Världen över granskas, bedöms och rankas kvaliteten vid universitet och högskolor. Svenska lärosäten är inte något undantag. Sedan slutet av 1990-talet rankas lärosätena av externa organisationer, myndigheter, intresseorganisationer och kommersiella media. Granskningarna görs av både svenska och internationella aktörer, ofta av flera samtidigt.

– Min undersökning visar att rankingsystemen inte är tillförlitliga. En utbildning kan rankas högt i ett system och lågt i ett annat, säger Brita Bergseth, Linköpings universitet, vars licentiatavhandling behandlar kvalitetsmätning och ranking av universitet och högskolor, med fokus på utbildningsprogram inom medicin och vård.

I avhandlingen jämförs resultaten från tre modeller för bedömning av kvalitet vid svenska lärosäten. Bland annat jämför hon resultaten från två rankingar, U-rank, som görs av en enskild förening, med högskoleverkets utvärdering. Resultaten från de båda granskningarna visar endast ett slumpmässigt samband och i flera fall är skillnaderna betydande. Rangordningen mellan de 24 lärosätena som har granskats kan skilja sig upp till 16 placeringar. Endast i ett fall stämde bedömningarna överens.

Orsaken till skillnaderna är att de båda rankingarna bygger på olika system. Högskoleverket utvärderar utbildningsprogram enligt en fyrgradig skala av kvalitet, medan U-rank bygger på statistik från bland annat Högskoleverket och SCB. Gemensamt för aktörerna är dock att de baserar sina bedömningar på högskolelagen och att de använder samma övergripande definition av kvalitet i högre utbildning.

– Men vilka faktorer som anses utgöra kvalitet varierar. Man kan titta på exempelvis lärarkompetensen totalt på lärosätet, eller i utbildningen. Eller kan man se på sambandet mellan forskning och utbildning. Likaså varierar valet av data och metoder för mätning. Syftet med rankingarna är ge vägledning till blivande studenter, men jag tycker att det ligger en risk i att säga att de mäter kvaliteten i undervisningen, säger Brita Bergseth.

Undersökningen pekar på svårigheterna att finna valida, tillförlitliga och relevanta modeller för kvalitetsbedömningar och rankning och Brita Bergseth efterlyser en fortsatt metodutveckling för att etablera mer robusta granskningsmodeller.

Kontakt:
Brita Bergseth, doktorand i pedagogik, tel: 073-9870082, brita.bergseth@liu.se

 

 

Det finns ett stort intresse för friluftsliv och svenskarna uppskattar att vistas i naturen. Det visar en stor enkätundersökningen bland 8 400 svenskar i åldern 16 – 84 år. 83 procent anger att man är ute i naturen ”ganska eller mycket ofta” på längre ledigheter, 60 procent på helger och 51 procent på vardagar.

– Det främsta motivet för aktiviteter i naturen på vardagar är fysisk aktivitet. På helger och längre ledigheter har avkoppling och social samvaro störst betydelse, säger Peter Fredman, professor vid Mittuniversitetet och projektledare för kartläggningen.

Nöjes- och motionspromenader, vistelser i skog och mark och trädgårdsarbete är våra tre vanligaste friluftsaktiviteter. Mer än hälften av de svarande i undersökningen menar att de i hög grad har haft upplevelser av trygghet, återhämtning och en naturpräglad miljö vid det senaste friluftstillfället.

– Att vandra eller promenera kombinerar flera olika faktorer som upplevs som positiva. Det innebär fysisk aktivitet, ofta ett socialt umgänge och en naturupplevelse på samma gång. Det är viktiga skäl som ofta framhållas i liknande undersökningar, säger Peter Fredman.

Nästan hälften av de svarande upplever dock, i någon grad, brist på lämpliga platser eller områden för att ägna sig åt friluftsaktiviteter i den utsträckning man önskar. Brist på tid är det absolut vanligaste hindret för friluftsaktiviteter. Andra vanliga hinder är att man saknar någon att utöva aktiviteten med, att man saknar lämpliga områden eller att familjesituationen utgör ett hinder.

– Här har kommunerna en viktig roll som genom den fysiska planeringen kan verka för bättre friluftsmöjligheter. Även friluftsorganisationerna är viktiga när det kommer till den sociala sidan av friluftslivet, säger Peter Fredman.

Undersökningen är en del i arbetet med uppföljning av friluftsliv

i miljömålssystemet och målen i Sveriges friluftspolitik. Enkätundersökningen genomfördes av Mittuniversitetet på uppdrag av Naturvårdsverket.

I rapporten ”Friluftsliv 2014” redovisas alla resultat ur den nationella enkätundersökningen. Här hittar du hela rapporten.

Kontakt:
Peter Fredman, professor i naturturism, 070-667 08 06, 010-142 78 04, e-post: peter.fredman@miun.se

”Att tänka det tekniska: en studie i Derridas teknikfilosofi” är titeln på Björn Sjöstrands avhandling i filosofi. Han disputerar den 14 november på Södertörns högskola.

Avhandlingen är den första monografin i världen som tar ett samlat grepp om Derrida som teknikfilosof. Den nyanserar och kompletterar den gängse bilden av hans tänkande genom att teckna konturerna av en sammanhängande teknikens fenomenologi som på ett radikalt sätt utvidgar teknikbegreppet: tekniken är inte något som står i motsats till människan, utan den är från början sammanflätad med livet, tiden, etiken, politiken och religionen.

– Märkligt nog har dessa reflektioner mycket sällan analyserats eller diskuterats av hans många uttolkare, säger Björn Sjöstrand. Det är desto märkligare som Derrida själv underströk det nära sambandet mellan tänkande och teknik.

I sin avhandling visar Björn Sjöstrand hur Derrida genom en livslång dialog med i första hand Edmund Husserls och Martin Heideggers texter kom att förstå tekniken, inte som en tänkt motsats mellan det psykiska och det icke-psykiska, mellan liv och död, utan som relationen mellan det psykiska och det icke-psykiska, där det senare utgör ett nödvändigt supplement till det förra för att detta överhuvudtaget skall fungera.

