– Användingen av mobiltelefoni i samband med bilkörning ökar enormt men samtidigt minskar antalet omkomna och skadade i trafiken, så sambandet mellan användning av mobiltelefon och trafikskadade är svår att se, säger Katja Kircher, forskare på VTI.

Katja Kircher medverkade i seminariet ”köra bil och skicka sms? Så ökar vi säkerheten i trafiken” som arrangerades av Transportstyrelsen.

Tidigare forskning från VTI visar att krav på att använda handsfree under bilkörning när man använder olika kommunikationsutrustning inte skapar en trafiksäkrare miljö. Det har inte heller visats att det har blivit trafiksäkrare i de länder som har lag på handsfree vid till exempel mobilprat under bilkörning.

– Lagstiftning verkar på sin höjd ge kortvarig effekt, samt att brist på data ger utrymme för mycket spekulationer. VTI förordar därför vetenskapliga studier som genomförs både före och efter framtida förordningar, lagändringar eller andra initiativ att förändra förarnas beteende.

Hon vill att besluten ska grundas på bra underlag och anser att om man verkligen vill skapa ett mer trafiksäkert samhälle måste man kunna visa på vad eventuella åtgärder innebär.

-Jämför det med bakåtvända bilbarnstolar, vi vet att det är bäst för barn att sitta bakåtvända så länge som möjligt, men att vända dem framåt bara för att nästan alla andra länder gör så är inget bra argument, vi vill hellre hålla oss till fakta i stället för att gå på vad vi tror och tycker.

Det finns fler möjliga distraktionskällor under bilkörning, det kan handla om att bilförare ställer in navigering, blir störda av barn i baksätet eller tappar koncentrationen när de sms:ar samtidigt som de kör bil.

– Att då bara lagstifta mot ett av dessa moment skapar inte bättre trafiksäkerhet och kan uppfattas som om allt annat anses vara acceptabelt i alla lägen, säger Katja Kircher.

VTI har gjort en sammanställning som visar att användningen av mobiltelefon är förknippad med förändrat körbeteende och till exempel förlängda reaktionstider. Ju mindre möjligheter föraren har att kompensera för detta, desto tydligare blir resultaten. Forskningen tyder dock inte på att det är farligare att prata i handhållen telefon än att använda handsfree. Uppgifter som kräver visuell uppmärksamhet har generellt sett större potential att föraren missar viktiga händelser i trafiken, eftersom mycket av informationen som är relevant för föraren tas in via synen. Ju bättre möjligheter föraren har att välja var och hur en sidoaktivitet genomförs, desto större chans har han eller hon att kompensera för den ökning av belastningen som uppstår.

Studier från andra länder visar att införandet av ett förbud mot användande av handhållen mobiltelefon leder till en minskad användning upp till ett år varefter användningen återgår till samma nivå som innan förbudet. Detta är möjligen snarare en effekt av informationskampanjer än av själva förbudet.

Den första december förra året ändrades ändå lagstiftningen och den nya paragrafen i trafikförordningen lyder enligt följande:

”Vid färd på väg med ett motordrivet fordon får föraren ägna sig åt aktiviteter såsom användande av mobiltelefon och annan kommunikationsutrustning, endast om det inte inverkar menligt på framförandet av fordonet.”

Enligt Transportstyrelsen som har i uppgift att sprida information om den nya förordningen betyder ”inverkar menligt” helt enkelt att fordonsföraren inte får använda mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning på ett sätt som gör denne till en ouppmärksam och trafikfarlig förare.

Den nya förordningsändringen innebär inget generellt förbud mot användandet av kommunikationsteknik. En anledning till det är att det finns situationer vid körning där användandet av modern kommunikationsteknik innebär stora fördelar. Exempelvis kan tekniken hjälpa en distraherad förare att tolka trafiksituationer och varna om faror som föraren inte klarar av att hantera i en stressad situation.

Katja Kircher tycker att målet ska vara att i så stor utsträckning som möjligt tillgodose förarens kommunikationsbehov, men att se till att det kan ske på ett trafiksäkert sätt. En ansats är att studera nuvarande kompensationsstrategier för att sedan underlätta för förarna att använda sig av dem. Vidare kan ny teknik och förbättrade gränssnitt för användarna göra trafiken säkrare. Incitament för en utökad användning av säkrare teknik kan till exempel ges via försäkringar. Även information och utbildning kan vara mycket värdefull om det genomförs på rätt sätt.

