Nyhet Arkiv - Sida 647 av 1672

Bara 70 centimeter skiljer nu Kebenekaises syd- och nordtopp. Sydtoppen mättes till 2 097,5 meter över havet vid den årliga mätning av Kebnekaises toppar som utförs i slutet av varje sommarsäsong av Stockholms universitets forskningsstation Tarfala.

Sommaren har varit mycket varm i norra Sverige och smältningen har varit omfattande på alla glaciärer. Också på den cirka 40 meter tjocka isen som utgör Kebnekaises sydtopp.

– Det skiljer nu bara 70 centimeter mellan sydtoppen och nordtoppen. Under vintern kommer snön att öka sydtoppens höjd igen men om nästa sommar också blir varm är risken stor att nordtoppen då kommer att bli Sveriges högsta topp. Eftersom nordtoppen är betydligt besvärligare att ta sig till blir detta en utmaning för turismen i Kebnekaise, säger Gunhild Rosqvist, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för Tarfala forskningsstation.

Kebnekaises sydtopp utgörs av en liten glaciär vilket innebär att höjden ändras genom glaciärens tillväxt och avsmältning. Nordtoppen är däremot ett fast berg. Sydtoppen har minskat i höjd med i genomsnitt en meter per år under de senaste 15 åren men höjden varierar mellan åren. Variationen i sydtoppens höjd bestäms av hur mycket vintersnö som ackumulerar och hur mycket snö och is som smälter under sommaren, vilket beror på sommartemperaturen och smältsäsongens längd.

– Denna sommar har varit lång och varm. Vi tror inte att isen på sydtoppen kommer att smälta så mycket mer i år. Väderprognosen framöver lovar inte speciellt höga temperaturer och det ligger redan ett 2-3 dm tjockt nysnölager på de övre delarna av Kebnekaise, säger Gunhild Rosqvist.

FAKTA
Den första höjdmätningen av sydtoppen utfördes av P.G. Rosén redan 1902. Toppen mättes då till 2 121 meter över havet. Nu mäter forskarna vid Tarfala forskningsstation avsmältningen på glaciärerna i Kebnekaise på samma sätt i slutet av varje sommarsäsong.

Sydtoppens höjd under de senaste fem åren:
2010 2102 m ö h
2011 2100 m ö h
2012 2102 m ö h
2013 2099 m ö h
2014 2097,5 m ö h

– Detta är den första studie som visar att provet fungerar i den
kliniska vardagen, säger Oskar Hansson, docent vid Enheten för klinisk
minnesforskning på Lunds universitet och överläkare vid Skånes
universitetssjukhus.

Oskar Hansson och hans forskargrupp har redan tidigare hittat Alzheimers-relaterade biomarkörer i ryggvätskan hos personer med lättare minnessvårigheter. De har kunnat visa att en låg nivå av ämnet beta-amyloid ökar risken för Alzheimers sjukdom. I den grupp som hade den lägsta nivån av beta-amyloid var det över 90 procent av försökspersonerna som fick Alzheimers inom den närmaste tioårsperioden.

Att ha en viss mängd beta-amyloid i blodet är normalt. Finns det då ovanligt lite av ämnet i blodet, så har beta-amyloiden i stället ansamlats i hjärnan, menar forskarna.

– Vi utgår från att den skadliga beta-amyloiden lagrats i hjärnbarken och bildat sjukliga klumpar, så kallade plack, säger Oskar Hansson.

Forskarnas resultat har publicerats i den ansedda tidskriften JAMA Neurology. Studien utgår från 156 patienter som sökt vård på grund av minnessvårigheter. Forskarna har dels tagit prov på patienternas ryggvätska, dels låtit avbilda deras hjärnor med så kallad PET-kamera. De olika metodernas resultat stämmer väl överens, och visar att patienter med ansamlingar av beta-amyloid i hjärnbarken också har låga halter av samma ämne i ryggvätskan.

Upplagringen av beta-amyloid i hjärnbarken börjar i ett mycket tidigt skede av sjukdomen, kanske så långt som tio till tjugo år innan symtomen dyker upp på allvar. Oskar Hansson och hans grupp har visat att ryggvätskeprovet kan sålla fram dessa patienter inte bara i ett noga styrt forskningssammanhang, utan även som en del av den kliniska vardagen. Det kan därför göra det möjligt för läkarna att tidigt ge sina patienter rätt diagnos.

Men vill då patienterna ha diagnos på en sjukdom som Alzheimers, som ännu saknar fungerande läkemedel?

– Ja, vår erfarenhet är att de som är så oroade att de sökt sig till en minnesmottagning, de vill verkligen få veta vad som gäller. Antingen är resultatet positivt och man kan sluta oroa sig, eller så är det negativt och då vet patienten och hennes familj i alla fall besked. Men naturligtvis diskuterar vi igenom saken ordentligt, och gör inte ryggvätskeprov på dem som inte vill, framhåller Oskar Hansson.

Han påpekar också att det finns en del att göra utöver symtomlindrande medicinering. Vissa studier tyder på att fysisk aktivitet, bra kost och en optimering av patientens eventuella övriga läkemedel kan förbättra tankeförmågan hos personer med risk för demens.