– En sådan definition av det tekniska gör det möjligt för Derrida att förstå det politiska på ett helt nytt sätt, säger Björn Sjöstrand. Den moderna teknikens förmåga att blixtsnabbt sprida idéer, ljud och bilder över hela världen kommer gradvis att sudda ut gränserna mellan nationalstater, ett faktum som tvingar oss att tänka det politiska bortom politiken och det demokratiska bortom demokratin.

Det politiska är med nödvändighet sammanvävt med det tekniska. Detsamma gäller religionen. Derridas provokativa tankar om det nära sambandet mellan tro och vetande, religion och teknik, religion och media har inte tidigare undersökts på ett systematiskt sätt av Derrida-forskningen. Som studien visar är religionen en viktig aspekt av frågan om tekniken som ger nycklar till en mer heltäckande förståelse av hans tänkande över det tekniska.

 

Björn Sjöstrand har bedrivit sina doktorandstudier i filosofi vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola, samt vid Institutionen för filosofi, Uppsala universitet.

Kontaktinformation:
Björn Sjöstrand, bjorn.sjostrand@sh.se, 070-393 00 73

Sepia, en förkortning för Swedish-ESO PI receiver for Apex, installerades på Apex-teleskopet tidigare i år. Nu visar de första resultaten från instrumentet att det fungerar väl. Dessutom får nu astronomer från hela världen ansöka om tid för observationer med Sepia.

Sepia är känslig för millimetervågor, ljus med våglängder i intervallet 1,4-1,9 millimeter (158-211 GHz), långt rödare än vad ögat kan se. Detta ljus blockeras av vattenånga i atmosfären på de flesta platser på jorden, men de enastående observationsförhållanden som råder på den extremt torra Chajnantor-platån i norra Chile innebär att härifrån kan de svaga signalerna från rymden ändå upptäckas.

Dessa våglängder är intressanta för astronomer eftersom det är här man hittar signaler från vatten i rymden. Genom att mäta upp signaler från vattenmolekyler i rymden kan forskare till exempel studera hur nya stjärnor och planeter bildas. Vatten tros dessutom spela en viktig roll i livets uppkomst. Sepia blir även ett viktigt verktyg för astronomer som vill förstå galaxernas roll i universums historia genom att spåra både molekyler av kolmonoxid (CO) och joner av kol i mycket avlägsna galaxer.

Under 2015 har det nya instrumentet använts för att göra testobservationer på Apex. Identiska mottagare installeras nu också hos antennerna i superteleskopet Alma. Teleskopen kompletterar varandra: Almas 66 antenner ger den skarpaste bilden av universum i ljus med våglängd runt en millimeter, medan Apex med dess enskilda 12-metersantenner, i stället snabbt kan avsöka större områden på himlen.

John Conway är föreståndare för Onsala rymdobservatorium vid Chalmers.

– De första mätningarna från Sepia på Apex visar att vi nu verkligen håller på att öppna upp ett nytt fönster, och därmed också kan observera vatten i rymden. Sepia kommer ge astronomer möjligheten att söka efter objekt som man senare kan följa upp med högre spatial upplösning när samma mottagare tas i drift på Alma, säger han.

Sepia har utvecklats av forskarna och ingenjörerna vid Gruppen för avancerad mottagarutveckling (Gard) vid Onsala rymdobservatorium och Institutionen för rymd- och geovetenskap vid Chalmers. Alexey Pavolotsky är en av forskarna i gruppen.

– Att bygga toppmoderna instrument för teleskop som Apex och Alma betyder för oss att kombinera olika tekniker på bästa möjliga sätt. Utmaningen att lösa problem inom många olika forskningsfält – till exempel halvledarelektronik och supraledarelektronik för mikrovågor och millimetervågor, mikrofabrikation, fysisk optik och kryoteknik – är det som gör det här arbetet spännande, säger han.

Bland de första att söka tecken på vatten med Sepia är Elvire De Beck, astronom vid Chalmers och Onsala rymdobservatorium, som tillsammans med kollegor gjort mätningar av vattenånga nära den röda jättestjärnan W Hydrae.

– Sepia fungerar riktigt bra. De här mätningarna visar hur tydligt vi kan detektera vatten och andra molekyler kring stjärnor som denna och andra som liknar den. Med hjälp av Sepia – och snart också med mer detaljskärpa med Alma – kommer mätningar som dessa att kunna berätta mycket för oss om röda jättar, och det i sin tur berättar om vad som händer med stjärnor som solen när de blir gamla, förklarar Elvire De Beck.

Bildtext: Ingenjörer från Gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers undersöker Sepias övre del innan den installeras på teleskopet Apex. Till vänster står Mathias Fredrixon och Denis Meledin, och bakom dem Igor Lapkin. Foto: Sascha Krause

För mer information, kontakta:

Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, 031-772 55 00, 070-49 33 114, robert.cumming@chalmers.se
John Conway, föreståndare, Onsala rymdobservatorium, Chalmers, 031-772 55 00, john.conway@chalmers.se
Victor Belitsky, professor i radio- och rymdvetenskap vid Chalmers, ledare för Gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium och Chalmers, 031-772 18 93, victor.belitsky@chalmers.se

Fakta om Sepia, Apex och Alma

Sepia, en förkortning för Swedish–ESO PI receiver for Apex, är en mottagare som utvecklades, byggdes och installerades på Apex-teleskopet av Gruppen för avancerad mottagarutveckling (Gard), Onsala rymdobservatoriet vid Chalmers, och som stöds av ESO. Sepia har plats för tre mottagarkanaler och för närvarande är en kanal, Band 5, på plats. Behållaren för mottagaren utvecklades, byggdes och testades för Almas Band 5 av Gard som en del av ett projekt under EU-kommissionens ramprogram FP6 (uppgradering av Alma). ESO levererade oscillatorkällan och rumstemperaturelektroniken som producerades av det amerikanska nationella radioobservatoriet NRAO.

Apex (Atacama Pathfinder Experiment) är ett samarbete mellan Max Planck-Institutet för Radioastronomi (MPIfR), Onsala rymdobservatorium och ESO, det Europeiska sydobservatoriet. Det är det största teleskopet med en enda antenn på södra halvklotet som är känsligt för signaler med våglängder strax under en millimeter. Driften av Apex vid Chajnantor sköts av ESO. Teleskopet ligger på något högre höjd på Chajnantor-platån (5104 meter över havet) än Alma.

Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ett samarbete ett samarbete mellan ESO, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap i Japan i samverkan med Chile, och är världens hittills största astronomiska projekt. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten. Mottagarna för Band 5 är ett av flera bidrag till projektet.

 

Sverige har som mål att fosfor i slam ska tillvaratas genom att exempelvis slammet sprids på åkermark. Är slammet förorenat av olika kemikalier, som till exempel tungmetaller, är detta dock inte möjligt. Uppströmsarbete, vilket innebär att föroreningskällan identifieras och föroreningarna hanteras innan de når reningsverken eller förbränningsanläggningarna, kan användas för att minska mängden oönskade och farliga ämnen i dessa restprodukter.

Denna avhandling syftar till att undersöka diffusa utsläpp av några tungmetaller från olika konsumentvaror och vad detta har för konsekvenser för restprodukterna slam och till viss del aska. Med diffusa utsläpp menas utsläpp som inte kommer från så kallade punktkällor och därför kan vara svåra att uppskatta, både till storlek och ursprung. Avhandlingen använde metoden substansflödesanalys (SFA) för att kvantifiera inflödet, stocken (upplagrad mängd) och utflödet för ett visst ämne.

Resultatet visar urbana flöden och stock för tungmetallerna silver (Ag), vismut (Bi) och koppar (Cu) i Stockholm under ett år. Den restprodukt som är i fokus i dessa studier är avloppsslam. Den största identifierade källan till Ag som påverkar slammet hos det undersökta reningsverket är textilier medan det för Bi är kosmetika och för Cu tappvattensystem och bromsbelägg. Resultatet för Cu jämfördes med en studie genomförd omkring två decennier tidigare och en uppskattning att inflödet, stocken och utflödet har ökat/blivit större gjordes. Arsenik (As) diskuteras när det gäller diffusa utsläpp relaterat till virke som behandlats genom CCA-impregnering (krom, koppar och arsenik) och implikationer under/efter avfallshantering, då det kan förorena förbränningsaska vid felsortering. Också dessa resultat jämfördes med en äldre studie och en förbättring av graden CCA-impregnerat trä som sorterats rätt kunde ses.

Studien för Ag i Stockholm kan betraktas vara ett steg för att avhjälpa bristen på data för flödet av Ag. Vetenskapliga SFA:er saknas för Bi och studien i denna avhandling är ett första steg för att identifiera och kvantifiera källorna som ger diffusa utsläpp av Bi.

Mellan 2 och 5 % av de globala tillgångarna av dessa fyra metaller bryts årligen och det är eftersträvansvärt att metallerna efter användning tas tillvara inom en cirkulär ekonomi. Med tanke på att en viss del ändå hamnar i aska och slam, där de inte kan tas tillvara, kan således nuvarande användningen av metallerna ses som en förlust av resurser och inte bara ett potentiellt miljöproblem. I detta sammanhang är urban- och landfill-mining alternativ som behöver utforskas, där metaller i exempelvis oanvända elledningar eller deponier kan återvinnas. Även återvinningen bör öka, speciellt för Bi och As, vilka idag har en återvinningsgrad på under 1 %.

Bristen på lagstiftning försvårar för de viktiga aktörerna att genomföra åtgärder. Lagstiftning anpassad för diffusa utsläpp och kemikalier i konsumentvaror har således identifierats som ett viktigt steg för att hantera diffusa utsläpp från varor.

Avhandlingen Diffuse emissions from goods – influences on some societal end products försvaras den 6 november 2015 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är Hans Bertil Wittgren, VA SYD, Malmö

 

Kontaktinformation
Jennie Amneklev: 070 – 425 44 38 eller jennie.amneklev@lnu.se, Jonas Tenje, pressansvarig 070 – 308 40 75

Hur sprids kemikalier i miljön och hur omvandlas dessa? Vilka risker finns det när vi exponeras för dessa omvandlade kemikalier? Vilka åtgärder ska samhället vidta för att minska exponering och för att vi ska uppnå miljökvalitetsmålet – en giftfri miljö?

Det behövs en kunskapsbas som omfattar hur kemikalier sprids och sedan återfinns i komplexa blandningar, vilka risker som finns med kemikalieexponering samt hur man ska välja mellan olika åtgärder. Så ser några av huvuddragen ut i Formas analys av hur svensk forskning ska bidra till att uppnå en giftfri miljö. Rapporten har tagits fram på uppdrag av regeringen. Formas föreslår vidare en strategi för att bygga upp den efterfrågade kunskapen. Målet är att Sverige inom tio år ska påtagligt ha förbättrat förutsättningarna för att möta utmaningarna inom området.

– Svensk miljötoxikologisk och miljöteknisk forskning står sig väl i internationell konkurrens men vi behöver bygga upp en bredare kunskapsbas samt använda redan framtagen kunskap mer i samhället om vi ska klara målet om en giftfri miljö. Därför avser vi vidareutveckla satsningar på den här forskningen och dess kommunikation och samverkan med samhället, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.

Tillsammans med andra statliga forskningsfinansiärer söker Formas stöd från regeringen för satsningar på nationella forskningsprogram. Formas har identifierat giftfri miljö som ett tänkbart område för en sådan gemensam satsning med andra forskningsfinansiärer.

Rörande forskningsbehoven visar Formas analys på behov av kunskapsuppbyggnad inom tre övergripande områden:

-Våra undersökningar visar vidare att det finns ett stort behov av kunskapsutbyte och därför avser vi att initiera en samverkansplattform för olika aktörer med ansvar eller intresse för kvalitetsmålet giftfri miljö. Forskningen själv behöver också angripas med tvärvetenskapliga ansatser, som i stor utsträckning inkluderar humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv.

Formas ser även ett ökat behov av kunskapssammanställningar hos centrala myndigheter och föreslår till regeringens forsknings-, utbildnings- och innovationsproposition att myndigheten får i uppdrag att bygga upp ett miljö-SBU*, som kan svara mot en stor del av de behov som centrala myndigheter beskriver.