Slutsatsen är ett åtgärdspaket som baseras på trafikanternas behov, egenskaper och färdigheter har en mycket större chans att långvarigt öka trafiksäkerheten än ett simpelt förbud av en aktivitet som handhållen telefoni under körning någonsin kan uppnå.

Linnéa Stenliden, nybliven doktor i pedagogiskt arbete, var med och utvecklade ett visuellt dataverktyg, Statistics eXplorer platform, i samarbete med NCVA, Nationellt centrum för visuell analys. Verktyget ger lärare tillgång till officiella databaser och möjlighet att välja ut relevant data och presentera information för eleverna i form av s k vislets, visuella interaktiva berättelser.

Verktyget testades på lärare och elever i årskurserna 4-6, i samhällsorienterande ämnen. Och det befanns fungera.

– Verktyget är komplext för eleverna, säger Linnéa Stenliden, med många olika aspekter som de ska ta hänsyn till. Men de hanterar det. Jag var imponerad av hur snabbt de greppade det.

Men, fortsätter hon:

– Så fort de nuddar vid förståelsen av problemet de arbetar med så kommer pennan fram och de ska snabbt skriva ner ett svar. De ger sig inte tid att fundera, analysera och fördjupa sin förståelse. De har bråttom att prestera ett skriftligt svar.

Det här beror på hur eleverna har uppfattat vad som krävs av dem i skolan, är Linnéa Stenlidens slutsats. Bland skolans redovisningsformer intar skriven text en central position. Eleverna ska producera skriftliga svar på frågor, och ju snabbare man är, desto bättre. Och det kan bli problematiskt när datainhämtningen sker visuellt:

– Elevernas underlag är komplext och där finns ofta ingen text, inget att läsa. Det förhindrar visserligen svar baserade på copy-and-paste, som ju är ett vanligt problem i dessa google-tider. Det här alternativet till informationsinhämtning skapar en helt annan utgångspunkt än att söka fritt på google.

Men kunskapen blir fortfarande ytlig. En alternativ redovisning skulle kunna vara att eleverna redovisar i form av en databild, en skärmdump och att läraren lyssnar på elevernas analytiska resonemang, som då inte utgår ifrån något de först skrivit ner.

Lärandet i samhällsorienterande ämnen blir lidande av dagens lärkultur, där konkurrens, individualism och redovisningsplikt står i centrum, skriver Linnéa Stenliden. Hon efterlyser mer stöd till lärare för förståelse av det specifika med att arbeta med skärmbaserad visuell information och behovet av att styra undervisningen mot tid för muntlig diskussion, och tillåta redovisning av analytiska resonemang för att skapa fördjupad förståelse.

– Man måste också kunna ge utrymme för vaga resonemang där inga säkra svar ges, avslutar hon. Det är inte alltid så tydligt vad som är rätt och vad som är fel. Det är en process att analysera.

Linnéa Stenliden disputerade den 13 juni. Avhandlingen heter ”Visual Storytelling Interacting in School. Learning Conditions in the Social Science Classroom” .

Sedan 2007 har möjligheterna för privata aktörer att delta i arbetsmarknadspolitiken förstärkts. En forskargrupp vid Institutet för Framtidsstudier har jämfört de kompletterande aktörerna med Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet. Dessutom har effekterna av medverkan i projekt finansierade av Europeiska Socialfonden (ESF) studerats. Resultaten visar att Arbetsförmedlingen lyckas bättre än både de kompletterande aktörerna och ESF med att få individer i arbete.

När de privata aktörerna och ESF jämförs med Arbetsförmedlingens ordinarie verksamhet visar resultaten att sannolikheten för att deltagarna ska få jobb är tydligt mindre bland dem som deltar i de privata aktörernas och ESF-projekten än för de som deltar i den ordinarie verksamheten. Detta gäller för ett av de stora garantiprogrammen, den så kallade Jobb- och utvecklingsgarantin.

– Att privata aktörer skulle höja effektiviteten i verksamheten, bidra med snabbare övergångar till arbete och leverera bättre kvalitet än den statliga verksamheten är inget vi finner belägg för. Snarare är det tvärtom, säger Ryszard Szulkin, projektledare för Temagruppen Integration i Arbetslivet.

