‘- När man går tillbaka och tittar efteråt visar det sig att en majoritet av alla som tar sina liv har kommunicerat det på det ena eller andra sättet. I en självmordsprocess är det kanske det tydligaste tecknet för andra just att personen berättar om sina självmordstankar och självmordsplaner, säger Michael Westerlund vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet.

Forskarlaget har undersökt de föreställningar och attityder som förekom i de anonyma användarkommentarerna som publicerades på sajten Flashback före, under och efter självmordet. Nästan hälften av kommentarerna före självmordet uppmuntrade 21-åringen att utföra självmordet, och ett förvånansvärt högt antal kommentarer efter självmordet uttryckte spänning, även om ungefär hälften av kommentarerna betraktade självmordet som tragiskt.

Rätt bemötande kan rädda liv
– Vi vet att hur man bemöts, om man är suicidal, är oerhört viktigt. Och är man inne i en självmordsprocess är man i dagens uppkopplade värld ofta ute på internet och diskuterar det, säger Michael Westerlund vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet.

Slutsatsen forskarna drar utifrån studien är att det är viktigt att öka uppmärksamheten på självmordssignaler och förståelsen för hur man kan bemöta självmordsbenägna personer i olika nätforum. En åtgärd som föreslås är att rikta utbildningsinsatser till moderatorer på nätforum. En annan åtgärd är att skapa rutiner inom vården för att undersöka vilken typ av webbsajter och forum som självmordsbenägna personer besöker.

Michael Westerlund vid Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet har publicerat studien tillsammans med Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi, Karolinska Institutet och Gergö Hadlaczky, Karolinska Institutet.

Läs hela artikeln:
Case study of posts before and after a suicide on a Swedish internet forum

För ytterligare information
Michael Westerlund, Institutionen för mediestudier, Stockholms universitet, e-post michael.westerlund@ims.su.se, mobil 0707-89 00 58.

I ett globalt perspektiv är självmord idag en av de vanligaste dödsorsakerna i världen, och orsakar uppskattningsvis 700 000 dödsfall om året. Idag vet man att mellan en tredjedel och hälften av alla personer som har begått självmord tidigare har kommunicerat sina avsikter att begå självmord till människor i sin omgivning. Om indirekt kommunikation räknas in stiger andelen till 60-80 procent.

Stöd vid självmordsrelaterade frågor:

Mind Självmordslinjen, tfn 90101 öppet dygnet runt, chatt: http://mind.se, webb https://mind.se/sjalvmordslinjen/

Ett viktigt verktyg för att avgöra rätt behandling av bröstcancer är att mäta faktorn HER2 (human epidermal growth factor receptor type 2) i vävnadsprov från patienten.

Behandling som riktar sig mot HER2 är dyr, men räddar livet på många kvinnor. Samtidigt är den helt onödig för de patienter vars metastaser inte uttrycker HER2.

Jämförde metoder för att diagnostisera
Syftet med den aktuella studien, som publiceras i Open Acess-tidskriften Theranostics, var att jämföra tillförlitligheten hos den diagnostiska standardmetoden för HER2, som innefattar kirurgiska ingrepp och nålbiopsier från bland annat lever och skelett, med en enklare och för patienten skonsammare metod baserad på bildanalys.

Studien inkluderade 16 kvinnor under pågående behandling av metastatisk bröstcancer. 12 hade diagnostiserats med HER2-positiv modertumör, medan fyra var HER2-negativa. Samtliga undersöktes med en kombinerad PET/CT-metod med en ny spårmolekyl för att identifiera HER2-metastaser genom bildanalys.

Resultatet visade att halten av HER2 i metastaserna mättes korrekt med den nya metoden och alltså fungerar tillfredställande. Dessutom fann man att halten HER2 i metastaserna i en del fall skilde sig från modertumören, vilket ledde till justerad behandling.

– Den nya metoden kan komma att ersätta invasiva vävnadsprov inom en snar framtid. Vår studie ledde till att två patienter påbörjade och en patient avslutade HER2-riktad behandling säger Jens Sörensen, forskare och adjungerad professor vid institutionen för kirurgiska vetenskaper, Uppsala universitet.

Forskargruppen planerar nu en större studie med flera deltagande sjukhus för att säkerställa resultaten i syfte att göra metoden allmänt tillgänglig.

Studien är helt finansierad av anslag från Cancerfonden och Bröstcancerföreningarnas Riksorganisation, BRO. Den bygger på ett mångårigt utvecklingsarbete vid Uppsala universitet. Det har skrivits cirka 50 prekliniska artiklar om molekylen.

Artikel
Measuring HER2-Receptor Expression In Metastatic Breast Cancer Using [68Ga]ABY-025 Affibody PET/CT, Theranostics 2016; 6(2):262-271. doi:10.7150/thno.13502

För mer information kontakta:
Jens Sörensen, tel: +46 70 518 3600, jens.sorensen@pet.uu.se

Mattias Bäckström och hans forskarteam ska nu kartlägga vilka  hinder som finns för avfallsmatchningen.

Kunskapen finns om att avfall från pappersindustrin lämpar sig för att minska urlakningen av svavelsyra och tungmetaller ur gruvrester. Det finns också mycket pengar att spara för gruvbolagen om de kan byta ut dagens hantering mot att använda avfallet från papperstillverkningen enligt Mattias Bäckström.

Även pappersbruken tjänar på att bli av med sina rester, som idag deponeras. Det kostar pengar, även om deponierna ännu inte beskattas.

Mattias Bäckström och hans forskarteam vid Örebro universitet har fått 5,9 miljoner kronor Stiftelsen för miljöstrategisk forskning, Mistra. Projektet ingår i en satsning på att omvandla industrins avfall och biprodukter till värdefulla resurser.

Gruvföretaget Boliden och gruvan i Zinkgruvan utanför Askersund deltar i projektet tillsammans en rad andra företag, inklusive nästan alla pappersbruk.Luleå tekniska universitet är också en partner.