En tidig diagnos av patienter med förhöjd Alzheimers-risk kan också vara till nytta för läkemedelsindustrin. Att sätta in medicinering när sjukdomen väl skadat hjärnan har visat sig verkningslöst, och eventuella nya läkemedel bör därför testas på personer som inte redan utvecklat sjukdomen fullt ut.

FAKTA
Studien finns publicerad på http://archneur.jamanetwork.com/article.aspx?articleid=1897095.

– För något år sedan startade geriatriska kliniken vid universitetssjukhuset Örebro, ett öppenvårdsteam med målet att förbättra omhändertagandet av multisjuka äldre. Nu ska den verksamheten utvärderas, vilket underlättas genom att stiftelsens bidrag kan användas för att anställa ytterligare en sjuksköterska, säger adjungerade professorn Peter Engfeldt, vid allmänmedicinskt forskningscentrum vid Örebro läns landsting, som tillsammans med adjungerade professorn Margareta Möller, vid vårdvetenskapligt forskningscentrum vid Örebro läns landsting och överläkare Britt-Marie Hennerdal vid geriatriska kliniken universitetssjukhuset Örebro leder studien. Tanken är att i samband med sjukhusbesök fånga upp äldre med flera olika sjukdomar och med sviktande minne. Öppenvårdsteamet ska sedan besöka patienterna för att se vilka behov de har, om hemtjänsten och hemvården fungerar eller om det behövs ytterligare insatser.

Det här sättet att arbeta kallas CGA (Comprehensive Geriatric Assessment) där man gör medicinska, psykiatriska, funktionella och sociala bedömningar av patienterna. Metoden används i olika former, framförallt i utlandet.

– De vetenskapliga studier som gjorts pekar på att metoden är effektiv. Men de flesta studierna är gjorda utomlands och från olika utgångspunkter vilket gör att de inte har relevans för svenska förhållanden. Det finns flera olika försök gjorda i Sverige för att förbättra vårdrutiner för äldre med många sjukdomar, men det finns inga vetenskapliga studier. Nu vill vi se om vi kan hitta en metod, som ger patienterna bättre livskvalitet och en vård som är anpassad till deras behov och som är anpassad till våra förhållanden.

Det geriatriska öppenvårdsteamet ska besöka patienten snarast efter sjukhusbesöket för ett par timmars samtal, då man går igenom medicinering, om patienten får hjälp med mat, hygien osv. Besöken följs upp med ytterligare tre besök under ett år.

– Det är viktigt att utvärdera de vårdinsatser som görs, vi måste veta att vi arbetar med bra metoder. Med ansträngda ekonomiska resurser är det viktigt att pengarna satsas på rätt saker, säger Peter Engfeldt.

Studien, som idag publiceras i den vetenskapliga tidskriften Interface, ger information som öppnar möjligheter att utveckla robotar som kan användas inom exempelvis boskapsskötsel, evakuering och miljökatastrofer i framtiden.

Att använda en fårhund för att samla in och driva en flock får till en given plats är ett välkänt exempel på när en individ (hunden) kan samla ihop och förflytta en grupp andra individer (fåren) till en given plats, trots att medlemmarna i gruppen själva inte alls har något intresse eller vilja att ta sig till den platsen. Ingen vet dock exakt hur hunden kan klara av detta på egen hand. Forskarna har i den aktuella studien undersökt vilka regler hunden kan tänkas följa när den lyckas samla ihop en utspridd får och förflytta dem till en viss plats.

Från Uppsala universitet har en forskargrupp i matematik deltagit. Genom att konstruera en algoritm och köra datorsimuleringar fann de att om hunden följer två enkla regler, a) samla ihop gruppen om den är för utspridd och b) om gruppen är samlad, driva den mot målet, kan hunden klara av att samla ihop och transportera grupper som innehåller flera hundra individer till ett givet mål.

Medförfattarna från Storbritannien har tidigare utfört och analyserar experiment i Australien där en vallhund samlat in och förflyttat 46 får till en bur i en större hage där fåren tidigare betat. GPS-mottagare med hög precision var monterad på hunden och alla får så att de kunde se hur de rört sig genom experimentet, från det att hunden skickades iväg för att hämta fåren, tills dess att fåren levererats till buren.

– När vi jämför datorsimuleringar av vår algoritm för gruppstorlek 46 med den experimentella datan finner vi slående likheter. Både visuellt i animeringar och kvantitativa mätningar av var hunden tenderar att befinna sig i relation till gruppen får, säger Daniel Strömbom, huvudförfattare till studien.

Detsamma gäller hur långt bort från fårgruppens masscentrum hunden tenderar att vara, och på vilken sida av fårgruppen relativt målet hunden tenderar att vara. Detta visar att reglerna forskarna lagt in i algoritmen stämmer väl överens med experimentella data och således att dessa regler kan vara de som fårhunden faktiskt använder.

Eftersom algoritmen har kapacitet att samla ihop och transportera grupper som är betydligt större än 46 individer/objekt, och med gruppindivider/objekt som har varierande egenskaper, finns en mängd möjliga tillämpningar där den kan vara lämplig att implementera i en robot. Exempelvis för att städa upp i naturen (t ex oljespill), hantera grupper av boskapsdjur och assistera vid evakuering av farliga platser (t ex i rökfyllda lokaler).

