1998 fick den indiske ekonomen Amartya Sen ekonomipriset till Alfred Nobels minne bland annat för att ha formulerat utvecklingsteorin om Capability Approach, CA. Han menar att man inte enbart kan använda ekonomiska termer utan också måste väva in hur människorna själva ser på vad som är bra i deras liv, som sjukvård, mat, miljö och annat. Metoden flyttar fokus från resurser till vad användningen av resurserna leder till.

– Teorin är användbar för att få en helhetssyn, man kan följa hela processen från att den implementeras tills man ser resultatet. Den kan också användas i andra sammanhang än i biståndsprojekt, säger Mathias Hatakka, Örebro universitet, som i sin avhandling studerat fyra olika projekt, i Bangladesh, Sri Lanka, Kenya och Sverige där informations- och kommunikationsteknik, IKT, kommit till användning.

Inte enbart teknik
I Bangladesh handlade det om att använda mobiltelefoner för att höja kvaliteten på distansundervisning via TV. Internet är outvecklat i Bangladesh, bara fyra procent av befolkningen har tillgång till det men nästan alla har mobiltelefoner.

– Min analys visade att mobiltelefonerna fungerade bra rent tekniskt, men det ledde inte till någon större nytta för studenterna. Det hjälpte inte med fungerande mobiltelefoner när TV-sändningarna låg på fel tider.

I Kenya skulle IKT stödja utbildning i studiecirkelform, men datorerna fungerade dåligt i
utbildningssammanhang, de klarade inte värme och fukt.

Efter behov
– Men människor anpassar tekniken efter sina behov. I Kenya kunde studenterna få en
liten inkomst genom att hyra ut datorerna till andra mot en avgift och för kvinnor blev internet ett sätt att skaffa kunskap om sina rättigheter och vara mer oberoende av sina män i teknikanvändning.

I Sri Lanka skapade universitetet ett e-lärcenter för extern distansutbildning och i projektet ingick också att producera ett interaktivt kursmaterial och det var ett projekt som lyckades bra.
Mathias Hatakka har också använt CA-metoden som en del av ett större svenskt projekt, som handlar om ett 20-tal skolor, där eleverna fick var sin laptop från skolan.

– Elevernas möjligheter att använda IT i skolarbetet ökade på olika sätt, men CA-analysen visade också många negativa sidor. Det var mer distraktion där spel och surfande tog intresse från läxor, eleverna blev mer osociala, rånrisk och hälsoproblem nämndes också.

Användbar metod
Det svenska exemplet visar att metoden inte enbart är användbar i samband med projekt i utvecklingsländer.

– Fördelarna med CA är att man får en helhetssyn, både avsedda och icke avsedda effekter kommer fram. Den innebär också, i biståndssammanhang, ett etiskt och moraliskt ställningstagande, där individerna får vara med och bestämma vad de anser är utveckling.

– I min avhandling handlar det om IKT i utbildning, som är en nyckelfaktor för utveckling. Jag har formulerat hur man kan använda CA och hur den metoden kan öka förståelsen för vilken betydelse utbildning kan ha och de fallgropar som finns i utvecklingsländer.

Forskare vid Chalmers har hittat en effektiv lösning för att samla in solljus till konstgjord fotosyntes. Genom att kombinera självorganiserande DNA-molekyler med enkla färgämnesmolekyler har de skapat ett system som efterliknar naturens egna antennsystem.

Konstgjord fotosyntes är ett av de heta spåren inom energiforskningen. Om man lyckades återskapa växternas förmåga att omvandla solenergi till bränsle skulle en stor del av världens energiproblem kunna lösas. Varje timme tar jorden emot solenergi i tillräckliga mängder för att försörja hela jordens energibehov i ett helt år.

En forskargrupp på Chalmers har nu gjort ett nanoteknologiskt genombrott inom det första steget som krävs för konstgjord fotosyntes. De har visat att man kan använda självorganiserande DNA-molekyler som en byggnadsställning för att skapa konstgjorda system som samlar in ljus. Resultaten publicerades nyligen i den ansedda vetenskapliga tidskriften Journal of the American Chemical Society.

Ett självuppbyggande system
I växter och alger består byggnadsställningen av en stor mängd proteiner som organiserar klorofyllmolekylerna så att ljusinsamlingen sker på ett effektivt sätt. Systemet är komplicerat, och skulle i princip vara omöjligt att bygga upp på konstgjord väg.

– Om en bindning går sönder så är det kört, säger Jonas Hannestad, doktor i fysikalisk kemi. Om man istället använder DNA för att organisera de ljusinsamlande molekylerna, så får man inte riktigt samma precision, men man får ett dynamiskt system som bygger sig självt.

