Varje år diagnosticeras fler än 8000 kvinnor med bröstcancer i Sverige, och tack vare förbättrade metoder för att upptäcka och behandla sjukdomen överlever allt fler. Marie Høyer Lundh, sjuksköterska och doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, har i sin avhandling undersökt hälsorelaterad livskvalitet och återgång till arbete under de första tre åren efter en bröstcancerdiagnos.

– De flesta kvinnor återhämtar sig succesivt efter sjukdomen, men vissa har långvariga besvär med bland annat nedsatt fysisk och emotionell funktion, trötthet och smärta, säger Marie Høyer Lundh.

I studien analyseras vilka faktorer som har ett samband med en sämre hälsorelaterad livskvalitet, minskad arbetstid/frånvaro av arbetsåtergång samt sjukskrivning. Tidigare undersökningar har visat att vissa typer av behandlingar och faktorer som ålder och brist på socialt stöd har ett samband med en sämre upplevd hälsorelaterad livskvalitet.

– Det verkar alltså finnas undergrupper av kvinnor som löper större risk att drabbas av negativa konsekvenser av sin bröstcancer. Att kunna identifiera sårbara kvinnor är en viktig förutsättning för vårdpersonalens möjligheter att ge råd och stöd till de som behöver det, säger Marie Høyer Lundh.

Andelen kvinnor som får sjukpenning från Försäkringskassan minskar markant efter diagnos och behandling, och majoriteten återgår till arbetet. Inte desto mindre är en större andel av de kvinnor som behandlats för bröstcancer sjukskrivna tre år efter diagnos, jämfört med kvinnor som aldrig drabbats av bröstcancer. Kvinnor som genomgår cellgiftsbehandling är särskilt utsatta för att uppleva negativa konsekvenser av sjukdomen.

– Inom sjukvården är det därför viktigt med ökad kunskap om hur biverkningar efter behandling kan förebyggas och behandlas. Dessutom är det angeläget att vårdpersonalen ökar fokus mot yngre kvinnor, samt kvinnor som före diagnosen var sjukskrivna eller fick sjukersättning och som inte går tillbaka till arbete i lika hög utsträckning som innan diagnosen, säger Marie Høyer Lundh.  

Avhandlingen betonar vikten av att ta hänsyn till den enskilda kvinnans livssituation, behov och önskemål. Det återstår dock mycket forskning för att kunna erbjuda individuellt anpassade vård- och rehabiliteringsinsatser, menar Marie Høyer Lundh.

Samtliga kvinnor i Uppsala Örebro sjukvårdsregion som fick en bröstcancerdiagnos under en ettårsperiod (2007-2008) tillfrågades om deltagande i studien, som genomfördes med hjälp av enkäter. De följdes sedan upp under de första tre åren efter diagnos med ytterligare två enkäter. I studien användes även medicinska data från det regionala kvalitetsregistret för bröstcancer samt sjukskrivningsdata från Försäkringskassans databas. Totalt 856 kvinnor fullföljde studien.

Disputationen äger rum den 15 maj.


Hur ser ärkebiskopens uppdrag ut, och hur har det förändrats över tiden? Det är några av de frågor Klas Hansson har undersökt i sin avhandling om ärkebiskopsämbetet i Sverige under perioden 1914 till 1990.

­– Det har funnits många olika uppfattningar om vad ärkebiskopens funktion innebär. Utvecklingen har gått mot en betoning av det nationella uppdraget. Att Uppsala stift har fått en biskopstjänst vid sidan om ärkebiskopen tyder på detta, säger Klas Hansson, doktorand vid Teologiska institutionen, Uppsala universitet.

I avhandlingen beskrivs ärkebiskop Nathan Söderbloms gärning, liksom hans sex efterföljare fram till Bertil Werkström. Det blir tydligt att varje ärkebiskop har haft stor frihet att själv utforma sitt ämbete efter sina egna prioriteringar. Både misslyckanden och framgångar skildras, och visar på hur ämbetet har förändrats i takt med kyrkans och samhällets utveckling.

– Nathan Söderblom såg Uppsalaärkebiskopen som likvärdig med ärkebiskopen av Canterbury med uppgifter i hela den världsvida kyrkan och kristenheten. Efterträdaren Erling Eidem, som tillträdde 1931, tänkte precis tvärtom. Han ville helst vara biskop i Uppsala och tonade ned det nationella uppdraget. Sedan han avgick 1950 har utvecklingen däremot gått till att betrakta ärkebiskopen främst som en nationell kyrkoledare, säger Klas Hansson.

I undersökningen presenteras även nya rön om den så kallade Helanderaffären, ett av Sveriges mest omtalade rättsfall. Det var professor Dick Helander som 1952 anklagades för att ha skrivit en rad ärekränkande brev i samband med biskopsvalet i Strängnäs 1952. Han vann biskopsvalet, men blev senare åtalad, fälld för förtal och avsatt.

­– Många undrade på den tiden varför ärkebiskopen Yngve Brilioth inte ingrep mot Dick Helander. Jag kan i avhandlingen visa att han visst ingrep bakom kulisserna och i telefonsamtal med Helander begärde hans avgång. Jag kan också peka på att Brilioth kände till ryktena om att det var Helander som skrivit de anonyma breven när denne biskopsvigdes i mars 1953, säger Klas Hansson.

