I en nypublicerad studie från Göteborgs universitet har forskarna Jari Kuosmanen och Mikaela Starke undersökt hur rättsskyddet ser ut för personer med intellektuella funktionsnedsättningar som varit utsatta för brott i prostitutionssammanhang.
Intervjuer med personer inom rättsväsendet, bland andra polis, åklagare och förhörsledare, har genomförts i syfte att ta reda på hur professionellas kunskap och bemötande av gruppen ser ut och vilka konsekvenser det får för den rättsliga processen.
Brister i rättssystemet
– Resultatet pekar på att den här gruppen är oerhört utsatt, säger Jari Kuosmanen, prostitutionsforskare vid institutionen för socialt arbete, som tillsammans med forskarkollegan Mikaela Starke genomfört studien ”Mellan autonomi och offerskap – Kvinnor och män med intellektuella funktionshinder i prostitution och prostitutionsliknande sammanhang”.
Enligt forskarna finns flera brister i rättssystemet som gör att personer med intellektuella funktionsnedsättningar inte får samma skydd från lagen som andra brottsoffer i samma situation. Bland annat saknas fungerande förhörsmetoder.
– Under ett korsförhör ställs samma fråga flera gånger. Personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan tolka detta som att de svarat fel och ändrar då sin berättelse. Deras vittnesmål uppfattas som opålitligt och det blir därför svårt att få en fällande dom, säger Jari Kuosmanen.
Poliser som förhör barn lyckas bättre
Forskarna föreslår istället att anpassade förhörsmetoder utvecklas i Sverige, något som redan finns i exempelvis England.
– Poliser med utbildning i barnaförhör har visat sig fungera bra för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Genom att använda bilder, filmer och datorstöd kan man ta hänsyn till människors olika förmågor att kommunicera vid ett förhör. Som det är idag kan den här gruppen inte göra sin röst hörd, säger Mikaela Starke.
Studien visar också att det saknas ett strukturerat stöd genom hela rättsprocessen för personer med intellektuella funktionsnedsättningar. Det stöd som ges av professionella, t.ex. boendepersonal, utformas utifrån personligt ansvar och empati.
Gråzon mellan relation och prostitution
– Det behövs en formellt utsedd stödperson som står för kontinuitet genom hela processen, även efter att en dom har fallit, säger Mikaela Starke. Stödet måste utformas med fokus på egenmakt så att personen får möjlighet att skapa ett nytt om liv om den vill.
Deltagarna i studien uppgav också att det finns en ovana bland både myndigheter och professionella att se förekomsten av prostitution bland personer med intellektuella funktionsnedsättningar. En orsak kan vara den gråzon som finns mellan relation och prostitution.
– En relation kan fungera som en bekräftelse på gemenskap, en känsla av att vara som alla andra. När pojkvännen sedan blir en kopplare och börjar erbjuda presenter i utbyte uppstår en mycket svår gränsdragning, säger Jari Kuosmanen.
Artikeln är en del av studien ”Mellan autonomi och offerskap – Kvinnor och män med intellektuella funktionshinder i prostitution och prostitutionsliknande sammanhang”.
För ytterligare information kontakta: Mikaela Starke, docent i socialt arbete, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet e-post: mikaela.starke@socwork.gu.se, tfn: 031-786 1887
Jari Kuosmanen, docent i socialt arbete, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet e-post: jari.kuosmanen@socwork.gu.se, tfn: 031-786 1619
Med hjälp av så kallad röntgenkristallografi har forskarna lyckats kartlägga den tredimensionella strukturen av Juno, ett av de protein som är avgörande för att starta processen när könscellerna smälter samman.
Sammansmältningen av äggcell och spermie är ett essentiellt steg för befruktning i sexuellt reproducerande organismer. De molekylära mekanismerna som ligger till grund för detta har länge varit mål för intensiv forskning. År 2014 kom ett genombrott när äggcellsproteinet Juno upptäcktes. Juno som hålls fast i äggcellsmembranet, interagerar med spermieproteinet Izumo1 när spermie och äggcell träffas.
Hur Juno och Izumo 1 interagerar
Upptäckten av Juno och Izumo1 öppnade möjligheter för att studera förloppet på en molekylär nivå. Vikten av proteinernas betydelse demonstrerades av att möss som saknar något av de två proteinerna är infertila. Fortfarande var det dock okänt hur de båda proteinerna interagerar med varandra vid äggcellsmembranet, något som Luca Jovine, professor i strukturbiologi vid institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, jobbat hårt för att förstå.
Äggcellsproteinet Juno tillhör en familj av protein som kallas folat (eller vitamin B9)-receptorer. Dessa är nödvändiga för en mängd biologiska processer i kroppen inte minst for fostrets utveckling under fosterstadiet. I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Current Biology, presenterar forskarna en högupplöst tredimensionell struktur av Juno. Den visar att Juno är strukturellt mycket likt de övriga proteinerna i familjen, förutom vid den specifika region som fungerar som bindningsplats för vitamin B9, vilket förklarar varför vitaminet inte kan binda till proteinet.
Observationerna av strukturen tyder på att samma region i proteinet istället utgör bindningsplats för spermieproteinet Izumo1. Tillsammans med forskare från Cambridge i Storbritannien analyserade Luca och hans grupp hur förändringar i den här regionen av äggcellsproteinet Juno påverkar dess förmåga att binda till Izumo1. Resultaten tyder på att Izumo1 binder till en avgränsad region mellan två krökningar i Junos tredimensionella struktur.
