Nyhet Arkiv - Sida 554 av 1662

Projektet ”Implementering av lösning för vård av kroniskt sjuka i hemmet” pågår i 18 månader och omfattar KOL-patienter från sex lungkliniker i landet. 21 parter från offentlig och privat sektor deltar i projektet.

– Vi tar in så mycket kunskap som möjligt för att hitta alla problemställningar kring vård på distans, inklusive vårdens ersättningssystem och juridiska frågor, säger projektledaren Per-Olof Sjöberg, chef för Digital Health Lab vid forskningsinstitutet SICS Swedish ICT.

Riksförbundet HjärtLung är en central partner för att säkerställa att lösningarna svarar mot patienternas behov. Ordförande Inger Ros är entusiastisk.

– Det är oerhört glädjande att det händer något för den här patientgruppen, säger hon. Det handlar om en stor grupp med kroniskt vårdbehov så det finns mycket att vinna på bättre lösningar för dem, både resursmässigt och vad gäller patienternas trygghet och livskvalitet.

I projektet införs en ny roll i distansvården kallad ”Vårdoperatören”. Det är vårdoperatören som håller regelbunden kontakt med patienten och som hjälper till med kontakterna med läkare, sjukgymnast, apotek och anhöriga, både tekniskt och administrativt.

Michael Runold är överläkare vid Lung- och allergikliniken vid Karolinska universitetssjukhuset i Solna, en av de kliniker som står för den medicinska utprovningen i projektet. Han tror att en utveckling av distanssjukvården kan få stor betydelse för patienter med KOL, en svår sjukdom som kan kräva behandling med syrgas i senare stadier. Patienterna behöver en flexiblare och mer behovsstyrd vård än vad sjukvården i allmänhet kan ge.

– Rätt som det är blir patienten sjukare och behöver en bedömning. Står vi i kontinuerlig kontakt med dem digitalt kan vi se till att de får behandling innan den akuta försämringen fortsätter. Det vore fantastiskt, säger Michael Runold.

Med hjälp av en surfplatta kan patienterna hålla kontakt, skicka in uppgifter om hur de mår och värden för vitalparametrar som andning, syresättning och fysisk aktivitetså att behandlingen kan optimeras.

– Vi har också en förhoppning om att få patienterna, även de med svår KOL, att öka sin fysiska aktivitet genom att träna hemma med andra eller med en sjukgymnast via skärmen, säger Michael Runold.

SICS, som leder projektet, är ett svenskt forskningsinstitut inom datavetenskap och kommunikation. Det ägs till 60 procent av svenska staten och till 40 procent av intressentföreningar och drivs utan vinstintresse. I projektet arbetar SICS ihop med systerinstituten Acreo och Interactive Institute, alla inom i moderbolaget Swedish ICT.

– Det här är ett exempel på digitaliserade lösningar för samhällstjänster som vi arbetar med och som på sikt kommer att revolutionera vården, säger Per-Olof Sjöberg på SICS.

För att sjukvård på distans ska fungera krävs många bra tekniska lösningar. Det behövs sensorer för mätning av kroppsfunktioner, kommunikationsenheter som vidarebefordrar data och säkrade databaser för lagring. Det behövs kompetens att analysera parametervärden, kunna dra slutsatser utifrån resultaten och föreslå de åtgärder som bör sättas in.

Här kommer företagen och svensk industri in i bilden. Genom att SICS vill basera systemet på öppna gränssnitt som släpper in innovativa företag, öppnas en mängd affärsmöjligheter för näringslivet att skapa, sälja och exportera sina lösningar.

– I förlängningen kan vård på distans av kroniskt sjuka bli en svensk paradgren och en viktig exportindustri, säger Per-Olof Sjöberg.

FAKTA OM PROJEKTET

Det har tre syften:
1. Öka livskvaliteten för kroniskt sjuka. 2. Ge sjukvården bättre och mer kostnadseffektiva sätt att ta hand om patienterna. 3. Ge näringslivet möjlighet att utveckla och exportera lösningar.

De 21 parterna är bland andra Inera, som har infrastrukturen via Sjunet; Telia Sonera som teknikoperatör; MedHelp i rollen som vårdoperatör och Region Skåne som ska utvärdera och sprida projektlösningen.

Projektet kostar 27 miljoner kronor, varav Vinnova går in med 10,5 miljoner och resten finansieras av parterna.

Projektet innebär implementeringsfasen av det stora projekt om vård på distans som SICS drivit under tre år.

Projektet ingår i Swedish ICTs satsning på affärs- och innovationsområdet eHälsa med ett 30-tal projekt inom hälsa, vård och omsorg.

Kontaktinformation
Per-Olof Sjöberg, projektledare vid SICS Swedish ICT och chef för affärs- och innovationsområdet eHealth på Swedish ICT pos@sics.se, tel 070-519 04 91 Inger Ros, ordförande i Riksförbundet HjärtLung inger.ros@tumba.hjart-lung.se, tel 073-914 51 24 Michael Runold, överläkare, Karolinska universitetssjukhuset michael.runold@karolinska.se, tel 08-517 765 14.

Drygt 4000 barn under 18 år i Sverige växer upp med en mamma som har en intellektuell funktionsnedsättning.

– Att växa upp i den här typen av familj är förvisso inte vanligt, men med tanke på hur situationen är för dessa barn så är situationen allvarlig. Min forskning visar att de här barnen inte på långa vägar får det stöd från samhället de behöver, säger Ingrid Weiber, som disputerar med avhandlingen ”Children in families where the mother has an intellectual or developmental disability”.

Den stora familjehemligheten
Ingrid Weiber har bland annat intervjuat vuxna kvinnor som vuxit upp med en mamma med en intellektuell funktionsnedsättning.

– Gemensamt är att det varit en självklarhet att hemlighålla situationen i hemmet för omgivningen. Det är mycket skam förknippat med att ha en mamma som har en intellektuell funktionsnedsättning, säger hon.

Svikna av samhälle
Kvinnorna vittnar samtidigt om att de, som barn, varit besvikna på att omgivningen inte sett och reagerat på de signaler de sänt om hur illa det var.

– De känner sig svikna av samhället. Varken lärare eller andra vuxna i barnets omgivning har frågat hur de har det trots att de till exempel skolkat från skolan, inte har gjort läxor eller varit dåligt klädda.

Vuxen som sexåring
Att som tioåring vara intellektuellt överlägsen sin mamma är svårt.

– De äldre barnen i dessa familjer får som regel ta över ansvaret för hemmet och de yngre syskonen redan i fem-, sexårsåldern. De tvingas att bli vuxna långt innan de är mogna för det.

Weiber konstaterar att de stora påfrestningarna under uppväxten ofta får konsekvenser för individen på sikt, till exempel i form av ångest och kronisk sjukdom.

Bristande samarbete
Ingrid Weiber har även undersökt vilket stöd samhället erbjuder.

– Flera delar av välfärdssektorn arbetar med att ge stöd till dessa familjer, problemet är att samarbetet mellan de olika sektorerna ofta brister. Mina studier visade även att det finns en osäkerhet vad gäller anmälningsplikten när det gäller barn som kan vara i behov av socialtjänstens insatser.

