– Titeln på avhandlingen är rätt konkret, men ämnet är komplext, säger Jenny Lindberg. Det handlar till exempel om hur man lär sig det man behöver för yrkeslivet och hur man vet vad man behöver.

Hennes avhandling bidrar med studenternas perspektiv på hur det går till att bli bibliotekarie och resultaten är viktiga för de som utbildar bibliotekarier att känna till. Men även för dem som ska anställa bibliotekarier. Eftersom Biblioteks- och informationsvetenskap inte har varit ett akademiskt ämne i mer än några decennier är det värdefullt att kunna lära av den historia som ändå finns, och ta vara på de inblandades erfarenheter, säger Jenny Lindberg.

”Har jag för lite kunskaper?”
Till sin avhandling har hon både intervjuat studenter på bibliotekarieutbildningar vid olika lärosäten i Sverige och relativt nyanställda högskolebibliotekarier. Intervjuerna handlade om sådant som förväntningar på yrket och om de kunskaper de fått med sig uppfattades som de rätta.

– När det gäller studenterna kunde jag utläsa att det handlade om olika typer av diskussioner och funderingar hos dem inför det kommande yrkeslivet, säger Jenny Lindberg. En del var mest inriktade på det framtida arbetet och ville fokusera mer på praktiska kunskaper, medan andra var nöjda med det fokus på teori som de upplevde att utbildningarna hade. I korthet gällde studenternas oro två saker: ”har jag för lite kunskaper?”, respektive ”kommer jag att kunna dra nytta av min kompetens?”.

Informationssökning i fokus
Ett centralt ämne i avhandlingen är informationssökning. Det handlar både om att som student kunna finna relevant information för studierna, och att som bibliotekarie hitta rätt källor för yrkesutövningen. Bibliotekarier arbetar dessutom på olika sätt med informationssökning för andra, exempelvis i informationsdisken och genom användarundervisning.

De högskolebibliotekarier som intervjuades hade varit anställda mellan sju och tjugo månader. Att arbeta på ett högskolebibliotek betraktas inom biblioteksvärlden ofta som ett kvalificerat och ansvarsfullt jobb.

– De jag intervjuade hade etablerat sig väl och ingen enda av dem vittnade om att det hade varit direkt problematiskt att komma in i jobbet. Deras arbetssituationer var väldigt olika och en del av dem fick mycket stort ansvar och inflytande över sina arbetsuppgifter redan från början. Det fanns både de som arbetade ensamma på sin arbetsplats och de som arbetade i en stor personalgrupp.

Forskning som utvecklar utbildningen
I avhandlingens material finns det gott om detaljer att ta fasta på för den som ansvarar för utbildning inom Biblioteks- och informationsvetenskap. Jenny Lindberg är själv utbildningsansvarig för Bibliotekarieprogrammet vid Högskolan i Borås och har därför kunnat ta till sig lärdomarna från doktorandarbetet och använda i den andra delen av sitt arbete.

– Något som är tydligt bland de nyanställda är att de med tiden börjar ompröva sin utbildning, i alla fall till vissa delar. Det är viktigt att som yrkesperson reflektera kring sin yrkesroll, vilka krav som ställs och vilka krav som kommer att ställas. Avhandlingen tydliggör moment som behövde lyftas in i utbildningen, och det har vi tagit till oss här.

Att Jenny Lindberg själv ville bli bibliotekarie stod klart redan i unga år. Efter studierna på Bibliotekshögskolan var planen att arbeta på ett bibliotek, men så blev det nu inte.

– Nej, forskningen lockade så starkt och vi hade så inspirerande föreläsare och förebilder. Så jag stannade kvar på institutionen, började undervisa och ta handledaruppdrag. Nu är jag själv universitetsadjunkt, ansvarar för utbildningsprogrammet på kandidatnivå tillsammans med en kollega, och har blivit arbetskamrat med flera tidigare lärare. Det var genom mitt yrkesval jag kom in på ämnet för doktorsavhandlingen: jag ville studera hur man ser på sina egna kunskaper, sin yrkesroll och sitt lärande.

