1998 ändrades skolans läroplan och lekskolan, ”lekis”, försvann till förmån för förskoleklass. Det är en frivillig skolform som ska stimulera elevernas utveckling och lärande och förbereda dem för fortsatt utbildning. Förskolans pedagogik med lek och skapande ska dock fortfarande vara i fokus.

– Men barnen upplever förskolan som någonting mitt emellan förskola och grundskola, ”mellanklass kan man kalla det”, som ett av barnen som jag intervjuat säger, säger Lina Lago, doktorand vid Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier (ISV) vid Linköpings universitet.

Hon har undersökt övergången från förskoleklass till årskurs ett för att undersöka hur barnen ser på processen. Olika tidsaspekter är viktiga för att förstå övergången, dåtid, nutid och framtid, i synnerhet framtiden. Lärare och elever pratar om vad som kommer att hända, hur det kommer att bli.

– Barnen är införstådda med att förskoleklassen handlar om att de ska ”förberedas” för en annan typ av tillvaro i framtiden. Att de ska lära sig saker under förskoleklassåret som de måste kunna i skolan, säger Lina Lago.

I klasserna där Lina Lago gjorde sina deltagande observationer fanns barn som av olika skäl avvek i ålder, till exempel för att de fått gå om förskoleklass.

– Det gjorde att de andra barnen var extra medvetna om att det inte var säkert att man ”klarade” övergången till första klass. De visste att för att få börja första klass måste man kunna prata bra svenska, följa regler och sitta still. En pojke jämförde det med ett plattformsspel, där man måste klara av en bana, innan man fick tillträde till nästa.

Själva övergången mellan förskola och skola markeras sedan oftast väldigt tydligt. Barnen gör vissa test i slutet av vårterminen för att summera vad de kan, skolavslutningen firas med pompa och ståt och barnen får ett diplom för avklarad förskoleklass. Oftast känner barnen glädje och förväntan inför att få börja skolan.

– Men det är också tydligt att de redan ser på skolan som någonting jobbigare, allvarligare och svårare. De ska sitta still, lära sig saker, arbeta med ”tråkigare” saker, säger Lina Lago.

Det är förställningar som kommer från lärare och omgivning.

– Jag tror att alla har mycket att vinna på att istället försöka förmedla och förstärka förställningen om skolan som rolig och åtråvärd.

Lina Lago disputerade den 28 maj med avhandlingen ”Mellan klass kan man kalla det”. Om tid och meningsskapande vid övergången från förskoleklass till årskurs ett.

Doktoranden Lotta Olvegård har undersökt gymnasieelevers möten med lärobokstexter i historia i två steg. Först genom att språkligt analysera ett antal lärobokstexter i historia och sedan genom att samtala om innehåll och språk i några av texterna med elever i gymnasieskolans historieundervisning med svenska som första- respektive andraspråk.

På gymnasienivå förväntas elever i skolämnet historia kunna läsa texter kritiskt och analytiskt. Men för att kunna göra det måste de först förstå vad och vem texterna handlar om. Det visar sig vara svårt för andraspråkseleverna i Lotta Olvegårds studie.

– Resultaten visar att det inte bara är nyanlända elever utan även elever som gått flera år i svensk skola som inte har hunnit utvecklat det skolrelaterade språkbruk som krävs för att förstå det abstrakta språkbruket i lärobokstexterna, säger hon.

Eleverna måste ha ett relativt omfattande ordförråd för att kunna analysera komplexa språkliga strukturer och för att kunna tolka underförstådd information i texten, ett ordförråd som det tar lång tid att utveckla på ett andraspråk. Historieböcker är dessutom skrivna utifrån ett västvärldsperspektiv, och många historiska aktörer, platser och händelser tas för givna.

Vidare framställs händelser i det förgångna ofta som fakta, med stor plats för årtal och platser medan människor och handlingar kan vara svåra att identifiera då de döljs i abstrakta och komplexa språkliga strukturer. Samtliga dessa faktorer bidrar till att göra läsningen utmanande.

En av Lotta Olvegårds slutsatser är att andraspråksläsarnas svårigheter att förstå lärobokstexterna inte handlar om att eleverna är dåliga på svenska generellt. Svårigheterna handlar istället om att andraspråkseleverna av olika skäl inte haft möjlighet att utveckla det ofta mycket ämnesspecifika skolrelaterade språkbruk som präglar lärobokstexter i olika ämnen.

