Den nya mätstationen blir Sverige med råge modernaste mareograf – ett instrument för att mäta havsvattenstånd. Stationen har byggts av Chalmers på Onsala rymdobservatorium i samarbete med SMHI. Med dess nya data kommer man att få bättre information för att utvärdera klimatmodeller som förutsäger den framtida havsnivån och tillhörande översvämningsrisker. Mareografen invigs i Onsala den 17 september av Rolf Brennerfelt, generaldirektör för SMHI, och Mats Viberg, prorektor för Chalmers.
– Långa mätserier är viktiga för att följa havsvattenståndet. I Sverige har vi gjort mätningar av havsnivån ända sedan 1774. Nu ser vi fram emot ett långsiktigt samarbete med Chalmers, säger Rolf Brennerfelt. I uppbyggnaden av den nya mareografen i Onsala har SMHI bistått med teknisk kompetens. Henrik Lindh är teknisk projektledare vid SMHI.
– Samarbetet har resulterat i en unik supermareograf med förfinad mätteknik för havsvattenstånd vid Onsala rymdobservatorium. Stationen ger högkvalitativa data som kan användas av alla som är intresserade av havsvattenstånd, säger han.
Med hjälp av stationen kan nu forskare med stor noggrannhet mäta hur havsnivån förändras både på kort och lång sikt. En ökad temperatur i atmosfären kan leda till att isarna i till exempel Arktis smälter fortare än de byggs på, och även till att havets temperatur stiger och vattenmassan därmed utvidgar sig. Följden blir en global höjning av havsvattenståndet. Hur nivån förändras är en klimatindikator som SMHI följer.
– När klimatet förändras kommer det globala medelvattenståndet att stiga. Mareografen i Onsala är viktig i vårt arbete med att följa utvecklingen. Den ger noggranna mätningar med hög tillgänglighet och kompletterar våra andra mätstationer på ett bra sätt, säger Thomas Hammarklint, oceanograf vid SMHI.
Mätningar av havsvattenstånd är också ett viktigt underlag för varningar. SMHI har ett antal stationer som mäter havsvattenstånd längs Sveriges kust. Observationerna används bland annat för att göra modellberäkningar som underlag för varningar.
SMHI utfärdar varningar när väderutvecklingen väntas innebära risker för allmänheten och störningar i samhällsfunktioner, bland annat för såväl lågt som högt vattenstånd.
Vid Onsala rymdobservatorium används teknik som utvecklats inom radioastronomin för att göra olika mätningar av jorden och dess rörelser. Mätningar av avlägsna galaxer används för att definiera jordens koordinatsystem, och dessa kompletteras av andra instrument som mäter bland annat landhöjning och vattenånga i atmosfären.
Den nya mareografen kompletterar dessutom observatoriets GNSS-mareograf, som använder signaler från satelliter i omloppsbana för att mäta havsnivå. För både Gunnar Elgered, professor i elektrisk mätteknik på Chalmers och John Conway, föreståndare för Onsala rymdobservatorium, blir ”supermareografen” ett viktigt tillskott till utrustningen i Onsala.
– Nu kan vi samtidigt och med en noggrannhet på några millimeter mäta både havsnivån relativt kusten och jordskorpans rörelser relativt jordens centrum. Det betyder att vi kan studera ändringar i havsnivå relativt jordens centrum, säger Gunnar Elgered.
– Onsala rymdobservatorium har fått ännu ett viktigt och spännande nytt instrument. Mareografen ingår i en lång tradition av att göra mätningar i världsklass både inom radioastronomi och inom forskning om jorden, säger John Conway.
Onsalas nya mareograf. I en brunn i betong och en liten röd stuga döljer sig toppmodern utrustning för att mäta hur havsnivån ändras under lång tid framöver. I bakgrunden syns observatoriets 25-metersteleskop (till vänster) och 20-metersteleskopet i sin vita radom (till höger). Foto: Onsala rymdobservatorium/L. Wennerbäck
Invigningen den 17 september
Invigningsprogrammet börjar kl 11:00. Medierepresentanter är välkomna att delta vid invigningen av den nya mareografen vid Onsala rymdobservatorium. För ackreditering kontakta Robert Cumming på 031-772 5500, 070-493 31 14, eller robert.cumming@chalmers.se.
Fakta/mareografen
Mareografen mäter havsnivå med två olika metoder samtidigt: med radar och bubbelsensorer. En radarantenn sänder ut och tar emot en signal som reflekteras mot vattenytan. Tiden det tar för signalen att återvända ger avståndet mellan radarantennen och vattenytan. Bubbelsensorn trycker ut luftbubblor i vattnet genom en tunn slang. Genom att mäta trycket som behövs för att bubblorna ska ta sig ut ur slangen kan man räkna ut hur mycket vatten det finns ovanför munstycket, och därmed också avståndet till vattenytan. Stationen kommer att ingå i SMHI:s nationella observationsnät. Data från mareografen kvalitetssäkras och lagras hos SMHI. Där kommer de att finnas tillgängliga bland myndighetens övriga öppna data. Data från stationen kommer också att göras tillgängliga i flera av SMHI:s internationella samarbeten, till exempel inom Östersjösamarbetet Boos och det globala vattenståndsprogrammet Gloss.
Fakta/Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. I Onsala, 45 km söder om Göteborg, drivs två radioteleskop, en station i teleskopnätverket Lofar, samt utrustning för GNSS, havsnivåmätningar, gravimetri, seismologi och atmosfärsforskning. Observatoriet medverkar även i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet. Under 2015 och 2016 byggs Onsalas tvillingteleskop. Det består av två 13,5-meters antenner som kommer att användas för att mäta jordens rörelser.
