I doktorsavhandlingen ”Välfärdssektorn – en arena för makt och motstånd. Studier av sjukvård och hemtjänst” har Mona Andersson, forskare inom industriell ekonomi och organisation vid MDH, granskat vad som i praktiken händer när ett ekonomiskt administrativt ideal som anger ramar, möter den kunskap och de rutiner som bygger på medarbetarnas omsorgsideal ute i verksamheten.

– Min forskning visar att medarbetarna ute i verksamheten kan handla annorlunda och uppvisa motstånd i interaktionerna med sina överordnade, de är inte så passiva som styrningsidealet utgår från. Men då de inte har en absolut frihet att agera som de vill kommer de ändå att begränsas av den auktoritativa makten, eftersom det är den som avgör vilka resurser som verksamheten tilldelas, säger Mona Andersson, ekonomie doktor vid MDH.

Det empiriska materialet i avhandlingen består av två studier; dels en studie inom hemtjänsten, som är en delstudie inom ett samverkansprojekt där arbetsförhållanden, kostnader och omsorgskvalitet har undersökts i två kommuner, dels ett vårdkedjeprojekt där syftet varit att bidra med kunskaper kring hur ett förändringsarbete har bedrivits för att främja utvecklingen av en gränslös vårdkedja mellan primärvård, kommunal vård och slutenvård på ett sjukhus.

I hemtjänststudien undersöks hur samspelet mellan den lokala verksamheten och det ekonomiskt administrativa ideal som anger ramar och villkor för hur arbetet skall utföras, tar sig uttryck vid tre kritiska händelser inom den kommunala hemtjänsten:

1) När kommunen inför en valfrihetsmodell, som innebär att det ska råda konkurrens mellan olika utförare, det vill säga den kommunala hemtjänsten får konkurrens av privata utförare.

2) När ersättningsnivåer reduceras för brukare som behöver många timmar per månad för vård och omsorg.

3) När den årliga utvärderingen av hemtjänstens insatser via en brukarenkät äger rum.

Vid samtliga dessa händelser förväntas enhetscheferna och dess personal följa den politiska ledningens förändrade strukturella krav och regler.

Inom hemtjänstenheterna finns etablerad kunskap och rutiner hos medarbetarna som bygger på ett omsorgsideal. Det ekonomiskt administrativa idealet utgår från ett hierarkiskt perspektiv där mål och mätetal kopplas till budgetar, aktiviteter och standarder och där beslutsfattandet är frikopplat från själva utförandet av arbetet. Genom denna särkoppling kan arbetet tydligare mätas, övervakas och effektiviseras och på så sätt hålla de anställda ansvariga för sina handlingar och uppnådda resultat.

– De anställda ses som kuggar i ett maskineri snarare än som insiktsfulla och engagerade medarbetare. De tilldelas därför en undanskymd plats i det ramverk som det ekonomiskt administrativa styridealet innebär. Detta ideal utgör en hörnsten i det som kallas för New Public Management (NPM) och som har det privata näringslivet som förebild vad gäller ledning, styrning och kontroll av en verksamhet. Men jag kan visa att medarbetarna ute i verksamheten försöker och vill göra annorlunda, vilket innebär att de inte alltid utgör ett redskap i den styrandes hand, säger Mona Andersson.

Mona Andersson disputerade med sin doktorsavhandling i industriell ekonomi och organisation torsdag 12 juni vid Mälardalens högskola i Västerås. Avhandlingen: ”Välfärdssektorn en arena för makt och motstånd. Studier av sjukvård och hemtjänst”.

– Vid bipolär depression är stressystemet ofta överaktiverat, vilket innebär att drabbade personer uppvisar förhöjda kortisolnivåer i blodet. Det vi visar nu är att både över- och underaktivitet i stressystemet, med förhöjda respektive sänkta kortisolnivåer, kan försämra den psykiska hälsan i form av depressioner och låg livskvalitet hos dessa patienter, säger Martin Maripuu, doktorand vid institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri, Umeå universitet, samt läkare vid psykiatriska kliniken, Östersunds sjukhus.

Bipolär sjukdom är en livslång sjukdom som ger återkommande episoder av både manier och depressioner. Stress är en välkänd utlösande faktor för dessa episoder och episoderna medför också i sig själva mycket stress.

Ett av kroppens viktigaste stress system kallas HPA-axeln. Detta system reglerar produktionen och nivåerna av det livsviktiga stresshormonet kortisol. Kortisol är ett hormon som alla behöver i vardagen för att kunna klara av olika stressande situationer, exempelvis vid smärta, sjukdom och stress i arbetet.

Stress ger en överaktivitet i stressystemet, vilket leder till förhöjda nivåer av kortisol. Om stresspåslaget är långvarigt tros det också kunna leda till underaktivitet i stressystemet, med låga kortisolnivåer som följd.

Vid bipolär depression har man tidigare visat att stressystemet ofta är överaktiverat. För att undersöka sambandet mellan kortisolnivåer och depressioner hos dessa patienter har forskarna vid Umeå universitet genomfört en studie med 145 patienter, som har bipolär sjukdom, samt 145 personer i en kontrollgrupp. Forskarna mätte kortisolnivåerna hos deltagarna, både under normala förhållanden och efter det att deltagarna hade genomfört ett så kallat dexamethasone suppressions test, som kan användas för att upptäcka tidiga avvikelser i stressystemet.

