I den aktuella studien som finns publicerad i Cell Metabolism fick möss under 11 veckor äta antingen ister eller fiskolja samtidigt som deras metabola hälsa övervakades.

Försöken visade att hos möss som åt isterbaserat foder ökade tillväxten av en bakterie kallad Bilophila, som kan kopplas till tarminflammationer. Möss som åt ister hade också en ökad insulinresistens, vilket är en viktig riskfaktor för diabetes.

Hos möss som åt en kost baserad på fiskolja ökade förekomsten av en nyttig bakterie kallad Akkermansia muciniphila, som reducerar både viktökning och inflammationer och förbättrar sockeromsättningen.

I ett uppföljande experiment transplanterades tarmbakterier från möss som stått på fiskoljediet till möss som ätit ister, och vice versa. Syftet var att se hur den ändrade bakteriefloran påverkade mössens hälsa.

Försöket gav ytterligare stöd för att tarmfloran både kan bestämma och behandla hälsoproblem orsakade av dålig kost.

Professor Fredrik Bäckhed, som är en av världens ledande experter på tarmflorans koppling till vår hälsa, är förvånad över resultaten:

Kan öppna upp för skräddarsydda kostråd
Trots att fodret med ister och fiskolja har samma energiinnehåll och samma mängd kostfiber, som är den primära energikällan för tarmbakterier, tycks de alltså skapa fundamentalt olika bakteriefloror som i alla fall delvis bidrar till metabol sjukdom. Det hade vi inte väntat oss.

Forskarna planerar nu ytterligare studier med förhoppningen att samma resultat ska kunna upprepas hos människor.

– Våra resultat pekar på att en kost med nyttiga fetter, i kombination med så kallade probiotiska bakterier, skulle kunna minska risken för metabola sjukdomar hos människor.

Resultaten öppnar också för möjligheten att använda en individs unika tarmflora som grund för skräddarsydda kostråd, säger Fredrik Bäckhed.

Artikeln Cross-talk between gut microbiota and dietary lipids aggravates WAT inflammation through TLR signaling finns publicerad online i Cell Metabolism.

Kontaktinformation
Fredrik Bäckhed, professor vid Sahlgrenska akademin och föreståndare för Wallenberglaboratoriet, Göteborgs universitet 031-342 7833 070-2182355 fredrik.backhed@wlab.gu.se http://www.wlab.gu.se/backhed gtb sv Krister Svahn Pressansvarig kommunikatör och biträdande avdelningschef Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031- 786 38 69 0766-18 38 69 krister.svahn@sahlgrenska.gu.se

Så kallade klockstyrda – eller cirkadiska – gener är en del av den inre biologiska klockan, som gör det möjligt för människan och andra ljuskänsliga organismer att anpassa sina dagliga aktiviteter till cykeln av dagsljus och mörker över dygnet. I den aktuella studien fann forskare vid Karolinska Institutet att dagliga förändringar i klockstyrda geners lokalisering i cellkärnan reglerar variationer i genernas aktivitet över en 24-timmarsperiod.

– Vi har upptäckt en ny princip för transkriptionsreglering som innefattar en oväntad dynamik när det gäller cirkadiska geners placering i cellkärnan, säger Anita Göndör vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, som har lett studien.

Inne i cellkärnan är arvsmassan förpackad i en struktur som kallas kromatin. Det är sedan tidigare känt att den 3-dimensionella fördelningen av kromatin i cellkärnan följer ett mönster. Löst packat kromatin som innehåller aktiva gener tenderar att finnas i kärnans mitt. Kromatin som innehåller gener som inte är aktiva tenderar däremot att vara lokaliserade i utkanten av kärnan, en miljö som är rik på faktorer som motverkar genernas aktivitet.

Forskarna undersökte fysiska möten mellan regioner som befinner sig långt från varandra på den linjära kromatintråden eller befinner sig på olika kromosomer. Genom att studera sådana möten i kärnans 3-dimensionella utrymme, upptäckte de ett nätverk av kontakter mellan klockstyrda gener och områden med ”avstängt” kromatin, med lågt innehåll av gener, som var lokaliserat i cellkärnans utkant.

Två proteiner nattar generna
De identifierade två proteiner som varje dag leder generna till sängen, det vill säga cellkärnans utkant, och hjälper dem att somna: poly(ADP-ribos) polymeras 1 (PARP1) som reglerar DNA-reparation och genuttryck, och transkriptionsfaktorn CTCF. Det visade sig att PARP1 och CTCF främjar den dygnsstyrda förflyttningen av cirkadiska gener till den hämmande miljön i cellkärnans utkant, för att på så sätt minska deras uttryck. Därefter släpps de fria från cellkärnans ytterkant i ett tyst, ”sovande” tillstånd och påbörjar en ny cykel med förnyad aktivitet.

Den inre biologiska klockan reglerar bland annat kroppstemperatur, energiförbrukning och nivåerna av flera hormoner över dygnet. Störningar i dygnsrytmen har kopplats till ökad känslighet för multifaktoriella sjukdomar så som diabetes mellitus, metaboliskt syndrom, psykiatriska sjukdomar och cancer. Den nya kunskapen kan bidra till utveckling av nya behandlingsstrategier för sjukdomar som påverkas av rubbningar i dygnsrytmen.

Forskningen finansierades av anslag från Vetenskapsrådet, Barncancerfonden, Lundbergsstiftelserna, Karolinska Institutet och Knut och Alice Wallenbers stiftelse. Även forskare knutna till SciLifeLab ochuniversitetet i Pécs, Ungern, har deltagit arbetet med studien.

