Claes-Fredrik Helgesson, professor i Teknik och social förändring på Linköpings universitet, intresserar sig för det som äger rum i gränssnittet mellan medicin, vetenskap och ekonomi.

Han menar att den forskning som ofta betraktas som objektiv och evidensbaserad är formad av förhandlingar där forskare, industri med flera försöker ta reda på vad som är värt att veta.

– Man hävdar ofta att medicinsk forskning är objektiv och därmed värderingsfri. Vi menar tvärtemot att det är centralt att förstå de värderingar aktörer alltid måste göra för att kunna producera kunskap, säger Claes-Fredrik Helgesson.

I ett pågående projekt tillsammans med Francis Lee jämförs arbetet att utforma olika typer av medicinska experiment, så som traditionella randomised controlled trials, RCT, och nyare former av experiment som bland annat inkluderar biomarkörer, vilket är biologiska tecken på sjukdom i kroppen.

– Det är tydligt hur olika former av medicinska experiment involverar olika typer av värderingar avseende sådant som patientsäkerhet, bias, randomisering, och ekonomi, säger Francis Lee. I de nyare formerna av kliniska prövningar uppvärderas snabba slutsatser. Till exempel har man övergett principen att inte påverka studien medan den pågår. Man ändrar doseringar och tar bort patientgrupper som inte omedelbart svarar på försöken.

Betydelsen av vad som ses som ett “värdefullt experiment” skiftar alltså. Som en del av projektet utges boken Value Practices in the Life Sciences and Medicine (Oxford University Press). Där är Helgesson och Lee redaktörer tillsammans med Isabelle Dussage. Boken samlar ett flertal studier inom medicin och livsvetenskap där flera olika värden står på spel.

Projektet Prövningar av värde: Om värderingspraktiken vid utformningen av medicinska experiment ska fortgå fram till 2016.

Kontaktinformation
Jenny Björkman Telefon: 08 506 26 433 Mobil: 08 506 26 400 Epost: jenny.bjorkman@rj.se

– Om vi blickar bakåt till en farlig miljö med rovdjur och krigiska stammar kan några decibels förbättring av uppfattningsförmågan ha gjort stor skillnad. De individer eller familjer som saknade förmågan att gå i takt kan bokstavligt talat ha klampat sig ur den genetiska poolen, om de inte uppfattade faran i tid, säger Matz Larsson forskare vid Örebro universitet och Universitetssjukhuset i Örebro.

En grupp frivilliga människor genomgick ett experiment vid Audiologiskt forskningscentrum vid Universitetssjukhuset i Örebro. De fick lyssna på en berättelse av Selma Lagerlöf, samtidigt som ett störande ljud i form av steg på en grusgång spelades upp.

Halva tiden hörde de steg från två personer, som promenerade i otakt och halva tiden steg från två personer som promenerade i takt och försökspersonerna fick reglera ljudnivån på sagan så att de precis kunde följa berättelsen. Det var samma ljudstyrka på fotstegsljuden när de var i takt respektive i otakt.

– Det visade sig att de hörde sagan bättre när stegen var i takt. Skillnaden var 2,7 decibel. De fick alltså skruva upp volymen på sagan nästan 3 decibel när de stördes av ljudet av två personer som gick i otakt för att uppfatta berättelsen lika bra som när fotstegen var i takt.

Experimentet pågick i en kvart, men människor tar i genomsnitt 10 000 steg per dygn och inte sällan i sällskap.

– Att uppfatta ljud i omgivningen var viktigt för att klara sig men egenskaper kopplade till rytmisk förmåga förstärks också. Det är till och med troligt att människans rytmiska gång på plan mark banade väg för evolutionen av dans och musik, avslutar Matz Larsson.

Kontaktinformation
Matz Larsson 019-6025596, 073-809 02 28

Det kan exempelvis handla om att resurssvaga människor tvingas bort från landområden i klimatanpassningens namn – utan att få tillgång till nya, välfungerande landytor, att fattiga fiskare får svårare att försörja sig eller att klimatåtgärderna enbart riktas mot städer och att landsbygden glöms bort.

Björn-Ola Linnér har tillsammans med två andra forskare publicerat en artikel om detta i den vetenskapliga tidskriften Nature Climate Change. De har gått igenom 32 fall i åtta länder, däribland Burkina Faso, Honduras, USA, Maldiverna, Australien och Norge, och även studerat forskningslitteratur i ämnet.

Forskarna sätter upp ett varningens finger för att allmänna medel som ska stärka utsatta grupper vid klimatanpassning istället hamnar hos redan priviligierade personer och ger dem mer rikedom och inflytande.

– Vissa anpassningsprojekt förstärker därmed rådande ojämlikhet, konstaterar Björn-Ola Linnér. Han nämner flera exempel på detta, däribland orkanen Mitch i Honduras och orkanen Katrina i USA där den rikare delen av befolkningen fick störst del av hjälpinsatserna. Eller åtgärder i Bangladesh där insatser som går fel kan handla om liv och död för fattiga människor. Mönstret att åtgärderna riktas främst mot priviligierade finns även i Sverige, menar Björn-Ola Linnér.

