegen upp på land och tillbaka till vattnet” fokuserar på de geologiska tidsramar under vilket ryggradsdjur först lämnade vattnet för ett liv på land för 360 miljoner år sedan, och därefter återanpassade sig för vatten igen för 252 miljoner år sedan. Östra Grönland är den enda landmassa där vi kan hitta bergarter från bägge dessa tidsperioder på ett och samma ställe, säger Dr Henning Blom från Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, en av flera forskare i projektet.
– Våra nya fynd visar inte bara global återhämtning efter utdöende, men också att bottenlevande samhällen under triasperioden snabbt anpassade sig över tid, säger Dr Grzegorz Niedzwiedzki, också från Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet, och medförfattare till arbetet. Vi hittade helt nya arter av microconchider som erövrade brackvattenlaguner när havet drog sig tillbaka. Denna miljömässiga opportunism är troligen nyckeln till deras framgång.
Ytterligare spektakulära fynd av fossil från forskargruppens arbete på östra Grönland kommer att beskrivas i framtida publikationer.
I en studie vid Uppsala universitet har forskare kommit fram till att döende personer verkar kunna skjuta upp dödsögonblicket så pass länge att det blir ekonomiskt fördelaktigt.
I studien, som är från 2007, studerades bouppteckningar efter personer som avled i Sverige nyårsafton 2004 och nyårsdagen 2005. Att det blev just dessa år beror på att arvsskatten avskaffades den 1 januari 2005 och de döende med stora tillgångar således skulle lämna mer pengar till sina anhöriga om de dog 2005 istället för 2004.
– För de som hade incitament att avlida senare, alltså de som efterlämnade ett beskattningsbart arv, var sannolikheten 10 procentenheter högre att de avled kort efter, snarare än kort före det att reformen trädde i kraft, säger Marcus Eliasson, nationalekonom vid Uppsala universitet och en av forskarna bakom studien.
– Det kan kanske verka långsökt att ekonomiska incitament skulle kunna påverka tidpunkten för någons död, fortsätter han, men det finns anhöriga och vårdpersonal som kan vittna om dödssjuka som har ”gett upp” och att det därefter gick väldigt fort.
Kämpar lite extra
Omvänt borde man alltså även kunna hålla sig vid liv längre, åtminstone marginellt, om man fortsätter att ”kämpa”.
En studie i Australien där arvsskatten avskaffades 1979 gav dock ett liknande resultat: cirka fem procent av de som ”borde” ha dött i slutet av året flyttades fram till första veckan i januari.
Marcus Eliasson är dock noga med att betona att det kan finns andra, yttre mekanismer som kan ligga bakom ”uppskjutandet”:
– Det kan även vara så att livsuppehållande behandling avslutades senare eller att korrekt dödsdatum inte registrerades eller kanske till och med manipulerades. Vi kan helt enkelt inte skilja på dessa potentiella mekanismer.
Risken att dö ökar efter jul
Det finns andra studier som pekar på att även symboliskt viktiga högtider kan hålla döden borta. Den döende kämpar lite extra för att vara med om exempelvis en betydelsefull födelsedag eller en sista bröllopsdag.
Enligt en studie från 1988 fann forskarna vid universitetet i Kalifornien, San Diego, att dödstalet för judiska män minskade precis innan och under judisk påsk för att öka starkt direkt efter. Samma forskare undersökte senare dödstalet hos kineser boende i USA före och efter Harvest Moon Festival och kom fram till att dödstalet hos äldre kvinnor sjönk kraftigt strax innan högtiden – för att öka signifikant veckan efter.
Samma forskare har även kunnat bevisa att risken för att dö är betydligt högre på vintern och speciellt runt jul och nyår. Huruvida detta beror på rent viljestyrka vet forskarna inte, men de tror att det bland annat beror på dålig mat, stress och oviljan att söka vård under dessa datum.
Stort stöd för dödshjälp
Dessa studier till trots så finns det i dag endast ett fåtal sätt att verkligen bestämma över dödsögonblicket. Eutanasi eller dödshjälp innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran.