– Fördelen med att använda en robot istället för människor för att utföra dessa uppgifter är framförallt ökad säkerhet, för människor och djur. Det är troligtvis också i många fall mer effektivt och ekonomiskt att om möjligt låta robotar utföra jobben istället för människor och djur, säger Daniel Strömbom.

Studien är ett samarbete mellan Uppsala universitet, University of London, University College of London, University of Cambridge och Swansea University. Uppsala har framför allt bistått med kunskap i matematik/modellering och Storbritannien med biologikompetens.

Lustgas (dikväveoxid) är en kraftfull, ozonnedbrytande växthusgas som bildas av mikroorganismer i mark och vatten, speciellt under syrefattiga förhållanden. En jämförelse av 47 olika jordar i Europa visar att dessas förmåga att omvandla lustgas till harmlös kvävgas skiljer sig betydligt. Det är känt sedan tidigare att vissa förhållanden i marken, t.ex. pH eller kvoten mellan kol och kväve, påverkar om en mark avger mycket eller lite lustgas, men nu har det visat sig att skillnader i markens upptag av lustgas endast kan förklaras om vi också vet vilka mikroorganismer som finns där och hur många de är. Bakom studien står en stor europeisk forskargrupp ledd av SLU och franska INRA.

De mikroorganismer som visade sig ha störst betydelse i sammanhanget är sådana som bär på en variant av det lutsgasnedbrytande enzymet som upptäcktes i fjol av professor Sara Hallins forskargrupp vid SLU.

Det intressanta med dessa organismer är att är ett flertal av dem reducerar lustgas utan att själva kunna bilda gasen – till skillnad från denitrifierande bakterier*.

För att minska tillförseln av växthusgaser till atmosfären kan vi minimera produktionen och öka konsumtionen av dessa gaser. Fokus har sedan länge legat på koldioxid och metan, men forskarna bakom de nya rönen menar att det nu är dags att titta närmare på möjligheten att skapa lustgassänkor – åtgärder som förbrukar lustgas innan den når atmosfären.

Forskarna arbetar nu vidare och avslutar snart en jämförelse av arvsmassor från alla mikroorganismer som kan reducera lustgas, för att bättre förstå hur organismerna fungerar.

– Vi ska även titta på vilka markfaktorer som gynnar de mikroorganismer som kan konsumera lustgas utan att också kunna bilda gasen, säger Sara Hallin. Vi undersöker t.ex. om olika grödor skapar mer eller mindre gynnsamma förutsättningar för dem.

De båda forskargrupperna vid SLU och INRA har under tio år samarbetat i studier av ekologin hos markmikroorganismer som medverkar i kvävets kretslopp. Samarbetet fortsätter nu inom det nystartade forskningskonsortiet NORA – Nitrous Oxide Research Alliance, som är ett s.k. Marie Sklodowska Curie Initial Training Network.

* Denitrifikationsbakterier använder nitrat och nitrit i marken som energikälla, och har en viktig roll i kvävets kretslopp. En del av dessa bakterier omvandlar ämnena i två steg, först till lustgas och sedan till harmlös kvävgas (luftkväve), medan andra bakterier inte kan utföra det sista steget utan bara producerar lustgas.

Artikeln finns här

Recently identified microbial guild mediates soil N2O sink capacity. 2014. (Jones, C. M., Spor, A., Brennan, F. P., Breuil, M.-C., Bru, D., Lemanceau, P., Griffiths, B., Hallin, S. & Philippot, L. Nature Climate Change, 4: 801-805.doi: 10.1038/nclimate2301

Vid kroppens omsättning av blodfetter hämmas ett enzym som heter lipoproteinlipas av ett protein som heter apolipoprotein C-III, vilket leder till förhöjda nivåer av blodfettet triglycerider. Detta har varit känt sedan länge. Exakt hur denna hämning går till har dock varit okänt. För att undersöka detta närmare har Mikael Larsson, doktorand vid institutionen för medicinsk biovetenskap, enheten för fysiologisk kemi, studerat den kedja av händelser som påverkar halterna av triglycerider i blodet i detalj.

– Det vi nu kan visa är att apolipoprotein C-III förhindrar lipoproteinlipas att komma i kontakt med så kallade lipoproteiner, som i sin tur spjälkar och transporterar triglycerider i blodet, vilket gör fettet användbart för kroppens celler. Den här upptäckten är viktig för att förstå hur triglycerider i blodet omsätts. Det är mycket som fortfarande behöver utredas när det gäller denna mekanism, men förhoppningsvis kommer detta på sikt kunna förklara varför låga nivåer av apolipoprotein C-III minskar risken för hjärt- och kärlsjukdom, säger Mikael Larsson.<

Den vanligaste förekommande typen av fett som vi äter är triglycerider. Förhöjda nivåer av triglycerider i blodet kan, liksom förhöjda halter av det ”onda” LDL-kolesterolet, öka risken för hjärt- och kärlsjukdom. I dag är det möjligt att med kostråd och läkemedel sänka nivåerna av LDL-kolesterol och på så sätt minska sjukdomsrisken. Bland de patienter som ändå insjuknar är det inte ovanligt att de uppvisar förhöjda nivåer av triglycerider samt låga nivåer av det ”goda” HDL-kolesterolet.

