– Vår analys av MaxRange visar att demokrati inte växer fram ur nationer utan sprids mellan dem. Alla typer av icke-demokratier kan alltså till slut bli demokratier. Vi har även kommit fram till att välstånd spelar, i det långa loppet, en mycket större roll än religion för en demokratisering, säger Mikael Sandberg, professor i statsvetenskap vid Högskolan i Halmstad.
Mikael Sandberg och Max Rånge, statsvetare vid Högskolan i Halmstad, är först i världen att analysera länders politiska regimer över lång tid. Utöver slutsatserna som Mikael Sandberg nämner, har de även kunnat konstatera att muslimska länder är långsammare än andra att anamma demokrati, något som emellertid endast gäller för perioden efter kalla kriget. Orsakerna till detta är ännu inte i detalj kända och kräver därför vidare analys.
– Globalisering har gett en ny dimension i förändringen av politiska processerna. Vi hoppas att vår fortsatta forskning leder till mer kunskap om ett lands möjlighet till demokratisering, säger Max Rånge, statsvetare vid Högskolan i Halmstad.
Introducing the MaxRange Dataset: Monthly Data on Political Institutions and Regimes Since 1789 and Yearly Since 1600
FAKTA
Om MaxRange: Forskningsprojektet vid Högskolan i Halmstad, liksom datamängden, kallas för MaxRange efter sin skapare Max Rånge. Max Rånge började år 2001 att dela in Europas länder efter regimtyper och definierade dem utifrån demokratinivå och institutioner. Projektet växte till att inkludera hela världen och sedan 2006 har förändringar och data från alla världens länder kontinuerligt uppdaterats. Idag är 200 regimtyper definierade och graderade på en skala från 1–1000 utifrån demokratinivå och politiskt ansvarsutkrävande. MaxRange samlar även värden för varje stat och månad från 1789 till 2014. Detta utgör ca 240 stater och 2700 månader eller med andra ord ca 650 000 unika värden. Max Rånge och Mikael Sandberg inledde sitt samarbete år 2011 och kort därefter knöts Max till Högskolan i Halmstad. Datamaterialet anpassades till statistisk analys och forskning och år 2013 beviljades forskningsmedel för projektet MaxRange. Forskningen syftar till att studera den globala förändringen i politiska system.
Detat är en av slutsatserna i SNS Analys Starkölsförsöket: från fosterstadiet till vuxen ålder skriven av nationalekonomen fil.dr Peter Nilsson som undersökt effekterna av perioden november 1967 till och med juni 1968. Då blev det i Göteborg och Bohus län samt Värmlands län lagligt att köpa starköl i livsmedelsbutiker. Som en följd av legaliseringen ökade alkoholkonsumtion i dessa län.
Det är väl känt att omständigheter under graviditeten påverkar barnets hälsa vid födseln. Peter Nilssons undersökning är dock den första studie som har analyserat vad effekterna av alkoholtillgänglighet under fosterstadiet får för effekt på arbetsmarknadsutfall och produktivitet i vuxen ålder. Några viktiga skillnader för barnen som exponerades för försöket under tidig graviditet, jämfört med icke-exponerade barn i samma län och barn födda i övriga delar av landet, är:
• Barnen som exponerades för försöket under tidig graviditet har som vuxna i genomsnitt betydligt lägre arbetsinkomster, löner och utbildning. Vid 32 års ålder hade de exponerade barnen i genomsnitt 24 procent lägre inkomster än den grupp som inte exponerats.
• Effekter på arbetsinkomster är särskilt markanta bland dem med inkomster under medianen. Främst förefaller detta bero på en minskad sannolikhet att vara sysselsatt.
• Effekter på arbetsinkomster är större bland pojkar än bland flickor. Pojkarna hade även en lägre sannolikhet att avsluta sin gymnasieutbildning.
Ekonomiskt perspektiv på tidiga investeringar i barn
Studiens resultat visar på att behovet av investeringar tidigt i barns liv är av yttersta vikt, både ur ett individperspektiv och ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
– I det här fallet handlar det om de långsiktiga effekterna av miljön under en av de mest känsliga perioderna i barnets utveckling. Dessa effekter verkar primärt drivas av försökets påverkan på miljön i fosterstadiet, snarare än på uppväxtmiljön. Det behövs mer forskning om betydelsen av tidiga insatser för människors framtida livschanser och vilka åtgärder som kan kompensera för en sämre start i livet, säger Peter Nilsson.
FAKTA
SNS Analys Starkölsförsöket: från fosterstadiet till vuxen ålder ingår i SNS forskningsprogram Investeringar i likvärdiga livschanser. Ladda ner rapporten här. (PDF 270 KB). Författare Peter Nilsson, fil.dr, Institutet för internationell ekonomi (IIES), Stockholms universitet
SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) är en politiskt oberoende ideell förening som genom forskning, möten och bokutgivning bidrar till att beslutsfattare i politik, offentlig förvaltning och näringsliv kan fatta välgrundade beslut baserade på vetenskap och saklig analys. För analys, slutsatser och förslag i SNS forskningsrapporter svarar helt och hållet rapportens författare. SNS som organisation tar inte ställning till dessa.
Forskarlaget, som letts av Niklas Dahl, professor och överläkare i klinisk genetik, har studerat ett sällsynt och medfött tillstånd som innebär total avsaknad av svettförmåga (anhidros) och kunde identifiera den bakomliggande genmutationen. Uppföljande studier på svettkörtlar hos människa och mus visade att den specifika jonkanalen, InsP3R2, som kodas av den muterade genen, behövs för att svettsekretionen skall starta.