Juno på atomnivå
– Mest intressant var att vi fann att olika förändringar i den här regionen gjorde så att Juno antingen helt förlorade förmågan att binda Izumo1 eller ändrade art-specificiteten av bindningen. Våra resultat visar inte bara hur Juno ser ut på atomnivå, men tar oss också ett steg närmare att förstå hur interaktionen med spermieproteinet Izumo1 leder till sammansmältningen av könscellernas cellmembran, säger Luca Jovine.
Enligt forskarna tyder resultaten på att strukturella förändringar av en vitamin B9-receptor har skett långt tillbaka i tiden och gett upphov till en av de viktigaste mekanismerna för sexuell reproduktion: bindningen mellan äggcell och spermie.
Luca Jovine är också knuten till nystartade Centrum för innovativ medicin (CIMED) i Huddinge. Forskningen har finansierats med anslag från bland annat CIMED, Vetenskapsrådet, Europeiska forskningsrådet och ett EMBO Young Investigator Award (fullständig lista i vetenskaplig artikel).
För mer information kontakta: Luca Jovine, professor i strukturbiologi, Institutionen för biovetenskaper och näringslära, Karolinska Institutet, Centrum för Innovativ medicin Tel: 070 149 70 14 E-post: luca.jovine@ki.se
– Digitaliseringen ökar risken att exkludera äldre personer, som kan ha begränsade erfarenheter av internetbaserade aktiviteter, säger Ellinor Larsson, doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet.
– Allt fler vardagliga aktiviteter kräver tillgång till internet och för att uppnå ökad delaktighet i samhället behöver vi uppmärksamma frågan hur äldre personer kan inkluderas bättre. Den äldre kan även uppleva sociala förändringar vid förlust av nära och kära och ensamheten kan bli mer påtaglig. Ett samlat krafttag med fokus på hur äldre personers välmående kan främjas genom meningsfulla nätbaserade aktiviteter blir allt viktigare för att stötta dagens åldrande befolkning.
Uppmuntran från omgivningen
I sin avhandling, som omfattar intervjustudier och en utvärdering av ett internetbaserat interventionsprogram, beskriver Ellinor Larsson hur hälsofrämjande insatser för äldre kan utvecklas. För att möjliggöra internetbaserade sociala interventioner för äldre behövs, enligt Ellinor Larsson, ett samarbete mellan flera samhällsaktörer.
En av studierna visade att äldre som utförde dagliga aktiviteter på nätet också upplevde tillfredställande delaktighet i samhället. Enligt studien kan deltagandet i nätbaserade aktiviteter främjas genom stöd och uppmuntran från personer i den äldres omgivning, genom större tillgång till teknik samt genom att identifiera vilka aktiviteter på nätet som är meningsfulla och viktiga i den äldres dagliga liv.
Avhandlingen beskriver också hur en arbetsterapeutisk, individanpassad och nätbaserad intervention utformades för att stötta äldre i introduktionen till sociala nätbaserade aktiviteter. I en utvärdering av interventionen visade deltagarna signifikant minskad känsla av ensamhet. En uppföljningsstudie visade att de sociala aktiviteterna på nätet utgjorde ett komplement till andra sociala aktiviteter och kontakter både på och utanför internet.
Ellinor Larsson är ursprungligen från Norrbotten. Förutom sina doktorandstudier så arbetar hon som arbetsterapeut vid Luleå kommun. Disputation: Fredagen den 12 februari försvarar Ellinor Larsson,Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering,sin avhandling Att främja sociala aktiviteter och delaktighet bland seniorer: Utforska och utvärdera sociala och internetbaserade arbetsterapeutiska interventioner (Engelsk titel:Promoting social activities and participation among seniors: Exploring and evaluating social and Internet-based occupational therapy interventions).Opponent: Eva Wressle, Institutionen för samhälls-och välfärdsstudier/Hälsa, aktivitet och vård, Linköpings universitet. Huvudhandledare: Ingeborg Nilsson.Disputationen äger rum kl. 09.00 i Aulan, Vårdvetarhuset, Norrlands universitetssjukhus
För mer information kontakta: Ellinor Larsson, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, Enheten för arbetsterapi, Umeå universitet Telefon: 070-259 63 02 E-post:ellinor.larsson@umu.se
I början på 1990-talet gav Socialstyrelsen ut råd till nyblivna föräldrar för att få ner antalet barn som varje år dog i plötslig spädbarnsdöd. Råden fastslog att barn sover säkrast på rygg, att rökning under graviditeten är en riskfaktor samt att barn inte ska bli för varma, att de bör kunna röra sig fritt och att amning ger ett visst skydd.
De förebyggande råden ledde till en kraftig minskning av antalet dödsfall i plötslig spädbarnsdöd, från över hundra barn årligen till cirka tjugo dödsfall per år de senaste åren.
Barnhälsovårdsöverläkaren Per Möllborg har studerat olika faktorer kring plötslig spädbarnsdöd, för att kunna möjliggöra ytterligare förebyggande arbete.
Risk att sova med föräldrar
– Resultaten visar att det finns potential att rädda ytterligare liv om ännu färre barn sover på mage eller läggs på sidan, om antalet mödrar som röker under graviditeten minskar och om spädbarn under de tre första månaderna sover i egen säng i föräldrarnas sovrum, säger Per Möllborg.