Familjestödet behöver utvecklas
Studierna visar också att stödet som ges är ineffektivt och att det behövs mer kunskap i välfärdssektorn för att fånga upp och hjälpa dessa familjer.

– Familjestödet behöver utvecklas, inte minst måste man fånga upp barnen och ge dem chans att ensamma få träffa vuxna som de kan tala om sin situation med. Det skulle behövas en grupp runt varje familj för att på bästa sätt hjälpa denna.

Kontaktinformation
Ingrid Weiber, t fn: 0455 385 451 eller 070 371 2275, Ingrid.weiber@mah.se

– Det finns ett behov av att hitta en balans mellan hälsosamma fysiska aktiviteter och en acceptabel skaderisk. Det är viktigt att arbeta med denna komplexitet och försöka optimera insatser så att barn och äldre personer kan delta i utomhusaktiviteter på ett säkert sätt, säger Lina Gyllencreutz, som är doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.

Många drabbas av frakturer när de sportar, går, cyklar eller leker utomhus, det gäller inte minst barn och äldre. Olika perspektiv på risker och säkerhet kan både påverka barnens utelek på skolgården och äldre personers möjlighet till dagliga utomhusaktiviteter. Samtidigt är utomhusmiljön viktig för hälsan och delaktigheten i samhället. Att vara utomhus bidrar ofta till en högre fysisk aktivitet, vilket är en del i en hälsosam livsstil och en allt vanligare rekommendation som ges inom hälso- och sjukvården för att minska risken för fetma och kroniska sjukdomar.

Lina Gyllencreutz har i sitt avhandlingsarbete studerat skador som uppkommit under utomhusaktiviteter bland barn och äldre och utforskat vilka erfarenheter och uppfattningar som finns när det gäller risker och möjligheter att öka säkerheten utomhus. Hon har bland annat hämtat data från skadedatabasen vid Norrlands universitetssjukhus, där alla som har skadat sig och söker akutsjukvård registreras.

Under åren 2007 till 2009 registrerades och analyserades 795 mer allvarliga skadehändelser i utomhusmiljö med barn i åldrarna 0-12 år. Lina Gyllencreutz visar att de aktiviteter som oftast föranledde dessa skador var relaterade till lek, sport och transport i kombination med produkter som studsmattor, klätterställningar, cyklar och slalom/snowboardutrusning. Fall var den vanligaste orsaken till skada. I en fältstudie som genomfördes på två skolgårdar framkom komplexiteten i att främja utomhusaktiviteter samtidigt som man förebygger skaderisk.

– Det räcker inte med sunt förnuft för att hantera denna komplexitet, det behövs kunskap om skadeprevention för att barnen ska leka säkert på skolgårdar. Utan skadepreventiv kunskap görs bedömningar från fall till fall och det påverkar barnens möjlighet till lek och utveckling, säger Lina Gyllencreutz.

Under hela 2009, 2010 samt fram till april 2011 registrerades och analyserades utifrån skadedatabasen 300 skadehändelser hos äldre personer som fallit och skadats som fotgängare. Studien visar att kvinnor var överrepresenterade och 60 procent av alla skadade drabbades av mer eller mindre allvarliga skador, vanligtvis frakturer. Is och snö var den vanligast angivna orsaken till skadehändelsen, i kombination med att det var dåligt sandat. Då skadehändelserna inträffade på offentliga platser angav de skadade fotgängarna att kommunen var ansvarig för det dåliga underhållet av trottoarer och gator. Men de medgav också sitt eget ansvar för att förhindra att liknande skadehändelser skulle upprepas, det vill säga genom att ändra beteende och använda säkerhetsprodukter.

I en av de studier som ingår i avhandlingen intervjuade Lina Gyllencreutz äldre personer om hur de uppfattar risker och säkerhet i sin utomhusmiljö.

– I denna studie beskrev de äldre hur de anpassade sig till sina åldersrelaterade förändringar för att kunna vara aktiva utomhus, bland annat genom att ta ansvar och använda sunt förnuft. Att känna sig trygg i närmiljön och att använda säkerhetsprodukter ökade möjligheterna till olika utomhusaktiviteter. Däremot ansågs fallrädsla, brister i säkerhetsprodukter och farliga omgivningar som snö, is samt samspelet med cyklister på gång och cykelbanor, försvåra och rent av minska möjligheterna till utomhusaktiviteter. Detta är därför faktorer som behöver studeras närmare för att öka äldres möjligheter att vistas utomhus, säger Lina Gyllencreutz.

FAKTA
Lina Gyllencreutz kommer från Örnsköldsvik. Hon är specialistsjuksköterska inom ambulanssjukvård och doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet.Torsdagen den 4 juni försvarar Lina Gyllencreutz, institutionen för omvårdnad, sin avhandling med titeln: Förebygga utan att överbeskydda – skador bland barn och äldre i utomhusmiljö. (Engelsk titel: To prevent without over-protecting – children and senior citizens injured during outdoor activities). Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhuset, Aulan.
Opponent: Robert Ekman, docent i folkhälsovetenskap, Karolinska institutet.

Kontaktinformation
Lina Gyllencreutz Telefon: 090-786 69 70, 070-274 32 12 E-post: lina.gyllencreutz@umu.se

Arbetet har pågått under tre år och omfattat ingående studier av tre värdekedjor för att ta fram drop-in-kemikalier från svensk skog till kemi.

– I projektet har detaljerade tekniska studier av de tre värdekedjorna gjorts, berättar Lena Heuts från Chalmers Industriteknik, projektledare inom Skogskemi. Projektet har också gjort en ingående sammanställning av kunskap om två teknikplattformar för konvertering av svensk skogsråvara: En har varit sockerplattformen för produktion av bland annat etanol och en annan förgasningsplattformen för produktion av metanol.

– Livscykelanalyser, innovationssystemanalys och marknads- och policyanalys har genomförts i projektets systemanalysdel, säger Jonas Joelsson, som varit ledare för delprojektet systemanalys. Det har gett kunskap om de potentiella risker, möjligheter och hinder som finns för en framgångsrik utveckling av en ny bioraffinaderiindustri givet bland annat marknadsutmaningar och dagens styrmedelssituation.

Både kemikalie och drivmedel
– Vår slutsats är att tekniken för produktion av butanol och olefiner från etanol och metanol är mogen, och att sådana anläggningar skulle kunna börja byggas idag, säger Lena Heuts, Chalmers Industriteknik och projektledare för Skogskemi. Metanol och butanol skulle kunna användas både för kemikalieändamål och som drivmedel. Den ekonomiska analysen visar att värdekedjorna har potential att vara ekonomiskt bärkraftiga om produkten kan säljas som biodrivmedel med ett stöd motsvarande en skattebefrielse från energi- och koldioxidskatt som finns just nu.

– För kemimarknaden finns inte samma styrmedelsincitament och det är därför inte ekonomiskt fördelaktigt att sälja produkterna för kemiändamål. Det finns viktiga synergier mellan drivmedels- och kemikaliemarknaderna för förnybara produkter, men samtidigt är det tydligt att det är svårt att motivera produktion för kemikaliemarknaden om inte detta ges samma förutsättningar som användning för drivmedelsändamål.