– För detta krävs en undervisning där både språk och ämnesinnehåll uppmärksammas i klassrummet, något som gynnar alla elever eftersom språket spelar en central roll för allt lärande i skolan.

Lotta Olvegård hoppas att resultaten i hennes avhandling ska leda till ökad kunskap om flerspråkiga elevers lärandesituation, inte minst i gymnasieskolans historieundervisning.

– Förhoppningsvis kan resultaten även bidra till en ökad insikt om vikten av att arbeta aktivt med skrivna texter även i gymnasieskolan och i samtliga skolämnen för att stödja läsförståelse och lärande för alla elever, säger hon.

Levande rollspel är en deltagarkultur som länge har pågått vid sidan av mer kända former av spelande, som exempelvis onlinespelet World of Warcraft. Ny forskning visar att lajv, som fenomenet populärt kallas, har rötter i många olika uttrycksformer och handlar mer om samarbete och starka upplevelser än om att vinna strider och poäng.

I en ny etnologisk avhandling av Erika Lundell vid Södertörns högskola och Stockholms universitet undersöks levande rollspel i Östersjöområdet. Hon disputerade den 10 juni.

Förkroppsligad fiktion och fiktionaliserade kroppar. Levande rollspel i Östersjöregionen. Det är titeln på Erika Lundells avhandling i etnologi.

Lajv kan liknas vid improviserad teater utan publik och utan manus. Deltagare tar roller och improviserar tillsammans ett skeende i en specifik värld, kanske en fantasyvärld à la Tolkien eller ett nutida drama som behandlar Europas flyktingpolitik.

– I min avhandling intresserar jag mig för hur lajv går till och vem som får spela vilken roll. Frågan om vad människor väljer när de till synes fritt kan iscensätta olika slags upplevelser intresserar mig. Därför valde jag att studera levande rollspel, säger Erika.

Hennes forskning bygger både på eget deltagande i olika sorters levande rollspel i flera länder samt på intervjuer och undersökningar av internetdiskussioner som handlar om lajv.

Avhandlingen visar att en viktig del av lajvandet är gemenskapen i upplevelsen tillsammans med andra.

– Jag ser lajv som en form av samarbetsinriktat berättande, säger Erika. Här är det också möjligt att spela roller som bryter mot vardagens normer om genus eller sexualitet. Ju längre ifrån normen, desto mer förarbete krävs.

Erika beskriver lajv som en händelse i tre delar: förarbetet, speldagarna och efterberättandet. Allt detta bildar tillsammans lajvhändelsen och alla delar är lika viktiga som själva speldagarna, menar hon.

Om etnologi
En etnolog studerar aktuella kultur- och samhällsfrågor och undersöker hur dessa förändras och kan förstås i sitt sammanhang både historiskt och i samtiden. Etnologer använder sig ofta av flera olika metoder och material i sin forskning.<br

Erika Lundell har genomfört sina doktorandstudier i etnologi vid Institutionen för historia och samtidsstudier och BEEGS/CBEES, Södertörns högskola, samt ämnet etnologi vid institutionen för etnologi, religionshistoria och genusvetenskap vid Stockholms universitet

Titeln är ”Förkroppsligad fiktion och fiktionaliserade kroppar. Levande rollspel i Östersjöregionen.”

Folkhögskolans roll är under förändring, det visar en avhandling från Linköpings universitet.

Folkhögskolorna associeras ofta med deras arbete att ge sina studenter ”en andra chans” till högskolebehörighet. Men från 1970-talet och framåt har folkhögskolornas kursutbud blivit viktiga drivhus för kulturella karriärsatsningar. På senare tid har utvecklingen gynnats av gymnasieskolans avreglering, som skapat fler estetiska grundutbildningar, och ett tilltagande intresse för musikeryrket.

– De musikaliska bildningsvägarna kan karaktäriseras som en pyramid, där en stor mängd ungdomar vill in. Men få antas vid de mest ansedda utbildningsprogrammen och ännu förre förmår överleva som yrkesmusiker, säger Erik Nylander, doktorand i pedagogik vid Linköpings universitet.

Hans avhandling, ”Skolning i jazz”, är den hitintills mest omfattande undersökningen som gjorts av folkhögskolornas musiklinjer och deras platser i det svenska utbildningslandskapet.

–  Folkhögskolornas musikkurser har fått en viktig roll. De har utvecklats till en form av ”intermediära” utbildningar, de förbinder musikundervisningen på kulturskolor, gymnasieskolor med högskoleprogrammen och arbetsmarknaden.