Publikation:
”PARP1- and CTCF-Mediated Interactions between Active and Repressed Chromatin at the Lamina Promote Oscillating Transcription”, Honglei Zhao, Emmanouil G. Sifakis, Noriyuki Sumida, Lluís Millán-Ariño, Barbara A. Scholz, J. Peter Svensson, Xingqi Chen, Anna L. Ronnegren, Carolina Diettrich Mallet de Lima, Farzaneh Shahin Varnoosfaderani, Chengxi Shi, Olga Loseva, Samer Yammine, Maria Israelsson, Li-Sophie Rathje, Balázs Németi, Erik Fredlund, Thomas Helleday, Márta P. Imreh, and Anita Göndör, Molecular Cell, publishing in the 17 September 2015 paper issue, online 27 August 2015.

Kontaktinformation
Anita Göndör, forskare Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet Telefon: 073 712 16 03 E-mail: anita.gondor@ki.se

När en växt investerar kol i sina rötter för att nå de näringsämnen deras tillväxt begränsas av, exempelvis kväve och fosfor, läcker en del kol ut som löst organisk material i marken. När en växt dör, faller blad, grenar och annat växtmaterial ner på marken. För att hålla de mineral som begränsar växternas produktion i omlopp finns därmed ett ständigt behov av att omsätta organiska material.

Nedbrytningen av organiskt material i jord bedrivs främst av svampar och bakterier, som omvandlar dött växtmaterial till återvunna mineralnäringsämnen och koldioxid. Under det senaste seklet har forskare kommit fram till att organiskt material av hög kvalitet, exempelvis växtblad som innehåller mycket lättlösliga sockerarter, främst bryts ner av bakterier. Material med lägre kvalitet, exempelvis cellulosa och lignin som finns i ved, bryts främst ner av svamp. Vidare har forskningen tidigare visat att organiskt material som bryts ner av svamp leder till mindre läckage av näring och koldioxid jämfört med om bakterier brutit ner materialet. Om mer koldioxid och mineralt kväve produceras av samma mängd nedbrutet material innebär detta en direkt betydelse för övergödning och för markens bidrag till växthuseffekten, beroende på nedbrytningsorganism.

I ett långtidsförsök som har pågått i 23 år har forskare från Lunds universitet och USA undersökt betydelsen av svamp- och bakteriedominerad nedbrytning.

– I skarp kontrast till förväntningarna fanns det ingen koppling mellan organiskt material av hög kvalitet och bakteriernas bidrag till nedbrytningen. Det fanns dessutom en stark antydan till motsatsen säger Johannes Rousk, forskare i mikrobiologisk ekologi vid Lunds universitet

– Det fanns heller inga bevis för att organiskt material som brutits ner av svamp minskade läckaget av markkol till atmosfären i form av koldioxid, eller läckaget av näringsämnen till övergödning. Återigen fanns istället en tendens till motsatsen, säger Johannes Rousk.

Forskarnas resultat visar att den grundläggande förståelsen för hur mikroorganismer styr omsättningen av kol och näringsämnen i mark behöver revideras. Upptäckten har stora konsekvenser för utvecklingen av klimatmodeller som vill integrera mikroorganismer för att kunna skatta hur klimat- och miljöförändringar påverkar näringsämnescykler. Utvecklingen av klimatmodeller är i nuläget stöpt i uppfattningen att bakterier och svampar bryter ner material på helt olika sätt och med olika effekt.

Studien finns publicerad i den vetenskapliga tidskriften Ecological Monographs.


Kontaktinformation
Johannes Rousk, lektor i markmikrobiologi Biologiska institutionen, Lunds universitet Tel: 046-222 37 45 Mobil: 070 7507522 E-post: johannes.rousk@biol.lu.se

Utvecklingen av nya läkemedel och behandlingsstrategier mot cancer kräver experimentella modeller som är representativa för den cancerform man arbetar med. En vanlig modell är cellinjer, det vill säga celler som under specifika betingelser kan odlas under lång tid. Det finns många cancercellinjer etablerade, bland annat från hjärntumörer, men av flera anledningar är de mindre användbara som modeller för den obotliga hjärntumörformen glioblastom. Det beror bland annat på att de odlingsbetingelser som använts inte bibehåller cancercellernas egenskaper.

En grupp forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi (IGP) vid Uppsala universitet presenterar nu en ny resurs i form av en biobank med cellinjer från glioblastom. Biobanken, som kallas HGCC (för Human Glioblastoma Cell Culture), är allmänt tillgänglig för forskare och all information om cellinjerna kan hämtas via en databas som är kopplad till biobanken.

– Att glioblastom är en så allvarlig cancerform beror på att tumörerna innehåller cancerstamceller som är svåra att få bort med den behandling som patienterna får och som sedan kan växa till så att tumören kommer tillbaka. Vi har odlat fram just sådana cancerstamceller och det är dessa som utgör cellinjerna i biobanken, säger Lene Uhrbom, en av forskningsledarna bakom studien.

Biobanken innehåller 48 olika cellinjer som forskarna ingående har karaktäriserat. Bland annat har de visat att cellinjerna har i stort sett samma egenskaper som cellerna i tumören de kommit från. De har också grupperat cellinjerna i de fyra subtyper som glioblastom vanligen delas in i och som bygger på cellernas molekylära och genetiska egenskaper.

– En stor fördel med våra cellinjer är också att vi kan koppla varje cellinje till den patient som cellerna ursprungligen kom från. På så sätt har vi kunnat se ett samband mellan en av subtyperna och en betydligt sämre överlevnad hos patienterna, säger Lene Uhrbom.

Forskarna bakom studien hoppas att HGCC kommer att bli en väl använd resurs som hjälper till att påskynda utvecklingen av mer effektiva behandlingsstrategier för patienter med glioblastom. Cellinjerna fungerar som en tillförlitlig modell av glioblastom och databasen som är kopplad till biobanken är sökbar och innehåller all befintlig information om cellerna t.ex genetiska förändringar, subtyp och kliniska data om patienterna.