Att barnet sover tillsammans med sina föräldrar kan vara en risksituation de första månaderna. En av avhandlingens fyra studier undersökte samsovning. Vart femte barn sov med föräldrarna vid 6 månaders ålder och det var vanligare om barnet ammades, hade svårigheter att somna och vaknade ofta, liksom om modern var ensamstående.
Om barnet använde napp var det mindre vanligt med samsovning. Avhandlingen visar att nuvarande råd följs relativt väl och att bara vart 20:e spädbarn läggs på mage under sömn. Att barnen lades på mage var vanligare om modern var arbetslös, rökte under graviditeten, om barnet var irritabelt, delade rum med syskon eller inte använt napp.
Rökning ännu större riskfaktor
– Denna kunskap ger BVC möjlighet till en mer riktad information för att ytterligare minska antalet barn som läggs på mage, säger Per Möllborg.
En av studierna i avhandlingen visade också att risken för plötslig spädbarnsdöd var större om föräldrarna inte bodde ihop, om mamman var ung, fött många barn samt om barnet var för tidigt fött.
Sedan plötslig spädbarnsdöd blivit ovanligare har rökningen blivit en än större riskfaktor. Nu är det inte heller vanligare med dödsfall under vinterhalvåret och genomsnittsåldern för plötslig spädbarnsdöd har minskat från knappt 3 månader till 2 månader sedan början av 1990-talet.
Kontakt: Per Möllborg, verksamhetschef och barnhälsovårdsöverläkare vid Närhälsan, område Fyrbodal, och doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. 070-657 22 78 per.mollborg@vregion.se”>per.mollborg@vregion.se
Handledare: Bernt Alm, docent och barnhälsovårdsöverläkare i Region Halland 070-888 80 45 bernt.alm@medfak.gu.se
Ordet antropocen är en geologisk term som används flitigt av många andra än geologer idag, bland annat av miljövetaren och professorn Johan Rockström.
− Det är bra att miljö- och klimatförändringar diskuteras i samhället men det är debatterat bland geologer om det från ett gologiskt perspektiv faktiskt är en ny epok, säger Mark Johnson, prefekt vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.
Människans tidsålder Just nu lever vi i den geologiska epok som kallas holocen, som började vid slutet av förra istiden vilket är den senaste stora miljöförändringen i jordens historia.
Men frågan är om vi nu övergått i en ny epok, antropocen. Den kan översättas med ”människans tidsålder” och har föreslagits som en geologisk epok som tar sin början i höjd med den industriella revolutionen.
Det är en tidsperiod som kan avgränsas som den tid då mänsklig aktivitet globalt påverkat planetens ekosystem, klimat och jordskorpa.
− Än så länge är det inte ett vetenskapligt vedertaget begrepp, men visst har vi trätt in i en tidsålder då människors aktiviteter påverkar jordens processer. Vi kan se det i sedimentet i sjöar, exempelvis på kompositionen av material och att sedimentationshastigheten ökar. Vi ser även att kemiska föroreningar som nitrat i sediment ökar även på avlägsna platser, säger Mark Johnson.
Geologi möter konst Idag bedömer geologerna jordens ålder till drygt 4,5 miljarder år. Planetens olika åldrar och epoker kan avläsas av geologerna genom bland annat lager i jordskorpan.
− Dinosaurierna levde på jorden i över 150 miljoner år under de geologiska perioderna trias, jura och krita. Jämför man det med de runt 50 år som i så fall hittills skulle innefatta antropocenen så förstår man att geologiska epoker är långa tidsrymder som mer exakt definieras i efterhand, säger Mark Johnson.
Den internationella geologiska organisationen IUGS (The International Union of Geological Sciences) väntas lägga fram en definition av antropocen i år.
Under 2016 kommer Röda Sten Konsthall ägna sig åt att utforska begreppet. Genom konstutställningar, samtal, seminarier, föreställningar och konserter kommer man att diskutera, spegla och ifrågasätta hur människan påverkar planeten.
Kontakt: Mark Johnson, universitetslektor och prefekt vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet Tel: 031-786 2808, mark@gvc.gu.se
Kavot Zillén analyserar skyddet för religionsfrihet i regeringsformen men även diskrimineringslagens och Europakonventionens bestämmelser om religiös diskriminering.
Rätten till religions- och samvetsfrihet har av Europadomstolen beskrivits som en av grunderna i ett demokratiskt samhälle, men hur långt sträcker sig egentligen denna rätt för hälso- och sjukvårdspersonal?
Har läkare, sjuksköterskor och annan sjukvårdspersonal rätt att få agera i enlighet med sin religion eller tro, och i så fall under vilka förutsättningar?
Vilket skydd har personalen
En central fråga som diskuteras är vilket skydd religions- och samvetsfriheten ger personal som av religiösa och moraliska skäl inte vill medverka vid eller utföra viss vård. I avhandlingen analyseras även vilket skydd diskrimineringslagens och Europakonventionens bestämmelser om religiös diskriminering ger personal i sådana situationer.
Undersökningen visar bland annat att det är tveksamt om skyddet för religionsfriheten i regeringsformen omfattar situationer där personal uttryckligen vägrar medverka vid eller utföra viss vård, så kallad vårdvägran.