Genom att svettas regleras kroppstemperaturen vilket skyddar oss mot överhettning vid till exempel fysisk aktivitet eller feber. Oförmåga att svettas är inte bara obekvämt utan leder lätt till medvetslöshet och kan vara dödligt. Människan är den djurart som har flest svettkörtlar och därmed i särklass störst förmåga att sänka kroppstemperaturen. Därför har också människan en uthållighet vid fysisk aktivitet som saknar motstycke bland landlevande djur. Svettkörtlarna, i kombination med att vi saknar päls, gav våra förfäder förmåga att förflytta sig under långa pass, till exempel vid jakt eller flykt.
Idag är det vanligaste svett-relaterade problemet att man svettas för mycket (hyperhidros). Två procent av befolkningen lider av lokal och ofysiologisk svettning från till exempel händer, fötter och armhålor.
– Utifrån våra fynd arbetar vi nu på att utveckla en substans som specifikt hämmar bildningen av InsP3R2 och som därmed skulle kunna användas i medicinskt syfte för att minska oönskad och sjuklig svettproduktion hos dessa patienter, säger Niklas Dahl.
FAKTA
Forskargruppen har i studien samarbetat med prof. Shahid M, Baig, National Institute of Biotechnology, Faisalabad, Pakistan och prof. Katsuhiko Mikoshiba, RIKEN Brain Institute, Saitama, Japan.
Resultaten publiceras i Journal of Clinical Investigation. Klar J et al. InsP3R2 mutations cause anhidrosis in humans and hypohidrosis in mice, Journal of Clinical Investigation, 2014 Oct 20, doi: 10.1172/JCI70720.
– Våra exempel visar att lokal nytta är viktigt för att underlätta vindkraftens utbyggnad. Utbyggnaden går smidigare om legitimiteten är hög, vilket kräver att även den lokala nyttan beaktas när ny vindkraft planeras, säger Bosse Bodén, forskare vid Mittuniversitetet som lett projektet ”Lokal nytta av vindkraft”.
Projektet fokuserar på frågan om hur utbyggnader av vindkraft kan underlättas, givet regeringens planeringsram på 30 TWh vindkraft och kommunernas översiktsplaner. Att rapportens fallstudier är hämtade från mellersta Norrland förklaras av den kraftiga vindkraftsutbyggnad som skett och sker i regionen, och det intresse som finns för att få till stånd nya stora vindparker i bland annat Jämtlands län.
Projektet har skett i samverkan med en grupp regionalt verksamma vindkraftsintressenter och har bedrivits med stöd från Energimyndigheten genom Nätverket för vindbruk.
– Lokal nytta skapas alltid när en vindkraftspark byggs, men det är inte säkert att nyttan alltid överväger onyttan, säger Bosse Bodén. Ett syfte med projektet är därför att översiktligt visa på det juridiska ramverk och de spelregler som gäller vid den avvägning som sker mellan nytta och onytta i samband med tillstyrkans- och prövningsprocessen för stora vindprojekt. Även de utmaningar som är förenade med att underlätta en utbyggnad relaterat till dessa processer och frågan om lokal nytta diskuteras i projektet.
En viktig slutsats för att öka den lokala acceptansen och underlätta tillståndsprocessen är att en kontinuerlig dialog påbörjas så tidigt som möjligt mellan bolag/markägare och bygden. Projektet drar också slutsatsen att spelreglerna kring tillstyrkans- och prövningsprocessen behöver bli mer tydliga och transparenta, liksom att insikten bör öka om att en prövning utifrån plan- och bygglagen fyller olika funktioner.
Frågor kring tillståndsprocessen och lokal nytta bör enligt rapporten utredas vidare inom ramen för ett väl fungerande kommunalt självstyre. Bättre klarhet och exempelvis en lokal fastighetsskatt och extra resurser genom frivilliga överenskommelser, bedöms främja lokal acceptans och därmed underlätta en utbyggnad av vindkraften.
Projektet presenterar sina slutsatser vid Nätverket för vindbruks seminarium på samma tema under konferensen Vind 2014 den 22 oktober på Stockholm Waterfront.
Här hittar du hela rapporten: Lokal nytta av vindkraft
Every time we watch a film clip on our phone or tablet, an entire chain of advanced technology is involved. In order for the film to start playing in an even sequence when we press the play button, the data must reach us quickly via a long series of devices, antennas and receivers. With an increasing number of users, higher demands on image quality and more wireless systems, producing methods for transmitting the enormous amounts of data through the air with the right speed poses a major challenge.
The solution might be to use higher frequencies than today, from 100 Gigahertz and higher, since this would give access to a larger band of empty frequencies, enabling a higher data rate. Researchers all over the world are working to produce data circuits that can transmit and receive signals that are strong enough at higher frequencies. A Swedish group from Chalmers University of Technology and Ericsson has already been successful.
“We have designed circuits for signals at 140 Gigahertz, where we have a large bandwidth. In laboratory testing, we have achieved a transmission rate of 40 Gigabit data per second, which is twice as fast as the previous world record at a comparable frequency,” says Herbert Zirath, who is a professor in high speed electronics at Chalmers. He is also employed by Ericsson Research on a part-time basis.
As a result of the record, the researchers have been asked to talk about their results together with a few other researchers under the heading “Breaking News” on Wednesday at the Compound Semiconductor Integrated Circuits Symposium conference in San Diego.
“Just being asked to present research results at the conference at all is a mark of quality. For our research to then be selected as one of the most important items to be presented as breaking news is naturally huge.”
Herbert Zirath says that semiconductor materials development has enabled manufacture of circuits that can transmit high frequency signals with sufficiently high power. The circuits, which are made of the semiconductor material indium phosphide, are so small that a microscope is needed to distinguish the details.
Some of the applications for quicker wireless data transmission that Herbert Zirath envisions include major cultural and sports events where high-resolution live films need to be transmitted to screens without any delay or long cables, and communication within and between the large computer rooms where our digital files end up when we place them in “the cloud”. Improved wireless transmission can also mean fewer cords in our homes and at our workplaces. The quick circuits are of interest to Ericsson in terms of transmitting signals to and from base stations and cellular towers.