– Flera av cellinjerna har redan använts i olika projekt både på vår institution och av andra forskare runt om i världen. Ett användningsområde som vi ser framför oss är jämförande tester av potentiella nya läkemedel, säger Lene Uhrbom.

Etableringen av HGCC utgör en del av en större satsning på primära maligna hjärntumörer som bedrivs vid IGP. Den är också kopplad till det strategiska forskningsprojektet U-CAN, där prover och kliniska data från cancerpatienter samlas in och organiseras för forskningsändamål.

Artikeln The Human Glioblastoma Cell Culture Resource: Validated Cell Models Representing All Molecular Subtypes i EBioMedicine 

Biobanken HGCC (Human Glioblastoma Cell Culture)

Forskningsprojektet U-CAN

Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.

Kontaktinformation
Lene Uhrbom, 018-471 5063, lene.uhrbom@igp.uu.se

Sedan tio år tillbaka bedriver Västergötlands museum ett arkeologiskt forskningsprojekt kallat ”Varnhem innan munkarna kom”. En kyrkogrund med omgivande begravningsplats på höjden bakom klosterruinen har grävts ut och resultaten ger en helt ny bild av Västergötlands kristnande. Dateringarna av gravarna visar att kristendomen fick fäste i bygden mycket tidigare än man trott, något som bekräftas av årets undersökning.

‒ Vi hittade flera gravar från vikingatiden som tycks höra till den tidiga missionsfasen, det vill säga gravar med drag av det förkristna gravskicket men som är tydligt kristna. Föremålen pekar mot dateringar till 900-talet och tidigt 1000-tal, säger Maria Vretemark, projektledare vid Västergötlands museum.

Föremålen i form av bland annat pärlor, spännen och mynt ger också forskarna fler bevis för nära kontakter västerut, mot Danmark och England. Kontakterna avspeglas i ett likartat gravskick och samma typ av föremål i gravarna. Dessutom hittades flera engelska silvermynt varav ett var omgjort till ett dräktspänne. Det mest överraskande fyndet var en välbevarad stridsyxa från vikingatiden som hittades på kyrkogården. Sådana yxor ingick i vikingarnas vapenutrustning.

En annan viktig målsättning med årets utgrävning var att ta reda på kyrkogårdens utbredning, något som lyckades. Arkeologerna hittade också stora stolphål från en större byggnad öster om kyrkogården, troligen ett bostadshus från vikingatiden.

Vid utgrävningen deltog ett 50-tal arkeologistudenter från Göteborgs universitet som tränades i både arkeologisk dokumentation och i att berätta för besökare om vad de hittat.

‒ Att hålla undersökningarna öppna för allmänheten har hela tiden varit en prioriterad del av projektet. Det finns stora pedagogiska fördelar med att på plats förklara och diskutera arkeologi, och öppna undersökningar medför också att forskningsprocessen blir mer demokratisk genom att den är öppen och transparent, säger Tony Axelsson, ansvarig för fältkurserna vid Göteborgs universitet.

Fynden av metall är nu på konservering. Övrigt fyndmaterial och skelett finns på Västergötlands museum och ska katalogiseras och analyseras på olika sätt. Sedan kommer en del av fynden att ställas ut i museets medeltidsutställning där det finns en särskild avdelning som handlar om Varnhem.

‒ Vi ska också ställa iordning kyrkoruinen i Varnhem som ett spännande besöksmål så att berättelsen om Varnhems vikingatida historia ska kunna förmedlas till de som kommer till platsen. Tack vare studenternas insatser i sommar har vi ännu mer att berätta och fler fina fynd att visa upp, säger Maria Vretemark.

Kontaktinformation
Tony Axelsson, Göteborgs universitet, telefon: 070-585 44 94, e-post: tony.axelsson@gu.se Maria Vretemark, Västergötlands museum, telefon: 070-223 26 12, e-post: maria.vretemark@vgmuseum.se

Växelundervisning är en undervisningsteknik som har sitt ursprung i Storbritannien och som spreds över världen från början av 1800-talet och framåt. Metoden syftade till att massutbilda arbetsklassens växande barnkullar i de engelska industristäderna på ett så billigt och effektivt sätt som möjligt. Tanken var att man skulle kunna undervisa en stor mängd elever samtidigt (i Storbritannien ibland så många som 1000!) med hjälp av så kallade monitörer, ett slags hjälplärare som ofta var äldre elever, för att övervaka eleverna.

Tidigare studier av växelundervisningen har framför allt hävdat att växelundervisningen infördes för att den var billig eftersom de stora undervisningsgrupperna gav stordriftsfördelar.

Esbjörn Larsson vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitet har i ett forskningsprojekt visa att detta argument inte håller. Åtminstone inte för Sverige.

– Det var inte alls särskilt billigt att implementera metoden. I jämförelse med tidigare undervisningsformer var den tvärtom ofta dyrare, åtminstone initialt, eftersom den krävde kostsamma investeringar i nya skolhus med lärosalar rymliga nog att härbärgera stora undervisningsgrupper.

I stället var det intresset för en ny och modern undervisningsmetod som väckte nyfikenhet.

– Man tyckte helt enkelt att det var ett bra sätt att lära sig, berättar Esbjörn Larsson. Tidigare undervisning för de mindre bemedlade syftade främst till att man skulle kunna läsa katekesen och hade bedrivits utan några uttalade metoder, men här fick man ett nytt spännande koncept med läromedel och en pedagogisk metod.

Statens intresse för undervisningsmetoden var svagt. I stället bildas organisationen Sällskapet för växelundervinsingens främjande, som ordnade utbildningar för lärare och spred metoden till skolor i landsbygden.