– I grunden handlar det om miljö, men syftet med det här projektet är att stärka svensk konkurrenskraft, säger Mattias Bäckström.

Viktiga aktörer är tillståndsmyndigheter.

– Vi måste se till att de känner sig trygga och visa att det inte blir några negativa effekter av att föra samman två avfall, säger Mattias Bäckström.

För mer information kontakta:
Mattias Bäckström, mattias.backstrom@oru.se, 072-721 57 02

– Det är viktigt att noggrant identifiera hur arterna sprids: om det är med bilar, genom underhåll eller via något vi inte vet om än. Dessutom behöver vi utreda vilka faktorer som tillåter att en invasiv art kan etablera sig på ett ställe, säger Georg Tschan, forskare på VTI..

En EU-förordning från januari i år kräver att Sverige utvecklar handlingsplaner för att åtgärda problemet med invasiva arter. VTI påbörjar nu ett projekt för att öka kunskapen i ämnet.

Okontrollerad spridning
En invasiv art (växt eller djur) är en sådan som introducerats till områden utanför sitt ursprungliga utbredningsområde och som sprider sig okontrollerat. Dessa arter kan skada ekosystemet, ha negativa effekter på jordbruk, åstadkomma ekonomisk skada eller påverka hälsan negativt hos djur och människor.

– I Sverige har problemen med invasiva arter inte prioriterats men i och med införandet av en ny EU-förordning krävs handlingsplaner baserade på fördjupad kunskap. I förordningen finns bland annat krav på att följa upp vilka arter som finns, identifiera spridningsvägar och förhindra spridning, säger Georg Tschan, forskare på VTI.

Viktigt vara tidigt ute
Målet med projektet är att ta fram en handbok för Trafikverket och att ge råd som bygger på en vetenskapligt solid grund. Forskarna kommer bland annat att identifiera vilka arter som är problematiska i nuläget, men även peka ut sådana som kommer vara det i framtiden.

Det är viktigt att identifiera problemfallen i ett tidigt skede, det är både mest arbets- och kostnadseffektivt. Forskningsresultaten kommer därför ha omedelbara konsekvenser för Trafikverkets praktiska åtgärdsarbete.

Hur växterna sprids
– Vi behöver noggrant identifiera hur arterna sprids: om det är med bilar, genom underhåll eller via något vi inte vet om än. Dessutom behöver vi utreda vilka faktorer som tillåter att en invasiv art kan etablera sig på ett ställe, säger Georg Tschan.

Sverige hyser idag ett stort antal delvis mycket problematiska arter som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Av 2000 främmande arter i Sverige anses cirka 20 procent vara invasiva, vilket är många jämfört med andra EU-länder. Vissa av dessa är en fara för hälsan, exempelvis jättelokan, och kan orsaka kostnader för många miljoner kronor per år. Ett annan invasiv växt är lupinen.

– Även om den ser fin ut så orsakar lupinen i vissa områden en tydligt minskad artrikedom när det gäller växtarter och fjärilar, säger Georg Tschan.

Mångfaldsrika vägkanter
Många vägkanter i Sverige hyser stor biologisk mångfald och fyller en viktig funktion. Etablering av främmande arter sker oftast först vid vägar, men det är otillräckligt känt hur mycket trafiken bidrar till spridning och etablering av arterna. Man vet dock att infrastrukturen och trafiken är spridningsbärare och flera faktorer talar för att problemet kan öka.

– Det globala vägnätet förväntas växa kraftigt under de kommande åren och klimatförändringarna kommer troligen att förändra den naturliga vegetationen samtidigt som den kommer att bidra till spridningen av arter längre norrut.

Samtidigt är det mycket troligt att vissa sätt att bedriva drift och underhåll samt byggande av nya vägar gynnar etableringen av vissa växter. Eftersom spridningen av organismer inte stannar vid nationsgränserna kommer projektet ha ett internationellt perspektiv.

– Vi har också en hel del att lära oss av grannländerna. I Norge, till exempel, har arbetet mot invasiva arter kommit längre.

− I våra experiment ser vi att aktiva yngel har högre chans att överleva, säger Joacim Näslund på institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.

Resultaten överraskar eftersom den tidigare gängse uppfattningen har varit att det är tvärt om.

En hög aktivitet generellt har ansetts leda till ökad risk att bli uppäten av rovdjur, eftersom en aktiv fisk lättare upptäcks. När experiment nu tyder på motsatsen behöver forskarna modifiera den tidigare allmänna förklaringsmodellen för att passa bättre in på öring.

Fiskar individuella i beteendet
Joacim Näslund understryker att fiskar, liksom människor och många andra djurgrupper, uppvisar individuella personligheter. Hur dessa personligheter påverkar livet för fisken har däremot först blivit undersökt under de senaste åren. En del av den forskningen har bedrivits av forskare från Göteborgs universitet, där personligheten hos havsöringsyngel bland annat har relaterats till deras överlevnadsförmåga.

− Olika individer varierar ganska mycket i beteende, men varje enskild individ beter sig på ett visst sätt, säger Joacim Näslund.

Studier i åar på västkusten
Joacim Näslund med forskarkollegor har gjort experiment i både laboratoriemiljö och i naturliga åar i närheten av Stenungsund på den svenska västkusten.

I laboratoriet testade forskarna varje individs beteende upprepade gånger för att avgöra havsöringens personlighet. I åarna undersökte sedan forskarna hur de olika personlighetstyperna klarade sig i sin naturliga miljö.

− Det beteende som har varit mest konsekvent generellt har varit simaktiviteten. Den är dessutom relaterad till aggression. Mer aktiva fiskar är också mer aggressiva, säger Joacim Näslund.

