Team Halmstad, med sex masterstudenter från Högskolan i Halmstad, vann i tuff konkurrens den prestigefulla Grand Cooperative Driving Challenge 2016. Tävlingen, som gick av stapeln i Nederländerna, avgjordes i helgen som gick. Vinsten är helt ofattbar, säger två av studenterna i Team Halmstad:
– Det känns jättebra. Det är kul att systemet vi utvecklat fungera så pass bra att det tog oss ända till förstaplatsen, säger Viktor Frimodig och Oscar Uddman Jansson.
Glädje i Team Halmstad efter segern. Viktor Frimodig, Oscar Uddman Jansson, Jérôme Detournay, Thomas Rosenstatter, Golam Shahanoor, Wojciech Mostowski, Victor Díez Rodrìgues och Maytheewat Aramrattana. (Foto: GCDC16-TNO)
Konkurrensen var hård. Totalt deltog tio lag, varav fem från Sverige.
– Det var många bra lag, bland annat presterade alla svenska lag väldigt bra, säger Oscar Uddman Jansson.
Samarbete och robust system
Under GCDC måste de olika lagen samarbeta med varandra för att kunna genomföra tävlingen. Fordonen kommunicerar med varandra och med olika sensorer utmed vägen, och varje lags fordon fyller en viss funktion. Det handlar om att göra bilen självkörande samt just att få den att kommunicera.
– Vi märkte de sista dagarna innan tävlingen att vårt system är väldigt robust. Vi förstod att vi hade en bra chans hamna i topp tre, men vi hade inte räknat med att vinna, säger Oscar Uddman Jansson.
De tävlande genomförde två moment, dels att köra där två filer går ihop till en genom blixtlåsprincipen, in i ett så kallat fordonståg, dels att anpassa hastigheten för att skapa ett jämt flöde i en vägkorsning.
– Vårt system är byggt med väldigt många olika moduler. Det är en stor fördel när man testar och därför har vi också kunnat utveckla ett så pass stadigt system. Vi har också gjort många datorsimuleringar innan vi testade systemet på riktigt på vägen, det är en annan viktig faktor, säger Viktor Frimodig.
Den andra goda placeringen
Wojciech Mostowski, universitetslektor och lagledare, bekräftar Team Halmstads glädje.
– Den detaljerade utvärderingen av vår insats har vi inte sett ännu. Men vi tror att vinsten beror på den bergfasta kommunikationsmodulen som vi utvecklade, liksom att vi felfritt utförde scenariot med vägkorsningen, och annat som bidrog till den totala poängen, säger Wojciech Mostowski.
Tony Larsson, professor och handledare för laget, säger att vinsten verkligen är rolig också med tanke på att Högskolan placerade sig väl även förra gången tävlingen hölls.
– Vi kom tvåa i GCDC 2011, med hårfin marginal till ettan. Teamet har jobbat fantastiskt och de har brottats med många oförutsägbara problem kring programvarans integration med bilen, säger Tony Larsson.
I teamet har två personer främst jobbat med kommunikationen, tre personer har fokuserat på integrationen med bilen och kontrollsystemet och en har haft huvudansvar för att ta beslut om de manövrar som bilen ska utföra.
– Det viktigaste är dock att vi varit ett lag, alla har hjälpts åt där det behövts, säger Oscar Uddman Jansson.
Medlemmarna i Team Halmstad studerar alla på Masterprogrammet i inbyggda och intelligenta system på Högskolan i Halmstad. Jérôme Detournay, Golam Shahanoor, Thomas Rosenstatter, Victor Díez Rodrìgues, Oscar Uddman Jansson och Viktor Frimodig har jobbat med GCDC-projektet mer eller mindre sedan oktober förra året. För de flesta av dem är tävlingen en del av examensarbetet på utbildningen.
Bra och brett stöd
Lagledare för Team Halmstad i år var förutom Wojciech Mostowski även doktoranden Maytheewat Aramrattana.
– Ledarna har varit fantastiska. Vi har också haft ett väldigt bra stöd från Högskolan och olika företag, säger studenterna.
Det är framför allt säkerheten i trafiken som ökar när bilar och lastbilar automatiseras helt eller delvis. Även en minskad bränsleförbrukning och ett bättre utnyttjande av vägnätet är fördelar som lyfts fram. Högskolan i Halmstad bedriver, i nära samarbete med industrin, mycket forskning inom områdena ”samverkande intelligenta transportsystem” och ”samverkande automatisering”.
Fotnot: Volvo sponsrade Team Halmstad med en ny bil. TASS International bidrog med PreScan. en mjukvaruplattform för att simulera trafik och testa automatiserade körapplikationer. Andra som stöttat laget är Viktoria Swedish ICT, Fengco och Safer.
Om tävlingen GCDC
The Grand Cooperative Driving Challenge 2016 avgjordes 28-29 maj på motorvägen mellan Helmond och Eindhoven i Nederländerna. Totalt deltog tio lag, varav fem från Sverige. På andra plats kom KIT Karlsruhe, Tyskland, på tredje kom KTH, Stockholm.
GCDC är en del av i-GAME-projektet, ett forskningsprojekt om samverkande och självkörande bilar som stöds av EU-kommissionen. Bakom i-GAME står den holländska forskningsorganisationen TNO, Eindhoven University of Technology, den spanska testmiljön IDIADA and forskningsinstitutet Viktoria Swedish ICT.
För mer information:
Oscar Uddman Jansson, masterstudent, osc15uddj@hh.se, 0738-05 02 32
Viktor Frimodig, masterstudent, viktor@frimodig.com, 0732-61 07 74
(studenterna är på resan fot och återkommer till Halmstad den 6 juni)
Tony Larsson, handledare, professor 035-16 71 68, tony.larsson@hh.se
Wojciech Mostowski, lagledare, universitetslektor, wojciech.mostowski@hh.se
Både förändringar i arvsanlagen och faktorer i vår miljö bidrar till Crohns sjukdom.
– Crohns sjukdom är komplex och genom ökad kunskap om sjukdomen kan våra behandlingsformer förbättras, säger Yaroslava Zhulina, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper på Örebro universitet och överläkare i medicin och geriatrik vid Karlskoga lasarett.
Den inflammatoriska tarmsjukdomen uppkommer ofta relativt tidigt i livet och orsakar i allmänhet episoder med ökade besvär, så kallade skov.
Färre operationer – Behovet av förbättrad behandling har ökat då min forskning visar att allt fler patienter idag upptäcks i ett skede där medicinsk behandling kan ha effekt och operation undvikas. Glädjande nog, ser vi även en kraftig minskning av antalet operationer över tid.