Esbjörn Larsson visar växelundervisningen kom att tillämpas olika för skilda samhällsklasser, särskilt monitörerna. Orsaken var att olika grupper ansågs vara i behov av olika slags undervisning. Arbetarklassens och landsbygdens barn skulle lära sig att lyda och veta sin plats och man arbetade tämligen strikt enligt den engelska ursprungsmodellen. Monitörerna var huvudlärarens förlängda arm och skulle ägna sig åt att hålla ordning på övriga elever, kunskapsöverföringen var tämligen mekanisk. Pojkarna i läroverken skulle däremot bildas till män som skulle kunna ta ansvar. Monitören fick här en friare roll och fungerade mer som en mentor.

Esbjörn Larsson vid institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Uppsala universitethar har nyligen slutrapporterat projektet Mellan disciplinering och självverksamhet: skillnader i växelundervisningens användning vid skolor för olika samhällsklasser, ca 1820-1870 finansierat av Riksbankens Jubileumsfond.

Forskningens resultat finns redovisade i rapporten En lycklig mechanism: olika aspekter av växelundervisningen som en del av 1800-talets utbildningsrevolution, Uppsala 2014

Kontaktinformation
Esbjörn Larsson, http://katalog.uu.se/empInfo/?languageId=3&id=N0-649_3

– Ju bättre kunskaper vi får om hur materien fungerar desto större möjligheter får vi att utveckla material som klarar extrema förhållanden. Vi flyttar ju ständigt forskningsfronten steg för steg, men det här innebär att vi tagit ett jättekliv, säger Igor Abrikosov, professor i teoretisk fysik vid LiU och den som drivit projektet.

Att material förändrar sina egenskaper vid högt tryck vet vi. När trycket ökar minskar avståndet mellan atomerna och de yttre elektronerna, de lättrörliga valenselektronerna, interagerar med varandra. Det är också valenselektronerna som avgör materialens egenskaper.Under högt tryck blir exempelvis en skinande elektriskt ledande metall som natrium en genomskinlig isolator och en gas, som syre, antar fast form och leder ström. Syret kan till och med bli supraledande.

Men medan valenselektronerna är lättrörliga så fortsätter de inre elektronerna att stadigt röra sig kring sina atomkärnor.

Det högsta tryck man hittills använt är 4 miljoner atmosfärer eller 400 GPa, ungefär det tryck som råder i Jordens centrum.Men tack var en nyutvecklad metod har forskarna fått fram ett tryck som är dubbelt så högt som i Jordens centrum och 7,7 miljoner gånger högre än vid jordytan. Med stor precision har de sedan kunnat mäta såväl temperatur som atomernas inbördes positioner i en liten kristallbit av metallen osmium. Osmium är den metall som har den högsta densiteten och som är nästan lika hård som diamant.

Vid det höga trycket fann forskarna en oväntad avvikelse i förhållandet mellan atomernas inbördes avstånd.

– Det höga trycket ledde inte till någon anmärkningsvärd förändring av valenselektronerna, något som förvånade oss. Det fick oss att tänka om och gå tillbaka till teorierna, berättar Igor Abrikosov.

Avancerade superdatorberäkningar vid Nationellt Superdatorcentrum, NSC, i Linköping avslöjade sedan hur kärnelektroner faktiskt kan samverka med varandra till följd av det extrema trycket.

– Detta är ett perfekt exempel på samarbete mellan experimentell och teoretisk materialforskning, säger LiU-forskaren Marcus Ekholm, medförfattare till artikeln.

Forskningsgenombrottet är resultatet av ett flerårigt samarbete mellan forskargruppen vid LiU och forskare i Tyskland, USA, Nederländerna, Frankrike och Ryssland.Det är också forskarna vid tyska Bayreuth University som tagit fram metoden som gör det möjligt att påföra dubbelt så högt tryck som tidigare varit möjligt och ändå kunna mäta och behålla kontrollen. Ett tryck som kan tänkas råda i centrum av betydligt större planeter än vår.

– Interaktion mellan inre elektroner har aldrig tidigare observerats och fenomenet innebär att vi också kan börja söka efter helt nya tillstånd hos materien, berättar Igor Abrikosov.

Resultaten publiceras i ansedda Nature.

– Väldigt roligt för oss och spännande eftersom detta öppnar en hel låda med nya frågor för den fortsatta forskningen, säger Igor Abrikosov.

The Most Incompressble Metal Osmium at Static Pressures above 750 GigaPascals, L. Dubrovinsky, N. Dubrovinskaia, E. Bykova, M. Bykov, V. Prakapenka, C. Prescher, K. Glazyrin, H.-P. Liermann, M. Hanfland, M. Ekholm, Q. Feng L. V. Pourovskii, M. I. Katsnelson, J. M. Wills, and I. A. Abrikosov.

Metoden:
Diamond anvil cell, se wikipediahttps://en.wikipedia.org/wiki/Diamond_anvil_cell

Metoden har använts sedan slutet av 1950-talet. Forskarna i Bayreuth har nu med hjälp av nanoteknik tagit fram en liten syntetisk diamant som placerats mitt mellan två vanliga diamanter, på var sida om osmium-kristallen. De små diamanterna är bara några tusendels centimeter i diameter. Den avsevärt mindre ytan innebär att trycket där blir dubbelt så högt.

Kontaktinformation
Professor Igor Abrikosov, +46 709 295 650 igor.abrikosov@liu.se

Den 11 september inviger ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, Elektronikcentrum i Halmstad (ECH), skapat av Högskolan i Halmstad i samverkan med västsvenskt näringsliv. ECH gör att regionen, och därmed hela Sverige, på allvar kan konkurrera på den globala teknikmarknaden.

– Sverige har de senaste åren blivit allt bättre på elektronikinnovationer. Genom Elektronikcentrum i Halmstad kan ett effektivt samarbete mellan akademi och industri göra svensk teknik ännu mer konkurrenskraftig, säger projektledare Urban Bilstrup.