Bakgrund:
Formas har på regeringens uppdrag genomfört en analys av forskning till stöd för att uppnå miljökvalitetsmålet giftfri miljö samt tagit fram förslag till en nationell forskningsstrategi för detsamma för åren 2015-2025. Uppdraget har genomförts med Kemikalieinspektionen och Vinnova. Analysen bygger på en rapport av en internationell expertpanel, enkäter, intervjuer och en workshop. Forskningens förutsättningar har kartlagts och dess kvalitet analyserats i en bibliometrisk analys. Analysen omfattar sex forskningsområden: Human exponering och toxikologi; Ekotoxikologi; Miljökemi; Miljöteknik och grön kemi; Samhällsvetenskaplig miljöforskning samt Utveckling och tillämpning av systemanalytiska metoder.

För mer information:
Georgia Destouni, huvudsekreterare Formas 0728-57 40 65
Emilie von Essen, presschef Formas, 0733-50 31 61

*SBU – Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, utvärderar metoder framförallt inom hälso- och sjukvården genom att systematiskt värdera den vetenskapliga litteraturen på olika områden och presentera sammanvägda synteser

– Vid av- och utvisningar av ensamkommande asylsökande barn har myndigheterna ofta olika uppfattningar om barnens behov och vad som utgör barnens bästa. Myndigheterna har också ibland svårt att förstå varandras utgångspunkter och uppdrag. Detta leder till slitningar och sätter barnen som redan är utsatta i ytterligare en svår situation, säger Mehdi Ghazinour, professor vid Umeå universitet.

Utgångspunkten i forskningsprojektet var den svenska regeringens krav på ökad effektivitet i arbetet med att verkställa av- och utvisningar, samtidigt som regeringen också betonade att ökad effektivitet inte får ske på bekostnad av respekt för barnens värdighet och mänskliga rättigheter.

Projektet handlade om Migrationsverkets, polisens, socialtjänstens och god mans samarbete och samverkan i av- och utvisningsprocesser som sker med tvång. Projektet lyfte dels myndigheternas upplevelser, erfarenheter och kunskaper, och dels de asylsökande barnens upplevelser och erfarenheter. Projektet bygger på ett stort antal intervjuer som genomförts i Västerbotten, Värmland och Skåne samt på en enkätundersökning riktad till poliser och socialsekreterare.

Resultaten i projektet visar på skillnader mellan de samverkande aktörerna. Poliserna såg främst värdigheten i mottagandet av barnen som kopplad till verkställigheten; de var inriktade på att göra det bästa av situationen. Tjänstemän på Migrationsverket ansåg att värdigheten låg inbäddad i den befintliga lagstiftningen. För båda myndigheterna var krav på ökad effektivitet – mätt i kortare handläggningstider och fler verkställda av- och utvisningar – fullt möjliga att förena med bibehållen respekt för barns rättigheter så som dessa uttrycks i Barnkonventionen. Socialtjänst och gode män hade däremot ofta ett helt annat perspektiv och förhållningssätt. De ansåg bland annat att Barnkonventionen och värdigheten ofta fick stå tillbaka.

De barn som medverkade i projektet uppgav att de ofta fick olika och motstridiga signaler från de olika myndigheterna. I vissa fall drog aktörerna åt märkbart olika håll och hade svårt att förstå varandras utgångspunkter och uppdrag. Projektet visar också att majoriteten av poliserna och socialsekreterarna upplevde arbetet med ensamkommande asylsökande barn som krävande. De hade dock strategier för att hantera stressen i samband med av- och utvisningar och hade dessutom tillgång till socialt stöd.

– För att få ett bättre samarbete och öka värdigheten i mottagandet behöver man kartlägga problemen och sätta in åtgärder, exempelvis i form av Barnahus, det vill säga att inblandade aktörer får en mer integrativ arbetsform, säger Mehdi Ghazinour och Malin E. Wimelius.

Om finansieringen:
År 2012 fick Institutionen för socialt arbete ett forskningsanslag från Europeiska flyktingfonden för att genomföra en utvärdering av hur mottagande av och andra insatser för ensamkommande flyktingbarn fungerade i Umeå kommun. I projektet, som avslutades i juni 2014, drogs ett antal slutsatser om behovet av tydligare och mer långsiktiga mål, mer utvecklad politisk styrning och behovet av bättre integrationsinsatser.

Nyligen beslutade Statens institutionsstyrelse, SiS, om anslag för ett nytt projekt med fokus på ökad kunskap om på vilka grunder ensamkommande flyktingungdomar placeras på SiS. Projektledare är professor Mehdi Ghazinour. I projektet arbetar också Malin Eriksson, Malin E. Wimelius och Mojgan Padyab.

För mer information, kontakta gärna:
Mehdi Ghazinour, professor i Socialt arbete, forskningschef vid polisutbildningen, Umeå, Telefon: 070-213 83 12, E-post: mehdi.ghazinour@umu.se

Malin Eklund Wimelius, Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, Telefon: 070-291 51 69, E-post: malin.wimelius@umu.se

Rektorer förväntas utveckla skolan, men har problem att genomföra de förändringar de planerar. En anledning är att krav på snabba reformer sätter hinder för utvecklingsarbetet – det visar en ny avhandling vid Göteborgs universitet.

– En bärande idé i både forskning och debatt är att rektorn är en nyckelperson för skolutveckling. Fokus läggs på rektorers handlingar och vad rektorer kan göra för att lyckas med sitt utvecklingsuppdrag, men det ger en förenklad bild, säger Jaana Nehez, doktorand i pedagogiskt arbete.

I sin avhandling undersöker Jaana Nehez vad som blir meningsfullt och möjligt för tio gymnasierektorer att göra inom ramen för ett gemensamt utvecklingsarbete där målet var att med aktionsforskning få igång det entreprenöriella lärandet i undervisningen. Detta har gjorts bland annat genom observation av rektorernas gemensamma möten, fokusgruppsamtal med rektorerna om den gemensamma arbetsprocessen och om hur de förankrar entreprenöriellt lärande bland sina lärare.

