I september är det arktiska istäcket som minst och de senaste 36 åren har det blivit allt mindre. Däremot varierar det mycket mellan enskilda år, och hittills har forskarna inte förstått vad det beror på.
Mellan 2012 och 2013 ökade exempelvis istäcket med en storlek som motsvarar nästan två gånger Skandinaviens yta. Den nya avhandlingen visar att processer i atmosfären bidrar till de årliga variationerna i isens utbredning.
– Vårens förhållanden i atmosfären är väldigt viktiga för isens utbredning under resten av året. Det här är ett viktigt steg i förståelsen av storskaliga mönster, och visar en anledning till att isläget varierar från år till år, säger Marie-Luise Kapsch, doktorand vid Meteorologiska institutionen vid Stockholms universitet.
Arktis is är viktig för det globala klimatet eftersom isen och snötäcket reflekterar upp till åtta gånger mer solstrålning än öppet hav. Vad forskare nu har visat är att ökad värme och fukt i Arktis ger mer vattenånga och moln än vanligt. På våren, när solen står lågt, resulterar mer moln i en varmare yta och en tidigare start på den årliga smältningen. Det leder i sin tur till mer öppet hav tidigare vilket alltså reflekterar mindre sol och ytterligare skyndar på avsmältningen. Baserat på resultaten har forskarna utvecklat en modell som kan förklara delar av variationerna i septemberisen, där mycket moln under våren ger litet istäcke.
– När vi förstår mer om vad som ger variationerna kan vi förhoppningsvis förutsäga dem bättre i framtiden. Förutom isens betydelse i det globala klimatsystemet får ett ändrat isläge också andra konsekvenser, till exempel för sjöfartens transportvägar, säger Marie-Luise Kapsch.
Avhandling
The atmospheric contribution to Arctic sea-ice variability.
Artiklar
Springtime atmospheric energy transport and the control of Arctic summer sea-ice extent har publicerats i Nature climate change.
The importance of spring atmospheric conditions for predictions of the Arctic summer sea ice extent har publicerats i Geophysical research letters.
Kontaktinformation
Marie-Luise Kapsch, doktorand Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet. E-post: marie@misu.su.se Tfn: 08-16 43 48 Mobil: 076-583 35 61
– Fysisk aktivitet cirka tre timmar per vecka, att avstå från rökning och att äta sunt har stor betydelse för att minska sjuklighet i cancer, hjärtinfarkt och stroke säger överläkare Ulf Hållmarker, doktorand vid institutionen för medicinska vetenskaper som snart ska försvara sin avhandling.
I avhandlingen belyser han hur livsstil och fysisk aktivitet påverkar överlevnad och insjuknande i de stora folksjukdomarna hjärtinfarkt, stroke och cancer. Med hjälp av medicinska data har 200 000 Vasaloppsåkare kunnat jämföras med 500 000 slumpvis utvalda i befolkningen. Från de unika svenska sjukvårdsregistren har drygt 12 000 fall av cancer och 10 000 fall av hjärtinfarkt och stroke undersökts.
Fysiskt aktiva personer med sund livsstil har ungefär hälften så hög risk att få en första hjärtinfarkt eller stroke och för dem som ändå drabbas är risken för död eller återinsjuknande 30 procent lägre gällande hjärtinfarkt och 15 procent lägre gällande stroke.
En intressant iakttagelse är att tränade personer har en något ökad risk att få förmaksflimmer, en sjukdom som ibland är orsak till stroke. Dock har vasaloppsåkarna trots detta både lägre risk för förstagångsstroke och de som drabbas får lindrigare stroke. Stroke orsakade av förmaksflimmer är också mindre vanligt hos skidåkarna.
En allvarlig risk, om än sällsynt, är de hjärtstopp som kan utlösas av ansträngande idrotter. I Vasaloppet drabbar det ungefär en åkare per 50 000. Räknat per en miljon timmar skidåkning eller löpning händer det två till tre gånger.
Hjärtstopp kan behandlas med hjärtlungräddning och hjärtstartare. Hög beredskap för sådana insatser är viktigt eftersom 25 procent av fallen kan räddas, menar Ulf Hållmarker.
Risken för hjärtstopp uppvägs dock i hög grad av den positiva effekt för hälsan som motion och en bra livsstil innebär. I en av avhandlingens delstudier som beskrivits i ett tidigare pressmeddelande visar Ulf Hållmarker att fysiskt aktiva personer har 30 procent lägre risk att under en uppföljningstid på tio år drabbas av den tredjedel av all cancer, som är kopplade till livsstil, bland annat i tjocktarmen, livmodern, lungor, njurar, gallblåsan och bukspottkörteln.
Samtidigt har dessa personer en högre andel av hudcancer vilket förklaras av att Vasaloppsåkarna vistas mera utomhus.
Avhandling
Epidemiological Studies on Long Distance Cross-Country Skiers: Participants in the Vasaloppet 1955-2010
Samtliga delarbeten i avhandlingen, är publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Ulf Hållmarker är överläkare vid Medicinkliniken i Mora och har i många år varit tävlingsläkare i Vasaloppet. Han har varit chef för de medicinska området och senare landstingsdirektör i Dalarna. Han har även varit ordförande i Svensk internmedicinsk förening och ledamot i SBUs styrelse.
De epidemiologiska studierna i doktorsavhandlingen om längdsskidåkarna ska läggas fram vid en disputation vid Akademiska sjukhuset i Uppsala 22 okt 2015. Medförfattare är forskare från Uppsala, Dalarna, Stockholm och Umeå. Huvudhandledare är professor Stefan James, överläkare i kardiologi och forskningsansvarig vid Uppsala Clinical Research center, UCR.
Kontaktinformation
Ulf Hållmarker, tel: 070-3266 248
Hösten 2005 bröt våldsamma upplopp ut i Paris förorter efter att två ungdomar mist livet i en polisjakt. Sedan dess har liknande händelser utspelat sig runt om i Europa och i maj 2013 bröt oroligheter ut i Husby i samband med att en man sköts till döds av polis.