Kontaktinformation
Robert Cumming, informatör, Onsala rymdobservatorium vid Chalmers, 031-772 55 00, 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se Gunnar Elgered, professor och prefekt, Institutionen för rymd- och geovetenskap, Chalmers, 031-772 55 65, gunnar.elgered@chalmers.se AnnaKarin Norberg, kommunikatör, SMHI – Swedish Meteorological and Hydrological Institute 011-495 86 95, 0767-201 927, annakarin.norberg@smhi.se
Spasticitet och relaterade komplikationer är relativt vanligt förekommande efter stroke och de strokepatienter som drabbas får minskad rörlighet, mer ont samt sämre känslighet i armen ett år efter sin stroke. En studie vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att det med relativt hög grad av sannolikhet går att förutsäga vilka strokepatienter som kommer att drabbas av spasticitet efter ett år, med hjälp av ett senso-motoriskt test (Fugl-Meyer Assessment) som genomförs under den första månaden.
I studien deltog 117 patienter, bosatta i Göteborgsområdet och med en medelålder på 67 år. Samtliga patienter hade fått stroke för första gången och hade en minskad funktion i armen tre dagar efter sin stroke. Under det närmsta året mättes motorisk funktion, rörlighet och spasticitet i armen vid olika tillfällen.
– Våra studier visar att man genom att genomföra systematiska undersökningar av den senso-motoriska funktionen kan identifiera de patienter som löper risk att utveckla spasticitet, vilket gör att de tidigt kan få rätt behandling. På så vis öppnar sig möjligheter för att reducera de negativa följderna av spasticitet, som smärta och nedsatt funktion, säger Arve Opheim, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Artikeln Early prediction of long-term upper limb spasticity after stroke: Part of the SALGOT study publicerades i Neurology den 14 augusti 2015.
Fakta
Spasticitet är benämningen på en rörelserubbning som uppstår på grund av skador i det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa skador kan uppkomma i samband med en stroke och innebär att man drabbas av ofrivilliga muskelsammandragningar och kramper, vilket kan orsaka smärta. Cirka 40-50 procent av de som insjuknar i stroke drabbas av spasticitet i armen.
Spasticitet är benämningen på en rörelserubbning som uppstår på grund av skador i det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa skador kan uppkomma i samband med en stroke och innebär att man drabbas av ofrivilliga muskelsammandragningar och kramper, vilket kan orsaka smärta. Cirka 40-50 procent av de som insjuknar i stroke drabbas av spasticitet i armen.
Kontaktinformation
Arve Opheim, forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet + 47 9800 5122 arve.opheim@neuro.gu.se
En studie av forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att patienter med en dålig blodsockerkontroll löper 50 procent högre risk att bli inlagda på sjukhus med diagnosen demens, jämfört med de patienter som har en god kontroll på blodsockernivån.
– Våra resultat tyder på en stor möjlighet att kunna förebygga demens med en förbättrad blodsockerkontroll för patienter med diabetes typ 2, säger Aidin Rawshani, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Omfattande kliniska data har studerats för att undersöka sambandet mellan HbA1c – ett blodprov som mäter blodsockernivån över en längre tid och som används för att kontrollera att behandlingen mot diabetes fungerar bra – och risken för demens.
Forskarna använde sig av Nationella Diabetesregistret och identifierade alla patienter med diabetes typ 2 som inte hade någon tidigare känd demenshistoria, omkring 350 000 patienter mellan 2004 och 2012. Dessa patienter följdes sedan upp tills de antingen lades in på sjukhus med demens, avled eller tills studien avslutades 31 december 2012.
Drygt 11 000 patienter (3,2 procent) lades in på sjukhus med en primär eller sekundär demensdiagnos under en genomsnittlig uppföljning på 4,6 år. Studien visade att patienter med ett HbA1c-värde på 10,5 procent eller högre löpte 50 procent högre risk att få diagnosen demens jämfört med de patienter som hade ett HbA1c på 6,5 procent eller lägre.
En tidigare stroke hos dessa patienter ökade sannolikheten för att drabbas av demens med 40 procent. Studien presenteras vid årsmötet för EASD (the European Association for the Study of Diabetes), som hålls i Stockholm 14-18 september.
Kontaktinformation
Aidin Rawshani, Nationella Diabetesregistret och forskare vid Sahlgrenska akademin. 0763-158 970 aidin.rawshani@gu.se
En internationell forskargrupp, där forskare från Sahlgrenska akademin ingår, har gjort upptäckten. Genom fyndet av en genetisk variant har forskarna nu kunnat koppla en särskild gen till bentäthet och frakturer. I uppföljande studier har de även kartlagt mekanismen för hur proteinet som kodas av genen påverkar benmassan.
– Genen, som kallas EN1, har aldrig tidigare knutits till osteoporos så det här öppnar för en helt ny möjlighet att kunna utveckla läkemedel för att blockera sjukdomen, säger professor Claes Ohlsson vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien.
Den internationella studien, som leds av forskare i Kanada, har initialt använt sig av mycket detaljerade genetiska data från 10 000 personer och har sedan replikerat EN1-fyndet i upp till 500 000 personer. Tack vare att ett stort antal individer studeras kan forskarna hitta samband mellan sällsynta genetiska förändringar och mänskliga sjukdomar.
– Den aktuella studien är ett bevis på att ovanliga genetiska varianter kan ha en betydande inverkan på folksjukdomar. Vi har nu hittat en ny mekanism för reglering av benmassa och frakturer, säger Claes Ohlsson vid Sahlgrenska akademin.
Artikeln Whole-genome sequencing identifies EN1 as a determinant of bone density and fracture finns publicerad i Nature.
Kontaktinformation
Claes Ohlsson, professor vid Center for Bone and Arthritis Research, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet. 070-683 2966 claes.ohlsson@medic.gu.se
Naturvetenskaplig undervisning som utgår från samhällsfrågor med naturvetenskapligt innehåll ökar elevers intresse för naturvetenskap och blir därför allt vanligare i naturvetenskaplig undervisning.
Katarina Ottander vid institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, har studerat hur elever i små grupper diskuterar två hållbarhetsfrågor; världens matförsörjning och världens energiförsörjning.
Elevdiskussionerna studerades utifrån tre aspekter, hur hållbarhetsfrågorna blir begripliga för eleverna, hur de använder sina kunskaper i naturvetenskap, samt hur demokratiskt deltagande i samhället framställs.
