– Hur man tar till sig information i en grupp är starkt förknippat med vilka värderingar och vilka relationer man har inom gruppen. Ska man designa ett sätt för att få information att flöda, då måste man först lära känna gruppen, säger Karin Dessne, som i dagarna disputerar med sin avhandling.

Karin Dessne syftar till en undersökning som delvis ligger till grund för hennes disputation, då hon intervjuat militärer på bland annat Markstridsskolan i Skövde. De har intervjuats för att utröna hur de lär sig från erfarenheter gjorda under träning och i fält. Hennes forskning visar tydligt att det formella arbetssätt, den så kallade Lessons Learned-processen, som ledningen avsåg skulle förbättra lärande, misslyckats.

– Nästan alla jag intervjuat – soldater och befälhavare – understryker vikten av det sociala och informella arbetssättet och menar att det formella inte fungerat. Min slutsats är att man med den designade processen för lärande hade för lite insikt i hur redan existerande lärande fungerade.

Sammantaget visar Karin Dessnes resultat att det snarare är de informella aspekterna i sociala relationer som möjliggör utbyte av information och lärande. De är till och med så starka att de tar över det arbete som designade processer är ämnade för.

– Man har stark tilltro till varandra. Man lär sig av varandra. Om man uppifrån ska försöka styra och/eller stödja den här dynamiken, då måste man först sätta sig in i hur saker och ting går till, säger Karin Dessne.
Text: Erik Holmlund

FAKTA
Karin Dessne försvarar sin avhandling ” In a world of values and views: information and learning activities in a military setting” den 5 juni, kl 13:00- 15:00. Plats: Högskolan i Borås, Balder E 310

Fackföreningar är nationellt rotade och de olika traditionerna är en förklaring till varför samarbetet på Europanivå går trögt. Det konstaterar Kristina Lovén Seldén i sin avhandling, där hon undersökt förutsättningarna för fackligt samarbete i Europa. I sina studier har Kristina Lovén Seldén granskat en lång rad dokument kring samarbete. Hon har också via webb-enkäter och intervjuer ställt frågor till företrädare för såväl europeiska fackliga paraplyorganisationer som nationella fackföreningar i 14 länder, samt gjort observationer av fackliga möten.

– Genomgående finns det en ”institutionell stigbundenhet” – en svårighet att lämna invanda arbetsmönster – hos facken som gör att samarbetet över gränserna går trögt, säger hon. Detta trots att behovet av samarbete är stort och att företrädare för facken betonar att mer samarbete är angeläget.

Fackföreningarna har byggts upp och skapat sina traditioner och positioner nationellt. Detta har lett till att facken i olika grad är representerade på de nivåer där beslut om frågor som rör till exempel löner och arbetsrätt inom länderna fattas.

– I Sverige är facken representerade på såväl central som lokal nivå medan facken i exempelvis Storbritannien har en svagare ställning och i regel bara finns på arbetsplatser.

Bilden av vad en fackförening i grunden ska syssla med skiljer också mellan olika länder.

– I några länder begränsar sig facken till att värna medlemmarnas intressen, medan andra – som mina intervjupersoner i Spanien – menar att fackföreningarna ska vara med och arbeta för alla medborgares bästa, säger Kristina Lovén Seldén.

För den kanske mest centrala frågan, att försvara löner, väljer facken olika strategier beroende främst på hur väletablerade de är och vilken förhandlingsstyrka de har i respektive land. Starka fackföreningar med hög organisationsgrad vill sätta löner i förhandlingar medan svagare fackföreningar hellre litar på lagstiftning om lägstalöner för att försvara nivåerna.

Likaså är inställningen till EU-bygget i stort en faktor som spelar roll för samarbetet. En del nationella fackförbund är uttryckligen positiva till mer federalism inom unionen. Vilket inte delas av förbund som exempelvis de svenska. Olika inställningar till nyttan av samarbete och integration finns också inom enskilda fackföreningar.

– Fackliga ledare kan välkomna EU-samarbetet på ett sätt som inte medlemmarna gör, säger Kristina Lovén Seldén och pekar på debatten i Storbritannien om ”British jobs to British workers” liksom att det i en del svenska fackföreningar finns många SD-sympatisörer.