Leif Jönsson har tillsammans med andra forskare inom den strategiska forskningssatsningen Bio4Energy varit med och bedömt förutsättningarna för att förnybar råvara från skogen ska kunna ersätta en del av den fossila råvara som idag används av den kemiska industrin.

Rimligt använda befintlig teknik
– Vi har bedömt förutsättningarna både för processer där cellulosabaserad etanol och metanol från förgasning av skogsråvara framställs som utgångsmaterial för produktion av kemikalier och plast. Projektets resultat visar att det är rimligt att använda befintliga tekniker, även om ytterligare tekniska framsteg alltid är välkomna då de kan göra processerna mer effektiva. Att titta på den tekniska sidan är väldigt viktigt eftersom man vid sidan av bulkprodukter även skulle kunna producera mer högvärdiga produkter. Det finns väldigt god anledning att arbeta vidare med till exempel nya produkter från lignin, enligt Leif Jönsson, professor vid Umeå universitet.

– Det har varit ett positivt och öppet diskussionsklimat med engagerade representanter på hög nivå från de olika företagen, betonar Jonas Joelsson. Det är ju första gången som de båda industrierna på allvar närmat sig varandra för att undersöka förutsättningarna för gemensamma projekt med produkter baserade på skogsråvara. Samarbetet har också resulterat i vi går vidare med ett projekt om framställning av metanol från sulfatmassaprocesser men har också inspirerat till andra projekt såsom Närodlad plast från cellulosabaserad etanol. Jag tror vi alla har fått upp ögonen för vikten av att arbete i värdekedjor och skapa framtidens nya affärsmodeller för bioekonomin.

Plattform för diskussion
– Dessutom har projektet också skapat en diskussionsplattform – ett forum för skogsindustri, kemiindustri och andra bioekonomiaktörer, fortsätter Lena Heuts. Totalt deltog omkring 300 personer från ett stort antal företag vid ett antal seminarier under projektets gång.

Resultatet av projektet presenteras i VINNOVA rapporten VR 2015:02 ”From green forest to green commodity chemicals”. Underlagsrapporter publiceras på www.processum.se.

FAKTA
I Skogskemiprojektet har skogsindustri och kemiindustri samarbetat med syfte att lägga grunden för en hållbar och konkurrenskraftig produktion av skogsbaserade kemikalier. Två viktiga svenska kluster har deltagit i Skogskemi: Kemiklustret i Stenungsund och SP Processums bioraffinaderikluster. Tre värdekedjor baserade på skogsråvara och med potential för uppskalning till demonstratorer i Sverige valdes ut: Butanol, metanol från sulfatmassabruk och olefiner. Möjlighet till bulkproduktion för stora marknader och kompabilitet med befintlig infrastruktur – så kallade drop-in-kemikalier – var viktiga urvalskriterier. *
Skogskemi är ett samprojekt mellan skogsindustriföretag, kemiföretagen i Stenungsund och universitet ingår i VINNOVAs program ”Utmaningsdriven innovation”. Deltagande parter är AGA, AkzoNobel, Bio4Energy, Borealis, Chalmers, Domsjö Fabriker, Holmen, Ineos, MoRe Research, Perstorp, SCA, SEKAB, SP Processum, Sveaskog och Umeå universitet. Projektet är finansierat av VINNOVA och de deltagande parterna.

Kontaktinformation
Lena Heuts, Chalmers Industriteknik och projektledare Skogskemi. Tel. 073-330 40 04, e-mail lena.heuts@chalmers.se Jonas Joelsson, SP Processum och ledare för delprojektet systemanalys. Tel. 010-516 67 60, email: jonas.joelsson@processum.se

Enzymer är viktiga proteiner i alla naturliga processer, genom att sätta igång och snabba på kemiska reaktioner. Många sjukdomstillstånd beror på störningar i molekylära processer och skräddarsydda designade enzymer skulle därför innebära ett enormt genombrott inom bioteknik.

I den aktuella studien har forskarna för första gången visat hur man genom datorsimuleringar mycket exakt kan förutsäga hur kemiska reaktionshastigheter varierar med temperaturen. Det har hittills inte varit möjligt att datorsimulera komplexa reaktioner i vattenlösning och få noggrannhet vad gäller temperaturberoendet.

– Vi har nu visat att detta är möjligt och att man till och med får så exakta resultat att man kan skilja mellan olika möjliga reaktionsmekanismer, säger Johan Åqvist, professor i teoretisk kemi vid Uppsala universitet och huvudansvarig för studien som gjorts i samarbete med doktoranden Masoud Kazemi.

Den reaktion de använt vid simuleringen är en spontan skada som uppstår på DNA (deaminering av cytidin, vilket leder till felaktig basparning) och är ett av huvudproblemen för alla levande organismer. Skadan uppstår så pass ofta att speciella reparationsenzymer krävs för att överleva.

– Resultaten öppnar nu för en mycket djupare förståelse också av enzymers katalys, då det har blivit möjligt att kvantifiera de avgörande så kallade fentropieffekterna, som debatterats i snart 50 år, och har att göra med ordning och oordning i molekylära system.

Kontaktinformation
Johan Åqvist, 070-425 04 04, eller johan.aqvist@icm.uu.se

Som en del av miljöövervakningen har många länder infört återkommande, rikstäckande inventeringar av tillståndet i jordbruksmark. I Sverige började övervakningen 1987, och jordprover från mer än 3000 platser samlades in fram till 1997. En andra inventering genomfördes mellan åren 2000 och 2007 och den tredje, som fortfarande pågår, startade 2010. Nu har forskare från SLU för första gången undersökt trender när det gäller jordarnas mullhalt.

– Vi blev förvånade när vi såg att mullhalten faktiskt ökade i 18 av 21 län mellan den första och den senaste inventeringen, säger Christopher Poeplau från institutionen för ekologi. Från många andra europeiska länder, såsom Norge, Finland, Belgien, England och Wales, har det kommit rapporter om minskande mullhalter i jordbruksmark.

De två faktorer som har störst betydelse för mullhaltsutvecklingen i ett län är hur mycket stallgödsel som sprids, och hur stor andel av den totala jordbruksmarken som utgörs av vall. Spridningen av stallgödsel har dock minskat under de senaste 25 åren, på grund av en ökande import av kött och ett minskande antal kor och grisar i det svenska jordbruket. Däremot har odlingen av vall ökat med 250 000 hektar, eller 23 procent, under denna period. Fleråriga gräs producerar stora mängder underjordisk biomassa som omvandlas till mullämnen i jorden.

Mest har vallodlingen ökat i de län där antalet hästar har ökat mest. En häst med normal aktivitetsgrad behöver cirka ett hektar vall per år.

– Den starkt växande häststammen kan alltså nästan helt förklara vallarealens ökning, säger Christopher Poeplau. Vår studie visar tydligt att livsstilsfaktorer kan leda till storskaliga förändringar i markanvändningen, på både regional och nationell nivå.