Att regionens företag kan göra sina mätningar på hemmaplan gör att ledtider kan kapas och produktutveckling går snabbare.

Att Högskolan i Halmstad står bakom ECH är inte en slump. Sedan många år tillbaka har forskarna i Halmstad varit särskilt framstående inom inbyggda system. När alla aktörer i en innovationsprocess samlas så som ECH tillåter, går det snabbare från idé till produkt.

– På Elektronikcentrum i Halmstad samarbetar forskare med näringsliv och industri. Det skapar en dynamisk utvecklingsplattform, och gör ECH till ett innovationsnav i Västsverige, säger Urban Bilstrup.

Program och anmälan för invigningen 11 september

Om Elektronikcentrum i Halmstad (ECH)
Huvudpartner för ECH är Högskolan i Halmstad, AES Nordic, NIBE Energy Systems och HMS Industrial Networks. Utöver dessa finns ytterligare ett tjugotal partner och ett gediget nätverk inom svensk elektronik.
Läs mer om ECH

Kontaktinformation
Urban Bilstrup, projektledare för ECH och universitetsadjunkt vid Akademin för informationsteknologi, Högskolan i Halmstad Mobiltelefon: 070-743 77 92 E-post: urban.bilstrup@hh.se

Forskare på VTI har tagit fram en kunskapsöversikt över kalltillverkade asfaltbeläggningar både i Sverige och andra länder i syfte att vidareutveckla kalltekniken som en miljöanpassad asfaltbeläggning.

Kall asfaltteknik har periodvis använts i Sverige under många år, dock endast på lågtrafikerade vägar, både i slit- och bärlagermassor. Användningen har till stor del påverkats av oljepriset när miljöprofilen fortfarande var relativt låg.

– På senare tid har intresset ökat markant för tekniken, eftersom energieffektivisering och minskade utsläpp av växthusgaser har fått en hög prioritet, säger Safwat Said, forskningsledare på VTI.

För att öka användningen av kall asfalt har under senare år emulsioner baserade på hårdare bitumen tillverkats för asfaltbeläggningar med högre prestanda. I det här arbetet undersöktes kalltillverkade asfaltmassor baserade på hårdare bitumen i bärlagren på mer högtrafikerade vägar där varmblandad asfalt av tradition används.

– Som en del av projektet på VTI har vi byggt upp flera provsträckor och gjort uppföljningar av tillståndsutvecklingen, säger Safwat Said.

Några provsträckor har instrumenterats främst med asfalttöjningsgivare för att klarlägga skillnader mellan olika beläggningar och jämföra med varmtillverkade asfaltbeläggningar. Provsträckorna har trafikerats under cirka två år, vilket är en relativt kort tid, och därför är slutsatserna preliminära i den här rapporten.

Det konstateras från den här begränsade studien att beläggningar med kallteknik kan vara ett effektivt sätt att minska miljöpåverkan genom lägre koldioxidutsläpp och energiåtgång vid tillverkning och utläggning av kalltillverkade asfaltmassor. Dock finns det behov av utvecklingsinsatser för en systematisk användning av kalltillverkad asfalt med goda funktionsegenskaper på högtrafikerade vägar.

VTI rapport 865 Mer information: Safwat Said Foto: Thinkstock Photos

Kontaktinformation
Andreas Schander, Pressekreterare andreas.schander@vti.se, 013–20 42 08, 0709–21 82 86 20 42 09, 0708-832711

Marita Lundström, doktorand i pedagogik, har undersökt hur och när förskolebarn använder sig av matematik och vilket matematiskt innehåll som då förmedlas. Under 16 månader har hon dokumenterat barns matematiska kommunikation i en förskolegrupp med 31 barn i åldrarna 3-5 år.

– Barn i förskoleåldern har en egen drivkraft att använda sig av matematik i sin kommunikation med andra barn och vuxna. De använder sig av olika räknesätt och formar tecken eller symboler på ett självständigt och ofta avancerat sätt. Ibland sker det på eget initiativ, ibland sker det i situationer där lärare uppmuntrar och stimulerar dem att göra det, säger Marita Lundström som är verksam på lärarutbildningen vid Högskolan Väst.

Några exempel på när barnen i studien använde matematik är när de beskrev antal, ordningsföljder, ålder eller tid. Det gjordes exempelvis med hjälp av klossar, pärlor, leksakspengar, tärningar eller med skriftliga tecken och symboler. Även i lek- och spelsituationer förekommer det att barnen själva ger varandra aktivt matematiskt stöd, utan vuxna. Det kan handla om att hjälpa en kamrat att flytta spelpjäser rätt antal steg, addera och skriva poäng i spel eller i lekar.

I sin studie visar Marita Lundström att när barn involveras i konkreta situationer inbjuder sammanhanget dem att kommunicera matematik. Hennes studie visar också att det är vanligt förekommande att förskolebarn gör jämförelser av olika slag. Aktiviteterna, materialet och barnens samspel med kamrater och med vuxna bidrar till det

För att barn ska kunna utveckla en förståelse för matematiska begrepp behöver de utveckla betydelser för olika matematiska representationer – till exempel tecken och symboler – och göra översättningar mellan dem. Att känna till flera representationer av samma begrepp underlättar följaktligen för barn att göra översättningar till mer abstrakta symboler som siffror.

