Lignocellulosa i växter är en rik källa av organiska polymerer som kan ersätta fossila resurser för industriell produktion av bränsle, kemikalier och andra material.
Biokemisk omvandling är det mest lätthanterliga sättet att utnyttja komponenterna i biomassa – cellulosa, hemicellulosa och lignin- på ett effektivt sätt. Det handlar huvudsakligen om hydrolys av (hemi)cellulosa till enkla sockerarter och deras jäsning till exempelvis etanol. Det finns dock många utmaningar som måste övervinnas för att man ska kunna använda biomassa i ett industriellt sammanhang.
På grund av växtcellsväggars styva och kompakta struktur har frigörandet av jäsbara sockerarter blivit en flaskhals. I dag används vanligen en syrakatalyserad termokemisk förbehandling för att ”mjuka upp” råmaterialet och underlätta nästa steg i processen. Användning av enzymer anses vara det mest lovande sättet för påföljande hydrolys av polysackarider.
– Mina studier visar att vedartade substrat från exempelvis gran och tall är mer svårbearbetade än annan slags biomassa. Bark däremot uppförde sig annorlunda. Utan någon förbehandling, bröts barken lätt ned av enzymer och det erhållna sockret fermenterades till etanol, säger Venkata Prabhakar Soudham.
Han har också utfört jämförande experiment med genetiskt modifierade växter. Med samma förbehandling och enzymatisk hydrolys erhölls större sockerproduktion med genmodifierade växter jämfört med vildtypen av respektive växt.
I en annan delstudie testade Venkata Prabhakar Soudham olika jonvätskor (så kallade ILs) som alternativ till traditionella kemiska lösningsmedel vid förbehandlingen av biomassamaterial. Jonvätskorna var mycket effektivare än traditionella lösningsmedel.
– Med jonvätska som lösningsmedel erhöll vi efter enzymatisk hydrolys en sockermängd på 94 procent. Detta kan jämföras med endast 34 procents ”skörd” vid syrabehandlade biomassasubstrat.
Ett förbehandlingssteg är nödvändig för att göra cellulosa mer tillgängligt för hydrolys, men då bildas också en mängd mer eller mindre giftiga biprodukter. Dessa föreningar är starkt hämmande för den enzymatiska hydrolysen och mikrobiella jäsningsprocesser.Venkata Prabhakar Soudham har arbetat med att ta fram ett antal kemiska detoxifieringsmetoder bland annat med hjälp av vattenreningsteknik, och har använt sig av FeSO4 and H2O2. Avgiftning av hydrolysater i granbiomassa, till exempel, resulterade i över 50 procent förbättring av hydrolyseffektiviteten.
– Att kunna använda så kallad grön teknik för biokemisk omvandling av biomassa är en fascinerande väg att gå.
Avhandlingen är publicerad digitalt
FAKTA
Om disputationen: Tisdagen den 28 maj försvarar Venkata Prabhakar Soudham, kemiska institutionen vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln “Biochemical conversion of biomass to biofuels”. På svenska: Biokemisk omvandling av biomassa till bränsle. Disputationen äger rum i KB, Chalmers Göteborg klockan 13:30. Fakultetsopponent är Tom Granström, St1 Biofuels Finland.
Venkata Prabhakar Soudham kommer från Indien. Han har utfört sina doktorsstudier vid kemiska institutionen, Umeå universitet, sedan 2010.
Kontaktinformation
Venkata Prabhakar Soudham, kemiska institutionen, Umeå universitet. Telefon: 0730-43 25 54. E-post: venkata.soudham@chem.umu.se
Implantat är fundamentet som tandläkaren bygger en ny tand på. När ett implantat placeras i benvävnad reagerar benet på traumat och den främmande kroppen genom läkning och inkapsling av implantatet.
– Att det är ben och inte mjukvävnad i direkt anslutning till implantatet är en förutsättning för bra resultat, säger Anders Halldin, som lägger fram sin avhandling Biomechanical approach of analyzing implant stability and load bearing capability of a dental implant vid Malmö högskola den 28 maj.
Viktiga första veckor
För att läkningen och resultatet ska bli bra måste det sitta bra under hela läkningsprocessen. Anders Halldin har undersökt förutsättningarna för detta: hur gör man implantatet stabilt under de första veckorna? Stabiliteten är alltså avgörande för att ben ska bildas runt implantatet och därmed avgörande för hur starka krafter implantatet kan bära – det vill säga hur hårt man kan tugga. Men frågan är hur den biologiska responsen blir vid installation av implantat.
– Hur man preparerar hålet och designen av implantatet är viktigt för att få en bra stabilitet. Jag har också sett att måttligt tryck på benet från implantatet ger ett positivt tillskott till stabiliteten, utan att negativt påverka den biologiska responsen säger Anders Halldin.
Den optimala ytan
Anders Halldin har också tagit fram en teoretisk metod för att beräkna olika ytors teoretiska förmåga att bära last.
– För att utveckla den optimala ytan behövs mer forskning men den teoretiska modellen kan användas för att utvärdera och jämföra ytors lastbäringsförmåga innan djurförsök startas. Detta kan förhoppningsvis leda till färre djurförsök. Vad hoppas du att dina resultat ska leda till?
– Färre implantatförluster i det tidiga läkningsskedet, säger Anders Halldin.
Kontaktinformation
Anders Halldin, Odonotologiska fakulteten,Malmö högskola, 070 225 56 71, anders.halldin@mah.se
– Det nya är att patienterna på sikt ska registrera sina symtom och hur de mår från hemmet och att uppföljningen ska ske med tätare intervaller än tidigare. Bättre kunskap om motorik och eventuella biverkningar gör att vårdpersonalen snabbare kan fånga upp signaler på förbättring eller försämring och vid behov anpassa läkemedelsdosen. Detta kan få stor betydelse för patientens hälsa och livskvalitet, men även bidra till att göra vården mer effektiv, säger Dag Nyholm, läkare på neurologkliniken, Akademiska sjukhuset, som ansvarar för pilotstudien.