Fakta
Avhandlingen heter ”Att bli bibliotekarie: Informationssökning och yrkesidentiteter hos B&I-studenter och nyanställda högskolebibliotekarier”.
Jenny Lindberg arbetar vid Högskolan i Borås, sektionen för biblioteks- och informationsvetenskap. Huvudhandledare har varit Louise Limberg (biträdande handledare: Elena Maceviciute). Disputation äger rum tisdagen den 9 juni 2015 vid Högskolan i Borås

Kontaktinformation
jenny.lindberg@hb.se, 0733-66 25 57

– Detta är den fjärde utlysningen inom programmet Hållbart samhällsbyggande. Ett av målen med utlysningen har varit att öka samarbetet mellan akademi, näringsliv och samhälle. Vi är därför väldigt glada över att kommunerna har en central roll i flera projekt, säger Gia Destouni, Formas huvudsekreterare.

Inom utlysningen har välkomnats ansökningar inom såväl humaniora och samhällsvetenskap som inom teknik och naturvetenskap. Utlysningen har omfattat såväl forskning om stadsplanering, regional planering, stadsbyggnad, stadsutveckling och livsmiljöer som forskning om byggnader, bebyggelse, anläggningar och byggande samt om förvaltning. 

Lista på alla projekt som beviljas medel 

Bakgrund
2013 fick Formas ökat anslag från regeringen för ett forskningsprogram om hållbart samhällsbyggande, som ett resultat av forsknings- och innovationspropositionen 2012. Hållbart samhällsbyggande innefattar planering, byggande och förvaltning av städer, bebyggelse, infrastruktur, byggnader, anläggningar samt kultur- och naturmiljö som ska leda till ökad ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet. Utgångspunkten är att stärka sambanden mellan hållbarhetsaspekterna.

Kontaktinformation
Conny Rolén, forskningssekreterare, conny.rolen@formas.se 0704 92 06 27 Emilie von Essen, presschef, emilie.von.essen@formas.se 0733 50 31 61

Fokus i Kajsa Wallengs avhandling ligger på hur det rättsliga skyddet för sambor förhåller sig till de personer som idag lever som sambor och i synnerhet i relation till deras sociala och ekonomiska gemenskap. Avhandlingen innehåller bland annat en omfattande empirisk studie som genomförts i samarbete med SCB och innehåller frågor som: Vad har allmänheten för kunskaper och åsikter om det rättsliga det rättsliga skyddet för sambor? Hur betraktar sambor sitt samboförhållande och hur omfattande är deras ekonomiska gemenskap? Utökar sambor skyddet för varandra på egen hand och hur ser de på frågan om giftermål?

Sammantaget visar den empiriska studien att majoriteten sambor har en omfattande social och ekonomisk gemenskap som kan motsvaras med en sådan gemenskap vi normalt sett förknippar med den i ett äktenskap. Ur ett rättsligt perspektiv är det dock en markant skillnad mellan att vara gift eller sambo. Makar tillerkänns ett omfattande juridiskt regelverk genom bestämmelserna i äktenskapsbalken och ärvdabalken, medan sambors mellanhavanden regleras av sambolagen som endast berör den gemensamma bostaden och bohaget, under förutsättning att egendomen införskaffats för gemensamt bruk. Till skillnad från makar har sambor inte heller någon legal arvsrätt efter varandra.

I lagförarbetena till sambolagen – som härrör från mitten av 1980-talet då våra familjebildningsvanor såg annorlunda ut – uppmuntras sambor att gifta sig, ingå avtal, teckna livförsäkringar eller upprätta testamente om de önskar ett mer omfattande rättsligt skydd än vad som följder av sambolagens bestämmelser. Av studien framgår dock att denna uppmaning inte fungerat i praktiken; majoriteten av sambor önskar ett mer omfattande rättsligt skydd samtidigt som de flesta sambor inte gör något åt detta själva. Till viss del kan detta förhållande förklaras av kunskapsbrist om lagen, men också av att sambor är dåliga på att diskutera sina ekonomiska mellanhavanden med varandra.

– Ur såväl individens som samhällets perspektiv finns det ett intresse av att de ekonomiska rättigheter och skyldigheter som följer vid ett samboförhållandes upplösning motsvarar de ekonomiska behov och önskemål sambor har utifrån deras sociala och ekonomiska gemenskap. Nuvarande lagstiftning motsvarar inte dessa behov och önskemål, vilket riskerar att drabba ett stort antal individer i Sverige då studien visar att andelen sambor numera uppgår till cirka 40 procent av samtliga sammanlevande par, vilket i reella tal motsvarar cirka 1,8 miljoner individer, säger Kajsa Walleng, doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet.

