Det har forskats mycket om yrkesfisket, som idag är starkt reglerat med sikte på ett hållbart nyttjande av fiskbestånd i hav, sjöar och vattendrag. Fritidsfiskets betydelse vet vi betydligt mindre om, eftersom det inte finns någon bra statistik. Nu finns en rapport med förslag på hur denna kunskapslucka ska täppas till, skriven av SLU och Havs- och vattenmyndigheten. Bland annat föreslås fördjupade studier i några områden där fritidsfisket tros ha betydelse för fiskbestånd och ekosystem.
Intresset för fritidsfiske är stort i Skandinavien och bara i Sverige uppskattas det finnas 1,6 miljoner utövare. Fritidsfiskets omfattning och dess stora ekonomiska och sociala betydelse har också dokumenterats och analyserats utförligt på många håll i världen. Särskilt sportfisket (fritidsfiske med handredskap) anses vara både en mycket värdefull fritidssysselsättning och en viktig ekonomisk motor. Till detta kan läggas ett betydande konsumtionsvärde hos den fångade fisken.
Kunskaperna om fångsternas storlek och effekt på bestånden och ekosystemet i stort är däremot mycket osäkra, med undantag för vissa mindre geografiska eller administrativa områden, där fångstuppgifter samlas in mer eller mindre systematiskt. I Sverige har fritidsfisket under många år belysts genom enkätundersökningar av olika slag, men studierna har skiftat karaktär och omfattning under senare år. Den senaste studien från 2013, som är underlag för officiell statistik, visar att fritidsfisket numera står för det största uttaget av ett flertal av de arter som fiskas längs kusten och i inlandsvatten. Exempelvis utgör fritidsfiskets fångster av abborre, gädda och gös i Östersjön 90–95 procent av den totala fångsten.
SLU:s institution för akvatiska resurser har nu i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten redovisat en strategisk plan för hur man i framtiden bör arbeta för att få in ett bättre underlag om fritidsfiskets uttag i allmänna vatten. I stort handlar det om att samla in mer data för att kunna bedöma omfattningen av fiskuttaget. För att kunna uppskatta hur fisk- och kräftdjursbestånden påverkas behövs också bättre kunskap om den fångst som släpps tillbaka och i vilken grad den överlever – bland hängivna gäddfiskare är det t.ex. vanligt att all fångad fisk släpps tillbaka.
I rapporten ges en samlad bild av vilka arter som är i störst behov av ett utökat kunskapsunderlag om fritidsfiskets uttag och påverkan. Arter som är i stort behov av bättre kunskapsunderlag är de arter som är utsatta för ett högt fisketryck och som lever relativt stationärt. Vilka dessa arter är skiljer sig mellan geografiska områden. I så kallade fokusområden kommer fritidsfisket att studeras mer ingående.
– Fokusområdena är strategiskt valda. Det handlar om områden där fritidsfisket är omfattande och riktat särskilt mot de arter vi vill lära oss mer om, och där resultaten kan skalas upp till angränsande områden av samma karaktär, säger Martin Karlsson vid SLU.
Genom att studera fritidsfiskets utövare, omfattning, redskapsanvändning och uttag av fisk kan man få en mer detaljerad bild kring hur fritidsfiskets karaktär och omfattning varierar längs Sveriges kust och i de fem största sjöarna.
– Ökad kunskap om fritidsfisket är betydelsefullt för myndighetens arbete med bevarande, restaurering och nyttjande av våra hav, sjöar och vattendrag, menar Håkan Carlstrand på Havs- och vattenmyndigheten.
Rapporten
Nationell plan för kunskapsförsörjning om fritidsfiske inom fisk-, havs- och vattenförvaltningen. Aqua reports 2014:12. Av: Martin Karlsson, Henrik Ragnarsson Stabo, Erik Petersson, Håkan Carlstrand & Stig Thörnqvist.
Länk till rapport
I en riksomfattande studie har forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, analyserat data från 33 915 svenskar med typ 1-diabetes ur Nationella Diabetesregistret och jämfört med 169 249 slumpvis utvalda personer ur normalbefolkningen.
Enligt studien är risken att dö i förtid mer än dubbelt så stor för personer med typ 1-diabetes jämfört med kontrollgruppen ur normalbefolkningen. Överdödligheten gäller även för patienter som har välreglerade blodsockernivåer.
– Forskare har tidigare ansett att patienter som når god blodsockerkontroll enligt de riktlinjer som finns har låg risk för hjärt-kärlsjukdom och dödlighet. Vår studie visar att detta inte stämmer. Vi vet inte varför det förhåller sig så här, men en tänkbar orsak är att en del patienter kan ha haft en sämre blodsockerkontroll tidigare i livet, och att det kan ha en fördröjd effekt, säger Marcus Lind, forskare vid Sahlgrenska akademin.
En annan orsak kan enligt Marcus Lind vara att riktlinjerna för ett bra blodsockervärde vid typ 1-diabetes ligger betydligt högre än normalbefolkningens genomsnittsvärde.
– Vi vet också att patienter vars medelnivå ligger på en bra nivå ändå kan ha långa perioder med förhöjda värden, och glukosvariationer som inte är normala, säger Marcus Lind.