Resultaten från studien visar att drygt hälften av de patienter med bipolär sjukdom som hade höga, respektive låga nivåer av kortisol i blodet, även hade en depression. Depression var dessutom nästan dubbelt så vanligt hos dem som hade höga kortisolnivåer och hos dem som hade låga kortisolnivåer, jämfört med dem som hade normala nivåer av hormonet i blodet. Förekomst av låg livskvalitet var sex gånger vanligare i gruppen med låga kortisolnivåer och nästan fem gånger vanligare bland de med höga kortisolnivåer, jämfört med de som uppvisade normal aktivitet i stressystemet.

Studien visar vidare att de personer som hade låga kortisolnivåer i genomsnitt hade haft sin sjukdom längre än de med höga kortisolnivåer, vilket kan tolkas som att kronisk stress vid bipolär sjukdom kan leda till en ”utmattning” av stressystemet med sänkta kortisolnivåer som följd. Forskarna tror även att de låga kortisolnivåerna, när de väl utvecklats, kan bidra till ett mer kroniskt, manifest tillstånd av sjukdomen.

– Det här är viktiga resultat som i framtiden kan bidra till en bättre och mer personligt skräddarsydd behandling av patienter med bipolär sjukdom. Resultaten kan i förlängningen också leda till utveckling av nya läkemedel som verkar genom att normalisera stressystemet och kortisolnivåerna, säger Martin Maripuu.

Rikard Unelius har tillsammans med forskare vid Plant & Food Research i Nya Zeeland jobbat för att identifiera nya sätt att kunna kontrollera getingar i de milsvida bergsbok-skogarna. Getingarna har där haft en förödande effekt på den inhemska insekts- och fågelfaunan. Genombrottet kom dock i samband med att två av medlemmarna i forskningsteamet var ute på en fiskeexpedition.

– Vi lade märke till att getingarna var väldigt förtjusta i de grönläppade musslor vi använde som fiskbete, berättar Rikard Unelius. Och för forskare är det då självklart att man blir intresserad och frågar sig varför.

Forskningsteamet undersökte den lukt som produceras av musslorna och kunde identifiera en mix av sammansättningar som visade sig väldigt attraktiva för getingarna. Enligt teamet kommer dessa sammansättningar kunna utgöra grunden för en helt ny generation av metoder för att kontrollera getingar.

– Vi har nu fått ett väldigt bra lockbete för getingar som faktiskt inte luktar illa, fortsätter Rikard. Nästa steg för att förhindra den ekologiska katastrof som just nu pågår i Nya Zeelands bergskogar är att hitta ett sätt att använda lockbetet för att få getingarna att bära hem ett svagverkande gift till drottningen.

Forskningsresultaten har publicerats i Journal of Applied Entomology och forskningen finansierades av Ministry of Business, Innovation and Employment i Nya Zeeland.

Resultaten visar att effekter av miljöförändringar såsom dammbyggen, eller införsel av nya arter, kan fortplanta sig i näringsvävarna.

När nybyggare i Connecticut byggde fördämningar i vissa vattenleder blev följden att många sjöar som tidigare haft kontakt med havet blev avskurna. Många bestånd av arten gumsill (”alewife”) som tidigare vandrat mellan sjöarna och havet varje år blev därmed innestängda i sjöarna året runt, vilket i sin tur har lett till snabba evolutionära förändringar. De stora djurplankton som vandrande gumsill normalt livnär sig på i sjöarna försvann när fisken blev kvar i vattnen året om, och dagens instängda gumsillsbestånd har förändrats genetiskt och är nu morfologiskt anpassade till att leva på betydligt mindre plankton: fiskarna är mindre, och de har annorlunda gälräfständer.

Nu har Magnus Huss från SLU, tillsammans med David Post och hans kollegor vid Yale University, visat att de förändringar i djurplanktonsamhället som gumsillen har orsakat i sjöar avskurna från havet, också har drivit fram parallella anpassningar hos en konkurrent i dessa sjöar – den blågälade solabborren (”bluegill”). Även hos denna art har det utvecklats en variant som är bättre anpassad till att livnära sig på små djurplankton.

– Vår studie ger belägg för att snabba evolutionära förändringar hos en art (t.ex. gumsill) kan fortplanta sig genom födovävarna och påverka konkurrerande arter, säger Magnus Huss.

– Att två konkurrerande arter utvecklar samma typ av anpassning till en förändrad födotillgång, i stället för att utvecklas i var sin riktning, är dessutom inte vad man normalt förväntar sig, berättar Magnus Huss.

Resultaten, som publicerats i Proceedings of the Royal Society B, visar att det är viktigt att ta hänsyn både till samspelet mellan olika arter i näringsvävarna och till evolutionära förändringar, när man utvärderar effekter av olika typer av förändringar i miljön, såsom dammbyggen och introduktioner av nya arter.

Artikeln: Huss M, Howeth JG, Osterman JI, Post DM. 2014. Intraspecific phenotypic variation among alewife populations drives parallel phenotypic shifts in bluegill. Proc. R. Soc. B 20140275.

I en artikel i IEEE Transactions on Biomedical Engineering presenterar forskare från Chalmers, Sahlgrenska akademin och Sahlgrenska Universitetsjukhuset resultaten från de inledande patientstudierna som avslutades förra året. I studien ingår 45 patienter och resultaten visar att tekniken med stor säkerhet kan skilja propp från blödning hos akuta strokepatienter.

Strokefindern placeras på patientens huvud och undersöker hjärnvävnaden med hjälp av mikrovågor. Signalerna tolkas av systemet för att avgöra om stroke-skadan är orsakad av en blodpropp eller blödning.