FAKTA
Den starka koppling mellan svenskarnas livsstil och mängden kol i marken redovisades nyligen i en artikel i tidskriften Biogeoscience:Positive trends in organic carbon storage in Swedish agricultural soils due to unexpected socio-economic drivers. Biogeosciences Discuss., 12, 3991-4019, 2015. C. Poeplau, M. A. Bolinder, J. Eriksson, M. Lundblad & T. Kätterer. (doi:10.5194/bgd-12-3991-2015)

Läs rapporten Mark- och grödoinventeringen

Kontaktinformation
Christopher Poeplau, forskare Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 22 86, christopher.poeplau@slu.se För frågor på svenska Thomas Kätterer, professor Inst. för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 018-67 24 25, thomas.katterer@slu.se

– Att förstå hur MS påverkar arbetsförmågan är viktigt för att kunna hantera den instabila arbetssituation som dessa patienter ofta hamnar i. En kunnig och medveten patient kombinerat med en aktiv behandling och ett aktivt kliniskt arbete med arbetslivsinriktade frågor som sätts in tidigt i sjukdomsförloppet skapar goda förutsättningar att öka arbetsförmågan. För att detta arbete ska lyckas är det också viktigt att skapa vägar till samarbete mellan patienten, vården, arbetsgivare, försäkringskassa och arbetsförmedling, säger Anne Wickström, som är doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap.

Multipel skleros är en autoimmun neurologisk sjukdom som främst drabbar unga vuxna mellan 20 och 40 års ålder. Hos unga vuxna är sjukdomen ofta kraftigt inflammatorisk, vilket ger en instabil sjukdom med återkommande aktivitet som på sikt kan resultera i vävnadsskador på själva nervcellerna och nervbanorna. Med tiden ökar risken för bestående funktionsnedsättning. Med åldern tenderar sjukdomen att ändra karaktär och inflammationen avtar påtagligt. Man finner då i stället en degenerativ process där sjukdomen riskerar att komma in i en progressiv fas. Graden av sönderfall av nervceller har ofta ett samband med mängden förvärvade skador under den inflammatoriska fasen. MS-relaterad trötthet, mobilitetsproblem och kognitiva problem är primära nedsättningar som hindrar personer med MS att arbeta.

Anne Wickström visar i sin avhandling att ett systematiskt omhändertagande och insättning av de så kallade andra generationens, mera kraftfulla, bromsläkemedel med monoklonala antikroppar, som första behandling från första symtom på MS, har en påtaglig effekt när det gäller att dämpa inflammationen och de skadliga effekterna på nervcellerna.

Moderna behandlingsstrategier ger i dag ofta en stabil sjukdom och i kombination med låg biverkningsprofil ger läkemedlen positiva effekter när det gäller patienternas arbets- och studieförmåga. Enligt avhandlingen är effekten så påtaglig att läkemedlen vid insättning kan öka arbetsförmågan för personer med en pågående sjukskrivning, från i medeltal 31 procent till 60 procent, beräknat på antal arbetade timmar av den totala anställningsgraden.

Långsiktiga effekter i kombination med tillgång till arbetslivsinriktade insatser gav effekt i form av att andelen personer med MS som inte hade någon form av sjukfrånvaro var 66 procent i en modern population som Anne Wickström har studerat, jämfört med 38 procent i en historisk population.

Resultaten i avhandlingen visar också att arbetsförhållanden där arbetsuppgifterna är anpassade till arbetsförmågan ger en påtaglig effekt på möjligheten att arbeta flera timmar per vecka och att stanna kvar i studie- och arbetslivet. Effekten av en flexibel arbetssituation när det gäller att kunna påverka arbetstider och arbetstakt, samt anpassa arbetsuppgifterna, kunde observeras redan vid lägre sjukdomsgrader, då personen med MS inte ännu hade synliga funktionsnedsättningar.

Vid påtagliga funktionsnedsättningar visar Anne Wickström att effekterna av en flexibel arbetssituation var mer uttalade, framför allt när gångförmågan var påverkad. Då var betydelsen av möjlighet till stillasittande arbete och att använda eldrivna förflyttningshjälpmedel vid arbeten som krävde mobilitet, helt avgörande för att kunna arbeta med god kognitiv förmåga, vara koncentrerad och uppmärksam utan påtaglig kognitiv MS-relaterad trötthet. Grad av funktionsnedsättning anses vara den största prediktorn för arbetsoförmåga. Med en kombination av andra generationens bromsläkemedel och ett arbetslivsinriktat arbetssätt kunde betydelsen av graden av funktionsnedsättning påtagligt minskas.

– För dessa patienter var en flexibel arbetssituation en ytterst viktig eller avgörande faktor för deras möjligheter att överhuvudtaget stanna kvar i arbetslivet. Andra faktorer som sannolikt har viktig betydelse är rehabiliteringsinsatser i form av en diagnoskurs tidigt i sjukdomsförloppet så att patienterna får en ökad kunskap om sjukdomen, bromsläkemedel och faktorer som påverkar studier och arbetsförmåga. Det är även viktigt att utrusta patienterna med verktyg så att de kan påverka den egna arbets- och studiesituationen, säger Anne Wickström.

Avhandlingen är publicerad digitalt

Anne Wickström kommer från Uleåborg, Finland och bor i Linköping. Hon arbetar som fysioterapeut vid neurologkliniken, Universitetssjukhuset i Linköping, och är doktorand vid Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet.

FAKTA
Onsdagen den 3 juni försvarar Anne Wickström, institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sin avhandling med titeln: Work ability in multiple sclerosis.The impact of immunomodulating treatents and adjusted working conditions. Svensk titel: Arbetsförmåga vid multipel skleros. Effekt av immunmodulerande behandling och anpassade arbetsförhållanden. Opponent: Sten Fredriksson, professor, institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Anders Svenningsson. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Nod T9, Hörsal D, Norrlands universitetssjukhus.

Kontaktinformation
Anne Wickström Telefon: 010-103 00 00, 070-5200346 E-post: anne.wickstrom@umu.se, anne.wickstrom@regionostergotland.se

Karin Högberg har i sin forskning tittat närmare på e-kommunikationen mellan patient och sjuksköterska och hur den kommunikationen kan vara vårdande.

– Jag har velat fokusera på de mjukare delarna av IT inom vården. Oftast pratar man om alla medicinska aspekter som IT-lösningar ska förbättra, men delar som helhetssyn och det vårdande i kommunikationen är det mer tyst om.

Hon började sin forskning 2006 i en tid då IT-användningen inom vården såg annorlunda ut jämfört med i dag. Genom Cancerfonden hade Karin Högberg möjlighet att studera sjuksköterskor som kunde kommunicera med patienter via e-post.

– Jag märkte att i den kommunikationen kom vårdare och patient i kontakt med frågor som var mer otydliga i det kliniska arbetet. Sjuksköterskan fick bemöta sorg och oro i skrift och det gjorde mig nyfiken på vad det innebär ur ett patientperspektiv att möta en sjuksköterska på det här sättet, säger hon.