Under senare år har behandlingen med kolesterol- och blodtryckssänkande mediciner ökat kraftigt. Trots det har överdödligheten enligt studien inte minskat: den var lika hög under studieperiodens sju sista år som under dess sju första.
Hos patienter med mycket dålig blodsockerkontroll var överdödligheten hela 8-10 gånger högre än hos normalbefolkningen. En förklaring är att typ 1-diabetes ofta leder till hjärt-kärlsjukdom och/eller andra diabetesrelaterade följdsjukdomar. Hos patienter under 40 år var istället akuta komplikationer på grund av höga och låga blodsockervärden en vanlig dödsorsak.
Störst dödlighet har diabetespatienter med njursjukdom. Vid mycket allvarlig njursjukdom, som kräver dialys, var dödligheten enligt studien mellan 30 och 40 gånger högre än hos normalbefolkningen.
Däremot såg Göteborgsforskarna inget samband mellan typ 1-diabetes och överdödlighet i cancer, något som tidigare diskuterats.
– Jag vill ändå understryka att ur ett längre tidsperspektiv har risken för att dö eller drabbas av följdsjukdomar på grund av diabetes minskat dramatiskt. Att vi inte ser en fortsatt förbättring under det senaste decenniet kan bero på att den positiva förändring vi sett på blodsockervärden tidigare nu har stagnerat, säger Marcus Lind.
Artikeln Glycemic Control and Excess Mortality in Type 1 Diabetes publicerades i New England Journal of Medicine den 19 november.
Blod-hjärnbarriären utgör en viktig och selektiv mekanisk barriär som förhindrar att oönskade molekyler och celler som finns i blodbanan tar sig in i hålrummet där hjärnan finns. I en studie som nu publiceras i tidskriften Science Translational Medicine har forskare från USA, Singapore och Sverige visat att genomsläppligheten i blod-hjärnbarriären kan regleras av våra normala tarmbakterier och deras ämnesprodukter i form av korta fettsyror (butyrat), vilka därmed spelar en viktig roll i skyddet av hjärnans funktioner.
För att komma fram till dessa resultat jämförde forskarna täthet och utveckling av blod-hjärnbarriären hos möss som växt upp i en normal bakteriell miljö med helt bakteriefria möss, som fötts upp i en steril miljö utan levande bakterier.
– Vi såg då att honans bakterier drastiskt minskade genomsläppligheten hos blod-hjärnbarriären hos de växande musfostren sent i graviditeten. I motsats till detta, kunde inte samma minskning av genomsläppligheten ses hos jämngamla bakteriefria musfoster, säger Viorica Braniste, delad försteförfattare och postdoktoral forskare vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, Karolinska Institutet.
Hos de bakteriefria mössen kvarstod den ökade genomsläppligheten hos blod-hjärnbarriären även i vuxen ålder. När forskarna genomförde en avföringstransplantation av ”normala” bakterier till de bakteriefria mössen kunde de visa att genomsläppligheten drastiskt minskades. Den bakomliggande mekanismen återstår att kartlägga. Men forskarna har visat att så kallade stödjeproteiner (eng. ”tight junction proteins”), som stärker blod-hjärnbarriären mellan blodbana och hjärnvävnad, ändrar struktur och uttrycksmönster i möss som exponerats för tarmbakterier.
Enligt forskarna talar resultaten för att förändringar i vår normala bakterieflora kan få långtgående effekter på blod-hjärnbarriären. Något som ställer nya frågor när det gäller exempelvis upprepade behandlingar med antibiotika eller eventuell påverkan av åldersberoende förändringar i tarmfloran.
– Den här kunskapen öppnar också möjligheter att påverka tarmbakteriernas funktion och därigenom öka genomsläppligheten i blod-hjärnbarriären i syfte att administrera läkemedel mot tumörer i hjärnan. Alternativt att stärka blod-hjärnbarriärens skydd genom att påverka tarmflorans komposition och mångfald, säger Sven Pettersson, professor vid institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi, som lett studien.
Forskningen har finansierats med anslag Vetenskapsrådet, Hjärnfonden, forskarnätverket TORNADO inom EU:s sjunde ramprogram, Merieux Foundation samt genom anslag från Lee Kong Chian School of Medicine i Singapore. Sven Pettersson är också knuten till Lee Kong Chian School of Medicine och Singapore Centre on Environmental Life Sciences Engineering, båda vid Nanyang Technological University.
Publikation: “The gut microbiota influences the blood brain barrier permeability in mice”, Viorica Braniste, Maha Al-Asmakh, Czeslawa Kowa, Farhana Anuar, Afrouz Abbaspour, Miklos Toth, Agata Korecka, Nadja Bakocevic, Ng Lai Guan, Parag Kundu, Balazs Gulyas, Christer Halldin, Kjell Hultenby, Harriet Nilsson, Hans Hebert, Bruce T. Volpe, Betty Diamond, Sven Pettersson, Science Translational Medicine, online 19th November 2014.
Arbetet, som utförts i Torbjörn Gräslunds forskargrupp på KTH, har under flera år varit fokus för Johan Seijsing som en del av hans doktorandarbete, och tar avstamp i kunskapen om proteinreceptorer.
