Specialisttandläkare Christina Diogo Löfgren har i en studie undersökt upplevelsen av muntorrhet i olika patientgrupper. Och det är inte självklart att patienter med konstaterat lite salivproduktion har störst besvär.
Att kunna mäta salivens skyddande funktioner är idag inte ett standardförfarande inom tandvården, som saknar säkra metoder för att via saliven tidigt urskilja de personer som är i risk att senare få allvarliga skador.
Nya mätmetoder behövs
– En person som har lite salivproduktion behöver nödvändigtvis inte besväras av muntorrhet medan en individ som har god salivtillströmning faktiskt kan göra det. Det räcker alltså inte enbart att mäta mängden saliv för att konstatera muntorrhet. Vi behöver hitta metoder som mäter salivens specifika skyddsfunktioner, säger Christina Diogo Löfgren, doktorand vid Odontologiska fakulteten, Malmö högskola.
I avhandlingen har 120 slumpmässigt utvalda malmöbor och 192 patienter på Tandvårdshögskolan fått svara på frågor om upplevelsen av muntorrhet. Enkäten var utformad så att sjukdom eller medicinering kunder uteslutas som påverkansfaktor. Utifrån svaren gjordes kliniska undersökningar som visade att både personer med och utan nedsatt salivproduktion upplevde muntorrhet. Det fanns också personer med nedsatt salivproduktion som inte hade några besvär alls. Inget samband mellan den uppmätta salivmängden och individens egna subjektiva upplevelse kunde alltså ses.
Svårt veta vad som ligger bakom upplevelsen
Christina Diogo Löfgren har undersökt salivens förmåga att spridas och bilda ett tunt skyddande skikt inne i munnen:
– Att personer med normal salivproduktion känner sig torra i munnen kan bero på kvalitativa förändringar i sammansättningen av saliven. Salivens smörjande och väntande funktioner har betydelse för själva upplevelsen. Problemet är att vi inte alltid vet vad som ligger bakom, säger Christina Diogo Löfgren, som också betonar att hon haft ett litet antal patienter att tillgå i studien. Målet för avhandlingen har varit att utvärdera de metoder som används för att diagnosticera muntorrhet samt att utforska nya kliniska metoder för att beskriva salivens kvalitet avseende hur väl saliven smörjer och väter i munhålan.
Efterfrågar mer forskning
Undersökningen visar att dagens metoder är otillräckliga. Christina Diogo Löfgren efterfrågar därför fler studier och mer forskning på området.
– De gränsvärden för låg respektive normal salivproduktion som använts sedan 1970-talet, säger inget om den uppmätta mängden är tillräcklig för att upprätthålla oral hälsa för den enskilda individen. Vi vet heller inte om de som upplever muntorrhet kan komma att behöva mer tandvård i framtiden, säger Christina Diogo Löfgren.
− Eftersom blomväxter har uppstått och utvecklats på land, så förväntar vi oss att ålgräs delar genetiska egenskaper med många landväxter, och genom att se på skillnader emellan dem kan vi undersöka hur anpassningen till en marin miljö har gått till, säger Mats Töpel, forskare vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet, som deltagit i arbetet med att sammanställa ålgräsets arvsmassa.
Ålgräs tillhör en liten grupp av blomväxter som har anpassat sig till ett liv i havet och är därför lämplig för att studera anpassning och evolution.
Mats Töpel ingår i en internationell sammanslutning av 35 forskargrupper som nu publicerar genomet (arvsmassan) för ålgräs (Zostera marina) i den vetenskapliga tidskriften Nature.
Ett liv på land inte längre möjligt
En intressant upptäckt forskarna gjort är att ålgräs inte bara saknar de speciella celler som blomväxter använder för att ”andas” med, alltså att ta upp koldioxid och släppa ut syre, utan de har helt förlorat de gener som behövs för att bilda dessa celler.
− Detta är ett bra exempel på hur evolution inte bara handlar om samlande av egenskaper, utan att även förlust av gener eller egenskaper kan vara fördelaktigt för en organism, säger Mats Töpel.
Ålgräset en nyckelart som hotas
Ålgräs ingår i en grupp växter allmänt kallade sjögräs och bildar vidsträckta undervattens-ängar längs stora delar av Europas, Nordamerikas och Asiens kuster. Ålgräset har anpassat sig till många typer av miljöer, allt från det varma vattnet vid sydliga breddgrader till arktisk kyla.
I de här miljöerna är ålgräset en viktig komponent i ekosystemet genom att binda sediment, och agera ”barnkammare” för fiskyngel och andra djur och har även en stor påverkan på vår miljö genom att binda stora mängder näringsämnen och koldioxid.
− Dessa ålgräs-ängar har på senare tid försvunnit från stora områden och mycket forskning pågår nu för att förstå hur dessa ekosystem fungerar, och vad vi kan göra för att skydda dem, säger Mats Töpel.
Ytterligare studier återstår
En organisms genom innehåller väldigt mycket information.
− Vi har än så länge bara skrapat på ytan. Det finns fortfarande massor av bioinformatiska analyser att göra på ålgräs. I och med att fler genom från andra organismer blir tillgängliga kan vi också göra nya jämförande undersökningar, säger Mats Töpel.
Forskningsarbetet har letts av professor Jeanine Olsen vid universitetet i Groningen, Nederländerna, som under delar av arbetet varit gästprofessor vid Göteborgs universitet och då varit associerad med Linnécentrum för marin evolutionsbiologi (CeMEB,).
Kontakt: Mats Töpel, forskare inom CeMEB vid institutionen för marina vetenskaper, Göteborgs universitet mats.topel@marine.gu.se , mobil: 070-406 5292, telefon: 031-786 3738
– Ledarskap bygger på kommunikation och organisationer gynnas av att öka medvetenheten om kommunikationen mellan ledare och medarbetare, säger Solange Hamrin, doktorand.