Tidigare i år har två oberoende forskargrupper visat att personer med en genetisk mutation som gör att de har naturligt låga triglyceridnivåer, löper minskad risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdom. Den genetiska mutationen innebär att de har en mindre andel av proteinet apolipoprotein C-III i blodet, som i sin tur hämmar enzymet lipoproteinlipas. Lipoproteinlipas spjälkar triglycerider i blodet så att kroppens celler kan ta upp denna typ av fett och använda det som energi eller lagra det i fettväv som energireserv. Lipoproteinlipas håller på så sätt ner triglyceridnivåerna i blodet.

I en annan del av Mikael Larssons avhandlingsarbete har han försökt hitta små läkemedelsliknande molekyler som kan göra lipoproteinlipas i blodet mer aktivt. Det skulle alltså kunna sänka nivåerna av triglycerider i blodet och minska risken för hjärt- och kärlsjukdom hos högriskpatienter.

– Det är långt kvar till det finns ett färdigt läkemedel för att sänka halterna av triglycerider med hjälp av en sådan mekanism. Nu kan vi dock presentera ett antal molekyler som verkar lovande och som kan fungera som utgångspunkt för framtida läkemedelsutveckling, säger Mikael Larsson.

Mikael Larsson kommer från Falun. Han har en civilingenjörsexamen med inriktning mot teknisk biologi och är doktorand vid institutionen för medicinsk biovetenskap, enheten för fysiologisk kemi, vid Umeå universitet. Han kan nås på:

Onsdagen den 27 augusti försvarar Mikael Larsson, institutionen för medicinsk biovetenskap, sin avhandling med titeln: Endogena och exogena faktorer som påverkar aktiviteten hos lipoproteinlipas. (Engelsk titel: Endogenous and exogenous factors affecting lipoprotein lipase activity.)

Länk till avhandlingen.

Studien bland drygt 800 kvinnor i Mellansverige visar att upptill var femte kvinna har upplevt en förlossning som kan diagnostiseras som utdragen.

– Vi ser att diagnossättning av utdragen förlossning varierar inom förlossningsvården och att det finns behov av större klinisk kunskap för att identifiera och klassificera en förlängd förlossning, säger Astrid Nystedt, docent i omvårdnad.

Resultaten av studien visar att sju procent av kvinnorna med en konstaterat långvarig och utdragen förlossning inte alls behandlades med värkstimulerande dropp, oxytocin. Däremot visar resultaten att ungefär var tredje kvinna med en normal förlossning fått oxytocin, trots att tecken saknades på en utdragen förlossning.

– Paradoxen att friska kvinnor med en normal förlossning fick behandling samtidigt som kvinnor med en faktisk långvarig förlossning inte behandlades kan ses som en olämplig användning av oxytocin. Den riskerar att orsaka onödigt lidande och komplikationer i båda grupperna, säger Astrid Nystedt.

Olämplig användning av oxytocin i förlossningsvården är studerat i liten omfattning. De flesta förlossningsavdelningar har riktlinjer för användning av oxytocin, men färre har riktlinjer för att kunna identifiera en utdragen förlossning. En utdragen förlossning är ett komplicerat tillstånd som kan ha negativ inverkan både för utgången av förlossningen och för kvinnors erfarenheter av förlossningen.

– Det finns ett behov av samförstånd i klassificering och behandling av utdragen förlossning. En noggrann hantering är avgörande för att bevara normala födslar och undvika felaktiga behandlingar och interventioner, säger Astrid Nystedt.

Här hittar du hela studien, publicerad i BMC Pregnancy and Childbirth.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har i en studie intervjuat 222 sjuksköterskestudenter vid Göteborgs universitet, Högskolan i Skövde och Sköndal Högskola i Ersta om hur de resonerar kring att vårda döende patienter, deras tankar kring hur man kan stöttar och samtalar med patienten och deras egna känslor inför mötet med döende.

Intervjuerna visar att även om många studenter ser döden som en naturlig del av livet, känns tanken på döden obegriplig och skrämmande för många.

– Hos de flesta väcker tanken på döden känslor av hjälplöshet, osäkerhet och otillräcklighet. En del anser det naturligt att prata om den, andra tycker att döden är det värsta som kan hända och har svårt med tanken på att behöva prata om den, säger Susann Strang, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Många studenter uttryckte att de inte vet vad man ska svara på patienternas frågor, och att de ville byta samtalsämne när patienter pratade om döden. Samtidigt anser en stor del av studenter att det är sjuksköterskans ansvar att vara stark inför patienterna.

– Vår studie visar att studenternas idealbild av en kompetent sjuksköterska och en idealisk vård skiljer sig stort från deras egen verkliga situation. Frågorna om död och döende handlar mycket om studenternas egen rädsla och brist på erfarenhet, samtidigt som de har hårda krav på sig själva att vara goda vårdare, säger Susann Strang.

– Många hoppas att det här ska bli lättare med tiden, att de en dag ska vara modiga nog att ta hand om döende patienter och våga vara närvarande. Här kan utbildningarna ta en mer aktiv roll genom att tidigt hitta de studenter som känner en stark rädsla att möta och vårda döende patienter, och erbjuda dem handledning, utbildning och stöd.

Artikeln Swedish nursing students’ reasoning about emotionally demanding issues in caring for dying patients publiceras i International Journal of Palliative Nursing.