– Vårt resultat har sin grund i den forskning som tidigare gjorts om en receptor, ett protein som sitter i våra celler. Denna receptor som kallas FcRn är bland annat ansvarig för att föra över antikroppar mellan modern och fostret så att fostret har ett dugligt immunförsvar vid födseln. Receptorn fyller senare samma funktion vid amning. I vuxen ålder förlänger den tiden som immunförsvarets antikroppar cirkulerar i blodet, säger Johan Seijsing, som jobbar på avdelningen för proteinteknologi på KTH
Han fortsätter att berätta att det är den här funktionen hos receptorn han och de andra KTH-forskarna nyttjar för att göra läkemedel mera effektiva.
– Man kan säga att receptorn är lite av en läkemedelstillverkares heliga graal. Den återfinns i princip i hela kroppen, men framför allt så finns den i blodådrorna, vilket är det viktigaste i detta fall. Det vi gjort är att testa miljarder små proteiner som kallas affibodymolekyler för att vaska fram den version som bäst fäster vid receptorn. Denna molekyl, proteintagg, kan sedan sättas ihop med olika proteinläkemedel, berättar Johan Seijsing.
Vad skulle då resultatet av forskningen kunna leda fram till? Jo, mediciner med längre halveringstid i kroppen. Det vill säga att de stannar längre tid i blodet och verkar längre vilket gör att patienten inte behöver ta nya sprutor med läkemedel lika ofta som tidigare.
– Proteinläkemedel behöver injiceras, och vår lilla proteintagg kan kopplas till ett redan existerande läkemedel. Så det första steget vi uppnått, eller bevisat att det är genomförbart, är att patienter inte behöver injicera läkemedel lika ofta som tidigare, säger Johan Seijsing.
Han berättar vidare att han och de andra forskarnas förhoppning är att kunna bidra till framtidens läkemedel.
– Som sagt, proteinmediciner har hittills inte kunnat tas i form som ett piller, som en huvudvärkstablett. Vi hoppas kunna bidra till att proteinläkemedel både ska kunna ätas i tablettform eller till och med inhaleras. Receptorn sitter ju även i lungor och tarmar, säger Johan Seijsing.
Vilka diagnoser kan forskningen då förhoppningsvis ha betydelse för? Torbjörn Gräslund, universitetslektor på avdelningen för proteinteknologi på KTH, nämner bland annat behandling vid kortväxthet, blödarsjuka, cancer och diabetes. Sjukdomar där det råder en obalans beträffande hormoner och där täta injektioner krävs är särskilt relevanta.
– Forskningsresultatet och tekniken är generell och kan väl egentligen användas till väldigt många olika läkemedel, säger Torbjörn Gräslund.
Han avslutar med att säga att en patient som tar ett läkemedel varje dag kan med deras proteintagg som sagt förvänta sig att behöva injicera sig betydligt mer sällan.
– Därmed löper patienten mindre risk att få otäcka bieffekter av ojämna koncentrationer. Forskningsresultatet öppnar också upp för att skapa helt nya läkemedel av proteiner, som man vet har effekt, men stannar för kort tid i kroppen i sin omodifierade form, säger Torbjörn Gräslund.
KTH-forskarna har precis fått en artikel om forskningen publicerad i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift Proceedings of the National Academy of Sciences, PNAS. Här återfinns artikeln.
– Psykisk ohälsa är den sjukdom som har absolut störst negativa samhällsekonomiska konsekvenser i Sverige idag. En stor orsak till det är en avsevärt lägre sysselsättning bland personer med psykisk funktionsnedsättning och ohälsa. Därför är metoder för att stärka sysselsättningsmöjligheterna och livskvaliteten för dem mycket viktiga, säger Mikael Svensson, docent i nationalekonomi.
Projektet ska utvärdera den aktiva arbetslivsinriktade åtgärden ”Supported Employment”, en metod för att stödja personer med funktionsnedsättning att få, nå, och behålla en anställning.
Metoden ska utvärderas utifrån en rad olika aspekter. Självfallet hur den påverkar sannolikheten att få, nå, och behålla sysselsättning, men också hur den påverkar livskvalitet och inte minst om det är en kostnadseffektiv åtgärd.
– Det är viktigt att inte bara utvärdera om, och i vilken utsträckning, åtgärden fungerar för individer med psykisk funktionsnedsättning. Det är också av stor vikt att undersöka om det är en kostnadseffektiv åtgärd. Det finns många olika potentiella åtgärder som samhället kan investera sina resurser i, och det är därför avgörande att vi även studerar om ”Supported Employment” är väl investerade pengar, säger Mikael Svensson.
Experimentell ansats
För att kunna avgöra de direkta effekterna av åtgärden kommer en experimentell studie att genomföras tillsammans med stiftelsen Activa. Individer kommer att placeras antingen i åtgärdsformen ”Supported Employment” eller få en mer ”standardmässig” rehabiliteringsåtgärd. Sedan kommer forskarna att följa individerna i de två olika grupperna över tid och mäta, analysera och utvärdera effekter och kostnader.
Det nationella forskningsrådet Forte har beviljat projektet 800 000 kronor för år 2015, med möjligheter till förlängning även för år 2016 och 2017.