Eleverna belyser hållbarhetsfrågan från flera perspektiv i sina diskussioner och förhandlar om olika dilemman som uppstår, till exempel människans vilja att äta gott samtidigt som det kan ge en större miljöpåverkan, vilket ses som negativt.
– Att flera perspektiv kommer fram i undervisningen brukar pekas ut som en förutsättning för att eleverna ska få möjligheter att skapa sig en egen uppfattning i frågan, säger Katarina Ottander.
Avhandlingen visar också att eleverna, troligen omedvetet, använder sätt att tala som gör att dilemman löser sig eller blir osynliga i diskussionerna. Eleverna sätt att leva, den västerländska livsstilen, pekas indirekt ut som skulden till många miljöproblem. Därför handlar elevernas diskussioner mycket om att framställa sig själv och sitt sätt att leva som åtminstone skapligt, menar Katarina Ottander.
Eleverna använder sina kunskaper i naturvetenskap på ett mångfacetterat sätt i sina diskussioner, bland annat för att skapa sig ökad förståelse om de hållbarhetsfrågor de diskuterar, och använder många förmågor som betonas i ämnes- och kursplaner.
– Eleverna använder också sina kunskaper till att bedöma och värdera olika handlingar. Det sker således ett kunskapande både i och om naturvetenskap i elevernas diskussioner, säger Katarina Ottander.
Men, kunskaper i naturvetenskap används också till att ge auktoritet till sina egna ståndpunkter och/eller förminska andra och andras ståndpunkter. Samtidigt som eleverna skapar sig en ökad förståelse för hållbarhetsfrågan de diskuterar framställer de vanliga människor som maktlösa i förhållande till samhällsutvecklingen.
Eleverna lägger dock ett stort ansvar på individen att göra de rätta valen och agera ”gott”, visar avhandlingen.
– Nästa utmaning för skolan i dessa undervisningssituationer är att ta hänsyn till elevernas ”andra projekt”, nämligen möjligheten att få skapa sig en bild av sig själv och sin situation som OK, kanske till och med bra, säger Katarina Ottander.
Fredag den 18 september försvarar Katarina Ottander, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Gymnasieelevers diskussioner utifrån hållbar utveckling: meningsskapande, naturkunskapande, demokratiskapande”. Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal N360, Naturvetarhuset, Umeå universitet. Opponent är professor Leif Östman, Uppsala universitet.
Kontaktinformation
Katarina Ottander, institutionen för naturvetenskaperna och matematikens didaktik, Umeå universitet Telefon: 090-786 62 91, 076 771 6372 E-post: katarina.ottander@umu.se
Resultaten presenterades nyligen i en artikel i den vetenskapliga tidskriften Journal of Geophysical Research Letters.
– Vi är först med att presentera en så pass detaljerad karta. De kartor som finns tidigare har en upplösning på en kilometer med stora dataluckor. Vår nya är på 150 meter, säger Katrin Lindbäck, doktor i glaciologi vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.
Den nya kartan, som täcker 12 000 kvadratkilometer på västra Grönland, kommer att ge helt nya möjligheter till att forska på exempelvis smältvattnets väg från isytan ner genom isen och slutligen ut i havet via glaciärälvar. Grönlands inlandsis är den största ismassan på norra halvklotet och lagrar ungefär 10 procent av allt sötvatten på jorden. Om hela inlandsisen skulle smälta stiger den globala havsnivån med cirka 7 meter.
I forskargruppen samarbetar Katrin Lindbäck med kollegor från Danmark, Storbritannien och USA. Gruppen har tagit fram en avrinningskarta över hur smältvattnet från glaciärerna beter sig. När snö som lagrats under vintern och isytan smälter på sommaren, passerar vattnet genom så kallade glaciärbrunnar ner till botten. Hur vattnet sedan tar sig till glaciärfronten är fortfarande okänt, men rinner slutligen ut i älvar nedanför glaciären.
Det Katrin Lindbäck har hittat är att avrinningen inte ser ut så som man tidigare har trott.
– Vattnet kommer inte ut på samma ställe som det gjort om det runnit på isytan. Var det hamnar bestäms delvis av isytans lutning, men även av topografin och tryckförhållandena under isen. Avrinningsområdena kan ändras, och skifta över en smältsäsong beroende på hur mycket vatten som smälter på isytan, säger Katrin Lindbäck.
Det vatten som hamnar på glaciärbotten fungerar som ett smörjmedel mellan isen och botten och sediment, och påverkar isens rörelse. Och det i sin tur påverkar den globala havsnivåhöjningen. Kartan har hon tagit fram kartan genom att lägga ihop redan kända data med egna observationer som hon har gjort med markradar. Mängden smältvatten har forskarkollegor i Danmark mätt genom att med hjälp av väderstationer beräkna hur mycket vatten som rinner av från glaciärytan, och jämföra det med hur mycket som kommer ut i avrinningsområdena nedanför glaciären.
För att kunna jämföra de två, krävs det en bra karta över avrinningsområdena. Det har inte funnits tidigare utan den här nya kartan är den första av sitt slag i området. Innan har man bara kunnat anta att vattnet följer isytans topografi, men det är först nu som det går att se avrinningsvägarna under isen, säger Katrin Lindbäck.
Avhandling
Hydrology and Bed Topography of the Greenland Ice Sheet: Last known surroundings
Fakta
Grönlands inlandsis förlorar massa, vilket kan bidra avsevärt till stigande havsnivåer på jorden. Det allt varmare klimatet leder till en ökad avsmältning från isens yta och en acceleration av isens rörelse. Det sistnämnda fenomenet kallas för dynamisk uttunning och beror på att isen glider och kalvar i en snabbare takt, vilket gör att en ökad massa transporteras från land till hav. Den snabbare glidningen mot isens botten beror på att mer smältvatten från ytan når berggrunden, men mekanismerna bakom detta fenomen är bristfälligt förstådda. Uttunningen av isen har numera observerats på alla breddgrader på Grönland. Därmed är inlandsisens potentiella påverkan på havsnivåerna inom den närmaste hundra åren mycket svårt att uppskatta och detta utgör en stor osäkerhet i dagens klimatmodeller. Temperaturen i Arktis och Subarktis beräknas stiga med 3-5 °C de kommande hundra åren. Dagens modeller indikerar att Grönland med största sannolikhet är mycket känslig för ökade temperaturer, men att förutse avsmältningens hastighet är mycket svårt då nyckelprocesserna inte är klargjorda. Idag uppskattas det att havsnivåerna kommer att stiga med en halv meter innan år 2100, vilket kommer att påverka uppemot 500 miljoner människor som bor i kustområden runt om i världen. Skulle hela Grönlands inlandsis smälta ökar havsnivåerna med sju meter. Markbaserade radarmätningar har insamlats för att ta reda på den subglaciala topografin och de subglaciala termiska förhållandena i detalj. Inom projektet samlas det även in kontinuerliga mätningar av isrörelsen från GPS-stationer, passiv seismik vid öppningar av englaciala dräneringsvägar och det finns ett antal väderstationer på isen för modellering av avsmältningen.