Bland musikutbildningarna på folkhögskolorna är jazzutbildningarna de som anses mest prestigefyllda. Och bland jazzutbildningarna finns i sin tur en hierarki, där Skurup och Fridhems jazzlinjer är de två dominerande aktörerna med högst söktryck.

–  Dessa utbildningar har en tydlig elitprofil och anses ligga i nivå med dem på Kungliga Musikhögskolan. Synen på folkhögskolan som en inkluderande institution utmanas, när man ser till de kulturella spetsutbildningarna och de hårda auditionerna, säger Erik Nylander.

En annan utvecklingstrend Erik Nylander visar på musikområdet är att andelen sökande till folkhögskolelinjer med klassisk musik sjunkit – samtidigt som jazzens utbildningsplatser blivit alltmer åtråvärda.

–  Jazzen har gjort en resa i genrehierarkin under 1900-talet. Från att ha betraktats som låg och kommersiell dansunderhållning, betraktas den nu som en högstående och ”finkulturell” genre.

De som söker och kommer in på jazzlinjerna ofta har en stor mängd ärvda och förvärvade tillgångar hemifrån av ekonomisk, kulturell och musikalisk art.

–  Både jazzintresset och urvalet till dessa elitutbildningar har en slagsida mot unga män ur över- eller medelklass med stora mängder kulturellt kapital.

Erik Nylander disputerade den 2 juni 2014 med avhandlingen ”Skolning i jazz. Värde, selektion och studiekarriär vid folkhögskolornas musiklinjer”.

Det var i samband med det senaste utbrottet av fågelinfluensan som Lars Skog dels förstod att det är viktigt att kunna studera pandemiers spridning och dels hur viktig förståelse för detta ämne är för samhället.

Det var då han på nytt tog upp sina doktorandstudier vid KTH efter en längre tids paus.

Resultatet blev en metod som exempelvis läkare kan använda sig av för att förstå så väl gamla pandemier som nya.

– Min forskning visar att det inte behöver vara så krångligt för doktorer och epidemiologer att använda teknik för visualisera sjukdomars geografiska spridning över en tidsperiod, säger Lars Skog.

Forskningen har bedrivits vid avdelningen för Geodesi och geoinformatik vid KTH och han har jobbat med geografisk informationsteknik (GIT) hela sitt yrkesverksamma liv. I och med att Lars Skog sedan ett antal år är anställd vid Esri har det varit naturligt att använda Esris GIS-verktyg för att kunna genomföra sina studier.

Kan då hans forskningsresultat användas i framtiden, till exempel till att förutse spridning av en pandemi?!

– Ja, absolut. Till exempel går det att ta reda på om du ska skicka ut antivirala mediciner, och var man ska sätta in vacciner först för bästa effekt. Man kan också se var det kan behövas en insats för att hålla folk isolerade. Det vill säga om en epidemi är så pass farlig att detta verkligen behövs, säger Lars Skog.

Han tillägger att studier av tidigare pandemier utgör en av hörnstenarna i sådana förutsägelser.

– Genom att studera historiska epidemier så får vi ökad förståelse för hur kommande kan se ut. Mitt forskningsresultat och metod kan också användas till att redovisa det aktuella läget i den pandemi man befinner sig i för närvarande, eller förutse hur omfattande spridningen kommer att bli. Samt var sjukdomen kommer att slå till härnäst, säger Lars Skog.

Allt datamaterial han använt sig av är svenskt, och bland de viktigaste resultaten återfinns enhetliga beskrivningar av tre pandemiers utbredning i tid och rum över Sverige. De observerade gemensamma dragen öppnar för vidare studier, både egna och andras.

– Modelleringen av Digerdödens explosiva utbredning i Sverige år 1350 är också ett viktigt bidrag av mitt arbete. I all avsaknad av samtida medicinska rapporter har vi ändå kunnat presentera högst rimliga scenarier, bland annat i form av animerade kartsekvenser. Då drabbades ett i dagens mått mätt tämligen primitivt samhälle med enorm kraft. Hur det skulle se ut om 30 procent av dagens befolkning utraderades under några månader är det svårt att i dag föreställa sig.  De epidemier vi haft under senare år har ju varit av betydligt beskedligare art, men det betyder inte att faran är över för dagens globalt kontaktintensiva samhälle, säger Lars Skog.

Han tillägger att det inte är någon nyhet för honom att nästan all information är knutet till ett geografiskt område.

– Att så många nu har förstått värdet av att presentera viktig information i form av kartor har varit mycket uppmuntrande, tillägger Lars Skog.