– Resultaten av denna studie visar att vi kommer kunna mångdubbla antalet strokepatienter som får optimal behandling när instrumentet ställer diagnos redan i ambulans, säger Mikael Persson, professor i medicinsk teknik på Chalmers. Att vi kan utesluta blödning redan i ambulans är ett stort framsteg som kommer att vara till stor nytta inom den akuta strokevården. Minst lika spännande är den möjliga tillämpningen inom traumavården.

De inledande patientstudierna har genomförts på sjukhus, men i höst kommer forskargrupperna från Chalmers och Sahlgrenska akademin testa en mobil strokehjälm på patienter i ambulans.

– Att redan i ambulansen kunna diagnostisera och inleda behandling av strokepatienter är vår målsättning med Strokefinder, säger Mikael Elam, professor i klinisk neurofysiologi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Eftersom tiden är en kritisk faktor vad gäller strokebehandling kan användningen av instrumentet leda till färre eller mindre omfattande skador hos patienterna. Det i sin tur kan förkorta vårdtiderna, minska behovet av rehabilitering och ge en mängd andra goda följdeffekter för både patienten och sjukvården.

Idag bedrivs studier med Strokefinder på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Södra Älvsborgs Sjukhus i Borås. Forskningen sker i nära samarbete mellan Chalmers, Sahlgrenska akademin, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Södra Älvsborgs sjukhus, samt Medtech West, som är en plattform för medicinteknisk FoU-samverkan med lokaler på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

En ny produkt, baserad på resultaten från den presenterade studien, har tagits fram och ytterligare studier kommer att genomföras i flera länder inför ett CE-godkännande som Medfield Diagnostics, ett avknoppningsföretag från Chalmers, räknar med ska bli klart senare under året. 

Artikeln Microwave-based stroke diagnosis making global pre-hospital thrombolytic treatment possible publicerades nyligen i tidskriften IEEE Transactions on Biomedical Engineering.

Amerikanska forskare utvecklade för några år sedan en molekyl kallad JQ1, som genom att stänga av den kända cancergenen MYC hade förmågan att få cancerceller att sluta dela sig.

Upptäckten betecknades som ett viktigt genombrott. Problemet var att JQ1 inte fungerade optimalt i djurförsök, vilket gjort att behandlingen inte har kunnat testas på cancerpatienter.

Docent Jonas Nilsson och hans forskargrupp vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu via ett kanadensiskt samarbete tagit fram en ny molekyl kallad RVX2135, som testats på möss med MYC-driven lymfkörtelcancer.

Studien, som publiceras i ansedda tidskriften PNAS, visar att den nya molekylen både får odlade cancerceller att sluta dela sig och tumörer att dö, vilket ledde till att mössen överlevde sin cancersjukdom längre.

– Vår hypotes var att den nya molekylen kunde stänga av MYC-genen. Men överraskande nog visar våra fördjupade studier att vare sig JQ1-molekylen eller RVX2135-molekylen har den förmågan. Det visar att verkningsmekanismen sannolikt inte är så enkel som man tidigare trott, säger Jonas Nilsson, forskningsledare vid Sahlgrenska Cancer Center.

Göteborgsforskarna upptäckte också att RVX2135-molekylen aktiverar samma gener som aktiveras av så kallade HDAC-hämmare, vilka redan idag används i cancerläkemedel. Forskarna testade då HDAC-hämmare tillsammans med de aktuella molekylerna – en kombination som visade sig förlänga överlevnaden hos möss med lymfkörtelcancer.

– Genom att ge mössen RVX2135 kunde vi dessutom reducera dosen av HDAC-hämmare, och på så sätt minska biverkningarna. Vi ser detta som ett genombrott i den fortsatta kliniska utvecklingen av den här typen av behandlingar, säger Jonas Nilsson.

Tillsammans med kirurger och onkologer på Sahlgrenska Universitetssjukhuset har Jonas Nilsson nu startat Sahlgrenska Translational Melanoma Group, som ska undersöka om behandlingen även kan fungera mot malignt melanom.

– Det blir en utmaning, men vi anser att det finns goda förutsättningar för att det ska fungera, säger Jonas Nilsson.

Artikeln BET and HDAC inhibitors induce similar genes and biological effects and synergize to kill in Myc-induced murine lymphoma publiceras online i Proceedings of the National Academy of Sciences den 16 juni.

Järnbrist är den vanligaste bristsjukdomen i världen, särskilt bland kvinnor. Obehandlad kan järnbristen leda till blodbrist, vilket i sin tur medför sänkt prestationsförmåga.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har i en studie undersökt 28 svenska, kvinnliga elitfotbollsspelare på landslagsnivå och kan visa att fler än hälften av dem, 55 procent, har järnbrist medan ungefär var tredje lider av blodbrist.

I en parallell studie med elitidrottande och icke-idrottande unga kvinnor på idrottsgymnasium upptäckte forskarna att järnnivåerna var likvärdiga hos de båda grupperna. Det är anmärkningsvärt eftersom elitidrottare både har en bättre kost och menstruerar mindre – två faktorer som normalt skulle leda till en bättre järnnivå.

– Vi kan i våra studier se att elitidrottarna oftare äter frukost och har fler måltider per dag. Det fanns också en signifikant skillnad i menstruation mätt som antal blödningsdagar och blodvolym. Att idrottskvinnorna trots det har lika låga järnnivåer som icke-idrottande kvinnor tyder på att det finns andra faktorer som påverkar elitidrottarnas järnbalans, säger doktoranden Göran Sandström som presenterar rönen i sin avhandling.