Resultatet visar att det rektorerna gjorde i utvecklingsarbetet blev annat än vad de hade planerat att göra. Skälen till detta var vaga idéer om vad som skulle förändras, brist på resurser för verksamheten, ojämlika relationer mellan rektorerna samt krav på snabba förändringar från förvaltningen.

Dessa förutsättningar gjorde det mer meningsfullt för rektorerna att engagera sig i uppgifter, eller praktiker som Jaana Nehez benämner dem, som handlade om att organisera den dagliga driften. Det blev också mer meningsfullt att ge sken av att lyckas med utvecklingsarbetet istället för att engagera sig i sådana uppgifter eller praktiker som kunde möjliggöra den planerade förändringen.

– För att rektorer ska kunna verka för utveckling krävs förändringar i de förutsättningar som formar rektorers utvecklingsarbete. Kraven från politiker och från förvaltning på snabba resultat formar en praktik som hindrar det planerade utvecklingsarbetet, säger Jaana Nehez.

Fakta: Rektors uppdrag att utveckla skolan preciseras i läroplanerna för både gymnasieskolan och grundskolan. Enligt läroplanen för gymnasieskolan ska rektor ”planera, följa upp, utvärdera och utveckla utbildningen i förhållande till de nationella målen”.

Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/40535

Kontaktinformation:
Jaana Nehez, 0732-315474, jaana.nehez@ped.gu.se

 

Området är i stort sett outforskat i Sverige. Syftet är att öka kunskapen om vilka konsekvenser utbredningen av algoritmer, robotar och andra tekniska system får för såväl medborgare som journalister och medieorganisationer.

Algoritmisk logik och system införs på bred front i medieorganisationer och påverkar både innehåll och journalisternas arbetssätt. Forskarna kommer att undersöka tre aspekter: ”robotjournalistik”, där en dator genererar innehållet genom att samla strukturerade fakta, bearbeta och sedan automatiskt presentera detta som en artikel. Den här formen är vanlig inom till exempel sport- och finansnyheter. En annan aspekt är CMS, Content Management Systems, ett verktyg som ger stöd för en effektiv hantering av nyhetsmaterial, såväl text som bild. Den tredje aspekten handlar om distributionen av innehåll. ”Sociala algoritmer” som Twitter, Facebook och Google där algoritmer som har att göra med annonsering påverkar spridningen av nyheter.

Hur påverkas mediebranschen och medborgarna?

– Det finns förvånansvärt lite forskning i Sverige som visar hur införandet av tekniken påverkar mediebranschen, journalisterna och medborgarna. Den ökade användningen av algoritmer väcker viktiga frågor om journalistens yrkesroll, integritet och redaktionell självständighet, säger Elizabeth Van Couvering, projektledare.

De logiker som bäddas in i olika system, CMS, och som styr produktion och distribution av innehåll påverkar det journalistiska arbetet som helhet. Journalistiskt innehåll blandas med flöden i sociala medier, användarbilder och läsarbidrag av olika slag. Publiken, mediekonsumenterna, har liten kännedom om hur dessa algoritmer fungerar och många som arbetar inom medieorganisationer, till exempel journalister, har liten kunskap om och kontroll över de algoritmer som formar det dagliga arbetet.

– Jag tror att det inom mediebranschen finns en ökande oro över utvecklingen och den mjukvara som på bred front gör sitt intåg. Den kan vara hämtad från ett helt annat sammanhang och skapad i ett annat syfte. Makten över journalistiken, processen och innehållet förskjuts åt det tekniska hållet, konstaterar Elizabeth Van Couvering.

Forskningsprojektet ”Algoritmer och medieorganisationer” finansieras med 3,7 miljoner kronor från Anne-Marie och Gustaf Anders stiftelse för medieforskning. Det startar i januari nästa år och kommer att pågå till och med 2018. I projektet ingår förutom Elizabeth Van Couvering som är projektledare, även Christer Clerwall, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap. En doktorandtjänst kommer också att utlysas. Samtliga forskare är knutna till forskargruppen Geomedia vid Karlstads universitet.

Kontaktinformation:
Elizabeth Van Couvering, tel: 054-700 18 93 eller mobil: 076-100 96 39,e-post: elizabeth.van-couvering@kau.se

SiS beslutade nyligen att bevilja pengar till två forskningsprojekt som rör ensamkommande barn.

– Det är en viktig fråga och SiS behöver mer kunskap runt ensamkommande barn. Det behövs mer forskning om vad som kännetecknar målgruppen, vad de behöver och vilka insatser som bäst hjälper dem, säger Eva Franzén, chef på SiS forsknings- och utvecklingsenhet.

Grunder för placering

Mehdi Ghanzinour, professor i socialt arbete och forskningsledare vid polisutbildningen, Umeå universitet, får 4,9 miljoner kronor. Han ska under tre år, tillsammans med en grupp forskare, studera och analysera på vilka grunder socialtjänsten placerar ensamkommande ungdomar på SiS och om vårdinnehållet skiljer sig jämfört med andra placerade ungdomar.

Inom SiS finns i dag ingen specialiserad verksamhet för ensamkommande ungdomar. Men erfarenheten har visat att det hos ungdomarna kan finnas både specifik flyktingrelaterad problematik och tung social problematik.

Studien ska ge en systematisk och övergripande bild av placering och behandling på SiS genom att analysera alla steg i processen från utredning till inskrivning vid institution och till utskrivning och eventuella eftervård.

Bild av målgruppen

Åsa Backlund på Socialhögskolan i Stockholm får 2,4 miljoner för att under tre år studera och analysera vad som kännetecknar målgruppen ensamkommande.

Studien ska söka svar på frågan vad som föranleder socialtjänstens placeringar och om skälen att placera ensamkommande ungdomar inom SiS skiljer sig i förhållande till andra ungdomar som placeras.

Övriga forskningsprojekt som fått pengar är ett om hot och våld i slutenvård (425 000 kronor) och ett om datoriserad lästräning (1,2 miljoner).

SiS har ett uppdrag att svara för metodutveckling, forskning och uppföljning av vårdresultat och utvecklingsarbete. SiS finansierar varje år forskning för cirka tio miljoner kronor. Det handlar främst om forskning som rör SiS egen verksamhet.