En av delstudierna i avhandlingen tar upp inställningen till EU:s arbetstidsdirektiv; om det är bra med en EU-lag på det här området. På EU-nivå handlar arbetstidsfrågan mer om hälsa, säkerhet och livspusslet än en hård maktfråga om hur ekonomiska resurser ska fördelas. Och kring sådana här mer ”mjuka” frågor verkar det finnas bättre förutsättningar för samarbeten mellan facken.

– Här kan jag se, framförallt vad gäller de nordiska fackförbunden, att det inte finns lika stort motstånd mot EU-reglering som när det gäller reglering av löner på EU-nivå, konstaterar Kristina Lovén Seldén.

FAKTA
Avhandlingens titel: Europafacklig samverkan. Problem och möjligheter. Avhandlingens abstract och kappa kan laddas ned på: http://hdl.handle.net/2077/35673

– I takt med utvecklingen ändras våra värden kring kultur. Se bara på diskussionen kring musik där ena sidan kämpar för äganderätt, begränsningar och ersättningar, och på andra sidan står de som förespråkar fri tillgång. Jag har undersökt om det går att hitta ett flexibelt förhållningssätt, som bevarar rättigheter men också ger tillgång.

Det berättar Merima Bruncevic som är forskare och lärare vid juridiska institutionen på Handelshögskolan. Hon har en bakgrund inom underhållningsbranschen där hon arbetade med immaterialrättsliga frågor. Intresset väcktes för möjligheten att hitta en ”gyllene medelväg” – och se om det går att göra utifrån de regelverk som redan idag styr dessa frågor.

– Jag vill jämföra det med allemansrätten. Den tar inte bort ägarens rättighet till sin mark, men den ger allmänheten tillgång till egendomen på ett rimligt sätt. Man brukar tala om ”värden som ägaren får tåla”. Tanken är att föra över detta tankesätt till konst och annan kultur. Istället för äganderätt kan man tala om commons, allmänningar.

Merima Bruncevic använder begreppet cultural commons: en kulturell allmänning. Det anknyter till tankarna i den öppna licenseringsformen creative commons som är populär på nätet. Hon har undersökt de rättsliga områden som berörs och identifierat vilka möjligheter som finns inom befintliga regelverk.  TRIPS, Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights, är det internationella WTO-avtal som reglerar immaterialrättsliga frågor.

– Diskussionen som jag för är på lagstiftande nivå, och det visar att det finns goda rättsliga möjligheter för lagstiftare, till exempel i form av EU-direktiv eller inom TRIPS. Det innebär att vi inte längre bara behöver prata om dessa möjligheter – det går faktiskt att göra något åt det.

Frågan är aktuell för digitala former som musik och film, men också för fysiska konstverk som Merima Bruncevic särskilt har studerat i avhandlingen. Hon nämner ett exempel på ett rättsligt komplicerat fall som slutade i en sorts allmänning. Det handlar om den polsk-judiske kulturarbetaren Bruno Schulz vars väggmålning hos nazisten Felix Landau återupptäcktes i början av 2000-talet i Ukraina.

– Ett israeliskt museum gick in och tog med sig delar av väggen. Händelsen blev en internationell kontrovers som ställde många frågor på sin spets kring bland annat äganderätt, upphovsrätt, kulturarvsskydd – och detta med flera olika stater inblandade.  Till slut skedde en förlikning där de borttagna delarna av konstverket ägandemässigt tillföll Ukraina, men förintelsemuseet i Israel fick tillgång att visa det.

– Idag behöver vi inte längre heller begränsa oss att tala kring konst i fysisk form. Olika digitala lösningar ger möjligheter att återbilda konstverk som går att flytta oberoende av plats. Det handlar inte längre bara om det som hänger i Louvren, utan vilken tillgång som människor i hela världen har rätt till, menar Merima Bruncevic.