Studien omfattar 139 335 personer som deltagit i verksamheter upphandlade hos privata aktörer, 13 793 personer som deltagit i ESF-projekt och 220 250 personer som deltagit i Arbetsförmedlingens egna garantiprogram. Temagruppen för Integration i Arbetslivet (TIA) är en av fem temagrupper som tillsatts av Svenska ESF-rådet för att sprida erfarenheter av projekt finansierade av ESF. TIA är verksam vid Institutet för Framtidsstudier.

– Vi ser att, flera faktorer skulle kunna gynna sjöfarten och kapacitetsproblem på landinfrastrukturen är ett exempel, säger Inge Vierth, utredningsledare på VTI.

Hon är medförfattare till rapporten Konkurrensyta land – sjö för svenska godstransporter som presenterades på seminariet ”Likabehandling av trafikslagens infrastrukturavgifter – vilka blir effekterna på transportsystemet?”. Rapporten syftar till att undersöka konkurrensytan mellan väg och järnväg å ena sidan och sjöfarten å andra sidan. En utgångspunkt är sjöfartens möjlighet att avlasta landinfrastrukturen som tas upp i Trafikverkets Kapacitetsutredning.

Transportarbetets fördelning på trafikslagen, i tonkilometer på svenskt territorium, har varit relativt konstant sedan 1990. Knappt 40 procent transporteras på väg respektive med sjöfart och drygt 20 procent med järnväg. Andelarna skiljer sig så mycket åt mellan de olika varugrupperna, till exempel transporteras råolja uteslutande med fartyg medan livsmedel mest fraktas med lastbil.

– Transporter är kostnadskänsliga, det framgår av våra intervjuer, kostnaderna är av stor betydelse för val av transportlösning men inte avgörande. Volym, krav på snabbhet och tillförlitlighet anses också viktigt, säger Inge Vierth.

Förutom att de kapacitetsproblem som finns på land så skulle även en ökad internationell handel, framför allt till/från destinationer långt bort, gynnar sjötransporter före landtransporter. De skarpare kraven för svavelhalten i marint bränsle som kommer att gäller från 2015 (Svaveldirektivet) leder dock åtminstone på kort sikt till högre kostnader för sjötransporter.

Vad gäller utvecklingen mot större fordon och fartyg samt den diskuterade omstruktureringen av de statliga infrastrukturavgifter och skatter är det inte uppenbart hur konkurrensen mellan land- och sjötransporter påverkas. En omstrukturering av infrastrukturavgifterna, så att alla trafikslag betalar för sina externa kostnader och borttagning av rabatter samt undantag för avgifter, påverkar konkurrensytan mellan trafikslagen. Beräkningar i rapporten indikerar dock att enbart borttagning av farledsavgifterna i Sverige inte skulle påverka transportarbetets fördelning över trafikslagen nämnvärt.

Av rapporten framgår också att sjöfart är, i jämförelse med de andra trafikslagen, ett billigt trafikslag givet att man kan utnyttja skalfördelar i form av stora volymer och långa avstånd. För intermodala transportkedjor, som inkluderar sjöfart, krävs jämfört med en dörr-till-dörr-transport ett visst minimiavstånd så att kostnadsbesparingarna för undervägskostnaderna åtminstone kompenserar för omlastningskostnaderna i hamnarna.

Logistiska krav och egenskaper hos det transporterade godset är avgörande för valet av transportlösning. Sjötransporter är exempelvis intressanta för lågvärdigt gods som tillåter en lång transporttid och högvärdigt gods med stabila varuflöden. Vidare har sjöfarten komparativa fördelar för transporter av stora sändningar. Skalfördelarna innebär samtidigt att det kan vara svårt att upprätthålla många avgångar vilket bidrar till att sjöfart är ett relativt oflexibelt trafikslag.

Slutligen är avsändaren och mottagarens lokalisering och tillgång till sjötransporter via hamnar avgörande; ett start- eller slutmål nära eller vid en hamn gynnar sjötransporter.

I det digitala samhället förmedlas information inte bara genom skriven text – bilden och det visuella får en allt större betydelse. Den här utvecklingen påverkar förutsättningarna för hur barn lär sig läsa och skriva i skolan. Enligt forskare vid Högskolan Väst, dominerar den traditionella texten fortfarande undervisningen. Skolan behöver utveckla arbetsformer som lär barnen att arbeta med olika uttryck kring skrivande och läsande. Och det måste finnas utrymme för olika pedagogiska upplägg.

Ett forskningsprojekt vid Högskolan Väst studerar vilka utmaningar den här utvecklingen ställer på grundskolans undervisning. Forskarna har följt tre klasser i Västsverige från årskurs ett och under tre års tid. Klasserna har olika förutsättningar, både vad gäller tekniska hjälpmedel och socioekonomiska faktorer.