– De flesta forskare är överens om att upplopp och konfrontation mellan polis och ungdomar inte enbart beror på en uppgång i ungdomsbrottslighet, säger Christophe Foultier, doktorand vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier vid Linköpings universitet.
I avhandlingen Regimes of Hospitality visar Christophe Foultier hur lokala utvecklingsstrategier ökar isolering och social stigmatisering i utsatta områden. I strategierna, som kan röra allt från ombyggnationer till hur man får invånarna i arbete, ser Christophe Foultier två motsättningar.
– Å ena sidan strävar projekten efter att få de som bor i området engagerade i förändringen. Å andra sidan betraktas invånarna i förorterna ofta med misstänksamhet av samma projekt som försöker få dem att delta. De ses i en bemärkelse som ett säkerhetshot och i vissa fall bygger man utefter detta, säger Christophe Foultier.
Resultatet av de dubbla budskapen leder till att invånarna skapar en misstro gentemot alla strategier, program och projekt som vill ha deras engagemang. Säkerhetssträvandet bidrar alltså istället till att öka isolering och social stigmatisering hos de boende.
Med utgångspunkt i två förorter utanför Paris, Le Franc-Moisin-Bel-Air och Les Cinq Quartiers, undersöker Christophe Foultier hur lokala utvecklingsstrategier påverkar invånarna där.
Det han ser är att lokala politiker, bostadsbolag och andra lokala intressenter bygger ett samhälle som passar den bild av hot och säkerhet som de själva har – en bild som bygger inte sällan bygger på rasistiska föreställningar. Därmed präglas de boendes hemmiljö ofta av videoövervakning på publika platser, digitala lås, magnetlås, poliser samt staket och murar som ska hindra att folk samlas. Vad trygghet innebär för de som bor i området tas inte i beaktande.
– Jag tolkar det som en maktfråga och ett sätt att vilja styra förorten. Akademiker och politiker måste ta till sig den här kunskapen, för förorten är i kris. Både den franska och den svenska.
I ett nytt projekt ska Christophe Foultier undersöka hur lokala utvecklingsstrategier ser ut, och påverkar, två svenska förorter. Dessa ska sedan jämföras med de franska exemplen.
Avhandlingen
Regimes of Hospitality: Urban Citizenship between Participation and Securitization – the Case of the Multiethnic French Banlieue
Kontaktinformation
Christophe Foultier, tel: 086536443, Christophe.foultier@liu.se
Kin Andersson har skrivit en doktorsavhandling i psykologi vid Örebro universitet. Hon har undersökt vem som får ett arbete inom 15 månader av att ha blivit arbetslös och varför.
Hon har följt över 200 anställda, som har fått reda på att företaget de arbetar på ska läggas ner. De har fått sex månaders uppsägningstid. Hon har tittat på vem som har arbete igen 15 månader efter att arbetslösheten har startat.
– Jag är intresserad av proaktivitet i arbete och i arbetslöshet. Jag har gjort arbetsanalyser för att se om till exempel olika krav och möjligheter i arbetet har samband med hur proaktiva människor är i arbetet och när de riskerar att bli arbetslösa, säger Kin Andersson, som forskar vid Örebro universitet och arbetar som lärare vid Mälardalens högskola.
Avhandlingen visar att det är lättare att få ett nytt jobb om man kommer ifrån ett jobb där man har fått utrymme för utveckling och att ta egna initiativ. Det ger en större tilltro till den egna förmågan och det gör att det är troligare att man tar egna initiativ för att hitta ett nytt jobb. Det är dessutom bra att vara beredd att flytta och byta yrke. Samtidigt spelar familjeförhållanden en viktig roll. Att vara man och att inte ha ansvar för barn var en klar fördel.
– Det var mer än nio gånger troligare att en person som fått ett jobb igen var en man och inte en kvinna. Det var mer än sju gånger troligare att personen inte hade ansvar för barn.
– Skillnader mellan könen kan till exempel ses utifrån att kvinnor ofta tar ett större ansvar för barnen. Det gör att de har svårt att pendla eller ta ett jobb med obekväma arbetstider. Fast undersökningen visar också att kvinnors och mäns sätt att söka jobb skiljer sig åt. Kvinnor kanske behöver mer stöd än män i att utveckla personliga och aktiva strategier. Det kan till exempel handla om att använda sina nätverk i större utsträckning.
– Jag hoppas att min avhandling också kan visa att det är användbart att studera arbetets krav och möjligheter ur ett mer objektiv eller externt perspektiv, i stället för att bara undersöka människors subjektiva uppfattning. Det kan ge ett större underlag för att se vad som kan göras bättre för att främja både utveckling och hälsa, avslutar Kin Andersson.
Kontaktinformation
Kin Andersson: kin.andersson@mdh.se, 016-153429
För att storskalig odling ska kunna bli ekonomiskt lönsamt behöver resurserna för odlingen vara hållbara. Mikroalger, encelliga mikroskopiska växter, behöver koldioxid, näring och ljus för sin fotosyntes.
– Min avhandling visar att rökgaser från cementindustrin är en utmärkt koldioxidkälla för mikroalger, då bidrar vi samtidigt till att minska utsläppen av koldioxid och växthuseffekten, säger Martin Olofsson som står bakom avhandlingen i akvatisk ekologi vid Linnéuniversitet.
Avhandlingen visar, för första gången, att naturliga samhällen av mikroalger från Östersjön kan användas i storskalig odling och att de producerar lika mycket biomassa och med samma höga kvalité som de odlingar där bara en snabbväxande art används.
Positiva resultat från labförsök överfördes till en pilotanläggning (1600L) på Öland (sydöstra Sverige) där rökgaser från cementindustrin används som koldioxidkälla. Över skiftande säsonger har en hög produktion av algbiomassa med hög kvalité odlats.
För första gången jämförs nu odlingar i södra (Portugal) med odlingar i norra (Öland) Europa.
– Mängden olja i biomassan ökade under hösten både i norr och i söder, men ökningen var störst i odlingen på Öland. Det beror troligen på de stora temperaturskillnaderna mellan dag och natt på hösten här i Skandinavien, förklarar Martin.
Avhandlingen demonstrerar också att om mikroalgerna utsätts för stress, som begränsad tillgång på kväve, kan mängden olja i cellerna fördubblas utan att produktionen av biomassa minskar.