Disputationen äger rum den 16 maj.

– Det här är mycket viktiga resultat eftersom vi idag saknar bra läkemedel mot många potentiellt dödliga virusinfektioner, som framför allt drabbar barn och även vuxna som av olika anledningar har ett nedsatt immunförsvar, säger Mårten Strand, doktorand vid institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet.

Behovet av fler läkemedel för behandling av virussjukdomar är stort, eftersom dagens antivirala läkemedel inte är tillräckligt effektiva för att behandla svåra sjukdomar orsakade av vissa typer av virus. En sådan virustyp är adenovirus, som kan orsaka dödliga infektioner hos individer, ofta barn, som har ett nedsatt immunförsvar. De som drabbas har ofta genomgått en benmärgstransplantation eller en organtransplantation där sjukvården medvetet har försvagat immunförsvaret med hjälp av läkemedel för att undvika att transplantatet ska stötas bort. Om patienten då blir infekterad med adenovirus kan infektionen spridas obehindrat i kroppen och bli livshotande.

I sitt avhandlingsarbete har Mårten Strand sökt i kemiska bibliotek efter substanser som kan hämma adenovirusinfektionen utan att påverka värdcellen negativt. I ett bibliotek med 9 800 molekyler, fann han tillsammans med sina kollegor en hämmande substans som de kallar Benzavir-1. Denna substans visade sig vara aktiv mot alla adenovirustyper som de testade den emot, och substansen var ungefär fem gånger mer effektiv än läkemedelssubstansen Cidofovir, som är det antivirala läkemedel som används idag.

Enligt avhandlingen går det att förbättra effekten ytterligare genom att ändra strukturen hos Benzavir-1 och dessutom visade det sig att denna nya bättre substans, som kallas Benzavir-2, även hämmar herpes simplex-virus (HSV) och har en likvärdig effekt som läkemedlet Acyclovir, som används mot dessa infektioner. Det är därför en viktig upptäckt att Benzavir-2 även är aktivt mot herpes simplex-stammar, som är resistenta mot Acyclovir.

I ett annat kemiskt bibliotek, innehållande extrakt från bakterier som lever i havsbotten utanför Norges kust, fanns det flera substanser som har förmågan att hämma adenovirusinfektionen. I ett extrakt hittades ett flertal liknande substanser som alla hade hämmande effekt på adenovirusinfektioner, men som sinsemellan hade varierande effekt på värdcellen.

– I den fortsatta forskningen har vi även lyckats identifiera vilken del av dessa molekyler som ger upphov till den antivirala aktiviteten. Sammantaget kan de upptäckter som presenteras i avhandlingen leda till utveckling av nya antivirala läkemedel för behandling av allvarliga adenovirusinfektioner. Det känns väldigt positivt, säger Mårten Strand.

FAKTA
Mårten Strand kommer från Vallentuna, han har en magisterexamen i
biomedicin och är doktorand vid institutionen för klinisk mikrobiologi. Fredagen den 16 maj försvarar Mårten Strand, institutionen för klinisk mikrobiologi, sin avhandling med titeln: Upptäckten av antiviral substanser mot adenovirus och herpes simplex virus: analys av syntetiska substanser och naturprodukter. (Engelsk titel: The Discovery of Antiviral Compounds Targeting Adenovirus and Herpes Simplex Virus: Assessment of Synthetic Compounds and Natural Products). Disputationen äger rum kl. 09.00 vid Norrlands universitetssjukhus, Betula, 6M. Opponent: Lieve Naesens, professor, Belgien. Huvudhandledare: Göran Wadell.

Avhandlingen är publicerad digitalt: http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:713928


– Vi har forskat om Arktis framtid med utgångspunkt i dåtid. Det är nämligen inte första gången Arktis är av intresse för länder och företag. Exploateringen började redan på 1600-talet, säger Dag Avango, forskare vid avdelningen för historiska studier på KTH och en av de som arbetat med studien.

Han och de andra forskarna har studerat vilka framtidsvisioner som tidigare funnit och som blivit verklighet, och vilka som inte blivit det.

– Jag har tittat närmare på olika industriföretags framtidssyn på Arktis. Det har handlat om rosiga visioner och stora vinster. I nutid till exempel vilka naturresurser som kommer fram när isen smälter bort och drar sig tillbaka, säger Dag Avango.

Han fortsätter med att berätta hur enahanda och positivt bolagen förhållit sig till hur man kan utvinna naturresurser. Företagen brukar framhålla hur de med ny teknik och ansvarsfullt riktade satsningar på miljöskydd och urbefolkningar kan hantera de svåra utmaningarna i Arktis samt bidra till en hållbar utveckling där.

– Den retorik som används idag har mycket gemensamt med den i början av 1900-talet. Det som överraskar är den determinism som finns i berättelsen om att isavsmältningen leder till en viss typ av morgondag. Att isens avsmältning garanterat leder fram till en ökad exploatering av Arktis naturresurser. Som om framtiden vore förutbestämd. Att vi inte kan stoppa utvecklingen, eller förändra den. Att politiken inte kan ändra på något, att det inte finns några alternativ utan att det bara är att hänga med för att inte bli frånåkt, säger Dag Avango.