Hon menar att samlevandsformen sambo har kommit för att stanna och att det inte längre går att blunda för att samlevnadsformen sambo får betraktas som ett alternativ till äktenskap istället för ett förstadium till detsamma.

– Förhoppningen är att avhandlingen kan öppna upp ögonen hos såväl allmänheten som lagstiftaren på den rättsliga problematik som föreligger och de åtgärder som behöver företas för att det rättsliga skyddet för sambor ska bli mer i takt med sin tid, säger Kajsa Walleng.

Avhandlingen ”Att leva som sambo: En civilrättslig studie av det rättsliga skyddet för sambor och om det är i takt med sin tid” försvarades den 22 maj 2015.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Kajsa Walleng, tel: Tel: 018-471 20 03, 070-6994349, e-post: kajsa.walleng@jur.uu.se

För att beskriva hur mycket mänsklig aktivitet jorden kan klara av har konceptet ”planetära gränser” introducerats. De nya resultaten för sötvatten tar hänsyn till effekterna av olika typer av mänsklig aktivitet under hela 1900-talet och fram till i dag. Det inkluderar effekterna av förändringar i markanvändning (t.ex. intensifierat eller utökat jordbruk, avskogning) och vattenanvändning (t.ex. relaterad till utveckling av vattenkraft). Dessa aktiviteter har lett till en ökad förlust av sötvatten till atmosfären genom en mänskligt driven ökning av evapotranspirationen, det vill säga av avdunstningen från vatten på ytan och i marken samt av växternas transpiration. Nettoeffekten av de mänskliga aktiviteterna blir då en konsumtion av sötvatten som är större än den planetära gränsen.

Klimatförändringen orsakar också förändringar i jordens sötvatten. Nya resultat, som också publicerats av Fernando Jaramillo och Georgia Destouni, i tidskriften Geophysical Research Letters (december 2014), visar att de klimatdrivna och de direkt mänskligt drivna förändringarna i evapotranspiration har hittills motverkat varandra globalt och i de flesta kontinenterna. De motverkande effekterna har dämpat den totala nettoförändringen i sötvatten, jämfört med bara klimatdriven förändring eller bara direkt mänskligt driven förändring.

– De här resultaten ifrågasätter den isolerade användningen av enbart mänsklig vattenkonsumtion som en planetär gräns, säger Georgia Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.

Sammantaget är de nya resultaten mer alarmerande än tidigare uppskattningar av den planetära gränsen för sötvatten, men samtidigt också mindre alarmerande för nettoförändringen av jordens sötvatten. Det senare på grund av den upptäckta förändringsdämpningen.

– De nya resultaten visar att uppskattningar av den globala konsumtionen av sötvatten fortfarande är mycket osäkra, säger Fernando Jaramillo, postdoktor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet.

Resultaten bör öka medvetenheten om den höga mänskliga konsumtionen av sötvatten. De bör också leda till nya ansträngningar för att minska osäkerheten kring mänsklig vattenkonsumtion och klimatdrivna sötvattenändringar.

Artikeln i tidskriften Science (öppen tillgång): http://www.sciencemag.org/content/348/6240/1217.3.full

Artikeln i tidskriften Geophysical Research Letters (öppen tillgång): http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/2014GL061848/full

Kontaktinformation
Fernando Jaramillo (engelsktalande), postdoktor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, mobil 0704-52 977, e-post fernando.jaramillo@natgeo.su.se. Georgia (Gia) Destouni, professor vid Institutionen för naturgeografi, Stockholms universitet, mobil 0704-53 23 66, e-post georgia.destouni@natgeo.su.se

Daniel Wanners forskningsresultat gör att föraren har betydligt större
möjlighet att behålla kontrollen över bilen i kritiska situationer.

Elektrifierade chassin och drivlinor möjliggör en rad olika funktioner för ökad säkerhet och bekvämlighet i elbilar. Samtidigt gör de allt mer komplexa komponenterna att risken för tekniska fel ökar i till exempel drivlinan, bromssystemet eller vid en punktering. Felet i sig behöver inte vara allvarligt, men kan leda till ett oväntat beteende hos bilen som föraren måste kompensera med hjälp av hastighetsförändring och styrning. Om bilen kommer ur sin kurs kan det leda till att den kör av vägen eller kolliderar med mötande trafik.