– Min forskning visar att för att nå den högsta oljeproduktionen i storskalig odling av mikroalger behöver hänsyn tas till både säsongsvariation och metoder av kvävestress, menar Martin.
Avhandlingen ”Microalgae – future bioresource of the sea?” försvaras den 16 oktober 2015 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är doktor Jukka Seppälä, Finlands miljöcentral, Helsingfors. Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se
Kontaktinformation
Martin Olofsson, telefon: 073 – 655 31 31 eller e-post: martin.olofsson@lnu.se Jonas Tenje, pressansvarig 070 – 308 40 75
Växtbiologer har länge försökt få träd att producera stora mängder biomassa vars beståndsdelar på ett enkelt sätt kan utvinnas. Syftet är att i nästa steg kunna producera biodrivmedel, förnybara kemikalier och biobaserade material på ett effektivt sätt. Men det är inte enkelt.
På den internationella konferensen Lignin 2014 i Umeå träffades biologer och kemister för att försöka förstå varför lyckade försök att få växter att producera mer biomassa, samtidigt lett till att växterna tappat sin styvhet och stått med slokande grenar och krökta stammar i sina krukor i forskningslaboratorierna. De flesta av dessa forskningsförsök har alltså haft som huvudsyfte att öka växternas produktion av biomassa – tills nyligen.
Ett internationellt forskarlag som letts från Umeå universitet fick i stället idén att försöka klarlägga vilka faktorer som styr biomassans placering och uppbyggnad inuti växtcellen. Forskarnas förhoppning är att i förlängningen kunna påverka biomassans uppbyggnad i cellen ner på detaljnivå, till exempel genom att styra var i cellen ny biomassa produceras, i vilka mönster och vilken växtriktning.
Genom att använda en metod som hittills inte använts i denna typ av forskning upptäckte de 605 olika proteiner som arbetar med att bygga upp biomassan från cellens kärna. De såg också att de flesta av proteinerna har en egen uppgift som inte överlappar med de andras. Enligt forskarna är detta en betydande upptäckt som öppnar helt nya möjligheter att påverka specifika funktioner hos växtcellen, till exempel att kunna specialdesigna träd för tillverkning av bioraffinaderiprodukter.
– Vi har försökt klarlägga de processer som styr cellens inre organisation. Det vi såg var att cellväggarna måste placeras på ett specifikt sätt för att vedcellerna skall kunna fungera. Vi har identifierat proteiner som styr den här mekanismen, säger Edouard Pesquet, forskare i Bio4Energy som lett studien.
– Upptäckten är fundamental eftersom den klargör hur vedceller skapar sin sekundära cellvägg, med hänseende på dess tjocklek, homogenitet, kortikala position och mönster. Det är dessa egenskaper som avgör hur man i framtiden kan använda veden, säger Edouard Pesquet, docent som arbetar vid Umeå Plant Science Centre.
Upptäckterna är nödvändiga för att forskare runt om i världen skall kunna gå vidare i sina försök att på ett effektivt sätt utvinna biomassa ur träd för tillverkning biodrivmedel, förnybara kemikalier och material. Upptäckterna bör ge förnyat hopp till bioraffinaderiindustrin, tillägger Edouard Pesquet.
– Eftersom vi specifikt känner till hur biomassan fördelas inuti cellen kan framtida arbete ta fasta på att specialdesigna träd och att modifiera biomassan på vissa ställen. Det viktiga är inte att fokusera på att producera mer biomassa; cellerna sköter detta. Det viktiga är att förstå hur biomassan är uppbyggd inuti cellerna. Vi hittade 605 proteiner som jobbar specifikt med det här. Detta var möjligt tack vare att vi använde oss av kvantitativ proteomisk analys.
Fynden har publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Plant Cell.
Studien
Derbyshire, P. Ménard, D. Saalbach, G. Buschmann, H. Loyd, C. and Pesquet, E. Proteomic Analysis of Microtubule Interacting Proteins over the Course of Xylem Tracheary Element Formation in Arabidopsis. The Plant Cell. 2015, October
Om Bio4Energy
Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk.
Kontaktinformation
Presskontakt: Presskontakt Telefon: 090-786 50 89 Mobil: 070-610 08 05 Epost: press@umu.seEdouard Pesquet Telefon: 072-203 32 09 E-post: Edouard.pesquet@umu.se
Antalet livshotande infektioner orsakade av svampar ökar, men samtidigt
finns det bara ett begränsat antal behandlingsmöjligheter.
Forskargruppen vid Umeå universitet undersöker samspelet mellan
sjukdomsframkallande svampceller och människans immunsystem.
– Varje infektion är en kamp om resurser, framför allt om livsnödvändiga spårämnen, som det är ont av i den miljö där de olika cellerna befinner sig. Det vi gör är att utveckla metoder som gör det möjligt för oss att kartlägga hur dessa slagsmål utkämpas på en molekylär nivå, säger Maria Joanna Niemiec, en av forskarna bakom forskningsresultaten.
För att belysa hur neutrofiler håller i olika spårämnen vid svampangrepp samarbetade forskare från Institutionen för klinisk mikrobiologi och Laboratoriet för molekylär infektionsmedicin Sverige, MIMS, vid Umeå universitet med en grupp från Universitetet i Gent i Belgien, en av få grupper som har expertis att mäta spårämnen med en upplösning som är mindre än en mikrometer.
Metoden kallas för ”Synchrotron Radiation X- Ray Fluorescence” (SR-XRF) och genomfördes vid anläggningar i Grenoble, Schweiz och Hamburg, Tyskland. Liknande studier är snart möjliga att genomföra i Sverige tack vare den nybyggda synkrotronanläggningen MAX IV i närheten av Lund.
Neutrofilernas uppgift är bland annat att försvara kroppen mot svampangrepp. Cellerna är mest kända för sin förmåga att spåra upp mikrober i blod och vävnad och att ”svälja” och avdöda dem. Dessutom kan neutrofiler släppa ut nätliknande strukturer som fångar och avdödar mikrober som är för stora att svälja. Nätfällorna är uppbyggda av neutrofilernas arvsmassa och giftiga proteiner.