Dag Avango menar att den här typen av retorik kan leda allmänhet och beslutsfattare till att tro att vi inte kan påverkar historiens gång, endast lindra dess effekter.

– De historiska fall vi undersökt visar tydligt att det är i allra högsta grad finns olika möjligheter som leder fram till olika framtider för Arktis. Man kan till exempel genom internationella regelverk och lagar göra det gynnsamt eller ogynnsamt att bedriva gruvdrift eller borra efter olja. Framtiden ligger i våra egna händer, säger Dag Avango.

Han tillägger att aktörer som vill se en viss framtid mobiliserar det de behöver för att detta ska ske, likt en självuppfyllande profetia.

Ett exempel som visar på hur just företagens framtidsvisioner fick en hel del hjälp på traven för att senare bli verklighet nämner Dag Avango gruvnäringen på ögruppen Svalbard i början av 1900-talet.

– Gruvindustrin på Spetsbergen ackompanjerades av den här typen av retorik från stater, företag och forskare när det begav sig. Gruvorna kommer att leda till industrins utveckling. ”Inget får missa tåget” var den stora berättelsen då, under 1900-talets två första decennier. Men Spetsbergen var ingenmansland på den här tiden, och företagen stötte snart på problem. Man kunde inte få en inmutning lagfäst, och därmed fick man inte heller loss något kapital för att satsa på gruvnäringen. Med Spetsbergtraktaten 1920 fick ögruppen ett regelverk som löste detta problem och gav både ekonomiska och politiska incitament till en fortsatt gruvdrift. Utan traktaten är det svårt att se hur gruvnäringen skulle kunnat fortleva. Det var inte en självklarhet att det skulle bli som det blev, säger Dag Avango.

Idag är berättelsen den samma, men nu handlar det som sagt om isavsmältningen i norra ishavet som kan leda till eskalerande olja- och naturgasutvinning.

– Vad framtiden kommer att innebära för Arktis är dock ett oskrivet blad. Det finns massor av saker som avgör detta, till exempel vad som händer med den globala energimarknaden, säger Dag Avango.

Han passar samtidigt på att flagga för att Arktis inte är en enhetlig region där alla vill samma sak.

– På exempelvis Grönland finns det ett stort intresse från gruvbolagen att utvinna. Många på Grönland är också mycket positiva till ökad gruvnäring då det ökar möjligheterna till självständighet. På andra ställen är man bedrövad, till exempel i samiska renbetesområden. Det finns inte ett svar och man kan inte prata om ett Arktis. Det är väldigt olika förutsättningar beroende av var man pekar eller befinner sig. Och Arktis består av suveräna territorier. Ett förhållande gäller dock generellt: framtiden är inte förutbestämd, den kan formas av medvetna vägval och politiska beslut, säger Dag Avango.

Sedan lägger han till att Vladimir Putin precis har klubbat igenom en lag som ryska olje- och gasbolag rätt att sätta upp privatarméer för att skydda sin verksamhet i Arktis.

– Det är en utveckling som talar emot att bilden av att en framtida resursutvinning i Arktis skulle bli problemfri, säger Dag Avango.

Dag Avangos arbete är en del av det tre år långa och tvärvetenskapliga forskningsprojektet Mistra Arctic Futures.

Borreliainfektion i nervsystemet, så kallad neuroborrelios, omges av många missuppfattningar som florerar både i samhället, i vårdsektorn och i media. En av dem är att borreliainfektioner är svåra att diagnostisera.

Nya, avancerade metoder som ska förbättra diagnostiken lanseras också regelbundet. Men de nya metoderna har ett begränsat värde, det visar en avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

Doktoranden Daniel Bremell har i sin avhandling studerat över 200 patienter som vårdats för borreliainfektioner vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset, med syftet att förbättra diagnostik och behandling. Slutsatsen är att de traditionella metoder som använts fungerar väl.

– Vi kan inte se att de nya metoder som lanseras tillför särskilt mycket. Snarare riskerar de att grumla bilden och försvåra diagnosen, säger Daniel Bremell.

I sin forskning visar Daniel Bremell och hans forskarkollegor att en noggrann kartläggning av patientens sjukdomshistoria, traditionell klinisk undersökning och en enkel analys av ryggvätskan i de flesta fall räcker för att skilja patienter med neuroborrelios från patienter med liknande sjukdomar.

– Det är helt enkelt inte så svårt att diagnostisera borreliainfektion i nervsystemet som ibland görs gällande. Och skulle nyare och mer avancerade analyser behöva användas i något enstaka fall bör de utföras av vårdpersonal som är väl förtrogna med tekniken, säger Daniel Bremell.

Borreliainfektion i nervsystemet behandlas med antibiotika i tablettform. Vid svårare symtom har dock injektioner ansetts mer effektivt, inte minst internationellt.

Daniel Bremell konstaterar i sin avhandling att injektioner är överflödiga och att tablettbehandling fungerar lika bra även för patienter med svåra neurologiska symptom.

– Det finns inget vetenskapligt stöd för att injektionsbehandling är bättre utan rekommendationerna har mer baserats på tyckande. Tablettbehandling har dessutom många fördelar, inte minst är den billigare, mindre riskfylld och mycket enklare för patienten, säger Daniel Bremell.