Vårdande i det skrivna

Genom studier på en hematologimottagning har hon kunnat dra slutsatser som att det finns en vårdande potential i att kommunicera med sjukvården i skrift.

– Det är det enda sättet förutom telefon att nå vårdkontakter när du är utanför sjukhuset. Telefon använder man som patient om något är akut, men om man är orolig kan man skriva ett meddelande och få kontakt på det sättet.

En tydlig slutsats i avhandlingen är också att patienter i regel inte känner till vad man har rätt till i form av psykosocialt stöd. Många vet inte hur de ska komma i kontakt med sin vårdavdelning efter avslutad sjukhusvistelse och att man kan kommunicera via en tjänst som Mina vårdkontakter är det inte alla som känner till.

– I dag är det i stor utsträckning patienten själv som måste ta initiativ till vård och stöd. Vården behöver bli tydligare med att kratta för rätt förutsättningar och visa för sina patienter och deras närstående vilket stöd som finns att tillgå. Vid en sjukdom som cancer är ofta de närstående mer oroliga än patienten själv och de står ännu längre från vårdkedjan. I tjänster som Mina vårdkontakter finns potential att även nå de närstående.

Bemötande svart på vitt

Att kommunicera i skrift ställer andra slags krav än när människor möts ansikte mot ansikte. Hur ska man som sjuksköterska bemöta en patient så att hen känner sig bekräftad, väl bemött och sedd via skrift?

– Detta är något av det absolut viktigaste som vi lär ut på sjuksköterskeutbildningen, hur man bemöter patienter. Det handlar om den vårdande kompetensen som ska finnas hos alla sjuksköterskor. Och detta är något som blir ännu mer påtagligt i skrift där allt syns svart på vitt. Det är lätt att det som blir fel slår så mycket hårdare när man ser det i skrift.

Just det faktum att vårdandet här blir synligt på ett helt nytt sätt är något som Karin Högberg hoppas kunna fortsätta att forska om i framtiden.

– I de här mötena som sker i skrift ser man det ”osynliga” vårdandet som vi ofta har svårt att peka på och det synliggör sjuksköterskans roll på ett nytt sätt.

Karin Högberg försvarade sin avhandling Web-based counselling to patients with haematological diseases vid Högskolan i Borås den 29 maj 2015.

Kontaktinformation
Karin Högberg 033-435 4743 0736-32 50 32 karin.hogberg@hb.se

Birgitta Berne har studerat hur eleverna i en högstadieklass argumenterar före och efter att de i grupp diskuterat kontroversiella samhällsfrågor från forskningsfronten i bioteknik. Eleverna fick resonera kring ett generellt DNA-register, genetiskt modifierade organismer, bioteknikens användning och odling av stamceller.

Gruppdiskussionerna filmades och elevernas skrivna argument för och emot de nämnda frågorna före och efter diskussionerna samlades in.

– Min analys är att eleverna, efter gruppdiskussionerna, flätade samman etiska aspekter och naturvetenskaplig kunskap. Istället för att tänka på effekterna för sig själva i nutid började de reflektera kring effekterna för samhället i framtiden. De ser inte bara vilka konsekvenser frågorna kan få, utan de ifrågasätter också vad som är rätt och fel och vem som ska ha rätten att utnyttja ny bioteknik, säger Birgitta Berne.

Många elever kunde alltså relatera frågorna från undervisningen till frågor som diskuteras i samhället, utanför skolan, som i diskussioner om kloning och design av barn. En av Birgitta Bernes slutsatser är att eleverna med hjälp av undervisningen fått möjlighet att bli reflekterande och naturvetenskapligt informerade medborgare.

– Resultatet visar på vikten av gruppdiskussioner där samhällsfrågor möter ett naturvetenskapligt innehåll, säger Birgitta Berne.

Hennes studie visar samtidigt hur en lärare som får mandat att forska på sin egen undervisning kan höja kvaliteten på sin undervisning. Birgitta Berne har varit lärare i snart 40 år, men först när hon blev antagen till forskarutbildningen i ämnesdidaktik fick hon tid avsatt för att sätta sig in i den forskning som bedrivs inom hennes undervisningsområde

– Då kunde jag på allvar bygga min undervisning på de rekommendationer som framkommit kring elevers lärande i naturvetenskap. Alla verksamma lärare borde få tid avsatt för att reflektera över sin undervisning i ljuset av aktuell forskning. Då skulle inte bara kvaliteten på undervisning öka utan läraryrket skulle bli den attraktiva arbetsplats det har potential att vara, säger hon

FAKTA
Birgitta Berne lägger fram sin avhandling Naturvetenskap möter etik. En klassrumsstudie av elevers diskussioner om samhällsfrågor relaterade till bioteknik vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet.
Disputationen sker fredagen den 5 juni klockan 13.00 i sal BE 036, Pedagogen hus B, Läroverksgatan 15, Göteborg. Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.

Kontaktinformation
Birgitta Berne, telefon: 0706-913268, e-post: birgitta.berne@ped.gu.se

Vandring med övernattning är den vanligaste aktiviteten visar undersökningen. Svenska besökare väljer företrädesvis boende på fjällstation, medan utländska besökare föredrar tält. Dagsturer, tältning, toppturer och naturfotografering är andra aktiviteter som är viktiga för besökarna. Alla aktiviteter genomförs i hög grad nära markerade leder.

– Den typiske besökaren är gift eller sambo, högutbildad och bosatt i en storstad eller medelstor stad. Medelåldern för svenska besökare är 51 år medan utländska besökare är yngre, säger Sandra Wall-Reinius, forskare vid ETOUR.

Rapporten bygger på en enkätundersökning med svar från totalt 578 besökare. Den genomfördes juli – september 2013. I undersökningsområdet ingår fjällen kring Helags, Sylarna, Blåhammaren och Storulvån samt fjällen kring Ljungdalen, Vålådalen och Handöl.

– För många är södra Jämtlandsfjällen ett återkommande besöksmål. Tre av fyra bland svenskarna i undersökningen anger att de besökt området tidigare och 40 procent har varit i området fler än tio gånger, säger Sandra Wall-Reinius.

Den typiske besökaren förlitar sig på vänner och familj när fjällvistelsen planeras.Besökarna använder internet relativt sällan för att läsa om fjällupplevelser; majoriteten gör det en gång i månaden eller mer sällan. Nästan 70 procent av de svenska besökarna uppgav att de helt säkert kommer att återvända till området, medan knappt 50 procent av de utländska besökarna svarade detsamma.

– Vi hoppas att rapporten kommer till nytta för lokala, regionala och nationella beslutsfattare på myndigheter och organisationer samt för olika fjällaktörer inom privat och offentlig sektor likväl som den är ett underlag för fördjupad forskning, säger Sandra Wall-Reinius.

Forskningen och rapporten är genomförd vid Mittuniverstitetet, ETOUR inom ramen för Naturvårdsverkets forskningssatsning ”Storslagen fjällmiljö”.