Samtidigt ställer en allt intensivare medicinsk behandling ökade krav på att kontrollera aktuella besvär och graden av inflammation över tid. En inflammationsmarkör som vunnit ökat intresse på senare tid är kalprotektin som mäts i avföringsprov.
– Min forskning stärker kalprotektinets roll som verktyg vid regelbunden övervakning av sjukdoms aktivitet. Ett fördubblat värde var kopplat till en fördubblad risk för nytt skov av sjukdomen inom den kommande tremånadersperioden. Med andra ord kan vi använda kalprotektin för att förutspå risken för nytt skov. Mer övervakning av sjukdomen ställer nya krav på både sjukvårdens och patientens delaktighet.
Tvillingstudier
– Utifrån förekomsten av kalprotektin hos tvillingar kan vi tidigt hitta inflammatoriska tarmsjukdomar dit Crohns sjukdom tillhör. Ett ökat uttryck av flera olika markörer för inflammation kunde ses i prover från tarmen och avföringen från tvillingar med inflammatorisk tarmsjukdom men även hos deras tarmfriska tvillingsyskon.
– Det betyder att dessa tarmfriska tvillingsyskon har en låggradig inflammation i tarmen som inte orsakar besvär.
Resultaten i avhandlingen pekar mot att tidigare diagnos och regelbunden övervakning av sjukdomen kan ge mindre besvär hos de drabbade.intestinal
Kontakt: Yaroslava Zhulina, Överläkare i medicin och geriatrik vid Karlskoga lasarett
Tel: 0586 – 336 66, 0586 – 667 37 Mail: yaroslava.zhulina@regionorebrolan.se
En extrasolär planet, en exoplanet, har per definition varit en planet belägen utanför vårt eget solsystem. Nu verkar det som att den definitionen inte är gångbar längre. Enligt astronomer i Lund pekar mycket på att Planet 9 fångats upp av solen när solen var ung och sedan dess, oupptäckt, varit en del av vårt solsystem.
– Det är nästan ironiskt att medan astronomer ofta hittar exoplaneter många hundra ljusår bort i andra solsystem så har vi sannolikt en som gömmer sig på vår egen bakgård, säger Alexander Mustill, astronom vid Lunds universitet.
Solen stal Planet 9 ur en annan omloppsbana
Stjärnor föds i kluster och passerar då ofta nära varandra. Det är i dessa möten som en stjärna kan ”stjäla” en eller flera planeter som ligger i omloppsbana runt en annan stjärna. Så har det förmodligen gått till när vår egen sol fångat Planet 9.
I en datorsimulerad modell har Alex Mustill tillsammans med astronomer i Lund och Bordeaux visat att Planet 9 förmodligen har fångats upp av vår egen sol när Planet 9 låg i omloppsbana runt en annan stjärna. När den stjärnan hamnade väldigt nära vår egen sol så lade solen beslag på Planet 9.
– Planet 9 kan mycket väl ha ”knuffats” av andra planeter och när den hamnat i en alltför vid omloppsbana runt sin egen stjärna kan vår sol ha passat på att stjäla och tillfångata Planet 9 från ursprungsstjärnan. När solen senare har avlägsnat sig från stjärnklustret där den föddes har Planet 9 fastnat i omloppsbana runt solen, säger Alexander Mustill.
Tio gånger större än jorden
– Det finns ingen bild av Planet 9, inte ens en ljuspunkt. Ingen vet om den består av sten, is eller gas. Allt vi vet är att dess massa förmodligen är ungefär tio gånger så stor som jordens massa.
Ännu återstår mycket forskning innan det med säkerhet går att fastslå att Planet 9 är den första exoplaneten i vårt solsystem. Visar det sig stämma tror Alexander Mustill att studierna av rymden och förståelsen av solens och jordens skapelse kommer att ta stora steg framåt.
– Det är den enda exoplaneten som vi realistiskt sett skulle kunna nå med en rymdsond, säger han.
Artikeln publiceras i Monthly Notices of the Royal Astronomical Society Letters, MNRASL.
Kontakt: Alexander Mustill, forskare (engelskspråkig). Lunds universitet, institutionen för astronomi och teoretisk fysik +46-46-222 16 12 +46-72-947 55 85 alexander.mustill@astro.lu.se
Användandet av faner, alltså tunna skikt av trä, har gamla anor. Fanerade möbler som är mer än 3500 år gamla har hittats i faraonernas gravar. Men det var i samband med den industriella revolutionen som utvecklingen med att framställa skiktlimmade fanerprodukter tog fart.
– Omkring 80 procent av alla träprodukter innehåller någon form av limning, så limfogens kvalitet och formstabiliteten i det limmade förbandet är viktigt, säger Lars Blomqvist som nyligen disputerade i ämnet skogsindustriella produktionssystem vid Linnéuniversitetet.
I sin avhandling visar Lars att det är möjligt att förbättra formstabiliteten hos skiktlimmade fanerprodukter om en djupare kunskap om material- och processparametrar tillämpas i tillverkningsprocessen.
Traditionell hantverkskunskap var fel
Han lyfter fem viktiga faktorer, bland annat att planera lagringen före och under produktion, att konditionera det vill säga anpassa faneret mot klimatet kunden befinner sig i, att ta hänsyn till fiberns riktning, samt att alltid söka symmetri i konstruktionerna.
Mycket av den kunskap som finns om faner och skiktlimning av faner är gammal och traditionell. Lars Blomqvist, själv möbelsnickare i grunden, har i sin forskning kunnat visa att den traditionella hantverkskunskapen har fel på vissa punkter. Han har bland annat kunnat påvisa att de sprickor man får på ena sidan när man svarvar faneret från en stock påverkar formstabiliteten – tidigare har synintrycken av faneret varit den faktor som styrt industrin.
– Allt jag har gjort utgår egentligen ifrån träindustrin; ifrån produktionen och störningar i den. Min forskning förhindrar problem och minskar kassationen av felaktiga produkter. Med andra ord – sparar råvara, tid och pengar. Formstabilitet är ett stort problem. Vissa tillverkare är bra på detta, andra mindre bra.
Fanerprodukter snart i bilindustrin
Skiktlimmat fanér har många fördelar och Lars menar att han skulle bli förvånad om inte fanerprodukter slår igenom i exempelvis bilindustrin.
– Man kan skapa former som inte är möjliga av massivt trä, det är resurssnålt och starkt i förhållande till sin vikt, och man kan lägga in formelement som veck och liknande, för att öka styrkan utan att använda mycket material.