Återskapar en del av naturens mirakel
Med ett system som bygger ihop sig själv närmar sig forskarna naturens metod. Om någon av de ljusinsamlande molekylerna går sönder, så är den utbytt mot en annan en sekund senare. I den bemärkelsen är det här ett självreparerande system, till skillnad från om molekylerna hade varit ditsatta av forskarna med syntetisk organisk kemi.
I växter och alger flyttas solens ljus till ett reaktionscentrum, så att de kan syntetisera socker eller andra energirika molekyler.

– Vi kan flytta energi till ett reaktionscentrum, men vi har inte löst hur själva reaktionen ska gå till där, säger Bo Albinsson, professor i fysikalisk kemi och ledare för forskargruppen. Det är egentligen den svåraste delen av artificiell fotosyntes. Vi har demonstrerat att man enkelt kan bygga en antenn. Den delen av miraklet har vi återskapat.

Som bitar i en komplicerat pussel
Chalmersforskarna kombinerar artificiell fotosyntes med DNA-nanoteknik. När man bygger nanoföremål, i storleksordningen miljarddelar av en meter, har DNA-molekylen visat sig fungera väldigt bra som byggmaterial. Det beror på att DNA-strängar har en förmåga att fästa i varandra på ett förutsägbart sätt. Om man bara ger rätt monteringsanvisningar från början, kan en samling DNA-strängar i ett provrör vika sig kring varandra och bilda i princip vilken struktur som helst.

– Det är som ett pussel där bitarna bara kan sitta ihop på ett enda sätt, säger Bo Albinsson. Därför kan man rita en ganska komplicerad struktur med papper och penna och veta i princip hur den kommer att se ut. De egenskaperna använder vi sedan för att styra hur ljusinsamlingen ska gå till.
 
Läs den vetenskapliga artikeln

Fakta om forskningen
Den vetenskapliga artikeln är skriven av Jakob Woller, Jonas Hannestad och Bo Albinsson. Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet. Forskargruppen fick nyligen ett nytt anslag på 9 miljoner kronor från Energimyndigheten, som ska gå till forskning för effektivare solceller och annan solenergiteknik.

Med hjälp av en världsunik befolkningsdatabas vid Centrum för ekonomisk demografi har Luciana Quaranta, nydisputerad doktor i ekonomisk historia, följt individer i fem svenska samhällen från 1813 fram till 1968. Hon har studerat hur förhållanden vid födseln, såsom socioekonomisk status och exponering mot smittsamma sjukdomar, påverkar oss senare i livet.

– Jag har funnit att individer som är födda i år med kikhostepidemier, och som överlever tills de är vuxna, löper en större risk att dö i förtid. För kvinnor är sannolikheten 20 procent och för män 40 procent. Den förhöjda dödligheten drabbade också individer lika oavsett socioekonomisk status, säger Luciana Quaranta.

Resultaten visar att för den grupp individer mellan 20 till 70 år som exponerats för kikhosta under sitt första levnadsår kortades den genomsnittliga livslängden med 1,5 år för kvinnor och 3 år för män. Därutöver fick gravida kvinnor som föddes i år med kikhostepidemier oftare missfall och att deras barn dog inom den första månaden i livet.

– Resultaten är inte enbart historiskt tillämpbara utan är i högsta grad aktuella idag. Många smittsamma sjukdomar, såsom kikhosta, förekommer fortfarande, både i utvecklingsländer och i mer utvecklade länder i t.ex. västvärlden, säger Luciana Quaranta.

– De här resultaten betonar vikten av att utforma åtgärder som minskar exponering mot smittsamma sjukdomar tidigt i livet, eftersom sjukdomarna inte bara påverkar människor vid smittotillfället utan har stor inverkan på vår hälsa och vårt välbefinnande också senare i livet, menar Luciana Quaranta.

Hon framhåller också att det är viktigt att genomföra extra undersökningar på gravida kvinnor som har blivit smittade som barn, för att minska risken av komplikationer vid födseln och förbättra deras barns hälsa. Hennes forskning anses bevisa att inverkan av sjukdomar i tidig ålder var en större faktor än otillräcklig diet i att förklara den historiska nedgång i dödlighet och förbättringen av medellivslängden som ägde rum i Sverige under 1900-talet.

FAKTA
I sin avhandling, Scarred for life. How conditions in early life affect socioeconomic status, reproduction and mortality in Southern Sweden, 1813-1968”, har Luciana Quaranta tittat på individer födda mellan 1813 och 1898 och följt dem till 70 års ålder, vilket alltså omfattar tiden mellan 1813 fram till 1968.

Hennes forskning baseras på data från Scanian Economic Demographic Database (SEDD). En befolkningsdatabas med Linnéstöd från Vetenskapsrådet som byggts upp av forskare på Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. SEDD innehåller digitala register över individer i fem orter i Södra Sverige (Kågeröd, Kävlinge, Hög, Sireköpinge och Halmstad ) från 1813 till 1968.