Lars Skogs avhandling består av två huvuddelar.

Den första handlar om spatiotemporal spridning av pandemier och där har han särskilt studerat ryska snuvan 1889-1890, asiaten 1957-1958 och A(H1N1)pdm09 (svininfluensan). Till denna del av avhandlingen hör också en studie över salmonellaspridning i svenska husdjursbesättningar under åren 1993-2010.

Den andra delen av avhandlingen handlar om närmiljöns inverkan på människors välbefinnande. Finns det kopplingar mellan socioekonomisk status och tillgång till olika slags varor och tjänster i närområdet och är fysisk aktivitet och benägenhet att promenera avhängigt sättet vi bygger våra städer?

För närvarande jobbar Lars Skog med studera hur människor och utrustning rör sig på sjukhus för att bättra på förståelsen för spridning av smittor där.

Här kan du se spridningen som videoklipp: https://www.youtube.com/watch?v=cQ7QuRrAgHQ

Ett av riksdagens miljömål är målet om en giftfri miljö. Hur kan saneringstakten av förorenad mark öka så att riksdagens miljömål uppfylls, samtidigt som innovationsnivån på åtgärder höjs och kostnaderna för desamma sänks? Kan nya hållbarhetsanalyser höja effektiviteten i efterbehandlingen av förorenad mark? Nuvarande verktyg för riskbedömning tar lite hänsyn till föroreningars påverkan på mark och vatten.

Följden blir ofta dyra schaktningar där all jord med föroreningsnivåer över vissa riktvärden grävs bort, med låg kännedom om påverkan på mark- och vattenfunktioner. Går det att utveckla en platsspecifik metodik för riskbedömningar som skyddar mark- och vattenmiljön? Det saknas också kunskap om hur organiska föroreningar och tungmetaller i Östersjön sprider sig och skadar ekosystem. Kan nya mätmetoder för riskspridning av förorenade sediment i havet leda till bättre beslut om vilka bottnar som ska saneras först?

Idag beviljade Formas forskarråd medel till tre forskargrupper som ska studera några av dessa frågor. 

– Målet med den här satsningen har varit att ta fram ny kunskap som ska bidra till att saneringstakten i Sverige ökar för att möjliggöra att miljökvalitetsmålet ”giftfri miljö” uppnås, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas.

– Samfinansiering från näringslivet med minst 50 procent har varit en rekommendation och det har varit ett krav att projekten är transdisciplinära vilket är en förutsättning för en effektiv sanering. De tre projekt som beviljas medel har såväl naturvetenskapliga, tekniska som samhällsvetenskapliga frågeställningar och vi hoppas att de kan påbörja forskningen så snart som möjligt.

Länk till de projekt som beviljats medel

Bakgrund
Formas utlyste hösten 2013 totalt 21 miljoner kronor till forskning om effektivare sanering av förorenade områden. Målet med satsningen var att ta fram ny kunskap som ska bidra till att saneringstakten i Sverige ökar och möjliggöra att miljökvalitetsmålet ”giftfri miljö” uppnås. Utlysningen gjordes i samverkan med berörda sektorsmyndigheter Naturvårdsverket och Statens Geotekniska Institut, SGI. SGI samverkar genom sitt nystartade teknik- och forskningsprogram om förorenade områden, TUFFO. Som underlag till utlysningen ligger bl.a. de kartläggningar om forskningsbehov som SGI årligen utför.

Förorenade områden är ett hot mot människors hälsa och miljön. Förorenade områden kan vara större eller mindre mark- eller vattenområden som innehåller hälso- och miljöfarliga ämnen från till exempel industrier, soptippar, gruvor eller oljedepåer. I Sverige har länsstyrelserna identifierat fler än 77 700 platser där miljöfarlig verksamhet finns eller har funnits och där förorenade områden kan förekomma. Regeringen har i den s.k. saneringspropositionen (prop. 2008/09:217) betonat vikten av att öka takten i arbetet med sanering av förorenade områden.