I Solange Hamrins avhandling har begreppet kommunikativt ledarskap teoretiserats och utforskats i tre svenska nationella och multinationella organisationer. Avhandlingen ger ett ramverk för att kunna förstå och utveckla kommunikativt ledarskap inom organisationer. Här ingår en definition av begreppet, åtta principer och de fyra kommunikativa beteendena hos ledare – att strukturera, utveckla, interagera och representera.
Involverar sina medarbetare
En kommunikativ ledare definieras som en ledare som involverar sina medarbetare i beslutsfattandet genom feedback och dialog samt är närvarande och öppen. Centralt för ett kommunikativt ledarskap är att organisationen (högsta ledningen) måste vilja och tillåta att kulturen förändras för att skapa en kommunikativ organisation. Där kan avhandlingens definition, principer och kommunikativa beteenden visa vägen.
– Det är relevant att se på relationen mellan organisationens kontext och ett kommunikativt ledarskap, eftersom det är i den relationen det går att lyfta fram utmaningar samt medvetna och omedvetna motstånd på vägen till en mer kommunikativ organisation, säger Solange Hamrin.
En kommunikativ ledare kan bidra till organisationens resultat bland annat genom att skapa tydliga roller för medarbetare, engagemang, gruppsamhörighet och förtroende.
Ledarskapet formas av kulturen
– Ramverket för kommunikativt ledarskap kan användas i den praktiska vardagen för att utveckla ledares kommunikativa förmåga. Det går att mäta och det går att utveckla anpassade index för olika organisationer, säger Solange Hamrin.
Resultaten i avhandlingen visar också att det kommunikativa ledarskapet alltid formas av den aktuella organisationskulturen, det sociala sammanhanget och det specifika kommunikationsklimatet.
– En kommunikativ ledare i Sverige skiljer sig från undersökta ledare i USA, Frankrike och Indien eftersom människor som involveras i kommunikationsprocesserna har olika förståelse, behov och förutsättningar. Det finns en grundtanke i Sverige om delaktighet, demokrati och konsensus, men även det kan tolkas olika i de undersökta organisationerna, säger Solange Hamrin.
Avhandlingen “Communicative leadership: (Re)Contextualizing a Swedish Concept in Theory and within Organizational Settings” försvaras vid Mittuniversitetet Campus Sundsvall 29 januari 2016.
Kontakt: Solange Hamrin, doktorand i medie-och kommunikationsvetenskap, 010-142 84 13, e-post: solange.hamrin@miun.se
Sedan 2007 har professor Magnus Essand tillsammans med forskarna Justyna Leja-Jarblad och Kjell Öberg vid Uppsala universitet utvecklat en helt ny behandling mot neuroendokrina tumörer. Behandlingen består av ett onkolytiskt virus som har visat sig vara anmärkningsvärt effektivt för att förstöra neuroendokrina tumörer i möss.
Tack vare donationer från tusentals personer, inklusive en stor gåva på två miljoner schweizerfranc från den nu framlidne entreprenören Vince Hamilton, har Onkolytiska virusfonden samlat tillräckligt med medel för att Magnus Essand och hans forskningsgrupp ska kunna påbörja kliniska studier.
Det blir världens första kliniska studier med ett genmodifierat virus som specifikt angriper neuroendokrina tumörer. Virusbehandlingen har döpts till AdVince, som ett erkännande av Vince Hamiltons engagemang och starka stöd till denna forskning.
Många krav måste uppfyllas
Läkemedelsverket och den regionala etikprövningsnämnden i Uppsala, har nyligen gett klartecken till att börja behandlingen av patienter. Många krav måste uppfyllas inför en klinisk prövning på människor och det har tagit två år att få beskedet, från det att virusbehandlingen AdVince var framtagen.
– Det känns förstås väldigt bra, säger Magnus Essand.
– Vår första patient har i dagarna skrivit på om att delta i behandlingen och successivt kommer fler att kunna behandlas. De första 12 patienterna kommer att ingå i en Fas I-studie där dosen successivt ökas för att se om det finns eventuella biverkningar. När vi fastställt en tolererbar dos, kommer ytterligare patienter att behandlas i en så kallad Fas IIa-studie, där huvudsyftet är att titta på behandlingseffekter. Maximalt kommer vi att kunna behandla 35 patienter, berättar Magnus Essand.
Själva behandlingen kommer att ske vid Akademiska sjukhuset, under ledning av läkare Kjell Öberg, professor emeritus i onkologisk endokrinologi vid Uppsala universitet.
Forskargruppens arbete med ett onkolytiskt virus har tidigare uppmärksammats i media, bland annat i långa reportage av journalisten Alexander Masters i de brittiska dagstidningarna The Telegraph och The Guardian. Masters artiklar väckte stor uppmärksamhet och han initierade också en crowdfunding-kampanj från Storbritannien.
Artiklar i brittisk media:
The Telegraph, 31 Aug 2012: A virus that kills cancer: the cure that’s waiting in the cold
The Guardian, 4 Jan 2013: Two medical pioneers aim to trial a cancer-killing virus. I aim to help out
The Telegraph, 15 Juni 2013: Is it time for the public to start funding cancer research?
Läs mer om Onkolytiska virusfonden.
För mer information kontakta: Magnus Essand, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, tel: 070-3449579, e-post: magnus.essand@igp.uu.se
Justyna Leja-Jarblad, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, tel: 076-2678957, e-post: justyna.leja-jarblad@igp.uu.se
Författarna till Medeltidens genus, många verksamma vid Göteborgs universitet tar sin utgångspunkt i begreppet genus.
− Kvinnorna har sällan betraktats som handlande historiska aktörer, ett synsätt vi ville utmana. En central fråga i boken är därför hur samspelet och kommunikationen fungerade mellan könen, säger professor Lars Hermanson som är redaktör för boken tillsammans med universitetslektor Auður Magnúsdóttir, bägge historiker versamma vid Göteborgs universitet.
Giftermålsallianser
Boken har ett mångvetenskapligt perspektiv där litteraturvetenskapliga, konstvetenskapliga och historiska infallsvinklar kombineras. Här behandlas till exempel kvinnornas roll som kulturbärare.