Från och med 25 maj engageras patienter i en testgrupp där man prövar ut tekniken på Akademiska sjukhuset, bland annat en App för smartphone där patienterna själva senare ska registrera sin hälsostatus från hemmet. Frågorna handlar till exempel om stelhet, överrörlighet/okontrollerade rörelser och muskelspänningar.
En av deltagarna är Terje Helland, som tycker att det är bra att patienterna involveras i utvecklingen av ny teknik:
– Sjukvården står inför ett paradigmskifte, med alltmer satsningar på E-vård. När ny teknik införs måste den vara lätt att använda. Att som patient själv rapportera in hur man mår kan göra läkarbesök mer effektiva, men också innebära att patienten slipper ta sig till sjukhuset, framhåller han.
Studien ingår i forskningsprojektet Musyq som syftar till att utveckla ny, avancerad mätteknik för uppföljning av hälsan hos patienter med Parkinson. Förutom Akademiska sjukhuset medverkar Sahlgrenska universitetssjukhuset, Uppsala universitet, Högskolan i Dalarna samt företagen Cenvigo och Sensidose. Projektet finansieras av Vinnova med tre miljoner kronor under två år inom ramen för programmet ”Innovationer för framtidens hälsa”.
Förutom en sensorplattform för objektiv utvärdering av sjukdomssymtom ska aktörerna tillsammans utveckla en ny process för inställning och dosjustering av läkemedel. Det övergripande målet är att patienterna ska få optimal medicinering.
– Målgruppen är patienter med Parkinson som får individuellt anpassad läkemedelsbehandling. Vår roll blir att samla in och analysera data om olika läkemedelsdoser, men även att utvärdera objektiva mätmetoder, avrundar Dag Nyholm.
Kontaktinformation
Mer information om pilotstudien: Dag Nyholm, läkare i neurologi och docent, 018-611 50 38. Elisabeth Tysk, presschef, 070-622 24 21
Med tanke på att det genom kemisk- eller mekanisk massaframställning årligen produceras 35000 ton råterpentin i världen så finns här en betydande resurs. Spåret är hett både inom industri- och forskarvärlden där man har förstått att terpentinet kan förädlas och användas för att göra högvärdiga kemikalier för användning inom läkemedels- och kemiindustrin, samt för att tillverka biobaserade plaster, förnybar diesel, eller till och med flygplansbränsle. Användningen av denna sidoström från förnybar råvara skulle kunna vara ett steg i att minska användningen av kemikalier framställda ur fossil råvara och dess mer betydande negativa miljöpåverkan.
– Inom industrin har man insett att det ger lönsamhet att ta vara på terpenfraktionerna. Med vår artikel ger vi dem ett verktyg för att identifiera vilka kemikalier man kan sikta på, säger Jyri-Pekka Mikkola, professor i teknisk kemi vid Umeå universitet.
Den 29 sidor långa artikeln ger en heltäckande översikt av forskningsfronten när det gäller att förädla en rad så kallade monoterpena isomerer som kan extraheras från råterpentinet, till exempel α-pinene, β-pinene, 3-carene and camphene.
– De här fraktionerna optimeras inte i dag. Uppskattningsvis hälften av dem går förlorade i massaprocessen och separering har inte varit viktigt. Resten eldas upp eller säljs, men inte till maximalt värde. En liten del går till parfymeriindustrin eller säljs som bulkkemikalier som används i lim eller förnybar diesel. Det vi säger är att man kan göra ännu dyrare grejer, säger Jyri-Pekka Mikkola.
– Lyckas man till exempel göra molekyler så kunde de användas inom läkemedelsindustrin, för att göra biobaserade plaster eller finkemikalier.
Skulle sådana produkter kunna konkurrera i kostnadseffektivitet med liknande kemikalier gjorda på fossil väg?
– Med dagens oljepriser går det inte. Det behövs politiska incitament, medger Jyri-Pekka Mikkola.
Denna slutsats drar även författare till slutrapporten från det svenska projektet Skogskemisom nyligen släpptes. Projektet har syftat till att utreda förutsättningarna för plasttillverkande kemikalieindustri i Stenungssund att byta ut en fjärdedel av sin fossila råvarubas mot förnybar råvara från skogen. Ett samarbete har således pågått under flera år mellan kemi- och skogsindustri samt forskare från bland annat SP Processum i Örnsköldsvik och Bio4Energy i Umeå och Luleå. I slutrapporten rekommenderar att man från statligt håll subventionerar framställningen av så kallade gröna kemikalier, på likande sätt som redan görs med vissa biodrivmedel.
– Man kan även tänka sig att helt enkelt fatta beslut om att man ska använda förnybara material för att värna om miljön och människorna, tillägger Jyri-Pekka Mikkola.
Text: Anna Strom, Bio4Energy
FAKTA
De tre Bio4Energy-forskarna bakom översiktsartikeln arbetar vid Umeå universitet och Åbo Akademi i Finland.
Om Bio4Energy: Bio4Energy är en stark forskningsmiljö inom bioenergi- och bioraffinaderi. Miljön inbegriper Umeå universitet, Sveriges lantbruksuniversitet i Umeå och Luleå tekniska universitet, forskningsinstitut och ett omfattande industrinätverk. http://www.bio4energy.se
Originalartikel: Mikhail Golets, Samikannu Ajaikumar, and Jyri-Pekka Mikkola: Catalytic Upgrading of Extractives to Chemicals: Monoterpenes to ”EXICALS”.Chem. Rev., 2015, 115 (9), pp 3141–3169. DOI: 10.1021/cr500407m. http://pubs.acs.org/doi/abs/10.1021/cr500407m
Kontaktinformation
Jyri-Pekka Mikkola, kemiska institutionen vid Umeå universitet Telefon: 070-620 03 71. E-post: jyri-pekka.mikkola@umu.se
– Avhandlingen visar att immunsystemet är aktivt och att antikroppar utvecklas många år innan individerna visar symtom på ledgångsreumatism. Resultaten ger därmed möjlighet att bättre kunna förutsäga sjukdomens utveckling och allvarlighetsgrad. De ger även ledtrådar till hur sjukdomen uppkommer och kanske även i framtiden möjligheter att förhindra sjukdomsutvecklingen, säger Mikael Brink, som producerat avhandlingen i frågan.