Kontaktinformation
Katrin Lindbäck katrin.lindback@geo.uu.se
– Detta är ett av de största forskningsprojekten om fästingar och fästingburna infektioner i Skandinavien under de senaste åren, säger projektledaren för ScandTick Innovation Per-Eric Lindgren, forskningsledare i mikrobiologi vid Medicinsk diagnostik i Region Jönköpings län och professor i medicinsk mikrobiologi vid Linköpings universitet.
Det huvudsakliga målet för forskningsprojektet är att reducera antalet fästingburna infektioner hos såväl människor som hos produktions- och sällskapsdjur samt att lindra/bota dem som fått fästingburna infektioner inom Öresund-Kattegatt-Skagerrak (ÖKS)-regionen.
Vidare ska projektet vidareutveckla och effektivisera ett multidisciplinärt nätverk som nu omfattar elva parter inom sex-åtta discipliner, för att höja kapaciteten och utveckla spetskompetens inom forskningsområdet fästingburna infektioner.
Delmål: förebygga att människor och djur drabbas av fästingburna infektioner genom att utveckla säker och tillförlitlig information om riskreducerande åtgärder samt att säkerställa att denna når fram till de boende inom regionen arbeta med vaccin- och läkemedelsutveckling säkerställa en snabb, tillförlitlig och ekonomiskt- och miljömässigt hållbar diagnostik av fästingburna infektioner hos människor och djur skapa förbättrad behandling för de personer (och djur) som redan drabbats av fästingburna infektioner.
Inom ScandTick Innovation inkluderas också det veterinärmedicinska området med djurhälsa och specifika djurinfektioner orsakade av fästingburna infektioner. Vidare har de olika smittsamma sjukdomarna och mikroberna utökats till att förutom Borrelia och tick-borne encephalitis virus (TBEV), också omfatta Anaplasma, Rickettsia, Cand Neoerlichia, Bartonella och Babesia.
Parterna representerar breda kompetenser från sex olika vetenskapsområden från livsvetenskaper (ekologi/biologi, veterinärmedicin, folkhälsa, humanmedicin, molekylär-/mikrobiologi och hälsoekonomi) vilka tillsammans pekats ut som avgörande i EUs bekämpning av sjukdomar med ursprung hos djur.
EU-Interreg Öresund-Kattegatt-Skagerrak, har beviljat en total ram på nästan 4,4 miljoner euro till det treåriga projektet, som får lika stort belopp i offentlig medfinansiering.
Kontaktinformation
Professor Petter Kjellander, SLU, tel 0581-697337, petter.kjellander@slu.se Per-Eric Lindgren, koordinator och projektledare, tel 010-103 85 86 alt 0700-89 68 52, per-eric.lindgren@liu.se Christina Lannering, kontaktperson, Region Jönköpings län, tel 036-32 52 05 alt 0709-42 12 40, christina.lannering@rjl.se
‒ Projektet handlar om några centrala frågor om hur det tidiga jordbruket organiserades. De olika sätt människor på stenåldern för cirka 5 000 år sedan försörjde sig på påverkade hur landskapet var organiserat, men också vilka samhällen som kunde byggas upp, säger Tony Axelson, forskare och arkeolog vid Göteborgs universitet.
När det gäller jordbruksmetoderna finns två huvudsakliga teorier: å ena sidan teorin om ett kringflyttande långträdesbruk (svedjebruk), å andra sidan teorin om ett mera intensivt användande av marken, med permanent röjda ytor och kanske gödsling. På samma sätt finns det radikalt motsatta åsikter om jordbrukets ekonomiska betydelse. Enligt en teori var det tidiga jordbruket av marginell betydelse, särskilt vad gäller sädesodlingen. Mot detta talar teorier som säger att jordbruket snabbt fick ganska stort genomslag, och att sädesodlingen utgjorde en väsentlig del av försörjningen.
Diskussionen kring dessa frågor har byggt på tolkningar av djurbensavfall på boplatserna, makrofossil av sädeskorn och ogräsfröer, och i stigande utsträckning på isotopundersökningar av människoben. Under de senaste åren har dock nya metoder tillkommit, som ger mera direkta möjligheter att studera bland annat frågan om gödsling av åkrarna.
‒ Vi vill bidra till diskussionen genom att ta fram och analysera material från boplatsen vid Karleby Logården på Falbygden, som vi genom tidigare undersökningar vet har stor potential att ge relevant material. En annan frågeställning handlar om cirkulationen av nötkreatur och får inom ett större område. Hittills gjorda undersökningar tyder på att ekonomierna i detta område inte varit enbart lokala utan byggt på utbyten och cirkulation av basresurser inom en större region. Genom de nya undersökningarna kommer arkeologerna att få fram ett stort djurbensmaterial som gör det möjligt att ge en betydligt mer detaljerad bild av denna regionala ekonomi. En tredje frågeställning rör boplatsens storlek och inre organisation. Inom en mindre delområde har stolphål och gropar påträffats.
‒ Vid årets undersökning kommer vi inledningsvis att med georadar undersöka den planerade grävytan och beroende på resultaten utföra riktade provgrävningar inom området. Vår målsättning är att samla benmaterial och makrofossil för vidare analyser. Vi hoppas också kunna klarlägga om det finns rester efter hus på platsen och om de i så fall är av samma karaktär som de som tidigare påträffats inom projektet, säger Tony Axelson.