− Inom eliten upprättades ofta giftermålsallianser med kvinnor tillhörande utländska furstehus, vilket innebar att dessa drottningar och furstinnor spelade en viktig roll för att införa nya kulturella impulser i Norden, säger Auður Magnúsdóttir.
Bysantiskt inflytande inom den nordiska kyrkokonsten främjades till exempel av drottning Margareta Fredkulla i Danmark, vilket konstvetaren Ulla Haastrup och historikern John Lind skriver om i boken. Också införandet av hövisk litteratur vid hoven tas upp i ett kapitel om drottning Eufemia och Eufemiavisorna.
Vidare diskuteras hur traditionella könsroller i vissa sammanhang kunde överskridas inom den mytologiska världen, till exempel sköldmöer som väljer krigarlivet framför hustrurollen eller Oden när han sejdar (fornnordisk magi var traditionellt förbehållet kvinnor).
Kristnandet fick stora konsekvenser
Medeltidens genus tar upp kvinnors och mäns roller inom kultur, rätt och samhälle under perioden 300- till 1500-talet. Under de 1200 åren förändras rollerna, bland annat innebar Nordens kristnande ett successivt införande av det kristna monogama äktenskapet, vilket framförallt under hög- och senmedeltid fick stora konsekvenser.
− När äktenskapet blev ett juridiskt bindande kontrakt uppstod fasta regler för arv och ägande. Det påverkade både män och kvinnor. Arvstvister löstes då mer sällan genom fejd utan istället strävade parterna efter att lösa konflikter via det offentliga juridiska systemet, säger Auður Magnúsdóttir.
Ett annat exempel på förändringar som delvis kan förknippas med urbaniseringen är gillenas ökande betydelse i Norden under hög- och senmedeltid. Gillena var en viktig social organisation som verkade vid sidan av familjen och hushållet. Här rådde andra könsroller som byggde på jämlikhetsideal förknippade med brödraskap och systerskap.
Kvinnorna i majoritet
− Den höga andelen kvinnliga medlemmar i gillena är förvånande. En av författarna i boken visar att i vissa gillen var kvinnorna faktiskt i majoritet. Gillena var kristet religiösa sammanslutningar och de är ett exempel på att kristendomens införande inte självklart innebar att kvinnornas underordning stärktes, vilket tidigare forskning hävdat, säger Lars Hermanson.
Införandet av det kristna äktenskapet som ett juridiskt bindande kontrakt kan också bidragit till att kvinnor ur vissa aspekter fick en starkare rättslig ställning, vilket ter sig som något överraskande. Det svenska lagmaterialet visar även att man i flera landskap slog vakt om att oäkta barn hade rätt till arv − ett förhållande som inte uppmärksammats tidigare.
Bidragen i boken behandlar inte bara Norden utan även hur könskonstruktioner påverkades och förändrades genom inflytande från samtida ideologiska strömningar i Europa. Därmed visar boken flera exempel på hur ideologi rörande kön omsattes i praktiken.
Mer information: Lars Hermanson, telefon: 031-786 4512, e-post: lars.hermanson@history.gu.se”>lars.hermanson@history.gu.se
Auður Magnúsdóttir, telefon: 031-786 4626, 0705 39 57 08, e-post: audur.magnusdottir@history.gu.se
Eva Lindell har i sin forskning granskat hur svensk massmedia – dagspress, fackpress, pressreleaser med mera – konstruerar framtidens arbetsmarknad som fenomen.
Resultatet visar bland annat bilden av ett samhälle där utvecklingen går allt snabbare med högre krav på ökat tempo, flexibilitet och produktivitet. Budskapet i massmedia är att vi måste jobba mer, fortare och vara allt mer tillgängliga.
Eva Lindell visar hur massmedia istället skulle kunna beskriva en samhällsutveckling där vi kan dra ner på tempot, jobba mindre och spendera mer tid med våra familjer och barn.
– Varför förs inte den diskussionen? Har vi en föreställning om att vi måste jobba mer istället för att ta det lite lugnare kommer vi att anpassa oss efter det. Vi behöver ändra våra sanningar, säger hon.
Lär ut yrkeskunskapen till kvarterets barn
Eva Lindell har ett konkret förslag för hur framtidens arbetsmarknad borde se ut:
– Barn och ungdomar beskrivs med rätta som en central grupp på framtidens arbetsmarknad. Om vi leker med stereotyperna och använder massmedias bild av den manlige ingenjören, men tänker oss att han istället för att arbeta mer, uppmanas att gå ner i arbetstid för att omsätta sin yrkeskunskap tillsammans med kvarterets barn, skulle det finnas gott hopp för den tekniska kompetensen på framtidens arbetsmarknad, säger hon.
Hon hänvisar till siffror och påståenden som används i massmedia om framtidens arbetsmarknad: att antalet arbetstillfällen på den svenska arbetsmarknaden kommer att halveras inom 20 år, att 400 000 personer utgör det totala antalet arbetssökande i Sverige idag samt att om barnomsorgen utökades skulle den kvinnliga arbetskraften kunna ökas med motsvarande 440 000 heltider.
– Ett alternativt framtidsscenario skulle därmed kunna vara att människor bara behöver arbeta hälften så mycket som idag, eller hälften så snabbt. Så tänk om massmedia istället skrev om att män i samma utsträckning som kvinnor behövde arbeta deltid? Om män arbetade deltid i samma utsträckning som kvinnor gör idag, skulle rimligtvis ett stort antal heltider frigöras från arbetsmarknaden.
Talande tystnad om könssegregerad arbetsmarknad
Massmedia återskapar segregationen mellan könen genom att yrkesgrupper kategoriseras indirekt med hjälp av kön där ingenjören som norm kategoriseras som man, medan undersköterskan, den offentligt anställda, som norm kategoriseras som kvinna.