Här hittar du hela rapporten
Läs mer om forskningssatsningen Storslagen fjällmiljö här

Kontaktinformation
Sandra Wall-Reinius, ETOUR, 072-704 58 46, e-post: sandra.wall-reinius@miun.se

Det är tre viktiga resultat i Joacim Rambergs avhandling som undersöker det specialpedagogiska stödet i Sveriges alla gymnasieskolor.Bland de gymnasieskolor som erbjuder specialpedagogiskt stöd är det vanligast att ge detta utanför elevernas ordinarie undervisning.

– Det kan vara problematiskt att skolor väljer att flytta elever i behov av särskilt stöd från deras ordinarie sociala sammanhang. Dessa elever får inte samma möjligheter att delta i och påverka skolvardagen, säger Joacim Ramberg, Specialpedagogiska institutionen vid Stockholms universitet.

Eleverna dubbelt sorterade

Ett viktigt resultat i avhandlingen visar också att drygt fyra av tio gymnasieskolor väljer att i vissa ämnen dela upp eleverna i olika nivågrupper när de organiserar sin undervisning. Detta trots att eleverna hör till samma klass. Indelningen kan ske utifrån elevernas prestationer, val eller hur skolan bedömer att de klarar av undervisningen. Vanligast är nivågruppering i ämnena matematik, svenska och engelska. Indelningen kan leda till en dubbel sortering av eleverna, menar Joacim Ramberg.

– De skolor som tillämpar nivågruppering allra mest är de med låga genomsnittliga betyg och som också ger mycket specialpedagogiskt stöd. Det skapar en dubbel differentiering av eleverna. Först är de förvisade till vissa skolor för att de har låga betyg. Sedan blir de ytterligare uppdelade eftersom dessa skolor i högre utsträckning använder nivågruppering.

Fler specialpedagoger i kommunala skolor

En av de tre delstudier som ingår i avhandlingen har publicerats i tidskriften European Journal of Special Needs Education. Den uppmärksammade studien visar att det är mycket stor skillnad i tillgång till specialpedagogiskt stöd mellan fristående och kommunala skolor. Chansen att en kommunal gymnasieskola har specialpedagog och/ellerspeciallärare är åtta gånger större än att en fristående skola har det.

– Utifrån ett likvärdighetsperspektiv är det väldigt anmärkningsvärt. Det skapar en tydlig uppdelning mellan skolorna och begränsar många elevers möjligheter att få samma stöd på olika skolor, säger Joacim Ramberg vars undersökning genomfördes 2010-2011.

– Sedan dess har vi fått en ny skollag som tydligt uttrycker att skolor ska ha specialpedagogisk kompetens. Detta är viktigt att följa upp. Har skolorna anställt fler specialpedagoger och speciallärare? Behovet framöver är oerhört stort.

Joacim Ramberg disputerade den 29 maj med avhandlingen ”Special Education in Swedish Upper Secondary Schools: Resources, Ability Grouping and Organisation”.

Läs avhandlingen här.

Kontaktinformation
Joacim Ramberg: 0733-48 48 07, joacim.ramberg@specped.su.se

– Medan jag arbetade med avhandlingen startade den stora offentliga debatten kring hen. Även andra aktivistiska språkförändringar, som att ändra yrkestiteln brandman, började diskuteras i medierna, berättar Daniel Wojahn, som är doktorand i nordiska språk vid Uppsala universitet och Södertörns högskola.

Känsloreaktioner inför språkförändringar låter inte vänta på sig. I avhandlingen analyseras bland annat ett material som består av nästan 2000 negativa inlägg som postats i kommentarsfält på tidningars webbplatser.

De flesta inläggsskribenterna anser att kön är något medfött och oföränderligt. Ändå befarar skribenterna att nybildade ord som hen kan”könsförvirra” barn så att de skulle kunna få problem med sin identitet. Det varnas för att könsskillnader mellan kvinnor och män kommer att suddas ut genom användningen av henoch att detta i slutändan leder till att indelningen i två kön kommer att upphävas helt.

– De som är emot språkförändringar tillskriver därmed språk en stark verklighetskonstruerande potential. Det är givetvis inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Språket tillskrivs en stark betydelse som upprätthållare av samhälleliga normer och maktstrukturer, konstaterar Daniel Wojahn.

De språkförändringar som analyseras i avhandlingen har initieras av språkaktivister, som Daniel Wojahn kallar de personer och grupper som själva aktivt förändrar språket, till exempel genom att bilda nya ord. Under analysperioden, som sträcker sig från 1960-talet till 2015, har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, kvinniskor, hoan, h@n, intergender, trans, cisperson ochpansexuell är bara några av dem.

– Det rådande språkbruket har under de senaste 50 åren bland annat kritiserats för att framställa mannen som den mänskliga prototypen, för att konstruera heterosexualitet som norm och för att diskriminera trans*personer. Syftet med de språkförändringar som jag har analyserat är att utmana samhälleliga normer som patriarkatet, heteronormen och tvåkönsnormen. Men många nya ord bildas också för att kunna benämna sig själv, sin egen könsidentitet eller sin egen sexuella identitet, som tidigare inte gick att benämna för att orden saknades i det vedertagna språkbruket, säger Daniel Wojahn.

Avhandlingen visar också att den svenska språkvården intar en annan grundhållning än aktivisterna och de som reagerar i kommentarsfälten på aktiva språkförändringar. Språkvårdare beskriver språk i stor utsträckning som något som avspeglar samhället och inte som något som är med och konstruerar det. Genom en analys av de senaste 50 årens mest betydande språkhandböcker som har getts ut av framför allt Svenska Akademien och Språkrådet visas att språkvården betraktar samhället och språk som två fenomen som går att skilja ifrån varandra. Språkvården väljer att betrakta politisk språkförändring först och främst som en rent språklig fråga, till skillnad från språkaktivisterna som vill arbeta för social förändring genom språket.

* Skrivsättet med asterisk används i stora delar av trans*rörelsen som ett övergripande begrepp som signalerar att det är olika typer av trans*identiteter som inkluderas, exempelvis transsexuell, intergender eller nongender.

FAKTA
Språkaktivism. Diskussioner om feministiska språkförändringar i Sverige från 1960-talet till 2015.
Disputationen: Fredag 5 juni 2015, 10:00. Var? Sal MA 636, på plan sex i Moas båge, Södertörns högskola. Opponent: Docent Charlotta Seiler Brylla, Institutionen för baltiska språk, finska och tyska, Stockholms universitet. Daniel Wojahn har genomfört sina doktorandstudier i nordiska språk vid Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet och vid Institutionen för kultur och lärande, Södertörns högskola.

Kontaktinformation
Daniel Wojahn, daniel.wojahn@sh.se, telefon: 073-241 41 46

Förekomsten av dioxiner i fet fisk (strömming och lax) i Östersjön är ett hälsoproblem som väcker stor uppmärksamhet. Dioxiner är mycket giftiga och långlivade organiska föroreningar som ackumuleras i levande organismer. Dioxiner produceras huvudsakligen oavsiktligt i flera olika typer av processer, såsom förbränning av avfall och tidigare tillverkning av klorerade bekämpningsmedel (till exempel klorfenoler).