Forskningen har till stor del bedrivits i klassrummet genom observationer. Lärarna har också intervjuats och tillsammans med forskarna har de reflekterat kring undervisningsupplägg. Just reflektionen är en viktig del av forskningsupplägget då det handlar om forskning inom arbetsintegrerat lärande (AIL). Högskolan Väst har ett uppdrag från regeringen att utveckla denna typ av lärande.

Egen dator
Hur går då läs- och skrivinlärningen till i de olika klasserna? Ja, man kan konstatera att den ser olika ut. På en skola börjar man först med handskrivna texter och går sedan över till att jobba med datorn. Eleverna har en egen dator och ett eget konto så de kan spara sina dokument. Lärandet bygger på att eleverna fokuserar på en sak i taget. Textskapandet är till stor del skriftbaserat, vilket begränsar uttryckssätten men samtidigt tydliggörs den digitala utvecklingen.

Den andra skolan har många elever med andra modersmål än svenska. De har en annan pedagogik, här måste man ge barnen språket och fokus ligger på att kommunicera. Eleverna skriver digitalt redan från början, man väntar med handskrift. Eleverna delar dator och kan inte spara sina dokument.

– Pedagogerna arbetar multimodalt, dvs. eleverna kombinerar uttrycksformer som skrift och bild och man utgår ifrån bilden. Eleverna dokumenterar i bilder och återberättar muntligt, sedan skriver de och gör egna bilder. Det finns en hög acceptans för att fånga lärandet i flykten och göra avsteg från planeringen, säger Katarina Cederlund, doktorand i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande, vid Högskolan Väst.

Bilden är central
På den tredje skolan har eleverna en egen läsplatta. Pedagogerna börjar direkt digitalt med inlärningen. Texterna är också digitala, det finns en uppsjö av uppgifter. Bilden är central. Eleverna sparar sina texter och bilder på läsplattan. Språkinlärningen är helt integrerad med den digitala inlärningen. Eleverna ges redskap för att bli självständiga, reflekterande och ta ansvar för sitt lärande. Det finns en tilltro till elevernas förmåga.

– Det finns många rapporter om hur skolan ska arbeta, där ofta siktet är inställt på att likrikta undervisningen. Vi vill visa att man kan jobba på olika sätt. Elever har olika behov, de tekniska förutsättningarna är olika och även pedagogernas agenda, säger Sylvana Sofkova Hashemi, docent i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst.

Skrivande dominerar

Samtidigt konstaterar hon att skrivandet fortsatt dominerar undervisningen i den svenska skolan. Det finns ingen gemensam grund för att jobba med olika uttryck. Hon konstaterar också att traditionell skrivpedagogik kan hindra utvecklingen av digitala och multimediala texter. Men när digitala verktyg används kan de vidga och utmana det traditionella synsättet.

Forskarna menar att man måste utveckla skrivundervisningen och metoder för att hantera de olika uttryckssätt som eleverna möter och skapar i skolan och utanför. Till exempel behöver eleverna utveckla sitt bildseende för att kunna använda bilder i kommunikationen.

– Det handlar om att fundera på vilka kompetenser som behövs i framtiden för skrivande och kunskapande och hur detta kan återspeglas i klassrummet, säger Sylvana.

Kontakt: Sylvana Sofkova Hashemi, tel: 070-763 29 30, e-post: sylvana.sofkova-hashemi@hv.se

Det finns bara möjlighet att rymma ett visst antal tåg i det svenska järnvägssystemet. Trafikverket fördelar därför kapaciteten på spåren mellan operatörer i en årlig tilldelningsprocess. För tågplan 2014 lämnade fyra operatörer in ansökningar om långväga snabbtågstrafik på sträckan Göteborg–Stockholm. Forskare på VTI har intervjuat tre av dessa för att se hur de upplevde kapacitetsprocessen och för att få deras syn på eventuella etableringshinder som kan föreligga på järnvägsmarknaden.

– De två operatörer som utmanar SJ upplever inte att dagens kapacitetstilldelningsprocess lever upp till kravet på konkurrensneutralitet och icke-diskriminering. Båda ser behov av en mer synlig process, med prioriteringskriterier som ger ett mer förutsägbart utfall. Dessutom önskas att Trafikverket i större utsträckning tar datoriserade verktyg till hjälp så att tilldelningen kan genomföras effektivare, säger Joakim Ahlberg, forskare på VTI.