Idag har Formas forskarråd beviljat medel till gästforskare hos fem forskningsinstitutioner för att stärka internationellt samarbete inom Hållbart samhällsbyggande. Ett projekt handlar om vattenresursplanering vid urban och regional utveckling. I samarbete med gästforskare från USA ska svenska forskare utveckla stödverktyg för aktörer och beslutsfattare för att minimera de negativa effekter som utvecklingen kan ha på vattenresurser. Ett annat projekt handlar om att utveckla flexibla och innovativa upphandlingsstrategier vid projekterings- och bygguppdrag med hjälp av erfarenheter från Holland. Idag används prisfokuserade strategier trots att samhälleliga mål för ekonomisk, ekologisk, social och kulturell hållbarhet ställer krav på innovationsvänliga och flexibla modeller. I ett tredje projekt ska utmaningar inom hållbar stadsplanering i så kallade Urbana Labs studeras. Världen står inför stora utmaningar relaterade till klimatförändringar, annan miljöpåverkan, demografisk utveckling samt sociala och infrastrukturella problem. Syftet med detta projekt är att svenska forskare och gästforskare från England ska samverka runt olika experiment i Urbana Labs. Forskningen ska kopplas till praktik inom hållbart samhällsbyggande i Sverige.

– Vi står inför flera stora utmaningar som bland annat förväntade klimatförändringar, andra belastningar på miljön, samt demografiska förändringar med en åldrande befolkning och ökad urbanisering. Det ställer krav på ökad samverkan mellan forskningen och olika sektorer inom samhällsbyggnads-området. Här kan Sverige både bidra till och lära av andra länder, säger Gia Destouni, huvudsekreterare på Forskningsrådet Formas.

Länk till lista på de gästforskare som beviljats medel: http://www.formas.se/PageFiles/12057/G%c3%a4stforskare.xlsx

Bakgrund
Hållbart samhällsbyggande är ett brett begrepp som behandlar stad och landsbygd och innefattar planering, byggande och förvaltning av bebyggelse, infrastruktur, byggnader, anläggningar samt grön- och vattenområden, ekosystemtjänster och olika försörjningssystem för att uppnå social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. En av slutsatserna i utvärderingen av svensk samhällsbyggnadsforskning som Formas genomförde 2012-2013 är att det finns brister i internationell publicering och att det internationella samarbetet är relativt begränsat. Mot bakgrund av detta utlyste Formas 15 miljoner kronor till forskning inom samhällsbyggnadsområdet med målet att etablera internationella samarbeten av hög vetenskaplig kvalitet. Utlysningen inriktades på att bjuda in internationella gästforskare till svenska forskningsinstitutioner inom samhällsbyggnadsområdet.

– Min forskning visar att ungdomar som inte har direkta erfarenheter och kunskaper om de politiska institutionerna utvecklar attityder till hela det politiska systemet utifrån sin relation till sina lärare, säger Ali Abdelzadeh.

Studien visar också att ungdomar som redan har en negativ inställning till politiska institutioner oftare upplever att de blir orättvist behandlade av sin lärare.

– Det innebär att samtidigt som lärarna har möjlighet att förändra elevernas attityd till politiken kan de också straffas av elevers förutbestämda idéer om hur samhället fungerar. Idéer som kan komma från föräldrar, kompisar eller media till exempel. Det går åt båda hållen, säger Ali Abdelzadeh.

Samtidigt betonar han att det politiska missnöjet inte är enbart negativt utan kan vara en bra drivkraft till förändringar i samhället. Han har delat in de kritiska ungdomarna i olika grupper och det är ungdomar som är missnöjda men ändå tror på demokratin, som han ser som en tillgång. De är bland annat mer intresserade av politik och samhällsfrågor, är mer toleranta gentemot människor från andra kulturer och har en högre grad av social tillit jämfört, exempelvis, med ungdomar som avfärdar demokratin som samhällsform.

– Det som gör dessa ungdomar till en tillgång är deras beredskap att bryta mot lagen om det skulle behövas. Men man ska skilja på dessa ungdomar, som kan tänka sig att demonstrera olagligt eller utföra aktioner där ingen kommer till skada, och ungdomar som jag klassar som fientliga, säger Ali Abdelzadeh.

De fientliga ungdomarna är inte enbart missnöjda med hur demokratin fungerar i praktiken utan föredrar andra ideologier och de kan tänka sig att bryta mot lagen även om andra kommer till skada.

– Det är den kombinationen som gör att de är ett potentiellt hot mot demokratins funktionssätt och effektivitet.

Den största gruppen ungdomar och unga människor är trots allt nöjda med hur det politiska systemet och dess institutioner fungerar i praktiken och tror på demokratin som idé och samhällssystem.

– Vår forskning visar att majoriteten av ungdomar är engagerade och intresserade. Inte på traditionellt vis inom partier, men att de är redo att träda fram om det behövs, avslutar Ali Abdelzadeh.