Under de två veckorna deltar ett tiotal arkeologistudenter i undersökningen. Den andra veckan (15-16 september) får de hjälp av elever från samhällsprogrammet vid Katedralskolans i Skara.
‒ Detta är femte året vi deltar i utgrävningar och det tredje i Karleby. Att eleverna tidigt kommer i kontakt med universitetet ökar sannolikheten att de väljer att läsa vidare efter gymnasiet. Inblick i forskningsprocessen ger dessutom kvalité åt den historiska utbildningen, säger Tomas Anderson, historielärare vid Katedralskolan. Media är välkommen att besöka undersökningsplatsen i Karleby onsdagen den 16 september från kl. 10.
Då berättar forskarna mer om de senaste rönen och de arkeologiska undersökningarna. Det finns även tillfälle att intervjua studenter och elever.
Kontaktinformation
Tony Axelsson, telefon: 070-585 4494 eller e-post: tony.axelsson@gu.se. Klicka på länken för att komma till en karta över platsen: http://kartor.eniro.se/m/w5UFR. Parkera på lämpligt plats i närheten av nr 1 på kartan. Promenera ner till grävplatsen nr 2.
Det finns flera strategier att behandla osteoporos; medicinering med läkemedel; hormonterapi; vitamin- eller mineraltillskott. De läkemedel som används tillhör gruppen bisfosfonater, mediciner som hämmar nedbrytningen av benvävnad. Detta är inte problemfritt då höga doser används vid behandling vilket ofta resulterar i biverkningar, exempelvis negativ påverkan på friskt skelett. Det har visat sig att käkbenet är extra utsatt och att långvarig medicinering med bisfosfonater kan leda till att benet dör.
Olika patientgrupper är dessutom i behov av olika stora doser vilket ytterligare komplicerar användandet av bisfosfonater då det på förhand är svårt att avgöra vad som är rätt dos för den enskilda individen. För att minska dosen bisfosfonater, men utan att göra avkall på effektivitet, har forskare på avdelningen för polymerkemi verksamma på institutionen för kemi vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet, utvecklat och studerat en ny strategi där läkemedlet binds till en bärarmolekyl i detta fall hyaluronsyra, en naturligt förekommande biopolymer.
I sin avhandling har Sujit Kootala studerat hur bisfosfonater bundna till hyaluronsyra påverkar benceller. En upptäckt var att läkemedlet i sin bundna form blev mer selektivt mot celler som var aktiva i den pågående osteoporosen medan ”friska” celler undveks.
Sujit Kootala testade också en syntetisk polymer (polyetylenfosfat) känd för att stimulera bentillväxt och fann att även denna polymer kunde hämma aktiviteten hos celler som bryter ned benvävnad. Just samspelet mellan celler som bygger upp och celler som bryter ned är komplext men är en viktig del i förståelsen av sjukdomsförloppet. För att på ett bra sätt kunna studera vilken roll detta samspel har för effektiviteten hos anti-osteoporotiska mediciner (bisfosfonater eller polymerer) utvecklade Sujit Kootala en ny cellkultursmodell innehållande både uppbyggande och nedbrytande celler.
Ett membran bestående av benvävnad utan celler täcktes av uppbyggande celler på ena sidan och nedbrytande celler på den andra och placerades i odlingsskålar med näringslösningar. Till odlingen tillsattes bisfosfonater i olika former och cellernas respons studerades. Modellen kunde på bra sätt beskriva hur celler i kontakt med benvävnad svarar mot olika anti-osteoporotiska mediciner, det vill säga: hur förändras uppbyggnad respektive nedbrytning vid behandling?
I en ytterligare studie tillverkades gelmaterial av bisfosfonater bundna till hyaluronsyra tillsammans med en tillväxtfaktor för bentillväxt (BMP2). Idéen var att skydda tillväxtfaktorn från nedbrytning genom inkapsling samt att kontrollera med vilken hastighet den kan diffundera ut ur materialet. Hydrogeler med tillväxtfaktor skulle kunna användas i skelettfrakturer för att över tid stimulera läkningen hos exempelvis osteoporotiska patienter med svårläkta skelettfrakturer.
Bakgrund
Osteoporos är en global sjukdom som drabbar en stor del av världspopulationen men främst kvinnor över 55 år. Sjukdomen yttrar sig som en onormal nedbrytning av benvävnaden vilket resulterar i ett försvagat skelett. Vanligt är att patienter med osteoporos drabbas av skelettfrakturer i främst höft, ryggrad och lårben som är mycket svårläkta vilket leder till försämrad livskvalitet och i enstaka fall även kan resultera i dödsfall. Om inte trenden vänds kommer år 2020 en av tre kvinnor och en av fem män över 55 år att vara drabbade. Detta medför utöver ett stort lidande också ett ökat tryck på hälsovården och på samhället i stort.
Avhandling
Evaluation of Functionalized Biopolymers as a Step Toward Targeted Therapy of Osteoporosis.
Kontaktinformation
Sujit Kootala, e-post: sujit.kootala@kemi.uu.se eller tel: 070-4124872 (in English)
När dimensioner på komponenter minskas ner till mikroskala blir vanligtvis spröda material användbara för annars otänkbara strukturer så som flexibla membran. Även fysikens lagar beter sig annorlunda jämfört med vad vi förväntar oss i vår vardag eftersom ytors betydelse ökar med minskade dimensioner.
För mikrosystem som hanterar vätskor i små kanaler, även kallat mikrofluidik är detta fördelaktigt då det medför kortare transportvägar, mindre provvolymer och en enklare hantering av värme, för att nämna några exempel. Då många mikrosystem arbetar vid atmosfärstryck och rumstemperatur är de inte anpassade för krävande tillämpningar och miljöer så som höga tryck och höga temperaturer.
Genom att möjliggöra höga tryck och temperaturer i mikroskala öppnas dock möjligheter till nya analystekniker och att kunna använda lösningsmedel inom området grön kemi som annars inte är tillgängliga.