För att kunna undersöka denna potential krävs det alltså att man klargör hur hjärnan kan skapa en visuell mental representation av ett ord, en mening eller en hel dikt. Enligt flera forskare är exempelvis ett konkret substantiv, som bil, lättare att få en mental bild av än ett abstrakt, som rättvisa. En dikt med flera konkreta substantiv torde då ha en större kapacitet att frammana inre bilder hos läsaren än en dikt med flera abstrakta substantiv. När det gäller de mentala bildernas temporala egenskaper, alltså huruvida de är rörliga eller statiska, är verben betydelsefulla. En dikt som innehåller flera passiva verb, såsom vila eller stelna, har större kapacitet att frammana en statisk inre bild än en dikt med flera aktiva verb, såsom springa eller storma. Andra saker som kan få en läsare att se statiska bilder för sin inre blick är referenser till exempelvis bildkonst och fotografi.
I avhandlingen undersöker Emma Tornborg vilka bilder som kan skapas hos
en diktläsare. Där diskuteras förutom ekfras, piktorialism och mentala bilder också andra relevanta termer och begrepp såsom intermedialitet, representation och transmediering. Emma Tornborg undervisar och forskar vid Institutionen för film och litteratur vid Linnéuniversitetet.
Avhandlingen ”What Literature Can Make Us See. Poetry, Intermediality, Mental Imagery” försvaras fredagen den 21november 2014, kl. 13.00 i sal Homeros, Hus F, Linnéuniversitetet, Växjö. Opponent är associate professor emerita Valerie Robillard, University of Groningen, Nederländerna.
Totalt har det sedan första fyndet 2008 rapporterats 22 amerikanska humrar i Sverige. Årets fångster härrör sannolikt till största delen från rymningar från en eller flera olagliga sumpningar av hummer i havet vid Lysekil. Amerikansk hummer vandrar inte in till svenska vatten, utan deras förekomst är ett resultat av människors okunskap.
I Skagerrak har amerikansk och europeisk hummer redan fått avkomma tillsammans (hybrider). Det är okänt vad det skulle kunna innebära om hybrider sprids i våra vatten. Det finns en uppenbar risk att amerikansk hummer även kan sprida främmande sjukdomar och parasiter till vår egen hummer och andra skaldjur.
Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för våra svenska hummerbestånd och främmande arter. Miljödepartementet behandlar, sedan flera år tillbaka, frågan om ett förbud mot import av levande amerikansk hummer.
Hur sprids amerikansk hummer till svenska vatten?
Amerikansk hummer kan antingen medvetet sättas ut eller rymma från förvaring i havet. Fångade amerikanska humrar i norska och svenska vatten har i en del fall fortfarande haft nordamerikanska exportörers gummiband runt klorna. En naturlig invandring från Nordamerika kan helt uteslutas. Amerikansk hummer kan förekomma på samma djup som europeisk hummer dvs. ner till ca 50 m men den kan även gå ner till över 200 m. Om amerikansk hummer går ned på djupare vatten kommer den att undgå ett fiskas med tinor och får därmed ett skyddat område där en population kan växa till. Om detta sker kan en introduktion i svenska vatten inte hindras. Det är därför viktigt att agera snabbt!
Importförbud
Det är förbjudet att sumpa amerikansk hummer i svenska vatten. Då försäljning av levande amerikansk hummer sker direkt till allmänheten är det omöjligt att övervaka ett sådant förbud. Det är endast genom att förbjuda importen av levande amerikansk hummer som en spridning till svenska vatten kan hindras på ett optimalt sätt. Tidigare har ett sådant förbud antagits när det gäller levande import av insjökräftor.
Hotet från amerikansk hummer
Nordamerikanskt hummerfiske har lokalt drabbats hårt av sjukdomsutbrott. Sjukdomar med hög dödlighet (ex bakteriesjukdomen Gaffkemia) förekommer i tankar där hummer förvaras innan export. I havet förekommer t.ex. sjukdomen shell disease, som är en komplex sjukdom (som undersöks av många amerikanska laboratorier) och som orsakar fisket stor skada, då hummern får stora skador på skalet vilket gör dem osäljbara och kan orsaka dödlighet. Amerikansk hummer har många andra sjukdomar men kunskapsnivån är fortfarande låg. Amerikansk hummer har parasiter som kan orsaka skada genom att bland annat äta upp hummerns ägg. Sådana parasiter sprids även till krabbor. Hittills har sådana parasiter ej rapporterats från hummer i svenska vatten.
Havsfiskelaboratoriet i Lysekil (SLU) betalar 500 kr för varje inlämnad amerikansk hummer.
Direkt påverkan på europeisk hummer
Kunskapen är låg om hur amerikansk och europeisk hummer påverkar varandra. En amerikansk hummerhona har befruktats (i vilt tillstånd) av en europeisk hane i norska vatten (Skagerrak). Denna hona har därefter kläckt sina ägg i ett akvarium i Norge och avkomman (hybrider) ska testas för att se om avkomman är fertil.