Avandlingen: Lyme Neuroborreliosis – Diagnosis and Treatment

Kontakterna mellan arbetslivet och hälso- och sjukvården kring sjukskrivna är oftast få. Många läkare har liten kunskap om de krav arbetet ställer. Arbetsgivare följer ofta inte sjukskrivningsprocessen, och hos försäkringskassan blir den sjukskrivne ett ärende där fokus ligger på att hålla tidsgränserna. Den som behöver stöd för att åter kunna arbeta kan ha svårt att komma till tals i en process med många olika parter.

– Här saknas en länk, någon som tar individens perspektiv och koordinerar insatser, säger Elsy Söderberg, forskare i samhällsmedicin.

Hon leder ett projekt som för första gången i Sverige testat en metod, The Strengths model, i syfte att stödja individer i att använda sin arbetsförmåga i såväl tidigare som nya arbetsuppgifter.

– Metoden innebär att den sjukskrivne får en stödperson, kallad koordinator, som stöttar individen i den riktning som krävs för att nå det man villgöra och tror sig kunna klara av. Man träffas regelbundet, men inte på kontor, utan ute i samhället, t.ex. på ett fik eller ett gym.

Tillsammans kartlägger de den sjukskrivnes förutsättningar och ambitioner och sätter tillfrisknande och utveckling i förgrunden. Utifrån det upprättas en handlingsplan. Det kan handla om att besöka en arbetsförmedlare eller en studievägledare, planera en utbildning eller göra studiebesök. Koordinatorn kan också gå med till den sjukskrivnes arbetsplats och träffa chefen där.

– Vi involverar cheferna från start, och har haft seminarier med dem, berättar Elsy Söderberg. Det är viktigt att de är med och lär sig mer om betydelsen av hur stödet förmedlas och om den här metoden.

Mycket i The Strengths model låter som vanligt sunt förnuft. Den stora utmaningen är fokusförskjutningen från diagnos och nedsatt arbetsförmåga till vad den sjukskrivne har för resurser och styrkor. Individens delaktighet är A och O. Att uppmuntra till aktivitet, istället för att skicka remisser och skapa långa passiva väntetider, att träffas regelbundet, utifrån behov. Att sätta upp mål och göra en handlingsplan, visa respekt och ge uppmuntran. Ändå görs inte detta rutinmässigt. Varför?

– Försäkringskassans arbetsprocesser har blivit mer tidsstyrda sedan rehabiliteringskedjans infördes, säger Elsy Söderberg. Ett annat problem kan vara att rekommendationerna i det försäkringsmedicinska beslutsstödet ses mer som påbud än som hjälpmedel i bedömning av sjukskrivningstider.

I studien ingick 50 sjukskrivna, mestadels från arbetsplatser inom vård, omsorg och service. En majoritet, 60 procent, var kvinnor, något som väl speglar läget för hela befolkningen. Kvinnor är mer sjukskrivna än män. Interventionen pågick i ett år. Det preliminära resultatet är således gott, jämfört med en vanlig sjukskrivningsprocess.

– Det handlar både om färre sjukskrivningsdagar och därmed minskade samhällskostnader, och om ökad livskvalitet för de sjukskrivna, konstaterar Elsy Söderberg.

Projektet, med titeln ”Att ta tillvara förmåga trots begränsning”, avrapporteras nu till AFA som har stött det finansiellt, och blir en del av en lärobok om arbetsförmåga. Ett vägledningsmaterial för chefer och arbetsledare ska också tas fram.

– Olyckorna orsakar dödsfall och personskador men även stora kostnader för samhället och för den enskilde, säger Annika K. Jägerbrand, forskare på VTI, som sammanställt en 10-årig översikt över rådjurskollisioner i Sverige.

De län som utmärker sig med ett stort antal rådjurskollisioner under åren 2003–2012 är framför allt Västra Götaland och Skåne, men även Stockholm, Jönköping och Kalmar. Rådjurskollisionerna har ökat i alla län förutom Västra Götaland och Örebro län där de minskat något under perioden. Ökningen har varit betydligt större i de nordligaste länen och på Gotland.

Antalet rådjurskollisioner är fler under försommaren (maj–juni) och tidig vinter (oktober–december), medan antalet personskadeolyckor med rådjur är högst under sommaren. Flest kollisioner och olyckor sker under morgon och kväll. Antalet omkomna och skadade personer under tioårsperioden är totalt 2.752.

– Analysen visar att antal dödsfall och personskador för rådjursolyckor är underskattade i den officiella statistiken. När det gäller antalet omkomna i olyckor med rådjur är siffran dubbelt så hög som i de officiellt rapporterade, säger Annika K. Jägerbrand.

Orsaken är att studien innefattar alla olyckor med rådjur inblandade (inklusive olycka orsakad av väjning för rådjur exempelvis), till skillnad från den officiella statistiken som endast inkluderar viltolyckor där rådjuret faktiskt sammanstött med fordonet (kollision).

– Det är troligt att den officiella statistiken även underskattar antalet dödade och skadade från kollisioner med övriga viltslag som älg, hjort och vildsvin, säger Annika K. Jägerbrand.