– Samtidigt som bilden reflekterar verkligheten är det viktigt att det finns alternativ och att de som är unga idag får fler möjliga sociala identiteter som inte bygger på hur arbetsmarknaden sett ut historiskt, säger Eva Lindell.
Forskning om hållbart samhälle
Projektet Framtidens arbetsmarknad ryms inom ramen för Samhällskontraktet. Mälardalens högskola, Eskilstuna kommun, Västerås stad, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland samverkar för att stärka regionen. Rapporten ”Framtidens arbetsmarknad i massmedia” är delrapport nummer två i en serie.
Läs hela rapporten: http://www.mdh.se/samverkan/projekt/samhallskontraktet/2.2049/projekt/framtidens-arbetsmarknad-1.75753
Läs mer om Samhällskontraktet: http://www.mdh.se/samverkan/projekt/samhallskontraktet
Kontaktinformation: Eva Lindell, doktorand, 021-10 14 65, eva.lindell@mdh.se
Jessika Hedén, kommunikatör, 021-10 15 86, jessika.heden@mdh.se
– Jag är speciellt förvånad över de känslor som kommer till uttryck i domarna, säger Laura Ervo, professor i rättsvetenskap vid Örebro universitet som använt en för jurister okonventionell metod för att spåra attitydförändringarna.
Laura Ervo har valt diskursanalys som vetenskaplig metod för studera domar från Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, Europadomstolen, i Strasbourg.Syftet var att nå fram till de betydelser som rättsdogmatiken inte klarar av att hitta.
Det var en känsla som väckte hennes intresse.
– Jag har studerat Europadomstolens rättsfall sedan slutet av 80-talet och märkte för 10-15 år sedan att retoriken och attityderna förändrades utan att någon lade märke till det. Med en diskursanalys har jag nu kunnat bevisa att det faktiskt är på detta sätt.
Analysen har precis publicerats i tidskriften Semiotica med titeln The hidden meanings in the case law of the European Court for Human Rights.
Fyra fall mellan 1997 och 2011
Laura Ervo har nagelfarit fyra prejudikat från domstolen. I den första från 1997 hittar hon skrivningar som lyfter fram den enskildes intressen som ett kärnvärde. Det handlar om anonyma vittnen och motparten i detta fall, en polis och som sådan en representant för staten, har visserligen rättigheter men de rankas lägre.
Den attityden förbytts allt mer i domarna från 2006, 2010 och 2011. I urvalet spårar Laura Ervo allt fler uttryck för att domstolen visar ett växande intresse och förståelse för staten. Alla fallen handlar om män som fört sin sak vidare till Europadomstolen efter att ha blivit dömda för olika brott.
I fallet med en lokal knarklangare som tvingats ta kräkmedel visar ordvalet att domstolen inte tycker att denna olagliga och omänskliga metod gör bevisen obrukbara i rätten. Förfarandet strider också mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter, men Europadomstolens formuleringar visar en stor förståelse för statens intresse att utreda det ursprungliga brottet.
De två andra fallen handlar om grövre brott, ett där polisen använt hot om våld och ett där ett hotat vittnen sluppit uppträda rätten. De dömda har sedan vänt sig till Europadomstolen. I dessa fall lyfter Laura Ervo fram en lång rad formuleringar som visar på en allt hårdare attityd mot dem som vill ha sin sak prövad, medan motparten, staten, visas allt mer förståelse.Men det finns också resonemang som ger en motbild och även dubbeltydiga meningar i domstolen formuleringar.
Laura Ervo konstaterar att Europadomstolen till och med uttrycker känslor, och att det är extremt ovanligt i europeiska domstolar. En diskursanalys inom processrätten är inte helt okontroversiellt, även om intresset växer.
– Jag hoppas det blir en diskussion om det jag visar på, inom forskningen men också att domstolar börjar fundera på vilken retorik de använder. Just nu tycker jag att det bara händer så mycket omedvetet.
Kontaktinformation: Laura Ervo, laura.ervo@oru.se
Alzheimers sjukdom kännetecknas av att nervceller i hjärnan förtvinar, särskilt i områden som är viktiga för minnet. Det är vår vanligaste demenssjukdom. Exakt vad som orsakar celldöden är inte klarlagt, men många år innan de första symtomen uppträder sker tidiga, sjukliga förändringar, så som inlagring av proteinet amyloid i form av amyloidplack, ansamling av tauprotein och inflammatoriska förändringar som slutligen leder till en försämrad koppling mellan nervceller. Exakt hur tidsförloppen ser ut i denna händelsekedja är fortfarande en obesvarad fråga.
Minnestester och undersökning med PET-kamera
Genom att studera personer i familjer med kända alzheimermutationer som därmed har en kraftigt ökad risk att insjukna i sjukdomen kunde forskarna undersöka förändringar som uppkommer mycket tidigt under sjukdomsutvecklingen. I studien deltog medlemmar från familjer med fyra olika kända alzheimermutationer och en grupp patienter med icke ärftlig, så kallad sporadisk Alzheimers sjukdom. Alla deltagare genomgick minnestester och undersökning med positronemissiontomografi (PET-kamera), vilket innebär att radioaktiva spårmolekyler med kort halveringstid injiceras i blodbanan för att nå hjärnan.
I studien användes spårmolekylerna PIB, Deprenyl och FDG för att studera mängden amyloida plack och inflammatoriska förändringar i form av aktivering av astrocyter, den vanligaste stödjecellstypen i hjärnan. Forskarna undersökte också hjärnans nervcellsfunktion genom att mäta glukosmetabolismen. För att kunna följa förändringar över tid upprepades PET-undersökningarna efter tre år i hälften av de drygt femtio studiedeltagarna.
Förändringar 20 år innan minnesproblem uppstår
Hos mutationsbärarna fanns amyloidplack och inflammatoriska förändringar nästan tjugo år innan beräknad debut av minnesproblem. Den ökade mängden astrocyter var högst vid tidpunkten när amyloida plack började ansamlas i hjärnan. Nervcellsfunktionen, i form av glukosmetabolism, började minska ungefär sju år före förväntade minnesbesvär. De individer i familjer med ärftlig Alzheimers sjukdom som inte bar på någon mutation hade inga onormala förändringar i hjärnan.