Jämförelser mellan olika utbildningssystem är ingen ny företeelse, Pisa har haft många föregångare. Redan i mitten av 1800-talet gjordes internationella jämförelser och Sverige har sedan slutet av 1800-talet under långa perioder betraktats som ledande i utbildningsfrågor.
Syftet med projektet är att undersöka hur internationella jämförelser uppstått, vad man jämfört, hur jämförelserna använts och vad de fått för konsekvenser. Tidigare beskrivningar har systematiskt bortsett från hur resor, utställningar, konferenser och internationellt forskningsutbyte skapat flöden av idéer och jämförelser. Den utbildningshistoriska forskningen har i stället traditionellt sett utvecklingen av skolsystem som en process inom nationen och förvaltad av staten.
Sverige speciellt
Sverige har en särskild plats i den här historien och projektet ska beskriva utvecklingen med Sverige som modell för hur moderna utbildningssystem utvecklats i en konstant tvåvägskommunikation med omvärlden.
Projektet ska bidra till att fylla utbildningsteoretiska luckor och även ge ett bidrag till den allmänna debatten om skolan, som inte minst handlat om olika internationella jämförelser.
Vid sidan av professor Christian Lundahl vid Örebro universitet ingår också Joakim Landahl vid Stockholms universitet samt Martin Lawn och Sotiria Grek vid University of Edinburgh i projektet.
Personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga har ofta betydande svårigheter på arbetsmarknaden. Därför finns det arbetsmarknadspolitiska åtgärder särskilt riktade till den här gruppen av arbetssökande. Rapportförfattarna studerar med hjälp av matchning hur tre av dessa åtgärder – lönebidrag, skyddat arbete hos offentlig arbetsgivare respektive Samhall – påverkar arbetsmarknadssituationen för dem som har tagit del av dessa. De som arbetar med subvention jämförs med andra inskrivna vid Arbetsförmedlingen som har samma typ av funktionsnedsättning och bakgrundsegenskaper.
Fler sysselsatta men färre i osubventionerade anställningar
Fem år efter påbörjad subventionerad anställning var andelen sysselsatta 26–27 procentenheter högre än vad den hade varit utan åtgärderna. Andelen i osubventionerad anställning var däremot 6–7 procentenheter lägre. Anställningarna tycks i stor utsträckning ha kombinerats med sjuk- eller aktivitetsersättning på deltid.
– Åtgärderna tycks uppfylla målet att ge funktionsnedsatta sysselsättning och inkomst, säger Nikolay Angelov som är en av de två rapportförfattarna. För en del av gruppen borde just möjligheten att delta i arbetslivet vara det viktiga.
– Samtidigt ser vi att färre har det vi skulle kalla vanliga jobb, osubventionerade anställningar. Det tyder på att vissa skulle kunna ha jobbat utan bidrag – hos samma eller annan arbetsgivare – om de inte haft subventionen. De blir av olika skäl inlåsta i åtgärderna, vilket är mindre bra, avslutar Nikolay Angelov.
Ytterligare två delstudier
Projektet inkluderar ytterligare två delstudier (Rapport 2014:22 och 2014:23) som dels ger en beskrivning av vilka arbetssökande som Arbetsförmedlingen bedömer har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga, dels undersöker i vilken utsträckning personer med funktionsnedsättning drabbas hårdare än andra av att förlora en anställning.
Data
Projektet utnyttjar registerdata för perioden 1992–2010 från Arbetsförmedlingens register över arbetssökande, SCB:s longitudinella databaser LOUISE och LISA, SCB:s registerbaserade arbetsmarknadsstatistik (RAMS), Försäkringskassans register över sjukfall, samt Socialstyrelsens patientregister.
Referenser
IFAU-rapport 2014:22
IFAU-rapport 2014:23
IFAU-rapport 2014:24
Forskarna använde information från Riksmarschkohorten för att studera fysisk aktivitet av olika slag hos befolkningen. I analysen ingick information från ett omfattande frågeformulär som 27 863 kvinnor och 15 505 män hade besvarat, rörande hushållssysslor, resor till och från arbete/utbildning, aktivitetsgrad i yrket, träning på fritiden samt total daglig fysisk aktivitet. För att underlätta jämförelse räknades fysisk aktivitet om till genomsnittlig energiförbrukning uttryckt i måttet MET-timmar per dag, baserat på den uppskattade syrekonsumtionen förknippad med respektive aktivitet (1 MET = 1 kcal per kg och timme, 24 MET-timmar per dag = 1 MET).
När studien började i oktober 1997 hade ingen av deltagarna Parkinsons sjukdom. Deltagarna följdes avseende aktivitetsnivå fram till att de insjuknade i Parkinsons, avled, emigrerade eller till dess att studien avslutades i december 2010. Totalt identifierades 286 fall av Parkinsons sjukdom.
Forskarna jämförde bland annat risken att utveckla Parkinsons sjukdom hos deltagare som tillbringade mindre än två timmar i veckan åt att utföra hushållssysslor och pendla till och från arbetsplats/utbildning med deltagare som ägnade mer än sex timmar i veckan åt samma typ av aktiviteter. De kunde då se att den högre aktivitetsgraden var förknippad med 43 procent lägre risk att drabbas av sjukdom.