Förståelse för matematiska representationer bidrar till att barnens kommunikation blir mer funktionell, det vill säga att de har glädje av sin kunskap i samspel och i lekar med andra barn. Samtidigt som barnens förståelse för abstrakta matematiska tecken och symboler kan utvecklas i förskolan kan den också underlätta undervisningen av den formella matematikundervisningen vid skolstarten och i det framtida livet

– Därför spelar förskollärare en viktig roll för att synliggöra matematiska aspekter för barnen och uppmärksamma barn på den matematik som förekommer i den omgivande miljön. Det handlar om att stimulera barn som redan har ett väl utvecklat talbegrepp eller begynnande utveckling men också om att hjälpa de barn som behöver extra stimulans. Därmed har också förskollärarutbildningen ett stort ansvar i att utbilda förskollärare med en grundläggande matematikdidaktisk kompetens, säger Marita Lundström.

Marita Lundström lägger fram sin avhandling Förskolebarns strävande att kommunicera matematik vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik fredagen den 28 augusti, klockan 10:00 Plats: sal F 123, Högskolan Väst, Trollhättan

Kontaktinformation
Marita Lundström 0704-403082, e-post: marita.lundstrom@hv.se

Ugo Ruiz avhandling, skriven på franska, är en av de första studierna som på ett metodiskt sätt analyserar vad som händer med det litterära skapandet på internet. Den visar att internet omkullkastar idén vi har om ”stor litteratur” och ”stora författare”, som är ett arv från den tryckta boken, och förändrar på djupet det vi betraktar som litteratur. Det blir en annan logik som råder när det handlar om att få flest läsare istället för den bästa förläggaren.

I boken stannar läsaren länge medan surfaren vill läsa korta texter.

– Men om en del av litteraturens kraft går förlorad genom internet, erbjuder webben samtidigt ett populärt kreativt rum som kännetecknas av mångfald, hybridisering och experimenterande, säger Ugo Ruiz.

Han har analyserat bloggar av tre franska, etablerade författare – François Bon, Éric Chevillard och Chloë Delaume – som alla har publicerat böcker på/vid erkända förlag.

– En av svårigheterna med bloggandet är att författarstatusen påverkas eftersom författarna upprättar direktkontakt med sina läsare och publicerar sig i realtid. En viktig aspekt av författarrollen ligger just i det tidsmässiga avståndet till läsarna, vilket drastiskt förkortas på internet. Samtidigt är det en väg till nya läsare.

De tre författarna använder sina bloggar på helt olika sätt: BonLänk… propagerar för litteraturens möjligheter på internet, Chevillard försvarar den traditionella litteraturen och vill inte interagera med läsarna och Delaume gör en performance av sin blogg och använder den som skyltfönster.

Ugo Ruiz diskuterar även frågan om vilken form det litterära fältet kommer att få i framtiden. Kommer det att existera ett fält för den digitala litteraturen parallellt med den traditionella bokbranschen eller kommer de båda systemen att smälta samman? Han har därmed försökt få klarhet i ett samtida fenomen som inte låter sig fångas med traditionella analysredskap.

– De tre bloggarna som jag har studerat konfronterar två olika sätt att skapa litteratur: ett traditionellt sätt genom att publicera böcker och som ger författaren otvivelaktig legitimitet, och ett nytt sätt som ger bloggarna en existens i den virtuella världen. Själv tror jag att vi kommer att se allt fler författare använda sig av internet, men just bloggformen tror jag blir kortvarig, säger Ugo Ruiz.

Avhandlingens titel: Le blog d’écrivain : La littérature à l’épreuve d’Internet

Avhandlingen är försvarad. En sammanfattning finns på: http://hdl.handle.net/2077/37828

Kontaktinformation
Ugo Ruiz, telefon: 076-561 32 34, e-post: ugo.ruiz@sprak.gu.se

Studien visar att betydligt fler typer av resistenta bakterier kan följa med i våra tarmar när vi reser än vad som tidigare varit känt. Följden kan bli en ökning av svårbehandlade infektioner.

– Vi kan få i oss resistenta bakterier genom maten och vattnet i de länder vi besöker. De resistenta bakterierna kan spridas utan att vi själva blir sjuka och märker av dem, och därför snabbt förflytta sig över landgränser, säger Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och en av medförfattarna till studien.

Genom att sekvensera DNA från bakterierna i avföringsprov hos 35 svenska studenter som rest till Indien och Centralafrika upptäckte forskarna att resistensgener anrikats i tarmen under resan. Dessutom noterades en ökning av de gener som bidrar till att flytta DNA mellan bakterier, och som ytterligare kan öka spridningens hastighet och omfattning.

– Att så många olika gener ökat i antal efter resan är oroväckande, med tanke på att ingen av de personer vi studerat tagit antibiotika. Det tyder på att det räcker att vistas i en miljö med en värre resistenssituation än i Sverige för att samla på sig resistenta bakterier, säger Johan Bengtsson-Palme, doktorand vid Sahlgrenska akademin och försteförfattare till studien.

Under 2014 drabbades över 12 000 svenskar av multiresistenta bakterier. För att undvika en skenande resistensepidemi måste Sverige och övriga världen bli bättre på att hantera problemet, och på WHO:s världshälsomöte tidigare i år stod antibiotikaresistens högst på dagordningen.

– Våra resultat tyder på att det inte bara är överanvändning av antibiotika som är ansvarigt för den dramatiska resistensökningen. Eftersom resistens kan spridas i friska personer är hygienen väldigt viktig för att begränsa spridningens omfattning, säger Anders Johansson, docent i infektionssjukdomar på Umeå universitet och huvudansvarig för studien:

– Ofta orsakas infektioner av att våra egna tarmbakterier hamnar på fel ställe, till exempel i blodet eller i urinröret. En ökad resistens i den normala tarmfloran är därför en stark riskfaktor för sjukdomar orsakade av resistenta bakterier.

Den aktuella studien visar enligt forskarna att antibiotikaresistens inte längre är ett problem enbart för sjukvården: eftersom en god hygien sannolikt minskar spridningen av resistenta bakterier bör insatser göras för att förbättra levnadsstandarden i ett globalt perspektiv, och mer resurser satsas på att öka kunskapen om hur sjukdomar och resistenta bakterier sprids.