Ledgångsreumatism, reumatoid artrit, RA, är en kronisk sjukdom. Den är även autoimmun, vilket innebär att immunförsvaret attackerar kroppens egna vävnader, och sjukdomen karakteriseras av inflammation av lederna i framför allt händer och fötter. Obehandlad leder RA till nedbrytning av brosk och ben. Det är därför viktigt att försöka identifiera individer med sjukdomen så tidigt som möjligt för att sätta in rätt behandling innan vävnadsskador uppstår.
I sitt avhandlingsarbete analyserar Mikael Brink förekomsten av 14 olika antikroppar i blodprover hos individer från norra Sverige, som har donerat blodprov till Medicinska biobanken i Umeå. Deltagarna som senare insjuknade med ledgångsreumatism lämnade prover i samband med hälsoundersökningar innan de visade några kliniska symtom på sin sjukdom. Det kunde då påvisas att dessa antikroppar både var vanligare och i högre koncentration hos dessa individer redan innan de hade uppvisat några symtom, jämfört kontrollindivider med liknande köns- och åldersfördelning. Vid tidpunkten för diagnos var nivåerna av antikroppar ytterligare förhöjda.
I avhandlingen visas också att tidigt i förloppet, mer än 15 år innan några symtom uppträtt, förekommer bara en eller ett fåtal antikroppar samtidigt och att antalet antikroppar ökar ju närmre symtomdebut provet är taget. Denna information är av intresse både för att kunna förutsäga sjukdom men bidrar också med information om hur sjukdomen utvecklas innan de kliniska symtomen uppträder.
Efter sjukdomen diagnosticerats röntgas händer och fötter rutinmässigt för följa sjukdomsförloppet och för att identifiera ett eventuellt aggressivt sjukdomsförlopp. I avhandlingsarbetet har Mikael Brink relaterat denna information till förekomst av de analyserade antikropparna före patienterna började uppvisa symtom.
– Förekomst av en av de analyserade antikropparna, som kallas anti-CarP-antikroppar, före symtomdebut var kopplat till ökad skada av lederna vid diagnostillfället. Resultaten skulle därmed kunna användas för att identifiera individer med högre risk för ledskador, redan före insjuknandet. Det skulle i sin tur ge nya möjligheter att sätta in effektiv behandling och minska sjukdomens skadeverkningar betydligt tidigare än vad som är möjligt i dag, säger Mikael Brink.
Avhandlingen är publicerad digitalt
FAKTA
Mikael Brink, som är uppvuxen i Sollefteå, har en magisterexamen i biomedicin och är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för medicin, reumatologi.
Fredagen den 29 maj försvarar Mikael Brink, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Förekomst av immunologiska markörer som föregår debuten av reumatoid artrit (Engelsk titel: Presence of immunological markers preceding the onset of rheumatoid arthritis). Fakultetsopponent är Docent Anca Catrina, avdelningen för reumatologi, Institutionen för medicin, Karolinska institutet. Huvudhandledare: Professor Solbritt Rantapää Dahlqvist. Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal D, 9 tr., Tandläkarhögskolan, Norrlands universitetssjukhus.
Kontaktinformation
Mikael Brink, Umeå universitet. Telefon: 073-849 69 33. E-post: mikael.brink@umu.se
– Ämnet är tabubelagt men det finns ett stort behov bland männen att tala om detta, säger Anette Skårner, docent i socialt arbete. I studien Sex och narkotika: Mäns erfarenheter under uppbrottsprocessen från ett drogmissbruk har 19 män intervjuats om sexualitet och parrelationer under och efter missbrukstiden. Männen var bosatta i olika delar av landet och i åldrarna 21-67 år. De hade huvudsakligen missbrukat amfetamin eller heroin under en längre tid.
– Det visade sig att männen känner en enorm osäkerhet kring hur de ska hantera sexualitet och kärleksrelationer i den drogfria världen. Det här är något som i liten utsträckning diskuteras i de behandlingsprogram som de deltagit i. Risken är att sexualitet blir något skamfullt som förläggs till tiden i missbruk. Osäkerheten inför den drogfria sexualiteten och obearbetade sexuella problem gör att många avstår från sex under långa perioder.
För flera av männen som deltog i studien hade sexualitet varit en stor och självklar del av livet. Amfetamin i missbrukskretsar har ofta ett sexuellt syfte och drogen är känd för sin prestationshöjande effekt. Vid uppbrottet från ett missbruk kan kontrasten därför bli stor. I studien ger männen uttryck för stor osäkerhet kring hur de sexuellt ska bete sig när de blivit drogfria. Vad är normal sexualitet? Hur träffar man en partner och hur ska man bete sig då? Ska man berätta om sina erfarenheter?
− Om sexualitet överhuvudtaget diskuterades under behandlingen gjordes detta utifrån ett problemfokus, till exempel sexuellt risktagande och sexuella övergrepp. Att tala om sexualiteten som en positiv del av livet och hur det är att ha sex utan prestationshöjande droger, eller om den förlorade sexlusten till följd av medicinska substitutionspreparat, är däremot sällsynt, säger Anette Skårner.
Hon hoppas att resultatet av studien ska leda till ny kunskap hos behandlare och ett förbättrat arbete kring sexuell hälsa för de personer som lämnar ett narkotikamissbruk.
– Sexualitet och sexuell hälsa är också en viktig pusselbit för god livskvalitet och männen behöver få prata om detta. Ansvaret för att diskutera ämnet kan inte läggas på klienten utan det är behandlaren som behöver ”bjuda upp” och ställa frågor.