Som exempel visar studien att de totala kostnaderna för rådjurskollisioner och rådjursolyckor 2012 överstiger en miljard kronor varav cirka 70 procent är kostnader för egendomsskador. Summan av de externa kostnaderna (personskador, dödsfall, jaktvärde och eftersökskostnader) för rådjursolyckorna omfattar cirka 300 miljoner kronor detta år. Under de tio år som ingår i beräkningen har rådjursolyckorna kostat drygt 9 miljarder kronor.

Olycksstatistiken i undersökningen kommer från NVR, Nationella viltolycksrådet (kollisioner), Strada (personskadeolyckor i Swedish Traffic Accident Data Acquisition) och Ofelia (för järnväg).

Åtta forskare från Stockholms universitet började samla in Husbybornas berättelser redan för ett år sedan. Nu kommer den första sammanfattningen som är en del i ett stort forskningsprojekt om Husby. 

Rapporten lyfter fram de problembilder som Husbyborna själva ser som relevanta för förståelsen av händelserna i maj.

– Det är en viktig forskningsuppgift att samla Husbybornas egna berättelser. Rapporten ger inget slutgiltigt svar på varför det blev som det blev i Husby. Men den ger en inblick i erfarenheter och föreställningar bland Husbyborna som ingen som verkligen vill förstå vad som hände kan bortse från, säger Magnus Hörnqvist vid Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.  

Genomgående teman i intervjuerna med de boende i Husby är ekonomisk ojämlikhet, bristande demokrati och rasism. Frågor som enligt forskarna inte kan begränsas rumsligt till Husby utan berör hela samhället.

– De senaste åren har vi sett ökad social oro och våldsamma protester i flera europeiska förorter. Om man ser till Husby så finns det många olika uppfattningar om hur händelserna ska förstås och hanteras. Men de allra flesta måste hålla med om att de rymmer en politisk dimension som bortom bilbränderna i förorterna handlar om ett förändrat socialt landskap i Sverige, säger Magnus Hörnqvist.

Rapporten: ”Bilen brinner… men problemen är kvar”

I maj 2013 genomförde forskare från Institutionen för arkeologi och antik historia i samarbete med Gamla Uppsala museum/Riksantikvarieämbetet, OKB-projektet (utbyggnad av Ostkustbanan) i Gamla Uppsala, osteologer från Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) och produktionsbolaget Mediabruket en mindre experimentell bränning i Gamla Uppsala. Syftet var att rekonstruera en kremering från järnåldern för att bättre förstå de fyndkontexter som forskare möter vid utgrävning av brandgravar från denna period.

– Detta experiment gav upphov till en mycket stimulerande diskussion om hur vi som forskare metodologiskt skall gå tillväga för att förstå och tolka brända rester av människor, djur och föremål i arkeologiska kontexter både i Skandinavien och Medelhavsområdet, säger Gunnel Ekroth, professor i antikens kultur och samhällsliv vid Institutionen för arkeologi och antik historia.

Därför har forskarna, med specialister inom både skandinavisk och klassisk arkeologi, planerat och fått finansiering för ett uppföljande och mer omfattande experiment. De ska genom experimentet återskapa forntida brandritualer i Skandinavien och Medelhavsområdet där djur, hela eller i delar, samt annan form av mat, rå eller tillagad, brändes upp. Genom analys av processen och resterna hoppas de få ny viktig kunskap för tolkning av arkeologiskt material.

Experimentet börjar lördag den 17 maj kl. 15 och bålet tänds kl. 19. På det uppbyggda bålet placeras ett får, en gris, två hönor, en gås, två kycklingar, men också bröd, äpplen, fikon, ägg, ost, lök, svamp och krukor med honung. Under kvällen och natten brinner bålet nedanför Gamla Uppsala högar. Söndag den 18 maj kl. 11 börjar sedan den arkeologiska undersökningen av bålresterna. Hela processen dokumenteras noggrant. Vad händer när det brinner? Kan spår av alla livsmedel återfinnas i resterna? Gör det skillnad om maten finns i ett kärl av keramik eller trä? Ska man se bränningen som djuroffer eller matgåva? Det finns många frågor som kan få ett svar.

– Genom att bland annat studera hur benmaterialet påverkats av elden, om benen spritt sig i askan och om de olika materialen på bålet påverkat varandra kan vi rekonstruera processen bakåt och förstå varför det ser ut som det gör på olika utgrävningsplatser, säger Gunnel Ekroth, professor vid institutionen.

Allmänheten välkomnas att titta på arbetet båda dagarna. Projektet sker i samarbete med Museet i Gamla Uppsala och Societas Archaeologica Upsaliensis-SAU.

Vårt moderna samhälle är beroende av metaller, som konstruktionsmaterial, elektriska ledare, för medicinsk utrustning, transportmedel och mycket annat. För vissa metaller, som koppar, har vi redan i dag brutit ungefär hälften av de kända reserverna ur jordskorpan. Potentialen för återvinning är därför enorm. Vissa metaller återvinns idag till viss del, medan andra – som de sällsynta jordartsmetallerna – inte återvinns alls.

– Stor kraft läggs ner på att prospektera och bryta metaller ur jordskorpan, medan vi låter de metaller som vi kanske redan har i handen, i mobiltelefonen, gå förlorade, exemplifierar Nils Johansson, doktorand på Avdelningen för industriell miljöteknik, Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling, Linköpings universitet.