Studien The human gut microbiome as a transporter of antibiotic resistance genes between continents publicerades i tidskriften Antimicrobial Agents and Chemotheraphy den 10 augusti.

Kontaktinformation
Johan Bengtsson-Palme, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0733-661598 johan.bengtsson-palme@gu.se Joakim Larsson, professor i miljöfarmakologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0709-621068 joakim.larsson@fysiologi.gu.se Anders Johansson, docent i infektionssjukdomar, Umeå universitet 0703-590830 anders.f.johansson@umu.se

Setareh  har undersökt hur luft och temperatur inne i ett rum påverkas med olika  typer av ventilationsslösningar. Experimenten har delvis utförts i  Högskolan i Gävles unika vindtunnel.

I  konventionella lösningar så kommer luftströmmarna från taket och från  golvet, en mixad lösning. Luftströmmarna skapar då olika lager, så att  det till exempel kan kännas som ett drag.

– Drag är ju en oönskad effekt.  Jag har också tittat på hur effektivt luften byts ut, hur fräsch den är, säger Setareh.

– Målet var att förstå hur människor mår och reagerar på olika typer av ventilation,

Hon har använt sig både av numeriska och experimentella metoder för att undersöka både luftkomfort och drag.

Samverkande jetstrålar

Bästa resultatet fick man med en ventilationslösning med hjälp av samverkande jetstrålar.

Denna  samverkan uppnåddes när man placerade hål med ett visst avstånd från  varandra och sedan lät luft med högt tryck passera. Då kom luftstrålarna  först att vara åtskilda, sedan samverka och till sist gå samman till en  enda mycket starkare och kraftigare jetstråle.

–  Vi fann att samverkande jetstrålar är mer effektivt än andra system för  ventilation båda vad gäller termisk komfort och hur effektivt luften  byts ut.

Problemet med stora ytor

Hittills  har det varit problem om man har ett stort rum, en stor yta. Luften i  det rummet har en låg hastighet och efter en stund så dör luftstrålarna  innan de når till människan.

Men när  man kan få luftstrålarna att sammanblandas till en så behålls den höga  hastigheten och de räcker mycket längre. Mätningar i en stor  industrilokal visade att detta fungerar och lever upp till standarder  för inomhusklimat och komfort

–  Vi har modifierat ett existerande system och kan med säkerhet säga att  det är bättre. Det som nu behövs är fullskaliga tester, säger Setareh Janbakhsh.

Både värme och kylning

Idag  har man ofta två system, ett för värme och ett för kylning, som ofta  motverkar varandra. Dessa nya ventilationssystem fungerar både för kylning och för värme.

Setareh Janbakhsh försvarade sin avhandling ”A Ventilation Strategy Based on Confluent Jets: An Experimental and Numerical Study” vid Linköpings universitet den 29 maj.

Kontaktinformation
För mer information vv kontakta: Setareh Janbakhsh, teknologie doktor. Telefon: 076-205 66 63 E-post: Setareh.janbakhsh@gmail.com

I dag lever i världen uppskattningsvis 1,6 miljarder människor med muslimsk kulturbakgrund. De bor på jordklotets alla kontinenter och i nästan alla världens länder.

– Religion är ett uttryck för mänsklig kultur och färgas inte bara av de kulturer människorna lever i, utan även av deras kön, klass och andra sociala och biologiska faktorer. Det är den gemensamma utgångspunkten för bokens olika författare, säger Simon Sorgenfrei, lektor i religionsvetenskap på Södertörns högskola.  

– Många tror att det finns ett islam, men den inommuslimska mångfalden är stor. Muslimer tänker, tror och praktiserar islam på många olika sätt. Det är en viktig kunskap som vi vill förmedla, säger Simon Sorgenfrei.

I boken ”Islam –en religionsvetenskaplig introduktion” ges både en historisk bakgrund till islams uppkomst och framväxt, liksom en inblick i nutida islamtolkningar och praktiker. Likheter och skillnader mellan sunnitiska och shiitiska traditioner uppmärksammas genom hela boken. I boken lyfts också dagsaktuella frågor om islam och politik, terrorism och islamofobi.

– Vi lever i en tid där både intresset och behovet av kunskap om islam och muslimer är väldigt stort. Europas muslimska befolkning växer, parallellt med en utbredd rädsla för islam. Vi hoppas att boken ska bidra med viktig kunskap och nya insikter, säger Simon Sorgenfrei.

Boken kommer att användas som litteratur på universitet och högskolor. Den riktar sig också till allmänheten.

Boken ges ut av Liber förlag

Om bokens innehåll

Bokens första del behandlar Muhammads liv och islams grundläggande skrifter. Här tas också islamisk lag, teologi, rituellt liv och sufism upp.

Den andra delen rör sig genom den senare medeltiden och den tidigmoderna perioden och gör nedslag i en rad olika regioner och traditioner; från Sydostasien till Sydafrika och Spanien, från osmaner till mongoler och safavider.

Bokens tredje del rör sig in i vår egen samtid, med initierade kapitel om islam och modernism, politisk islam, och islam i Europa och Förenta staterna.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Simon Sorgenfrei, lektor i religionsvetenskap på Södertörns högskola simon.sorgenfrei@sh.se, 070-763 23 41

Om din partner drabbas av en stroke kan din egen hälsa påverkas, och ju mer sjukdomen påverkar din partner desto mer påverkas du. En studie som kartlagt den självupplevda hälsan hos strokepatienters makar visar att livskvaliteten kan påverkas i nära ett decennium.