“This is a very exciting area to be involved in, since the heavily increasing amount of data demands new solutions all the time. The fact that an increasing number of people are watching films wirelessly is the primary reason underlying the need for quicker transmission today.”
The project is being funded by the Swedish Foundation for Strategic Research, and the next step for the project’s researchers involves moving from the laboratory to the outdoors to test the circuits under real circumstances. Even though there are many aspects that have to fall into place for successful data transmission, Herbert Zirath is not nervous. Within a few years, the goal within the project is to demonstrate wireless data transfer of 100 Gigabit per second.
“I believe it is only a matter of a couple of years before our circuits will be used in practical applications.”
Det finns tyvärr många katastrofer som är förenade med livsfara för olika professioner att ingripa i och rädda liv. Det kan handla om jordbävningar,bränder eller översvämningar, men också olyckor på kärnkraftverk eller andra haverier.
– Brandrobot eller räddningsrobot är väl två ganska bra benämningar, men robotarna kan också byggas vattentäta och detta område gränsar omgående mot produktkategorier som bombrobotar som rensar bort minor eller sprängladdningar, säger Petter Ögren, universitetslektor vid avdelningen för datorseende och robotik på KTH.
När han förklarat vilka användningområden de robotar som han och kollegorna jobbar med har, går han över till att berätta om hur dessa fungerar och styrs.
– Robotar som man använder för sådana här uppdrag har en kontrollenhet med en skärm där en videoström från en kamera på roboten visas. Roboten är där det är farligt, den som styr är utom fara, säger Petter Ögren.
Han forsätter med att berätta att sådana här uppdrag nästan alltid är tidskritiska.
– Tiden är en bristvara oavsett om det brinner i ett hus, en bomb ska desarmeras, människor ligger skadade eller ett avspärrat område väntar på att bli öppnat för allmänheten igen så att de kan ta sig hem eller till jobbet. Och det som tar tid, det är för robotoperatören att skaffa sig en lägesbild, berättar Petter Ögren.
På engelska kallas det för Situation awareness. Det gäller att operatören kan skapa sig en mental bild av hur huset ser ut så att hon eller han vet i vilka rum vederbörande varit, eller när det är dags att åka upp för trappen till nästa våning.
För att skaffa en så bra lägesbild som möjligt så har roboten olika sensorer som till exempel kameror. Men att sköta både styrning av robot och kamera kräver rätt mycket av en operatör. Ju bättre styrning, desto bättre lägesbild och därmed också möjlighet att hjälpa till i tidskritiska situationer.
Det är här som det nya forskningsresultatet kommer in i bilden. Petter Ögren och de andra forskarna har kommit underfund med ett bättre sätt att styra robotarna än det som finns i dagsläget.
– Ofta styr man en robot av den här typen med en gamepad, liknande den man har till en Xbox eller Playstation. Det klassiska sättet att styra en robot kallas ”Tank control”, där styr en spak larvbanden på roboten, framåt/bakåt och rotation vänster/höger. Den andra spaken styr kameran, titta upp/ned och vänster/höger. Spakarna är alltså kopplade till olika delar av hårdvaran: larvbanden respektive kameramotorn, säger Petter Ögren.
Det nya sättet att styra kallas ”Free look control” och används i dataspel, som Far Cry, Call of Duty och Halo. Nu är kamerariktningen och rörelseriktningen frikopplade från varandra, därav ”Free look”, och alla rörelsekommandon tolkas relativt kamerariktningen.
Även nu styr den ena spaken kamerans riktning, upp/ned och vänster/höger. Den andra spaken däremot, styr nu kamerans rörelse framåt/bakåt och höger/vänster. De olika spakarna styr nu olika sorters rörelserotation respektive translation, istället för olika delar av hårdvaran.
– Roboten kommer härmed att till exempel kunna röra sig vinkelrätt mot tittriktningen, ”strafe:a” på datorspelsspråk, vilket är ett naturligare sätt att styra roboten på, särskilt vid sökuppdrag, i jämförelse med Tank control, berättar Petter Ögren.
Han fortsätter med att berätta att utvecklingen är naturlig. När datorspelet Wolfenstein 3D släpptes 1992 så var det Tank control som gällde. Quake släpptes fyra år senare, och då fanns båda sätten att styra inkluderade, men Tank control var det som var förinställt. Cirka 1,5 senare var det dags för Quake II, också med både Tank control och Free look control, dock med det senare som förvalt. Därmed var det gamla sättet att styra historia.
Hur vet ni då att Free look control är det bättre sättet av de två att använda?
– Vi har genomfört en användarstudie med 16 personer. Under två minuter har de fått göra ett sökuppdrag med räddningsroboten där de ska hitta så många markeringar som möjligt i en miljö. Med det gamla sättet hittade man i snitt 4,5 markeringar, med det nya s6 markeringar. Vidare föredrog 12 personer Free look control medan 4 gillade Tank controll bäst, berättar Petter Ögren.
Han tillägger att med tanke på att allt fler växer upp med tv- och dataspel så blir det nya sättet att styra robotarna mer naturligt för allt fler
robotoperatörer. Man kan placera handkontrollen i händerna på en operatör, till exempel en brandman, och säga att styrningen fungerar som Call of Duty.
Petter Ögren berättar vidare att nästa steg i forskningsarbetet blir att försöka inkludera en robotarm till det nya sättet att styra.
– Vi är på väg att sätta armar på dessa räddningsrobotar. Brandmän vill ju typiskt ta olika prover med sina robotar, till exempel doppa en tops i vatten för att se om man har en läckage av klor, Säger Petter Ögren.
FAKTA
Forskningsarbetet sker inom ramen för EU-projektet TRADR som ingår i sjunde ramprogrammet, FP7. Forskare från Sverige, Tyskland, Schweiz, Holland och Italien har ingår i projektet.