Personlighet påverkar överlevnad
I experimenten i åarna såg forskarna att personligheten påverkade överlevnadschanserna. De mer aktiva ynglen hade högre chans att överleva.

− Vi misstänker att öringarnas starka revirhävdande påverkar resultaten. En aktiv och aggressiv fisk kan ha en fördel när det gäller att välja ett bra revir och i ett bra revir finns nära tillgång till skydd.

Forskningsresultaten är betydelsefulla för att bestämma vilka individer som utgör den framtida populationen i ån.

− Men det är viktigt att påpeka att personligheten kan ha olika effekt i olika livsstadier. Tidigare forskning på äldre fisk har visat att effekten är motsatt på dem. Det kan förklara varför vi har olika personligheter hos öringen – de är helt enkelt olika bra vid olika tidpunkter i livet.

Resultaten har betydelse för fiskevård
Forskningen, som nyligen publicerats i en doktorsavhandling, kan ha inflytande på både grundläggande ekologisk forskning och fiskevård.

− Resultat som går i motsatt riktning mot de förväntade är alltid lite extra intressant inom grundforskning, och resultaten visar även att vi behöver tänka på att alla fiskar inte är stöpta i samma form. Inom fiskevården kan det till exempel vara en god idé att göra åarna tillräckligt komplexa och variabla för att underlätta för alla beteendetyper att hitta en plats att leva på. Att behålla en variation helt enkelt.

Avhandling
The Pace of Life of Juvenile Brown Trout

Kontakt
Joacim Näslund, institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet
031- 7863696, 0730-55 79 91 joacim.naslund@bioenv.gu.se

Boken ”Resource Recovery to Approach Zero Municipal Waste” visar med konkreta exempel hur avfallsmängder kan minskas.

Redaktörer för boken är två forskare vid Högskolan i Borås, Mohammad Taherzadeh och Tobias Richards, och den ingår i en internationell bokserie om hållbarhet.

De senaste åren har mindre än en procent av avfallet i Sverige gått till deponi. Forskare vid Högskolan i Borås ligger långt framme för att hitta olika vägar att omvandla avfall till något användbart, till exempel att göra biogas och elektricitet av kött- eller växtavfall.

Det internationella förlaget CRC Press ger ut en serie böcker om ”Green Chemistry and Chemical Engineering”, och de hörde av sig till Mohammad Taherzadeh, professor i bioprocessteknik vid Högskolan i Borås, med en fråga om att skriva en bok om hur man minskar avfallsdeponi.

Uppmuntra till källsortering
– Det nappade vi förstås på, säger han. Det gynnar alla: andra kan ta efter oss och minska sina avfallsberg och vi i Sverige och Borås får uppmärksamhet för något som vi är bra på.

Det är han och Tobias Richards, professor i energiteknik vid Högskolan i Borås, som är redaktörer för boken. Den består av 14 kapitel som till övervägande del är skrivna av forskare vid Högskolan i Borås. Även andra forskare och företagsrepresentanter har bidragit.

– Kapitlen behandlar olika aspekter av hur zero waste kan uppnås, säger Tobias Richards. Till exempel hur vi har gjort här i Sverige med lagar och regler kring avfall, hur man kan uppmuntra privatpersoner att källsortera och återvinna, vilka processer som kan göra biogas av avfall samt hur återvinning av papper, fibrer och metall kan fungera.

Göra något av avfallet
Olika tekniker jämförs och många exempel på regler, metoder och arbetsmodeller ges. Tanken är att ge tips och inspiration om arbetssätt för att minska avfall.

– Vi har också belyst vad man kan tänka på vid produktion för att underlätta återvinning och vad man kan göra med det som redan finns på soptippar, säger Mohammad Taherzadeh. Boken spänner över ett väldigt stort område, men vi har försökt hålla oss nära den allra färskaste forskningsfronten och ha en inriktning mot framtiden.

På frågan om vem som ska läsa boken är det spontana svaret ”alla!”. Den fungerar bra som lärobok på universitet och högskolor, men det är också många beslutsfattare inom såväl industri som kommuner som har nytta av att läsa den.

Cirkulär ekonomi
– Det är inte tänkt att den i första hand ska läsas från pärm till pärm, utan den ger olika pusselbitar av avfallsfrågan och man kan välja att läsa kapitlen i vilken ordning som helst, säger Mohammad Taherzadeh. Sammantaget ger den en bra helhetsbild med många exempel på hur vi arbetar i Sverige, men också från andra platser runtom i världen.

Boken kom ut i somras och har fått positiv respons. En förhoppning är att frågor om minskade avfallsmängder kommer att diskuteras allt mer framöver.

– Vi ser att detta ligger i tiden och är väldigt aktuellt, säger Tobias Richards. Till exempel är ju resursåtervinning en del av cirkulär ekonomi – något som är starkt på gång i hela Europa. Vi önskar att allt fler ser på avfall som ett grundmaterial till nya varor, och att de letar processer för att använda avfallet på vettiga sätt i stället för att betrakta det som något värdelöst.

Kontakt:
Mohammad Taherzadeh, Tfn: 033-435 59 08, E-post: mohammad.taherzadeh@hb.se”>mohammad.taherzadeh@hb.se
Tobias Richards, Tfn: 033-435 42 07, E-post: tobias.richards@hb.se

Läs mer om högskolans forskning inom resursåtervinning.

Rättsvårdande myndigheter runt om i världen samlar regelbundet in information från brottsplatser i form av fritext som registreras i olika anmälningssystem.

– Dessvärre samlas inte alltid samma uppgifter in, eftersom varje polis delvis avgör vad som är relevant att registrera vid brottsplatser. Det medför att det är olika typer av information som samlas in och att information saknas. Till exempel kontrollerar inte alla poliser om målsäganden blivit uppringd från okänt nummer eller om okända bilar eller personer iakttagits i området före brottet, berättar forskaren Martin Boldt vid BTH.