Jämförde man den totala mängden fysisk aktivitet hos männen, innebar en måttlig nivå av fysisk aktivitet (i snitt 39,1 MET-timmar/dag) att risken för Parkinsons sjukdom var 45 procent lägre än hos gruppen med den lägsta aktivitetsnivån. Resultaten var inte lika tydliga för kvinnor, men en så kallad meta-analys av alla tidigare longitudinella studier som forskarna också gjorde visade ett liknande samband även hos kvinnorna. Enbart den tid som deltagarna ägnade åt att idrotta på fritiden kunde dock inte kopplas till ökad eller minskad risk för Parkinsons.
– Det är en styrka i vår studie att vi tittade på hela spektrumet av daglig energiförbrukning, snarare än att fokusera enbart på hur mycket deltagarna tränar. Resultaten visar att några träningspass på gymmet inte har den skyddande effekt som man kanske skulle önska, utan att det är vardagsmotionen som har störst betydelse, säger forskningsledare Karin Wirdefeldt, verksam vid Karolinska Institutets institutioner för medicinsk epidemiologi och biostatistik respektive klinisk neurovetenskap.
Studiens försteförfattare är Fei Yang, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik. Arbetet har finansierats med anslag från Vetenskapsrådet, Cancerfonden, ICA Sverige, Ericsson, Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.
Publikation: “Physical activity and risk of Parkinson’s disease in the Swedish National March Cohort”, Fei Yang, Ylva Trolle Lagerros, Rino Bellocco, Hans-Olov Adami, Fang Fang, Nancy L. Pedersen, Karin Wirdefeldt, Brain, online first 19 November 2014, DOI: 10.1093/brain/awu323
Experimentet, som publiceras idag i den vetenskapliga tidskriften Nature Photonics, är en viktig milstolpe för den här typen av avbildningar. Dessa kan möjliggöra 3D avbildning av delar av celler och av små virus och kan ge en djupare förståelse av livets minsta enheter.
– Vår metod tillåter avbildning av enskilda partiklar som kan skilja sig till både storlek och form, säger Max Hantke, doktorand i molekylär biofysik vid Uppsala universitet som ledde forskningen.
För att testa metoden har ett internationellt team bestående av forskare från bland annat Uppsala universitet, European XFEL och DESY studerat karboxysomer, i vilka bakteriens koldioxidfixering sker och som därmed står för cirka en tredjedel av jordens koldioxidfixering. Karboxysomer innehåller proteiner som omvandlar koldioxid till organiska molekyler och som studerats ingående i Uppsala av Dirk Hasse och Inger Andersson. Karboxysomen är så liten, bara runt 100 nanometer (en tiotusendel av en millimeter) att den inte kan studeras med ett vanligt mikroskop.
Med en speciellt framtagen injektor skapade forskarna ett flöde av karboxysomer som leddes in i strålen från röntgenlasern LCLS vid Stanford Linear Accelerator Center i USA. Karboxysomens struktur beräknades sedan utifrån hur den spred röntgenstrålarna. Tidigare har denna metod endast varit möjlig om signalen har kunnat förstärkas genom att tätpacka provet i en kristall vilket inte är möjligt med karboxysomer efersom de varierar i storlek. Tack vare den extrema ljusstyrkan i röntgenlasern och nya analysmetoder kunde forskarna rekonstruera bilder av individuella prover utan att kristallisera dem.
På 12 minuter uppmätte forskarna 70.000 spridningsmönster från enskilda partiklar. Analysen avslöjade att karboxysomen har formen av en ikosaeder vilket överensstämmer med förväntningarna.
– Till skillnad från elektronmikroskopi, som oftast använder frysta prover, kan röntgenlasrar analysera prover vid rumstemperatur. Detta gör det också möjligt att avbilda hela levande celler med mycket hög upplösning, säger Janos Hajdu, professor i biokemi vid Uppsala universitet och en av artikelns huvudförfattare.
– De karboxysomer som vi har rekonstruerat är de minsta enskilda biologiska prover som någonsin avbildats med en röntgenlaser, och vi uppnådde också den högsta upplösningen. Rekonstruktionen visar detaljer till 18 nanometer. För första gången kan vi studera en mycket intressant storleksordning med röntgenlasrar. Flera virus såsom HIV, influensa och herpes är i samma storleksordning som karboxysomer, berättar Max Hantke.
Dessa framsteg lägger grunden för högeffektiv och högupplöst avbildning och möjliggör studier av både struktur och variation hos såväl biologiska som icke-biologiska prov. Forskarna kunde också se att storleken av de avbildade partiklarna överensstämde med den förväntade storleksfördelningen näst intill perfekt, vilket tyder på att de organeller som avbildats inte skadades i processen.
Trots att den mycket starka röntgenlasern förstör provet så kan ett spridningsmönster uppmätas innan provet förintas. Metoden, som kallas ”diffraktion före destruktion”, formulerades redan år 2000 av Uppsalagruppen och testades experimentellt år 2006 med ickebiologiska prover.
– Inom biologin finns det olikheter på alla nivåer även mellan till synes liknande prover. Vi vill ha en metod för att kunna studera detta i cellen, säger Janos Hajdu.