– Inflammatoriska förändringar i form av ökad mängd astrocyter tycks vara ett mycket tidigt tecken som kan indikera start av sjukdomen. Astrocytaktiveringen är som högst ungefär tjugo år före förväntade symtom och därefter minskar den, till skillnad från ansamlingen av amyloidplack som ökar konstant med tiden till symptom. Ansamlingen av amyloidplack och ökad mängd astrocyter uppvisar således motsatta tidsförlopp säger forskningsledare Agneta Nordberg, professor vid institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle, Karolinska Institutet och överläkare vid Geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset.
Kan leda till nya läkemedel
Dessa studier visar att sjukdomsprocesser bakom Alzheimers sjukdom startar många år innan sjukdomssymptomen märks och att det bör vara möjligt att sätta in skyddande behandling tidigt. I dag finns ingen behandling som kan bota alzheimer och de flesta mediciner riktar in sig på att lindra symtomen. Forskarna bakom studien menar att fynden indikerar att astrocyter kan vara ett möjligt mål för utveckling av nya läkemedel.
Studiens förstaförfattare är Elena Rodriguez-Vieitez, senior forskare vid samma institution som Agneta Nordberg. Forskningen har finansierats med stöd av bland annat Vetenskapsrådet, Stiftelsen för strategisk forskning (SSF), Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, SLL KI ALF-medel, Swedish Brain Power, Hjärnfonden, Alzheimerfonden och GE Healthcare.
Publikation: ”Diverging longitudinal changes in astrocytosis and amyloid PET in autosomal-dominant Alzheimer’s disease”, Elena Rodriguez-Vieitez, Laure Saint-Aubert, Stephen F. Carter, Ove Almkvist, Karim Farid, Michael Schöll, Konstantinos Chiotis, Steinunn Thordardottir, Caroline Graff, Anders Wall, Bengt Långström and Agneta Nordberg, Brain, online 27 January 2016, doi: http://dx.doi:awv404.
Kontaktinformation: Agneta Nordberg, professor, överläkare, Centrum för Alzheimerforskning. Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle vid Karolinska Institutet. E-post: Agneta.K.Nordberg@ki.se
Åldersrelaterade förändringar i ögats gula fläck, så kallad makuladegeneration, är en vanlig orsak till allvarlig synförlust hos personer över 60 år. De läkemedel som finns, och som ges genom en injektion i ögat, kan dock bara bromsa synnedsättningen i den så kallade ”våta” varianten.
Lång kö till behandling
Eftersom sjukdomen är kronisk krävs kontinuerlig behandling. Avgörande för behandlingens framgång är att skoven med nya våta förändringar upptäcks i ett tidigt skede, innan det uppstår en bestående skada på syncellerna.
Men kön till behandling är lång, och under kötiden riskerar patienter att förlora synfunktion som inte går att återställa.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har nu utvecklat två nya syntest för mobiltelefoner. Apparna, som utvecklats under ledning av forskaren Lars Frisén, gör det möjligt att testa synfunktionen hemma och sedan sända testresultaten till en ögonklinik för analys. En avhandling som utvärderat syntesterna visar att de skulle kunna ersätta en del av de kontroller som idag görs på ögonmottagningar.
Apparna bättre än vanlig undersökning
– Våra studier visar att apparna är bättre än de traditionella undersökningar som görs på kliniken. Det öppnar för möjligheten att apparna skulle kunna ersätta många patientbesök, och på så sätt både frigöra sjukvårdsresurser och minska väntetiderna, säger doktoranden Christina Winther.
Båda testerna är självinstruerande. Det ena, med produktnamnet MultiBit, använder siffror uppbyggda av små ljusstarka prickar. Siffrorna visas en mycket kort stund på skärmen och försvinner sedan, och patientens uppgift att är högt för sig själv säga de siffror som visas. Genom att variera antalet prickar varieras också svårighetsgraden. Svaren spelas in och jämförs sedan med facit, därefter kan resultaten skickas till kliniken.
Bokstäver i stället för siffror
Den andra appen, kallad Celego, fungerar enligt samma princip men är ett lästest som visar både bokstäver och siffror i ständigt nya kombinationer och storlekar.
– Att kunna läsa bättre efter behandlingen är det som många patienter anser mest värdefullt i det dagliga livet. Idag undersöker vi inte detta på ett kontrollerat sätt, men denna app gör det möjligt att på ett enkelt och standardiserat sätt undersöka patientens läsfömåga och läshastighet, säger Christina Winther.
Avhandlingen Aspects on Function in Age-Related Macular Degeneration försvaras vid en disputation den 29 januari.
FAKTA
Makuladegeneration skadar funktionen i det centrala synfältet vilket drabbar bland annat läsförmåga och detaljseende. Tillståndet behandlas genom att läkemedlet injiceras i ögat i samband med ett enklare operativt ingrepp.
Kontakt: Christina Winther, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, christina.winther@vgregion.seoch Lars Frisén, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, lars.frisen@telia.comHandledare Bertil Lindblom, bertil.lindblom@neuro.gu.se
För drygt tvåtusen år sedan växte en bosättning och ett gravfält fram parallellt i Tjärby i södra Halland. Boplatsen och gravfältet kom att utvecklas och förändras simultant under ett antal generationer, innan de övergavs. I samband med en omläggning av väg 117 öster om Tjärby kyrka, några kilometer norr om Laholm, genomfördes arkeologiska undersökningar på platsen.
− Gravarna skilde sig dock avsevärt från hur periodens gravskick brukar te sig. På Tjärbygravfältet gravlades 73 kremerade individer – män, kvinnor och barn i alla åldrar – med keramikkärl och med metallföremål av brons och järn. Här upphör dock likheten med periodens typiska västsvenska urnegravar, säger Per Wranning, avhandlingens författare som ledde utgrävningarna.