Lars Blomqvist är 54 år och har bland annat arbetat som möbelsnickare, konsult, lärare och labtekniker. Han brinner för möbler och är fascinerad av hur trä fungerar. ”Ingen kan egentligen förklara trä – kemiskt, ja, men inte uppbyggnad och funktion!” Ett grundmurat miljöengagemang är en annan anledning till hans yrkes- och forskningsval.
Kontakt: Lars Blomqvist, 076 – 760 36 72, lars.blomqvist@lnu.se. Jonas Tenje, pressansvarig, 070 – 308 40 75
– Alltför många lärare ser inte hur de kan undervisa om miljö- och hållbarhetsutveckling, säger doktoranden Birgitta Nordén. De vet inte hur de ska kombinera globalt lärande med miljö- och hållbarhet. Hur ska de ge eleverna verklig kompetens i stället för bara fragment av ekonomisk, social, kulturell och ekologisk hållbarhet?
Avhandlingens inledande artikel är litteraturöversikt, där Nordén konstaterar att det finns mycket om policys och retorik kring hållbar utveckling men knappast något om lärandeprocesser. Här skapar Nordén även en modell kallad GLSD, Global Learning for Sustainable Development.
Hur genomförs undervisning och lärande i en kommun?
Nordén undersöker även hur undervisning och lärande i hållbar utveckling genomförs i en kommun. Hon intervjuar elever och lärare på högstadie- och gymnasieskolor och skolledare. I klassrummen har man låtit eleverna formulera problemområden gällande miljö- och hållbar utveckling, kritiskt granska sin närmiljö, identifiera aktörer i samhället, kommunicera med kamrater både i sin närhet och via nätet i globala klassrum och identifiera lösningar.
Sedan har Birgitta Nordén i sina analyser utkristalliserat vad som verkligen gav upphov till lärandeutveckling.
– Förutom djupa kunskaper inom ämnesområden som exempelvis natur- och samhällskunskap, psykologi, språk och geografi säger Birgitta Nordén måste undervisningen utformas för att ge eleverna inflytande över lärprocessen.
– Du måste som elev utveckla något jag kallar kritiska kunskapsförmågor som är tillämpning av kunskap på ett djupare plan. Du måste alltså kunna använda dina kunskaper i en mängd oväntade sammanhang och ha förmåga att genomföra och lösa verkliga problem. Det handlar om att det möjliga innehållet i miljö- och hållbarhetsundervisningen ändras utifrån sättet att undervisa och vice versa det vill säga ett helhetstänk.
Ta kommandot över situationen För att lyckas måste eleverna även ges möjligheter att ta kommandot över situation, enligt Nordén. Det som även stimulerar lärande i hållbarhet är samarbete, både i den egna gruppen och tvärs över alla gränser. Birgitta Nordén har tidigare prövat något kallat globala klassrum där elever via nätet kunde kommunicera kring deras lokala miljöproblem med elever och klassrum från andra delar av världen som brottas med ett helt annat lokalt hållbarhetsproblem.
Just samarbetet, att utbyta tankar och reflektioner menar Nordén är en annan framgångsfaktor. Nordén pekar även ut en rad hinder där lärandeprocesser inte kommit till stånd.
Ett sådant är när läraren inte har framförhållning och beredskap att ta itu med detta komplexa ämne. Ett annat är då läraren inte är beredd att arbeta gränsöverskridande och ta in ny kunskap i sin undervisning och arbeta tvärvetenskapligt. Ett tredje hinder är när läraren inte förmår att leda undervisningen mot en helhetsförståelse.
Vem kommer ha användning av din avhandling?
– Jag hoppas naturligtvis att alla blivande lärare liksom många lärare i skolan ska läsa avhandlingen oberoende om du undervisar i samhällskunskap, psykologi eller kemi, säger Birgitta Nordén. Det borde omfatta varje lärarstudent då globala hållbarhetsfrågor blir alltmer akuta och svårgripbara och där vi måste rusta vår samtida generation med kritiska kunskapsförmågor.
– Vi har kunnat visa att arbetsplatsen har betydelse för hur noggrant personalen följer riktlinjerna för venöst blodprov, så när studenterna kommer dit präglas de ofrånkomligen av den kultur som råder.
– En förklaring till att studenterna tappar i följsamhet kan vara det faktum att de under perioder av verksamhetsförlagd utbildning möter olika kulturer och arbetssätt som de ofta anpassar sig till, säger Karin Nilsson, som är doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet
Sjuksköterskestudenter lär sig att ta venösa blodprov genom praktisk träning vid kliniska träningscentra och senare under verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Karin Nilsson har framförallt fokuserat på identifieringsprocesser i riktlinjerna, vilka är av stor vikt för patientsäkerheten.
Avhandlingen visar att studenter skattar hög nivå av följsamhet i termin två, men att följsamheten sjunker i termin fyra och sex, och fortsätter sedan att minska efter examen med längre anställningstid på arbetsplatsen.
Omgivningen spelar roll
Studenter som genomfört verksamhetsförlagd utbildning på en vårdenhet där blodprovstagning värderas högt gav en hög skattning av följsamhet till riktlinjer. I andra fall framgick att kravet på att smälta in var orsak till att vissa gjorde avkall på följsamheten till förmån för grupptillhörighet.
Studenter med högre tilltro till sin förmåga att studera vid universitet och högre tilltro till evidensbaserad vård skattade samtidigt en högre följsamhet till riktlinjer för venös blodprovstagning. Studenter som under minst hälften av arbetspassen använde forskningsresultat skattade också högre följsamhet till riktlinjer än andra sjuksköterskestudenter.
Karin Nilsson fann även att följsamheten varierar bland kliniskt verksam personal, vilket indikerar att rutiner skiljer sig mellan arbetsplatser och inte alltid är i linje med nationella riktlinjer.
Avvikelser ökar riskerna
Venösa blodprov är mycket vanliga vid kontakt med sjukvård, både på hälsocentraler och sjukhus. En stor mängd beslut angående diagnos och behandling baseras på resultat från blodprov. Avvikelser från riktlinjer kan innebära risk för patienter, med onödigt lidande och extra vårdkostnader som konsekvens.
– En tillförlitlig provtagning kräver ett korrekt genomförande och därför bör studenternas tillit till riktlinjer och vikten av att följa dem poängteras ytterligare i utbildningen, säger Karin Nilsson.
Karin Nilsson kommer från Skorped utanför Örnsköldsvik. Hon är legitimerad sjuksköterska med specialistutbildning inom anestesi- och intensivvård, och doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Efter disputationen kommer hon att återgå till sin universitetsadjunktstjänst vid Institutionen för omvårdnad.