Bananflugans extremt tunna vingar är genomskinliga och till synes utan färg. Men för några år sedan upptäckte forskare vid Lunds universitet att vingarna kunde skimra av vackra färger tack vare ett brytningsfenomen, vilket kallas för interferens.
– Eftersom vingarna är genomskinliga kan man bara se dessa färger mot mörka bakgrunder, säger Jessica Abbott, forskare vid Lunds universitet.
Nu har lundaforskarna studerat betydelsen av dessa så kallade interferensfärger på vingarna hos bananflugor. I den aktuella studien har forskarna undersökt om interferensfärgerna påverkar partnervalet, det vill säga i vilken mån honor använder dessa färger för att välja hannar. Resultaten visar att så är fallet.
– Vår studie visar att denna nyligen upptäckta färgegenskap är viktig i partnervalet hos bananflugan. Det är första beviset för att vinginterferensfärger har en biologisk funktion i signalering mellan hannar och honor och i den sexuella urvalsprocessen, säger Jessica Abbott.
Vinginterferensfärger bestäms av vingens tjocklek. Dessa färger förekommer bara hos små insekter, framförallt flugor och steklar, där vingmembranets tjocklek befinner sig i nanometerintervallet, det vill säga då vingen inte är mycket tjockare än en miljondels millimeter.
Trots att bananflugor har använts som försöksdjur inom den genetiska forskningen i snart hundra år, och trots att sexuellt urval har studerats intensivt hos denna art, så har man inte säkert vetat vilka egenskaper som används i partnervalet.
– Våra resultat kommer förhoppningsvis att stimulera till fortsatt forskning kring vinginterferensfärgernas betydelse även hos andra insekter och ett ökat intresse för ljusmiljöns betydelse i partnervalet, säger Erik Svensson, professor vid Lunds universitet.
Den aktuella studien har nu publicerats i den vetenskapliga tidskriften PNAS.
Polisen gör idag jämförelser mellan bostadsbrott manuellt, vilket är tidskrävande. I avhandlingen undersöks metoder för automatisk jämförelse av bostadsinbrottsinformation. Metoden som föreslås kommer att öka kvaliteten på brottsplatsinformationen samt minska arbetsbördan för polisen.
Antalet bostadsinbrott som begås årligen i Sverige har ökat de senaste 10 åren. 2013 anmäldes ungefär 22 000 bostadsinbrott, varav endast cirka 4 % klarades upp. Information från brottsplatser samlas regelbundet in av polisen. De försöker knyta samman flera bostadsinbrott genom att hitta kopplingar mellan inbrotten, t ex samma sorts stulet gods eller liknande ingångsmetod. På grund av mängden anmälda bostadsinbrott kan detta dock vara svårt då det saknas en systematisk metod för insamling. Varje polis avgör till viss del själv vilken information som är relevant att samla in från brottsplatsen. Detta medför att information som samlas in från olika brottsplatser skiljer sig åt, både i vilken typ av information som samlas in och i kvaliteten på den insamlade informationen.
Anton Borg presenterar i sin avhandling en metod för systematisk insamling av brottsplatsinformation och för automatisk jämförelse av bostadsinbrottsinformation med hjälp av lärande system. Förutom geografisk data och tidsdata samlas även information om tillvägagångssätt och annan beteendeinformation in. En systematisk insamling av brottsplatsinformation möjliggör vidare analys med automatiska metoder vilket effektiviserar identifiering av gemensamma serier.
Studien visar att lärare i naturvetenskap har höga ambitioner men är kringskurna i sina ambitioner att arbeta med hållbar utveckling.
– Tidigare samarbetade studiens lärare i naturvetenskapliga ämnen med till exempel lärare i språk och samhällsvetenskapliga ämnen. Men lärarna upplever att de har mindre tid för samarbete så tvärvetenskaplig samverkan har avstannat, säger Ingela Bursjöö, på Institutionen för fysik vid Göteborgs universitet.
Följt västsvenska lärare och lärarstudenters arbete
Under sju år har läraren och forskaren Ingela Bursjöö samlat in data från västsvenska lärare och lärarstudenter om hur de hanterar uppdraget att utbilda för hållbar utveckling. Bland annat visar Ingela Bursjöös studier att lärarna vill att deras elever ska utveckla djupa ämneskunskaper, granska och analysera, fatta beslut och argumentera.
– Lärarna uttrycker även förmågor som sträcker sig bortom läroplanens krav, som att utveckla generositet, empati och mod. För att kunna utveckla dessa förmågor hos eleverna behöver lärarna själva utveckla flera kompetenser. De nämner ämneskompetenser såväl som etiska och relationella kompetenser, säger Ingela Bursjöö, som parallellt själv arbetat vidare som lärare.
Ökade krav men mindre samarbete
Förändringar i omvärlden ställer stora krav på undervisningen. Under den tid som studien pågått har det skett ett flertal stora förändringar i det svenska skolsystemet: ny läroplan, ny skollag, nya betygskriterier, ny lärarutbildning, lärarlegitimation, storskaliga kunskapsmätningar, för att nämna några.
– Sammantaget påverkar dessa förändringar hur lärarna talar om sin undervisningspraktik relaterad till hållbar utveckling. De anser att det är ett område som har nedprioriterats. Lärarna beskriver att de är kringskurna i sina ambitioner att bedriva god undervisning eftersom de ofta måste prioritera hårt när tid är en bristvara.
Stödjande strukturer avgörande
Lärarna efterfrågar kvalificerad kompetensutveckling och utrymme för reflektion och samarbete.
– Utbildning för hållbar utveckling har potential att erbjuda utrymme för avancerade frågeställningar när uppdraget förvaltas av väl förberedda lärare i en väl fungerande organisation.
Resultaten från forskningen ger värdefull kunskap till forskare, yrkesverksamma lärare, skolledare, lärarstudenter, lärarutbildare och skolpolitiker om vad utbildning för hållbar utveckling kan innebära för undervisningspraktiken.