FAKTA
Studien är en del av ett större forskningsprojekt, finansierat av Vetenskapsrådet om exitprocessen ur ett narkotikamissbruk. I nästa fas studeras kvinnors erfarenhet av exitprocessen i relation till sexualitet. Forskningsprojektet genomförs av docent Anette Skårner samt forskarkollegorna professor Bengt Svensson och professor Sven-Axel Månsson, Malmö Högskola. Läs mer om studien i Socialvetenskaplig tidskrift: Sex och narkotika: Mäns erfarenheter under uppbrottsprocessen från ett drogmissbruk
Kontaktinformation
Anette Skårner, docent i socialt arbete, telefon 031-786 1605, e-post: anette.skarner@socwork.gu.se
Annika Falthin, Kungl. Musikhögskolan, visar i sin nya doktorsavhandling att det sällan är så enkelt som att härma eller läsa innantill. I själva verket översätter lärare och elever hela tiden aktivt mellan ett antal olika teckensystem: ljud, kroppsrörelser, fingrarnas grepp på instrumenten, olika former av notation osv.
Under en termin studerade Annika på nära håll musiklektionerna i två klasser på högstadiet. Hon har utvecklat ett nytt sätt att i detalj registrera händelserna i klassrummet i en form av ”partitur”, där man kan följa inte bara rent musikaliska händelser utan även andra skeenden som har betydelse.
– Musikundervisning arbetar hela tiden med igenkännande, säger Annika Falthin, men det handlar alltså långt ifrån om att bara härma, utan att kommunicera och översätta mellan olika teckensystem där innehållet kommer igen, fast i olika skepnader, i det jag kallar transmodalt igenkännande.
Den teoretiska utgångspunkten för Annikas avhandling är det som kallas socialsemiotiska teorier om multimodalitet.
– Det är ett perspektiv som är relativt vanligt för analys av språk, bild och film, fortsätter Annika Falthin. Men förvånande nog har det hittills inte använts så ofta inom musik och musikpedagogik. Ändå handlar ju musikaliskt lärande så uppenbart om att just skapa mening utifrån olika samspelande teckensystem.
Annika hoppas att avhandlingen ska leda till liknande studier, både av lärandesituationer i yngre åldrar och inom högre utbildning. För hennes egen del väntar närmast efter disputationen att åka ut och presentera avhandlingen på konferenser – och att ta itu med ett stort material som specifikt handlar om hur unga komponerar, men som inte fick plats i den här studien.
FAKTA
Disputation sker fredag 29 maj kl. 13:00 i Lilla salen Kungl. Musikhögskolan, Lidingövägen 12, Stockholm. Annika Falthin försvarar avhandlinge ”Meningserbjudanden och val – en studie om musicerande i musikundervisning på högstadiet”. Opponent: biträdande professor Johan Söderman, Malmö högskola.
Mera information: www.kmh.se/disputationer_mps
Hela avhandlingen i DiVA (Digitala Vetenskapliga Arkivet)
Kontaktinformation
Annika Falthin: 070-446 27 82, annika.falthin@kmh.se. Cecilia K. Hultberg, professor i musikpedagogik 08-16 18 66, cecilia.hultberg@kmh.se. Per-Henrik Holgersson, prefekt vid Institutionen för musik, pedagogik och samhälle 073-461 86 02, per-henrik.holgersson@kmh.se
Interactive Institute Swedish ICT har fått i uppdrag att forska kring frågan för att lägga grunden till ett välfungerande system. Forskningsprojektet Sound Design for Acoustic Vehicle Alerting Systems (SAVAS), som löper över två år, ska resultera i en omvärldsanalys där befintliga AVAS-system studeras och utvärderas. Fyra ljudkoncept ska utvecklas och testas i flera olika simulerade trafiksituationer.
Att eldrivna fordon ska utrustas med detta varningssystem skapar möjligheter för fordonstillverkare att forma unika ljud för olika fordon – det skulle alltså gå att höra om det är en buss, en Volvo XC90, eller en lastbil från Scania som närmar sig.
Unika ljud för olika fordon
Samtidigt kan det innebära att elfordon framöver blir ännu mer störande än fordon med förbränningsmotorer. Detta kan påverka en bredskalig introduktion av elfordon, dels genom att människor inte vill vistas i miljöer där elfordon förekommer, men också göra elfordon mindre attraktiva för konsumenterna. Situationer där många fordon samlas i låga hastigheter riskerar att skapa ett sammelsurium av olika ljud. Stadsmiljöer eller situationer såsom köbildning är därför särskilt relevanta att studera.
En ny ljudbild skapas
Så hur skapar man en ny ljudbild, som väcker människors uppmärksamhet utan att upplevas stressande eller störande?
– Det är väldigt svårt att förutse hur de kommande kraven kan påverka våra trafikmiljöer och vår inställning till elfordon. Ett viktigt resultat av projektet är att vi kommer göra det möjligt att faktiskt uppleva olika framtidsscenarion. Det kommer ge en förståelse för vilka konsekvenser och möjligheter som varningssystemen medför, säger projektets forskningsansvarige Johan Fagerlönn.
– Det är spännande att få jobba med ett projekt som är relevant för fordonstillverkarna men också för samhället i stort. Tillsammans med våra partners kommer vi att belysa ett område som kan påverka huruvida människor väljer att köpa ett elfordon eller inte, säger projektledaren Anna Sirkka.
FAKTA
Partners i projektet är Volvo Cars, Scania, Volvo Bussar, Luleå tekniska universitet, Transportstyrelsen, Boverket och Pite Energi. Energimyndigheten är en stor finansiär i projektet. Studien genomförs med användare i Scanias lyssningsstudio i Södertälje. Vidare kommer två av de framtagna ljudkoncepten testas i en verklig miljö.
Projektet SAVAS kommer att resultera i ett åtgärdspaket med riktlinjer för hur AVAS negativa effekter kan minimeras, och hur upplevelsen av elfordonen kan förbättras.
Kontaktinformation
Lukasz Lindell Presskontakt, Interactive Institute Swedish ICT, CCO, lukasz@tii.se +46 72 552 06 85
– Svenska politiker har stuckit huvudet i sanden genom att inte anpassa nationell lagstiftning till den dynamiska EU-rättens utveckling, säger Jaan Paju som är doktorand i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.
Under 50 år har EU:s lagstiftare överlåtit ansvaret att samordna de nationella välfärdssystemen på EU-domstolen, vilket har drivit socialförsäkringssystemen i en långt mer överstatlig riktning än många medlemsländer avsett.