I inga fall av gravläggningarna i Tjärby hade gravkärlen nämligen fungerat som behållare för de brända benen. I stället har den månghundraåriga gravläggningstraditionen präglats av att ett kärl har följt med på kremationsbålet, där det har spruckit av den höga temperaturen. Därefter har kärldelarna lagts ned ”huller om buller” i graven tillsammans med de brända benen. I vissa fall har även gravgåvor av metall placerats i graven, en praktik som tidigare inte uppmärksammats i regionen.
Gravläggningstradition som förbisetts tidigare
Per Wranning visar i sin avhandling att det finns fler exempel på denna gravläggningstradition i hela södra Halland, som inte forskarna tagit hänsyn till förut. För att finna fler samtida exempel på denna företeelse måste man dock söka sig utåt, närmare bestämt till Fyn, östra Jylland, Bornholm, norra Tyskland och Polen.
Kombinationen med denna sydhalländska gravläggningstradition och för södra Sverige förhållandevis ovanliga kärltyper och metallföremål, samt närvaron av tvåskeppiga långhus i sydligaste Halland är tydliga tecken på långväga, sannolikt vittförgrenade, marina kontaktnät inom Kattegatt, Samsö bält, Stora bält och den södra Östersjöregionen. Tvåskeppiga långhus är väldigt avvikande för perioden i hela Skandinavien, där treskeppiga långhus har varit den allmänt förhärskande byggtraditionen alltifrån äldre bronsålder till yngre vikingatid.
Långväga – och långvariga – kontakter
Per Wrannings slutsats är att detta sammantaget vittnar om inte bara långväga utan även långvariga kontakter, där inte bara föremål utan även viktiga traditioner delats.
− Södra Halland förefaller ha varit ett tredje rum; ett område som har påverkats av omfattande kulturutbyten över långa avstånd och tagit sig an många nya influenser, men samtidigt också omvandlat dem till något eget i en uppblandning mellan inhemska och importerade traditioner, säger han.
Per Wranning bor i Falkenberg och är yrkesverksam vid Kulturmiljö Halland, Stiftelsen Hallands länsmuseers uppdragsarkeologiska avdelning i Halmstad. Han fungerade som projektledare vid undersökningarna av bosättningen och gravfältet i Tjärby under åren 2007 och 2008, i samband med omläggningen av väg 117.
Avhandlingens titel: Tjärby – lokala sedvänjor och långväga kontakter. Förromerskt grav- och byggnadsskick ur ett halländskt perspektiv. Avhandlingen kan beställas från Kulturmiljö Halland via e-post: kansli@kulturmiljohalland.se eller på telefon: 035–19 26 00
Den finns också publicerat digitalt: http://hdl.handle.net/2077/41071
Kontaktinformation: Per Wranning, e-post: per.wranning@kulturmiljohalland.se
– På sikt tror jag att den här typen av forskning kommer att bli mycket betydelsefull för diagnostik och prognostik, alltså förutsägelser, av cancer, säger Benjamin Ulfenborg
Cancer är den näst vanligaste orsaken till dödsfall över hela världen, i fjol drabbades drygt 60 000 svenskar av cancer. Ett stort fokus inom cancerforskningen ligger på att upptäcka biomarkörer, varningstecken, relaterade till cancer.
Varningstecken
– En biomarkör är en biologisk molekyl i vävnader och kroppsvätskor och som kan användas för att förutsäga eller bedöma sjukdomstillstånd. Syftet med min avhandling är just att utveckla ”verktyg” för identifiering och utvärdering av nya biomarkörer, berättar Benjamin.
Benjamin Ulfenborg arbetar med bioinformatik, vilket bland annat handlar om att utveckla algoritmer som kan lösa biologiska problem, i det här fallet att hitta biomarkörer. Algoritmer kan jämföras med ett datorprogram med en systematisk funktion.
– Förenklat kan man säga att jag letar efter skillnader i funktionen hos mikroRNA mellan friska celler och tumörer och på så sätt kunna avgöra om ett cellprov kommer från tumör eller inte.
Storskaliga analyser
Var Benjamin tänker fortsätta sin forskning är inte riktigt klart, men siktet är inställt på analys av storskalig data.
– Jag har inget emot att stanna på Högskolan i Skövde, eftersom det här finns forskning som passar mig bra och som jag är intresserad av.
Benjamin Ulfenborg är doktorand vid Institutionen för biovetenskap på Högskolan i Skövde och knuten till Institutionen för hälsovetenskap och medicin vid Örebro Universitet. han disputerar onsdag 3 februari 2016 Insikten (Portalen), Högskolan i Skövde.
Avhandling: Genome-wide discovery of miRNAs using ensembles of machine learning algorithms and logistic regression
För mer information, kontakta: Benjamin Ulfenborg, Högskolan i Skövde, 0500-44 86 83, benjamin.ulfenborg@his.se
Gräshoppor, honungsbin och mjölbaggar är möjlig mat för oss i Sverige i framtiden.
Nu är det klart med en förstudie till projektet Måltidslaboratoriet, som har syftet att reda ut om Örebro universitet ska vara en del i den omställning som måste till för att föda en växande världsbefolkning.
– Det handlar om att kartlägga förutsättningarna för storskalig insektsodling, 3D-printning av mat och förpackningar, något som inkluderar forskare från fler institutioner och näringslivet, berättar projektledaren Annika Grälls.
Printade insekter
3d-skrivare har varit en het produktgrupp under flera år och tillverkarna har gått från att smälta plast till att skriva ut regelrätt föda.
Det är Region Örebro län som nu har beslutat om nästan 900 000 kronor till förstudien. Förutom Restaurang- och hotellhögskolan, RHS, i Grythyttan och flera företag involverar projektet också Alfred Nobel Science Park och Tillverkningstekniskt Centrum, TTC.