Detta beror på att metallåtervinningen helt enkelt inte är lönsam. Det kostar mer att ta tillvara metallerna än det värde de har på marknaden. Detta trots att halterna av metaller kan vara lika höga på en deponi eller under en stadskärna som där jungfrulig metall bryts ur berggrunden.

I en nyligen publicerad vetenskaplig artikel i tidskriften Resources Policy visar dock LiU-forskare, med Nils Johansson som huvudförfattare, att detta inte är någon naturlag. De ekonomiska förutsättningarna är istället skapade genom politiska beslut kring stöd, bidrag och skattereduktioner.

Några exempel: Medan återvinningsföretagen betalar 435 kronor per ton för de rester som behöver deponeras när metallen tagits till vara är gruvorna helt befriade från deponiskatt. Gruvsektorn har lägre koldioxidskatt och lägre energiskatt än återvinningssektorn och de statliga anslagen till gruvrelaterad forskning är avsevärt högre än till forskning kring återvinning. I Sverige finns dessutom ett mineralinformationskontor som hjälper prospekterare att hitta metaller i jordskorpan, någon motsvarande stödfunktion finns inte för återvinning.

– Man kan se detta som ett politiskt stöd till gruvsektorn som motsvarar över 30 miljarder kronor per år, medan återvinningssektorn endast stöds med några få miljoner i forskningsanslag. Även om man jämför per producerad ton metall så subventioneras gruvsektorn fundamentalt mycket högre än återvinningssektorn, säger Nils Johansson.

Detta trots att forskningen även visar att återvinningssektorn tycks skapa ett högre ekonomiskt värde för samhället per producerat ton än vad gruvsektorn gör.

Nils Johansson är kritiskt till dagens svenska mineralpolitik eftersom den leder till en utveckling som ökar skillnaderna, snarare än minskar dem.

– I den svenska mineralstrategin, det dokument som pekar ut Sveriges framtida metallpolitik, nämns visserligen att både återvinning och gruvdrift ska öka. Men trots att begreppet hållbarhet nämns över 40 gånger är i stort sett alla de direkta anslagen riktade till gruvsektorn, bland annat 3,5 miljarder kronor till infrastruktur, säger Nils Johansson.

Att det ser ut så här är naturligtvis en följd av både lång tradition och påverkan från en tung och för svensk ekonomi viktig industrisektor. Men LiU- forskarna hoppas att landets politiker nu ska få upp ögonen för hur den förda politiken slår.

– Gruvbrytning kommer att vara viktig även i fortsättningen, men det innebär inte att det behöver vara den politiskt prioriterade metoden för metallproduktion, i alla fall inte i ett land med höga miljöambitioner. Potentialen att återvinna metaller är stor, men arbetet försvåras och hålls tillbaka av den förda politiken, säger Nils Johansson.

Laddhybridbilar kan minska vårt beroende av fossila bränslen betydligt, men för längre resor behövs ännu både el och bensin eller diesel för att färdas hela sträckan. Den vanligaste lösningen är att förbränningsmotorn tar vid när batteriet är tömt på energi – en strategi som ger låg energieffektivitet i längden.

Genom att schemalägga användningen av batteriet kan man sänka bränsleåtgången avsevärt för vissa körningar, men då krävs att bilen redan känner till den rutt som ska köras. Chalmersforskaren Viktor Larsson har arbetat fram en metod som gör att bilen själv kan identifiera återkommande rutter och förberäkna när batteriet bör användas och när det är mer energieffektivt att driva bilen på bensin. Metoden går att använda i fordon som redan nu är i produktion, med hjälp av befintlig teknologi. Han beskriver hur det skulle kunna fungera:

– Efter varje körning kan fordonet ladda upp statistik till en server som identifierar återkommande rutter och beräknar en optimal strategi för energihanteringen. Strategin överförs till bilen. Vid nästa körning kan bilen antingen försöka identifiera rutten helt själv eller be föraren att bekräfta om någon av de vanligaste rutterna ska köras, säger Viktor Larsson.

Man kan också tänka sig att systemet finns i en app på förarens mobiltelefon, istället för att ligga på en server.

Under det senaste året har Viktor Larsson bedrivit forskningen i samarbete med Volvo Cars, och tagit fram funktioner som testats i deras V60 Plug-in Hybrid.

– Vid simuleringarna som vi gjort såg vi att bränsleförbrukningen kunde minskas med upp till 10 procent jämfört med den strategi som används nu.

Viktor Larsson presenterar sin doktorsavhandling på måndag den 12 maj: Route Optimized Energy Management of Plug-in Hybrid Electric Vehicles.

Genom att sekvensera hela genomet hos ett stort antal isbjörnar och flera individer från dess närmaste släkting brunbjörnen kunde forskarna uppskatta hur gammal isbjörnen är som art. Resultaten visade att isbjörnen uppstod för mindre än 500 000 år sedan. Detta är en mycket lägre siffra jämfört med tidigare uppskattningar baserade på genetiska data, och visar att isbjörnen är en relativ nykomling i Arktis.

– Eftersom vi sekvenserade hela arvsmassan från både isbjörnar och brunbjörnar så kunde vi dessutom undersöka vilka gener som gör en isbjörn till en isbjörn, säger Love Dalén, docent vid Naturhistoriska riksmuseet och som deltagit i studien.