Samordningen av medlemsländernas socialförsäkringssystem regleras i förordning 883/2004. Vid en genomgång av 550 rättsfall som har prövats i EU-domstolen konstaterar Jaan Paju att EU-domstolen måste fatta beslut i frågor som saknar svar i förordningen. I brist på vägledning i förordningen är domstolen hänvisad till unionens grundläggande principer vilket ofta får till följd att medlemsländernas självständiga socialförsäkringssystem åsidosätts eftersom att de anses begränsa den fria personrörligheten.
EU-domstolens expansiva rättspraxis har utökat både förordningens sakområde och personkrets. En bidragande orsak till det är tillkomsten av unionsmedborgarskapet 1993 och dess kodifiering i rörlighetsdirektivet. Det medför att icke-ekonomiskt aktiva EU-medborgare, som varken är anställda eller egna företagare, och vistas i ett annat medlemsland kan komma i åtnjutande av bosättningsgrundade socialförsäkringsförmåner.
För den nordiska välfärdsmodellen utgör detta en särskild utmaning eftersom att många socialförsäkringar är bosättningsbaserade och skattefinansierade. Det innebär alltså att EU-migranter, som inte bidrar med skatter till den gemensamma välfärden, kan bo till sig förmåner. Förmånsnivån är dessutom internationellt sett hög.
– EU-rätten utmanar gamla sanningar som vem som förtjänar vår solidaritet. I ett kort perspektiv kan det te sig rationellt för en medlemsstat att sluta sig inåt med en hållbar välfärd. Men i det längre perspektivet måste systemen paradoxalt nog öppnas upp för att behålla nivån på välfärden eftersom att den egna arbetskraften inte kommer att räcka till, säger Jaan Paju, doktorand i europeisk integrationsrätt vid Stockholms universitet.
Mot bakgrund av det demografiska hotet efterlyser Jaan Paju på Brännpunkt,Svenska Dagbladet, den 16 maj 2015, ett större engagemang bland svenska politiker:
”Sverige bör därför inte bara se över den svenska välfärdsmodellen utan också ta initiativ till ny lagstiftning på EU-nivå vad avser välfärdsfrågorna och inte fortsatt överlåta ansvaret på EU-domstolen: rättspraxis kan inte fortsatt utgöra basen för en framtida hållbar välfärd inom EU.”
FAKTA
Jaan Paju disputerar på avhandlingen ”Suveränitetserosion?: Om EU-rättens påverkan på nationella sociala trygghetsmodeller; särskilt Sverige.” den 29 maj kl. 10.00 i Ahlmannsalen, Geovetenskapens hus, Frescati.
Kontaktinformation
Jaan Paju, doktorand i europeisk integrationsrätt vid Juridiska institutionen, Stockholms universitet, e-post jaan.paju@juridicum.su.se, mobil 073 600 05 54. Staffan Westerlund, Presskontakt Juridiska institutionen, staffan.westerlund@juridicum.su.se, mobil 073 784 5031.
Nanokristallin cellulosa har många intressanta materialegenskaper och kan användas som exempelvis byggmaterial, biokompositer, tryckt elektronik och färgtillsatser. Verksamheten i pilotanläggningen grundas på det israeliska startup-bolaget Melodeas teknologi.
– Det här är en fantastisk möjlighet för MoRe att vara en del av utvecklingen av nanokristallin cellulosa för kommersiella applikationer, säger Stefan Svensson, vd för MoRe Research. En bidragande orsak till att pilotanläggningen placeras i direkt anslutning till MoRe i Örnsköldsvik är vår djupa kunskap om cellulosa, vår breda erfarenhet av pilotkörningar samt våra omfattande laboratorie- och analysresurser.
– Satsningen på nanokristallin cellulosa är viktig för att realisera hållbara materiallösningar och växla upp bioekonomiområdet, säger Maria Khorsand, vd och koncernchef för SP. Vi bidrar till att göra pilotanläggningen till en miljö som är öppen för alla. SP är verksamt inom många branscher och kommer också att kunna bana väg för kommersiellt intressanta applikationer utanför skogsindustrins traditionella gränser.
– Holmen arbetar aktivt för att nya produkter ska utvecklas baserade på vår svenska skogsråvara, betonar Ola Schultz-Eklund, Direktör för Affärsutveckling och innovation vid Holmen. Nanokristallin cellulosa är definitivt ett intressant material för framtiden.
– Vi är stolta att kunna bidra till implementeringen av Melodeas teknologi för produktion av nanocellulosa tillsammans med nyckelspelare i svensk skogsindustri, säger Yoram Shkedi, vd för Melodea. Det är ett stort steg för kommersialisering av nanocellulosa för olika applikationer.
Holmens deltar som katalysator för att få anläggningen till stånd och i sin roll som delägare i Melodea. MoRe och SP kommer att ha centrala funktioner för uppförande och drift av anläggningen, som beräknas vara på plats under första halvåret 2016.
Anläggningen stöttas finansiellt via Länsstyrelsen Västernorrland, Holmen, Kempestiftelserna, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, och Önnesjöstiftelsen.
FAKTA
MoRe Research är ett neutralt och oberoende forsknings- och utvecklingsföretag. Verksamheten omfattar produkt- och processutveckling med kunder inom främst skogsindustrin. Företaget var tidigare en del av MoDo-koncernen. Fokusområden är Hela vägen®, Analysservice, Bioraffinaderi, Processakuten och Utbildning. Företaget är baserat i Örnsköldsvik. Läs mer på www.more.se
Holmen är en skogsindustrikoncern som tillverkar kartong, tryckpapper och trävaror och bedriver verksamhet inom skogsbruk och energi. 2014 uppgick Holmens omsättning till 16 Mdr och antalet medarbetare till cirka 3 400. Aktien är noterad på Nasdaq Stockholm, Large Cap. För mer information besök oss på www.holmen.com
Kontaktinformation
Stefan Svensson, vd, MoRe Research, tel. 070-234 83 00. Markus Norström, Affärsområdeschef Energi, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, tel. 010-516 58 84. Ola Schultz-Eklund, Direktör Affärsutveckling och innovation, Holmen, tel. 0706 172158
I en stor internationell studie har samma experiment utförts samtidigt på femton olika platser i Europa, USA och Japan. Studien visar att små algätande kräftdjur och snäckor har en avgörande betydelse för att kontrollera algpåväxten på ålgräs.