Göteborgsforskarnas teori är att elitidrottarnas järnbrist beror på att hård fysisk träning utlöser en inflammatorisk reaktion i kroppen. Reaktionen får det järnreglerande hormonet hepcidin att öka i förekomst, vilket gör att järnupptaget i tarmen blockeras och att järnbrist uppstår.

– Våra undersökningar visar att det finns en signifikant skillnad i hepcidin-nivåerna mellan idrottande och icke-idrottande unga kvinnor. Det förefaller alltså som om fysisk träning i sig kan påverka kroppens järnomsättning, säger Göran Sandström – som hoppas att avhandlingens rön ska ge ett bättre underlag för läkare som möter järnbrist hos såväl idrottande som icke-idrottande kvinnor.

Avhandlingen Iron Deficiency in Female Adolescent Athletes – Prevalence, Mechanisms and Diagnostics försvarades vid en disputation den 12 juni.

Tidningen SVAvet utges av SVA och skildrar aktuell verksamhet vid den veterinärmedicinska expertmyndigheten. Nummer 2/2014 utkommer denna vecka och skriver, förutom om gatuhundar, om olika sjukdomar som kan drabba hästar, hundar och katter samt papegojor.

Infektiös anemi kan leda till akuta dödsfall hos hästar som drabbas. Hästar som överlever blir dessutom livslånga smittbärare. Luftvägssjukdomen kvarka är både allvarlig och smittsam. I en del fall övergår symptomen i en kronisk infektion hos smittade hästar. Många studier visar att det är svårt att ställa diagnos med provtagning, men modern teknik som utvecklats vid SVA har ökat träffsäkerheten.

SVA hjälper travsporten med att avslöja dopade hästar. Detta är viktigt inte bara för att minska risken för att tävlingsresultaten påverkas utan också av djurskyddsskäl. Nyligen fick SVA 1,7 miljoner kronor för att utveckla nya analysmetoder för dopningssubstanser. Studier vid SVA visar att en svamp kan bidra till att avslöja doping, och även till att utveckla nya läkemedel utan biverkningar.

Vilken betydelse lindriga luftvägsinfektioner har för travhästars prestationer, studerar en doktorand vid SVA. Dessa sjukdomar betraktas som ett gissel inom travsporten.

Fransk hjärtmask är en parasit som kan orsaka allvarlig sjukdom för hundar. Masken har på senare år påträffats på olika håll i landet. Om detta skrev SVAvet i föregående nummer. I det nya numret redovisas ett aktuellt fall i Sverige.

Exempel på andra intressanta artiklar är ”Cirkulationsrubbning ofta orsak till plötslig död hos sällskapsdjur”, ”Papegojsjuka orsakas av tålig bakterie” och ”Salmonella tycks öka hos katter”.

Prenumeration på SVAvet är kostnadsfri och kan göras via SVA:s webbplats. Tidningen hittar du där även i digital form, som nedladdningsbar pdf-fil.

Doktoranden Thomas Wimark på kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet har undersökt homosexuellas boende- och migrationsmönster.

– De flesta tror att det är lättare för homosexuella att bo i storstaden medan livet i småstaden är oförenligt med att vara gay. Även om samhället har förändrats otroligt mycket lever den här bilden kvar. Småstäder blir förknippade med bakåtsträvande. Det sporrade mig att undersöka varför och hur homosexuella verkligen flyttar, säger Thomas Wimark.

Thomas Wimarks studie visar att homosexuellas tendens till att vara koncentrerade till storstäder är starkare än för heterosexuella. Ensamstående manliga homosexuella har den starkaste tendensen till att bo i storstäderna medan de som lever med en eller flera partners har en mer varierad boendekoncentration. Ännu större skillnad är det mellan manliga och kvinnliga homosexuella där kvinnor inte söker sig till storstäder i lika hög grad. Det märks exempelvis i en rankinglista över de städer med starkast koncentration av lesbiska där Umeå kommun kvalar in som topp tre på rankningen trots att kommunen inte är en storstad.

– Detta kan tyda på att personer i vår närhet gör oss mindre benägna att flytta. När vi får en partner är vi helt plötsligt två som ska besluta om en flytt och det är klart mycket mer omständigt. Samtidigt vet vi att lesbiska i större utsträckning har barn som gör flyttningar mer komplicerade. När våra liv länkas samman till större enheter så flyttar vi mindre över långa avstånd, menar Thomas Wimark.

Thomas Wimark har även undersökt homosexuellas motiv till att flytta. I en intervjustudie genomförd i Malmö fann han orsaker till storstädernas boendekoncentration. Många av de äldre intervjupersonernas livshistorier tenderar att följa det typiska flytta-till-storstaden mönstret känt från populärkulturen.

– Det är inte förvånande eftersom dessa generationer växt upp under en tid med lite samhälleligt stöd och med mycket diskriminering. Mer intressant är den yngre generationen som gör en tydligare distinktion mellan identitetsskapande och storstaden. De söker snarare storstadens anda och möjligheter. Det tyder på att unga homosexuella resonerar på samma sätt som heterosexuella unga, säger Thomas Wimark.

FAKTA
Thomas Wimark disputerade med avhandlingen ”Beyond Bright City Lights: The Migration Patterns of Gay Men and Lesbians” den 5 juni.