Röster ur studien:

”Det skrämmer mig, och jag var helt förstörd under praktiken när patienten dog. Hela situationen kan vara skrämmande och den döda kroppen…”

”Känner mig inte obekväm när det gäller att vara hos en döende person. Men jag känner mig osäker på hur jag samtalar, vilka frågor jag får. Har inte så mycket erfarenhet av att ha själavårdande samtal med döende personer.”

”Som sjuksköterska ska man vara stark. Kanske det blir sorgligt att se en människa som man tog hand om dö framför mina ögon. Kanske man blir känslomässigt ledsen. Men jag ska vara tröst för döendes familj. Då ska jag vara stark också.”

”För jag tycker att det är så otäckt ta hand om den kalla kroppen. Sitta o vaka o finnas där så länge patienten andas klarar jag av, men sedan när de dör tycker jag själv att det är jättejobbigt”.

”Visst är det svårt men som vårdpersonal och som medmänniska ser jag det som min uppgift att inte vara rädd eller obekväm inför svåra saker. Att få höra någon annans tankar om något stort som berör mig såväl yrkesmässigt som personligen ser jag som en förmån”.

”Döden är för mig det värsta som kan hända men samtidigt en del av livet och man måste våga tala om det ”.

Alla vet att det innebär kostnader för samhället när vi inte kommer fram för att vägen är översvämmad eller ledningen för tåget rivits ned. Men hur värderar vi bäst dessa kostnader? Forskare på VTI undersöker.

Störningar i väg- och järnvägstrafik uppstår dagligen på grund av olyckor, väder eller annat som inte går att styra över. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv innebär sådana störningar stora kostnader på grund av exempelvis förseningar, utebliven produktion och kostnader för omledningar.

I ett nystartat VTI-projekt ska forskare kartlägga vilken belastning i form av förlorade eller förbrukade resurser som trafikstörningar av olika slag innebär för samhället.

– Syftet med studien är främst att öka kunskapen om vilken metodik som är lämplig att använda vid skattning av kostnader för störningar i infrastrukturen. Framför allt tittar vi på väg- och järnvägstrafik, säger Joakim Ahlberg, forskare på VTI i Stockholm.

Forskarna kommer att redovisa en diskussion om vad som är möjligt att värdera utifrån tillgänglig data och metodik samt vad som i dagsläget inte är möjligt att fånga in. Därefter ta fram ett förslag till metodik för värdering av samhällskostnader i samband med störningar i väg- och järnvägstrafik.

Som en del i projektet kommer forskarna också att beräkna och redovisa exempel där metodiken tillämpas på ett eller flera inträffade eller hypotetiska händelser.

– I exemplen kommer vi att försöka identifiera samtliga konsekvenser av händelserna oavsett vilken aktör som drabbats, kvantifiera dem och sedan värdera direkta och indirekta kostnader, säger Joakim Ahlberg.<br />Projektet finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och ska vara klart i mars 2015.

Flera forskare vid Mittuniversitetets forskningscenter Demicom ska under hösten ägna sig åt skogsbranden i Västmanland. På uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ska de i två olika forskningsprojekt ta sig an uppgiften.

Professor Catrin Johansson och Emelie Bäck ska undersöka hur kommunikationen kring skogsbranden i Västmanland samordnades under krisens mest akuta fas. De kommer därför att studera de möten med flertalet berörda myndigheter som koordinerades av MSB i syfte att samordna kommunikationen till allmänheten. Resultatet sammanställs i en rapport som beräknas vara färdig i början av 2015.

– Vi kommer att identifiera både styrkor och svagheter i hanteringen av krisen, säger Catrin Johansson.

Samtidigt ska en annan forskargrupp, under ledning av professor Lars Nord, undersöka hur mediebevakningen av branden såg ut – både vad gäller traditionell nyhetsjournalistik i press, radio och tv, samt redaktionernas arbete med sociala medier i samband med branden. Studien kommer att baseras både på innehållsanalys och på intervjuer med journalister. Undersökningen ingår i projektet, Digkris, Den digitala kriskommunikationens villkor, och kommer att redovisas under 2015.

– Det är intressant att undersöka hur medierna värderar alla budskap och källor i sociala medier under en kris som denna, säger Lars Nord.

Operationstillfällen som flyttas eller ställs in innebär ett problem både för den enskilde patienten, som kan få vänta längre på behandling, och för det behandlade sjukhuset i form av sämre utnyttjade resurser.

Ortopediavdelningen vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset Mölndal har nu tillsammans med forskare från Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, initierat en forskningsstudie för att kartlägga förekomsten av, och identifiera orsakerna till att planerade operationer ombokas till en ny tid, skjuts upp på obestämd tid eller avbokas helt.

Studien, som granskat 17 625 inbokade operationer mellan 2007 och 2011, visar att 39 procent av alla planerade operationer för ledplastik, artroskopi eller ingrepp i fot/fotled sköts upp eller bokades om minst en gång.

De vanligaste orsakerna till att operationer inte genomfördes som planerat var att patienten själv av olika orsaker avbokat operationen (33%), att kliniken på grund av vårdgarantin fick köpa vård hos annan vårdgivare (29 %), att patienten inte var tillräckligt medicinskt förberedd (12 %) samt att akut inkomna patienter fick prioriteras (9%).