KTH-forskaren Daniel Wanner har studerat fel i drivlinan hos bilar med elektriska hjulmotorer. Han berättar att ett fel exempelvis kan leda till att ett bakhjul plötsligt bromsar kraftigt och att bilen då kan komma ur kurs. En bil utan reglerstrategi hinner röra sig omkring 1,3 meter i sidled på vägbanan medan föraren rattar och försöker få bilen på rätt kurs igen, enligt studier på förarreaktioner som Daniel Wanner och hans kollegor genomfört.

I sin avhandling presenterar Daniel Wanner en lösning på problemet – en så kallad feltolerant reglerstrategi som gör att bilen behåller kursen även vid fel. I tester har forskarna konstaterat att förflyttning i sidled, girhastighet och styrarbete minskar med upp till 90 procent om bilen är utrustad med en sådan reglerstrategi, jämfört med en bil utan feltolerant reglering.

– Den här lösningen har potential att verkligen förbättra trafiksäkerheten. I bästa fall kan reglerstrategin kompensera för felet så att föraren inte behöver agera alls, säger Daniel Wanner.

Ett gediget förarbete med ett flertal studier ligger till grund för de resultat som Daniel Wanner presenterar. Bland annat har han utvecklat en metod för klassificering av fel utifrån hur svår bilen då blir att kontrollera för föraren. Metoden kan utnyttjas i fordonsindustrin redan tidigt i utvecklingsprocessen som underlag för vilka fel som är viktiga att ta hänsyn till.

Vidare har forskarna undersökt hur förare beter sig i olika hastigheter och manövrar samt beroendet på om felet som uppstår är väntat eller inte. Den undersökningen har legat till grund för rekommendationer för EU-lagstiftning och har bedrivits i samarbete med olika aktörer i Tyskland och Sverige inom projektet EVERSAFE.

FAKTA
Projektet ”Over-actuated fault-tolerant hybrid electric vehicles” har bedrivits på Farkost och flyg på avdelningen Fordonsdynamik vid KTH och är en del av Svenskt el- och hybridfordonscentrum (SHC).

Deltagare i projektet är Daniel Wanner (doktorand), Annika Stensson Trigell (professor och handledare, KTH), Lars Drugge (docent och biträdande handledare, KTH) och Mats Jonasson (biträdande handledare, Volvo Cars).

Kontaktinformation
För mer information kontakta Daniel Wanner på dwanner@kth.se eller Annika Stensson Trigell på 070 – 529 17 34 / annika@kth.se.

Kompostering innebär att organiskt material bryts ned. Under processen bildas en del växthusgaser, och det är viktigt ur ett klimatperspektiv att minimera utsläppen av de kraftfulla växthusgaserna metan och lustgas. Evgheni Ermolaev från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur komposter med mat- och trädgårdsavfall bör skötas för att utsläppen av dessa gaser ska bli så små som möjligt. Han har undersökt både hemkompostering och storskalig kommunal strängkompostering, och har följt upp dessa studier med noga kontrollerade laboratoriestudier som visar vad som sker i komposterna. Störst betydelse för utsläppen av såväl metan som lustgas hade vattenhalten, men dess påverkan var olika i komposteringens olika skeden.

– Komposten får inte vara för blöt under den mest aktiva komposteringsfasen, den med hög temperatur, och komposten får inte torka ut i slutet av komposteringen eller under eftermognaden om man vill undvika onödiga metan- och lustgasutsläpp, säger Evgheni Ermolaev.

Ett annat råd är att kompostering och eftermognad bör genomföras snabbt, eftersom det fanns tecken på ökade utsläpp under senare delen av komposteringen, när komposten redan är väl nedbruten.

– Hemkomposter bör vändas mycket sällan eller inte alls, om man vill hålla växthusgasutsläppen så låga som möjligt, säger Evgheni Ermolaev. Det är också viktigt att den färdiga komposten används som jordförbättringsmedel och ersätter torv och mineralgödsel, eftersom detta minskar användningen av fossila resurser och bidrar till inlagring av kol i marken, och därmed minskar växthuseffekten.

Matavfallskomposter är ofta ganska sura inledningsvis, med pH under 6. I detta skede var utsläppen av lustgas större i komposter med låg vattenhalt och i komposter vars startmaterial innehöll nitrat.

– Man kan testa kompostmaterialets vattenhalt genom att forma en boll av det i handen och sedan krama den så hårt man kan, säger Evgheni Ermolaev. Om det då inte kommer några vätskedroppar mellan fingrarna och bollen behåller formen när man öppnar handen är vattenhalten runt 50 procent och lämplig för kompostering.