I samverkan med Region Skåne genomfördes under 2013–2014 en nydanande studie vid Högskolan Kristianstad. Istället för att utgå från negativa aspekter, som stress och symtom, har forskarna tagit fasta på positiva, så kallade salutogena, hälso- och arbetsfaktorer för att kunna utveckla arbetsmiljön i en positiv riktning. Det är första gången den här typen av studier görs inom primärvården.

– Vi sökte kunskap om det positiva i primärvården, det vill säga de resurser och möjligheter som fanns i organisation och bland medarbetare. Med en sådan kunskap i bagaget kan det vara möjligt att arbeta med positiva förtecken för att stärka primärvården, säger Göran Ejlertsson, professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad

Samtliga 26 vårdcentraler, offentliga såväl som privata, i nordöstra Skåne deltog i studien. En förstudie, med gruppintervjuer vid några vårdcentraler, låg till grund för utveckling av ett frågeformulär som alla anställda under hösten fick möjlighet att besvara. 

– Genom en väl genomförd datainsamling hamnade svarsfrekvensen på imponerande 84 procent, säger Ingemar Andersson, allmänläkare och bitr. professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Det fanns stora individuella variationer mellan de olika vårdcentralerna. Resultatet pekade på viktiga positiva områden som återhämtning, balans mellan arbete och privatliv, upplevelsen av energi på arbetet och att ha en tillgänglig chef.

Lina Ejlertsson, forskningsassistent, är den som främst varit ute på vårdcentralerna, både för att samla in data och för att diskutera de unika data som tagits fram för varje vårdcentral.

– Det har varit fantastiskt positiva reaktioner från personalen, både för att vi arbetar salutogent och för att vi återför resultaten, säger Lina.

– Den nyvunna kunskapen bör kunna omsättas i hälsoskapande arbete och bidra till positiva förändringar i en allt mer välfungerande primärvård. Flera möjliga åtgärder i salutogen riktning kan genomföras utan extra kostnader, vilket bör underlätta användningen av resultatet. Vår övertygelse är att kunskapen kan bidra till positiva förändringar för både personal och patienter, säger Bodil Heijbel, med dr. och allmänläkare, Region Skåne.

FAKTA
Forskarteamet består av: Bodil Heijbel, med dr., distriktsläkare vid Region Skåne, Göran Ejlertsson, professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad, Lina Ejlertsson, forskningsassistent vid Högskolan Kristianstad och Ingemar Andersson, biträdande professor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Mobility for Growth förstärker möjligheterna till forskarmeritering genom finansiering av internationell mobilitet. Programmet riktar sig till forskare inom svensk industri samt internationell akademi och industri.

– Det handlar om att stärka tillgången på duktiga forskare som kan bli framtidens ledare vid företag, forskningsinstitut, universitet, högskolor och centrumbildningar. Det är viktigt för Sveriges framtida utveckling, säger Erik Litborn, som är ansvarig för programmet på VINNOVA.

Över 100 forskare beräknas under 2013-2017 få möjlighet till vidare forskarmeritering baserat på strategiska internationella samarbeten. Inledningsvis satsas 225 miljoner kronor, varav 125 miljoner från VINNOVA och knappt 100 miljoner från EU-kommissionen.

VINNOVA finansierar upp till halva forskarlönen och kostnader för mobiliteten under högst tre år. Forskarens arbetsgivare finansierar resten av lönen.

I denna tredje omgång får tretton forskare finansiering för att jobba i en ledande forskningsmiljö:
Thomas Kroneis – Göteborgs universitet och Medical University of Graz, Österrike samt TATAA Biocenter, Sverige och Gilupi GmbH, Tyskland

Natasa Sladoje – Centre for Image Analysis, Uppsala universitet och University of Novi Sad, Serbien samt Vironova AB

Maria del Carmen Reguera Rodriguez – Lunds universitet och University of Birmingham, England

Johan Svenson – SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB och University of Tromsø, Norge samt Linnaeus University Centre for Biomaterials Chemistry, Sverige

Ola Nilsson – Karolinska institutet och National Institutes of Health, USA

Nicolas Pichaud – Göteborgs universitet och Université du Québec à Rimouski, Kanada

Maria Dimarogona – Sveriges lantbruksuniversitet och National Technical University of Athens, Grekland

Lorenz Roth – Kungliga tekniska högskolan och Southwest Research Institute, USA

Athanasios Giannetsos – Kungliga tekniska högskolan och Renault, Frankrike

Daniel Forsberg – SECTRA AB och Case Western Reserve University, USA

Stefan Bergquist – Volvo Technology AB och University of California, USA

Sofia Stensson – SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut AB och University of California, USA samt Lawrence Berkeley National Laboratory, USA

Astrid Linder – Statens väg- och transportforskningsinstitut och Monash University, Australien

Programmet förstärker även möjligheterna till forskarmeritering för forskare inom områden med behov av bättre könsbalans på senior nivå. Meriteringen sker i internationella samarbetsprojekt mellan näringsliv, forskningsinstitut, akademi och/eller offentliga parter.

Doktoranden Hanna Gyllensten har i sin avhandling tagit hjälp av tre expertpaneler bestående av apotekare och läkare i öppen- och slutenvården. Enligt deras uppskattning drabbas mellan 50 och 60 procent av alla patienter som får vård i Sverige under ett år av läkemedelsrelaterad sjuklighet, innefattande biverkningar, förgiftningar, läkemedelsberoende, otillräckliga effekter av läkemedel och avsaknad av läkemedelsbehandling. Förutom ett stort enskilt lidande leder den läkemedelsrelaterade sjukligheten till direkta kostnader på mellan 4 000 och 10 000 kronor per patient och år. 