I Sverige är det tillåtet med passiv dödshjälp, vilket innebär att livet förkortas genom att man undviker eller avbryter livsuppehållande åtgärder. Däremot är det förbjudet med aktiv dödshjälp. Trots detta ansåg, enligt en SIFO-undersökning från 2010, 66 procent av allmänheten att dödshjälp ska vara tillåtet, förutsatt att personen är obotligt sjuk och finner sitt lidande outhärdligt.
– Studie efter studie visar att folk i allmänhet är positivt inställda till dödshjälp. Samtidigt finns det ett aktivt motstånd mot dödshjälp, framförallt från religiösa kretsar och handikapporganisationer, men varför de har så starkt inflytande är svårt att förstå, säger Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till boken ”Filosofisk tröst – en bok om döden”.
Tidigare var det vanligt att läkare var emot eutanasi, något som har förändrats de senaste åren. Enligt Torbjörn Tännsjö finns det två grundläggande förklaringar.
– Den ena är att vi tar länge tid på oss att dö, vilket till slut tvingar läkare att ta beslut när en person ska dö. Det andra är den ökade respekten för patienters autonomi, det vill säga att man ska få bestämma över sitt eget liv.
Dödshjälp billigare än palliativ vård
I dag är det knappt en handfull länder som tillåter aktiv dödshjälp, bland andra Schweiz, Nederländerna och fem delstater i USA. På självmordskliniken Dignitas i Schweiz, som grundades 1998, kostar ett avslut av livet drygt 30 000 kronor.
– Det är egentligen ingen dyr medicinsk åtgärd om vi jämför med vad vård i livets slutskede kostar. Det är snarare så billigt att det finns en ”risk” att man väljer det istället för utdragen palliativ vård, säger Torbjörn Tännsjö.
Det är en anledning till att han inte tror att dödshjälp kommer att tillåtas i Sverige inom den närmaste framtiden, trots det folkliga stödet. Politikernas har en ovilja att beröra ämnet.
– Det krävs en så radikal förändring av sjukvårdens praxis att det måste komma uppifrån. Dessvärre vill folk inte tänka på döden så man vinner inga väljare på dödshjälp.
Text: Izabella Rosengren, på uppdrag av forskning.se
Fakta
Passiv dödshjälp: Passiv dödshjälp innebär att livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en döende person vid liv. Passiv dödshjälp är ofta lagligt i västvärlden och praktiseras bland annat i Sverige på människor som ligger i till exempel koma eller som avstår från fortsatt behandling av en dödlig sjukdom.
Assisterat självmord: Innebär att en läkare hjälper en patient att ta sitt liv genom att till exempel skriva ut ett preparat i lämplig dos. Patienten måste dock själv aktivt utföra den dödande handlingen, exempelvis inta preparatet. Metoden är olagligt i de flesta länder med undantag för Schweiz, Nederländerna, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Sverige är läkarassisterat självmord inte kriminaliserat, så länge den avgörande handlingen som leder till dödsfallet utförs av patienten själv. Läkaren riskerar alltså inget straff, men kan riskera att bli av med sin läkarlegitimation.
Aktiv dödshjälp: Innebär att man på medicinsk väg orsakar eller bidrar till en patients död på patientens eller nära anhörigs begäran. Detta sker vanligen genom att administrera höga doser morfin, barbiturater eller en så kallad cocktailpåse, en blandning av droger. Aktiv dödshjälp är förbjudet i stora delar av världen.
Studien är en långtidsuppföljning av förekomst av familjevåld under graviditet upp till 1,5 år efter barnets födsel, 1939 gravida kvinnor deltog. Minst 225 kvinnor i Malmö/Lund-området, eller 2,5 procent av de gravida kvinnorna, utsätts varje år för partnervåld under sin graviditet.
– Våldet ökar i takt med att graviditeten fortskrider, säger Hafrún Finnbogadóttir, forskare vid Malmö högskola, som nu publicerar sina nya forskningsresultat i BMC Pregnancy and Childbirth.