Däremot kan en sådan vägran i vissa situationer ses som en form av religionsutövning som faller inom skyddet för religionsfriheten i artikel 9 Europakonventionen. En viktig förutsättning för att hälso- och sjukvårdspersonal ska ha rätt att utöva sin religion eller tro i nämnda konvention är emellertid att det inte finns några motstående skyddsvärda intressen som kan motivera en begränsning av en sådan rätt.
Konsekvenser för patienterna
Personalens underlåtenhet måste således ställas i relation till de konsekvenser som en sådan form av religionsutövning kan få för patienter, vårdgivare och vårdverksamhet.
Det rättsliga utrymmet för läkare, sjuksköterska och annan hälso- och sjukvårdspersonal att vårdvägra med hänvisning till skyddet för religionsfriheten är således enligt Zillén en fråga om avvägning mellan olika, till viss del motstående, enskilda och allmänna intressen.
De olika intressena är bland annat vårdgivarens intresse av att uppfylla de krav som ställs på en god vård och att ha kompetent personal som utför alla de arbetsuppgifter som ingår i arbetsskyldigheten, personalens intresse av att kunna agera i enlighet med sin övertygelse och patientens intresse av att få en god vård.
Svårt ange en gräns
Om enskilda yrkesutövare av religiösa eller moraliska skäl befrias från att utföra vissa vårdåtgärder kan detta även medföra konsekvenser för övrig personal, i form av ökad arbetsbelastning eller tillkomna arbetsuppgifter. Hänsyn bör således även tas till den övriga personalens intresse av att inte få en ökad arbetsbörda.
Kavot menar att det är svårt att med närmare precision ange var gränsen går för vilka olägenheter som patienter, vårdgivare och arbetskamrater bör anses få tåla utifrån hälso- och sjukvårdspersonalens rätt till religionsutövning.
Det är dock klart att Sverige har en stor frihet när det gäller att göra denna gränsdragning, då Europadomstolen generellt sett tillåter ett vitt tolkningsutrymme för konventionsstater när det gäller frågor om vad som kan anses äventyra allmänhetens hälsa eller som berör religionens inverkan på samhället.
Sverige har således i praktiken ett relativt generöst handlingsutrymme att avgöra om och under vilka förutsättningar hälso- och sjukvårdspersonal ska tillåtas att avstå från att medverka vid eller utföra viss vård på grund av samvetsbetänkligheter.
– Icke-kognitiva förmågor handlar om det som inte är direkt kopplat till vår intellektuella förmåga, vårt IQ. De rör exempelvis personlighet, förmåga att se sammanhang, skapa mening och förmåga till återhämtning, säger Charlotte Bäccman.
– I såväl USA som Europa lägger man in delar av det som kallas ”psykisk fitness” i utbildning och träning. Men det finns motstånd mot att lägga in detta i tester vid urval av personal – något som grundar sig på ofta misslyckade försök under andra världskriget. Här behövs mer aktuell forskning.
Mörkade trauman
I avhandlingen visar hon att urvalssystemet inte kunde förutse hur bra soldaterna presterade under en internationell insats eller hur väl de återhämtade sig vid hemkomsten. Hennes studier pekar även på att soldaternas egna skattningar av till exempel mental motståndskraft och psykiskt välmående, kan vara bra indikatorer på deras förmåga till återhämtning.
Men dagens frivillighet innebär en hög motivation hos de som söker sig till Försvarsmakten. Det finns en risk för att att de testade överdriver sina positiva önskvärda egenskaper och döljer sina mer oönskade egenskaper.
– Det här kan få långsiktiga konsekvenser, eftersom tidiga händelser av svår stress och påfrestning kan öka risken för psykisk ohälsa senare i livet. En av delstudierna i avhandlingen, visar att några av de antagna soldaterna hade ”mörkat” egna erfarenheter av tänkbara traumatiska händelser vid antagningsprövningen. Dessa individer löper alltså större risk att drabbas av psykisk ohälsa om de utsätts för fler allvarliga påfrestningar, berättar Charlotte Bäccman.
Högre stress före än efter insatsen
Under forskningsprojektet följde hon insatspersonal i både arméförband och en marin styrka. Soldaterna fick svara på frågor om stress och mental hälsa före, under och cirka ett år efter insatsen. Resultatet visar att stressnivån var högre innan insatsen, det vill säga under utbildningen då insatsstyrkorna tränar olika situationer. Efter insatsen, när soldaterna var på hemmaplan igen, hade de flesta återhämtat sig från stressen och få tycktes må dåligt.
– Till skillnad från många andra studier på internationella insatser, visar min forskning att god psykologisk hälsa tycks vara stabil över tid och situationer. Ett deltagande i en internationell insats behöver inte medföra risker för den psykologiska hälsan. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att en enskild individs erfarenheter kan skilja sig markant från den kollektiva erfarenheten, säger Charlotte Bäccman.
Försvarsmakten har ett livslångt rehabiliteringsansvar för personal som deltar i de fredsbevarande styrkorna och egna psykologer som kartlägger och följer upp den psykiska hälsan hos personalen. Forskningsprojekten som ligger till grund för avhandlingen har finansierats av Försvarsmakten.
Kontakta för mer information: Charlotte Bäccman, tel: 070-434 75 77
– Många upplevde att de inte fått tillräckligt med stöd när de berättat om misshandeln. Flera barn beskrev att de saknat ett barnperspektiv hos professionella som till exempel inom socialtjänsten, säger Carolina Jernbro, forskaren bakom studien och avhandlingen ”Barnmisshandel ur barns och ungas perspektiv: Omfattning, hälsa, avslöjande och stöd”.