Om komposten är för torr i det inledande skedet ökar alltså risken för höga lustgasutsläpp. Senare i komposteringsprocessen, när temperaturen stigit över 40°C och pH ökat till över 7, finns en risk för stora utsläpp av metan om vattenhalten är för hög, enligt labbförsöken. Utsläppen ökade mycket starkt med ökad vattenhalt i detta skede, eftersom vattnet i porerna begränsade tillgången till syre inne i materialet, vilket gynnade produktionen av metan.

Hur komposten sköts påverkar således starkt hur stora utsläppen av växthusgaser blir. Något som har stor betydelse för hur komposten ska skötas är om det är en storskalig kompost eller en hemkompost (för ett hushåll). En undersökning av 18 hemkomposter visade att utsläppen av metan var små i de flesta av dem, men höga i några få. Utsläppen av metan i hemkomposter ökade med ökad temperatur. Komposter som blandades sällan eller inte alls och som inte överbelastades med alltför mycket avfall släppte ut minst metan. Hemkomposterna släppte hela tiden ut en del lustgas.

– Komposten bör därför användas så snart som möjligt när den väl är tillräckligt mogen, säger Evgheni Ermolaev. Genom att då använda den som jordersättning hålls utsläppen av växthusgaser så låga som möjligt samtidigt som komposten bidrar till ökad mullhalt och kolinlagring i marken.

FAKTA
Evgheni Ermolaev, institutionen för energi och teknik, försvarade sin doktorsavhandling Greenhouse gas emissions from food and garden waste composting den 11 juni 2015 vid SLU i Uppsala. Opponent var Professor Katia Lasaridi, Department of Geography, Harokopio University, Aten, Grekland.

Länk till avhandlingen (pdf) http://pub.epsilon.slu.se/12223/

Kontaktinformation
Evgheni Ermolaev, 018-67 17 43, Evgheni.Ermolaev@slu.se. För frågor på svenska, kontakta: Håkan Jönsson, professor, Inst. för energi och teknik, enheten för kretsloppsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet, 018-67 18 86, hakan.jonsson@slu.se

– Svenska barn är friare i klassrummet och kommunicerar mer på engelska. De har bättre uttal, kan fler ord och pratar gärna på, även om annat än skoluppgifterna. Däremot förstår de ofta inte ens basala grammatiska termer som subjekt och tempus.

Att kunna engelska är lika viktigt i Sverige som i Vietnam, där språket är avgörande för om du får jobb eller inte. Doktoranden Vi Thanh Son håller på med en avhandling om hur barn i femte klass lär sig engelska och vad de bemästrar, genom att studera klassrumsaktiviteter och låta barnen lösa olika uppgifter på engelska. Vad resultaten visar hittills är att lärarna och eleverna är mer styrda av förutbestämda lektionsplaneringar och detaljerade läroplaner i Vietnam. De läser ofta efter läraren i kör och är noga med att följa upp den grammatik som de lärde sig förra lektionen.

– De memorerar det de lär sig utantill och kan dessutom förklara språkets regler. Frågar man varför det heter ”he knows” istället för ”he know” så vet de varför.

De svenska och vietnamesiska barnen i studien är jämförbara i fråga om engelskundervisning i skolan. De har börjat med engelska i tredje klass och har haft engelska i två år vid tiden för studien. Det som skiljer är att de vietnamesiska barnen har extra privatundervisning i engelska, medan de svenska barnen har mer kontakt med engelska utanför skolan, via olika medier. Analyserna är inte färdiga ännu, men tendensen är att de svenska barnen har lättare att kommunicera på engelska, medan de vietnamesiska barnen kan beskriva de grammatiska reglerna bättre.

FAKTA
Vi Thanh Son doktorerar i slutet av 2016 med en avhandling som har arbetsnamnet: “Acquiring English as a second language: a comparison of learning and teaching English in Swedish and Vietnamese primary schools”, och hon deltar i den internationella språkkonferensen The Bridging Language Acquisition and Language Policy symposium den 17-18 juni.
Program: http://konferens.ht.lu.se/lpp-symposium/program/

Kontaktinformation
Vi Son Thahn, doktorand i lingvistik, Språk- och litteraturcentrum, Lunds universitet (obs! svensktalande). Mobil: 0737213459 Mejl: vi_son.thahn@ling.lu.se