I sin avhandling har Anteneh Assefa undersökt nutida och historiska källor av dioxiner i Östersjön (i sediment, levande organismer och atmosfär). Källor relaterade till luftutsläpp (via långväga atmosfärisk transport) och mer regionala nutida utsläpp har identifierats.

Atmosfärisk deposition står generellt för den mesta av dioxintillförseln till Östersjön, och koncentrationerna i miljön har minskat sedan slutet av 1970 längs kusterna och sedan början av 1990-talet i öppet hav.

Varför har inte dioxinhalterna i levande organismer minskat sedan 90-talet?

– Därför att detta inte är hela sanningen. Jag har utvärderat hur viktiga olika dioxinkällor är i relation till varandra. Halterna av termiska dioxinkällor har minskat under de senaste årtiondena i Östersjön och dess ekosystem. Däremot tyder mina studier på att påverkan på fisk från vissa historiska dioxinkällor, såsom klorfenoler, i allmänhet inte har minskat, säger Anteneh Assefa.

Tetraklorfenoler (till exempel den kommersiella produkten Ky-5) och pentaklorfenoler (till exempel Dowicide) var två av de vanligaste träskyddsmedel i skogsindustrin. På grund av dioxinföroreningar i dessa produkter, blev tillverkning och användning av klorfenoler förbjudet i början av 1980-talet. Trots att dessa kemikalier inte längre används aktivt tyder Anteneh Assefas forskning på att historiska lämningar i mark och sediment fortfarande är viktiga för upptag av dioxiner i fisk.

– Sekundära källor, såsom förorenade områden, kan alltså spela en roll för fortsatt höga halter av dioxiner i fet fisk, särskilt i Bottniska viken.

Högre organismer (inklusive fisk) har förmågan att biotransformera och avgifta dioxiner genom enzymatisk nedbrytning. Omfattningen av avgiftning varierar mellan dioxintyper (så kallade kongener). Således är vissa dioxintyper mer resistenta mot nedbrytning än andra. Anteneh Assefa har visat att denna selektiva filtrering samt variation i biotillgänglighet kan växla rangordningen av dioxinkällor när man skattar hur viktiga de olika källorna är för fisk.

– Sammanfattningsvis visar mina studier att utvärderingar av föroreningskällor inte bör baseras enbart på utsläppsinventeringar och källfördelning i miljön, utan även på andra faktorer, såsom vilken typ av dioxinkälla och dioxinernas olika biotillgänglighet. Riskbedömning och sanering av förorenad mark bör ges större fokus för att skydda den marina miljön.

Anteneh Assefa försvarar sina resultat den 3 juni vid Umeå universitet.

Kontaktinformation
Anteneh Assefa, kemiska institutionen, Umeå universitet, Telefon: 073 – 741 3854

Över 80 forskare från Sveriges två strategiska forskningsprogram om Östersjön medverkar i tidskriften. Artiklarna speglar forskningsfronten vad gäller frågor kring Östersjöns framtid i ett föränderligt klimat.

Forskarnas modeller visar bland annat att födoväven i de nordligaste delarna av Östersjön kommer att bli mindre effektiv. Stegen från de lägsta nivåerna i väven, med bakterier och växtplankton, till de högsta nivåerna blir fler, och en effekt av detta blir en lägre fiskproduktion.

De två forskningsprogrammen som presenterar resultat i AMBIO är EcoChange, som letts av Umeå universitet och Linnéuniversitetet i Kalmar, och Beam, som letts av Stockholms universitet. Forskare från universiteten i Göteborg och Uppsala, SLU, Naturhistoriska riksmuséet och SMHI har också deltagit i forskningsprogrammens arbete.

Programmen fick inledningsvis fem års finansiering, och har nyligen utvärderats av en internationell expertpanel. Professor Agneta Andersson, Umeå universitet, är koordinator för EcoChange och hoppas på möjligheten att få fortsätta det digra arbetet.

– Vi har kommit långt, men det finns också många viktiga områden kvar att studera. Under de fem år som EcoChange pågått har nyfunna insikter lett till nya frågor. Att klimatförändringarna kommer att få konsekvenser för Östersjön vet vi, och vi vill nu gå vidare med att kvantifiera dessa förändringar och koppla dessa till förvaltning och skydd av våra värdefulla havsområden, säger Agneta Andersson.

Hon väntar på besked om eventuell fortsättning på forskningsprogrammet EcoChange. I utvärderingen rekommenderas fortsatt finansiering, men det är i slutänden upp till regeringen att besluta om detta.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mahiar Max Hamedi på +1 617 631 43 90 (observera tidsskillnad på 9 timmar efter svensk tid) eller mahiar@kth.se.

– Nanocellulosa kallar vi materialet vi arbetar med. Denna får man genom att bryta ner trädfibrer och göra dem ungefär en miljon gånger smalare än vad de är i träd. Nanocellulosan används för att bygga ett fluffigt material som kallas aerogel, berättar Mahiar Max Hamedi, forskare vid KTH och Harvard.

Han berättar att själva framställningen av aerogelen innebär att man fryser nanocellulosan upplöst i vatten och sedan frystorkar den så att vattnet övergår från is till gas utan att passera via ett flytande tillstånd.

– Vi gör lite andra tricks också för att stabilisera molekylerna. Så att cellulosan blir stabilare och hårdare, och inte kollapsar. Det vi sedan får är ett material som är både starkt, lätt och mjukt. Materialet liknar ungefär skummet i en bäddmadrass, fast lite hårdare, lättare och mer poröst. Det går att trycka på det utan att det går sönder, säger Max Hamedi.<br /><br />När aerogelen väl är skapad så går det att lägga till funktioner till det nya materialet. Ja, till exempel elektroniska egenskaper.

– Vi använder oss av en väldigt precis teknik, snudd på atomnivå, som i vårt fall lägger på bläck som leder ström inuti aerogelen. Man kan belägga hela ytan inuti om man vill, säger Max Hamedi.

När det gäller just ytan inuti tycker han en jämförelse med ett par mänskliga lungor är bra. Skulle man veckla ut ett par lungor skulle de täcka en hel fotbollsplan. Samma sak gäller här. Utrymmet inuti någon kubikdecimeter aerogel motsvarar en fotbollsplans area.

– Tidigare har batteritillverkare jobbat i två dimensioner. Nu är vi inte längre begränsade till 2D. Vi kan bygga i tre dimensioner, vilket ger möjligheten att få plats med mycket mer elektronik på mindre yta, eller volym, säger Max Hamedi.

Med två dimensioner tänker han främst på elektronik som batterier och dioder, som bygger på att elektroderna anod och katod används. Här har arkitekturen varit 2D, men det finns begränsningar i hur tunna batteriskikten kan vara. Sådant blir mindre relevant i 3D.

– Anledningen till att folk inte tidigare konstruerat den här typen av elektronik är den extremt komplexa 3D-strukturen i tredimensionella, porösa material som uppfattats som ett hinder för att kunna bygga elektroder. Men 3D-strukturen är inte ett problem. Det har vi bevisat. Den här typen av struktur och materialarkitektur ger dessutom en frihet även för design och formgivning av till exempel batterier, säger Max Hamedi.