Partnern oftast förövaren I början av graviditeten, när den fortfarande inte syns, utsätts cirka 1 procent av de gravida kvinnorna för våld. I vecka 34, när kvinnan är höggravid, utsätts 2 procent av de gravida kvinnorna, våldet fortsätter sedan att accelerera fram till förlossningen Ett och ett halvt år efter förlossningen uppgav 3,3 procent av kvinnorna att de var utsatta för våld.
– Det handlar om all typ av våld, fysiskt, psykiskt eller sexuellt. Förövaren är i de allra flesta fallen kvinnans partner och barnets fader eller tidigare partner, säger Finnbogadóttir.
Hon har även tittat på riskfaktorer för att utsättas för våld under graviditeten.
Tidigare våld en riskfaktor
– Den största riskfaktorn är att ha varit tidigare utsatt för våld. I tidig graviditet medgav fyra av tio kvinnor ha haft någon historik om våldsutsatthet. Det kan handla om allt från svår mobbning i barndomen, emotionellt eller fysisk misshandel eller sexuella övergrepp.
En annan riskfaktor är om kvinnan är ensamstående eller särbo.
– Detta kan handla om att kvinnan lämnat sin partner eller att hon inte vågar leva tillsammans med honom eller henne på grund av våld eller hot om våld.
Finnbogadóttirs forskning visar också att de kvinnor som visade tecken på depression löpte en större risk för att ha varit utsatta för familjevåld.
– Förmågan att hantera problem och krav, att ha en känsla av sammanhang och meningsfullhet spelar också in och var lägre hos de våldsutsatta gravida kvinnorna, säger hon.
Bättre samarbete krävs Finnbogadóttir menar att det är mycket viktigt att vården nu kommer bättre igång och arbetar enligt de rekommendationer som Socialstyrelsen kom med för drygt ett år sedan. Det handlar bland annat om att barnmorskor och läkare verksamma vid mödrahälsovården ska fråga alla gravida kvinnor om erfarenhet av våld när de skrivs in i början av sin graviditet.
– Det får aldrig bli för att man ska bocka av en ruta utan måste göras med empati och respekt. Dessutom måste det finnas en tydlig handlingsplan, säger hon och tillägger att det krävs såväl resurser som kunskap.
– Samarbetet måste också förbättras mellan mödrahälsovården, barnhälsovården, psykiatrin, polisen och socialtjänsten för att vi ska lyckas skydda utsatta kvinnor och deras ofödda barn.
Artikeln: Maternity care and sociological aspects of pregnancy and childbirth
Undervattenslandskapet vid Haväng är en lagunmiljö där lagunen skapades för omkring 9000 år sedan. Under en relativt kort period på cirka 2000 år sänktes först vattennivån med runt tio meter för att därefter snabbt höjas med 16 meter. På havsbotten har forskarna bland annat upptäckt flera stationära fiskfällor som är de äldsta kända i norra Europa. Någon stenåldersboplats på det som idag är havsbotten har de däremot inte hittat.
– Havsbotten vid Haväng är det första svenska undervattenslandskapet som kartlagts så här noggrant, men det finns många fler sådana här outforskade platser utmed kusten där stenåldersmänniskor en gång har bott och som nu är havsbotten, säger Anton Hansson, doktorand i kvartärgeologi vid naturvetenskapliga fakulteten.
I mitten syns en trädstubbe som omslutits av en gyttjebank. Stubben är cirka 10600 år gammal. Dykaren på fotot är geologen Anton Hansson. Foto: Arne Sjöström
Den undersökta undervattensmiljön beskrivs som exceptionellt välbevarad. Forskarna har bland annat borrat i havsbotten på åtta meters djup. Borrkärnan har kol-14-daterats och undersökts avseende pollen och kiselalger. Forskarna har också tagit fram en så kallad batymetrisk karta som mäter hur djupt vattnet är på olika platser i ett område som ligger helt under vatten. Kartan gör att forskarna kan tolka undervattenslandskapet på ett mer korrekt sätt än vad som tidigare varit möjligt. Därmed ökar kunskapen om hur stenåldersmänniskor använde kustområdet för 10000 år sedan.