Få inbrott klaras upp
Att det inte finns jämförbar brottsplatsinformation försvårar jämförelser mellan brottsplatser vilket gör det svårt att länka samman brott i serier. Detta blir särskilt påtagligt när man undersöker mängdbrott, till exempel bostadsinbrott. I Sverige genomförs cirka 22 000 bostadsinbrott varje år och omkring fyra–sex procent klaras upp.

BTH har under flera år samarbetat med polisen och Nationellt Forensiskt Centrum för att öka kunskapen om bostadsinbrott. Nyligen fick BTH medel av Vinnova för att arbeta vidare med en ny metodik för systematisk insamling av brottsplatsinformation och analysmetoder för att koppla samman brottsserier. Arbetet med att vidareutveckla samt fälttesta det nya arbetssättet att samla och systematisera information kommer att påbörjas efter nyår.

Automatisk analys
– Den systematiska insamlingen gör att polisen kan arbeta effektivare eftersom analysen delvis sker med automatiska metoder. Strukturerad brottsplatsinformation kan i förlängningen tillåta jämförelser av brott på både nationell och internationell nivå, vilket idag skulle vara mycket resurskrävande, berättar Martin Boldt.

För mer information:
Martin Boldt via e-post: martin.boldt@bth.se eller via telefon 070-557 30 99.

I de två konflikter som var dödligast under 2014, Syrien och Irak, har våldet fortsatt med oförminskad styrka under 2015. Dessutom har eskalerande våld i redan allvarliga situationer gjort att säkerhetsläget försämrats kraftigt i länder som Nigeria, Yemen och Egypten, säger Therése Pettersson, projektledare för UCDP.

– Även i Afghanistan har våldet ökat kraftigt, påpekar hon. De internationella styrkorna har dragit sig tillbaka, vilket har gjort att de afghanska säkerhetsstyrkorna har varit extra utsatta. Samtidigt har de trevande försöken till fredsförhandlingar strandat efter att en ledarskapskonflikt brutit ut inom Talibanrörelsen till följd av beskedet att Mulla Omar varit död i flera år.

Fler blandar sig i
Ytterligare en försvårande faktor är Islamska Statens (IS) expansion, där gruppen utropat provinser i en rad länder såsom Ryssland, Afghanistan, Nigeria, Libyen och Egypten. Grupper som är löst knutna till, eller har inspirerats av, IS har även utfört spektakulära terrorattacker mot civila mål runt om i världen. Våldet som kopplas till IS och deras allierade har också gjort att fler och fler länder har blandat sig i konflikterna.

– Det tydligaste exemplet är Rysslands, USA:s, Storbritanniens och Frankrikes bombningar av IS i Syrien, säger Professor Peter Wallensteen, rådgivare inom UCDP.

Att externa parter engagerar sig militärt i andra länders konflikter är ett fenomen som har ökat kraftigt de senaste åren, men forskningen visar att dessa konflikter är svårare att lösa, varnar han.

Ljusglimtar
Det är dock inte bara en negativ bild som möter oss när vi tittar på 2015, det finns ljusglimtar som inte ska glömmas bort. En av de konflikter som 2014 klassificerades som krig av UCDP, vilket innebär att konflikten orsakade minst 1000 stridsrelaterade dödsfall under året, var Sydsudan. Under 2015 har dock ett fredsavtal mellan de stridande parterna lyckats minska våldet betydligt.

– Även i Colombia, Myanmar och Filippinerna pågår lovande fredsprocesser, och i Ukraina har ett avtal om vapenvila hejdat det värsta våldet, påminner Wallensteen.

Den största utmaningen för 2016 blir att tackla den alltmer kritiska situationen i Mellanöstern, som delvis men inte helt är ett resultat av IS:s expansion.

– En förutsättning för det är att grannländer och politiska stormakter kan komma överens och samordna sina intressen, avslutar Therése Pettersson.

För mer information:
Projektledare Therése Pettersson, tel: +4670-6496491 e-mail: therese.pettersson@pcr.uu.se, eller professor Peter Wallensteen, tel: +4670-6752679 e-mail: peter.wallensteen@pcr.uu.se

– Kartläggningen är ett viktigt steg i arbetet att öka förståelsen för hur näringsämnen omvandlas i Östersjön, och hur dessa processer kommer att påverkas av den globala uppvärmningen. Man kan likna det vid medicinsk forskning där informationen om människans arvsmassa är en grundpelare och absolut nödvändighet för en stor del av den forskning som bedrivs idag. På många sätt ligger miljöforskningen efter, men arbetet pågår nu för fullt med att kartlägga genomen hos de vanligaste mikroskopiska planktonarterna i Östersjön, säger KTH-forskaren Anders Andersson som ansvarat för studien.

Han fortsätter med att berätta att samhällsnyttan på sikt med studien ligger i att forskarna kommer kunna modellera näringsämnesflöden bättre i havet då forskarna vet vad de olika planktonen utför för omvandlingar. Därmed kan forskare och andra lära sig hur till exempel blomningar av skadliga alger och bottendöd kan undvikas genom att till exempel bättre prioritera reningsåtgärder av avloppsvatten.

Sekvenserat DNA med metagenomik
De flesta havsbakteriearter är mycket svåra att odla. Istället har forskarna sekvenserat DNA direkt från ett vattenprov med en metod som kallas för metagenomik. Genom att pussla ihop de korta DNA-snuttarna har man erhållit mer eller mindre fullständiga arvsmassor (genom).

Under ett år togs vattenprover en gång i veckan vid en station tio kilometer öster om Öland. DNA extraherades och sekvenserades på Scilifelab i Stockholm. Man använde en superdator på Parallelldatorcentrum på KTH för att pussla ihop de korta DNA-snuttarna till längre genomfragment, och slutligen använde forskarna en algoritm de utvecklat för att sortera genomfragmenten i arter.