Batterier är alltså ett exempel på vad man kan göra med materialet, själva aerogelen. Trots att man trycker och klämmer på materialet så sker ingen kortslutning.

– Man kan trycka hur mycket man vill. Böj- och sträckbar elektronik finns ju redan, men elektronik som är okänslig för stötar och slag är något nytt. Dessutom har ju batterier fram till idag varit kända för att vara hårda komponenter, säger Max Hamedi.

Varför då utgå från träd när elektronik ska tillverkas?!<

– För att det går att göra helt otroliga material av träd och cellulosa, säger Max Hamedi.

När det kommer till användningsområden så är dessa flera. Att batterierna är mjuka och formbara ger en ny typ av frihet som inte tidigare funnits med hårda batterier. De skulle till exempel i framtiden kunna användas i elbilar, att ingå som en del av karossen, men också i kläder.

– Så länge kläderna har ett foder och inte bara består av bomull i ett lager så skulle det gå. Vi har dock inte gått den vägen med vår forskning, men sådana möjligheter finns, säger Max Hamedi.

Forskningen har utförts vid Wallenberg Wood Science Center på KTH. KTH-professor Lars Wågberg på Institutionen för fiber och polymerteknologi har varit mycket involverad, och hans arbete kring aerogeler ligger till grund för uppfinningen av mjuk elektronik. En av världens ledande batteriforskare, professor Yi Cui från Stanford, har också varit samarbetspartner.

Forskningsresultaten har precis publicerats i Nature Communication under rubriken ”Self-Assembled Three-Dimensional And Compressible Interdigitated Thin Film Supercapacitors And Batteries”.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta Mahiar Max Hamedi på +1 617 631 43 90 (observera tidsskillnad på 9 timmar efter svensk tid) eller mahiar@kth.se.

Nya observationer med Alma har gett astronomer den hittills mest detaljerade bilden av den berömda dubbelstjärnan Mira. Bilderna, som togs som en del av ett särskilt projekt för att testa teleskopets längsta baslinjer, visar tydligt stjärnorna i systemet, men det är inte allt. Det är också första gången som liknande observationer avslöjar detaljer på Mira A:s yta.

Wouter Vlemmings är astronom vid Chalmers och har lett forskarlaget.

– Alma är så pass skarpsynt att det kan börja se detaljer på stjärnans yta. En del av stjärnytan är inte bara extremt ljusstark, utan varierar också i ljusstyrka. Detta måste vara en jättestor solflamma, och vi tror att det har att göra med ett utbrott som observerades av röntgenteleskop för ett antal år sedan, säger han.

Forskningsresultaten publicerades nyligen i tidskriften Astronomy & Astrophysics.

Röda jättar som Mira A utgör en avgörande del i vår galax ekosystem. När de närmar sig livets slut förlorar de sina yttre lager som ojämna, rökiga vindar. Dessa vindar bär med sig tunga grundämnen som stjärnorna tillverkat ut i rymden där de kan bilda nya stjärnor och planeter. Den största delen av kolet, syret och kvävet i våra kroppar bildades i stjärnor och omfördelades med hjälp av deras vindar.

Mira ligger 420 ljusår från jorden

Mira – namnet betyder ”underbar” på latin – är sedan flera århundraden en av stjärnhimlens mest välkända variabla stjärnor. När den lyser som starkast kan den lätt ses med blotta ögat, men ett teleskop krävs för att se den när den är som ljussvagast. Stjärnan, som ligger 420 ljusår från Jorden i stjärnbilden Valfisken, är egentligen en dubbelstjärna som består av två stjärnor med ungefär samma massa som solen. En är en tät, het, vit dvärgstjärna och den andra en stor, röd jättestjärna. De kretsar runt varandra på ett avstånd som är ungefär detsamma som Plutos avstånd från solen.

Sofia Ramstedt, astronom vid Uppsala universitet, är medförfattare till forskningsartikeln.

– Mira är ett nyckelsystem om man ska förstå hur stjärnor som vår sol når livets slut, och vilken skillnad det gör för en åldrande stjärna att ha sällskap på gamla dagar, säger hon.

Solen, vår närmaste stjärna, visar upp aktivitet med magnetfält som kraftkälla och denna aktivitet, ibland i form av solstormar, driver också partiklarna i solvinden som i sin tur skapar norrsken på jorden.

– Att se en flamma på Mira A tyder på att magnetfält också spelar en viktig roll också för röda jättars vindar, säger Wouter Vlemmings.

De nya observationerna ger astronomerna deras skarpaste bild hittills också av den vita dvärgen Mira B. Den ligger så nära att materia faller från den ena stjärnan till den andra.

– Detta är den bästa bilden vi har fått hittills av gasen från Mira A som faller mot Mira B, säger Eamon O’Gorman, astronom vid Chalmers och medlem i teamet.

Observationerna genomfördes under Almas första observationskampanj där teleskopets antenner placerades vid sina maximala avstånd. Det gör att teleskopet kunde uppnå sin maximala upplösning och ta skarpare bilder än som tidigare varit möjligt. Mira var en av flera himlakroppar som studerades under kampanjen, vid sidan om ett ungt planetsystem, en gravitationslins och en asteroid. Nu förbereder Wouter Vlemmings och hans kollegor nya observationer av både Mira och andra liknande stjärnor.

– Alma har visat oss detaljer på Miras yta för första gången. Nu kan vi börja upptäcka våra närmaste röda jättar med en detaljskärpa som inte tidigare varit möjlig, säger han.

Fakta om forskningen

Forskningsresultaten presenteras i artikeln Resolving the stellar activity of the Mira AB binary with ALMA som publicerades i tidskriften Astronomy & Astrophysics den 13 maj 2015.

I forskarteamet ingår Wouter Vlemmings (Institutionen för rymd- och geovetenskap samt Onsala rymdobservatorium, Chalmers), Sofia Ramstedt (Uppsala universitet), Eamon O’Gorman ((Institutionen för rymd- och geovetenskap, Chalmers), E. M. L. Humphreys (ESO), M. Wittkowski (ESO), A. Baudry (Université de Bordeaux 1, Frankrike) och M. Karovska (Smithsonian Astrophysical Observatory, USA).

Fakta om Alma

Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array) är ett teleskop som består av 66 stora 12-meters och 7-metersantenner och som ligger 5000 meter över havet på Chajnantorplatån i norra Chile. Alma är ett samarbete ett samarbete mellan ESO, National Science Foundation i USA och Nationella instituten för naturvetenskap i Japan i samverkan med Chile och är världens hittills största astronomiska projekt. Chalmers och Onsala rymdobservatorium har varit med sedan starten och bland annat byggt mottagare till Alma. Vid Onsala rymdobservatorium finns Nordic Alma Regional Centre som tillhandahåller teknisk expertis om Alma och som hjälper nordiska astronomer att använda teleskopet.

Fakta om Onsala rymdobservatorium

Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för forskning om jorden och atmosfären. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.

Kontaktinformation
Kontakter Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, 031-772 5500, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se Wouter Vlemmings, biträdande professor i astronomi, Chalmers, 031 772 5509, 0733 544 667, wouter.vlemmings@chalmers.se