Fredagen den 3 juni försvarar Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, sin avhandling. Fakultetsopponent: Professor Anna Ehrenberg, Akademin utbildning, hälsa och samhälle, avdelning omvårdnad, Högskolan Dalarna. Huvudhandledare: Universitetslektor Christina Juthberg. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.
Kontakt: Karin Nilsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet Telefon: 0660-29 25 26, 070-275 87 88 E-post: karin.nilsson@umu.se
Tidigare forskning har visat att tidigarelagd koordinerad utskrivning och rehabilitering i hemmiljö (early supported discharge) är en metod som ger förbättrat resultat och kvalitet på rehabilitering för personer med lätta eller medelsvåra funktionshinder efter stroke. Trots att metoden rekommenderas i internationella och nationella riktlinjer (inklusive Socialstyrelsens riktlinjer för strokevård) är den idag bara delvis införd i svensk strokevård.
– Det finns ett glapp mellan vad som rekommenderas och faktiskt implementeras i svensk sjukvård. För att lyckas med implementering av en metod behöver den ofta anpassas till lokala förhållanden på orten, säger Anna Bråndal, som är doktorand vid institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin och Samhällsmedicin och rehabilitering, och författare till avhandlingen.
En självklar del av vårdkedjan
Vid Norrlands universitetssjukhus (NUS) har metoden använts sedan 2005 och är i dag en självklar del av vårdkedjan efter insjuknandet i stroke. Före implementering av metoden på NUS genomfördes intervjuer med patienter som drabbats av stroke. De fick beskriva sina erfarenheter av att bli sjuka, vårdade, skrivas ut och komma hem efter sin stroke.
I sin avhandling beskriver Anna Bråndal utvecklingen, innehållet, implementeringen och resultaten av den lokalanpassade metod för tidigarelagd koordinerad utskrivning, från sjukhus till rehabilitering i hemmiljö, som implementerades vid Norrlands universitetssjukhus.
Anna Bråndal har utvärderat programmet Umeå Stroke Centers Hemrehab med patientrapporterade resultat från det nationella patientregistret Riksstroke, där patienter som erhållit tidigarelagd koordinerad utskrivning jämfördes med en stor kontrollgrupp från hela Sverige. Jämförelsen visade att patienterna vid NUS var klart nöjdare än kontrollgruppen.
Avhandlingen behandlar också hjärntrötthet (fatigue), som är en vanlig konsekvens efter stroke. För att utvärdera förekomst och behandling av hjärntrötthet har Anna Bråndal utvärderat självskattad hjärntrötthet i hemmiljö hos 72 patienter.
Vardagliga aktiviteterna aktualiserar hjärntröttheten
– Ofta är det först när patienten kommer hem som hen förstår konsekvenserna av sin stroke, och just hjärntrötthet blir ofta mer påtaglig när en person ska klara av sina vardagliga aktiviteter. I dag finns det ingen behandling mot hjärntrötthet, men träning som ger en förbättrad fysisk kondition kan eventuellt också förbättra en persons möjlighet att klara av sin vardag, säger Anna Bråndal.
Som nästa steg har forskaren Anna Bråndal planerat och förberett för en randomiserad kontrollerad studie som ska undersöka om konditionsträning utfört i hemmiljö kan minska hjärntrötthet efter stroke. Den studien startar efter disputationen.
Anna Bråndal kommer från Umeå. Hon är legitimerad sjukgymnast/fysioterapeut sedan drygt 25 år tillbaka och anställd vid Strokecenter, Norrlands universitetssjukhus. Anna arbetar även som yrkesutvecklare för fysioterapeuter vid staben för forskning och utbildning, Västerbottens läns landsting. Anna har en magisterexamen i fysioterapi och är specialist i neurologi.
Avhandlingen: Fredag den 3 juni försvarar Anna Bråndal, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, sin avhandling med titeln: Rehabilitation after stroke with focus on early supported discharge and post-stroke fatigue Svensk titel: Rehabilitering efter stroke med speciellt fokus på tidigt koordinerad hemgång och fortsatt rehabilitering i hemmet och post-stroke fatigue. (Engelsk titel: Rehabilitation after stroke with focus on early supported discharge and post-stroke fatigue). Opponent: Professor Lena von Koch, Sektionen för arbetsterapi, Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Per Wester. Disputationen äger rum kl 13.00 i Sal B, Byggnad 1D,Trapphus T, 9 trappor, Norrlands universitetssjukhus.
Kontakt: Anna Bråndal, institutionerna för Folkhälsa och klinisk medicin samt Samhällsmedicin och rehabilitering, Umeå universitet Telefon: 070-219 7609
E-post: anna.brandal@umu.se
Under våren 2012 väntade ett stort antal människor runt om i landet på ett besked som skulle bekräfta att ett antal jordbruksfastigheter och kulturmiljöer i Hälsingland skulle klassas som världsunika och föras upp på listan över världsarv. Från Världsarvskommitténs möte i St Petersburg kom till slut ett positivt besked, med följande motivering:
”De stora, imponerande Hälsingegårdarna med de rikt utsmyckade rummen för fest reflekterar en enastående kombination av timmerbyggande och folkkonsttradition, det välstånd och den sociala statusen hos de oberoende bönder som byggde dem och utgör höjdpunkten i en lång tradition i Hälsingland”.
Sju hälsingegårdar ingår i världsarvet
Det finns idag omkring 1000 hälsingegårdar och sju av dessa kom att ingå i världsarvet, med de restriktioner och resurser som följer av detta. Martin Paju från SLU beskriver i sitt doktorsarbete de femton år av processer och förhandlingar som ledde fram till nomineringen av dessa fastigheter.
Arbetet med hälsingegårdarna och världsarvsfrågan kan delas in i två parallella processer med olika drivkrafter. Den ena drogs igång av regionförbundet Region Gävleborg och handlade om regional förankring. Syftet var att lägga grunden för marknadsföring och regional ekonomisk utveckling i anslutning till en kommande världsarvsutnämning. Denna förankringsprocess skedde inom ramen för ett EU-projekt som fick rubriken ”Hälsingegårdar – världsarv och utveckling”.
Förhandlingar strider och allianser
Den andra var en byråkratisk process som handlade om nomineringsförfarandet, skriven dokumentation och urval av världsarvsgårdar. Detta arbete styrdes av formella regelverk inom svensk förvaltning och handläggningsrutiner och ideal hos Unescos världsarvskommitté.
För att skapa uppmärksamhet kring gårdarnas kulturvärden genomfördes en rad projektaktiviteter, där både enskilda personer, ideella organisationer och myndigheter medverkade.