– Tekniken med 3D-utskrifter skulle kunna användas för att printa mat utifrån hållbara råvaror som mjöl av insekter, gräs eller alger, säger Annika Grälls.
Hållbar utveckling kräver nya sätt att tänka
Bakgrunden till projektet är den globala utvecklingen med en växande befolkning, begränsade naturresurser och klimatförändringen. Den kombination kräver ett nytt hållbart sätt att tänka om hur och vad vi äter, och om framtagningen av livsmedel.
– Det finns flera faktorer som talar för insekter som människoföda – de är näringsrika, snabbväxande och går att odla i städer. Och redan idag är insekter föda för två miljarder människor, säger Annika Grälls.
Insekter är eftertraktade som livsmedel i stora delar av världen, men är kanske inte lika aptitretande för de allra flesta här i Sverige än. 3d-tekniken kan dock göra det möjligt att paketera dessa nyttiga och mer hållbara ingredienser på ett sätt som bättre passar våra smaksinnen.
Tanken med Måltidslaboratoriet är att skapa en internationellt konkurrenskraftig miljö för innovationer där forskning och näringsliv samverkar kring produktion, konsumtion och logistik kring måltider. Under förstudien planeras även en resa till ”Basque Culinary Center” i San Sebastian för att skapa kontakter. Det nordiska och det spanska köken är framträdande i den nya gastronomin och Stefan Wennström, prefekt på RHS, ser utbyte av lärare och studenter som ett led i utvecklingen.
Förstudien ska vara klar till första september i år.
Kontaktinformation: Annika Grälls, 076-941 02 95, annika.gralls@oru.se
Valentin Dubois heter en av de forskare vid avdelningen Mikro- och nanosystem på KTH som studerat nanosprickorna och hur dessa kan skapas.
Han berättar att metoder för att få sprickorna att uppstå i material är kända sedan tidigare. Fram till idag har det trots detta varit en stor utmaning att skapa gapen.
– Med hjälp av vår metod behöver vi inte skapa mönster i materialet för att få sprickorna att skapas just där, de uppstår automatiskt så fort vissa kriterier är uppfyllda. Det vi behöver göra är att skapa ett mönster runt omkring det område där sprickorna ska uppstå. Detta mönster i materialstrukturen är betydligt större än sprickorna, och därmed enkla att skapa. Det är bland annat det som är bra med vår metod, säger Valentin Dubois.
Förutspår sprickornas karaktärsdrag
Själva det vetenskapliga resultatet, det som någon forskare tidigare inte kunna göra, är att KTH-forskarna exakt kan förutspå sprickornas karaktärsdrag. Därmed kan de redan på förhand med enkel matematik bestämma parametrar som hur breda sprickorna ska vara, från 100 nanometer ner till under 5 nanometer. Därtill är materialet med sprickorna enkelt att massproducera.
Dessa nanometerstora sprickor i material med elektrisk ledningsförmåga kan användas till att studera molekylers grundläggande elektriska egenskaper, och hur samma molekyler interagerar med ljus.
– Den förklaringen är förstås väldigt vetenskaplig. På en mindre abstrakt och mer tillämpbar nivå förutspår forskare att nanosprickor skulle kunna bidra till nästa generations elektronik. Det vill säga göra datorer och mobiler mer effektiva – detta genom snabbare processorer, lägre energiförbrukning och datorminnen med bättre kapacitetet, säger Valentin Dubois.
Tillämpningsområde inom vården
Han lägger till att det även skulle kunna gå att använda materialet med sprickorna som beståndsdel i biosensorer som används för DNA-sekvensiering, att upptäcka och fånga in enskilda molekyler och gassensorer.
– Sådana tillämpningar återfinns traditionellt inom sjukvården och medicinsk forskning, men även i så kallad wearable electronics. Det vill säga kläder med inbyggd elektronik, säger Valentin Dubois.
Valentin Dubois har tillsammans med KTH-forskarna Frank Niklaus och Göran Stemme precis fått en vetenskaplig artikel om forskningen publicerad i den vetenskapliga tidskriften Advanced Materials. Du hittar artikeln här bit.ly/1WwJqDM
Kontaktinformation: Valentin Dubois på 073 – 765 23 92 eller valentin.dubois@ee.kth.se.
För personer med njursvikt finns det två behandlingsalternativ tillgängliga: hemodialys och njurtransplantation. Martin Gunnarssons är doktorand i etnologi och knuten till Södertörns högskola samt till Lunds universitet. I hans studie står de former av person- och patientskap som skapas i hemodialys- och njurtransplantationsvården samt i de njursjukas vardagsliv. Ett av avhandlingens grundläggande antaganden är att dessa vårdformer och vardagsliv är djupt sammanflätade med våra kulturella, historiska, ekonomiska och politiska sammanhang.
– Den här avhandlingen tar ett bredare grepp än tidigare humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning. Här studeras de njursjukas insjuknande och första möten med de två vårdformerna, snarare än att endast rikta intresset mot organtransplantation, säger Martin Gunnarson. Jag har även tittat på hur dessa människor upplever att återvända till hemodialys efter att ha blivit transplanterade.
Dialys är en behandling som innebär att man renar blodet från slaggprodukter och olika toxiska ämnen, avlägsnar överskottsvatten samt reglerar elektrolyter.
Avhandlingen är skriven inom forskningsprojektet Kroppen som gåva, resurs och vara: organtransplantationer i Östersjöområdet, som involverade forskare från Södertörns högskola och Lunds universitet, finansierade av Östersjöstiftelsen. Den bygger på observationer och djupintervjuer med patienter och vårdgivare på fyra hemodialysavdelningar: en i Riga och tre i Stockholm.
Belyser normer kopplat till behandlingsformen
Avhandlingen visar på de normer och värderingar som behandlingsformerna är laddade med. Transplantation beskrivs som kapabel att återställa de njursjukas hälsa och återföra dem till ett normalt liv, medan synen på hemodialysbehandlingen är att patienter bör vara ansvarstagande, aktiva och kunniga i relation till sjukdomen och behandlingarna – vårdgivarna bör se dem som experter på sina egna kroppar och som individer med specifika önskningar och behov.