I sin senaste publikation visar forskarna att frisättningen av nätfällor minskar tillgängligheten av spårämnet zink dramatiskt. En kombination av XRF metoden och mikroskopi på levande celler avslöjade att zink finns lagrat hos neutrofiler redan långt innan nätfällor släpps ut. Denna strategi visar neutrofilernas stora betydelse i immunförsvar mot svampangrepp. Mekanismen att lagra spårämnen, som exempelvis zink eller järn, så kallad nutritional immunity – näringsberoende immunförsvar – utgör grunden för ett framväxande, spännande forskningsfält.
– Vi jobbar nu hårt för att översätta dessa och andra grundforskningsresultat så att de kan användas vid utveckling av läkemedel som hjälper till att bota svampinfektioner, vilka är svåra att behandla med de läkemedel som finns på marknaden i dag, säger Constantin Urban, docent och forskningsledare vid institutionen, som även är ansvarig för studien.
Studien/Artikel
Trace element landscape of resting and activated human neutrophils on the sub-micrometer level. Metallomics, 2015,7, 996-1010. DOI: 10.1039/C4MT00346B är publicerad i en specialutgåva av Metallomics.
Artikeln är en del av Maria Joanna Niemiecs avhandling Neutrophils versus Pathogenic Fungi – through the magnifying glass of nutritional immunity
Kontaktinformation
Constantin Urban, docent vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, UCMR och MIMS, Umeå universitet Telefon: 090-785 11 43 E-post: constantin.urban@umu.se Laszlo Vincze, professor, Universitetet i Gent, Belgien. E-post: laszlo.vincze@ugent.be
Det krävs fortsatt Fortfarande krävs dock omfattande kliniska studier för att bekräfta att substansen är lämplig som läkemedel och verkligen får människor att dricka mindre alkohol.
– Resultat av våra studier är lovande, men fortfarande är det en lång väg att gå innan vi kan ha ett läkemedel tillgängligt på marknaden. De socioekonomiska kostnaderna relaterade till alkohol är enorma, för att inte tala om det mänskliga lidandet. Det är en sporre att fortsätta arbeta, säger Pia Steensland, docent vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, och medförfattare i båda de aktuella studierna.
Ungefär en miljon svenskar över 15 år dricker så mycket alkohol att de riskera att skada sin hälsa och man räknar med att cirka 300 000 av dessa har ett beroende. Trots det stora behovet finns idag bara fyra godkända läkemedel för behandling av alkoholberoende. Effekten av dem är mycket varierande beroende på person och relativt få recept skrivs ut, vilket gör att jakten på nya och bättre läkemedel mot alkoholberoende fortsätter.
Studierna av läkemedelssubstansen OSU6162 vid alkoholberoende bygger på kunskapen om hur hjärnans belöningssystem fungerar för att stimulera oss att agera för vår överlevnad. Eftersom dopaminet ger en känsla av välmående, till exempel när vi äter god mat eller motionerar, kopplar minnet ihop detta med ett visst agerande så att vi ska upprepa det. Alkohol gör att belöningssystemet frisätter mer dopamin än normalt, vilket ger en lustfylld ”berusande” känsla. Men om man dricker alkohol ofta avtrubbas systemet successivt och mängden frisatt dopamin minskas. Med tiden krävs allt större mängder alkohol för att ge berusning och till slut också för att uppnå ett normaltillstånd och slippa må dåligt – ett alkoholberoende har uppstått.
I en studie som nu publiceras i vetenskapstidskriften European Neuropsychopharmacology har forskarna för första gången kliniskt undersökt om OSU6162 kan minska alkoholsuget hos alkoholberoende personer. I studien ingick 56 personer med alkoholberoende, varav hälften behandlades med OSU6162 och hälften med placebo under 14 dagar.
Efter de två veckorna utsattes studiedeltagarna för olika situationer som kan antas utlösa ett alkoholsug. Resultaten visar att de försökspersoner som behandlats med OSU6162 upplevde mindre sug efter alkohol när de drack ett glas med alkohol. – Samtidigt upplevde de OSU6162-behandlade försökspersonerna att de inte uppskattade första klunken av alkohol lika mycket som de som behandlats med placebo. Ett intressant bifynd var också att de försökspersonerna som hade sämst impulskontroll, alltså de som kan tänkas ha störst risk för återfall efter alkoholfria perioder, var de som svarade bäst på OSU6162-behandlingen, säger Pia Steensland.
En studie på råttor som publiceras samtidigt i tidskriften Addiction Biology ger ytterligare förklaringar till hur OSU6162 fungerar. Av studien framgår att råttor som frivilligt dricker alkohol under flera månader har minskade mängder dopamin i belöningssystemet jämfört med råttor som aldrig har druckit alkohol. Men när ”alkoholråttorna” behandlades med OSU6162 kunde forskarna se att substansen ökar för låga halter av dopamin i belöningssystemet.
– Vi tror därför att det kan vara så att OSU6162 minskar alkoholsuget hos alkoholberoende individer genom att återställa den brist på dopamin som finns i belöningssystemet vid beroende, säger Pia Steensland.
Rättigheterna för OSU6162 ägs av Nobelpristagaren Arvid Carlsson, professor emeritus vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, som med sitt team från början tog fram substansen. Arvid Carlsson är också är en av medförfattarna på den kliniska studien.
Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Hjärnfonden, Vetenskapsrådet, Torsten Söderbergs stiftelse, Systembolagets råd för alkoholforskning samt Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (FORTE).
Publikationer
The Effects of the Monoamine Stabilizer (-)-OSU6162 on Craving in Alcohol Dependent Individuals: A Human Laboratory Study, Lotfi Khemiri, Pia Steensland, Joar Guterstam, Olof Beck, Arvid Carlsson, Johan Franck, Nitya Jayaram-Lindström, European Neuropsychopharmacology, online 6 October 2015, doi.org/10.1016/j.euroneuro.2015.09.018.