I studien har forskarna med hjälp av ett vetenskapligt instrument kartlagt den självupplevda livskvaliteten hos 248 sammanboende makar till strokepatienter (18-70 år vid insjuknandet) sju år efter insjuknandet i stroke, och jämfört resultaten med sammanboende makar till en frisk kontrollgrupp. Studien är en del i forskningsprojektet The Sahlgrenska Academy Study on Stroke (SAHLSIS).

Studien visar att många makar fortfarande sju år efter insjuknandet rapporterar en lägre livskvalitet. Enligt resultaten påverkas livskvaliteten i relation till den insjuknade partnerns grad av funktionshinder, kognitiva svårigheter och depressiva symtom.

– När din partner drabbas av en stroke kan det leda till begränsningar av dina egna aktiviteter och dina sociala relationer. Vår uppföljning är den första som beskriver yngre makars självupplevda hälsa i ett längre tidsperspektiv, och vi kan se att dessa begränsningar kan finnas även lång tid efter partnerns insjuknande, säger Josefine Persson, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

Enligt studien riskerar makar till strokepatienter även en försämrad generell hälsa. Orsaken till detta måste enligt Josefine Persson undersökas djupare, men Göteborgsforskarna spekulerar i att stress och belastning under en längre period också påverkar den generella hälsan. Den ökade sjukligheten kan också ha sin grund i en samsjuklighet, där makan är påverkad av liknande livsstilsfaktorer och har gemensamma riskfaktorer.

– Alla makar upplever dock inte en försämrad hälsorelaterad livskvalitet. De som främst är i riskzonen är de makar som upplever att de har en stödjande roll för partnern och samtidigt upplever brist på socialt stöd. Strokepatientens behov av stöd och makarnas behov av att ge stöd kan skilja sig åt, vilket är något vi gärna vill forska vidare om, säger Josefine Persson.

Forskarnas slutsats är att strokepatienters sammanboende partners behöver erbjudas ett anpassat och långsiktigt stöd.

– Ett bättre stöd skulle kunna förbättra livskvaliteten och minska risken för sjukdomar hos makar. En bättre hälsa skulle också öka möjligheten för partnern att få ett gott liv, där även arbete eller utbildning kan ingå i livsmålen för personer mitt i livet.

Den svenska studien, som uppmärksammas av bland andra American Heart and Stroke Association, publicerades i den ledande vetenskapliga tidskriften Stroke den 20 augusti.

Länk till artikeln: http://bit.ly/1Kza479

Kontaktinformation
Kontakt: Josefine Persson, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0700-852517 josefine.persson@vgregion.se

Optimeringen av robotarnas rörelser sker genom att minska acceleration och inbromsning, samtidigt som tiden då en robot står stilla minskas, eftersom även stillastående drar energi.

– Vi låter helt enkelt roboten köra långsammare istället för att stå still och vänta på andra robotar och maskiner för att få utföra nästa sekvens. Optimeringen bestämmer också i vilken ordning de olika operationerna ska utföras för att minimera energiförbrukningen utan att tappa tid i körcykeln, säger professor Bengt Lennartson som har startat denna forskning tillsammans med bland annat General Motors.

Han är dock noga med att påpeka att optimeringen aldrig ändrar robotens körbana, endast operationernas hastighet och sekvensordning.

– Därmed kan vi gå in i en befintlig robotcell och göra en snabb optimering utan att påverka produktionen eller nuvarande cykeltid.

För att åstadkomma en säker optimering måste hänsyn tas till körningar då flera robotar rör sig i gemensamma zoner. Därför inleds optimeringen med att identifiera de zoner där det bara får lov att finnas en robot i taget.

– De första mätningarna har visat imponerande energibesparingar, men det är fortfarande en uppskattning. Det handlar om en minskning av energiförbrukningen på mellan 15 och 40 procent. För att kunna uppskatta den faktiska energibesparingen krävs fler tester ute i industrin, säger Kristofer Bengtsson som ansvarar för implementeringen av den nya optimeringsstrategin.

I mycket robotintensiv tillverkningsindustri, exempelvis karosserifabriker i fordonsindustrin, förbrukar robotar cirka hälften av den totala elenergin.

Optimeringsprogrammet inleder med att registrera robotarnas rörelser under en körcykel samt eventuella kollisionszoner. Informationen bearbetas i programmet på någon minut, vilket resulterar i styrinstruktioner som skickas direkt till robotarna.

– Målet är att optimeringar av det här slaget blir standard och inkluderas i tillverkningsrobotar från start. Vid varje ändring av operationssekvenser görs en ny optimering automatiskt. Men det tar tid att föra ut en utvecklingsprodukt till en robust produktionsprocess, flera år av ingenjörsarbete, påpekar Kristofer Bengtsson.

Fakta

Forskningen på Chalmers och institutionen för signaler och system leds av professor Bengt Lennartson och inkluderar Kristofer Bengtsson, Oskar Wigström och Sarmad Riazi.
Optimeringsprogrammet utvecklas inom EU-forskningsprojektet Areus. 

Optimeringsprogrammet inkluderas nu i verktyget Sequence Planner, och kan användas för att minska energiförbrukningen hos enskilda industrirobotar, alternativt för ett flertal samverkande robotar. Metoden har utvärderats i robot- och automationslaboratoriet på Chalmers. Resultaten visar en signifikant minskning av energiförbrukningen, på mellan 15 och 35 procent för robotrörelser hos fristående robotar. För samverkande robotar som koordineras visar testerna ännu större energibesparing, på upp till 40 procent.

Resultaten presenteras på konferensen IEEE International Conference on Automation Science and Engineering, som arrangeras i Göteborg den 24-28 augusti 2015.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta: Bengt Lennartson, professor, automation, institutionen för signaler och system, Chalmers, 031-772 37 22, bengt.lennartson@chalmers.se Kristofer Bengtsson, teknologie doktor, automation, institutionen för signaler och system, 076-897 95 61, kristofer.bengtsson@chalmers.se