Tidigare studier och kostnadsberäkningar har i huvudsak fokuserat på inneliggande patienter. Men enligt expertpanelen uppstår en stor del av kostnaderna som läkemedelsrelaterad sjuklighet orsakar utanför sjukhusen. 

Göteborgsforskarna har också genomfört en enkät med 7 000 slumpvis utvalda vuxna svenskar, samt granskat patientjournaler hos ett urval av 5 000 svenskar. Enligt enkätstudien beräknas den läkemedelsrelaterade sjukligheten i Sverige leda till vårdkostnader på 12 miljarder per år; enligt journalgranskningen hamnar kostnaden på 19 miljarder kronor per år. Till det kommer ytterligare 130 respektive 380 miljoner kronor i kostnader för läkemedel.

– Patienter som drabbas av läkemedelsrelaterad sjuklighet har ofta upprepade vårdkontakter, både på grund av den läkemedelsrelateradesjukligheten och av andra orsaker. Genom att snabbare upptäcka och åtgärda läkemedelsrelaterad sjuklighet skulle vi både kunna minska lidandet för den enskilde och kostnaderna för samhället, säger Hanna Gyllensten, apotekare och forskare vid Sahlgrenska akademin.

Som exempel på åtgärder nämner Hanna Gyllensten rutinmässiga läkemedelsgenomgångar där patienten bättre får komma till tals, samt utbildningsinsatser för att få patienterna mer uppmärksamma på läkemedelsrelaterade besvär.

– Tyvärr finns väldigt lite forskning på hur man gör detta utanför sjukhus, vilket gör det problematiskt, säger hon.

FAKTA
Expertpanelstudierna genomfördes under 2010 med 29 apotekare, 11 öppenvårdsläkare och 8 slutenvårdsläkare. Studien av patientjournaler omfattade ett slumpmässigt urval om 4 970 vuxna i Östergötland under en tremånadersperiod 2008. Enkätstudien omfattar svar från 7 099 vuxna i ett slumpmässigt urval från den svenska befolkningen 2010.

Avhandlingens delstudier är en del av DRUMS-projektet (Drug-related morbidity in Sweden) som startade 2008 vid Nordic School of Public Health NHV i samarbete med Göteborgs universitet, Karolinska Institutet och Linköpings universitet.

Avhandlingen Economic impact of drug-related morbidity in Sweden – Estimated using experts’ opinion, medical records and self-reports försvaras vid en disputation den 23 maj.

Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/35203

I vissa områden längs Östersjöns kuster är gråsälsbeståndet så kraftigt att det är nästintill omöjligt att använda traditionella redskap i småskaligt torskfiske. Därför utvecklar SLU alternativa sälsäkra redskap. Ett alternativ till garnfiske efter torsk är burfiske, och nu hoppas SLU-forskare att torskburar med gröna, batteridrivna lampor inuti kan bli en lösning för drabbade fiskare. Problemet med burfiske har varit dålig effektivitet, men ny forskning visar att torskfångsterna kan öka med 80 procent om burarna förses med gröna lampor.

I takt med att sälbestånden har återhämtat sig längs Östersjöns kuster har fisket drabbats av ökande problem med skadade redskap och minskade fångster. Särskilt hårt utsatt är det småskaliga skärgårdsfisket. Ett sätt att samsas med sälen om torsken som föda är att fånga torsk i bur, men burar är betydligt mindre effektiva än t.ex. trålar. Att öka torskburarnas fångstförmåga är därför en nödvändighet om de ska kunna bli ett rimligt alternativ till andra redskap. Nu visar forskare från SLU:s institution för akvatiska resurser att gröna, batteridrivna lampor som monteras inne i burarna kan öka fångsterna med ca 80 procent.

– Ljusfiske har använts i hundratals år, säger Andreas Bryhn vid SLU i Öregrund. Metoden fungerar olika bra för olika fiskarter, och vi vet inte riktigt varför fiskar kan lockas till ljus. Kanske blir fiskarna helt enkelt nyfikna, eller så kanske födan blir mer synlig framför ljuskällan.

Att torsken använder synen för att hitta föda och att den har ögon som är särskilt känsliga för blågrönt och gulgrönt ljus kände forskarna till när de konstruerade de nya lampförsedda torskburarna. I ett experiment i Hanöbukten utanför Blekinge fick erfarna yrkesfiskare gröna lampor monterade i hälften av sina burar. Burar med och utan lampor användes sedan växelvis, på samma plats och vid samma tidpunkt, för att ge jämförbara resultat.

Lamporna påverkade inte fångsten av småtorsk, under det lagliga minimimåttet på 38 centimeter. Däremot var fångsten av torsk över minimimåttet 80 procent större i burar med gröna lampor jämfört med burar utan lampor.

– Att använda gröna lampor i burar borde alltså kunna öka torskfångsten för fiskare i områden där det finns mycket säl, säger Sara Königson vid SLU i Lysekil. Vårt samarbete med fiskare för att ta fram effektivare torskburar har varit lyckosamt, och vi kommer nu att fortsätta i mer sälrika vatten än Hanöbukten.

Studien är den första i världen som visar att just torsk kan fångas med ljuskällor. Tidigare studier har visat att ljusfiske kan användas för att fånga andra arter, såsom sill, makrill och ansjovis. Artikeln som beskriver studien har publicerats av tidskriften Fisheries Research.