– Två saker har överraskat mig: dels att material som legat där i 10000 år ser ut att vara mer eller mindre färskt, dels att sedimentationen i lagunen varit extremt snabb. Den har varit tio gånger högre än normalt och det tyder på en högproduktiv miljö med rik tillförsel av material, säger Anton Hansson.
Han hoppas att hans och kollegornas forskningsresultat bidrar till att olika myndigheter satsar mer på att öka kunskapen om och skyddet för ett av Sveriges äldsta men minst utforskade kulturarv.
− Ett stort antal skador från sidokollisioner skulle kunna reduceras med hjälp av ett förbättrat krockskydd i bilen som aktiveras i själva krockfasen, säger Cecilia Sunnevång, som är doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap och forskare på Autoliv.
De flesta sidokollisioner sker i korsningar. Även om risken att dö har minskat sedan sidokrockkuddar infördes i bilar under 1990-talet leder sidokollisioner ofta till skador på huvud, bröstkorg och bäcken. Äldre åkande har en högre skaderisk jämfört med yngre eftersom de är biomekaniskt skörare.
Bättre mätningar med ny krockdocka
För att ta fram riktlinjer för förbättrat sidokrockskydd är det viktigt att ha ett verktyg som kan mäta kraften som en åkande utsätts för vid en krock. Vid årsskiftet infördes en ny, mer människolik krockdocka i Euro NCAPs krocktester.
Cecilia Sunnevång visar i sin avhandling att eftersom krockdockan är mjukare än tidigare dockor, har fler mätpunkter, och kan mäta kraft på ett mer representativt sätt kan man redan i teststadiet utvärdera potentiella skador som identifierats i verkliga olyckor.
Resultaten från krockprov samt hur väl dockan överensstämmer med mänsklig respons i en kollisionssituation, har bidragit till att dockan introducerades tidigare i år och att den även föreslås i uppdateringen av US NCAP 2019, vilket är den amerikanska motsvarigheten till Euro NCAP.
Trafiksystemet bör också ses över
− Det är också viktigt att vi ser över trafiksystemet för minska antalet platser där risken för krockar är särskilt hög. Det går även att minska krockvåldet med hjälp av automatisk inbromsning och fler cirkulationsplatser, säger Cecilia Sunnevång.
Euro NCAP, European New Car Assessment Programme, är ett Europeiskt trafiksäkerhetssamarbete. Organisationen arbetar för en säkrare trafkmiljö. Det praktiska arbetet består i krocktester med olika former av simulerade olyckor.
Cecilia Sunnevång är sedan 2012 doktorand vid Institutionen för kirurgi och perioperativ vetenskap vid Umeå universitet. Hon arbetar på Autolivs forskningsavdelning i Vårgårda och har en ingenjörsexamen i maskinteknik från Chalmers Tekniska Högskola.
Om disputationen:
Fredagen den 11 november försvarar Cecilia Sunnevång, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, sin avhandling med titeln: Bilkrockar med åkande i deformationszonen – en integrerad metod för sidokollisionssäkerhet. (Engelsk titel: Characteristics of near-side car crashes – an integrated approach to side impact safety). Fakultetsopponent: Professor emeritus Christer Hydén, Institutionen för trafikteknik, Lunds Tekniska Högskola. Huvudhandledare: Docent Maria Krafft. Disputationen äger rum kl 13.00 i Hörsal D, NUS 1D, Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus
Kontakt: Cecilia Sunnevång, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, 073-361 4488; cecilia.sunnevang@autoliv.com
Grunden för Cecilia Parsbergs arbete är att vardagliga handlingar och reaktioner gentemot en annan människa kan synliggöras estetiskt med en etisk klangbotten.