– Sverige har mycket klimatanpassning som är riktad mot vattennära områden. Och vilka bor främst där – jo, de med mycket pengar. Forskarna ser också att omställningsåtgärder ibland kan drabba existerande ekosystem, försämra vattenkvaliteten och den biologiska mångfalden och även driva bort människor, däribland ursprungsbefolkning i Australien.

Det går dock att förhindra att insatserna slår fel.

– En avgörande fråga är att lyckas anpassa insatserna på ett effektivt och rättvist sätt. Och det finns massor av exempel på bra klimatanpassning som även stärkt människors försörjningsmöjligheter och gett dem tryggare levnadsförhållanden, det vill jag verkligen understryka. För att undvika fallgroparna har forskarna några råd inför framtida klimatanpassningsprojekt.

– Ställ frågan vilka som kan förlora på en insats. Den frågan ställs alltför sällan och den måste in i planeringen. Andra råd är att ta reda på vad som händer på ett lokalt plan i ett anpassningsprojekt, till exempel om Sverige satsar biståndspengar på projekt i andra länder. Och att mer forskning görs inom området.

–Vi föreslår också att en internationell, oberoende tribunal inrättas dit människor som blir drabbade av klimatanpassningsåtgärder kan vända sig. Det här är ett växande problem. Och det är också viktigt att försöka få med röster från de som påverkas, innan åtgärderna sätts in, så att de kan ge sitt godkännande. Men det är lättare sagt än gjort.

Artikeln The political economy of climate adaptation i Nature Climate Change

Kontaktinformation
Björn-Ola Linnér nås via mail: bjorn-ola.linner@liu.se och på följande telnr: 011-36 32 33, 0708-48 32 33 samt på +44 75 55 56 95 14 och +44 18 65 28 88 59.

Det är forskaren Erland Björklund som tillsammans med kollegan Ola Svahn vid Högskolan Kristianstad som tilldelats 530 000 kr av Region Skåne för arbete med de tre miljöstrategiska insatserna.

De tre olika delarna knyts samman till en helhet. Metodutveckling av läkemedelsanalys samt monitorering av läkemedel har inletts och kommer att pågå parallellt med utveckling och utvärdering av modern avloppsvattenrening baserat på filterteknik i fullskala.

Merparten av arbetet genomförs under hösten 2015 samt 2016. Både på nationell och europeisk nivå tas också initiativ för ökad kunskap om förekomst och reduktion av läkemedelsrester. Genom EU-samarbete via europeiska organet WssTP, Water supply and sanitation Technology Platform stärker Region Skåne nu sitt miljöstrategiska arbete inom detta område ytterligare.

– Regionen delfinansierar mitt arbete som ansvarig för den grupp inom WssTP som arbetar med nya metoder för rening av läkemedelsrester och andra mikroföroreningar. På så vis visar vi vilka aktiviteter som är på gång i Skåne, säger Erland Björklund, forskare vid Högskolan Kristianstad som även leder projektet.

Regionen stöttar också Krinovas medlemskap i WssTP.

– Detta medlemskap ger oss möjlighet att få inblick i teknikdriven utveckling och innovation på vattenområdet i Europa, säger Erland Björklund, men också att uppmärksamma kommissionen på vilka tekniker som behöver lyftas fram på sikt.

Water supply and sanitation Technology Platform, WssTP, initierades 2004 av EU-kommissionen för forskning och teknikutveckling inom europeiska vattensektorn och har i dag 137 medlemsorganisationer från industri, forskning och branschorganisationer.

Kontaktinformation
Erland Björklund, forskare vid HKR, 0722-33 09 80, erland.bjorklund@hkr.se. Ola Svahn, forskningsingenjör vid HKR, 0702-28 12 45, ola.svahn@hkr.se. Fabian Rimfors, PR och forskningskommunikatör HKR, 0768-23 88 42, fabian.rimfors@hkr.se.

Att behålla en lägre vikt efter bantning är svårt. Det vet alla som har försökt. Vid sjuklig fetma används därför kirurgi som ger en varaktig viktnedgång.

Gastric bypass är ett sådant kirurgiskt ingrepp där maten leds förbi magsäcken och tolvfingertarmen direkt ned i tunntarmen. Efter ingreppet upplevs en tidigare mättnad vilket minskar matintaget, dessutom väljer de som opererats gärna nyttigare födoämnen. Sammantaget leder det till en effektiv viktnedgång.

Men det minskade energiintaget förklarar inte ensamt varför gastric bypass-patienter i så hög utsträckning lyckas behålla den lägre vikten över tid.

Tunntarmen blir mer aktiv
I en studie som publiceras i tidskriften PlosOne ger forskare vid Sahlgrenska akademin förklaringen: gastric bypass-operationen får kroppens egen energikonsumtion att öka vid måltider.

– Operationen leder till att delar av tunntarmen blir mer aktiv och därmed ökar sitt näringsbehov. Den ökade energikonsumtionen lämnar därmed mindre kvar av en måltid för blodet att ta upp och lagra som fett. Man kan säga att man äter sig smal, säger Malin Werling, forskare vid Sahlgrenska akademin.

I studien har gastric bypass-patienter studerats i en så kallad energikammare, dels före och dels upp till två år efter operation. I energikammaren, som är inredd som ett litet hotellrum och där försöksobjekten vistas under ett dygn, kan forskarna i stor detalj studera kroppens energiomsättning.