The Monoamine Stabilizer (-)-OSU6162 Counteracts Down-Regulated Dopamine Output in the Nucleus Accumbens of Long-Term Drinking Wistar Rats”, Kristin Feltmann, Ida Fredriksson, Malin Wirf, Björn Schilström, Pia Steensland, Addiction Biology, online 14 October 2015, doi: 10.1111/adb.12304.
Kontaktinformation
Pia Steensland, docent Centrum för psykiatriforskning Institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet Tel:073-9061633 E-post: pia.steensland@ki.se
– Upptäckten är en viktig milstolpe i vår förståelse av hur vårt immunförsvar fungerar och hur dess respons ska kunna kontrolleras för att förhindra inflammatoriska sjukdomar, säger Nelson O. Gekara, forskningsledare vid MIMS och Institutionen för molekylärbiologi vid Umeå universitet.
Vårt medfödda immunförsvar aktiveras när kroppen behöver skydda sig mot sjukdomsframkallande organismer, exempelvis bakterier och virus, eller läka skadad vävnad. Hos vissa människor överreagerar immunförsvaret, något som kan orsaka kroniska inflammatoriska sjukdomar och cancer. Immunsystemet aktiveras av cellreceptorer som känner igen vissa molekylära mönster på bakterier eller egna trasiga och döda celler. Receptorerna kallas kort PRR:s (engelska ”pattern-recognition receptors”).
– De flesta infektiösa eller inflammatoriska tillstånd kan kopplas ihop med att flera PRR-signalvägar är aktiverade. Det är därför mycket viktigt att dessa reaktioner kan dämpas på ett ordnat sätt efter att de väl har kommit igång. Hur detta går till har hittills varit oklart, säger Nelson O. Gekara.
Nelson O. Gekara och hans doktorand Swarupa Panda är nu en lösning på spåren. När de sökte efter gener som krävs för att styra och reglera immunförsvaret, hittade de tillsammans med Jonas Nilsson, professor vid Sahlgrenska Cancer Center, Göteborgs universitet molekylen MYSM1, som befinner sig i cellkärnan i normala celler.
För första gången visar nu forskarna att under en infektion eller inflammation så anrikas molekylen utanför cellkärnan, det vill säga i cellens cytoplasma. Där påverkar MYSM1 funktionen hos andra signalmolekyler som medverkar till att aktivera PRR-signalvägar. På så sätt dämpas inflammationen.
– Man kan säga att MYSM1 beter sig som en molekylär ”brytare” som kan slå av flera inflammatoriska signalvägar. I djurceller som saknar MYSM1 aktiveras immunförsvaret helt okontrollerat, något som till slut leder till inflammatoriska sjukdomar, säger Nelson O. Gekara.
Hans forskargrupp kommer nu att testa olika substanser som kan påverka MYSM1-molekylens aktivitet. Förhoppning är att i en nära framtid kunna hitta nya läkemedelskandidater mot infektioner och andra inflammatoriska sjukdomar, inklusive cancer.
Artikel i tidskriften Immunity
Swarupa Panda, Jonas A. Nilsson, and Nelson O. Gekara (2015): Deubiquitinase MYSM1 Regulates Innate Immunity through Inactivation of TRAF3 and TRAF6 Complexes. Immunity 43, 1–13, October 20, 2015; 10.1016/j.immuni.2015.09.010
Läs mer på Umeå universitets webb:
Nelson O. Gekaras forskning
MIMS
Kontaktinformation
Nelson Gekara, Forskare vid MIMS, Umeå universitet E-post: nelson.gekara@umu.se Tele: 072-943 0478
I Gdanskbukten i Polen är den nu den vanligast förekommande kustnära
fiskarten och i Danmark fångas flera ton svartmunnad smörbult årligen.
Eftersom den svartmunnade smörbulten sätter i sig stora mängder småräkor befarar man att fisket på tångräkor i Östersjön påverkas negativt. Även våra bottenlevande arter, som tånglake och skrubbskädda, kan påverkas negativt på grund av konkurrens om lekplatser och föda.
Arten som kommer från Svarta havet och Kaspiska havet dök upp i Polen första gången 1990. Sedan dess har den spridit sig i Östersjön. Första förekomsten i Sverige var 2008 i Karlskrona. År 2010 kom rapporter från Karlshamn, Göteborg och Visby. 2013 nådde den Bråviken och Stockholms skärgård. SLU, institution för akvatiska resurser, genomför årliga provisken längs den svenska kusten, i många av våra vattendrag samt i många sjöar från Lappland till Skåne.
– Liksom med alla invasiva arter är det mest effektivt att ”mota Olle i
grind”, säger Ann-Britt Florin, forskare vid SLU:s institution för akvatiska resurser. Det är svårt att göra något åt arten när den väl etablerat sig. Möjligtvis skulle riktat fiske eller stärkta rovfiskbestånd kunna begränsa smörbultens effekter. Att begränsa vidare spridning är också önskvärt.
Läs mer om svartmunnad smörbult på SLU:s webb.
Kontaktinformation
Ann-Britt Florin, forskare Institutionen för akvatiska resurser, SLU Kustlaboratoriet i Öregrund 010-478 41 22, ann-britt.florin@slu.se
Detta är ett steg i forskningen kring hur man kan skräddarsy livsmedel för att påverka vår hälsa. Korn innehåller mycket kostfiber som utgör näring för tarmen när det bryts ner. Då bildas smörsyra som har en positiv inverkan på tjocktarmen och har kopplats samman med en rad gynnsamma effekter på vår hälsa.
I en studie från Lunds universitet visar forskare att kornets egenskaper blir särskilt gynnsamma om man använder sig av en förädlingsprocess som kallas mältning. Mältning innebär att kornet tillåts gro och därefter torkas och värmebehandlas i en rad steg, då bildas malt.
Behandlingen används idag främst för tillverkning av öl men kan också, enligt forskarna, med fördel användas i livsmedel som bröd och gröt. Studien visar att valet av råvaror och dess egenskaper är viktiga för oss, men också att tarmfloran påverkas av hur råvaran behandlas, något som enligt forskarna inte tidigare varit känt. Den visar även att mältning, en typ av surgörning av produkten, kan vara en framtida viktig metod för att modulera tarmfloran för förbättrad effekt på människors hälsa.