– Min undersökning utspelar sig i första hand i gaturummet och i medierna. Det är hela tiden bilderna som är utgångspunkten för resonemangen och de gestaltande verken. Bilder som både separerar och länkar samman kroppar, säger Cecilia Parsberg och fortsätter:
– Vilka bilder är i spel i tiggeriets och giveriets sociala koreografi? Hur kan bilder i detta sammanhang aktiveras på nya sätt? Hur kan nya genereras?
Tiggandets och givandets kör
Hon menar vidare att tiggandet är en uppmaning till social interaktion, och vare sig givaren socialt interagerar eller inte med den tiggande människan på gatan så involveras givaren i det europeiska samfundets asymmetriska värdesystem.
– I min första gestaltning anlitas en professionell marknadsundersökare för att ta reda på hur en tiggare i Sverige skulle kunna göra för att bli framgångsrik. Det blir en film som jag sedan visar mittemot en film där tiggande pratar om hur givare ger.
Ur detta verk följer så en rad gestaltningar och en interdisciplinär teoretisk diskussion med bland andra Judith Butler, Sara Ahmed och Hannah Arendt, samt med en rad konstnärers arbeten, kring hur bilder – och kroppsliga handlingar – är kopplade till samhällsbilden och samhällskroppen?
Körernas uppställning i gestaltningen Tiggandets kör och Givandets kör anger ett utrymme för social interaktion och demonstrerar därmed en annan ordning som kräver andra insatser, i språk, rörelse och attityd gentemot varandra.
– Det är en social koreografi: när körerna tränade och sjöng tillsammans uppstod en politisk form. Min förhoppning är att estetiskt synliggöra ett politiskt handlingsutrymme mellan tiggandet och givandet som kan utnyttjas för fortsatta etiska förhandlingar, och nya gestaltningar.
Avhandlingen How Do You Become a Successful Beggar in Sweden? An inquiry into the images of begging and giving 2011 to 2016 (Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige?) finns alltså publicerad endast digitalt, detta för att kunna visa hela materialet som består av text, fotoserier och filmer.
Avhandlingen som är den första från Konsthögskolan vid Umeå universitet ges ut som en digital publikation på svenska och engelska och innehåller nio textkapitel och sex gestaltningar med foton och filmer.
Om disputationen:
Måndag 14 november försvarar Cecilia Parsberg, Konstnärliga fakulteten, Lunds universitet och Konsthögskolan vid Umeå unitversitet, sin avhandling Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? Cecilia Parsberg presenterar avhandlingens sex gestaltningar kl. 10.00-11.00. (Presentationen hålls på engelsk). Disputationen äger rum kl. 12.00 i Flexhallen, Bildmuseet, Ö Strandgatan 30 B i Umeå. Opponent är Stefan Jansson, professor, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), Linköpings universitet. (Disputationen hålls på svenska)
Eva M Johansson, verksam vid Högskolan Väst, har undersökt vad förskollärarna egentligen bedömer av barns utveckling, lek och lärande och vad det får för konsekvenser för barnen.
Hon har studerat detta vid två förskolor. Den ena förskolan ligger i ett område som anses som socialt och ekonomiskt utsatt med utlandsfödda invånare i majoritet, medan den andra förskolan ligger i ett område som beskrivs som privilegierat.
– Bedömningarna tenderar att handla om form istället för om innehåll. Lärandet, som får alltmer framträdande plats såväl i styrdokument som i förskollärarnas tal, är i bedömningarna generellt och vagt beskrivet, säger Eva M Johansson.
Konkret lärande sällan dokumenterat
I förskollärarnas skriftliga dokumentation om barnen formuleras barnens lärande och hur lärandet sker som ett uttryck för intresse och motivation. Det konkreta lärandet i relation till ett specifikt innehåll – som matematiska, språkliga eller motoriska färdigheter – är dock sällan synligt i dokumentationen, eller för den delen i lärares tal om barnen. I stället är det barnens sociala förmågor som framträder.
Av avhandlingen framgår att olika budskap gäller vid de två studerade förskolorna. I förskolan i det utsatta området styr en uppförandekultur bedömningarna, som lyfter fram specifika kriterier för att uppföra sig rätt.