– Några barn i studien hade ändå goda erfarenheter av elevhälsan och ansåg att den var särskilt viktig för upptäckt och stöd,
Psykosomatiska symtom
Avhandlingens syfte var att undersöka barnmisshandel ur barns och ungas perspektiv med fokus på omfattning, hälsa, avslöjande och stöd. Den bygger på fyra delstudier som baseras på nationella kartläggningar av barnmisshandel. Definitioner av barnmisshandel inkluderar oftast fyra misshandelstyper; fysisk, psykisk, sexuell och försummelse.
De barn som bevittnat våld mellan vuxna i familjen eller utsatts för emotionell försummelse var särskilt utsatta för andra typer av misshandel. Barnmisshandel var starkt associerat med psykosomatiska symtom och försämrad livskvalitet.
– Livskvaliteten minskade med ökande antal misshandelstyper och sannolikheten att ha psykosomatiska besvär, framförallt tre eller fler, var störst bland de som rapporterat både fysisk misshandel och att de bevittnat våld mellan vuxna i familjen.
Få barn avslöjar misshandeln själva Unga personer som blivit utsatta för misshandel som barn beskrev psykiska konsekvenser såsom smärtsamma minnen, låg självkänsla och depression. Den psykiska misshandeln uttrycktes som särskilt svår och ouppmärksammad. De som utsatts för sexuella övergrepp uttryckte känslor av skam och skuld.
I Sverige blir cirka 20 procent misshandlade någon gång och drygt 5 procent blir allvarligt misshandlade. Resultaten har visat att få barn avslöjar misshandeln till professionella, vilket ställer höga krav på att vuxna runt barnet upptäcker barnmisshandeln.
– Personal inom förskola, barnhälsovård, skola och elevhälsa behöver därför ökad kunskap om riskfaktorer och tidiga tecken på barnmisshandel. Även barnperspektivet bör beaktas i större utsträckning av professionella, säger Carolina Jernbro.
För mera information: Carolina Jernbro, adjunkt i folkhälsovetenskap, tel 054 700 2503 eller 0703 304 289 carolina.jernbro@kau.se
– Det behövs andra sätt att se på det faktum att det går att dela exempelvis organ, sperma eller ägg med varann. Vi föreslår att man ser på verksamheten som ett delande, säger Erik Malmqvist, docent i medicinsk etik vid Linköpings universitet.
Donation eller gåva
Det finns idag två rådande synsätt att betrakta kroppsliga donationer på. I Sverige exempelvis ses donationer som en gåva. Inom det här synsättet betraktas donatorer som osjälviska människor som frivilligt gör något fint för någon annan, utan att få någon personlig vinning ut av det.
Det andra sättet att se på donationer är som en affärsuppgörelse. I många stater i USA är sperma och ägg en handelsvara, likaså upprättas affärsavtal mellan en surrogatmoder och de blivande föräldrarna.
– Men de här synsätten är för snäva och missar viktiga frågor som rör relationer, rättvisa, vad som är socialt accepterat, vad en kropp klarar av och hur maktrelationer mellan länder ser ut, menar Kristin Zeiler och Erik Malmqvist som är redaktörer för den nyutgivna Bodily Exchanges, Bioethics and Border Crossing.
– Att betrakta det som att man kan ”ge” eller ”sälja” exempelvis sperma för tankarna till att två parter är inblandade och så är det sällan. Att se på verksamheten som ett delande fångar bättre upp komplexa sociala relationer och att donationen är ett arrangemang som kopplar parterna till varandra en längre period, säger Erik Malmqvist.
Samhörighet med donatorn
Tidigare forskning visar att den som fått ett organ kan utveckla en känsla av samhörighet med organdonatorn eller dess släktingar, detsamma gäller för surrogatmödrar som knyter an till det blivande barnets föräldrar.
Problemet, som de båda perspektiven har gemensamt, menar Erik Malmquist, är att när väl varan är såld, eller bortgiven, betraktas det ett avslutat kapitel. Bytt är bytt och såld är såld. Vilket alltså inte stämmer överens med verkligheten.
I boken presenterar elva forskare olika etiska frågeställningar relaterade till kroppsligt delande. Bland annat skriver professor Erica Haimes om äggdonatorer i England, Leonardo D de Castro om transplantationer på Filippinerna och Donna McCormack om hur det koloniala arvet går igen i transplantationer. Erik Malmqvist själv väcker frågan om hur etisk klinisk forskning som görs i utvecklingsländer är.
Kontakt: Erik Malmqvist, docent i medicinsk etik, 013-28 23 32 eller 070-0850605, erik.malmqvist@liu.se
Boken: Bodily Exchanges, Bioethics and Border Crossing. Perspectives on Giving, Selling and Sharing Bodies. Utgiven på Routledge förlag
Det finns flera fördelar med att lastbilar i framtiden kör i så kallade fordonståg tätt efter varandra på våra motorvägar. Först och främst gör det minskade luftmotståndet runt lastbilarna att bränsleförbrukningen sjunker drastiskt. Tester visar att lastbilarna som följer ledarlastbilen kör samma sträcka på 16 procent mindre bränsle.
Även den främsta lastbilen gynnas av fordonståget – den minskar sin bränsleförbrukning med uppskattningsvis fem procent. Fordonståg, som kallas för platooning på engelska, spås även leda till bättre trafiksäkerhet och ett mer effektivt utnyttjat vägnät.