– Det var förvånande att samma livsmedel kan ge så olika tarmflorasammansättning beroende på om man äter det som det är eller om man äter det mältat, säger Frida Fåk, docent vid Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning.
Enligt forskarna är detta ett steg på vägen till hur vi bättre kan skräddarsy våra livsmedel för att få optimala hälsoeffekter, vilket är målet med forskningen vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning, Lunds universitet.
Studien publiceras i Molecular nutrition & Food Research i oktober. Huvudförfattaren Yadong Zhong doktorerade nyligen vid Centrum för preventiv livsmedelsforskning, Lunds universitet med en avhandling om nutritionella effekter av korn (Nutritional effects of Barley- mechanisms of action in the intestinal tract).
Studierna har utförts inom ramen för VINN Excellence Centret Antidiabetic Food Centre.
Kontaktinformation
Frida Fåk, Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning, Lunds universitet Tel: 046-222 83 89 frida.fak@food-health-science.lu.se Margareta Nyman, Centrum för Preventiv Livsmedelsforskning, Lunds universitet Tel: 046-222 45 67 margareta.nyman@food-health-science.lu.se
Skolämnet svenska som andraspråk etablerades 1995 och har varit ifrågasatt, inte minst för att undervisningen ofta är alltför färdighetsinriktad och för att urvalskriterierna för att läsa ämnet är godtyckliga. Medan samma elever i skolans övriga ämnen undervisas tillsammans hålls de alltså just i ämnet svenska isär. I sin avhandling belyser universitetsadjunkt Catarina Economou flerspråkiga elevers situation med fokus på ämnet svenska som andraspråk på gymnasiet.
–Trots att den nya ämnesplanen, Gy 11, har en tydligare prägel i förhållande till svenskämnet jämfört med tidigare, kan ämnet svenska som andraspråk fortfarande betraktas som underordnat svenskämnet och som ett stödämne med färre utmaningar, säger Catarina Economou.
Till grund för studien ligger klassrumsobservationer, intervjuer med elever och till viss del skolpersonal, inspelade boksamtal samt ämnesplansanalyser. Tre av de fyra delstudierna grundar sig på ett tjugotal informanter vardera. Resultaten visar att de kognitiva utmaningarna är färre och att utrymmet för läsning av skönlitteratur är betydligt mindre i svenska som andraspråk.
Kompetenta läsare
Mot bakgrund av detta analyserar Catarina Economou andraspråkselevernas läsning och tolkning av två olika romaner. Hon visar att det handlar om kompetenta läsare och ifrågasätter därför varför arbete med skönlitteratur ges ringa utrymme i ämnesplanen.
Med stöd i sina resultat menar hon att alla elever bland annat kan och bör ha en gemensam och interkulturell litteraturundervisning där fruktbara möten mellan litteratur och elever liksom mellan elever i förhållande till litteratur kan ske.
– Att nyanlända ska lära sig språket i särskilda undervisningsgrupper är en nödvändighet, men hur de sedan ska fortsätta att utveckla sitt svenska språk är omdebatterat, säger Catarina Economou.
– Det finns anledning att se över uppdelningen av svenskämnena och börja diskutera ett gemensamt och inkluderande svenskämne med ett förändrat innehåll på gymnasienivå.
Andraspråksaspekter får inte komma i skymundan. Exempelvis kan kontrastiva perspektiv med jämförelser mellan olika språk och kulturer berika alla elever.
Svenska som andraspråk
Undervisning i svenska som andraspråk ska, om det behövs, anordnas för
1. elever som har ett annat språk än svenska som modersmå, 2. elever som har svenska som modersmål och som har tagits in från skolor i utlandet och 3. invandrarelever som har svenska som huvudsakligt umgängesspråk med en vårdnadshavare (Skolförordningens 5 kap. 14 §).
Avhandling
Catarina Economou lägger fram sin avhandling I svenska två vågar jag prata mer och så. En didaktisk studie om skolämnet svenska som andraspråk vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet. Disputationen sker fredagen den 16 oktober klockan 13.00 i sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.
Kontaktinformation
Catarina Economou, 0733 – 822998, catarina.economou@mah.se
För tidigt födda barn är känsliga för smärta eftersom deras hjärna och nervsystem är under utveckling. Smärtan kan orsaka skador både på kort och lång sikt. Samtidigt kan smärtstillande eller lugnande medel också leda till skador. Därför undersöker forskare andra alternativ. Hud-mot-hudkontakt, som också kallas kängurumetoden, är ett exempel.
– Att lindra smärta på det här sättet orsakar inga skador och vår studie visar att det ger effekt, säger Emma Olsson, doktorand i medicin vid Örebro universitet.
Vid sidan av forskningen arbetar hon som sjuksköterska på en neonatalavdelning. Hon har genomfört studien tillsammans med Mats Eriksson, specialistsjuksköterska i intensivvård och forskare i medicin vid Örebro universitet.
Svårt att mäta för tidigt föddas smärta
Tio barn födda mellan graviditetsvecka 26 och 35 var med i studien. För att mäta vilken smärta de kände använde forskarna en metod som kallas Near Infrared Spectroscopy, NIRS. Sensorer på huden skickar och fångar ljussignaler med en våglängd nära det infraröda området.
– Smärta är svårt att mäta eftersom för tidigt födda barn inte alltid kan ge uttryck för den. Ofta gör vården en bedömning utifrån till exempel hjärtfrekvens, ansiktsuttryck och gråt men dessa smärtsignaler kan vara svaga eller helt utebli. Därför har vi valt att använda NIRS, säger Mats Eriksson.
Ökad stress vid smärta
Barnen undersöktes vid två blodprovstagningar. Vid det ena tillfället låg de endast iklädda en blöja tätt intill sin mamma och vid det andra tillfället låg de i en kuvös, vilket är så som provet vanligen tas. Vid båda tillfällena fick de sockervatten som också är smärtlindrande. Resultaten visar att det var en större ökning av syresatt hemoglobin i hjärnan när provet togs i kuvösen.
– Smärta ger förändringar i blodcirkulationen i områden i hjärnan som registrerar smärta. NIRS mäter syremättnaden i olika delar av hjärnan. När barnen upplever smärta ökar syresättningen. Det blir ett stresspåslag, säger Emma Olsson.