Kontaktinformation:
Frågor: Isabelle Monell, utredare på SiS forsknings- och utvecklingsenhet, 010-453 40 08, Pressekreterare Judit Hadnagy, 010-453 40 90

Introduktioner av nya arter i ekologiska samhällen kan förändra ekosystem bland annat genom förluster av ursprungliga arter och ekosystemfunktioner.Biotisk resistens är ett begrepp som beskriver hur väl ekologiska samhällen kan ”stå emot” främmande arter och förhindra att nya arter etablerar sig. Det sker antingen genom stark konkurrens mellan de residenta arterna och den nya arten eller genom att de residenta arterna prederar på den nya arten.

I sin avhandling använder Anna Henriksson data från mer än 1 000 lyckade och misslyckade introduktioner av fisk i svenska sjöar för att testa hypoteser kring biotisk resistens. En allmänt vedertagen hypotes inom biotisk resistens är artrikedomshypotesen. Den förutsäger att ett artrikt samhälle bör ha större resistensförmåga än ett artfattigt då fler arter kan använda upp en större andel av resurserna. Hypotesen har inte så stort stöd i empiriska studier och ett viktigt skäl till det är att den förutsätter att alla arter bidrar till resistensen lika mycket och att alla har en negativ påverkan på den nya artens förmåga att etablera sig.

Anna Henriksson presenterar en ny metod att uppskatta artrikedom på som bättre återspeglar det ekologiska samhällets resistensförmåga. Metoden, som hon kallar viktad artrikedom, tar hänsyn till att residenta arter bidrar med olika styrka till resistensen, men också att residenta arter inte nödvändigtvis har en negativ påverkan på etableringen av den nya arten utan också kan ha en positiv påverkan.

– Mina resultat visar att denna metod att uppskatta resistensförmåga förutsäger introduktionens framgång bättre än den klassiska hypotesen. Detta innebär att de specifika interaktionerna de etablerade fiskarterna har med den nya fiskarten bestämmer utgången av introduktionen, säger Anna Henriksson

Vidare har Anna Henriksson utforskat hur motståndet i en sjö utvecklas över tid genom att analysera fiskarters prestation dels i rollen som den invaderande arten och dels som den residenta arten.

Hon kunde se att arters etableringsförmåga och resistensförmåga korrelerar positivt. Resistensen kommer att byggas upp över tid genom att de arter som har lättast för att etablera sig, såsom gädda och abborre, också bidrar mest till resistensen mot andra arter.

Röding och öring är två av de svagaste arterna med låg etableringsförmåga och resistensförmåga. Anna Henriksson fann att sådana arter är känsligast för utrotning när nya fiskarter etablerar sig. Det har betydelse för naturvården, menar hon.

– Det innebär att fjällsjöar som till stor del består av svaga arter såsom röding och öring är känsliga för introduktioner av arter såsom gädda och abborre. Går röding- och öringpopulationerna till och med förlorade är de också svårare att återintroducera.

Kontaktinformation:

Anna Henriksson, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Telefon: 090-786 99 67, E-post: anna.henriksson@umu.se

 

 

– Rapporten är ett unik i sitt slag eftersom den bygger på en enkätstudie med cirka 330 av Sveriges främsta landslagsutövare. Någon liknande studie har aldrig tidigare gjorts i Sverige, säger PG Fahlström.

Syftet med rapporten var att undersöka hur vägen fram till idrottsutövande på elitnivå ser ut och upplevs av svenska elitidrottare.

Resultaten visar att landslagsutövarna genomsnittligt specialiserar sig och startar sin elitsatsning vid 15-16 års ålder. De allra flesta börjar med idrott i samband med skolstarten och sysslar med flera andra idrotter förutom huvudidrotten innan de startar sin elitsatsning. En övervägande del har genomgått idrottsprofilerad gymnasieutbildning.

Vidare framträder tydligt familjens påverkan. Landslagsutövarna kommer från ”idrottsfamiljer”. Föräldrarna har i stor omfattning själva varit tävlingsaktiva i samma idrott som blivit landslagsutövarna. Föräldrarna har också i många fall varit ledare och tränare. Dessutom har familjerna haft ekonomiska möjligheter att på olika sätt stödja sina barns idrottande.

Sammantaget visar resultaten att vägarna till landslagsnivå är varierande och individuella och att de svenska landslagsutövarnas vägar till landslaget i stor utsträckning karaktäriseras av en sen specialisering och elitsatsning.

Rapporten kommer att få stort värde för idrottsrörelsen då den ger en mera nyanserad bild av elitidrottskarriären än den som ofta framkommer i talangdebatten. Dessutom väcker den många intressanta frågor till exempel gällande ungdomsidrottens organisering och hur idrotten kan göras tillgänglig för bredare grupper av ungdomar, säger forskarna.

Om rapporten: Vägarna till landslaget – om svenska elitidrottares idrottsval och specialisering. Rapporten är skriven av PG Fahlström, Per Gerrevall, Mats Glemne och Susanne Linnér på Institutionen för Idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet.

Rapporten finns tillgänglig för nedladdning på Riksidrottsförbundets webbplats: Vägarna till landslaget – Om svenska elitidrottares idrottsval och specialisering

Kontaktinformation:
Per-Göran Fahlström, tfn 070-576 90 06, E-post: pergoran.fahlstrom@lnu.se, Jonas Tenje, pressansvarig 070- 308 40 75

 

– Den spatiala förmågan använder vi kontinuerligt i vardagen, och det finns ett flertal studier som visar att 3D-modellering har en positiv inverkan på människors spatiala förmåga och intelligens. Det finns sätt att mäta spatial intelligens, och efter bara några timmar med 3D-modellering så har man förbättrat sitt resultat. En vetenskaplig studie visar en förbättring på 40-60 procent efter tolv timmars 3D-modellering, berättar Joakim Rasmuson.

Vad ska man då ha spatial intelligens till? Jo, förmågan spelar stor roll för vår möjlighet att kunna tänka i bilder och kunna orientera oss. Utan spatial intelligens, inget lokalsinne. Sjömän, piloter, elitidrottare, arkitekter, skulptörer och andra bildkonstnärer har alla starkt utvecklad intelligens av denna typ.