– Studien visar att de system där det finns många olika arter betare fungerar bättre. Funktionen med många olika arter innebär att det blir effektivare att hålla rent. När betarna minskar i haven ökar påväxten, säger Per-Olav Moksnes, forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet, som leder den svenska delen av studien.
En minskad biodiversitet (artförekomst) i havet av djur som små kräftdjur och snäckor innebär att utbredningen av snabbväxande alger inte kan hållas i schack. Och när algerna blir flera täcker de sjögräs som då inte får tillräckligt med ljus för att kunna växa.
Utfiskning ett problem med följder
På västkusten har forskare från Göteborgs universitet tidigare studerat problemen med de mattor av alger som ligger i badvikarna och bland annat täcker ålgräsängarna. Dessa algmattor består av snabbväxande fintrådiga alger som förhindrar att ljus kan tränga igenom till den underliggande växten.
– Den globala studien visade också att påväxtalger ökade mer när man tog bort de algätande kräftdjuren än om man ökade gödningen i vattnet. Det räcker därför inte med att minska övergödningen för att komma till rätta med algmattorna. Man måste se till att återfå de små algbetarna också, säger Per-Olav Moksnes.
Att de fintrådiga algernas utbredning ökar i Västerhavet beror på att de små algbetande kräftdjuren äts upp av småfiskar. Idag finns fler småfiskar eftersom mängden större fisk minskat på grund av fiske.
Ålgräs viktigt för marint liv
Det är lika viktigt för havet med hög artförekomst (biodiversitet) som att man kommer åt problemet med övergödningen. Ålgräsen är havens barnkammare och har stor betydelse för det marina livet. Nu ser man att ålgräs minskar.
– Förklaringen är inte bara övergödningen utan våra experiment visar att algbetande smådjur minskat. Det finns inte en kontroll av påväxten av alger på sjögräs. Den balansen har rubbats eftersom småfiskar ätit upp dessa betare till följd av att torsken är utfiskad.
FAKTA
Forskare från Göteborgs universitet har deltagit i den internationella studien som nyligen publicerats i Ecology letters. Studien ingår i det globala forskningsnätverket ZEN (Zostera Experimental Network). Den svenska delen av studien utfördes i Gullmarsfjorden och koordinerades av Per-Olav Moksnes i samarbete med Lars Gamfeldt (också från institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborg universitet), Johan Eklöf (Stockholms universitet) samt Stein Fredriksen och Jonas Thormar från Oslo universitet.
Länk till artikeln: http://doi.wiley.com/10.1111/ele.12448
Kontaktinformation
Presskontakt: Ulrika Lundin, Göteborgs universitet. Telefon: 031-786 6705. Mobil: 070-775 8851
– Amning väcker frågor om hur en bra mamma och kvinna är. Och den påverkar mamman och barnets relation, oavsett om amningen är välfungerande eller inte, säger Lina Palmér, doktorand i vårdvetenskap vid Högskolan i Borås och Linnéuniversitetet.
Lina Palmér har i sin avhandling ”Amning och Existens: Moderskap, sårbarhet och ömsesidigt beroende vid inledande amning” genomfört 23 intervjuer med 16 kvinnor som vill amma.
I avhandlingen studerar hon hur kvinnor upplever både välfungerande amning och amningssvårigheter. Hon undersöker också vad som gör att kvinnor slutar amma eller fortsätter, trots svårigheter. Dessutom har hon gjort en analys av en fallstudie av en mamma som fortsatte amma i nio månader, fast hon hade det väldigt svårt.
– Min forskning visar att vården och samhället måste se amning som något mer än att mamman överför mjölk till barnet. Vården kan inte bara fokusera på mjölkproduktion och barnets vikt, man ser inte hur kvinnan mår genom att titta på vågen eller på kvinnans bröst, säger hon.
Mamma-barnrelationen är sårbar
Om amningen fungerar väl är det ett privilegium förunnat kvinnan och kan vara ett sätt att utvecklas. Det stärker relationen mellan mamman och barnet och mamman känner sig duglig.
– Många vill amma och påbörjar amning. Men efter en kort tid händer något som gör att också många slutar. Men det är en kvinnlig rättighet att amma, att sluta amma och att få den vård som behövs för att må bra under amningen, säger Lina Palmér.
När det uppstår svårigheter känner sig kvinnan ofta besviken och som en dålig mamma. Det väcker känslor att barnet inte tycker om henne. Mamman kan också bli arg på barnet. Dessutom utsätts kvinnan för objektifiering från samhället och något som Lina Palmér tolkar som ett kulturellt förtryck. Det grundar sig i att samhället tar amning för given och därför ska kvinnan klara det på egen hand utan behov av stöd. Det gör att mamman även om hon vill sluta ibland inte vågar, för att hon är rädd för vad andra ska tycka.
Lina Palmér tycker att vården måste bli bättre på att förstå att handlingen amma eller att sluta amma är aktiv och medveten. Och beslutet att sluta amma ofta föregås av en lång, svår och ensam kamp hos kvinnan.
– Många kvinnor slutar amma för att ta ansvar för relationen till barnet, för att hon och barnet inte ska glida ifrån varandra.
Amningssamtal ska leda vägen
De kvinnor som fortsätter trots svårigheter har ofta hittat någon som ger stöd så att de känner sig trygga i amningssituationen. Det kan vara en person i vården eller familjen.
– Det handlar om att känna existentiell trygghet. Annars finns det risk att kvinnan utvecklar en amningsrädsla som kan försvåra amning och moderskapet.
Hon förklarar att det inte finns någon quick fix med enkla lösningar som till exempel att sluta amma eller ge ersättning. Hon föreslår i sin avhandling att låta kvinnans amningsberättelse leda vägen i vården. Om kvinnan får berätta om sina känslor kring amning, och blir lyssnad på, ökar det känslan av trygghet.