– Många operationsavdelningar bedriver planerad och akut verksamhet parallellt. Det leder till att planerade operationer många gånger måste avbokas, flyttas fram eller ”köpas” från annan vårdgivare eftersom akuta operationer måste prioriteras.

Situationen är inte unik för Göteborg utan sannolikt ett generellt problem för operationsvården vid alla landets sjukhus, säger Ulla Caesar, doktorand vid Sahlgrenska akademin.

Att operationer ibland ombokas eller avbokas är enligt forskarna oundvikligt. Men Sahlgrenskastudien visar att många avbokningar skulle kunna undvikas genom att patienterna är bättre förberedda och informerade inför ingreppet.

– En bra lösning här vore att i högre grad tillämpa en personcentrerad vård, som gör patienten mer delaktig i och ansvarig för sin egen behandling. En annan åtgärd som diskuteras i studien är att ha separata operationsavdelningar för akut och planerad vård, säger Elisabeth Hansson Olofsson, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Studien har genomförts med hjälp av en egenutvecklad applikation där all elektronisk dokumentation, till exempel journaler och olika register, kan kombineras och sammanställas.

Resultaten kommer nu att bli ett viktigt underlag för förbättringar inom verksamheten.

– Vi har färre ombokningar i dag än vi hade under den undersökta perioden. Men jag tror tyvärr att vi kommer att fortsätta ha en rätt stor andel ombokningar så länge inte patienten själv kan boka sin operationstid. Att kunna påverka sin operationstid själv tror jag skulle vara en stor framgångsfaktor, det skulle få patienten att känna större delaktighet, säger Magnus Karlsson, verksamhetschef för Ortopedi på Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Artikeln Incidence and root causes of cancellations for elective orthopaedic procedures: a single center experience of 17,625 consecutive cases publicerades i tidskriften Patient Safety in Surgery i juni.

Honungsbin (Apis mellifera) är enormt viktiga för mänskligheten, och omfattande förluster av honungsbisamhällen de senaste åren oroar. En tredjedel av våra livsmedel är beroende av bins och andra insekters pollinering av frukter, nötter och grönsaker, samtidigt som honungsbin hotas av sjukdomar, klimatförändringar och skötselmetoder. För att kunna möta dessa utmaningar är det viktigt att förstå honungsbinas utveckling och hur de är anpassade till olika miljöer.

– Vi har använt den senaste tekniken inom genforskningen, och har identifierat oväntat höga nivåer av genetisk mångfald i honungsbin. Till skillnad från andra domesticerade arter verkar människans hantering av honungsbin ha lett till förhöjda nivåer av genetisk variation då bin från olika delar av världen har blandats. Resultaten kan också tyda på att inavel inte är en viktig orsak till de globala förlusterna av bisamhällen, säger Matthew Webster, forskare vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet.

Ett annat oväntat resultat var att honungsbin verkar komma från en forntida linje av bin från Asien för runt 300.000 år sedan, som snabbt spreds över Europa och Afrika. Detta står i kontrast till tidigare forskning som tytt på att honungsbin har sitt ursprung i Afrika.

– Det evolutionära träd som länkar samman genomsekvenserna stöder inte honungbiets ursprung i Afrika, vilket ger oss helt nya insikter om hur honungsbin spreds och anpassade sig till livsmiljöer i hela världen, säger Matthew Webster.

I mönstren för genetisk variation hos bina finns signaler som tyder på stora cykliska svängningar i populationsstorlek. Detta speglar historiska mönster av istider, och tyder på att klimatförändringarna kraftigt påverkat honungsbipopulationer historiskt.

– Bipopulationen i Europa verkar ha minskat under istider medan de afrikanska populationerna samtidigt har expanderat, vilket tyder på att de afrikanska miljöförhållandena var mer gynnsamma då, säger Matthew Webster.

I gener som är viktiga för anpassning till faktorer som klimat och patogener identifierade forskarna också specifika mutationer, till exempel sådana som har med morfologi, beteende och medfödd immunitet att göra.

– Studien ger nya insikter om evolution och genetisk anpassning som kommer att hjälpa oss att undersöka biologiska mekanismer bakom sjukdomsresistens och anpassning till klimat, kunskap som kan vara avgörande för att skydda honungsbin i en snabbt föränderlig värld, säger Matthew Webster.

Referens: ”A worldwide survey of genome sequence variation provides insight into the evolutionary history of the honeybee Apis mellifera”, Nature Genetics’s, DOI: 10.1038/NG.3077. Wallberg et al.

Science for Life Laboratory (SciLifeLab) är ett center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom transnationell medicin och molekylär biovetenskap. SciLifelab är en nationell resurs och ett samarbete mellan fyra universitet: Karolinska Institutet, Kungliga Tekniska högskolan, Stockholms universitet och Uppsala universitet.

Ytan på Mars bär spår av rinnande vatten och vittnar om en tid med hav, sjöar och atmosfär. Den marsmeteorit som forskarna vid museet undersöker har tidigare daterats och visat sig vara från Mars ungdom. De senaste undersökningarna visar att meteoriten har bildats i en tid då det både fanns vatten på ytan och en atmosfär med syre.

Två större frågor driver forskarna
Dels vill man förstå solsystemets uppkomst. Dels jagar forskarna det första beviset för liv på andra platser än jorden, eller spår av tidigare liv, och här är Mars en intressant kandidat.