Fokus inom grön kemi är att ersätta konventionella lösningsmedel med mer harmlösa alternativ så som koldioxid och vatten. För att åstadkomma detta behöver en vätska eller gas värms och trycksätts förbi den kritiska punkten, där den övergår till att ha egenskaper emellan de två, även kallat det superkritiska tillståndet.
När tryck och temperatur ändras för ett flödande medium kommer dess egenskaper att ändras och därmed dess beteende. För att bibehålla kontroll även under förändrade förutsättningar i mikrofluidala system har Stefan Knaust i sin avhandling studerat dessa förändringar för koldioxid i sitt superkritiska tillstånd i kontakt med vatten.
För att kunna hantera höga tryck och höga temperaturer i mikroskala behövs även kompatibla komponenter för dessa miljöer. Grundläggande komponenter för att påverka flöden är ventiler, pumpar och flödesbegränsare, vilka i dagsläget saknas i hög grad för att kunna hantera höga tryck.
I avhandlingen presenteras mikroventiler som visats hålla tätt mot tryck över 20 MPa, samt den hittills starkaste membranbaserade mikropumpen som visats klara att pumpa mot ett tryck på 13 MPa vilket är 130 gånger atmosfärstrycket.
Avhandlingen
Microsystems for harsh environments
Kontaktinformation
Stefan Knaust, doktorand vid institutionen för teknikvetenskaper, mikrosystemteknik, tel: 070-3406853, e-post: Stefan.Knaust@angstrom.uu.se
Under evolutionens gång har organismer utvecklats på olika sätt beroende
på miljö och det som krävs för att vara bäst anpassade till sin
omgivning. Att ha en välutvecklad hjärna har inom forskningen länge
förknippats med stor energiomsättning. Det innebär att djur som
utvecklar avancerade nervsystem också kräver miljöer där detta är
möjligt. Det måste finnas god tillgång till näring, och varje
investering i ett organ görs på bekostnad av något annat organsystem som
inte behövs lika mycket i just den miljön. Hittills har det funnits få
konkreta mätningar på hur hög kostnaden för ett nervsystem är.
En grupp forskare vid Lunds universitet har nu gjort mätningar i ett ryggradsdjur och för första gången beräknat hur mycket det faktiskt kostar att ha en välutvecklad syn. Forskarna har studerat den mexikanska grottfisken som har tappat, det vill säga tillbakabildat, sina ögon.
Skillnaden är tydlig vid jämförelse av en ytlevande sort, en så kallad morf, av arten. Den ytlevande morfen har både stora ögon, men också mycket större tillgång till mat, något som den grottlevande morfen inte har. Grottfisken lever istället i en mycket mörk, näringsfattig miljö och har ingen användning av ögonen.
– Våra mätningar i den mexikanska grottfisken visar att synsystemet kräver mellan 5 procent och 15 procent av djurets totala energibudget, beroende på fiskens ålder. Detta är en svindlande hög kostnad! Denna morf har under evolutionen förlorat både ögon och synbark, utan tvekan på grund av den ohållbara energikostnaden som krävs för att upprätthålla ett sinnessystem som inte har någon som helst betydelse, säger Damian Moran, en av forskarna bakom studien.
– Djur med stora och välutvecklade ögon, nödvändiga för deras överlevnad, betalar dyrt för dem. Eftersom alla djur har en strängt begränsad energibudget, kommer en stor energiinvestering i synsystemet endast på bekostnad av andra organsystem, säger Eric Warrant, forskare i funktionell zoologi vid Lunds universitet.
Forskarna förvånades över att synsystemet i den mexikanska grottfisken kräver en så pass stor andel av fiskens totala energibudget, kostnaden var mycket större än förväntat. Studien öppnar därför även upp för fler möjligheter att förstå evolutionen och vad som är avgörande för en arts utveckling.
Studien har publicerats i Science Advances.
Kontaktinformation
Eric Warrant, professor Lunds universitet, Biologiska institutionen Tel: 046 222 93 41 Mobil: 070 496 49 27 eric.warrant@biol.lu.se
Hur påverkar kontorets miljöhur vi presterar på jobbet? Det har Aram Seddigh undersökt i sin avhandling ”Office types, performance and health”. Det är första gången en studie jämfört olika typer av kontor och samtidigt samlat in skattningar påproduktivitet och hälsa. Det visar sig att ju större ett kontorslandskap är, desto mer kognitiv stress och distraktioner upplever de anställda. Minst negativ påverkan upplever den som har ett eget rum.
Personligheten är oftast inte avgörande för hur anställda upplever störningar, men det finns ett personlighetsdrag som förvärrar situationen – den som är vänlig blir mer distraherad av att jobba i öppna kontorslandskap.
– Att vänliga personer störs mer skulle kunna förklaras av att det i stora kontorslandskap med mycket rörelse krävs att man står på sig, är tydlig med att uttrycka sina behov och ta hänsyn till sig själv, säger Aram Seddigh, nybliven doktor i psykologi och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet.
Resultaten av de tre delstudierna var dock inte helt entydiga. När minnesförmågan mättes med ett kognitivt test visade sig anställda som satt i enskilda rum påverkas mer av störningar. Allra bäst gick det för personer som satt i små eller medelstora kontorslandskap. En förklaring till resultatet kan vara att personer i kontorslandskap har utvecklat strategier för att kunna koncentrera sig trots störningar.
– Utifrån de samlade resultaten skulle jag säga att det är viktigt att anpassa arbetsplatsen till vad arbetet kräver utifrån faktorer som koncentration eller kreativitet. Småkontorslandskap är att föredra framför stora och om man ska ha egna kontorsrum är det viktigt att använda dem på rätt sätt, till exempel att stänga av mobiltelefonen när man behöver vara koncentrerad, säger Aram Seddigh.