Hon tycker att vården ska be om kvinnans amningsberättelse redan när kvinnan är gravid, följa upp den på BB och sedan när hon går på besök på inom barnavården. Och det räcker inte att ställa en ja- eller nejfråga under graviditeten – ”Vill du amma?”, utan berättelsen måste få utrymme genom hela vårdförloppet.
– Vårdpersonal måste förstå att amning påverkar kvinnan existentiellt. Vården måste ha ett vårdvetenskapligt kvinnoperspektiv förenat med det medicinska perspektivet när det gäller amning, säger Lina Palmér.
Framöver hoppas Lina Palmér kunna följa upp studien ur ett längre perspektiv och fråga kvinnorna hur det känns nu. Finns känslorna av att vara en dålig mamma kvar? Hon vill också ta reda på hur kvinnorna känner inför fler barn.
FAKTA
Disputation sker 22 maj vid Linnéuniversitet, Växjö kl. 10:30 i sal Wicksell, Hus K. Opponent är professor Eva Nissen, Karolinska institutet. Avhandlingen kan beställas genom Linnaeus University Press: lupress@lnu.se”>lupress@lnu.se
Kontaktinformation
Lina Palmér, Högskolan i Borås, e-post: lina.palmer@hb.se, telefon: 033-435 4457,mobil: 070-366 96 53
Den slutsatsen drar Frida Franzén i sin doktorsavhandling. I Östersjöregionen är övergödning ett stort hot mot vattenkvaliteten. Övergödningen orsakas av hur det omgivande samhället agerar, där en viktig aktör är jordbruket. Det bidrar i dag till höga koncentrationer av näring i sjöar, vattendrag och kustvatten, vilket orsakar övergödningen.
– Om problemet ska kunna lösas är det viktigt att lantbrukare lokalt involveras. Tidigare forskning om sådant lokalt deltagande i vattenförvaltning har varit tvetydig. Det har visat sig vara svårt att koppla principer om ökat lokalt deltagande till faktiska förändringar och miljöförbättringar. Det kändes därför angeläget att undersöka hur lantbrukares deltagande ska vara utformat för att verkligen leda till att åtgärder genomförs, förklarar Frida Franzén.
Hennes avhandling bygger på fallstudier i fyra avrinningsområden i Sverige med betydande övergödningsproblematik. Intervjuer, enkäter, observationer vid möten, officiella dokument, statistik och litteraturstudier användes för att samla data.
Undersökningen visar att det krävs ekonomiska och organisatoriska resurser för att lokalt deltagande ska leda till genomförda åtgärder. De organisatoriska resurserna kan till exempel se till att pengar satsas där åtgärder gör mest nytta, men för att åstadkomma detta behövs oftast ledarskapsresurser. Det är också viktigt med tillräckliga incitament, kunskap och informationsspridning för att lantbrukare ska kunna besluta att bidra till en bättre vattenkvalitet. Att det finns en tydlig målbild både för planerare och lantbrukare om processer for lokalt deltagande är också en faktor som spelar in, men även att andra aktörer som också bidrar till övergödningen tar sitt ansvar.
– Lantbrukare vill ha på fötterna när det kommer till ytterligare åtaganden inom jordbruket, menar Frida Franzén. Det gäller både kunskap om hur mycket näringsläckage jordbruket faktiskt bidrar till och vad andra aktörer avser göra för att dra sitt strå till stacken, men även vad de föreslagna åtgärderna är bra för och hur effektiva de egentligen är.
– Att involvera lantbrukare i lokala vattenfrågor, och stimulera ytterligare genomförande av åtgärder, är centralt för att minska övergödningen i Östersjön. Den här studien visar att det finns flera möjliga tillvägagångssätt att uppnå det, säger Frida Franzén.
FAKTA
Frida Franzéns avhandling är resultatet av ett samarbete mellan Södertörns högskola och KTH, med finansiering från Östersjöstiftelsen.
Doktorandstudierna i miljövetenskap har genoförts vid Södertörns Högskola och Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Studierna är finansierade av Östersjöstiftelsen. Disputationen äger rum den 28 mars på KTH. Kl. 14.00 i F3, Lindstedtsvägen 26, KTH.
Avhandlingen heter ”From words to action – lessons from active stakeholder participation in water management”.
Kontaktinformation
Frida Franzén, 073-180 98 38, frida@enveco.se. Presskontakt: Eleonor Björkman. Telefon: 08-608 50 62 Mobil: 070-286 13 32 Epost: eleonor.bjorkman@sh.se
Att vi blir äldre och våra egna höfter börjar ge upp, betyder inte att vi tänker sluta röra på oss. En ökad nedbrytning av ben och brosk sker naturligt i våra leder när vi blir äldre, vilket kan bli både smärtsamt och minska vår förmåga att röra på oss. För att lindra smärtan och öka livskvaliten kan den egna naturliga höften bytas ut mot en höftledsprotes, en lösning som har tillämpats i Sverige i nästan 50 år.
Idag anses detta ortopediska ingrepp vara ett av de mest lyckade. Efter 10 år är protesöverlevnaden, det vill säga de proteser som inte omopererats, 97.8 procent i Sverige. Tyvärr minskar protesöverlevnaden i längre tidsperspektiv. En av begränsningarna med dagens material är att kroppen själv inte kan oskadliggöra de nötnings- och korrosionsprodukter som kan komma från proteserna.
I sin avhandling beskriver Maria Pettersson kiselnitridbeläggningar, ett komplement till materialen som används idag. Förhoppningen är att förlänga protesöverlevnaden och arbetet med beläggningarna har i laboratoriemiljö kunnat bekräfta flera möjliga fördelar med att använda detta material.
Forskningsresultaten har visat att genom användning av en keramisk kiselnitridbeläggning skulle man kunna undvika typiska problem med nötningsprodukter från dagens material, till exempel vissa nötningspartiklar och metalljoner. Detta delvis genom att vara nötningbeständigt, men också genom att materialet är uppbyggt av atomer som kroppen accepterar, och att de nötningsprodukter som bildas, inte tros ge lika negativa biologiska reaktioner som de nuvarande materialen.