Forskarna identifierade ett antal gener som genomgått förändringar till följd av naturligt urval i samband med att isbjörnen anpassat sig till den arktiska miljön. Flera av dessa gener är kopplade till förmågan att ta upp och lagra fettsyror, vilket sannolikt är en konsekvens av att isbjörnen livnär sig på en diet med extremt hög fettmängd, samt isbjörnens beroende av ett tjockt späcklager för att överleva i den kalla miljön uppe i norr. En av de gener som förändrats allra mest kallas APOB. Hos människor anses APOB ha en viktig funktion för transporten av LDL-kolesterol (det ”onda kolesterolet”) till cellerna. De förändringar i APOB-genen som skett hos isbjörnen kan därmed ge ledtrådar om på vilket sätt kroppen snabbt kan ta upp LDL-kolesterol vid högt fettintag.

I studien observerade man även förändringar i ett antal gener som är relaterade till hur hjärtat och blodomloppet fungerar, vilket tyder på att isbjörnen genomgått en omfattande förändring i hjärt-kärlsystemets funktion. Det är oklart vad som ligger bakom denna förändring, men tänkbara orsaker inkluderar dietförändringar och en anpassning till de extremt låga temperaturer som isbjörnen lever i.

– De nya tekniker som nu finns tillgängliga innebär att det idag är relativt enkelt att kartlägga olika djurarters arvsmassa, och därmed att studera genetiska anpassningar till olika extrema miljöer och levnadssätt. Det är rimligt att anta att detta kommer ge oss en ökad kunskap om hur våra egna fysiologiska processer fungerar, säger Love Dalén.

Studien, som publiceras i den högt ansedda tidsskriften Cell, är resultatet av ett omfattande samarbete mellan forskare i ett flertal länder, inklusive USA, Kina, Danmark och Sverige.

Fynden stämmer överens med tidigare mätdata från ett forskningslaboratorium i Dubna, Ryssland, och stärker bevisen för ett nytt grundämne med atomnummer 117. Ämnet kallas preliminärt ununseptium, vilket på latin betyder just 117. Halveringstiden för atomkärnan av det nya grundämnet är enbart 50 millisekunder.

De nya forskningsfynden är ett viktigt steg i försöken att observera mer långlivade supertunga atomkärnor. Generellt sett blir grundämnen med höga atomnummer alltmer kortlivade ju högre atomnumret är. Men forskarna har teorier om att det kan finnas en så kallad ö av stabilitet vid ännu tyngre atomkärnor.

– Ja, det skulle då kunna röra sig om halveringstider på timmar, dagar eller till och med år, säger Dirk Rudolph, kärnfysiker vid Lunds universitet.

Forskningen om grundämnet 117 kopplar till förra årets resultat kring det nya grundämnet 115, vars projekt leddes av Dirk Rudolph inom i stort sett samma internationella samarbete. I bägge dessa projekt har forskarna skjutit kalciumjoner (atomnummer 20) på tunna folier av americium (atomnummer 95) och berkelium (atomnummer 97). Vid sällsynta tillfällen skapas och registreras då de nya grundämnenas atomkärnor med protontal 115 och 117.

Trots att de båda nya grundämnena sönderfaller till lättare atomkärnor på mindre än en sekund så bär deras sönderfallsegenskaper väsentlig information för att bättre förstå atomkärnornas inre struktur, vilket i sin tur avgör vilka grundämnen som finns samt deras omfattning på jorden, i solsystemet och i universum.

De nya supertunga grundämnena har ännu inte fått officiella namn. En kommitté, bestående av ledamöter från de internationella fysik- och kemiorganisationerna, kommer att granska forskningsresultaten för att eventuellt föreslå om ytterligare forskningsexperiment behövs för att erkänna upptäckten.

Artikel här.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har i samarbete med Folkhälsokommittén i Västra Götaland i en omfattande studie samlat in enkätuppgifter om astma, näsbesvär och eksem från samtliga elever i år 9 i Västra Götaland.

Uppgifterna, som inhämtades år 2000 respektive 2008 och som inkluderar totalt 20 000 unga, visar att förekomsten av läkardiagnostiserad astma har ökat från 11,5 procent till 14,3 procent under den senaste tioårsperioden.

Även förekomsten av kroniska näsbesvär har ökat. Däremot är det färre unga som får så kallade atopiskt eksem, som visar sig i form av torra och kliande utslag.

– Dessa trender gäller för både pojkar och flickor, men är starkare bland överviktiga vilket kan vara viktigt att uppmärksamma, säger Jeong-Lim Kim, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Att förekomsten av astma ökat beror enligt forskarna sannolikt på att fler diagnostiseras.

– Vi tror inte att det faktiska antalet ökat, men kanske blir fler lindriga symtom diagnostiserade som astma idag än för tio år sedan. Det finns också en generellt ökad medvetenhet om astmasjukdomar som kan ha bidragit, säger Jeong-Lim Kim.

Enkätuppgifterna från ungdomarna har jämförts med uppgifter om föräldrarnas utbildningsnivå som hämtades från Statistiska Centralbyrån. Jämförelsen visar att astma var mer vanligt bland ungdomar vars föräldrar har en högskoleutbildning.