I förskolan i det privilegierade området styr istället en så kallad förhandlingskultur, som fokuserar bedömningarna på barnens kreativitet och delaktighet.
Kunskapsutveckling framför personlighet
– Detta innebär en risk för att barnen i uppförandekulturen ges sämre förutsättningar att utveckla sin förmåga att fantisera och förhandla. Dessutom riskerar de att inte utveckla kunskaper och förmågor som är förknippade med skolframgång, som kreativitet och självständighet, säger Eva M Johansson.
Med grund i studiens resultat föreslår hon att arbetet på alla förskolor i landet fokuserar både på att ge barn stöd att utveckla fantasi, kreativitet och förhandlande förmågor, samt på att sätta kunskapsutveckling framför personlighet i bedömningarna.
− Att bedöma barnens förståelse för att utveckla ny kunskap gynnar särskilt barn med låg social och utbildningsmässig bakgrund, säger Eva M Johansson.
Idag finns flera olika valsystem i USA. Några delstater röstar via valsedel och tillämpar fyraögonsprincipen för att räkna rösterna, medan andra delstater använder elektronisk röstning.
– I båda systemen finns möjlighet till misstro på grund av manipulation av resultatet, antingen av personer i vallokalerna eller genom e-röstningssystemet, säger Melanie Volkamer.
För att öka pålitligheten i befintliga elektroniska valsystem används ibland ett kontrollsystem. Det är en typ av stickprov där vissa vallokaler kontrolleras. När en valdeltagare lagt sin elektroniska röst skrivs ett kvitto ut som bevis på att den röst man lagt registrerats korrekt. Kvittot läggs i en valurna och räknas sedan av fysiska personer, på samma sätt som om valet hade gjorts på en valsedel.
– Den typen av system gör det betydligt svårare att manipulera valresultatet. Men systemet är inte effektivt och det finns fortfarande utrymme för misstro.
Valsystem som bygger på kryptering
Melanie Volkamer och hennes forskarkollegor har under flera år studerat e-röstning. De har tagit fram ett pålitligt valsystem som bygger på kryptering och har matematiska bevis för att resultatet är korrekt, något som skulle undanröja möjligheten för Donald Trump och väljarna att inte acceptera valresultatet.
Även Melanie Volkamer och hennes kollegors system innebär en kontroll av att varje röst är korrekt men det sker mer systematiserat och den som röstar är mer delaktig.
– Problemen med dessa system är att de fortfarande är allt för komplexa och än så länge svåranvända. Fokus för vår forskning nu är att göra dem användarvänliga så att det finns helt pålitliga valsystem inom en snar framtid, säger Melanie Volkamer.
För att undvika situationer i Europa där valsystem och valresultat misstros kommer Europarådet uppdatera sina rekommendationer för elektronisk röstning, något som Melanie Volkamer har bidragit till.
Den 4 november träder det globala klimatavtalet från Paris i kraft. Då har 94 av 197 parter skrivit under avtalet som förbinder dem att bidra till en minskning av växthusgaser och att den globala medeltemperaturökningen ska begränsas till under 2 grader Celsius. De föreslagna åtgärderna ser dock inte ut att räcka.
– I Arktis finns känsliga system och som exempel får tinande permafrost och smältande isar inte bara stora konsekvenser lokalt utan påverkar hela planeten. Ett stort problem just nu är dock att ländernas åtaganden som presenterats i Klimatavtalet inte är tillräckliga för att ens nå målet på 2 grader, säger Jan Karlsson, föreståndare för Climate Impacts Research Centre (CIRC) och professor i naturgeografi vid Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet.
Människorna måste förstå sin roll
Kärnan i avtalet är att minska utsläppen av växthusgaser, samt att stödja de som drabbas av konsekvenserna. Den viktigaste punkten är att hålla den globala medeltemperaturökningen under 2 grader och att ansträngningar skall göras för att nå under 1,5 grader jämfört med innan industrialismens början 1850.