– De processer som leder till en världsarvsutnämning består av förhandlingar, strider och allianser, inom och mellan olika aktörer, säger Martin Paju. Jag har sett exempel på starkt lokalt engagemang, men också på konflikter som kan uppstå när privatpersoner och organiserade aktörer på lokal och regional nivå möter en förvaltningskultur som för fram och bevakar byråkratiska och formella aspekter på världsarvet.
Vilka gårdar skulle ingå?
I centrum fanns naturligtvis också själva hälsingegårdarna, var och en med sin en egen unika ”karriär”, som privatbostad, som produktionsenhet eller som en del av besöksindustrin.
– Man kan konstatera att gårdar som sorterar under definitionen ”hälsingegårdar” har gjort olika karriärer under den här perioden, säger Martin Paju. I den första nomineringsomgången, som fokuserade på ekonomiska värden, fick vissa miljöer och gårdar högt anseende. I den senare omgången, då mer konstnärliga värden fick företräde, kunde andra gårdar träda in.
I nomineringsprocessen uppstod ibland krockar mellan de myndigheter som ansvarade för urvalet och ägarna till de gårdar det handlade om.
Mer resurser men också resurser
– Mitt fältarbete har dominerats av berättelser om detta, säger Martin Paju. Tjänstemännen uppfattades inte vara tillräckligt ödmjuka i förhållande till enskilda gårdsägares önskemål och ekonomiska förmåga.
Berättelserna pekar också på ett intressant maktspel där olika aktörer har olika typer av kapital i kampen om tolkningsföreträden. Byråkratin som aktiveras vid en världsarvsnominering har en formell maktposition som kan utnyttjas i förhandlingar med olika aktörer. Enskilda gårdsägare har kontroll över sin egen fastighet. Sammantaget skapas då en föreställning, som rättfärdigar att mark- och fastighetsägare ställer särskilda villkor i samverkan med myndigheter.
Att ingå i ett världsarv kan innebära en hel del restriktioner för en gård, och dess övriga verksamheter, men också resurser för att bevara det unika. Utmaningen att bo och leva med ett världsarv kunde därför vara en ganska besvärlig fråga att ta ställning till.
Avhandlingen: Fil. mag. Martin Paju, institutionen för stad och land, försvarar sin doktorsavhandling Hälsingegården i omvandling. En studie av världsarvsprocessen i Hälsingland vid SLU i Uppsala. Tid: Torsdagen den 2 juni 2016, kl 13:00. Plats: Sal V, Ulls hus, SLU, Ultuna, Uppsala. Opponent: Docent Susanne Stenbacka, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet
Det är känt från tidigare forskning att risken för kvinnor att mördas är som störst i samband med separation, att barn ofta varit närvarande och att det gemensamma föräldraskapet innebär svårigheter att politiskt och professionellt hantera våldet.
Linnéa Brunos avhandling ställer bland annat frågor om vilka konsekvenser olika framställningar av våld kan ha för våldsutsatta. Vem tillskrivs ansvar och vad betyder olika dimensioner av ojämlikhet i sammanhanget? Vad undergräver statens ansvar för barnfrid och kvinnofrid?
Ofridstiden är ofta bestående
I fyra delstudier undersöks empiriskt professionella diskurser och praktik gällande fäders våld mot barn och mödrar. Studien fokuserar särskilt på ofridstiden efter separation och bidrar till ett sociologiskt svar på varför ofriden så ofta består, också när de våldsutsatta gjort vad de kunnat för att komma ur den. I fokus är inte de professionellas intentioner, utan de mönster av effekter som följer av praktiken.
Som empiriskt material har Linnéa Bruno använt intervjuer med våldsutsatta mödrar och personal inom förskola och skola, tingsrättsdomar gällande beslut om vårdnad, boende, umgänge och underhåll samt förvaltningsrättsdomar gällande beslut om ekonomiskt bistånd. De 196 tingsrättsdomarna gällande 224 barn analyseras såväl kvantitativt som kvalitativt. Teoretiska utgångspunkter är barndomssociologi, feministisk teori och kritisk rasforskning.
Avhandlingens resultat visar att förövarens sociala position spelar roll när det gäller hur våld i samband med föräldrars separation tolkas och hanteras. Denna hantering, menar Linnéa Bruno, reproducerar ojämlikhet i flera dimensioner, samtidigt som den administrerar snarare än motverkar våld.
Vanligare att icke-nordiska förövare förlorar umgängesrätt
Studien identifierar och diskuterar två centrala sociala processer som upprätthåller ofriden och underminerar implementering av barns rättigheter i denna kontext: Familialisering och selektiv repression.
Risken för att barnet kan fara illa av familjerättsliga beslut ska sedan 2006 prioriteras framför barnets rätt till en nära och god kontakt med båda föräldrar. I studiens material refererades dock inte till någon riskbedömning ens i hälften av fallen där det fanns explicita uppgifter (inklusive domar) om fysiskt eller sexuellt våld. Barnets individuella situation tenderar att inte beaktas, när problemet istället ses som en konflikt mellan de vuxna. Familialisering är den process genom vilken släktskap som maktordning reproduceras och barn tillskrivs en position som föräldrars egendom.
Det var fyra gånger så vanligt att barn till utpekade eller dömda förövare med ett icke-nordiskt namn inte fick umgängesrätt (alternativt endast rätt till icke-fysiskt umgänge) som när domen gällde en förövare med nordiskt namn. Förövarens namn avgör således hur viktig eller farlig för sina barn tingsrätten uppfattar honom som, vilket kan tolkas som en selektiv kulturalisering av våld. I avhandlingen relateras detta till en diskussion om hur den nationella självbilden kan motverka ett mer effektivt arbete mot våld.
Kontakt: Linnéa Bruno, institutionen för sociologi, Uppsala universitet, tel: 018-471 5169, e-post: linnea.bruno@soc.uu.se
Varje kemikalie i produkter som vi använder i vårt dagliga liv måste bedömas med hänsyn till vår hälsa och miljö. Om en kemikalie visar sig vara giftig, måste producenter och importörer av varor som innehåller sådan kemisk förening se till att vi, konsumenterna, är säkra. Identifiering av potentiell fara, är dock inte en enkel uppgift eftersom kemikalier kan orsaka en rad toxiska effekter, som kan kännas igen med olika tester. Dessutom, är mekanismerna för vissa effekter, såsom störningar i endokrina systemet, inte helt klarlagda.
Snabbare och billigare än djurförsök
Datorbaserat verktyg är ett snabbare och billigare alternativ till djurförsök och kan tillämpas på en strid ström av ständigt nya kemikalier. Tillförlitligheten hos dessa verktyg kan emellertid ifrågasättas. När kan vi väl säga att en modell är tillräckligt bra för att helt ersätta djurförsök? Vilka är de felande länkar? För vilka toxiska effekter är modellerna trovärdiga?