– Allt pekar på att fordonståg kommer att rulla på våra motorvägar inom några år. Produktutveckling och forskning har pågått länge. Men det kvarstår fortfarande många tekniska utmaningar som måste lösas, bland annat en tillförlitlig kommunikation mellan lastbilarna, säger Marcus Larsson som presenterar sin vid ett licentiatseminarium på Högskolan i Halmstad den 5 februari.
Antenner på båda backspeglarna
Lastbilarna i ett fordonståg kommunicerar med varandra över radio, via ett wifi-liknande protokoll, för att öka deras uppfattning om varandra och omgivningen. Marcus Larssons forskning syftar till att förbättra förutsättningarna för denna kommunikation.
– Eftersom kommunikationen sker via en relativt hög radiofrekvens så krävs det att antennerna i princip har fri sikt. Detta, i kombination med lastbilarnas storlek och geometri, samt att de kör i föränderliga miljöer, gör att en tillförlitlig kommunikation mellan fordonen är tekniskt komplicerad, säger Marcus Larsson.
Marcus Larsson har tittat på en lösning med två antenner per lastbil för att undvika radioskugga mellan fordonen – en antenn på varje backspegel. På så sätt kan systemet hela tiden använda den av de två antennerna som har fri sikt till övriga antenner i fordonståget, till exempel den antenn som befinner sig i en innerkurva. Marcus Larsson har även tagit fram en metod för att kommunikationen ska vara så uppdaterad som möjligt mellan fordonen, baserad på kvaliteten av tidigare informationsöverföring.
– Jag hoppas att resultaten av min forskning kan bidra till utveckling av effektiva fordonståg. Av miljöskäl är det viktigt att fordonstågen så snart som möjligt blir en verklighet, säger Marcus Larsson.
Hon kallar avhandlingen ”Vi kan ju sälja det övriga landet till hugade spekulanter”. Om tillhörighet, gemenskaper och handlingsmöjligheter i en förändrad ekonomi. Och det är i spåren av att järnbruksindustrin inte längre har samma betydelse i Mellansverige som hon diskuterar hur en del lyckas och andra lyckas mindre bra i den nya situationen.
– Jag beskriver hur människor med arbetarklassbakgrund i en liten ort gör för att påverka bilden av sig själva och sitt samhälle. När arbetsmarknaden i många mindre samhällen i Sverige har förändrats de senaste decennierna har vissa människor möjlighet att ”hänga med” och anpassa sig till den nya ekonomin, men alla har inte det.
Hon beskriver hur människor med lite mer sociala kontakter och självförtroende och därmed bättre möjligheter på arbetsmarknaden vinner på att peka på mer misslyckade och oönskade i samhället.
– Genom att anklaga andra får de lite mer framgångsrika tillfälle att berätta om sin egen förträfflighet och hur väl de anpassat sig till samhällets värderingar och krav, säger hon.
Värderingar som skiljer I människornas berättelse om sitt samhälle och arbetsliv finns många olika värderingar som skiljer mellan de Susanna Lundberg nämner som ”önskade” respektive ”oönskade” i samhället.
– De som inte haft möjlighet att anpassa sitt arbetsliv till den nya ekonomin blir anklagade för ”bristande motivation” eller ”fel egenskaper”, men många gånger handlar oförmågan att hänga med om brist på pengar eller sociala kontakter – vilket är ett annat sätt att säga låg klassposition eller underordning i samhället. Även möjligheten att flytta och pendla påverkas av vilka ekonomiska möjligheter och sociala kontakter man fått med sig genom livet.
Hur man får ett värde som samhällsmedborgare varierar över tiden. I jordbrukssamhället såg man till exempel med misstänksamhet på icke bofasta människor men när arbetsmarknaden krävde geografisk rörlighet förändrades den synen.
Hemortens betydelse
Men också lokalorten får betydelse för hur människor värderas. I Degerfors handlar mycket om de män som arbetar eller skulle kunna arbeta på Järnverket.
– Det är deras berättelse som i stor utsträckning formar kollektivet medan däremot kvinnornas värderingar har svårare att få lokalt fotfäste. De får i stället söka stöd på ett nationellt plan där jämställdhet och annat värderas annorlunda.
I Susanna Lundbergs avhandling är de senaste decenniernas förändringar på arbetsmarknaden utgångspunkt. Men hon menar att gränser mellan ”önskade” och ”oönskade” dras även vid andra breda förändringar i samhället, som till exempel nu med den stora flyktingströmmen.
– Jag hoppas att vi alla ska bli mer medvetna om att alla människor i samhället, både de framgångsrika och de mindre framgångsrika, behöver vara med och påverka både i lokalsamhället och i det vidare samhället. Genom att lyssna på fler än de vi vanligtvis har omkring oss kan vi förstå fler perspektiv på vårt gemensamma samhälle.
Katarina Ejeskär, professor i biomedicin, är en av de forskare som arbetar i bananflugelabbet och som startade upp det vid Högskolan i Skövde under våren 2015. Forskargruppen undersöker genetik och genfunktion i muskelsjukdomar, cancer och celiaki (glutenintolerans).
– Det man vill åstadkomma med denna typ av forskning är dels att få en bättre förståelse för sjukdomar och de gener som orsakar sjukdomen, för att kunna utveckla nya behandlingar och mediciner för exempelvis cancersjukdomar, säger Katarina Ejeskär.