Ökat energibehov
– Att kroppens energibehov ökar efter måltid är välkänt. Vi vet också att det är energikrävande för mag- och tarmkanalen att bryta ned och absorbera födoämnen. Men att denna effekt förstärks av en gastric bypass var oväntat, säger Lars Fändriks, professor vid Sahlgrenska akademin.

Forskarna ska nu i fortsatta studier i detalj utreda mekanismerna bakom mag- och tarmkanalens ökade energibehov efter fetmaoperation. Förhoppningen är att man i framtiden ska kunna förstärka effekten med läkemedel, och därmed minska behovet av kirurgiska ingrepp.

Artikeln Roux-en-Y gastric bypass surgery increases respiratory quotient and energy expenditure during food intake publicerades i Plos One den 22 juni.

Fakta
I Sverige utförs årligen mellan 7000-8000 viktreducerande operationer. Gastrick bypass är idag det vanligaste ingreppet. Sådana viktreducerande magtarmingrepp ger en varaktig viktminskning och samtidigt en återhämtning från diabetes och andra ämnesomsättningssjukdomar.

Kontaktinformation
Malin Werling, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 031 342 8609 0768 174796 malin.werling@gu.se

I Vindelälvens avrinningsområde i norra Sverige var huvudflödet och de flesta biflöden kanaliserade från 1850- till 1950-talet för att ge plats åt flottningen, som upphörde 1976. Stenblock i älven sprängdes eller flyttades bort från strömfåran, vilket åstadkom vallar som skar av strömfåran från strandkanterna. På 1980-talet påbörjades restaureringen av vattendragen, främst för att gynna fisket, men restaureringarna påverkade även andra organismer, i första hand strandväxter.

Strandskogar är viktiga som livsmiljöer, för att lagra kol, ge skugga och filtrera vatten. Restaureringarna har fortsatt in till nutid. Skillnaden i ålder mellan restaurerade platser har gett Eliza Maher Hasselquist och hennes kolleger en plattform för att studera hur snabbt strandväxterna återhämtar sig efter restaureringen.

Okända långtidsresultat
– Norra Sverige är en bra plats att studera för att bedöma resultaten av restaureringen, tack vare den långa historien av restaurering och bristen på bebyggelse. De flesta restaureringar av vattendrag i andra delar av världen kom inte igång förrän på 1990-talet. Vi har därför unika möjligheter att studera långtidseffekterna som restaureringen av vattendrag medför, säger Eliza Maher Hasselquist.

De flesta restaureringsprojekt är inte övervakade, och om de ändå är det kontrolleras de vanligtvis i mindre än fem år. Långtidsresultaten av restaurering av vattendrag har varit relativt okända.

Eliza valde 13 vattendrag att representera en tidsperiod om 25 år efter restaureringen, för att fastställa hur lång tid det tar för växtarter att återhämta sig i antal efter restaureringen. Hon jämförde dessa restaurerade vattendrag med vattendrag som kanaliserats för timmerflottningen för över 50 år sedan.

Eliza och hennes kolleger räknade antalet växtarter i dessa vattendrag och fann att tidsspannet för att uppnå samma artrikedom måste utsträckas till 25 år eller mer.

Mjuka strandsluttningar
– Det begränsade antalet studier av restaurerade vattendrag har ofta gett ofullständiga resultat av utvecklingen efter restaureringen, och det kan bero på att vi är för otåliga. Dessa ekosystem tog tusentals år att utveckla. Hur kan vi förvänta oss att de ska återgå till det tillstånd de hade innan strömmen stördes på under fem år? Vi måste ha större tålamod.

För att påskynda återhämtningen av strandområden föreslår Eliza och hennes kolleger att de som sköter restaureringar ska fokusera på att göra strandsluttningarna så ”mjuka” som möjligt, och att utvidga buffertzonerna vid stränderna för att göra restaureringen så effektiv som möjligt.

– Sveriges regering och EU lägger miljontals kronor varje år på restaurering av vattendrag. Vi borde göra allt vi kan för att få bra utdelning på den investeringen. Att hitta enkla sätt att förbättra våra metoder för att restaurera vattendrag är en viktig del i detta, säger Eliza Maher Hasselquist.

En annan möjlighet är att mer aktivt återställa strandområdena. I norra Sverige litar man för närvarande på att naturen själv ska tillhandahålla frön som är nödvändiga för strandområdenas återväxt. Att mer aktivt så frön av naturligt förekommande växter och buskar, som vide, skulle kunna ge återhämtningen en rivstart.

Läs originalartikeln i Ecological Applications

Kontaktinformation
Presskontakt: 090-786 50 89 Mobil: 070-610 08 05 Epost: press@umu.se

En stark, global urbaniseringstrenden fortsätter att öka. 2014 levde över hälften av världens befolkning i stadsområden jämfört med en knapp tredjedel år 1950. 2050 förväntas omkring två tredjedelar av världens befolkning leva i tätorter.

Sverige har också en stark urbaniseringstrend, framförallt i Stockholm. Den snabba befolkningstillväxten i städerna innebär både möjligheter och utmaningar. En av de största utmaningarna är behovet att minska stadens negativa klimat- och miljöpåverkan och samtidigt uppfylla kraven på nya bostäder och utveckling av infrastruktur.