Avhandlingen: Utbildning för hållbar utveckling från en lärarhorisont: sammanhang, kompetenser och samarbete
Statsvetaren Ulf Mörkenstam konstaterar i sin nyligen avslutade studie om Sametinget att tingets inflytande och makt är begränsad. Det samiska folkets rätt till självbestämmande tas helt enkelt inte tillvara.
Sedan ett antal år tillbaka har Ulf Mörkenstam, statsvetare vid statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet, studerat urfolks rätt till självbestämmande med Sametinget i fokus. Projektet namn var ”Urfolks rätt till självbestämmande: en studie av det svenska Sametingets makt och inflytande”. Den viktigaste frågan har varit om Sametinget kan garantera samernas rätt till självbestämmande.
– Och den frågan måste vi besvara med nej, säger Ulf Mörkenstam, och anger en rad anledningar till detta.
För det första så har Sverige till skillnad från i Norge betonat att Sametinget är en myndighet under den svenska regeringen, vilket begränsat tingets autonomi. Sametinget blir en bland många myndigheter i den statliga hierarkin, utan formell makt att agera självständigt i många av de frågor som är viktiga i det samiska samhället.
I Norge kan Sametinget, som där är samernas formella representant i första hand (och myndighet i andra hand), lättare ta politiska initiativ på både regional, nationell och till och med internationell nivå.
– Vi menar också att den här ordningen i Sverige har begränsat det folkvalda organets utveckling mot mer autonomi och större inflytande i relation till den svenska staten, säger Ulf Mörkenstam.
Dessutom så är Sametingets inflytande begränsat tack vara den institutionella organisationen.
– Det finns en inneboende intressekonflikt här mellan rollen som representant för det samiska folket och rollen som myndighet med uppgift att tillvarata den svenska statens intressen, säger Mörkenstam.
Projektet har lett vidare till en rad nya projekt, och i dag håller Ulf Mörkenstam på med ett projekt där valen till Sametingen i Sverige och Norge 2013 jämförs i syfte att analysera Sametingens ställning i det samiska samhället i Sverige och Norge.
Traditionellt sett är handling det rationella och centrala att sträva efter för att maximera effekten av samarbeten mellan organisationer. Men en ny studie i industriell ekonomi visar hur viktigt det är att prata för att skapa produktiva samarbeten.
Prat och handling – olika sätt att organisera
– I alla organisationer finns prat och handling och båda delarna måste finnas. Därför kan man tala om prat och handling som två parallella organisationer som samexisterar samtidigt. Det är viktigt att bli medveten om de två olika organisationsperspektiven. Ofta är handling det som premieras, men utifrån min forskning vill jag lyfta pratorganisationen som ett alternativ till handlingsorganisationen. Jag ser även en möjlighet att i vissa fall omformulera organisationsformen partnerskap till ”pratnerskap”, säger Johan Grinbergs, forskare vid MDH som undervisar i företagsekonomi med inriktning mot management och organisation.
Analys av regionalt tillväxtprogram
Johan Grinbergs har i sin doktorsavhandling ”Pratnerskap – ett sätt att organisera regional tillväxt. Perspektiv på regional utveckling som fenomen och en analys av ett tillväxtprogram” studerat regionala partnerskap, något som idag är en vanlig organisationsform med deltagare från både det offentliga och det privata. Han har bland annat analyserat partnerskap ur perspektivet prat- och handlingsorganisation.
Pratorganisationen anger normer, strategier och ideologier. Handlingsorganisationen präglas av ordning, reda, samsyn och framför allt är handling det rationella och centrala att sträva efter för att maximera effektiviteten. Traditionellt är det utifrån handlingsorganisationen som mål mäts och premieras.
”.. pratandet är nog så viktigt”
Grinbergs har i sin avhandling studerat det regionala tillväxtprogrammet i Västmanlands län. Studien kom fram till att tillväxtprogrammets partnerskap mer liknar en pratorganisation än en handlingsorganisation, men att de inblandade förväntade sig att det var en handlingsorganisation. Det visade sig genom de förväntningar deltagarna hade på programmet och besvikelsen över utfallet. ”Det blev inget, det blev bara tomt prat” menade en del.
– Här likställdes ordet ”inget” med prat, och man tittade endast efter ”handling” som ett gott resultat. Jag menar att man här glömde bort att själva pratandet är nog så viktigt. Det verkar som om man hade en regional pratorganisation som man önskade vore en handlingsorganisation, säger Johan Grinbergs.
Det kreativa pratnerskapet
I sin studie såg han också det komplexa när de två olika synsätten krockade med varandra, bland annat gällande konkurrens och samarbeten. Deltagarna i programmet sa att de ville samarbeta, men samtidigt konkurrerade de mot varandra i olika frågor ute i regionen, till exempel vid kommunernas etablering av företag, turism, skolor. Grinbergs menar att det kan ses som naturligt – det är helt enkelt ett ”normalläge” mellan prat- och handlingsorganisationerna.
– Fördelarna med det här är att vi då kan se på vissa delar av organisering på ett nytt sätt. Det så kallade pratet kan ses som en förutsättning för potentiell handling, och att vissa organisationer bör värderas efter förmågan att skapa prat och arenor för detta prat. Det ger ett konfliktfullt förhållande till den klassiska synen som förespråkar konsensus, ordning och samsyn – medan det kreativa pratnerskapet går ut på att upprätthålla en mångfald av synsätt för att kunna skapa något nytt.
Om avhandlingen
Johan Grinbergs har i sin avhandling studerat arbetet med det regionala tillväxtprogrammet i Västmanlands län under programperioden 2004-2007. Han har som följeforskare intervjuat ett antal av programmets aktörer och följt programmets möten via observationer. Intervjuerna har gett upphov till ett antal huvudteman som handlar om region, tillväxt, entreprenörskap, samverkan och konkurrens, resultat, samt prat och handling. Deltagare i programmet var bland annat kommunala näringslivsföreträdare, ALMI, Handelskammaren, Länsstyrelsen i Västmanland, Västmanlands Kommuner och Landsting (VKL).