FAKTA
Bryhn, A. C., Königson, S. J., Lunneryd, S-G and Bergenius, M. A. J., 2014. Green lamps as visual stimuli affect the catch efficiency of floating cod (Gadus morhua) pots in the Baltic Sea. Fisheries Research, 157: 187–192. http://dx.doi.org/10.1016/j.fishres.2014.04.012

Mer om skonsamma och sälsäkra fiskemetoder på institutionens hemsida. http://www.slu.se/sv/institutioner/akvatiska-resurser/forskning/skonsamma-fiskemetoder/

Programmerad celldöd (apoptos), sker hos högre organismer och är ett kontrollerat sätt att döda celler under utveckling, till exempel genom att fingrar och tår frigörs från varandra genom att cellerna i vävnaden mellan dem dör, eller ett sätt att rensa bort skadade celler från en vävnad. Den här självmordsprocessen aktiveras av en grupp proteiner som kallas kaspaser eller “celldödsprotein”.

Fick längre liv
Även encelliga organismer som jästsvampar har dessa celldödsproteiner, men man kan inte förklara varför dessa encelliga liv skulle ha nytta av ett självmordsprogram.

Men nu visar en forskargrupp vid Göteborgs universitet, ledd av professor Thomas Nyström, att det kaspas som finns i jäst jobbar till fördel för cellen snarare än aktiverar celldöd.

– Genom att öka mängden av detta kaspas så kunde man sakta ner cellernas åldrande och ge dem ett längre liv. Detta är intressant också mot bakgrund av att vissa studier tyder på att humana kaspaser besitter både beskyddande och celldödande funktioner. Om man skulle kunna styra dessa funktioner åt de ena eller andra hållet skulle man också, i teorin, kunna påverka cellers åldrande, säger Thomas Nyström vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi.

Bryter ner skadade proteiner
Thomas Nyströms forskargrupp, som består av Sandra Malmgren Hill, Xinxin Hao och Beidong Liu, har kunnat visa att kaspaset letar upp skadade proteiner som ansamlats under cellens livslängd och hjälper till att bryta ner dessa.

– Resultaten visar att ansamlingen av icke-funktionella proteiner är en betydande orsak till att celler åldras, och att en av cellens mekanismer för att hantera detta innefattar ett kaspas som tidigare ansetts ha en förödande effekt på cellens överlevnad när den blir gammal.

Resultaten öppnar för en förklaring om hur programmerad celldöd har utvecklats under evolutionens gång, där de celldödande kaspaser som finns i celler hos oss människor idag ursprungligen haft en beskyddande roll.

Artikelns titel: Life-span extension by a metacaspase in the yeast Saccharomyces cerevisiae

Läs mer: http://www.sciencemag.org/content/early/2014/05/21/science.1252634.abstract

– Ett viktigt mål är att undersöka hur man kan använda simulatorer i träning och utbildning av ambulanssjuksköterskor, säger Per Backlund, biträdande professor i datavetenskap vid Högskolan i Skövde och projektansvarig.

Målet med forskningsprojektet är att ”integrera etablerad forskning för att öka kunskapen om problem som prioriteras av det omgivande samhället” som det står i projektbeskrivningen. Konkret innebär detta att utveckla teknik och metoder för forskning inom spel- och simuleringsteknik för prehospital sjukvård samt för simulator- och spelbaserad träning inom samma område.

Tre viktiga parter samverkar i detta projekt; Högskolan i Skövde, som har kompentens inom simulatorteknik och metoder för simulatorträning samt bedriver forskning och utbildning inom Serious Games och simuleringsteknik. Högskolan i Borås, som driver specialistsjuksköterskeutbildning för ambulanssjuksökterskor och forskning inom prehospital sjukvård. Och inte minst ambulanssjukvården i Skaraborg, som har fackkunskaper samt fysiska och organisatoriska förutsättningar att vara värd för ett prehospitalt träningscenter.

– Det vi från Högskolan i Skövde bidrar med i projektet är kunskap kring simuleringsteknik och processmodellering, det vill säga hur man utvecklar arbetsprocesser, samt hur man skapar upplevelser. Våra forskningsmål är att göra studier på ambulanssjukvården, utveckla träning inom prehospital sjukvård samt att använda influenser från spelvärlden (Serious Games) för att lära oss mer om hur spel kan användas inom prehospital sjukvård, säger Per Backlund.

Forskningsprojektet blir användbart för Västra Götalandsregionen vid träning av ambulanspersonal. Allt sker på plats vid ambulanscentralen i Skövde; där finns simulatorer som skapar en verklig miljö med avancerad teknik, datorstyrda ”patienter” som svarar på tilltal – och så klart ambulanser. En övning blir på så vis väldigt verklighetstrogen.

– Högskolan i Borås bidrar med det som vi är duktiga på, nämligen prehospital akutsjukvård och det medicinska kunnandet. Vid en övning kan vi här träna ambulanspersonal i hela arbetssituationen från det att man blir utlarmad till mötet med patienten, ombordlastning och vård av patienten fram till sjukhuset där överlämning sker. Samarbetet skapar en verklig vinn-vinn-situation, säger Lars Lundberg, professor i professor i prehospital akutsjukvård vid Högskolan i Borås

Forskningsprojektet SAREK startade i januari 2014 är ett av sju projekt inom området informations- och kommunikationsteknik. Projektet utgör en del av det strategiska forskningssamarbete som finns mellan Högskolan i Skövde och Högskolan i Borås. Tillsammans håller de två lärosätena också ett seminarium på torsdagen under Almedalsveckan som heter ”Hur får Sverige mer konkurrenskraft för forskningspengarna?”. Läs mer om seminariet på www.his.se/almedalen2014 där seminariet också livestreameas.