Skapa engagemang
– Projektet Hållbara Hökarängen har tydligt visat att det miljömässigt hållbara samhället lättare uppnås om vi samtidigt arbetar med det sociala och kulturella kapitalet. Det har varit mycket intressant att driva projektet och med olika metoder skapa engagemang hos människor för mer hållbara livsstilar och förändrade beteenden, säger Katarina Axelsson projektledare vid Stockholm Environment Institute.

Investeringar för ökad energieffektivitet i Stockholmshems fastigheter i Hökarängen har inneburit en minskning av värmeenergiförbrukningen med 32 procent per kvadratmeter jämfört med år 2007, i de fastigheter där investeringsprogrammet har avslutats.

Fortsatt minskad energiförbrukning
Prognosen visar också att minskningen kommer att uppgå till närmare 40 procent efter driftoptimering. Det betyder att Stockholmshem har goda förutsättningar att nå sitt fastställda mål om max 13 kilo växthusgasutsläpp per kvadratmeter år 2017.

Utnyttjande av hållbara lösningar i kombination med en strategisk utveckling av området har gett hela Hökarängen ett uppsving. Hållbarhetsfestivaler, studiecirklar och konkreta åtgärder kan rekommenderas för dem som driver hållbarhetsarbete på stadsdelsnivå. Konkreta resultat i projektet syftar till att demonstrera hur fastighetsägare, boende och lokala aktörer kan samarbeta för minskad energianvändning och resursanvändning i ett bostadsområde.

Några av projektets konkreta resultat:

Läs mer
Slutrapporten Hållbara Hökarängens fördjupade miljösatsning
Läs projektbloggen
Kontrollera din egen klimatpåverkan

Hökarängen Hållbara Hökarängens fördjupade miljösatsning är ett initiativ kring hållbar stadsutveckling. Projektet har drivits av bostadsbolaget Stockholmshem och Sustainable Innovation (SUST) i samarbete med Stockholm Environment Institute och Sustopia. Projektet har erhållit delfinansiering från Energimyndigheten, detta delprojekt har genomförts under åren 2012-2015.

Kontaktinformation
Ylva Rylander, pressansvarig Stockholm Environment Institute 073-150 3384 ylva.rylander@sei-international.org Katarina Axelsson, projektledare, Stockholm Environment Institute 073-7078577 katarina.axelsson@sei-international.org

Under supervalåret 2014 var valkampanjerna professionellare än någonsin – ändå lyckades man inte locka fler väljare. Det skriver Lars Nord, professor i politisk kommunikation, och Marie Grusell, fil dr, i en ny rapport från forskningscentret DEMICOM, Mittuniversitetet.

Rapporten ”Vinnande kampanjer, förlorade val” visar att stora ekonomiska och personella resurser satsades av partierna under valrörelsen 2014. Dessutom var kampanjerna professionellare än vanligt. Traditionella metoder att nå väljare kombinerades med nya – dörrknackandet slog alla rekord samtidigt som sociala medieplattformar blev viktigare arenor än under tidigare val. Dessutom var mediebevakningen bredare, genom till exempel fler partiledardebatter. Ändå gick det inte riktigt som man tänkt.

– I efterhand talar partierna om att valrörelsen var splittrad och otydlig utan avgörande sakfrågor eller särskilda mediehändelser. Helt enkelt en valrörelse utan egenskaper, säger Marie Grusell.

För trots att partiernas kampanjer varit kloka och väl­motiverade och att enskilda insatser under kampanjen var mycket framgångsrika, räckte det i många fall inte för att locka väljare att rösta på de partier som bedrivit dessa lyckade kampanjer. Ändå lär den nuvarande kampanjutvecklingen fortsätta.

– Valkampanjen är inte längre främst ett recept för att vinna val, utan mer ett måste för att inte tappa mark och bli frånsprungen av andra i kampen om de rörliga väljarna, säger Lars Nord.

Ladda ned och läs hela rapporten ”Vinnande kampanjer, förlorade val. Partiernas politiska kommunikation valrörelsen 2014”.

Kontaktinformation
Lars Nord, 070-550 93 33. Marie Grusell, 070-672 19 96

– Det är nödvändigt med en diskussion kring en tillförlitlig gräns för hur många barn en donator får ge upphov till, för det saknas idag. För oss inom professionen är det viktigt att processen är säker för barnet, dess föräldrar, donatorn och i slutändan också samhället, säger Gunilla Sydsjö.

Gunilla Sydsjö är professor vid Linköpings universitet och kognitiv beteendeterapeut vid Linköpings universitetssjukhus. Hon träffar i sitt arbete människor som behöver hjälp av vården för att skaffa barn. En av de frågor som dyker upp i samtal med de blivande föräldrarna är hur stor risken är att deras framtida barn skulle kunna komma att skaffa barn med ett halvsyskon.

I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica visar bland annat Gunilla Sydsjö, Marie Bladh och Anders Nordgaard med hjälp av en matematisk modell risken för att svenska donatorbarn med genetiska band skaffar barn ihop. Ger donatorn upphov till tio barn är risken 0,9 procent, eller ungefär en gång i seklet. Vid upphov till 15 barn är risken två procent och vid 25 barn är risken fem procent.