Varje gång vi tittar på ett filmklipp på vår telefon eller surfplatta, är en hel kedja av avancerad teknik inblandad. För att filmen ska börja spelas upp i jämn följd när vi trycker på play-symbolen måste datan nå oss snabbt via en lång rad av enheter, antenner och mottagare. Med allt fler användare, högre krav på bildkvalitet och fler trådlösa system är det en stor utmaning att ta fram metoder för att skicka de enorma datamängderna genom luften med rätt hastighet.
Lösningen kan vara att använda sig av högre frekvenser än idag, från 100 gigahertz och uppåt, eftersom man då får tillgång till ett större band av tomma frekvenser, vilket möjliggör en högre datatakt. Forskare runt om i världen arbetar nu med att ta fram datakretsar som klarar att skicka och ta emot tillräckligt starka signaler på höga frekvenser. En grupp från Chalmers och Ericsson har redan lyckats.
– Vi har designat kretsar för signaler på 140 gigahertz, där vi har en stor bandbredd. I labbtesterna kom vi upp i en överföringstakt på över 40 gigabit data per sekund, vilket är dubbelt så snabbt som det tidigare världsrekordet vid jämförbar frekvens, säger Herbert Zirath, professor i höghastighetselektronik på Chalmers, och deltidsanställd på Ericsson Research.
Herbert Zirath säger att det är utvecklingen inom halvledarmaterial som gjort det möjligt att tillverka kretsar som kan sända högfrekventa signaler med tillräckligt hög effekt. Kretsarna, som görs av halvledarmaterialet indiumfosfid, är så små att man behöver mikroskop för att urskilja detaljerna.
Några av tillämpningarna för snabbare trådlös dataöverföring som Herbert Zirath ser framför sig, är stora kultur- och idrottsevenemang där man vill skicka högupplöst livefilm till bildskärmar utan fördröjning och långa kablar, och kommunikation inom och mellan de stora datorhallar där våra digitala filer hamnar när vi lägger dem i ”molnet”. Men bättre trådlös överföring kan också innebära att det blir färre sladdar i våra hem och på våra arbetsplatser. För Ericsson är de snabba kretsarna intressanta när det gäller att skicka signaler från och till basstationer och mobilmaster.
– Det här är ett väldigt spännande område att arbeta med, eftersom den kraftigt ökande mängden data kräver nya lösningar hela tiden. Det som framför allt driver upp behovet av snabbare överföring idag är att allt fler tittar på film trådlöst.
Nu återstår för forskarna i projektet, som finansieras av Stiftelsen för strategisk forskning, att ta steget från labbet till att testa kretsarna utomhus under verkliga förhållanden. Men även om det är många delar som ska fungera för en lyckad dataöverföring, är Herbert Zirath inte nervös.
– Jag tror att det bara dröjer ett par år innan våra kretsar kommer till praktisk användning.
De testade stavmixrarna köptes i svensk detaljhandel och analyserades i syfte att fastställa om de läcker klorparaffiner till mat under normal användning.
– Resultaten visade att åtta av de tolv testade stavmixrarna avger klorparaffiner vid normal hushållsanvändning. I fem av dem är halterna enligt vår bedömning höga, säger Åke Bergman, professor vid Institutionen för miljö- och materialkemi, Stockholms universitet, samt chef för Swetox. Vi har rapporterat upptäckten till Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket samt informerat leverantörerna av de testade stavmixrarna.
Klorparaffiner med korta kolkedjor (C8-C12) är mycket giftiga för vattenlevande organismer och kan ge skadliga långtidseffekter i vattenmiljön på grund av att de är stabila, svårnedbrytbara föreningar som lagras i miljön. Kortkedjiga klorparaffiner drabbar lever, njurar och sköldkörtel och är möjligt cancerframkallande. Läckagen som upptäcktes i studien omfattar klorparaffiner med såväl korta som medellånga kolkedjor.
– Det betyder att användningen av två tredjedelar av de testade stavmixrarna kommer att leda till att människor exponeras för ämnen som lagras i kroppen på samma sätt som till exempel PCB. Ett ämne som är förbjudet att använda i produkter sedan mer än 40 år tillbaka, säger Åke Bergman.
Klorparaffiner används i skärvätskor inom metallindustrin och som mjukgörare och/eller brandskyddsmedel i plaster.
– Klorparaffinerna tycks finnas i kåpan just ovanför det roterande bladet i stavmixern. Det finns dock många frågetecken kring hur och varför klorparaffiner används i stavmixrar, säger Åke Bergman.
Det var när forskarna analyserade kattmat i ett projekt om organiska miljöföroreningar som de fann tydliga spår av klorparaffiner i den analyserade kattmaten. Upprepade analyser visade att kattmaten kontaminerats av en nyinköpt stavmixer som användes för att homogenisera kattmaten. Forskarna gick då vidare och testade ytterligare tolv stavmixrar av olika märken och modeller.
– Studien behöver följas upp av mer arbete för en heltäckande bild men resultatet är entydigt. Människor kan exponeras av ämnen som är skadliga vid intag av mat som mixats vilket är allvarligt, särskilt om det drabbar små barn, säger Åke Bergman. Den här upptäckten visar dessutom återigen att det är omöjligt med dagens lagstiftning att ha koll på vilka ämnen som används var när det gäller kemikalier.
I ett stort forskningsprogram ska demokratins drivkrafter i Finland och Sverige 1890-2020 undersökas, inför Finlands 100-åriga självständighet 2017.
Ett nytt omfattande svensk-finskt forskningsprogram har nyligen fått stora forskningsanslag från Östersjöstiftelsen i Sverige och Erkko-stiftelsen i Finland för att inför 100-årsdagen ge oss kunskaper om de drivkrafter som format ländernas politiska system. Det i sin tur ger oss bättre möjligheter att bedöma vad som kan och bör utvecklas och förändras i demokratiska strukturer på längre sikt.