– När de för tidigt födda barnen låg hud-mot-hud med sin mamma var ökningen inte lika hög. De kände alltså inte lika mycket smärta. Hud-mot-hud är en enkel och billig metod som dessutom ger föräldrar en aktiv roll, säger Emma Olsson.
Kontaktinformation
Emma Olsson E-post: emma.olsson2@regionorebrolan.se Telefon: 070-7482660 Mats Eriksson: E-post: mats.h.eriksson@oru.se Telefon: 019-303362, 070-779 22 44
Debatten kring hur man ska minska utsläppen av koldioxid fokuserar oftast på utsläppen från elproduktion och transporter. Chalmersforskaren Johan Rootzén presenterade nyligen sin doktorsavhandling som handlar om en annan stor källa till utsläpp: energiintensiv tung industri i Sverige och EU, såsom produktion av stål och cement och raffinering av råolja.
– Från politiskt håll saknas en strategi för hur man ska minska utsläppen från de här branscherna, trots att de står för en tiondel av koldioxidutsläppen i Europa och uppemot 20 procent i ett land som Sverige, säger Johan Rootzén.
Att energieffektivisera produktionen och byta till fossilfritt bränsle är de två alternativ som ofta nämns. Men när det gäller produktion av cement och stål är det av produktionsmässiga skäl bara möjligt att komma åt en begränsad mängd av utsläppen med dessa åtgärder. En radikal minskning av produktionstakten skulle göra stor skillnad, men när vi samtidigt har ett stort investeringsbehov i bostäder, infrastruktur och förnyelsebar energi är detta inget troligt framtidsscenario.
Klockan tickar
– Klockan tickar, säger Johan Rootzén. Produktionsanläggningar i basindustrin har en lång livslängd, så implementering av nya lösningar och ny teknik tar tid.
År 2050 kan tyckas vara långt bort, men för basindustrin ligger detta år bara ett fåtal investeringscykler bort, det vill säga det är få tillfällen kvar att investera i ny teknik. Menar man allvar med ambitionen om att utsläppen i Sverige och EU ska ner till nära noll till år 2050 måste frågan om ny teknik upp på bordet nu.
En viktig pusselbit kan stavas Carbon Capture and Storage (CCS) – avskiljning och lagring av koldioxid. På Chalmers avdelning Energiteknik – liksom på många andra högskolor och institut i världen – har olika tekniker för koldioxidavskiljning utvecklats under många år. Hela kedjan; avskiljning, transport och lagring behöver dock demonstreras i industriell skala för att CCS-tekniken på allvar ska kunna utvärderas, och det är bråttom att få till stånd en sådan demonstration.
– Det är lätt att säga att vi ska ner till noll utsläpp, men då krävs att vi tar i frågan seriöst och på allvar får möjlighet att prova teknik med stor potential, säger professor Filip Johnsson som leder forskningsgruppen på Chalmers.
Finns frågetecken
Visst, det finns frågetecken kring CCS och dessutom är det ju kostsamma investeringar som måste göras. Men bestämmer man sig för att inte prova så bakbinder man sig och minskar handlingsutrymmet framöver. Vår forskning tyder på att utan ett teknikskifte så kan stål och cement och raffinaderiindustrierna ensamma mycket väl komma att uppta uppemot en fjärdedel av utsläppsutrymmet år 2050.
I sin avhandling har Johan Rootzén också konstaterat att ett teknikskifte till en mindre kolintensiv produktion av stål och cement bara skulle ha marginell påverkan på slutpriset på en bil eller ett hus, trots stora investeringar i produktionsleden. Detta eftersom materialet är en så pass liten del av slutkostnaden.
Han hoppas nu att hans och kollegornas forskning ska leda till att politiker i både Sverige och Europa tar beslut som banar väg för CCS och andra tekniker som på allvar skulle kunna minska utsläppen från den koldioxidintensiva industrin.
– Det här är en av de stora ödesfrågorna vi har att hantera, säger Johan Rootzén. Vi i Sverige och Europa, som till stor del har byggt upp våra industrier och ekonomier på kol, olja, stål och cement, har i min mening ett ansvar att gå före och ta fram tekniker som kan lägga grunden för en annan typ av tillväxt.
Carbon Capture and Storage (CCS) – koldioxidavskiljning och lagring Idag finns det globalt 22 storskaliga CCS-projekt som drivs eller håller på att byggas. Den totala kapaciteten för avskiljning av koldioxid inom dessa projekt är ungefär 40 miljoner ton per år. Det motsvarar de totala årliga utsläppen från ett land som Irland. I begreppet och förkortningen CCS ingår underförstått även transport av koldioxid från utsläppskällan (exempelvis ett kraftverk eller en större industrianläggning) till lagringsplatsen – vanligtvis i berggrunden. Ibland används även ordet ”infångning” som synonym till avskiljning.
Kontaktinformation
Johan Rootzén, doktor i energi- och materialsystem, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 52 51, 073-616 75 74, johan.rootzen@chalmers.se Filip Johnsson, professor i energiteknik, Energi och miljö, Chalmers, 031-772 14 49, filip.johnsson@chalmers.se
Bredbandsprestanda marknadsförs ofta i megabit per sekund. Det är ett viktigt mått vid nedladdning av stora filer och för att kunna uppnå en viss kvalité för strömmande media. Informationen till konsumenter handlar därför ofta om att högre bandbredd ger oss ett snabbare internet – men stämmer det verkligen?
– I dag pratar man väldigt mycket om bandbredd när man pratar om internetkvalité, men för många tillämpningar som används så som sökfunktioner och spel är det inte det som avgör hur du upplever din tjänst utan det är vilka fördröjningar du stöter på. Om du surfar på nätet och det går segt behöver det inte alls betyda att du har dålig bandbredd. Det kan istället bero på att du har långa fördröjningar, förklarar Anna Brunström, professor i Datavetenskap vid Karlstads universitet.