Jan Karlsson, Birgitta Evengård och Peter Sköld. Foto: Mattias Pettersson.
– Klimatavtalet är ett stort och viktigt steg för att åstadkomma de absolut nödvändiga förändringar som krävs. Forskningen måste nu bli ännu mer lösningsorienterad och det är viktigt att sätta människornas roll i fokus; det är vi som har orsakat klimatkrisen och de är vi som måste leva på ett mer hållbart sätt så att den kan motverkas, säger Peter Sköld, professor i historia, samisk samhällsutveckling och kultur och föreståndare för Arktiskt centrum vid Umeå universitet.
Temperaturmålet var skarpare formulerat än förväntat men det kommer inte vara tillräckligt för att undvika många av de negativa konsekvenserna av en global uppvärmning, menar Jan Karlsson.
– Temperaturmålet anger ett medelvärde men ökningen är inte jämt fördelad över jorden. Till exempel så värms Arktis snabbare än andra delar och detta förväntas få mycket omfattande effekter. Det krävs reviderade planer med kraftfullare åtgärder för att den globala uppvärmningen inte ska få katastrofala effekter.
Snabb utfasning av de fossila bränslena
– Det finns kunskap om vad som kan och måste genomföras och nu krävs det krafttag från politikerna. Det är viktigt att länderna snabbt ratificerar avtalet och genomför de förändringar som krävs de närmaste åren för att uppnå målen. Här krävs en samhällsomställning med snabb utfasning av de fossila bränslena. Alla länder måste vara delaktiga men framförallt måste rika länder som Sverige ta sitt ansvar och bli föregångare i omställningen till ett hållbart klimatsmart samhälle. Det innebär kraftfulla förändringsåtgärder på hemmaplan men också resurser för att bistå utvecklingsländer i klimatarbetet, säger Jan Karlsson.
Hittills har mycket fokus i klimatdebatten legat på den naturvetenskapliga aspekten, menar forskarna i Umeå.
– Men människor och djur är en stor och viktig del av ekosystemet och som art påverkas vi i hög utsträckning av klimatförändringarna. Inför framtiden hoppas jag därför att vi riktar mer fokus på människors hälsa genom ökade forskningsmedel mot forskning inom klimat och hälsa, säger Birgitta Evengård, professor i infektionssjukdomar vid Institutionen för klinisk mikrobiologi vid Umeå universitet och forskningsledare för CLINF.
Osäkerheter i klimatmodellerna
– Vi ska komma ihåg att det råder osäkerheter i klimatmodellerna och att det finns bedömningar som visar på att effekterna av ökningen av växthusgaser i atmosfären får större påverkan än man tidigare förutspått. Klimatsystemet är komplext och styrkan och dynamiken i en rad olika förstärkningsmekanismer och tröskeleffekter är svåra att förutsäga. Här bör man tillämpa försiktighetsprincipen och minimera klimatpåverkan för att inte ta risker som äventyrar levnadsmiljön för framtida generationer, säger Jan Karlsson.
– Vi måste också hela tiden hänga med. För att fatta rätt beslut för framtiden angående investering i dyrbar infrastruktur som förebygger risker mot den mänskliga hälsan måste vi genom kunskap stå förberedda. Ett exempel på hur samhället förändras på grund av klimatförändringarna är när befolkningen i Skellefteå på grund av stora mängder nederbörd under vintern tvingades koka sitt dricksvatten under många månader för att inte insjukna i en vattenburen parasitsjukdom, cryptosporidios. Detta ledde till behovet av en ny infrastruktur med vattenreningsfunktion som annars inte hade krävts, säger Birgitta Evengård.
![Varje år övervintrar cirka 1 miljon alfåglar på Hoburgs bank, närmare en fjärdedel av hela Europas bestånd. By Sammy Sam at Picasa Web Albums (Picasa Web Albums) [CC BY-SA 3.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/3.0)], via Wikimedia Commons](https://www.forskning.se/app/uploads/2024/02/alfagelhoburg.jpg)