– Metagenomiken ger oss ett fönster till mikrobernas värld. Genom att kartlägga vilka enzymer och upptagsmekanismer de olika planktonarterna kodar för i sin arvsmassa kan vi förstå vilka näringsämnen de lever av. På sikt kommer detta leda till bättre modeller för näringsämnens kretslopp i haven, säger Luisa Hugerth, forskarstuderande på KTH och första författare för studien.

Östersjöplanktonen genetiskt skilda från havs- och sjösläktingar
Kartläggningen av genomen ger inblickar i vilka näringsämnen de olika arterna har kapacitet att omsätta. I princip tillhör alla genomen nya arter av bakterier och arkeer. De flesta är ganska nära släkt med arter man tidigare sekvenserat eller odlat, men några tillhör helt nya grupper. Från sina tidigare studier baserade på taxonomiska markörgener visste forskarna att Östersjön innehåller en blandning av havs- och sötvattensplankton.

Med hjälp av de nya genomen har man nu kunnat undersöka detta närmare, och då man jämfört Östersjögenomen med genetiska data från sjöar och hav från hela världen har det visat sig att Östersjöplanktonen är genetiskt skilda från både havs- och sjösläktingar och att de separerat för minst 100 000 år sedan. Alltså långt innan Östersjön blev ett brackvattenhav för cirka 8 000 år sedan.

Däremot har flera av genomen stor likhet med arvsmassor i ett annat stort brackvattensystem, Chesepeake Bay på nordamerikanska östkusten. Detta betyder att det troligtvis finns ett globalt brackvatten-”microbiome” som är specialiserat på just brackvatten. Varifrån Östersjöns bakterieplankon närmast härstammar, och hur de hamnade i Östersjön, återstår dock att besvara.

Studien publicerades nyligen i Genome Biology med rubriken ”Metagenome-assembled genomes uncover a global brackish microbiome” och författare är Luisa W. Hugerth, John Larsson, Johannes Alneberg, Markus V. Lindh, Catherine Legrand, Jarone Pinhassi och Anders F. Andersson

Kontaktinformation: Anders Andersson: anders.andersson@scilifelab.se.

I artikeln kikar forskarna närmare på Sydafrika, som inte uppfyllde millenniemål nummer fyra (MDG4) kring minskning av barnadödligheten på grund av att landet samtidigt drabbades av en HIV-epidemi. I artikeln konstateras att framgång delvis avgörs av hur MDG-målen formulerades. I Sydafrika var barnadödligheten för barn under fem år låg redan vid MDG-periodens början 1990, men ökade i samband med att HIV-epidemin växte fram. Trots väsentliga minskningar i den sydafrikanska barnadödligheten under de senaste tio åren märks ingen absolut minskning vid 2015 jämfört med nivåerna vid MDG-periodens början (se bifogad graf).

– Om ett land lyckades eller misslyckades att möta MDG4 beror på hur smalt definierat målet var, förklarar Peter Byass, som är epidemiolog vid Umeå universitet och huvudförfattare av artikeln.

– Vår statistiska studie visar att det är fullt möjligt att som Sydafrika framgångsrikt kontrollera HIV-epidemins spridning och minska barnadödligheten, men samtidigt misslyckas spektakulärt med att uppfylla MDG4. Även om det aldrig var särskilt troligt att Sydafrika skulle uppfylla det godtyckligt formulerade målet, att minska barnadödligheten med två tredjedelar, är landet nu trots allt tillbaka vid samma nivå som innan HIV-epidemin. Rent objektivt borde det ses som en enorm framgång.

Att dra slutsatser om barnadödlighet utifrån nationella data är svårt eftersom det kräver tillgång till detaljerad, kontinuerlig och pålitlig hälsodata för hela MDG-perioden från 1990-2015. Men, tillgången till en unik samling hälsodata från området kring Agincourt i nordöstra Sydafrika erbjöd forskarna en ovanligt utförlig överblick över befolkningen under hela MDG-perioden. Uppgifterna var baserade på årliga hembesök, där så kallade verbala obduktioner genomförts för att registrera antalet döda samt dödsorsaker inom varje hushåll.

Borde utvärderas bredare
Resultaten av studien beskrivs i artikeln ”A successful failure: Missing the MDG4 target for under-five mortality in South Africa”, som publiceras i dag i den vetenskapliga tidskriften PLOS Medicine.

– Även om Sydafrika under de senaste 10 åren framgångsrikt minskat antalet HIV-relaterade dödsfall bland barn, vilket i sin tur dragit ner den generella barnadödligheten, utvärderas landets framsteg inom ramen för MDG4 som ett misslyckande. När resultaten av millenniemålen utvärderas och framgångsexemplen lyfts fram kan vi lära oss av Sydafrikas utfall, säger Peter Byass.

– Länder som Sydafrika, som inte lyckades möta MDG4 på det sätt som målet var definierat, borde utvärderas på ett djupare sätt som även ser till effekter av omvälvande faktorer som exempelvis HIV.

I FN:s Sustainable Development Goals, som från 1 januari 2016 ersätter millenniemålen, är målet för minskad barnadödlighet baserat på absoluta siffror i stället för en procentuell minskning från ursprungsvärdet. Det nya barnadödlighetsmålet siktar på färre än 25 döda per 1 000 födslar i alla länder vid år 2030.

Bifogad graf visar barnadödlighet i Sydafrika och subsahariska Afrika mellan 1980-2015. (ur PLOS Medicine).

PLOS Medicine, artikel: A successful failure: Missing the MDG4 target for under-five mortality in South Africa. Författare: Peter Byass, Chodziwadziwa W. Kabudula, Paul Mee, Sizzy Ngobeni, Bernard Silaule, F. Xavier Gómez-Olivé, Mark A. Collinson, Aviva Tugendhaft, Ryan G. Wagner, Rhian Twine, Karen Hofman, Stephen M. Tollman, och Kathleen Kahn. DOI: 10.1371/journal.pmed.1001926

Kontaktinformation:
Peter Byass, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet
E-post: peter.byass@umu.se

Studien är ett resultat av ett internationellt samarbete mellan forskare vid Uppsala Universitet, Huntsville Institute of Biotechnology, Stanford University, University of Copenhagen, och SLU (Sveriges lantbruksuniversitet). Den ger ny insikt om hästens domesticering.