Forskning ska minska fördröjningen
I det internationella projektet RITE (Reducing Internet Transport Latency) forskar Karlstads universitet om just fördröjningar. Det övergripande målet med forskningen är att försöka minska fördröjningarna över internet och därigenom ge en bättre upplevelse för användarna, med andra ord ett snabbare internet.
– Fördröjningar kan uppstå av flera orsaker som exempelvis genom att det blir köbildning när många använder nätet samtidigt, säger Stefan Alfredsson, universitetslektor och forskare inom datakommunikation vid Karlstads universitet.
Som användare kan du märka att upplevelsen dras ner, exempelvis genom att det hackar när du streamar musik eller spelar spel.
Förbättrad användarupplevelse
De flesta dataöverföringar som görs idag över internet är små och många av dem är kopplade till funktioner som surf och telefoni. För den typen av trafik ger det oftast en ytterst begränsad förbättring när bandbreddskapaciteten ökar, det vill säga när du får fler megabit per sekund. Projektets forskningsresultat är med och bidrar till en förbättrad användarupplevelse och flera förbättringar har redan implementeras.
– För små dataöverföringar är det till exempel viktigt att snabbt återupphämta data som tappas i nätet, det är ett område där vi har utvecklat mer effektiva metoder som i dag finns i många webservrar, säger Anna Brunström.
Långsiktigt skulle en garanti av korta fördröjningar kunna möjliggöra tjänster så som medicinsk vård på distans och möjligheten att operera på distans. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Kontaktinformation
Anna Brunström, professor i Datavetenskap vid Karlstads universitet. 054-7001795, 0734-614 171, Stefan Alfredsson, universitetslektor och forskare inom datakommunikation vid Karlstads universitet. 054-7001668, 0707-225 896
Bindarproteinet, som är mycket litet jämfört med antikroppar, är baserat på så kallade affibody-molekyler. Sådana kan skapas så att de binder hårt och specifikt mot olika sjukdomars proteiner.
– I vårt fall har vi skapat massor av varianter av samma bindningsprotein för att hitta den optimala versionen för just målpeptiden amyloid beta som är med i sjukdomsbilden kring Alzheimer, berättar Hanna Lindberg, som precis doktorerat i ämnet.
När möss, som bär på gener för mänsklig Alzheimer, försetts med Hanna Lindbergs bindarprotein har hon sett att mössen varken utvecklar sjukdomsrelaterad minnesförsämring eller försämrad kognitiv förmåga.
Proteinet förhindrar helt enkelt att mössen utvecklar Alzheimers sjukdom. Innebär detta att forskningsresultat skulle kunna vara en bas i en effektiv bromsmedicin för Alzheimersjuka vad det lider? Att proteinet är ett viktigt steg i riktningen effektiv Alzheimermedicin?
– Det är det vi hoppas på, och tror på själva. Alzheimer är den absolut vanligaste demenssjukdomen idag. Det finns mediciner mot symptomen, men inga effektiva behandlingsmetoder. Medicinerna angriper inte de grundläggande sjukdomsmekanismerna, och de tenderar att bli overksamma efter ett tag, säger Hanna Lindberg.
Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare för Hanna Lindberg.
– Jag kom nyligen hem från ett projektmöte på New York University. Där stod det klart för mig att de resultat som uppnåtts med Hannas protein var så bra att de är i paritet med andra proteinbaserade preventiva läkemedel som befinns i klinisk prövning mot Alzheimers sjukdom.
I de flesta fall handlar det om monoklonala antikroppar. Inget sådant läkemedel finns i dag på marknaden, säger Stefan Ståhl.
– Vi har fått väldigt lovande resultat. Mössen som fått behandling med affibody-molekylerna beter sig precis som friska djur när det kommer till minne och kognitiv förmåga. Vi ser också kraftigt reducerade mängder av amyloid beta-peptiderna i mössens hjärnor.
Vid Alzheimers produceras dessa proteiner i hög omfattning, och omvandlas till amyloida plack i hjärnan hos de som har sjukdomen, säger Hanna Lindberg. Hon tillägger att proteinet hon jobbat med därmed förhindrar plackens uppkomst i hjärnan.
Enligt Hanna Lindberg är det rimligt att anta att ett läkemedel skulle kunna vara tillgängligt inom en tioårsperiod, om alla förutsättningar är gynnsamma. Det återstår dock en del prekliniskt och kliniskt arbete. Kan även framtida metoder för diagnostisering tas fram baserat på forskningsresultat?
– Vi har främst jobbat med behandling av Alzheimers sjukdom. Man behöver dock även veta om man är på väg att utveckla demenssjukdomen och kanske forskningsresultatet efter en del vidare arbete även skulle kunna ligga till grund för diagnos. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att se screening för Alzheimer sjukdom, åtminstone för riskgrupper. Vid upptäckt skulle man kunna sätta in en medicin som bygger på proteinet i förebyggande syfte, säger Hanna Lindberg.
Hon lägger till att det är hennes övertygelse att alla år av forskande runt Alzheimer sjukdom snart kommer att bära frukt. Forskarna är nära att hitta ett bra och fungerande botemedel mot den fruktade demenssjukdomen.
Lägg sedan till att det är världens vanligaste demenssjukdom med en
komplex diagnos som sakta men obevekligen berövar människor livet, och
det är lätt att förstå att ett botemedel är extremt efterlängtat.
Forskarna har tagit fram ett så kallat bindningsprotein som kan
efterlikna funktionen hos antikroppar, vilka utgör den vanligaste formen
av proteinläkemedel.
KTH-forskaren Hanna Lindberg har jobbat tillsammans med kolleger på New York University, Sveriges lantbruksuniversitet och Affibody AB. Enligt organisationen Alzheimer’s Association är 35 miljoner människor drabbade av Alzheimers sjukdom idag, och denna siffra kommer att tredubblas till år 2050.
Forskningsprojektet har genomförts i samarbete med professor Thomas Wisniewski på NYU School of Medicine och professor Torleif Härd på SLU. Stefan Ståhl, dekan på Skolan för bioteknologi och professor i molekylär bioteknologi, har varit huvudhandledare. Lektor John Löfblom och doktor Caroline Ekblad har varit bihandledare.
Kontaktinformation
Hanna Lindberg, hanli@kth.se.