Bananflugor har samma grundläggande celler som människor.
Katarina forskar på flera olika sjukdomar i det nya laboratoriet, men främst är det två typer av cancer som hon undersöker närmre; neuroblastom, som är en barncancertumör, och koloncancer. Hon undersöker också en gen hos barn som har glutenintolerans för att få mer klarhet i den sjukdomsbilden. När det gäller koloncancer tittar man bland annat på hur bakteriefloran i tarmen påverkar generna hos cancerpatienter med hjälp av bananflugans gener.
Ny generation på en vecka
– Det finns många fördelar med att forska på just bananflugor. De har kort generationstid, så på en dryg vecka har man en ny generation. På så sätt kan man få snabbare resultat i forskningen. Det som är så bra med just bananflugor är att de har samma grundläggande celler som människor, eller som alla levande organismer. Det gör att man kan använda bananflugor för att testa mutationer och se vad som händer i generna, säger Katarina Ejeskär.
Forskargruppen Biomedicinsk Genetik vid Högskolan i Skövde innehåller flera delprojekt där man analyserar data från kliniska material, funktionella studier görs i cellodling och i bananflugan.
För mer information, kontakta:
Katarina Ejeskär, professor i biomedicin, katarina.ejeskar@his.se, 0500-44 86 42
Bilen är tillverkad i liten pilotskala och innebär ett stort steg för att förverkliga visionen om nya lättviktsmaterial från skogen som en del av den framtida bioekonomin. När morgondagens lätta och bränslesnåla bilar kan tillverkas av material från skogen kommer det att innebära det ett uppsving för till exempel elbilar.
Anledningen att man väljer just kolfiberkompositer är att de är lätta, starka och har många användningsområden. Det som idag huvudsakligen begränsar efterfrågan är den höga kostnaden vilket gör att traditionell kolfiber främst används i produkter där prestanda och prestige är viktigare än prislappen.
Modellbilen med både karossen och batteriet tillverkade av kolfiber baserad på barrvedslignin.
Lignin är en biprodukt vid pappermassatillverkning som dock kan produceras kostnadseffektivt. Det leder till väsentligt ökad tillgång på råvara som dessutom är just biobaserad. Även normala bilar och andra vardagsprodukter skulle kunna tillverkas i ligninbaserad kolfiber. Lättare bilar innebär lägre energiförbrukning samt sätter elbilar i spel. Detta öppnar möjligheterna för framtidens fossilfria fordonsflotta.
– Parallellt med den här utvecklingen så pågår intensivt arbete med att utveckla de befintliga tillverkningsmetoderna för kolfiberkompositer. Vi tror på storskalig tillverkning av lättviktsmaterial och därför måste tillverkningsmetoderna för kompositer bli mer kostnadseffektiva.
– Det finns ingen anledning att tro annat än att dagens fossiloljebaserade kolfibrer kommer att kunna ersättas med ligninkolfibern i dessa tillverkningsprocesser, säger Birgitha Nyström, Forskningsledare för materialteknik på Swerea Sicomp.
Lätta material bra för elbilen
Göran Lindbergh, professor i kemiteknik på KTH, berättar att han tillsammans med Innventia i ett tidigare projekt testat lignin som elektrodmaterial i batterier. Det är detta forskningsarbete som han nu använt i forskningsarbetet. En av fördelarna med ligninbatterier är att de är miljövänliga då de kan tillverkas av förnybara råvaror.
– Lättheten är ju extra viktig för elbilar då batterierna därmed räcker längre. Ligninbaserad kolfiber är billigare än vanligt kolfiber, lignin är ju en restprodukt från skogen som i bästa fall eldas upp. Batterier med lignin skiljer sig för övrigt inte från vanliga batterier, säger Göran Lindbergh.
Han tillägger att forskarna så småningom skulle kunna gifta ihop kaross och batterier.
– Visst finns här en förbättringspotential, men vi har visat att ligninbaserade batterier fungerar tillräckligt bra för att gå vidare med dem, säger Göran Lindbergh.
Processlinje i pilotskala
– Samarbetet har definitivt varit en framgångsfaktor för utvecklingen. Med kompletterande kunskap om ligninråvara, kompositer och elektrokemi har vi kunnat lägga pusslet från tre olika håll, säger Anders Uhlin, projektledare på Innventia.
En färdplan för hur svensk ligninbaserad kolfiber ska bli tillgänglig inom en tioårsperiod lanserades nyligen av de inblandade instituten. Nästa steg enligt forskarna är en processlinje i pilotskala med kontinuerlig produktion för att kunna identifiera de utmaningar som alltid uppkommer vid uppskalning. Dessutom behövs större mängder kolfiber för att utvärdera kompositer och kompositdetaljer.
Forskningsarbetet har utförts inom det strategiska innovationsprogrammet Bioinnovation, en gemensam satsning av Vinnova, Formas och Energimyndigheten.
En rekonstruktion av sommartemperaturen i Europa under mer än 2000 år har just publicerats av 45 forskare från 13 länder i tidskriften Environmental Research Letters. Rekonstruktionen visar varma somrar från tiden kring Kristi födelse fram till 200-talet, följda av över lag kallare somrar från 300-talet till 600-talet. Varma somrar dominerade under vikingatiden och medeltiden innan generellt kallare somrar följde under Lilla istiden från 1300-talet till 1800-talet. En betydande uppvärmning ägde rum cirka 1920–1950 och återigen sedan slutet på 1980-talet. Rekonstruktionen bygger på data från trädringsserier och historiska dokument och återger mycket troget de temperaturer som uppmätts meteorologiskt i Europa sedan 1700-talet.