Det blir tydligt att det finns en utbredd syn på hemodialys som en sämre behandlingsform än transplantation. Gunnarsson avhandling visar att det är svårt för patienterna att leva upp till dessa ideal. Patienternas berättelser visar dessutom att sjukdomen är ständigt närvarande även efter en transplantation, den utlovade normaliteten är inte självklar.
– Personer som insjuknar i allvarliga och kroniska sjukdomar kan först efter en förstå och aktivt hantera sin nya tillvaro, menar Martin Gunnarson. Vårdpersonalen bör därför ge patienterna den tid och stöd de behöver för att göra upprepade försök att skapa och upprätthålla ett liv med en sjuk kropp.
Avhandlingen: ”Please Be Patient: A Cultural Phenomenological Study of Haemodialysis and Kidney Transplantation Care”.
Att magnetkompassen påverkas av ljusets polarisationsriktning upptäcktes när tränade zebrafinkar letade efter matbelöning i en labyrint. Fåglarna kunde bara använda sin magnetkompass när det polariserade ljuset var riktat parallellt med magnetfältet, inte när det var riktat vinkelrätt mot magnetfältet.
– Vi förväntade oss en effekt, men inte att den var så stor att den ledde till total desorientering när ljusets polarisationsriktning var vinkelrätt mot magnetfältets riktning, säger Rachel Muheim, som lett undersökningen.
Fortfarande är det oklart hur fåglar i naturen påverkas av olika riktningar av polariserat ljus i förhållande till jordens magnetfält. En tes som forskarna framför är att fåglar använder det för att framhäva magnetfältet i samband med solens uppgång och nedgång, de tidpunkter då flyttfåglar tros bestämma riktning och kalibrera sina kompasser inför flyttning.
– Mitt på dagen, när det polariserade ljuset är ungefär vinkelrätt till magnetfältet, kan det vara fördelaktigt att se magnetfältet mindre tydligt så att det inte stör när synen är viktig för att leta efter föda och för att upptäcka predatorer, säger Rachel Muheim.
De nya rönen beskrivs i artikeln Polarized light modulates light-dependent magnetic compass orientation in birds, publicerad i den ansedda tidskriften PNAS.
Kontaktinformation: Rachel Muheim, forskare, Lunds universitet, biologiska institutionen, rachel.muheim@biol.lu.se
Tidigare forskning har visat på vikten av en välfungerande relation mellan lärare och elev, men hur en sådan relation tar sig uttryck i undervisningen har varit obekant. I sin avhandling utforskar Ann-Louise Ljungblad med hjälp av närgående videofilmning den interpersonella kommunikationen mellan fyra lärare och hundratalet elever i matematikundervisning i såväl grundskola, gymnasieskola som gymnasiesärskola.
– Matematik är ett ämne där jämlikheten minskar och skillnaderna ökar. Det gör det intressant att lyssna till när elever anser att undervisningen fungerar väl. Min nyfikenhet väcktes av elever som beskrev att vissa lärare lyckas möta elever extra väl, säger Ann-Louise Ljungblad som studerat dessa lärares undervisning.
Svårt att diskutera med kolleger
Studien visar i detaljrika beskrivningar hur lärare relaterar till elever. Det är en aspekt av läraryrket som lärare har ett outvecklat språkbruk för, vilket gör det svårt för dem att diskutera yrkets relationella aspekter med varandra.
Ann-Louise Ljungblads resultat visar att läraren inte alltid hinner reflektera över sitt gensvar till eleven. Istället synliggör hennes analys hur lärarens tonfall, blickar och gester framträder i en pedagogisk takt, som en sinnlig improvisation. Här blir en sekund av särskild vikt synlig.
Vad möter eleven i det ögonblick hen för fram sina egna tankar och funderingar som inte alltid följer matematikens traditioner eller som läraren inte har någon metod för att möta? I det ögonblicket har lärarna en öppen och tolerant hållning där det nya som elever frambringar tas emot och kan passera in i dialogen.
Mellanmänskliga värden
Resultatet visar hur lärares pedagogiska takt och hållning kan skapa rum för elever att få tala med sina unika röster. Deltagande elever beskriver att i liknande pedagogiska möten växer det fram såväl respekt som tillit i relationen till läraren.
– Min studie väcker frågor om mellanmänskliga värden i en tid där man talar om utbildning med fokus på den pedagogiska processens effektivitet. Resultatet ger insikt om att mötet i nuet med unika barn inte kan evidensbaseras, säger Ann-Louise Ljungblad.
Studien utforskar undervisning när den blir som mest komplex och visar hur lärare kan utveckla en hög beredskap att möta svåra undervisningssituationer.
– Hur läraren relaterar till elever är en pedagogisk dimension av betydelse i matematikundervisning. Det som överraskade mig var att lärares gensvar och elevers sätt att svara tar sig liknande uttryck oavsett ålder, nivå eller skolform. Relationellt är det ingen skillnad! säger Ann-Louise Ljungblad.
Relationell pedagogik
Relationell pedagogik är ett ungt forskningsfält och generellt ingår inte yrkets relationella aspekter i lärarutbildning.
– I Danmark ser vi ett första försök vid lärarutbildningen i Århus där en sådan grundkompetens nu förts in som ett eget kompetensområde. Hur lärare relaterar till elever är av vikt för såväl lärare i praktiken som för lärarutbildningar, säger Ann-Louise Ljungblad.
För mer information: Ann-Louise Ljungblad, telefon: 031–786 2326, 070–66 519 67, e-post: ann-louise.ljungblad@gu.se
Avhandling
Takt och hållning – en relationell studie om det oberäkneliga i matematikundervisningen vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet fredagen den 5 februari kl. 13.00. Plats Kjell Härnqvistsalen. Pedagogen hus A (källarplan), Västra Hamngatan 25, Göteborg.