– Vi hoppas att forskningen kan leda till tredimensionella modeller av mångfalden hos cellens byggstenar, säger Max Hantke.
Resultaten kan visa vägen till högeffektiv avbildning av biologiska prover med mycket hög upplösning. Hög datahastighet och mycket korta exponeringar gör det möjligt att studera dynamiken hos prover och analysera strukturella variationer som har en avgörande betydelse för allt liv.
FAKTA
Referens: ”High-throughput imaging of heterogeneous cell organelles with an X-ray laser”; Max F. Hantke, Dirk Hasse et al.; Nature Photonics, 2014; DOI: 10.1038/NPHOTON.2014.270
VINNOVA har identifierat fyra samhällsutmaningar där Sverige har goda förutsättningar för globalt konkurrenskraftiga lösningar: Informationssamhället 3.0, Hållbara attraktiva städer, Framtidens hälsa och sjukvård och Konkurrenskraftig produktion.
Projekten som får finansiering består av breda samarbeten där högskolor och universitet, näringsliv och offentlig sektor samverkar.
– Innovation är ett kraftfullt sätt att möta svårlösta samhällsutmaningar. De projekt vi nu satsar på har nått goda resultat och vi ser möjligheter att de kan utveckla konkurrenskraftiga och hållbara lösningar som efterfrågas globalt och som kan bidra till att skapa tillväxt och nya jobb. Inte minst inom hälsa och sjukvård där Sverige ligger långt framme, säger Charlotte Brogren, generaldirektör för VINNOVA.
VINNOVA ger finansiering till projekt i tre olika steg inom Utmaningsdriven innovation, där det första steget handlar om initiering av projekt, i steg två utvecklas och testas lösningarna och i tredje steget ges följdinvesteringar till projekt som nått goda resultat, för att bland annat kunna vidareutveckla och testa lösningarna i större skala
Åtta projekt får nu finansiering inom det tredje steget inom programmet, med sammanlagt 95 miljoner kronor under två år. Dessutom får 33 projekt finansiering i steg 1 med sammanlagt 16 miljoner: läs mer på VINNOVAs webbplats.
Kranskärlssjukdom, det vill säga kärlkramp eller hjärtinfarkt, är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och orsakas av inlagringar i kärlväggen i hjärtats kranskärl. Förhöjda blodfetter, rökning, högt blodtryck, diabetes, bukfetma, psykosociala faktorer, ohälsosamma matvanor och fysisk inaktivitet ökar risken för insjuknande, vilket innebär att sjukdomen i de flesta fall skulle kunna förebyggas. Kristina Hambraeus har undersökt effekten av två olika behandlingar; ballongvidgning och insättande av stent i kranskärlen via katetrar, samt långtidsbehandling med mediciner och livsstilsförändringar.
Det är allvarligare att ha förträngningar i flera kärl samtidigt. Vid ballongvidgning och insättande av stent kan man i sådana fall antingen behandla alla förträngningar, eller välja ut de som man tror ger mest besvär. En observationsstudie av drygt 20 000 patienter gjordes genom att använda data från det nationella kvalitetsregistret för kranskärlsröntgen och ballongvidgning. Resultatet visar att så många som en tredjedel av patienterna som genomgick inkomplett behandling drabbades av död, hjärtinfarkt eller behov av ett nytt kranskärlsingrepp under det första året efter behandlingen. Risken var lägre för patienter som genomgått komplett behandling.
Förebyggande långtidsbehandling innefattar läkemedel för att sänka blodtrycket, sänka blodfetterna och förhindra blodproppar, men också livsstilsförändringar, såsom rökstopp, träning och hälsosamma matvanor. I Sverige finns unik tillgång till register som kan ge svar på hur väl vården följer de behandlingsrekommendationer som finns, men det har inte tidigare funnits något kvalitetsregister för långtidsbehandling och uppföljning efter hjärtinfarkt.
– För att kunna studera detta byggde vi upp en uppföljningsdel till det nationella kvalitetsregistret för hjärtsjukdom, med data från fler än 50 000 patienter. Resultatet från studien som ingår i min avhandling visar att det finns utrymme för förbättring när det gäller att nå målvärden för blodtryck, kolesterol, rökfrihet och deltagande i träningsprogram efter hjärtinfarkt, säger Kristina Hambraeus.
De flesta patienterna hade inga symtom i form av kärlkramp eller andnöd vid återbesöken, men det var vanligt att man behövde läggas in på sjukhus igen under det första året efter hjärtinfarkten. En delstudie visar att det var ovanligt att man intensifierade blodfettssänkande läkemedelsbehandling trots att patienterna inte hade nått målvärden för blodfetter.