Aleksandra Rybacka har tagit itu med dessa frågor och i sitt avhandlingsarbete har hon utvärderat tillgängliga verktyg och utvecklat nya modeller som kan användas för att förutsäga negativa effekter av industrikemikalier.
– Genom att använda matematiska ekvationer har vi möjlighet att korrelera kemisk struktur med en negativ effekt. Sådana metoder kallas kvantitativa struktur-aktivitetssamband (QSARs) och nuförtiden används metoden ofta av industrin för att förutsäga hur kemikalier ackumuleras i fisk. Men QSARs har stor potential att förutsäga andra skadliga effekter, såsom cancerframkallande ämnen, säger Aleksandra Rybacka.
Studien fokuserar på särskilt farliga kemikalier
Hennes studie fokuserade på att identifiera särskilt farliga kemikalier, det vill säga ämnen som är cancerframkallande, mutagena och störande i reproduktiva och endokrina systemet.
QSARs kunde på ett tillförlitligt sätt förutsäga cancerframkallande och mutagena effekter om en så kallad konsensusstrategi användes – där några modeller som beskriver olika aspekter av toxisk respons kombineras. En av dessa aspekter är biotransformation i levern, eftersom vissa kemikalier inte ursprungligen är giftiga, men kan ha toxiska metaboliter. Aleksandra Rybacka fann att biotransformation var särskilt viktig för effekter relaterade till endokrina störningar.
QSAR-metodiken kan också underlätta förståelsen av fenomenen bakom en viss effekt.
– Vi använde QSAR för att förstå miljökonsekvensen för läkemedel som når miljön genom att studera hur de beter sig i avloppsreningsprocessen. Vi kunde karaktärisera huvudmekanismer i hur läkemedlen interagerar med slammet, en kunskap som kan förbättra de strategier som i dag används för avloppsvattenrening, säger Aleksandra Rybacka.
Avhandlingen: Fredagen den 3 juni försvarar Aleksandra Rybacka, Kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln A step forward in using QSARs for regulatory hazard and exposure assessment of chemicals. Svensk titel: Ett steg framåt i användandet av QSARSs för regulatorisk riskbedömining och bedömning av exponering till kemikalier. Disputationen äger rum klockan 13.00 i sal KB3B1, KBC-huset. Fakultetsopponent är dr Uko Maran, Institute of Chemistry, University of Tartu, Estonia. Disputationen hålls på engelska.
Kontakt: Aleksandra Rybacka, Kemiska institutionen vid Umeå universitet
E-post: aleksandra.rybacka@chem.umu.se Telefon: 070-242 53 39
– De senaste 15 åren har jag fokuserat på hållbart ledarskap och det här är en produkt av det, säger Lotta Dellve, professor i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås, och pekar på kompendiet om drygt 50 sidor som ligger på hennes arbetsbord. Det är framtaget i samarbete med forskarkollegan Andrea Eriksson på KTH.
Materialet ska användas av chefer för att stödja analys, reflektion och utveckling av hållbara och hälsosamma arbetsförhållanden. Genom att arbetsplatsen ges rätt förutsättningar kan positiv hälsa stärkas i form av till exempel känsla av sammanhang, engagemang och välbefinnande.
Tillsammans får man ut mest – Vi har gjort en studie som visar att vårt material får bäst effekter när man träffas en grupp chefer och arbetar med det, men det kan även användas enskilt. Det man investerar i tid får man igen eftersom välmående medarbetare i välfungerande arbetsorganisationer ger vinster för individen, organisationen och för samhället, säger Lotta Dellve.
De olika kapitlen är pedagogiskt upplagda med inledning, teorier och reflektionsövningar. Bland annat kan man läsa om ”Att leda och bygga en hälsosam och hållbar arbetssituation”, ”Ledarskap och chefskap som stödjer välbefinnande och arbetsengagemang” och ”Hållbara basstrukturer och verksamhetsutveckling”.
– Chefer, personalvetare och företagshälsovård är väldigt positiva till ett material som är så här brett och som innehåller övningar som går att applicera direkt i verksamheten. Dessutom finns det tillgängligt på nätet, alldeles kostnadsfritt.
Unga med migrationsbakgrund är överrepresenterade bland de som inte får ett fullständigt gymnasiebetyg, vilket försvårar och förlänger tiden för etablering på arbetsmarknaden. Lindblads studie, som bygger på tio unga kvinnors och tio unga mäns berättelser, visar att vistelsetid och individuella faktorer inte är tillräckliga som förklaringar av ungas svårigheter i övergångarna mellan skola till arbete.
– Familjens begränsade tillgångar på olika former av kapital, främst utbildningskapital och svaga arbetsmarknadspositioner, har betydelse. Men också hur de unga positioneras som ”invandrare”, något som de dagligen tvingas förhålla sig till och mot, även om de är födda och uppväxta i Sverige, säger Michael Lindblad och fortsätter:
Frånvaro av det svenska
– Den negativa kategoriseringen tar sig ibland också diskriminerande och rasistiska uttryck, till och med från skolpersonal. De ungas sociala rum återspeglas i deras geografiska rum. Tydligast uttrycks det i en frånvaro av det ”svenska”. Det beskrivs i termer av en frånvaro av svenska grannar, svenska klasskamrater och det svenska språket i de områden där de bor och har gått i skola.
De unga vuxna anser också att det troligen skulle gått mycket bättre för dem att komma in i det svenska samhället om de bott i en stadsdel med fler svenskar. Deras beskrivningar återspeglar tydligt den pågående utvecklingen mot en alltmer segregerad svensk bostadsmarknad.
I miljonprogramsområden, eller i så kallade utsatta bostadsområden, som majoriteten av de unga är bosatta i, sker en allt högre grad av skillnadsskapande i etnisk mening. Det gäller framförallt för individer med utomeuropeisk bakgrund. Det sammanfaller med en ansamling av fattigdom, lägre sysselsättning och inkomster, lägre utbildningsnivåer, lägre andel behöriga till gymnasiet, samt större avstånd till platser med makt och inflytande.
Andra och tredje chans för unga
Den övergripande slutsatsen och de goda nyheterna är att det inte skulle ha krävt stora investeringar av resurser och ansträngningar för att ha hindrat en misslyckad skolgång för en stor del av de tjugo unga vuxna i denna studie.
– Karriärundervisning för att stödja ungas val av studier och framtid och ett genomtänkt stöd, främst på gymnasiet, skulle kunna minska andelen skolmisslyckanden. Familjen är central för unga med migrationsbakgrund och måste därför ses som en resurs istället för som problem.