En kamouflagefärg
Blackfärgen innebär blek pigmenteringen och är en kamouflagefärg som gör vildhästar mindre iögonfallande för jagande rovdjur. De allra flesta tamhästar är inte blacka utan har en mer intensiv färg, med största sannolikhet för att vi människor har föredragit mörkare individer i vår avel av hästar genom historien.

– Det som är särskilt intressant med anlaget för blackfärg är att det inte har samma effekt i alla delar av kroppen, förklarar Leif Andersson som lett den genetiska analysen. Vi var mycket nyfikna på att försöka förstå den mekanism som förklarar varför den mörka ålen och andra vildtecken inte har hår som är urblekta.

Forskarna började med att studera fördelningen av pigment i enskilda hårstrån.

– Olikt hår från de flesta väl studerade däggdjur har ljusa hår från blacka hästar en ojämn fördelning av färg runt om håren. De är pigmenterade på utsidan av håret, medan den del av håren som ligger mot kroppen har förhållandevis lite pigment, säger Freyja Imsland nydisputerad forskare i Leif Anderssons grupp. Håren från de mörka delarna hos blacka hästar är däremot pigmenterade runt om längs hela hårstrået.

Mutationer i gen som påverkar hårsäckarna
Genetisk analys och DNA sekvensering visade att skillnaden mellan blacka och icke-blacka beror på mutationer i TBX3-genen. TBX3-proteinet är viktigt under individens utveckling och en total inaktivering av genen för detta protein orsakar allvarliga missbildningar hos människa. Så är inte fallet hos dessa hästar eftersom de mutationer forskarna upptäckt enbart påverkar genens funktion i hårsäckarna.

– Tidigare studier i människa och mus har visat att TBX3 har en kritisk roll under utvecklingen av skelettet, bröstkörtlarna och hjärtat, berättar Carl-Johan Rubin, en av forskarna bakom studien. Vi har nu visat att TBX3 också har en kritisk roll i hudens och hårens utveckling.

Två olika mutationer tar bort blackfärgen
En överraskning i denna studie var att det finns två olika recessiva mutationer som tar bort blackfärgen och ger icke-blacka individer. Dessa kallas non-dun1 (icke-black1) och non-dun2 (icke-black2).

– Hästar som är icke-blacka har en mycket starkare och intensivare pigmentering än blackfärgade hästar som har blekare färgnyans. De icke-blackar som har non-dun1-varianten kan ändå visa vildtecken, såsom en varierande tydlig ål och zebraränder på benen, medan icke-blackar med non-dun2 sällan har vildtecken, säger Freyja Imsland. Detta kan ibland leda till att hästägare som har icke-blackar med vildtecken tror att deras starkt pigmenterade hästar är blackfärgade.

För att förstå hur TBX3 påverkar färgteckningen undersökte forskarna förekomsten av TBX3 proteinet under hårets utveckling hos blacka och icke-blacka hästar.

– I växande hår fann vi att TBX3-proteinet bara förekommer i hårsäcken hos blacka hästar. Det utestänger pigmentceller från den del av håret där TBX3 förekommer och orsakar därför en asymmetrisk fördelning av pigment i håret, säger Freyja Imsland. Våra resultat indikerar att TBX3 påverkar utvecklingen av vissa specifika celler i hårsäcken och på detta sätt skapar en mikromiljö i vilken pigmentceller stängs ute.

Ledtråd till zebrans ränder
Forskarna tror att dessa resultat kan vara en ledtråd till att förstå hur zebrans ränder uppstår. Det är värt notera att en zebra har helt svart hud, det är bara håren som är vita. Så, en zebra är svart med vita ränder.

– Det skulle inte förvåna mig om det så småningom visar sig att TBX3 spelar en viktig roll för att hämma produktionen av pigment i hårsäckarna i de vita ränderna hos zebror, säger Leif Andersson.

Resultaten från denna studie visar att non-dun2-mutationen troligen uppstod nyligen, förmodligen efter hästens domesticering för cirka 6 000 år sedan. Däremot har anlagen för blackfärg och non-dun1-mutationen funnits långt före hästens domesticering, eftersom forskarna hittade bägge varianterna i DNA från en häst som levde för cirka 43 000 år sedan.

– Detta visar att det måste ha funnits två färgmorfer, kanske olika raser, av vildhästar och bägge dessa grupper bidrog till hästens domesticering. Framtida studier av gamla DNA-prover kommer att kunna dokumentera den geografiska utbredningen av de två morferna, avslutar Leif Andersson.

Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.

Kontaktinformation: Professor Leif Andersson, Uppsala universitet, SciLifeLab, SLU & Texas A&M University, Telefon: 070-514 4904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se

Studien är gjord av forskare vid Karolinska Institutet och Karolinska Universitetssjukhuset. Fynden, som publiceras i tidskriften Cerebral Cortex, pekar på att miljöfaktorer kan leda till autism.

Stressfaktorer för hjärnan
Extremt för tidigt födda barn överlever allt tidigare under graviditeten, tack vare de senaste decenniernas framsteg inom intensivvård. Men barn som föds mer än 13 veckor för tidigt löper stora risker för hjärnskador, autism, adhd och inlärningssvårigheter. De utsätts för många stressfaktorer under en period som är kritisk för hjärnans utveckling och det är möjligt att det spelar en nyckelroll för utveckling av autismspektrumtillstånd, AST.