På svenska universitetssjukhus tillkommer ungefär 75-100 barn varje år med hjälp av donerad sperma från svenska män. Regelverken, eller bristen på dem, kring hur många barn en donator får ge upphov till skiljer sig dock mycket åt i EU.

I vissa länder får donatorn ge upphov till så många som 25 barn. Enligt Socialstyrelsens rekommendation från 2006 ska inte donatorsperma användas för att ge upphov till mer än sex barn. När nya EU-regler tillkom på området förkastades dock Socialstyrelsens rekommendation om max sex barn och de som utför assisterad befruktning har därför istället arbetat utifrån att donatorsperma får ge upphov till barn i sex familjer.

– Det här resultatet visar att Socialstyrelsens rekommendation om max sex donatorbarn bör följas av oss inom vården, säger Gunilla Sydsjö.

Vetenskaplig artikel:

The optimal number of offspring per gamete donor. Sydsjö G, Kvist U, Bladh M, Nordgaard A, Acta Obstet Gynecol Scand. 2015 May 25

Kontakt: 

Gunilla Sydsjö, adjungerad professor i obstetrik och gynekologi vid Linköpings universitet, gunilla.sydsjo@liu.se

 

I studien som genomförts med hjälp av Nationella Diabetesregistret, följde forskarna 18 168 personer med typ 1 diabetes i Sverige mellan åren 2005 och 2012. Av deltagarna fick 2 441 sitt livsnödvändiga insulin via pump, övriga tog insulin via sprutor flera gånger dagligen.

Studien som publiceras i British Medical Journal, visar att bland de som behandlades med insulinpump var risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom och att dö kraftigt reducerad, jämfört med de som tog insulin med hjälp av sprutor. Sambandet är statistiskt säkerställt.

– Vi har noggrant analyserat de nya resultaten för att eliminera risken för orsaksförväxling, och vi hittar ingen annan förklaring än att detta är en sann effekt, säger forskaren Isabelle Steineck vid Sahlgrenska akademin.

Jämnare tillförsel av insulin
I nästa steg ska forskarna närmare granska exakt vilka mekanismer som ligger bakom insulinpumpens goda effekt. Isabelle Steineck tror att en del av förklaringen ligger i den mer omfattande patientutbildning och intensivare blodsockerkontroll som följer med användningen av insulinpump.

– Pumpen ger en jämnare tillförsel av insulin, och vi vet sedan tidigare studier att insulinpump medför färre episoder med lågt blodsocker. Låga blodsocker har i tidigare studier visats ge ökad risk för död i hjärtkärlsjukdom. Kanske tar pumpanvändarna också blodsocker oftare än sprutanvändarna, säger Isabelle Steineck.

Forskarnas slutsats är att insulinpumpen inte bara underlättar för den enskilde, utan också är en säker och bra behandling.

– Det är goda nyheter för de som har typ 1-diabetes. Men alla vill inte använda pump, och det viktigaste är fortfarande att uppnå så bra blodsockerkontroll som möjligt, säger Soffia Gudbjörnsdottir, diabetolog och ansvarig vid Nationella Diabetesregistret.

Användningen varierar
I genomsnitt 20 procent av alla vuxna patienter med typ 1 diabetes i Sverige har idag tillgång till behandling med insulinpump. Men tidigare studier vid Sahlgrenska akademin visar att användningen varierar stort mellan olika sjukhus: på vissa sjukhus får 12 procent av patienterna en pump, på andra uppåt 30 procent.

Den 30 juni är Soffia Gudbjörnsdotter i Almedalen för att debattera det faktum att allt färre patienter får insulinpump, vilket är tvärtemot de nationella riktlinjerna. Seminariet arrangeras av bland andra Diabetesförbundet och Dagens Medicin.

Artikeln Insulin pump therapy, multiple daily injections, and cardiovascular mortality in 18 168 people with type 1 diabetes: observational study publicerades online i British Medical Journal den 22 juni.

Kontaktinformation
Isabelle Steineck, läkare vid Århus Universitessjukhus och huvudförfattare till artikeln +45-51519085 isabelle.steineck@iname.com Soffia Gudbjörnsdottir, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och ansvarig för Nationella Diabetes Registret 070-77-77-323 soffia.gudbjornsdottir@medic.gu.se

Upp till 1 procent av den totala befolkningen i industriländerna har problem med kroniska sår. Det är ett ökande hälsoproblem som medför stor kostnad för samhället. De behandlingar som finns i dag fokuserar på optimering av indirekta faktorer som infektionsbehandling. Behovet av behandlingar som påverkar sårläkningsprocessen direkt är stort och forskarna har därför försökt hitta nya mål för läkemedel som kan användas för läkning av kroniska sår.

Sårläkning är en komplex process som kan delas upp i flera faser; två av dessa är inflammationsfasen och nybildningsfasen. Under inflammationsfasen städar immunceller bort döda och skadade celler samt bakterier. Därefter kommer nybildningsfasen då celler förökar sig och ny vävnad växer till. Övergången mellan dessa två faser är en kritisk regleringspunkt som kan vara avgörande för resultatet av läkningsprocessen. Därför bestämde sig forskarna för att leta efter faktorer som hjälper till med övergången.