–Det tyder på att det finns en ökad medvetenhet om astmasjukdomen i denna grupp, säger Jeong-Lim Kim

Varför näsbesvären ökar och förekomst av atopiskt eksem minskar är enligt forskarna oklart. För att undersöka det behövs ytterligare kunskap.

Artikeln Trends in the prevalence of asthma, rhinitis, and eczema in 15 year old adolescents over an 8 year period publiceras i tidskriften Respiratory Medicine.

– Människor med schizofreni och bipolär sjukdom både begår och drabbas av våld i betydligt högre utsträckning än normalbefolkningen. Det gör det viktigt att undersöka om olika typer av behandlingar för de här grupperna är kopplade just till våldsbrottslighet, säger Paul Lichtenstein, professor vid Karolinska Institutet och en av forskarna bakom studien.

Antipsykotiska läkemedel (clozapin och risperidon) och humörstabiliserande läkemedel (litium och karbamazepin) används vid en rad olika psykiatriska diagnoser, men förknippas oftast med behandling av schizofreni, bipolär sjukdom (manodepressivitet) och liknande, sjukdomar som drabbar ungefär 2 procent av befolkningen. Man vet sedan tidigare att personer som använder dessa läkemedel har minskad risk för återfall i sjukdom och upprepad sjukhusvård samt att förskrivningen ökar i många länder. Men fram till nu har det saknats bevis för att läkemedlen haft någon betydelse för patienternas förhållande till omvärlden, som till exempel minskad våldsbenägenhet.

I den aktuella studien har forskare från Karolinska Institutet och universitetet i Oxford, Storbritannien analyserat svenska registerdata avseende psykisk sjukdom och brottsdomar för över 80 000 patienter (40 937 män och 41 710 kvinnor) som fått antipsykotiska eller humörstabiliserande läkemedel förskrivna. Under den studerade fyraårsperioden 2006-2009 dömdes 6,5 procent (2657) av männen och 1,4 procent (604) av kvinnorna för våldsbrott. Jämfört med perioder då studiedeltagarna inte fick sin medicin minskade våldsbrotten med 45 procent för patienter som behandlades med antipsykotiska läkemedel och med 24 procent för patienter som fick humörstabiliserande behandling.

Det är vanligt att psykiskt sjuka patienter får en kombination av de två läkemedelstyperna. Men forskarna kunde inte hitta några belägg för att denna kombination leder till ytterligare minskad risk för våldsbrott. De konstaterar också att de aktuella läkemedlen ofta förskrevs för andra psykiska problem, så som depression och olika former av missbruk.

Forskningen har finansierats genom anslag från Vetenskapsrådet, FORTE, Kriminalvården och brittiska Wellcome Trust.

Publikation: “Antipsychotics, mood stabilisers, and risk of violent crime”, Seena Fazel, Johan Zetterqvist, Henrik Larsson, Niklas Långström, Paul Lichtenstein, The Lancet, online 8 May 2014.

Niklas Hansen vid Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet har jämfört ett privat, ett bolagiserat och ett förvaltningsdrivet akutsjukhus. Enligt Hansen finns det fler likheter än olikheter mellan driftsformerna vad gäller personalens upplevda hälsa och resurser i arbetet rent generellt.

– Att verksamheterna liknar varandra är en följd av den nya offentliga styrning, New Public Management, som införts i den offentliga sektorn. Den syftar ju till att efterlikna den privata och marknadsstyrda organisationen, säger Niklas Hansen.

Avhandlingen visar dock att det finns skillnader i hälsa hos personalen. Nivåerna av utbrändhet hos sjuksköterskor var något högre i det privata sjukhuset jämfört med det förvaltningsdrivna. För uppkomsten av cynism respektive arbetstrivsel spelade upplevd arbetsbelastning, rollkonflikt och bristande målklarhet en större roll på det privata eller det bolagiserade sjukhuset. Att dessa arbetsvillkor hade en starkare koppling med cynism och arbetstrivsel skulle kunna ses som uttryck för skillnader i ledarskap, organisationskultur, incitamentssystem och personalens förväntningar i de olika driftsformerna, men är en fråga som behöver utforskas vidare.

– Vid privatisering blev dessutom vårdpersonalens förutsättningar för ett bra arbete mer standardiserat, där såväl grupper med goda förutsättningar fick det sämre, samtidigt som grupper med svaga förutsättningar fick det bättre. Dessutom ökade risken för den redan statussvaga yrkesgruppen undersköterskor att tillhöra den grupp med sämst förutsättningar för ett bra arbetsutförande, vilket i sig är en grogrund för ohälsa och sämre prestationer, säger Niklas Hansen.  

Studien bygger på enkätundersökningar som gick ut till samtlig personal på tre akutsjukhus i Stockholmsregionen med olika driftsformer (förvaltningsdrivet, bolagiserat och privatiserat) och som genomfördes 1998 och 2001/2002 och ingår i avhandlingen ”Arbetsvillkor i privat och offentlig sjukvård: Implikationer för personalens attityder och hälsa”.

Niklas Hansen disputerar den 9 maj kl.10.00 på psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, David Magnussonsalen (U31), Frescati Hagväg 8.

Avhandlingen finns att ladda ner som pdf