Operatörernas kommentarer visar också att processen med kapacitetstilldelning innehåller ett stort mått av frivillig samordning för att lösa konflikter kring de tåglägen som flera operatörer söker. Detta innebar att operatörerna under slutet av sommaren 2013 sinsemellan samordnade sina önskemål och på så sätt kom överens om vem som fick vilka tåglägen. Tack vare att ingen aktör på den aktuella delmarknaden utestängdes, och beroende på att risken bedöms som liten för att priskonkurrensen på marknaden i detta fall skulle hämmas, finns inga uppenbara belägg för att detta strider mot konkurrenslagstiftningen. Överenskommelsen innebar dock att lösningen gjordes på bekostnad av regionaltågs- och pendeltågsmarknaderna, vars operatörer inte deltog i samordningen.

– En annan begränsning utgörs enligt de nya operatörerna av tillgången till depåer och uppställningsplatser. Antalet anläggningar är få och aktören Jernhusen har en monopolliknande ställning. Eftersom det är förknippat med stora kostnader att bygga i egen regi ses detta som en försvårande omständighet för nya operatörer, säger Anna Johansson, utredare på VTI.

En annan viktig faktor som lyfts fram är möjligheterna för nya operatörer att samarbeta med SJ om biljettförsäljning via SJ:s webbplats. Det är fullt möjligt för nya operatörer att bygga upp sina egna försäljningskanaler, men som konsumentbeteendet ser ut i dagsläget uppger de utmanande operatörerna att det är avgörande att även kunna sälja sina biljetter via SJ:s webbplats.

Linnéa Stenliden, nybliven doktor i pedagogiskt arbete, var med och utvecklade ett visuellt dataverktyg, Statistics eXplorer platform, i samarbete med NCVA, Nationellt centrum för visuell analys. Verktyget ger lärare tillgång till officiella databaser och möjlighet att välja ut relevant data och presentera information för eleverna i form av s k vislets, visuella interaktiva berättelser.<br />Verktyget testades på lärare och elever i årskurserna 4-6, i samhällsorienterande ämnen. Och det befanns fungera.

– Verktyget är komplext för eleverna, säger Linnéa Stenliden, med många olika aspekter som de ska ta hänsyn till. Men de hanterar det. Jag var imponerad av hur snabbt de greppade det.

Men, fortsätter hon:

– Så fort de nuddar vid förståelsen av problemet de arbetar med så kommer pennan fram och de ska snabbt skriva ner ett svar. De ger sig inte tid att fundera, analysera och fördjupa sin förståelse. De har bråttom att prestera ett skriftligt svar.

Det här beror på hur eleverna har uppfattat vad som krävs av dem i skolan, är Linnéa Stenlidens slutsats. Bland skolans redovisningsformer intar skriven text en central position. Eleverna ska producera skriftliga svar på frågor, och ju snabbare man är, desto bättre. Och det kan bli problematiskt när datainhämtningen sker visuellt:

– Elevernas underlag är komplext och där finns ofta ingen text, inget att läsa. Det förhindrar visserligen svar baserade på copy-and-paste, som ju är ett vanligt problem i dessa google-tider. Det här alternativet till informationsinhämtning skapar en helt annan utgångspunkt än att söka fritt på google.<br />Men kunskapen blir fortfarande ytlig. En alternativ redovisning skulle kunna vara att eleverna redovisar i form av en databild, en skärmdump och att läraren lyssnar på elevernas analytiska resonemang, som då inte utgår ifrån något de först skrivit ner.

Lärandet i samhällsorienterande ämnen blir lidande av dagens lärkultur, där konkurrens, individualism och redovisningsplikt står i centrum, skriver Linnéa Stenliden. Hon efterlyser mer stöd till lärare för förståelse av det specifika med att arbeta med skärmbaserad visuell information och behovet av att styra undervisningen mot tid för muntlig diskussion, och tillåta redovisning av analytiska resonemang för att skapa fördjupad förståelse.

–  Man måste också kunna ge utrymme för vaga resonemang där inga säkra svar ges, avslutar hon. Det är inte alltid så tydligt vad som är rätt och vad som är fel. Det är en process att analysera.

Linnéa Stenliden disputerade den 13 juni. Avhandlingen heter ”Visual Storytelling Interacting in School. Learning Conditions in the Social Science Classroom” .