– Efter ett skolmisslyckande är det viktigt med flexibla institutionella stöd, såsom tillgång till vuxenutbildning och yrkesutbildningar samt riktade projekt, för att underlätta etableringen på arbetsmarknaden. ”En andra och en tredje chans” är viktigt för unga med ett skolmisslyckande.
Sociala medier har för många människor blivit en naturlig del av vardagen, där den digitala gemenskapen är mycket viktig. På platser som Facebook, Twitter, bloggar och Instagram kommunicerar vi genom att dela med oss av tankar, händelser och åsikter i vår vardag.
Vi varvar bilder från vår semester med politiska artiklar, delar vidare kloka citat eller resultatet från ett test av något slag, skryter om våra barn, filmar våra husdjur, delar med oss av sjukdomstillstånd och barnafödande, och allt annat som en vardag kan vara fylld av.
Livsöden på sociala medier
Sociala medier är viktigt också för många som lever i svåra utsatta livssituationer. Eva Svedmark har under flera år följt ett antal livsöden genom människors självförfattade berättelser i bland annat bloggar och forum.
– Ser man på sociala mediers utveckling överlag kan man konstatera att vi successivt flyttar våra gränser för vad vi väljer att dela med oss av i offentliga digitala rum, så som sociala medier. De flesta håller sig inom bekvämlighetszoner och upprätthåller därmed även det oskrivna sociala kontraktet för vad som anses okej att dela med sig av, säger Eva Svedmark.
Normbrytande delningar
Eva Svedmark har valt att uppmärksamma det obekväma, de delningar och berättelser som är tydligt normbrytande och som ofta går långt utanför oskrivna regler för vad som anses passande att dela med sig av på internet.
– Jag fokuserar på starka känslomässiga uttryck så som sorg, död, skam, rädsla men även kroppsliga uttryck så som sexuell exponering, självskada och självsvält.
Med avstamp i feministisk teknovetenskap och posthumanistisk teori visar Eva Svedmark hur teknikens utformning påverkar vår upplevelse av att använda sociala medier och därmed också våra val att dela med oss på nätet.
Genom att filtrera de olika berättelserna genom varandra finner Eva Svedmark något hon kallar teknoemotioner, känslor och tillstånd, som ligger i gränslandet mellan tekniken och dess användare. Begrepp som förtroende, sanning, tid och förkroppsligande står ut som viktiga element för hur vi dels uppfattar digital teknik och dels hur vi väljer att använda den.
– Avhandlingen ger en viktig inblick i hur människor använder sig av sociala medier i svåra livssituationer. Den ger också ett viktigt kunskapsbidrag till vår förståelse för hur sociala medier formar våra liv och vårt samhälle, säger Eva Svedmark.
Kontakt: Eva Svedmark, Institutionen för informatik, Umeå universitet Telefon: 090-786 92 43 E-post: eva.svedmark@umu.se
Fredagen den 3 juni försvarar Eva Svedmark, Institutionen för informatik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln: Becoming Together and Apart – TechnoEmotions and other Posthuman Entanglements (svensk titel: Sociala medier och obekväma sanningar – Technoemotioner och andra posthumana sammanflätningar). Disputationen äger rum klockan 13:00 i MA 121, MIT-huset, Umeå universitet.
– Det var förvånade att marklyftsträning gav lika stora förbättringar på smärta som den individanpassade lågbelastandeträningen, säger Lars Berglund, som är doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering.
– I praktiken så innebär resultaten att sjukgymnaster/fysioterapeuter, tillsammans med sina patienter, kan välja om de vill använda marklyft eller individanpassade lågbelastande övningar för rörelsekontroll, för att minska ländryggssmärtan.
Lars Berglund har i sin avhandling gjort en randomiserad kontrollerad studie med 70 patienter med långvariga ländryggsbesvär av dominerande mekanisk karaktär, det vill säga en smärta som kan provoceras eller avlastas genom särskilda aktiviteter, rörelser eller via hållningen.
I studien utvärderades de olika rehabiliterande träningsformernas effekt på smärta, funktion, rörelsekontroll, lyftstyrka, uthållighet i höft- och bålmuskulatur, hållning av ländryggen samt muskeltjocklek i ländryggens djupa muskellager. Deltagarna erbjöds tolv träningstillfällen under åtta veckor och fick utbildning om hur de själva kunde påverka sin ländryggssmärta.
Marklyftsträning under kontrollerade former
Enligt resultaten i en av delstudierna borde behandlare/terapeuter som överväger marklyftsträning först säkerställa att patienten inte har för mycket smärta eller för dålig funktion i höft- och ryggsträckare, så att träningen inte blir för belastande.
Enligt Lars Berglund är det viktigt att marklyftsträningen sker under kontrollerade former, både avseende en långsam höjning av belastningen över tid samt att rörelseutförandet under marklyftsträningen sker på ett, för patienten, optimalt sätt.
Resultaten visade också att om målet är att patienterna ska få bäst effekt på funktion i vardagliga rörelser och aktiviteter samt rörelsekontroll bör de däremot träna individanpassad lågbelastande rörelsekontroll.
Vikten av att minimera smärta
– Vi såg att gruppen som tränade med de individanpassade lågbelastande övningarna ökade sin lyftstyrka och uthållighet i bålmuskulaturen minst lika mycket om inte mer än personerna i marklyftsgruppen. Detta understryker vikten av att minimera smärta och förbättra rörelsekontrollen för att öka prestationsförmåga, säger Lars Berglund.
Både marklyft och individanpassade lågbelastande övningarna kan enligt studien ge positiva effekter på smärta och tester av fysisk prestation samt kunna påverka hållningen i ländryggen och tjockleken på ländryggens djupa muskellager.
Lars Berglund kommer från Sollefteå och bor i Umeå. Sedan 2013 arbetar han som doktorand på Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för fysioterapi, men också kliniskt på en hälsocentral och med undervisning vid Luleå Tekniska Universitet.
Lars har en examen från sjukgymnastprogrammet (nuvarande fysioterapeutprogrammet) och en masterexamen i sjukgymnastik från Umeå universitet. Han har också en masterexamen, vid Luleå Tekniska Universitet, inom sjukgymnastik med inriktning ortopedisk manuell terapi, ett specialistområde inom sjukgymnastik/fysioterapi med fokus på undersökning och behandling av besvär i rörelseapparaten, däribland ländryggssmärta. Lars har egen erfarenhet av marklyft, då han har tävlat i styrkelyft på SM-nivå sedan 2003 och har även innehavt svenskt rekord i marklyft (327 kg) i sin viktklass.