I den aktuella studien studerade forskarna drygt 100 barn som fötts före graviditetsvecka 27. Med föräldrarnas tillstånd undersökte forskarna tillväxten hos barnens hjärnor under nyföddhetsperioden med magnetkameraundersökning. När barnen blivit sex år gamla screenades de för förekomst av autistiska drag.

– Vi blev förvånade över den höga andelen, nästan 30 procent, av de extremt för tidigt födda som hade utvecklat symptom på autismspektrumtillstånd. Bland barn som fötts efter normal graviditetslängd är motsvarande andel en procent, säger Ulrika Ådén, forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet och nyföddhetsbarnläkare vid neonatalverksamheten vid Karolinska Universitetssjukhuset.

I gruppen av barn som utvecklade autismspektrumtillstånd var det vanligare att barnen haft komplikationer under nyföddhetsperioden, exempelvis genomgått operativa ingrepp, än de för tidigt födda som inte utvecklade AST. Redan vid magnetkamerundersökningen från nyföddhetsperioden, långt innan barnen uppvisat tecken på autism, sågs skillnader mellan extremt för tidigt födda som senare utvecklade AST och de som utvecklades normalt. Skillnaderna var i form av minskad tillväxt i de delar av hjärnan som är av betydelse för social kontakt, inlevelseförmåga och språkinlärning, med andra ord funktioner som brister hos autistiska barn.

Stödjer tidigare fynd
Autism anses i allmänhet bero på genetiska faktorer, även om ingen specifik autismgen har identifierats. Den nya studien stödjer tidigare forskningsfynd som pekat på att födelsevikt och komplikationer kan öka risken.

– Den här studien visar att miljöfaktorer också kan leda till autism. Hjärnan utvecklas bäst i livmodern och en alltför tidig miljöomställning till ett liv i atmosfären kan rubba organisationen av hjärnans nätverk. Genom nya behandlingsrutiner för att stimulera barnets utveckling och undvika stress kanske risken för autismspektrumtillstånd hos dessa barn kan minska, säger Ulrika Ådén.

Publikation: ”Poor Brain Growth in Extremely Preterm Neonates Long Before the Onset of Autism Spectrum Disorder Symptoms ”, Nelly Padilla, Eva Eklöf, Gustaf E. Mårtensson, Sven Bölte, Hugo Lagercrantz and Ulrika Ådén, Cerebral Cortex, online 21 December 2015, doi: 10.1093/cercor/bhv300

Kontaktinformation: Ulrika Ådén, läkare, rådsforskare, Institutionen för kvinnor och barns hälsa, Karolinska Institutet, E-post: ulrika.aden@ki.se

 

Vid Karlstads universitet pågår forskning för att finna orsakerna till den ökade psykiska ohälsan bland unga. Forskningsprogrammet har pågått i tre år och har nyligen fått utökad finansiering för ytterligare tre år.

I programmet ”Effekter av förändrade livsvillkor på barns och ungdomars psykiska hälsa”, samarbetar forskare vid Karlstads universitet och Göteborgs universitet. De använder sig av en stor mängd data, till exempel enkätundersökningar som sträcker sig över flera år. En del av mätningarna är nationella och andra genomförda bland kommuner, exempelvis studien ”Ung i Värmland”. Undersökningarna ger svar på frågor om hur barn och ungdomar uppfattar sin egen psykiska hälsa samt deras livssituation: familj, relation till föräldrarna, val till gymnasiet samt bakgrundsfaktorer som kön och om någon eller båda föräldrarna är födda utomlands.

Relationen till föräldrar viktig

– Bland barn i Sverige som inte bor med båda föräldrarna är det idag 35 procent som bor växelvis ena veckan hos mamman, den andra hos pappan. Det har tidigare funnits en oro för att detta skulle påverka den psykiska hälsan negativt, men vi har endast sett ett mycket litet sådant samband. Det som däremot är mycket viktigt är relationen till föräldrarna, säger Curt Hagquist, föreståndare för Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa, Karlstads universitet.

Programmet studerar även ungdomarnas framtidsorientering; val till gymnasiet och framtida yrkesval.

– De val ungdomarna gör till gymnasiet är en vattendelare, menar Curt Hagquist. Psykisk ohälsa är betydligt vanligare bland de som väljer till yrkesförberedande program än de som väljer till högskoleförberedande. Detta vill vi studera närmare och se vilka faktorer som ligger bakom.

”Effekter av förändrade livsvillkor på barns och ungdomars psykiska hälsa” drivs av Centrum för forskning om barns och ungdomars psykiska hälsa vid Karlstads universitet tillsammans med Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, med stöd av Forte.

Kontaktinformation: Curt Hagquist, professor i folkhälsovetenskap och forskningsledare, tel: 070-610 25 36 eller mejl: curt.hagquist@kau.se

Läs mer på CFBUPH:s webbplats kau.se/cfbuph/ungas-psykiska-halsa

Etableringsreformen, som den dåvarande alliansregeringen införde, är en del av den svenska integrationspolitiken och innebär att arbetsförmedlingen tagit över kommunernas ansvar för flyktingmottagandet. Det är den största förändringen av politikområdet sedan 1970-talet.

Statsvetaren Jennie K Larsson har intervjuat och observerat arbetsförmedlare, etableringslotsar och samhällskommunikatörer som mött de nyanlända. På plats har hon därigenom kunnat följa hur reformens intentioner praktiskt utförts på arbetsförmedlingarna, hur de som jobbar med frågorna ”gör” politiken. Resultaten visar att etableringsreformen inte fungerar som det var tänkt, det vill säga att snabbt få in nyanlända på den svenska arbetsmarknaden. Tvärtom.

– Det beror på att administration och kontroll tagit över en otroligt stor del hos arbetsförmedlingarna. Arbetsförmedlarna har inte hunnit med det de är till för – att fixa jobb, säger Jennie K Larsson.