Se film.



Storleken på metallpartiklar är avgörande för deras eventuella farlighet. Det har en forskare vid KTH kunnat konstatera. Stora och små partiklar har nämligen olika ytegenskaper fast de är av samma metall eller metallegering. Eftersom det är ytan som växelverkar med omgivningen kan forskningsresultatet medföra positiva effekter för samhället, särskilt de som har eller riskerar att drabbats av astma eller allergi.

Metallallergin ökar generellt bland befolkningen, och upp till 17 procent av Sveriges kvinnor har nickelallergi som är den vanligaste metallallergin. Det är metalljoner som frigörs från olika material, till exempel läder, färg eller mynt, som orsakar hudallergi. Metallallergin kan även leda till problem med metallimplantat. Utifrån kunskapen om detta så krävs det en större förståelse för hur metaller reagerar med sin omgivning.

Yolanda Hedberg är forskare på Kemiskolan vid KTH samt på Karolinska Institutet och har bland annat kommit fram till att metallers farlighet i partikelform främst är beroende av deras storlek och möjliga exponeringsvägar. Det är nämligen metallens gränssnitt mot omvärlden – det vill säga materialets yta – som spelar roll, och hur ytan förändras med storleken på partikeln.

Yolanda Hedberg har bland annat studerat partiklar av rostfritt stål.

– Olika typer av rostfritt stål är olika rostfria, kan man säga. Stålet beter sig på olika sätt över tid, och även beroende på vilken miljö stålet används. Vid nötning, förbränning, eller smältning så skapas metallpartiklar, och beroende på hur snabbt dessa kyls ner så får partikelytorna olika egenskaper, säger Yolanda Hedberg. 

Ett av ämnesområdena som Yolanda Hedberg är aktiv inom är nanotoxikologi, och forskningsresultaten är relevanta för alla som exempelvis fått rotfyllningar eller höftimplantat av kobolt-krom-legeringar eller exponerats av luft som innehåller partiklar från till exempel bilbromsar eller dubbdäck. Också yrkesgrupper som metallarbetare, låssmeder och snickare berörs, för att nämna några exempel.

– Partiklar som man andas in kan leda till astma, och i värsta fall cancer eftersom vissa partiklar kan åstadkomma en mutering av DNA, ett förstadium till cancer. Vi har även sett att partiklar av vissa material under en viss storlek kan transporteras genom cellmembran och döda celler, säger Yolanda Hedberg.

Hon tillägger att den vanliga kökskastrullen hemma inte utgör någon hälsofara, men säger samtidigt också att de vetenskapliga resultaten är relevanta för alla typer av metaller och metalliska partiklar.

– Legeringen kobolt-krom används väldigt ofta vid rotfyllningar, och är vanliga i höftimplantat. Vid en felaktig operation kan väldigt stor friktion/nötning mellan lederna uppstå, vilket leder till att partiklar frigörs. Det finns exempel på människor som temporärt blivit blinda och tappat talförmågan orsakat på grund av förgiftning av via legeringar av kobolt-krom, säger Yolanda Hedberg.

Hon säger också att hon talat med tandläkare som uttryckt en frustration över att det varit svårt att borra i just legeringar av kobolt-krom-legeringar, en handling hon inte rekommenderar någon att försöka sig på.

– Man måste förstå materialets egenskaper först innan man kan göra en riskbedömning, och så arbetar man tyvärr inte idag. När en del medicinforskare tror att de tittar på ett enda material så tittar de i själva verket på väldigt många material, ofta i form av legeringar eller blandade material. Rostfritt stål består ju till exempel av järn, krom, nickel och mangan, men har helt annorlunda egenskaper. Det är inte bara storleken som är viktigt för ytorna, även hur partiklarna bildas gör skillnad, säger Yolanda Hedberg.

Forskningen om olika materials hälsoaspekter fortsätter i samarbete med Karolinska Institutet, till exempel om kromgarvat läder. Denna forskning finansieras bland annat av Forte, internationella industriorganisationer och Astma- och Allergiförbundet. Målet är bland annat att ge vetenskapliga underlag för relevant lagstiftning. 

– Kemikalielagstiftning är bra, men om man inte vet vad som är farligt och varför, så leder den inte sällan fel, säger Yolanda Hedberg.

Forskningen har utförts inom ramen för ett stort tvärvetenskapligt och internationellt samarbete med bland annat det finska institutet för arbetshälsa (FIOH), Karolinska Institutet, det tyska Friedrich-Alexander universitet (FAU), det österrikiska tekniska universitet Wien, samt tillsammans med många internationella metallbranschorganisationer. Finansiering har erhållits via det tyska stipendieverket Cusanuswerk, olika internationella industriprojekt, Vetenskapsrådet, Formas och Jernkontoret.

Yolanda Hedberg har doktorerat på avdelningen för Yt- och korrosionsvetenskap vid Kemiskolan på KTH. Hennes avhandling har nyligen tilldelats två priser inom helt skilda områden: Akzo Nobels Nordiska Forskarpris – Nordic Prize for surface and colloid chemistry samt Electrochemical Society Morris Cohen award för bästa avhandling inom korrosionsområdet i internationell konkurrens.