– De äldsta stenarna vi har på jorden är meteoriter som kommer från rymden, säger Martin Whitehouse, forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. De är mycket äldre än jordens äldsta bergarter och därför värdefulla för att förstå solsystemets uppkomst, fortsätter Martin.

Mycket information i gammal meteorit
Slutsatserna kan forskarna dra genom att analysera mineralet zirkon i meteoriten. När en atmosfär med syre utsätts för solljus bildas en viss variation av olika syreisotoper som inte uppkommer på något annat sätt. Just denna variation har forskarna hittat hos syret i meteoritens mineral och eftersom mineralets ålder har daterats till 4,43 miljarder år visar det att Mars hade atmosfär vid den tidpunkten.

En förutsättning för rinnande vatten är att det finns en atmosfär. Annars förgasas vattnet. Idag har Mars en mycket tunn atmosfär, som främst innehåller koldioxid, och allt vatten på Mars är is. Att Mars inte har en tjock atmosfär idag beror främst på att planeten inte längre har ett skyddande magnetfält.

Vad är en marsmeteorit? Hur kommer det sig att en sten på Mars finns på jorden? När Mars har träffats av större meteoritnedslag har det hänt att grus och sten slungats ut i rymden. En del av detta grus har sedan fångas in av jordens dragningskraft så att det landat på jorden som marsmeteoriter. Man känner till ca 150 marsmeteoriter.

Forskningen finansieras av Vetenskapsrådet och Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.

Källa: Resultaten publicerades 2014-08-25 i tidskriften Nature Geoscience, “Record of the ancient Martian hydrosphere and atmosphere preserved in zircon from a Martian meteorite”.

Fakta om Naturhistoriska riksmuseet
Genom att vara en arena för kunskap, upplevelser, samtal och debatt vill vi bidra till att öka allas kunskap om vår gemensamma miljö och natur samt bidra till att påverka och förnya landets miljö- och naturvårdsarbete. Våra samlingar utgör ett fantastiskt arkiv med närmare tio miljoner föremål. Här kan du besöka utställningar på olika teman, lyssna till föredrag och delta i programaktiviteter. På Cosmonova, Sveriges enda IMAX-biograf, största digitala 3D-biograf och ett av Europas främsta digitala planetarier, visas föreställningar som tar dig med mitt in i äventyret!

Född på landet eller i storstaden? För kineser avgör svaret om de har tillgång till välbetalt jobb, subventionerad sjukvård, god utbildning och socialförsäkringsförmåner.

Nu visar en studie från Göteborgs universitet att drygt 100 miljoner landsbygdsbor lyckats både med att migrera till städerna och förändra sin folkbokföringsstatus och därmed sina liv.

De kallas för hukou-konvertiter; kinesiska migranter som lämnar landsbygden i hopp om ett bättre liv i staden. Tillsammans med doktor Deng Quheng, Chinese Academy of Social Sciences, är Björn Gustafsson, professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet, en av de första forskarna i världen att studera denna grupp migranter.

– Vår studie identifierar 107 miljoner kinesiska före detta landsbygdsbor som inte bara lämnat landsbygden för att flytta in till staden. De har också lyckats få sin folkbokföringsstatus, hukou, ändrad till stadsbo. Dessa kineser lever nu ett helt annat liv jämfört med de som är kvar på landet, säger Björn Gustafsson.

– Särskilt de konvertiter som ändrat hukou-status innan de fyllt 25 år har visat klara sig mycket bra i städerna vad gäller sysselsättning och inkomst. Genomsnittligt har de till och med gått om de infödda stadsborna.

Men att byta hukou-status från landsbo till stadsbo är inte enkelt. Studien identifierar ett antal faktorer som bidrar till att chansen ökar. Att tillhöra den etniska majoriteten, att ha föräldrar med relativt hög utbildningsnivå och om föräldrarna har ett stort socialt kapital (är medlemmar i kommunistpartiet) är avgörande.

– Ytterligare två mekanismer för att byta hukou-status är att studera samt att rekryteras till kinesiska militären, Folkets befrielsearmé.

Den ökade migrationen från land till stad innebär en enorm utmaning för politiska beslutsfattare i Kina. Fler invånare i storstäderna leder till ökad bostadsbrist, trafikproblem och miljöförstöring. Detta tror Gustafsson är en av anledningarna till att Kinas beslutsfattare drar sig för att förändra hukou- systemet.

– Dagens hukou-system välkomnar sådana kinesiska migranter som är till stor ekonomisk fördel medan andra hålls utanför. Här finns likheter med den invandringspolitik som många industriländer tillämpar idag i andra delar av världen.

På landsbygden är konsekvensen av den ökade migrationen till städerna en annan.

– En majoritet av de landsbygdsbor som har en högskoleutbildning flyttar in till städerna. Det innebär en enorm så kallad brain drain. De redan missgynnade landsbygdsområdena töms på högutbildad arbetskraft till förmån för de mer utvecklade storstäderna, säger Gustafsson.

Resultatet av Björn Gustafsson and Deng Quheng’s forskningsstudie finns publicerad i The Journal of Contemporary China, Vol 23, No 88, 657-679; Journal of Contemporary China

Fakta om Hukou systemet
Hukou är namnet på det kinesiska folkbokföringssystem som infördes 1955 och vars modell har sitt ursprung i Sovjet. Innan hukou-systemet inrättades kunde Kinas invånare förflytta sig fritt i landet. Hukou-systemet registrerar invånare dels utifrån var de bor och dels om de är landsbygds- eller stadsbor.