– Sommartemperaturerna i Centraleuropa och i Medelhavsområdet har varit exceptionellt höga de senaste 20 åren. Däremot var temperaturerna lika höga i Skandinavien under romartiden och vikingatiden. Det är inte så förvånande att konsekvenser av växthuseffekten syns först i Sydeuropa eftersom den naturliga variabiliteten i klimatet är mycket mindre där än här uppe i Norden, säger Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, en av forskarna bakom studien.
Underskattar framtida klimatförändringar
Undersökningen visar att de naturliga variationerna i sommartemperaturen i Europa har varit större än man tidigare trott och större än vad klimatmodeller visar. Det kan innebära att dagens klimatmodeller också underskattar framtida klimatförändringar och ökningar av värmeböljor. Stora vulkanutbrott, som kyler ned klimatet, och variationer i mängden energi från solen kan förklara en del av klimatförändringarna förr men inte uppvärmningen sedan 1990-talet.
Studien har koordinerats av professor Jürg Luterbacher från universitetet i Giessen, Tyskland:
– Vi har nu en detaljerad bild av hur sommartemperaturen har varierat i mer än 2000 år. Den kunskapen kan vi använda för att testa de klimatmodeller som används för att förutsäga framtida global uppvärmning.
Om studien: Luterbacher, Jürg et al., ”European summer temperatures since Roman times”, Environmental Research Letters 11 (2016): 024001, doi:10.1088/1748-9326/11/2/024001. Hela artikeln finns fritt tillgänglig att läsas i sin helhet på: http://iopscience.iop.org/article/10.1088/1748-9326/11/2/024001
Kontaktinformation: Fredrik Charpentier Ljungqvist, Historiska institutionen och Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, mobil 070-662 07 28, e-post fredrik.c.l@historia.su.se
Resultaten från avhandlingen visar att personer som behandlas för cancer i barndomen har ett behov av hälsofrämjande faktorer i form av kunskap och psykosocialt stöd från hälso- och sjukvården.
Familj och vänner kan också vara ett stöd under behandlingen och är därmed också en hälsofrämjande faktor. Vad som räknas som hälsofrämjande faktorer kan variera. För barnen som deltog i denna avhandling är hälsofrämjande faktorer meningsfulla relationer, rekreativa aktiviteter och en tillitsfull omgivning. I dessa faktorer ingår bland annat gemenskap med familjen, tillgivenhet till husdjur, vänskap, engagemang i lek och fritid och att känna sig trygg.
– Genom att tillfråga dem som det berör, i det här fallet barnen, förbättras möjligheterna att de hälsofrämjande insatserna blir bestående. Idag saknas det forskning inom detta område, säger Eva-Lena Einberg.
Syftet med avhandlingen var att utveckla kunskap om hur hälsa kan främjas hos barn med erfarenheter av cancerbehandling och hur hälsofrämjande interventioner baserad på denna kunskap kan utvärderas.
– Resultatet från denna avhandling bidrar med kunskap utifrån ett deltagarperspektiv, om behov och erfarenheter av hälsofrämjande faktorer för personer med erfarenhet av behandling för cancer som barn. Kunskapen kan ligga till grund för utvecklande av hälsofrämjande interventioner för dessa barn.
I avhandlingen har barn med erfarenhet av cancerbehandling deltagit i fokusgrupper där de utifrån fotografier de själva tagit diskuterat vad som främjar hälsa. Även vuxna som haft cancer som barn har svarat på ett frågeformulär om sina erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvården.
Informations- och betaltjänster för kollektivtrafikresenärer blir allt bättre men vid avvikelser i kollektivtrafiken är det fortfarande mycket svårt för resenärerna att få tillräcklig och aktuell information om hur resan kommer att kunna fullföljas.
För planerare, operatörer och trafikledning är det också en enorm utmaning i att skapa planer som medför flexibilitet i driften, att övervaka trafikläget och att styra de olika delsystemen på ett sätt som balanserar aktörernas interna prioriteringar med resenärernas.
Ökad samordning
Behovet av en ökad samordning mellan kollektivsystemens olika aktörer, inklusive resenärer, är idag därför betydande. BTH har nu fått forskningsmedel för att studera hur arbetet skulle kunna bli mer samordnat.
– Ett sätt skulle kunna vara att förädla och dela den data som finns på ett strukturerat sätt samt att i beslutsprocessen kommunicera preliminära beslut, planer och konsekvensanalyseri ett tidigare skede än vad som görs idag. Det kräver dock olika typer av IT-system och en del nya rutiner, berättar forskaren Johanna Törnquist Krasemann, som koordinerar det svenska deltagandet i projektet.
För resenärernas del hoppas forskarna att det ska bli enklare att överblicka och eventuellt påverka sina resealternativ, se effekten av förändringarna i större utsträckning än idag samt att få smidigare och mer tillförlitliga anslutningar.
Förutom BTH deltar Linköpings universitet, universiteten TU Delft i Nederländerna och EPFL i Schweiz samt industripartnerna IBM Research i Schweiz och ETRA i Spanien. Dessutom ingår ett antal lokala, regionala och nationella kollektivtrafikaktörer från de tre länderna. Projektet benämns TRANSFORM och kommer att pågå under 2016–2018.