– Vi människor använder också vår spatiala förmåga i matematik, till exempel geometri. Detta är ett ämne som många barn har svårt för och där appen kan spela roll för utvecklingen, berättar Joakim Rasmuson.

Experter inom kognitiv psykologi har länge hävdat att spatial begåvning är nyckeln till framgång inom tekniska områden. Tidigare studier har visat att elever med hög spatial begåvning är överrepresenterade inom områden som matematik, naturvetenskap och ingenjörsvetenskap.

Joakim Rasmuson fick idén till Flying Colors 3D när unga elever använde en av hans tidigare appar, MusiCube. Det är ett program där man skapar musik i 3D. Barnen stände dock av musiken för att koncentrera sig på ritandet, som ingår i musikskapandet..

– Det var då jag förstod att en ny app för enbart 3D-modellering skulle vara intressant. Vanligt 3d-modellering har fram till idag varit väldigt komplicerad. Det måste finnas rum för enklare 3D-modeller, anser jag, som alla kan hålla på med. Fem- och sjätteklassare på min skola har fått testa Flying Colors 3D, och alla får förr eller senare till det och förstår hur man ska använda appen, säger Joakim Rasmuson.

Han tillägger att appen skulle kunna ingå i matematikstudier för tydligare förståelse för just matte, men även i ämnet bild.

Joakim Rasmuson är nyligen utexaminerad civilingenjör i datateknik på KTH och han designade och utvecklade Flying Colors 3D som en del av sitt examensjobb. Även Mario Romero, universitetslektor på KTH, har deltagit i utvecklingen av Flying Colors 3D.

Idag jobbar Joakim Rasmuson som lärare i en låg- och mellanstadieskola, bland annat med ämnen matematik, naturorienterande ämnen och språk. Barnen på hans skola har fått testa Flying Colors 3D vid några tillfällen, och eleverna har alltid kommit med jättebra återkoppling.

Nästa steg för Flying Colors 3D är att nå ut till skolor och få tag på elever som vill utforska appen.

– Det vore också intressant och roligt att nå ut till företag och andra aktörer som kan hjälpa oss, lägger Joakim Rasmuson till.

Det nya med Flying Colors 3D är att användaren på ett enkelt sätt kan illustrera i 3D med vanliga konsumentprodukter som stöd. Flying Colors är gratis att ladda ner och använda. Tidigare har liknande mjukvaror både kostat en hel del pengar och krävt en hel del utbildning.

Joakim Rasmuson har fått stöd och hjälp från KTH:s studeninkubator Student Inc.

Kontaktinformation:
Joakim Rasmuson på 070 – 834 31 49 eller jras@kth.se.

En demonstrationsvideo hittar du här: www.youtube.com/watch?v=T3d-z3bFA1w

 

PCOS drabbar mer än var tionde kvinna i fertil ålder och karakteriseras av små blåsor på en eller båda äggstockarna, höga nivåer av det manliga könshormonet testosteron i blodet och mensrubbningar. Personer med PCOS har ofta problem med övervikt och insulinresistens, med ökad risk för diabetes typ 2. De drabbas också oftare av psykisk ohälsa.

– Mer än 60 procent av kvinnor med PCOS har minst en psykiatrisk sjukdom, så som oro, depression eller ätstörning, och även självmord är betydligt vanligare än hos friska kontroller, säger Elisabet Stener-Victorin, forskare vid institutionen för fysiologi och farmakologi vid Karolinska Institutet, som lett den nu aktuella studien.

Det har också visat sig att döttrar till kvinnor med PCOS har ökad risk att själva drabbas av tillståndet, medan sönerna oftare får problem med fetma och insulinresistens. En av orsakerna har antagits vara den ökade exponeringen av manligt (androgent) könshormon via mammans blod under fosterstadiet, men biologiska mekanismen för detta har varit oklart.

Studier på råttor
I den nu publicerade studien i PNAS har forskarna därför undersökt vad som händer när dräktiga honråttor och deras foster exponeras för höga doser av testosteron, liknande det som sker hos gravida kvinnor med PCOS. Forskarna studerade påverkan på moderkakan och forstertillväxt samt följde avkomman, både honor och hanar, till vuxen ålder då djurens beteende testades.

Resultaten visar att både hon- och hanavkommor som exponerats för testosteron sent i fosterstadiet uppvisar en ökad grad av orosbeteenden i vuxen ålder, jämfört med individer som fötts upp under normala omständigheter.  Genom ytterligare experiment kunde forskarna konstatera att testosteronet främst utövar sin effekt i amygdala, en hjärnregion med betydelse för emotionell reglering och beteenden kopplade till både positiva och negativa känslor.

Förändringar i signalsubstanser som påverkar orosbeteende
Forskarnas analys visar bland annat på störd aktivitet i genen som reglerar de androgena hormonreceptorerna i amygdala hos avkomman. Det gick också att se förändringar i receptorer för en typ av det kvinnliga könshormonet östrogen samt i gener som reglerar serotonin och GABA, signalsubstanser i hjärnan som är kända för att på olika sätt vara inblandade i reglering av orosbeteenden.

– Men när androgen- och östrogenreceptorn blockerades med hjälp av läkemedel skyddades djuren mot utveckling av orosbeteende i vuxen ålder. Våra resultat visar på en tidigare okänd biologisk mekanism som kan öka förståelsen för varför döttrar och söner till kvinnor med PCOS utvecklar orosbeteende i vuxen ålder, säger Elisabet Stener-Victorin.

Utöver Karolinska Institutet har forskare från Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, Heilongjiang University of Chinese Medicine i Kina, University of Colorado i USA samt University of Chile bidragit till studien. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet, Novo Nordisk Fonden, Jane och Dan Ohlssons Stiftelse, Wilhelm och Martina Lundgrens Forskningsfond, Hjalmar Svenssons Forskningsfond, Adlerbertska Forskningsstiftelsen, Ragnar Söderbergs Forskningsfond och The Innovative Team of Science and Technology of Heilongjiang Province Universities.