I samarbete med patientföreningen, Riksförbundet HjärtLung, genomfördes också en enkätstudie med drygt 1000 patienter för att få kunskap om hur de uppfattade sin sjukdom, och vilken information de fick av vårdpersonal i samband med ballongvidgning i kranskärlen. Den visade att patienterna ofta ansåg att sjukdomen orsakas av faktorer som inte går att påverka, såsom ålder eller ärftliga faktorer, medan färre ansåg att den orsakas av påverkbara faktorer som tobaksvanor, motionsvanor eller matvanor. Många var osäkra på betydelsen av livsstilsförändringar efter behandlingen, och färre än hälften hade anammat hälsosamma levnadsvanor.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att långtidsbehandlingen efter en hjärtinfarkt fortfarande kan bli bättre. Det kan ske genom noggrannare uppföljning och justering av mediciner och ökat deltagande i efterbehandlingsprogram med fysisk träning. Genom att ta reda på och utgå ifrån vad patienterna själva tänker om sin sjukdom kan man också bli bättre på att förmedla till patienterna hur viktigt det är med en hälsosam livsstil för att förebygga ny hjärthändelser. Ytterligare studier behövs för att säkert kunna säga om komplett behandling är bästa strategin för att förbättra prognosen för patienter med förträngningar i flera kärl.
FAKTA
Kristina Hambraeus är verksam på kardiologiavdelningen på Falu lasarett. Avhandlingen läggs fram vid Uppsala universitet den 13 november.
Till avhandlingen
Utlysningen, Samlingarna och forskningen, är fortsättningen på en utlysning 2006 då RJ och Kungl. Vitterhetsakademien finansierade 17 femåriga forskartjänster via ett ABM postdok-program. Enligt en utvärdering som genomfördes 2012 har utlysningen bidragit till att flertalet inom ABM-sektorn har byggt upp forskningsavdelningar samt skapat policydokument och rådgivande organ för forskningsfrågor. De deltagande forskarna har dessutom åstadkommit omfattande, nya forskningsresultat.
Samlingarna och forskningen fokuserar på samarbeten mellan minnesinstitutioner och forskningen vid universitet och högskolor. Avsikten är att stödja olika typer av insatser som syftar till att göra innehållet i samlingarna känt, tillgängligt och användbart för forskningen likväl som att förmedla kunskap vidare till allmänheten.
De sökande ges full frihet att självständigt bestämma inriktning på och utformning av sina projekt, allt från empiriska undersökningar till undersökningar orienterade mot ABM-sektorns metafrågor.
Finansiärerna planerar att göra två utlysningar inom denna gemensamma satsning, i februari 2015 och under 2016.
– Hälso- och sjukvården och omsorgssektorn står inför stora utmaningar som kräver nya typer av samarbetsformer, säger Peter Allebeck, Fortes huvudsekreterare. Dagligen hör vi om nya medicinska framsteg, men det är inte självklart hur de påverkar patienters och brukares välbefinnande och hälsa. Det dagliga arbetet i vården, och själva organisationen av vård och omsorg kräver en annan typ av forskning än utveckling av läkemedel och enskilda behandlingsmetoder. Med denna utlysning har vi velat stimulera vårdforskning sett i brett och tvärprofessionellt perspektiv, och där forskningen bedrivs i samverkan med företrädare för vårdprofessioner, patienter och anhöriga.
– Vårdforskning har stor betydelse för att utveckla hälso- och sjukvården och omsorgen och är en viktig del i vårt uppdrag, säger Mats Ulfendahl, huvudsekreterare för medicin och hälsa vid Vetenskapsrådet. I den utvärdering vi gjorde 2012 lyftes det tydligt att området är mycket brett och rymmer ett stort antal ämnesområden. Vi är därför väldigt glada att ha kunnat göra den här utlysningen tillsammans med Forte och på det sättet främja och stärka den multi- och interdisciplinära karaktären hos området och främja nationell och internationell samverkan mellan forskargrupper och discipliner.
FAKTA
De beviljade forskningsprogrammen rör bland annat interventioner i äldrevård och äldreomsorg, etiska aspekter på personcentrerad vård, internetbaserad kognitiv terapi för barn och unga, vård i livets slutskede och partnerskap i vård och omsorg. Forskningen bedrivs vid Karolinska Institutet, Umeå och Linköpings universitet.
Information om de beviljade programstöden
Styrelsen beviljade medel till 14 projekt inom åldrande och hälsa, 7 projekt inom området psykosociala insatser för personer med psykiatrisk problematik och 18 vårdforskningsprojekt till ett sammanlagt belopp av 103 miljoner kronor. Det här är satsningar som görs utöver den årliga allmänna utlysningen
– Det är glädjande att vi i år haft möjlighet att utlysa särskilda forskningsmedel inom vårdforsking, åldrande och hälsa och psykosociala insatser för psykiskt sjuka, säger Peter Allebeck, Fortes huvudsekreterare. Alla tre områden speglar viktiga samhällsutmaningar: Att förbättra vården; att bidra till bättre hälsa, vård och omsorg för de äldre och att verka för bättre omhändertagande av svårt psykiskt sjuka.
– I samtliga utlysningar har vi velat stimulera forskning i ett brett och tvärprofessionellt perspektiv, säger Peter Allebeck. För att påverka och förbättra vården och omsorgen måste man se till den enskilde patienten och dess behov, till processerna i vårdarbetet och till hur landsting och kommuner organiserar verksamheterna, säger Peter Allebeck. Det är glädjande att så många sökande inkommit med bra ansökningar som täcker hela denna kedja och de projekt som beviljats speglar väl den ämnesmässiga bredd vi efterlyst.
Lista över samtliga projekt som Forte har beviljat bidrag: www.forte.se/bidragsbeslut