Avhandlingen: Torsdagen den 2 juni försvarar Lars Berglund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, fysioterapi, sin avhandling med titeln: Marklyftsträning för patienter med mekanisk ländryggssmärta. En jämförelse av effekterna av en högbelastande lyftövning och individanpassade lågbelastande övningar för rörelsekontroll. (Engelsk titel: Deadlift training for patients with mechanical low back pain. A comparison of the effects of a high-load lifting exercise and individualized low-load motor control exercises). Opponent: Professor Hannu Luomajoki, Institute of physiotherapy, School of Health Professions, Zürich University of Applied Sciences, Schweiz. Huvudhandledare: Universitetslektor Ulrika Aasa. Disputationen äger rum kl.09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Umeå universitet.
Kontakt: Lars Berglund Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Fysioterapi, Umeå universitet. Telefon: 073-022 65 76 E-post:lars.berglund@umu.se
– För mig har det varit en personlig resa, säger Naveed Akhter. Jag var en del av ett familjeföretag som stötte på vissa problem, och till slut var vi tvungna att lägga ner. Det satt igång min nyfikenhet. Varför misslyckas vissa familjeföretag medan andra lever vidare? Jag ville skriva om de företag som överlevde, för att se vad man kan lära sig av dem.
Två av de saker han har upptäckt är värdet av att äga flera företag, att ha en så kallad portfölj, och vikten av hur och varför man avslutar något av företagen i portföljen (genom att sälja vidare eller lägga ner).
Började med portföljentreprenörskap
– Från början ville jag studera portföljentreprenörskap, säger Naveed Akhter. Jag ville titta på hur familjeföretag växer. Men redan på det allra första familjeföretaget jag studerade, insåg jag att frågan om avslut också var viktig! Så jag började titta på den aspekten också, och jag upptäckte att framgångsrika företag inte bara startar nya företag, utan också avslutar företag. Tillväxten är inte linjär, säger Naveed Akhter.
– Och när man äger många företag kan man använda resurserna från när man avslutar ett av dem till något av de andra. Jag kallar det återvinning av resurser.
Ämnet är högaktuellt, och forskningsområdet förhållandevis nytt; det finns studier av både portföljentreprenörskap och strategier kring att avsluta företag, men väldigt få publicerade artiklar kombinerar dessa två fält och undersöker vilka företag i portföljen man bör avsluta. Detta är en av de allra första studierna i ämnet som använder kontexten familjeföretag. Resultaten bör vara intressanta både för teoretiker och praktiker.
Känslor viktiga för familjeföretaget
Naveed Akhter valde Pakistan som ram för sin forskning på grund av dess unika miljö. Det är en växande ekonomi där många företag både startas upp och läggs ner, och där den ekonomiska krisen, krig och terrorism påverkar näringslivet. Men resultaten är tillämpliga även på andra tillväxtekonomier, och det finns också likheter med familjeföretag över hela världen.
Familjeföretag är heterogena, och inte ens två svenska företag är lika. Men en sak de flesta har gemensamt är det känslomässiga engagemanget, särskilt när det gäller det första företaget som familjen startat. Senare generationer ser det ofta som en plikt att ta över verksamheten. Det blir ett sätt att betala tillbaka till sin familj. Efter att ha tagit över verksamheten kan de även starta andra, nya företag inom områden som intresserar dem.
– Känslor är viktiga för familjeföretagsägare. Ibland kan det få dem att göra en extra ansträngning eller till och med att offra vissa saker, säger Naveed Akhter.
Syftet med avhandlingen är att bidra till kunskap om hur kundvärde skapas utifrån en systemsyn samt till en utveckling inom kvalitetsledning. Resultaten bygger på flera fallstudier inom området samhällsentreprenörskap.
– Avhandlingen ger en övergripande processkarta för det värdeskapande systemet och en förenklad bild av ett komplext fenomen. Tanken är att det bland annat ska kunna användas för att öka förståelsen för hur kundvärde skapas samt vilka faktorer som påverkar kundvärdet, säger Anna Åslund, doktorand i kvalitetsteknik.
Resultaten pekar på att samhällsvärden inom det samhällsentreprenöriella området skapas inom ett system. Det består av det samhällsentreprenöriella initiativets framväxt och utveckling från oidentifierade behov i samhället fram till att värde för kunden kan skapas. Det består också av processer inom fält utanför organisationens gränser, kundvärde som skapas i kundernas sfär och ledarskapets betydelse för värdeskapande.
Det värdeskapande systemet som presenteras omfattar tre områden:
Framväxt och utveckling av samhällsentreprenöriella initiativ. Här visar avhandlingen på viktiga komponenter och aktiviteter kopplade till själva initiativet men också på processer i omgivningen som är viktiga för skapande av kundvärde. Viktiga komponenter är:
Oidentifierade behov i samhället
Kunskap om kontexten som det samhällsentreprenöriella initiativet växer fram i
Ett identifierat behov
En idé eller vision om hur behovet ska kunna tillfredsställas
En organisation som krävs för att genomföra idén eller visionen och skapa kundvärde.
Viktiga aktiviteter för att kunna nå dessa komponenter är: Att befinna sig i kontexten. Analysera kunskap som samlas in. Att söka en lösning för det behov som identifieras. Att organisera sig och mobilisera resurser som krävs. Att förverkliga
Kundvärdeskapande i kundens sfär. Kundvärde skapas inte bara för den som använder eller köper en produkt eller service. Värde skapas även för de som inte är i direkt kontakt med ett initiativ, dess produkter eller service. Det innebär att kundvärde sprids som vågor i ett komplext system av värdeskapande till kunder bortom de som kommer i kontakt med initiativet och köper eller använder varor och tjänster producerade av initiativet.
Ledarskapets roll i kundvärdeskapande. Ledningens roll har visat sig vara viktig för värdeskapande på ett indirekt sätt genom att ledarna samverkar med omgivningen och initiativet, men även genom att de har kontakt med kunderna. Faktorer och beteenden kopplat till ledarna samt viktiga ledningsprocesser och deras input och output presenteras.
– En slutsats är att det finns mer som påverkar skapande av kundvärde än vad som görs inom ett initiativ och dess huvudprocesser, och det måste beaktas vid skapande av kundvärde. Processer utanför organisationen måste inkluderas och hanteras på samma sätt som processerna inom organisationen, eftersom de är en del i värdeskapandet, säger Anna Åslund.
– Likväl är ledarskapet en viktig del i värdeskapandet trots att det har en indirekt inverkan på kundvärdet som skapas. Samtidigt måste även värden som skapas för kunder som inte kommer i direkt kontakt med initiativet, deras varor och tjänster också tas i beaktande.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