Publikation: ”Maternal testosterone exposure increases anxiety-like behavior and impacts the limbic system in the offspring”, Min Hu, Jennifer E Richard, Manuel Maliqueo, Milana Kokosar, Romina Fornes, Anna Benrick, Thomas Jansson, Claes Ohlsson, Xiaoke Wu, Karolina P Skibicka, Elisabet Stener-Victorin, PNAS, online Early Edition the week of November 2, 2015.

Kontaktinformation:
Elisabet Stener-Victorin, forskare, Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet. Tel: 070-5643655, E-post: elisabet.stener-victorin@ki.se

 

Byggvaruhandeln och deras leverantörer diskuterar flitigt vilken roll leverantörerna kan ta i att stärka byggvaruhandeln. På trä- och bygghandelsdagen som hölls tidigare i år diskuterades behovet av att både utveckla attraktiva produkter och att hjälpa byggvaruhandeln att visa upp dessa produkter på ett sätt som lockar nya kunder till butikerna.

Daniel Ellström, doktorand i industriell ekonomi vid Linköpings universitet, har studerat relationen mellan byggvaruhandeln och deras leverantörer och han ser stora möjligheter för leverantörer att bidra till byggvaruhandelns arbete. Men det gäller bara under vissa förhållanden.

I sin forskning har Daniel Ellström fokuserat på att identifiera de situationer där leverantörsintegration kan vara lönsamt. Han har hittat ett antal faktorer som ökar chansen för framgång:

– Bland annat har jag sett att små regionala skillnader i kundernas efterfrågan ökar möjligheterna att integrera leverantörerna. Eftersom de ofta säljer till ett stort antal butiker har de kunskaper om hur skillnader i butikernas sortiment och marknadsföring påverkar deras försäljning. När de regionala skillnaderna i efterfrågan är små kan leverantören använda denna kunskap för att föreslå vilket sortiment butiker bör ha och hur deras produkter kan marknadsföras.

I sin forskning har Daniel Ellström också funnit att leverantörernas kunskap är mer användbar i relationen med större byggvarukedjor:

– Det krävs en viss storlek på kedjorna för att denna typ av samarbete ska löna sig. För mindre kedjor kan inte leverantörerna avsätta de resurser som krävs för att sätta sig in i deras unika förutsättningar. Det blir inte tillräckligt kostnadseffektivt helt enkelt.

Utöver detta beskriver Daniel Ellström också vikten av att leverantörerna förstår sina egna produkter, att det behöver finnas ett ömsesidigt förtroende mellan leverantören och byggvaruhandlaren, och att de två aktörerna har en samsyn kring vad kunderna värderar för att leverantörsintegration ska vara framgångsrik.

Kontaktinformation:
Daniel Ellström lägger fram sin doktorsavhandling den 6 november. Han nås på 073 – 254 13 06 eller daniel.ellstrom@liu.se.

Avhandlingen: Supplier Integration in Category Management – A case study of the situational impact on relationship performance and interdependence, Daniel Ellström, Avdelningen för industriell ekonomi, Linköpings universitet 2015.

Det räcker med några få minuters högintensiv intervallträning för att få lika bra effekter som vid vanlig uthållighetsträning. Högintensiv träning har blivit populärt bland både idrottare och motionärer och även för patienter med dålig muskelfunktion. Men en hittills obesvarad fråga har varit: Hur kan några minuters högintensiv träning vara så effektiv?

För att undersöka vad som händer i muskelcellerna vid högintensiv träning lät forskarna manliga motionärer cykla så intensivt som möjligt under 30 sekunder, vila under fyra minuter och sedan upprepa detta upp till sex gånger. Efter den högintensiva träningen togs små prover från muskelvävnaden i låret.

– Vi visar i vår studie att tre minuter av högintensiv träning bryter ned kalciumkanaler i muskelcellerna. Detta leder till en långvarigt förändrad kalciumhantering i cellerna och det är en utmärkt signal för adaptation, till exempel nybildning av mitokondrier, säger Håkan Westerblad, professor vid institutionen för fysiologi och farmakologi, som lett studien.

Mitokondrierna kan liknas vid cellens energifabriker. Förändringar som stimulerar nybildning av mitokondrier ökar muskelns uthållighet. Det visade sig att nedbrytningen av kalciumkanaler som sattes igång vid den högintensiva träningen berodde på ökning av fria radikaler. Dessa är mycket reaktiva och oxiderar bland annat cellernas protein.

Cellerna har därför antioxidativa system för att fånga in radikalerna och oskadliggöra dem. Antioxidanter, som vitamin E och vitamin C, finns också i kosten och är vanliga ingredienser i kosttillskott. I den aktuella studien undersökte forskarna vad som hände när isolerade muskler från möss behandlades med en antioxidant före och under aktivering som efterliknade den vid högintensiv intervallträning.

– I vår studie visar vi att antioxidanter tar bort effekten på kalciumkanalerna, vilket kan förklara varför antioxidanter kan försämra svaret på uthållighetsträning. Våra resultat visar även att kalciumkanalerna inte påverkas av den högintensiva träningen hos elitidrottare, som har tränat upp effektivare antioxidativa system, säger Håkan Westerblad.

Forskningen har finansierats med anslag från bland annat Vetenskapsrådet och Centrum för idrottsforskning. Även forskare vid flera forskningsinstitut i Schweiz och Litauen har medverkat i arbetet med studien.

Publikation: “Ryanodine receptor fragmentation and sarcoplasmic reticulum Ca2+ leak after one session of high-intensity interval exercise”,  Nicolas Placea, Niklas Ivarsson Tomas Venckunas, Daria Neyroud, Marius Brazaitis, Arthur J. Cheng, Julien Ochala, Sigitas Kamandulis, Sebastien Girard, Gintautas Volungevičius, Henrikas Paužas, Abdelhafid Mekideche, Bengt Kayser, Vicente Martinez-Redondo, Jorge L. Ruas, Joseph D. Bruton, Andre Truffert, Johanna T. Lanner, Albertas Skurvydas, and Håkan Westerblad, PNAS, online Early Edition the week of November 2, 2015.

Kontaktinformation:
Håkan Westerblad, professor vid Institutionen för fysiologi och farmakologi, Karolinska Institutet

Telefon: 08-524 872 53 eller 073-753 5456, E-post: hakan.westerblad@ki.se