MikroRNA eller miRNA är korta strängar av genetisk kod som reglerar gener istället för att koda för protein. Sedan miRNA upptäcktes år 1993 har många studier visat att miRNA är involverade i ett antal sjukdomar.

– Man vet mycket lite om hur miRNA uttrycks och fungerar i humana hudsår. Men vi har tidigare visat att miRNA kan reglera de celler som finns i det yttersta lagret av hud, de så kallade keratinocyterna, säger Ning Xu Landén, forskningsledare för studien vid institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet.

I en ny studie som publiceras Journal of Clinical Investigation tog forskarna vävnadsprover från sårkanter och sökte sedan efter förändringar i uttrycket av miRNA under läkningsprocessen. De hittade särskilt ett miRNA som skulle kunna vara en lämplig kandidat, miR-132. Dess uttryck ökade markant under inflammationsfasen och sedan igen under nybildningsfasen – precis vad forskarna letade efter.

Det visade sig att i inflammationsfasen bidrog miR-132 till att färre immunceller rekryterades till såret, medan brist på miR-132 innebar fler immunceller och därför mer inflammation. Under nybildningsfasen främjade miR-132 tillväxt av keratinocyter, medan brist på miR-132 orsakade sämre tillväxt och sår som läkte långsammare.

– Resultaten visar att miR-132 är viktigt under övergången mellan inflammationsfasen och nybildningsfasen och fungerar därför som en kritisk reglerare vid läkning av hudsår. Eftersom miR-132 har en läkande effekt är det ett attraktivt mål för läkemedelsutveckling för kroniska sår. Vårt mål är att utveckla en mikro-RNA-baserad behandling som främjar sårläkning, säger Ning Xu Landén.

Studiens förstaförfattare är Dongqing Li, postdoktoral forskare vid institutionen för medicin, Solna. Utöver forskare från Karolinska Institutet har forskare från Karolinska universitetssjukhuset, Centrum för molekylär medicin, The Second Affiliated Hospital of Dalian Medical University, Kina, samt Max Planck Institute for Biophysical Chemistry, Tyskland, bidragit till arbetet med studien. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, La Roche-Posay-stiftelsen, Hedlunds stiftelse, Welander/Finsen-stiftelserna, Berth Von Kantzows stiftelse, det strategiska forskningsprogrammet i diabetes och Karolinska Institutet.

Publikation: 
MicroRNA-132 enhances transition from inflammation to proliferation during wound healing Healing, Dongqing Li, Aoxue Wang, Xi Liu, Florian Meisgen, Jacob Grünler, Ileana R. Botusan, Sampath Narayanan, Erdem Erikci, Xi Li, Lennart Blomqvist, Lei Du, Andor Pivarcsi, Enikö Sonkoly, Kamal Chowdhury, Sergiu-Bogdan Catrina, Mona Ståhle, Ning Xu Landén, J Clin Invest, online first 29 June 2015, doi:10.1172/JCI79052

Kontaktinformation
Ning Xu Landén, forskningsledare Institutionen för medicin, Solna, Karolinska Institutet Tel: 08-51772158 eller 0762345626 E-post: ning.xu@ki.se

Skrubbrar används för att tvätta fartygsavgaser rena från svaveloxider som alternativ till dyrt lågsvavligt bränsle. Men i värsta fall går det förorenade tvättvattnet rakt ut i havet med risker för den marina miljön.

− Vårt forskningsprojekt ska ta reda på effekterna av skrubbrarna som monteras på fartyget och som ska tvätta avgaserna rena från svaveloxider, säger David Turner, som leder forskningsstudien som finansieras av Formas, i samarbete med bland andra forskaren Ida-Maja Hassellöv från Chalmers.

Bättre helhetssyn krävs
I Östersjön får fartygen sedan 2015 inte släppa svaveloxider i avgaserna som motsvarar mer än 0,1 procent svavel i bränslet jämfört med generella gränsvärdet på 3,5 procent. Denna lägre gräns har införts för att värna om luftkvalitet, men det är först nu konsekvenserna för havsmiljön undersöks.

Tvättvattnet från skrubbern är kraftigt försurat av svavel- och salpetersyra eftersom svavel- och kväveoxider i avgaserna reagerar med vattnet. Det finns olika system med skrubbrar, i vissa fall kan sköljvatten dumpas överbord, men det går också att neutralisera syran innan utsläpp, eller att samla i form av avfall som körs iland.

Forskning om miljöeffekter
Förutom starka syror, innehåller obehandlat skrubbervatten såväl tungmetaller, kolväten som sotpartiklar. Forskning om utsläppens effekt på den marina miljön håller på att undersökas.

I en hamn där det ofta finns en stor mängd tungmetaller i sedimentet kan skrubbervattnet leda till att mer gifter frigörs. På EU-nivå är skrubbrar högaktuellt, en arbetsgrupp arbetar med frågan eftersom det finns en oro för vilka effekter skrubbrarna kan ha på miljön. I vissa fall har man börjat utfärda förbud mot utsläpp av skrubbervatten i hamnarna.

− Vi vill uppmana till försiktighetsprincipen om tillstånd att släppa ut skrubbervatten, framförallt i känsliga miljöer. Än så länge vet vi alldeles för lite om skrubbervattnens sammansättning och dess effekt på den marina miljön, säger David Turner.