Installationen av hukou-systemet innebär att landsbor och stadsbor ses som två olika folkgrupper. Detta speglas till stor del i de politiska beslut som tas i Kina.

– Det som är särskilt intressant i detta projekt är att vi identifierat viktiga egenskaper för livsmedelsprodukter och kunnat mäta effekterna av kringliggande associationer på konsumenternas betalnings- och köpvilja säger Johan Anselmsson, docent i marknadsföring.

Tillsammans med doktor Niklas Bondesson och professor Ulf Johansson på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet har han kartlagt vad som påverkar konsumenters val av favoritprodukter och viljan att betala mer för vissa produkter än för andra. Resultaten publicerades nyligen i Journal of Product & Brand Management, en ledande internationell tidskrift för varumärkesforskning.

Studien behandlar konsumentförpackade livsmedel och visar att uppfattningen om själva produktens kvaliteter endast till en mindre del kan förklara varför vi är villiga att betala mer för en produkt än för en annan.

– Vi konsumenter är inte så rationella som vi tror. Som konsumenter säger vi ofta en sak och gör en annan. Image och varumärke är viktigare än själva produkten när vi handlar livsmedel, säger Johan Anselmsson.

Resultaten kan användas på många sätt. Exempelvis visar studien att kundens uppfattning om företagets samhällsansvar har ganska liten effekt på betalningsviljan. Däremot är vi redo att betala mer om produkterna känns unika, har en svenskhetskänsla och lite av statusprägel.

– Problemet är att hållbart producerade säljer dåligt, att dessa produkter är dyrare att producera och kräver ett högre pris. Enligt våra resultat bör man istället argumentera utifrån status, unikhet och ursprung eftersom sådana argument driver betalningsvilja, säger han.

För att komma runt problematiken med att vi säger en sak och gör en annan har forskarna tagit fram en ny metod som baserar sig på Nobelpristagaren Daniel Kahnemans teorier om hur vi fattar beslut. I studien har forskarna därför inte frågat konsumenten rakt ut om vad de prioriterar eftersom dessa svar oftast blir rationella motiv som lågt pris, hög kvalitet och att reklam är oviktigt.

Istället fick deltagarna uttala sig om olika associationer kopplade till en rad varumärkta produkter. Genom att sedan låta ett datorprogram koppla dessa associationer till faktiskt köp-och betalningsbeteende kunde forskarna se vad som faktiskt driver köp- och betalningsvilja.

– Metoden plockar fram det intuitiva och omedvetna i våra val och fungerar inte bara på livsmedel utan även på service, resmål, och offentlig sektor. Resultaten kan hjälpa företag att bli bättre på att matcha sina erbjudanden till kundernas behov, säger Johan Anselmsson.

Och forskningen fungerar i praktiken. Ett antal välkända företag har redan framgångsrikt använt metoden i deras arbete att plocka fram vilken typ av information och egenskaper de ska utveckla för att skapa kundvärde och attraktiva erbjudanden.

Artikeln Brand image and customers’ willingness to pay a price premium for food brands är publicerad i Journal of Product & Brand Management.

Referenslänk: Ladda ner artikeln här (uppdaterad länk 141023)

Biomarkörer som används för sjukdomsdiagnostik ska helst visa avvikande nivåer endast för de individer som drabbats av sjukdom. De bör inte heller variera på grund av orsaker som inte har med sjukdomen att göra. Genom att analysera 92 proteinbiomarkörer för cancer och inflammation i en studiegrupp med 1000 friska personer har forskare vid Uppsala universitet för första gången kartlagt betydelsen av genetiska, kliniska och livsstilsrelaterade faktorer för proteinnivåer i blod. Resultaten visar att ärftliga faktorer spelar en stor roll för över 75 procent av proteinerna, och en detaljerad genetisk analys visar på 16 gener med stark effekt på proteinnivåerna.

– Resultaten är viktiga eftersom de visar vilka variabler som har betydelse för variationer i mätvärdena. Om man känner till dessa faktorer har man större möjligheter att se avvikelser och får tydligare brytpunkter mellan förhöjda värden och normalvärden. Det kan i förlängningen leda till att fler biomarkörer kan användas kliniskt, säger Stefan Enroth, forskare vid institutionen för immunologi, genetik och patologi, Uppsala universitet.

Enligt studien förklarar genetik och livsstil sammantaget i vissa fall över 50 procent av variationen i proteinnivåer mellan friska individer. Det innebär att information om såväl genetiska som livsstilsrelaterade orsaker måste vägas in för att proteinbiomarkörer ska kunna användas effektivt.

FAKTA
En biomarkör är en biologisk molekyl som när den kan påvisas eller överstiger ett visst mätvärde används för att dra en slutsats om till exempel ett sjukdomsförlopp. Biomarkörer kan bland annat användas som ett hjälpmedel för att diagnosticera cancer och inflammation. Antigenet PSA vid prostatacancer är ett exempel.

Referens: “Strong effects of genetic and lifestyle factors on biomarker
variation and use of personalized cutoffs”, Enroth et al. DOI:
10.1038/ncomms5684