Avhandling
Office type, performance and well-being: A study of how personality and work tasks interact with contemporary office environments and ways of working
Kontaktinformation
Aram Seddigh, nybliven doktor i psykologi och verksam vid Stressforskningsinstitutet, Stockholms universitet tfn: 0739 79 36 63 e-post: aram.seddigh@su.se
Hur föräldrar ser på barn och uppfostran antas bero bland annat på kulturella faktorer. En stor internationell undersökning jämför därför föräldraskap i nio olika länder. Ur undersökningens intervjumaterial har Sevtap Gurdal hämtat underlaget till sin avhandling i psykologi, som fokuserar på Sverige.
Tidigare forskning har visat att en varm och kärleksfull uppväxtmiljö påverkar barns skolresultat positivt. Men Sevtap Gurdals studie visar att det är i kombination med ytterligare faktorer som de förbättrade skolresultaten kommer fram.
– Det behövs också ett aktörskap; att barnen känner att de kan påverka såväl sin omgivning som hur de själva kan agera, säger Sevtap Gurdal.
För att få en bild av detta har hon bett barnen berätta hur de tror de skulle agera om en förälder, läraren eller kompis tagit ett beslut som de inte gillar. Liksom vad de tror i allmänhet om det som händer i livet; påverkas detta av en själv eller bara av yttre faktorer?
– Hur mycket barnen tror de kan påverka beror på omständigheterna, konstaterar Sevtap Gurdal.
Bland kompisar tycker de sig kunna påverka mer än i situationer med föräldrar och lärare.
– Barnen har mer respekt för vuxna. Bland kompisarna kan de stå på sig mer och vara mera ifrågasättande.
Det som mest förvånade Sevtap Gurdal i undersökningen var att mammor och pappor tänker ganska lika kring sitt föräldraskap. En vanlig uppfattning annars är att män och kvinnor ser väldigt olika på hur barn ska uppfostras. Sevtap Gurdal fann inte heller några stora könsmässiga skillnader. Föräldrar tänker lika kring uppfostran oavsett om barnet är en pojke eller flicka.
– Svaren föräldrarna gett om sin uppfostran skiljer sig inte åt beroende på om familjerna har en dotter eller son. Föräldrarna är alltså inte strängare, kärleksfullare eller varmare om barnet har ett visst kön. Och även i en jämförelse med hur föräldrar tänker kring uppfostran i Kenya, Colombia, Italien, Jordanien, Filippinerna, USA, Thailand och Kina är det mest slående att det inte finns särskilt stora skillnader.
– Det kan vara så att de kulturella aspekterna inte är så stora, trots allt, säger Sevtap Gurdal.
Undersökningen bygger på enkätsvar från ett hundratal familjer från vart och ett av de nio länderna.
Avhandlingen
Children and Parents; Attributions, Attitudes and Agency
Sevtap Gurdal, telefon 0520-223782, sevtap.gurdal@hv.se Mer om avhandlingen finns på:
Kontaktinformation
Sevtap Gurdal, telefon 0520-223782, sevtap.gurdal@hv.se
– Valen är en del av vår identitet – våra val är medel för att kommunicera något om vilka vi är eller vill vara – och medier har en stor betydelse för att forma och upprätthålla olika idéer om mat, säger Göran Eriksson, forskare i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet.
Mat har alltid varit en viktig del av medierna men de senaste decennierna har det skett något av en ”matexplosion”, enligt forskarna. Mat och matlagning syns på bästa sändningstid i TV, i ett stort antal magasin och i det närmaste oöverskådligt antal bloggar. Matexplosionen är en del av en mer omfattande utveckling av livsstilsmedier som tog fart på 1980-talet. Forskarna ser den som en del av en mer omfattande samhällsutveckling mot en konsumtionskultur.
– I denna kultur blir konsumtionen central för människors identitetsskapande. Vi berättar om oss själva, vilka vi är och vill vara, genom vår konsumtion. Mat och matlagning förknippas med vissa värderingar och livsstilar. Veganmat eller slow food är uppenbara exempel på det, säger Göran Eriksson.
Även andra, till synes mindre iögonfallande val, har samma effekt. Nu florerar många olika perspektiv som inte sällan krockar. Ska vi äta mindre fett? Vilka grönsaker är nyttigast och hur ska de tillagas för att behålla sin näring? Hur ofta ska vi äta?
– Utvecklingen går hand i hand med en tilltagande globalisering av mat och matkultur. Därför kommer vi ha ett internationellt perspektiv på mat, berättar Göran Eriksson.
Med i projektet finns forskare från medie- och kommunikationsvetenskap samt måltidsvetenskap vid Örebro universitet och dessutom forskare från Storbritannien och Slovenien.
Kontaktinformation
Göran Eriksson E-post: goran.eriksson@oru.se Telefon: 019-303815, 0706590577
I Kvinnostudien har forskare vid Göteborgs universitet följt ett representativt urval av den medelålders kvinnliga befolkningen från 1968 till 2000 (när kvinnorna i studien var mellan 70 till 92 år gamla).
Forskarna har nu med hjälp av data från studien försökt kartlägga sambandet mellan intaget av olika typer av alkoholdrycker och förekomsten av hjärtinfarkt, stroke, diabetes och cancer. I den aktuella studien tillfrågades de 1500 kvinnorna om frekvensen på sitt alkoholintag av öl, vin eller sprit (från dagligen till ingenting de senaste 10 åren), samt om olika kroppsliga symtom.
Resultaten visar att under den 32-åriga uppföljningsperioden utvecklade 185 kvinnor hjärtinfarkt, 162 drabbades av stroke, 160 utvecklade diabetes och 345 fick cancer. Studien redovisar ett statistiskt säkerställt samband mellan hög spritkonsumtion (definierad som oftare än någon gång per månad) och en nästan 50-procentig större risk att dö i cancer, jämfört med dem som dricker mindre ofta.
Studien visar också att kvinnor som rapporterade att de drack öl någon gång per vecka till någon gång per månad hade 30 procent lägre risk att utveckla hjärtinfarkt än de kvinnor som drack öl flera gånger per vecka/dagligen respektive aldrig drack öl.
En måttlig konsumtion av öl tycks alltså skydda kvinnor från hjärtinfarkt.