– Projektet blir historikernas bidrag till firandet av Finlands självständighet, berättar Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola och ledare för den svenska delen av projektet. Det är roligt att kunna få två parallella finansieringar till ett så här pass stort program. Totalt har vi fått forskningsanslag på omkring 25 miljoner kronor vilket är ett av de större i Södertörns högskolas historia.
Tre drivkrafter ska särskilt analyseras för att se hur de samverkat och format ländernas demokratier i ett längre tidsperspektiv: De egna politiska kulturerna, geopolitikens förskjutningar och förvecklingar samt världsekonomins utveckling, som har drivits fram av teknologiska omvälvningar och förändringar i den industriella arbetsfördelningen. Att Finlands och Sverige utveckling både påminner om och skiljer sig ifrån varandra gör en jämförelse sörskilt spännande.
Tre tidsperioder bildar tre delprojekt
Forskningen indelas i tre tidsfaser som var och en formar ett delprojekt med 3-4 forskare, totalt involveras ca 10 forskare. Programmet leds av professor Henrik Meinander, professor vid Helsingfors universitet. Kjell Östberg, professor i historia vid Södertörns högskola, leder projektet från Sverige.
– Samarbeten mellan svenska och finska historiker har förekommit tidigare, det känns bra att ta vid i den traditionen, säger Kjell Östberg.
Åren 1890-1930 kartläggs vid Jyväskylä universitet. Särskilt uppmärksammas de administrative traditionernas, geopolitikens och de marknadsekonomiska faktorernas inverkan på ländernas politiska kulturer och demokratiska utveckling. Under denna tid ökade kraven på en representativ demokrati i bägge i länderna, samtidigt som tiden kännetecknas av diverse förskjutningar i geopolitik och
världsekonomi. Detta i samverkan med en rad teknologiska genombrott utmynnade i första världskriget och en rad revolutioner och nationella kriser.
Åren 1930-1980 analyseras vid Helsingfors universitet. Frågor som står i centrum är skogsindustrins inflytande på samhällspolitiken, betydelsen av året 1968 och den statliga radions och televisionens roll i konstruktionen av enhetskulturer. Korporativa lösningar och statlig interventionspolitik gjorde sig under perioden gällande i de flesta europeiska länder. I Sverige och Finland tog statsmakten ett fastare grepp om ekonomin, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Kalla kriget blev en guldålder för ländernas nationalstater.
Delprojektet som gäller 1980-2020 leds av Kjell Östberg, professor vid Samtidshistoriska institutet. Han ska själv forska om folkrörelsepartiernas utveckling i de båda länderna. Från Södertörns högskola medverkar även Janne Holmén, som ska undersöka skolornas roll för demokratisering, Eva Blomberg, som forskar på jämställdhetspolitikens ideologi och praktik och Torbjörn Nilsson som studerar diskussionen om demokrati kontra marknad från 20-talet och framåt.
I både Finland och Sveriges förändrades nationella ramverk och politiska kulturer på grund av en förskjutning i den allmänna tidsandan och strukturella förändringar i stormaktspolitiken, världshandeln och medielandskapet. På 1990-talet resulterade detta i stora politiska omvälvningar på olika håll av Europa. Ekonomiska kriser och anslutningen till EU var viktiga händelser i Sverige och Finland. Samtidigt gav den globala digitalkulturen och sociala medier upphov till en stor flora av nya offentligheter och påverkningskanaler, vilket återspeglades i inrikespolitiken och gav näring åt protestpartier och enfrågerörelser.
Ubåten, som ser ut ungefär som en snäll torped, kallas för Carl och är en listig rackare. Den är en så kallad autonom undervattensfarkost (Autonomous Underwater Vehicle, AUV), vilket innebär att den klarar av att jobba på egen hand utan yttre styrning.
Autonoma (det vill säga självmanövrerande) krävs för att mer omfattande kunna utforska djuphaven, det vill säga den del av världshaven som har ett havsdjup på runt 2 000 meter eller mer. Det ska tilläggas att cirka 60 procent av jordens yta och 90 procent av haven utgörs av just djuphav.
Carl och andra AUV:er kan dock göra stor nytta även på grundare vatten.
– Ubåten är främst att betrakta som en sensorbärare, en plattform där sensorerna bytts ut beroende av behovet. En oceanograf vill ha den till att mäta temperatur och salthalt under polarisen. Fredrik Gröndahl, universitetslektor vid KTH som forskar om algodlingar och hur alger kan användas som mat, medicin, som beståndsdel i plaster och energibärare, har ett behov av att visuellt kunna inspektera sina odlingar. En marinbiolog vill kanske lyssna på späckhuggare medan marinen vill kunna lyssna på fienden, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han har tillsammans med Ivan Stenius lett forskningsarbetet med ubåten vid KTH:s Centre for Naval Architecture.
– Det som gör Carl så bra är att farkosten är så extremt flexibel. Man fiskar upp Carl med enbart händerna, programmerar om honom på plats på några minuter, och kastar i honom igen, säger Jakob Kuttenkeuler.
Sådana här små och lätta ubåtar har en del svagheter. De har ibland lite svårt för att dyka från ytläge då de är lite lättare än vatten. Detta då de ska flyta upp till ytan om något slutar fungera.