FAKTA
Avhandlingen ”Fixing the Shadows – Access to Art and the Legal Concept of the Cultural Commons” presenterades den 2 juni 2014 vid Juridiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Läs hela avhandlingen här: http://hdl.handle.net/2077/35600

– Det oberoende som tidigare kännetecknat sociala medier utmanas idag av marknadsföringsinsatser som ofta integreras i privata inlägg, säger Christofer Laurell verksam vid Företagsekonomiska institutionen (Stockholm Business School) vid Stockholms universitet.

Christofer Laurell menar att sociala medier i dag alltmer liknar traditionella  marknadskanaler. Det som gör denna utveckling problematisk är att det inte alltid framgår vad som är reklam när marknadsföring vävs in i privata skildringar.

– I takt med att professionella användare av sociala medier aktivt anlitas av företag för marknadsföring liknar exempelvis populära bloggar i allt väsentligt det vi hittar i traditionella medier – marknadskanaler till salu, säger Christofer Laurell.

Christofer Laurell menar att det här innebär nya möjligheter för företag, men att det blir problematiskt för användarna.

– Från företagens perspektiv är utvecklingen av flera anledningar positiv. Särskilt då möjligheterna att kontrollera innehåll som tidigare flödade betydligt mer organiskt har blivit bättre. Från konsumentens perspektiv är utvecklingen däremot mer problematiskt, särskilt när det gäller tillförlitligheten i kommersiellt och semi-kommersiellt medieinnehåll i sociala medier, fortsätter Laurell.

Enligt Laurell utmanar de senaste årens kommersialisering av sociala medier marknadsföringslagen.

– Lagen är problematisk att upprätthålla i sociala medier, eftersom det inte är företag utan ofta professionella användare som är avsändaren av kommersiella budskap där varumärken och produkter integreras i privata skildringar. Marknadsföringslagen behöver därför ses över för att tydliggöra vad som gäller inom detta område, avslutar Laurell.

I sin forskning har Christoffer Laurell studerat hur kommersiella värden skapas i sociala medier samt hur professionella användare och företag interagerar med varandra. Det empiriska materialet består av 25 000 blogginlägg från marknadsledande bloggar inom mode och livsstil där varumärkens och produkters integrering i privata skildringar särskilt har analyserats.

FAKTA
Digitala exemplar av avhandlingen finns på den här länken: http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:682055

– Det finns anledning att vara kritisk till den utbredda idén om det individualiserade miljöansvaret. Den bygger på föreställningen att människor har ett moraliskt ansvar för miljön, men det finns en politisk dimension som behöver uppmärksammas eftersom det finns andra alternativ än individuellt ansvar, säger Emmy Dahl.

Hon har disputerat vid Linköpings universitet med en avhandling om hur människor ser på ansvaret för miljön. Avhandlingen bygger på en analys av samtal i tolv fokusgrupper med sammanlagt 49 deltagare i olika livssituationer.

Av analysen framgår att deltagarnas beskrivning av en miljövänlig livsstil varierade. De verkade också ha svårt att förstå andra livsstilar än den egna. För en del konkurrerade miljöansvaret med den livskvalitet som de tyckte att bilåkande och utlandsresor ger. Andra menade att det är staten och inte den enskilde medborgaren som kan göra skillnad.

– De som tyckte att de tog ansvar för miljön menade att de hade handlingsutrymme. De lade inte vikt vid ekonomiska hänsyn, vilket tyder på att deras resonemang utgår från medelklassens möjligheter, konstaterar Emmy Dahl.

De som sade sig inte kunna leva upp till miljöansvaret framställde sig inte alls som lika resursstarka. De riskerade dessutom att skuldbeläggas, känna sig misslyckade och få en pessimistisk syn på möjligheterna att påverka miljön.

– Idén om det individualiserade miljöansvaret är så stark att andra aktörer och möjligheter att ta ansvar blir osynliga, som att till exempel påverka politiken, säger Emmy Dahl.

I några av samtalen fanns dock en misstro mot politiker som inte ansågs ta ansvar för miljön. Vikten av att känna förtroende för samhällets hantering av miljöproblem förs i avhandlingen fram som något mycket viktigt.

FAKTA
Avhandlingen heter ”Om miljöproblemen hänger på mig. Individer förhandlar sitt ansvar för miljön” och ges ut på Makadam förlag. Emmy Dahl disputerade den 28 maj 2014.