Kiselnitridbeläggningar har visat mycket lovande egenskaper i laboratoriemiljö men det krävs fortsatt utveckling och förståelse innan denna nya typ av beläggning kan nyttjas av patienter. I framtiden kanske beläggningen kan göra att vi kan bära våra proteser längre, vi kanske till och med aldrig behöver byta ut protesen?
Avhandlingen försvarades den 22 maj.
Avhandlingen ”Silicon nitride for total hip replacements” kan läsas online och laddas ner i fulltext.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Maria Pettersson, doktorand vid institutionen för teknikvetenskaper, Tillämpad materialvetenskap, tel: 018-471 7236 e-post: maria.pettersson@angstrom.uu.se.
Tomas Mitander vid Karlstads universitet analyserar i sin avhandling de regionala medborgarskapets villkor när regionens framtid formas.
Regionfrågan är åter i hetluften i Sverige och diskussionen om en ny regional indelning har tagit fart. Men i forskning om regioners tillkomst och utveckling, saknas ofta ett medborgarskapsperspektiv. Det finns en stark politisk riktning som nästan framstår som neutral, vad gäller tillväxt som nyckeln till det goda samhället. Välfärd, utbildning, kultur, arbete och bostäder blir viktiga för tillväxtens skull, för att kunna attrahera rätt kompetens, kapital och företagare.
– Synen på att utveckling och framsteg är synonymt med tillväxt uppfattas idag som något objektivt, ja nästan naturligt. Men en sådan uppfattning genomsyras av politik och ideologi. Min avhandling handlar om hur man kan förstå regionen, vad den kan och bör vara – inte minst ur ett medborgarskapsperspektiv. Vilka värden finns utöver tillväxtperspektivet? Analysen visar också att olika grupper prioriteras olika, beroende på hur värdefulla de betraktas vara för regionen. Vissa gruppers åsikter och behov ses som i grunden viktigare än andras, vilket är ett problem ur ett demokratiskt jämlikhetsperspektiv, säger Tomas Mitander.
Från gemenskap till sin egen lyckas smed
Det som sker nu, menar Tomas Mitander, är en historisk övergång. Från att regioner varit en del av en större och solidarisk gemenskap går vi till en situation där regioner konkurrerar med varandra i kampen om tillväxt.
– Vi går från fördelningssystem och utjämning till att varje region blir sin egen lyckas smed. Här blir det logiskt att arbeta med varumärken och skapa en identitet för att attrahera ”rätt” sorts människor, man brukar till exempel prata om den kreativa klassen. Och attrahera kapital förstås för att hålla maskineriet i gång för ökad tillväxt och därmed ökad välfärd, kanske. Regionen som politisk gemenskap får på så sätt en snäv betydelse som tränger ut stora grupper av människor i marginalen.
FAKTA
Avhandlingen heter ”Regio Ex Machina: Om det regionala medborgarskapets villkor” och bygger på en svensk fallstudie. Utredningsmaterial, observerade offentliga möten, pressmaterial och fokusgrupper med medborgare utgör grunden för analysen om hur bilden av regionen som en tillväxtmaskin intar en dominerande ställning och hur globala marknadslogiker fungerar som villkor för det regionala medborgarskapet. Tomas Mitander la fram sin avhandling i ämnet statsvetenskap vid Karlstads universitet, i april i år, inom Centrum för forskning om regionalt samhällsbyggande – CRS.
Avhandlingen i fulltext (pdf)
Kontaktinformation
Tomas Mitander, statsvetenskap vid Karlstads universitet, tel: 0709-584920 eller e-post: tomas.mitander@kau.se
För tidig födelse har konsekvenser på många olika plan när ett barn växer upp, och ögonen och synen är inget undantag. Det är väl känt att för tidigt födda barn har påverkade synfunktioner såsom nedsatt synskärpa, påverkade synfält och ökad förekomst av skelning och brytningsfel, jämfört med barn födda i normal tid. En orsak till detta kan vara så kallad ”retinopathy of prematurity”, ROP, en näthinnesjukdom som drabbar de minsta och sjukaste barnen och kan leda till allvarlig synpåverkan om den inte upptäcks och behandlas i tid.
De barn som endast har haft en mild form av ROP eller inte drabbats alls, kan dock också få bekymmer med sina ögon och sin syn, och orsaken till detta är inte helt känd. I sin avhandling har Hanna Åkerblom, specialistläkare och doktorand vid institutionen för neurovetenskap undersökt näthinnans struktur och funktion med olika metoder hos en grupp för tidigt födda barn i skolåldern och jämfört med barn födda i normal tid.
Resultaten av studierna i avhandlingen visar att fotoreceptorernas (stavarna och tapparnas) funktion i näthinnan är reducerad hos för tidigt födda barn jämfört med kontrollerna. Den centrala delen av näthinnan, macula eller gula fläcken, är tjockare hos de prematurfödda barnen och funktionen i macula är reducerad.
– Dessa skillnader kan förklaras av att näthinnan till stor del utvecklas under just den andra halvan av graviditeten då dessa barn föds, och att den för tidiga födelsen påverkar den normala utvecklingen av fotoreceptorerna och den centrala näthinnan. I vårt material kunde vi dock inte visa något samband mellan nedsatt synskärpa och de uppmätta förändringarna i näthinnan, säger Hanna Åkerblom.
Förhoppningsvis kan resultaten i avhandlingen, tillsammans med framtida forskning, bidra till en ökad förståelse för de olika synproblem som man funnit hos för tidigt födda barn. I en förlängning hoppas forskargruppen också att ökad kunskap kan bidra till att finna metoder och behandlingar som kan förhindra näthinneförändringar som eventuellt leder till nedsatta synfunktioner hos denna grupp av barn.
Läs avhandlingen Retinal morphology and function in prematurely-born children at school age i fulltext.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Hanna Åkerblom, tel: 0734-369323, e-post: Hanna.Akerblom@neuro.uu.se