– Det är därför vi jobbar en del med Carls förmåga till konstsim. Vi har till exempel en manöver som gör att Carl backar ner i vattnet när han ska dyka. Lite som att fickparkera. Denna manöver låter trivial men gör att ubåten kan optimeras mer kompromisslöst för sitt egentliga uppdrag. Vi vill att ubåten ska bli så bra på att manövrera själv att den i framtiden solo ska kunna vara så robust att den kan docka mot laddstationer. AUV:er kräver idag lite för mycket uppmärksamhet. De är inte tillräckligt uthålliga och är lite för osjälvständiga. Kan de själva söka upp en laddstation, precis som en robotgräsklippare, kan de jobba på egen hand ute i haven, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han berättar vidare att KTH:s ubåt redan idag har en ”clean design”
– Vi vill inte att AUV:n ska ha en massa grejer, som antenner och fenor, som sticker ut. Så Carl är väldigt ren på utsidan så att han inte fastnar i alger, fisknät eller annat skräp i havet, säger Jakob Kuttenkeuler.
Ett billigare alternativ
Självmanövrerande ubåtar av dyrare modell används idag bland annat till att inspektera oljekällor under havsytan. Dessa AUV::er spelade också en stor roll i jakten på den svarta lådan från den Boeing 777-200ER från Malaysia Airlines som försvann i mars i år.
– Vi vill utveckla teknik och metodik som gör sådana här farkoster så billiga som möjligt, och vi är en bra bit på väg. Det mesta inuti Carl är utskrivet på en 3D-skrivare. Detta istället för att svarva och fräsa delarna. Faktum är att vi skriver ut våra propellrar direkt i en 3D-skrivare vilket gör att vi superbilligt kan pröva olika geometrier. När vi kommit ner mycket i pris gör det inte så mycket om ubåten simmar till skogs, säger Jakob Kuttenkeuler.
Vad är då billigt och vad är dyrt i sammanhanget? Jakob Kuttenkeuler berättar att AUV:er idag kostar cirka 30 miljoner kronor och han och forskarkollegorna snarast siktar på ett pris om några hundra tusen kronor.
– Om en sådan här ubåt ska skickas in under polarisen kan det bli en rätt skakig väntan på att den kommer tillbaka om den kostar 30 miljoner kronor. Något mindre skakigt läge om den kostar en hundradel av det priset, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han fortsätter med att berätta om några ytterligare användningsområden för AUV:er. Ett exempel är alla de situationer under vatten där det är dyrt och farlig för människan att jobba. Å det behöver inte vara särskilt djupt för att ska vara just kostsamt både för hälsan och plånboken.
Vidare ska AUV:erna kunna utföra ”koordinerat konstsim i stim”.
– I grupp skulle de kunna studera hur stora vattenmassor beter sig. Att kunna samla in den här typen av data är viktigt, eftersom forskare lider stor brist på sådan information, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han lägger till att ubåten är i vattnet vad dagens drönare är i luften. Samma koncept, olika element.
– Men vi hävdar att våra problem är något klurigare. Så fort ubåten befinner sig 10 centimeter under vattenytan måste vi använda död räkning eller tröghetsnavigation eftersom GPS:en inte fungerar under vatten. Sedan har vi alla problem med korrosion, risk för vatteninträngning, 100 atmosfärers övertryck och så vidare, säger Jakob Kuttenkeuler.
Carl är för närvarande en lätt liten gynnare.
– Jag står faktiskt och stoppar in honom i en taxi just nu på Arlanda, medan vi pratar. Han är liten och lätt att bära. Anledningen är att vi ska kunna kasta i honom i vattnet från båten, och fiska upp honom, utan att behöva några lyftkranar. Men det är inte svårt alls att tillverka en ubåt som klarar avsevärt djupare vatten. Det är inte där svårigheterna finns idag. Så det är mest av praktiska skäl Calle är tunn, lätt och nätt, säger Jakob Kuttenkeuler.
Han följer i sin avhandling ”Seeing and knowing the Earth as a system” vetenskapliga diskussioner inom den globala miljöforskningen och visar kopplingarna mellan å ena sidan kunskapsproduktionen i olika forskningsprogram, och å andra sidan, diskussionerna om vad som kan och bör göras för att skapa hållbara livsmiljöer inom planetens gränser. Uppfattningarna har skiftat över tid.
Ola Uhrqvist spårar framväxten av dagens syn på planeten jorden som ett komplext och sammanlänkat system – Jordsystemet. – Runt sekelskiftet 2000 blev det tydligt att jorden alltmer uppfattas som ett organiskt system, där varje del som påverkas får konsekvenser för helheten. Ekologiska och sociala processer får allt större betydelse, vilket gör säkra förutsägelser och kontroll till en utopi. De vetenskapliga modellerna har blivit allt mer avancerade genom att omfatta samspelet mellan allt fler naturliga och sociala processer, planetära gränser och tipping points som, om de överskrids, visar att förutsägbarheten om hur jordsystemet kommer att bete sig omkullkastas.
Nu väntar Paris 2015 och ännu ett i raden av globala klimatmöten. Det finns en inbyggd risk med möjligheterna att bygga modeller som rymmer allt fler parametrar, menar Ola Uhrqvist:
– Vi har länge haft tillräckligt med kunskap om klimatet för att ta nästa steg i arbetet med att hejda den globala uppvärmningen. Men besluten blir obekväma, och i det läget kan politiker välja utvägen att invänta än mer exakt kunskap baserad på än mer avancerade modeller. Eller luta sig mot osäkerheter, som alltid diskuteras när forskargrupper ställer sin kunskap och sina modeller mot varandra.
– Hur man i slutänden ser problem och handlingsalternativ har stor betydelse för vilka beslut som uppfattas som nödvändiga. Kunskap gör problem synliga på specifika sätt och skapar intressen som sedan påverkar politikens agendor. Därmed blir kunskapen till makt.
Ola Uhrqvist baserar sin forskning i första hand på arkivmaterial från International Geosphere-Biosphere Program (IGBP) samt International Human Dimensions Programme of Global Environmental Change (IHDP). Tillsammans representerar de ett brett nätverk av forskare som under 30 år studerat jordsystemet som ett objekt, kopplat till globala miljöförändringar i behov av politisk styrning.
Avhandling: Seeing and knowing the earth as a system. An effective history of global environmental change research as scientific and political practice.