Nu ska frågan med hur sjöfartsutsläppen bidrar till försurning belysas på seminariet Andningshjälp till Östersjön som anordnas av forskningsrådet Formas och IVL i Almedalen onsdagen den 1 juli.


Kontaktinformation
David Turner, professor vid Göteborgs universitet 0766 -229054, david.turner@gu.se

Att plantera sticklingar liggande och att använda klena sticklingar ökar
till exempel risken för luckiga bestånd. Och kvävegödsling kan gynna ogräsen
mer än salixen.Salix är lokalt ett viktigt förnybart bränsle, men med bättre odlingsmetoder och ekonomi skulle arealerna kunna bli betydligt större.

– Det viktigaste momentet i salixodling är etableringen. Om den inte blir jämn och bra så har beståndet mycket mindre chans att klara sig och ge bra avkastning säger Stina Edelfeldt.

Salix sätts vanligen med sticklingar, ca 20 cm långa pinnar. Skotten får sedan växa några år varpå man skördar dem och sedan låter nya skott skjuta från stubbarna. Ojämnheter och luckor i beståndet leder till att ogräs tar sig in och att större salixplantor konkurrererar ut mindre. Stina Edelfeldt har i sitt doktorsarbete undersökt hur sticklingarna bör vara beskaffade och hur de bör planteras för att ge så bra etablering som möjligt.

– Längre, bredare och tyngre sticklingar producerade mer biomassa och sköt fler och längre skott, men om sticklingarna blev för stora avtog den effekten, säger Stina Edelfeldt. Jag rekommenderar att man använder sticklingar som är minst 20 cm långa, och undviker sticklingar kortare än 10 cm.

Sticklingens egenskaper visade sig påverka tillväxten under lång tid, även två skördar efter planteringen. Stora sticklingar ledde till stora plantor, vilket antyder att den storlekshierarki som skapades vid planteringen behålls över flera skördar.

En annan sak som kan försämra etableringen är om jorden är så hård att sticklingarna skadas eller blir liggande ovanpå jorden, vilket kan leda till uttorkning. Sticklingar kunde också skadas om de lagrades utomhus några veckor.

– Plantering i packad jord rekommenderas inte, men om man gör det bör man använda grövre sticklingar med en diameter på minst 10–11 mm, säger Stina Edelfeldt. Då klarar de sig bättre.

Sticklingar planteras vanligen stående, med toppen några centimeter ovan mark, men det görs även försök med plantering av liggande sticklingar. Stina Edelfeldt visar dock att liggande sticklingar presterar sämre. Om sticklingarna ändå planteras liggande, bör de inte planteras djupare än 5 cm.

Ett alternativ till användning av sticklingar är att plantera upp till två meter långa liggande skott i marken. Detta visade sig dock öka risken att få ett ojämnt bestånd, eftersom en majoritet av skotten sköt upp i toppen av skottet.

Det är viktigt att se till att ogräsen inte hinner gro och skjuta skott innan salixen har blivit tillräckligt stor. När salixen väl har vuxit till sig kan den undertrycka ogräset. Kvävegödsling rekommenderas inte under etableringsåret.

– Kvävet tycks gynna ogräsen mer än salixen, säger Stina Edelfeldt. Orsaken är troligen att sticklingarna redan innehåller ganska stora näringsreserver.

FAKTA
MSc Stina Edelfeldt, institutionen för växtproduktionsekologi, försvarade sin doktorsavhandling Influence of pre-emergence cutting characteristics on early willow establishment den 12 juni 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var Dr Katrin Heinsoo, Estonian University of Life Sciences, Tartu, Estland.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12242/

Kontaktinformation
Stina Edelfeldt, SLU. Tel 070-616 01 67, stina.edelfeldt@slu.se

I korthet handlar forskningsprojektet om tillverkning av kolfiberförstärkt plastkomposit med god prestanda och lägre pris än idag. Lignin från trä används som huvudsaklig kolfiberråvara. Syftet är att demonstrera komponenter för bilindustrin genom att skräddarsy råvaran, tillverkningsprocessen för kolfibrer samt olika tillverkningstekniker där man inriktar sig på att ersätta traditionella, tyngre material i bilar med lättviktskomposit.

Innventia som ingår i RISE Research Institutes of Sweden är värd för projektet och koordinerar genomförandet. Innventia har, tillsammans med Chalmers och industripartners, utvecklat LignoBoost-processen som ger ett rent lignin, vilket är en förutsättning för att tillverka kolfiber. Forskning och utveckling vid Innventia har resulterat i allt bättre ligninkvaliteter anpassade för kolfibrer, men även för annan användning (t ex för aktivt kol, batterier och bindemedel). Genom samarbete med Swerea SICOMP, partner i det nya EU-projektet, täcker de båda forskningsinstituten hela kedjan från massabruket till färdig komposit.

– Vi är väldigt stolta över det team av kompetenser som tillför riktigt bra förutsättningar att driva utvecklingen vidare mot ligninbaserade kolfibrer kommersiellt tillgängliga för lättviktsmaterial. Genom ett bra samarbete mellan Innventia och Södra har vi äntligen resurser att börja koppla ihop hela värdekedjan från skog, massabruk vidare till en komposit för användning i en bil, säger Per Tomani som är projektets koordinator.