Privata aktörer
En stor del av ansvaret för att genomföra reformen lades också på privata företag. I avhandlingen analyserar Jennie K Larsson vad som händer när privata företag bedriver arbetsförmedlande verksamhet. Privata etableringslotsar anlitades för att snabbt få folk i arbete. Den största delen av ersättningen till lotsarna betalades ut när nyanlända fått jobb. Att få en person i arbete blev på så vis många gånger viktigare än att hitta rätt nivå på jobben. De privata företagen prioriterade resultat, lönsamhet och satsade på de personer som de lättast kunde nå resultat med.

– För att tjäna pengar skaffade sig etableringslotsarna olika strategier för att människor skulle ta vilka jobb som helst. Det ledde till exempel till att många hamnade i arbeten de var överkvalificerade för, och sedan inte kom vidare därifrån.

Etableringsreformen står fast, även om etableringslotsarna avskaffades i våras.

Studien är en av de första granskningarna som gjorts av reformen. Med sin avhandling, vill Jennie K Larsson nå ut till arbetsförmedlingar, försäkringskassor, socialtjänst och andra yrkesgrupper som kommer i kontakt med frågorna.

– Jag hoppas att resultaten kan användas för att utveckla styrningen och organiseringen av jobbpolitiken för att undvika liknande problem i framtiden. Nu införs hårdare krav på att flyktingar ska ha jobb för att få stanna. Då bör ju myndigheterna å sin sida uppfylla det de är ålagda att göra.

Avhandlingen heter Integrationen och arbetets marknad.

Kontaktinformation: Jennie K Larsson disputerade den 4 december vid Linköpings universitet. Hon nås på 070–373 98 06, jennie.k.larsson@liu.se

Inom hälso- och sjukvården pågår en ständig utveckling genom ny forskning, nationella riktlinjer och vårdprogram. Men det har visat sig svårt att omsätta ny kunskap i den praktiska vårdens vardag.

– Detta resulterar i att en stor mängd patienter inte får den vård och behandling de borde få. Resultaten i min avhandling kan bidra till hur nationella kvalitetsregister kan användas i systematiskt förbättringsarbete. De kan även ge underlag till vilka faktorer som är viktiga för att lyckas, förklarar Anette Peterson som nyligen försvarade sin avhandling Learning and understanding for quality improvement under different conditions.

Syftet med avhandlingen var att undersöka om och hur systematiskt förbättringsarbete med stöd från nationella kvalitetsregister kan bidra till kvalitetsförbättringar inom hälsa- och sjukvården.

Anette Peterson har analyserat tre olika kvalitetsförbättringsprogram för att se om det går att förbättra följsamheten till nationella riktlinjer och därmed förbättra vård och behandling för patienter. Kvalitetsförbättringsprogrammen bygger på att team samlas till ett antal lärandeseminarier där teamen får lära sig förbättringsmetoder och planera för sitt förbättringsarbete. Förbättringarna genomförs sedan på hemmaplan. Programmet pågår under cirka 18 månader och innehåller fyra lärandeseminarier och två uppföljningsseminarier. I det första programmet arbetar teamen med förbättringar i den akuta processen i samband med hjärtinfarktvården, i det andra programmet med vuxna med diabetes, och i det tredje programmet med barndiabetes.

– Jag kunde se förbättringar i samtliga program, men de olika programmen har olika utmaningar. Resultaten visar också att kvalitetsregister är ett bra stöd i förbättringsarbetet, säger Anette Peterson.

Kontaktinformation:
Anette Peterson, anette.peterson@ju.se

– Att använda ordspråk är fortfarande populärt. De senaste 300 åren har de haft samma funktion. De är formulerade på samma sätt och betyder samma sak, säger Anders Widbäck, språkforskare som har ägnat många år åt ordspråken och författare till avhandlingen som läggs fram vid Uppsala universitet.

I avhandlingen Ordspråk i bruk – användningen av ordspråk i dramadialog har han undersökt hur ordspråk har använts i svenska teaterpjäser skrivna under 300 år, under 1700-, 1800- och 1900-talen.

– Jag ville titta på talat språk och vardagsanvändning, men det finns ingen så stor samling, och att samla in nytt talat material skulle ta alldeles för lång tid. Jag ville hitta något i skrift som var i dialog för att kunna se vilken respons man har fått på ordspråket, säger Anders Widbäck.

14 olika funktioner i språket
Målet var att titta på om det har skett någon förändring över tid. När säger man ett ordspråk? Vad vill man kommunicera med ordspråket? Vad är det man gör när man använder ordspråket? Anders Widbäck har hittat att ordspråken fyller minst fjorton olika funktioner i språket. De kan användas till att argumentera, trösta, beskriva en situation, kritisera och så vidare. Den vanligaste användningen är att enkelt kommentera något som hänt.

– Många ordspråk kan användas på flera olika sätt samtidigt. De kan samtidigt uttrycka en åsikt, kritisera en annan person och beskriva den situation som man är i, som till exempel ”Man ska inte kasta sten, när man själv sitter i glashus”.

Det finns nästan ingen skillnad mellan hur män och kvinnor använder ordspråk. Men äldre använder ordspråk i större utsträckning än yngre. När yngre använder ordspråk är det oftast till jämnåriga eller yngre, men mer sällan till äldre personer.

– Jag tror att ordspråken är populära för att de ger möjligheten att kommentera någonting utan att ta eget ansvar. Använder man ett ordspråk blir det lite av en allmän sanning det man säger. Och man kan nästan alltid hitta något passande ordspråk.

Avhandlingen: Ordspråk i bruk – användningen av ordspråk i dramadialog

Widbäck Anders, 2015. Ordspråk i bruk. Användningen av ordspråk i dramadialog. Skrifter utgivna av institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet 95. ISBN 978-91-506-2482-3

Kontaktinformation:
Anders Widbäck: anders.widback@nordiska.uu.se