– Även tidigare forskning tyder på att alkohol i måttlig mängd kan ha viss skyddande effekt, men det råder fortfarande osäkerhet om det verkligen är så. Våra resultat har kontrollerats mot andra riskfaktorer för hjärtkärlsjukdom vilket stärker fyndet. Samtidigt kunde vi inte bekräfta att måttlig vinkonsumtion har samma effekt, så även våra resultat behöver bekräftas i uppföljande studier, säger Dominique Hange, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Artikeln
A 32-year longitudinal study of alcohol consumption in Swedish women: Reduced risk of myocardial infarction but increased risk of cancer är publicerad online i vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Primary Health Care .
Fakta/studien
Kvinnoundersökningen i Göteborg inleddes i slutet av 1960-talet, då cirka 1500 medelålders kvinnor representativa för den kvinnliga befolkningen i Göteborg undersöktes och fick svara på frågor om bland annat sin hälsa och eventuella sjukdomar . Kvinnorna har följts kontinuerligt sedan dess, med regelbundna uppföljningar, från 1968-1969 till senaste undersökningen som pågår nu.
Kontaktinformation
Dominique Hange, medicine doktor och specialist i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0722 24 57 00 dominique.hange@vgregion.se
Forskningen är en kombination av studier på möss och människor och presenteras i tidskriften Gastroenterology.
Akut bukspottkörtelinflammation (akut pankreatit) drabbar årligen ungefär 2000 – 3000 personer i Sverige, och orsakas i de flesta fall av alkohol eller gallsten. Inom gastroforskningen är det väl känt att överaktivering av en typ av vita blodkroppar, neutrofiler, driver fram inflammation i bukspottkörteln. Men vad som styr aktiveringen av neutrofiler har hittills saknat tillfredsställande förklaringar.
Tre forskargrupper vid Lunds universitet har samverkat för att finna ett svar.
– I våra studier har vi kunnat belägga att neutrofilerna kan kasta ut nät av DNA och proteiner som är skadliga för bukspottkörteln. Näten är oftast bra – de är en av kroppens försvarsmekanismer mot infektioner, men vid bukspottkörtelinflammation aktiveras de av något som kan liknas vid ett falsklarm och startar istället nedbrytande processer, förklarar Henrik Thorlacius, professor vid Lunds universitet och läkare på Skånes universitetssjukhus, som tillsammans med doktoranden Mohammed Merza utfört huvuddelen av forskningen.
Falsklarmet startas av särskilda larmmolekyler som varnar för bakterier och virus som kan leda till infektioner. Men akut bukspottkörtelinflammation är en så kallad steril inflammation och är till skillnad från många andra inflammationer inte en respons på infektion, som kroppen luras att tro. Forskningen kring näten, vars vetenskapliga beteckning passande nog är NETs (Neutrophil Extracellular Traps) har tagit fart de senaste 10-15 åren.
De sista åren har kunskapen om att de kan ha skadliga effekter utvecklats, förutom vid bukspottkörtelinflammation gäller det bland annat inflammatoriska sjukdomar i lever och lunga samt vid den reumatiska sjukdomen SLE.
I dagsläget saknas både läkemedel och behandling som är specifikt inriktad mot bukspottkörtelinflammation. Istället ges livsuppehållande stödbehandling för hjärta, lungor och andra organ som sviktar på grund av tillståndet.
Vården, som kan vara mycket krävande för patienten, leder till att de flesta tillfrisknar men en mindre andel avlider av sjukdomen. Henrik Thorlacius har länge forskat kring behandlingsmöjligheter av akut bukspottkörtelinflammation, och har tidigare identifierat flera viktiga signaleringssystem.
De nya rönen bedömer han som de mest lovande hittills. Han anser att fokus på näten och oskadliggörandet av dessa kan vara en vinnande strategi i sökandet efter nya behandlingar. De kan även göra det möjligt att identifiera tidiga sjukdomsmarkörer, menar han:
– Fyndet gör det möjligt att accelerera forskningen kring akut bukspottkörtelinflammation och jag tror att många forskare kommer att engagera sig i sökandet efter behandlingar. I mössen sprutades gallsyra in i bukspottkörteln och därefter studerades sjukdomsförloppet. I den kompletterande delen med patienter undersöktes NETs-nivåerna i blodprover från 10 patienter vid Skånes universitetssjukhus med bukspottkörtelinflammation samt en frisk kontrollgrupp.
Arbetet har underlättats av modern bildteknik med elektronmikroskop.
Artikel
Neutrophil Extracellular Traps Induce Trypsin Activation, Inflammation and Tissue Damage in Mice with Severe Acute Pancreatitis (Gastroenterology) Författare: Mohammed Merza, Hannes Hartman, Milladur Rahman, Rundk Hwaiz, Enming Zhang, Erik Renström, Lingtao Luo, Matthias Mörgelin, Sara Regnér och Henrik T Thorlacius.
Fakta/Akut bukspottkörtelinflammation (akut pankreatit)
Bukspottkörteln bildar olika ämnen, enzymer och hormoner, som är nödvändiga för att bryta ner maten och för att sockerhalten ska vara på lagom nivå. Inflammationen kan vara både kronisk och akut, gemensamt är att ingen hittills kunnat förklara vilka förlopp i kroppen som startar sjukdomsprocessen. Högt alkoholintag och gallstenar är riskfaktorer.
Vid akut bukspottkörtelinflammation kan man få mycket ont i magen och smärtan kan också stråla ut mot ryggen. Feber, blekhet, kallsvettningar, svullen mage och kräkningar är andra symptom. Varje år drabbas uppskattningsvis 2000–3000 personer i Sverige av akut bukspottkörtelinflammation. I en mindre del av fallen blir inflammationen svårartad och sprider sig. Den totala mortaliteten i Sverige vid akut pankreatit är 1,3 per 100 000 invånare och år. (Källa: Lunds universitet, 1177.se och internetmedicin.se)
Kontaktinformation
Henrik Thorlacius, professor i kirurgi vid institutionen för kliniska vetenskaper i Malmö, Lunds universitet, och överläkare vid Skånes universitetssjukhus, 070-34 55 150, henrik.thorlacius@med.lu.se