– Projektet gör det möjligt för oss att komma ett steg närmare en kommersialisering av kolfiber från lignin. Om vi kan skapa detta resulterar det i minimerat utsläpp av koldioxid globalt samt skapar en fortsatt utveckling av en produkt som bedöms ha en stor lönsam marknad, säger Fredrik Gellerstedt på Södra Innovation & Nya affärer.

Forskningsprojektet GreenLight sker inom Bio-Based Industries som är ett partnerskap av europeiska industriföretag och EU. Företagen som är med i projektet ingår i hela värdekedjan, från skogen till färdig produkt. Konsortiet leds av Innventia och har beviljats 2,6 miljoner euro för projektet som löper på fyra år med start sommaren 2015.

Innventia ingår i RISE Research Institutes of Sweden. Läs mer på www.innventia.com.

Kontaktinformation
Per Tomani, koordinator för EU-projektet & teamledare för Innventias F&U-område ”Lignin & kolfibrer”. Tfn: 0768-767281, per.tomani@innventia.com. Fredrik Gellerstedt, affärsutvecklare Södra Tfn: 0768- 400 720. Laila Rogestedt, innovationsdirektör och chef för Innovation & Nya affärer Södra Tfn: 0725- 743 256.

– Det här är en stor framgång för ett unikt internationellt samarbete och vi gläds med våra kollegor i Krakow, säger Christoph Quitmann, direktör för MAX IV-laboratoriet.

För MAX IV-laboratoriet är Solaris framgångar en viktig milstolpe då det visar att den tekniska lösning som designats för den nya anläggningen på Brunnshög i Lund fungerar tillfredställande. Under hösten kommer den större 3GeV-lagringsringen på MAX IV-laboratoriet att driftsättas och även om den är något annorlunda än lagringsringen på Solaris och mer komplex är bägge byggda efter samma principer och med liknande komponenter.

– Detta visar att designen som utvecklats för MAX IV-ringarna fungerar och ger oss gott hopp om att vi kommer att kunna visa samma snabba framgång med vår 3 GeV-lagringsring i höst, förklarar Mikael Eriksson, maskindirektör vid MAX IV-laboratoriet och upphovsmannen bakom den nydanande tekniken.

Det koncept som är utvecklat vid MAX IV kopieras inte bara i Polen utan används även i den nya ringen SIRIUS i Brasilien, vid uppgraderingen av ESRF i Grenoble och vid förbättringen av Spring-8 i Japan. Arbetet på MAX IV-anläggningen följer tidsplanen väl vilket innebär att 3 GeV-lagringsringen driftsätts med start i augusti 2015 samtidigt som den mindre 1,5 GeV-lagringsringen installeras. Driftsättning av hela anläggningen är beräknad att starta under våren 2016 och invigningen av anläggningen sker den 21 juni 2016, den ljusaste dagen på året för att inviga det skarpaste ljuset i världen.

– Att det första ljuset i vår systeranläggning produceras precis vid sommarsolståndet 2015 känns symboliskt och mycket hoppfullt, avslutar Christoph Quitmann.

http://www.maxiv.se

Kontaktinformation
Mikael Eriksson, maskindirektör, +46 70-932 34 33. Tutti Johansson Falk, kommunikationschef MAxlab, +46 46 222 36 99 +46 766 323 326, tutti@maxlab.lu.se

Omkring 400 000 svenskar har idag diabetes, och typ 1-diabetes är den näst vanligaste kroniska sjukdomen hos barn och ungdomar.

Senare studier har indikerat att insjuknandet i typ 1-diabetes bland 15 – 34-åringar minskar. En ny avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu visa att den slutsatsen är felaktig – i själva verket är insjuknandet mellan två och tre gånger högre än tidigare beräknat.

Doktoranden Araz Rawshani har i samarbete med Nationella Diabetesregistret också undersökt hur socioekonomisk status och etnicitet påverkar sjukdomsförloppet vid diabetes.

Resultaten visar att:

Båda fallen gäller i jämförelse med individer med hög inkomst och hög utbildningsnivå.

– Dessa skillnader kan inte förklaras av traditionella riskfaktorer eller av andra demografiska variabler. Det innebär att socioekonomiska faktorer faktiskt kan utgöra en större hälsorisk än traditionella riskfaktorer, vilket i sin tur leder till att de konventionella kontroller sjukvården gör idag inte identifierar alla högriskpatienter, säger Araz Rawshani.

Göteborgsstudiernas slutsats är att diabetesvården i högre grad måste uppmärksamma socioekonomisk status och etnicitet, satsa på en mer individanpassad vård och omformulera de gällande nationella riktlinjerna för diabetes.

– Kunskapen om socioekonomiska och etniska skillnader måste spridas och de nationella riktlinjerna bör konkretisera denna utmaning tydligare, säger Soffia Gudbjörnsdottir vid Nationella Diabetesregistret.

Göteborgsforskarna planerar nu fler studier för att se hur den negativa spiralen som omger låg socioekonomisk status kan förebyggas och förhindras.

Avhandlingen Socioekonomiska aspekter av diabetes och kardiovaskulär sjukdom försvarades den 1 juni.

Kontaktinformation
Araz Rawshani, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0768762685 araz.rawshani@gu.se