Databasen sluter ett viktigt informationsgap bakåt i tiden och är unik i sitt slag genom att forskarna har kunnat dra nytta av Sveriges goda registerföring och digitaliserat folk- och kyrkoregister. Under våren 2013 öppnades databasen för första gången upp för forskare utanför Lunds universitet.

Tommy Bengtsson, professor i ekonomisk historia och föreståndare för Centrum för ekonomisk demografi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har tillsammans med professor Martin Dribe varit handledare för Luciana Quarantas avhandling.  

Epidemierna i England, USA och Australien under 2012/2013
Nyligen har epidemier av kikhosta drabbat spädbarn i USA, England och Australien, vilket bl.a. Smittskyddsinstitutet uppmärksammat och varnat för under rubriken ” Utbrott av kikhosta i omvärlden ökar risken i Sverige”.

NBC News om utbrottet i USA ”CDC: Whooping cough epidemic worst in 50 years” och USA Today.

Sydney Morning Herald om epidemin i Australien ” Whooping cough epidemic as state records highest numbers”.

The Telegraph och BBC om epidemin i England som är den största på 20 år.

– Det finns studier om skaderisken för många andra sporter, men inte för jollesegling. Med mer kunskap kan det tas fram rekommendationer för att förebygga skador hos seglarna, säger Lena Bøymo-Having, som genomfört studien vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.

I studien har forskarna följt 42 seglare, verksamma i landslaget eller studerande vid något av de svenska seglargymnasierna. Resultatet visar att bara drygt tjugo procent av de skador som seglarna rapporterade under det år som studien pågick berodde på olyckor eller annat yttre våld.

I fyra av fem fall berodde skadan istället på överbelastning. Totalt sett var det knäna som tog mest stryk bland seglarna, men studien visar att risken för skador ser olika ut för yngre och äldre seglare.

– De yngre seglarna har mer besvär från rygg och bål, medan landslagsseglarna som är något äldre ofta skadar axlar och skuldror, säger Lena Bøymo-Having.

Studien visar att seglarnas skador sällan inträffar under tävling. Istället är det under fysträningen, det vill säga den träning som ska stärka bland annat styrkan, uthålligheten och rörligheten, som skaderisken är störst.

En stor majoritet av seglarna i studien hade en seglingcoach, men bara lite drygt var tredje hade en fystränare.

– Seglare behöver få personliga träningsprogram, anpassade efter just deras behov. Vi kan också dra slutsatsen att olika grupper av seglare kan behöva olika typer av skadeförebyggande träning, säger Lena Bøymo-Having.

Artikeln A prospective study on dinghy sailors’ training habits and injury incidence with a comparison between elite sailor and club sailor during a 12-month period publiceras i tidskriften British journal of sports medicine.

Mätningar gjorda på E4 vid Uppsala visar att bränsleförbrukningen är 1,1 procent lägre för personbilar och 5-7 procent lägre för lastbilar på betongbeläggning jämfört med asfaltbeläggning. Denna skillnad beror i första hand på att betongen har lägre rullmotstånd jämfört med asfalten.

För att öka kunskapen om hur olika typer av vägbeläggningar påverkar bränsleförbrukning har VTI undersökt detta längs väg E4 utanför Uppsala som är belagd med de två olika beläggningstyperna asfalt och betong. Resultaten från 2008 visade på en signifikant skillnad mellan bränsleförbrukning på asfalt- respektive betongbeläggning. Undersökningen redovisad i VTI notat 18-2013 syftar till att utröna om skillnaden fortfarande kvarstod i juni 2010 efter ytterligare två års trafik på exakt samma sträckor. Undersökningen har också utökats med bränslemätningar för tung lastbil.

Resultaten från personbilsmätningarna 2010 visade att bränsleförbrukningen fortfarande var 1,1 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen. Denna skillnad fastställdes vara statistisk signifikant genom analysmetoden T-test. Den lägre bränsleförbrukningen på betongbeläggningen beror i första hand på lägre rullmotstånd jämfört med asfaltbeläggningen vilket i sin tur kan kopplas till uppmätta skillnader i beläggningarnas jämnhet och makrotextur.

Resultaten från lastbilsmätningarna visade att bränsleförbrukningen en varm sommardag var 5-7 procent lägre på betongbeläggningen jämfört med asfaltbeläggningen.
Vägytemätning med mätbil visade att asfaltssträckorna och betongsträckorna hade ungefär samma längdprofil. Jämnheten i längsled var något sämre på betongsträckorna, medan spårdjupet var något större på asfaltsträckorna. En annan skillnad var sträckornas makrotextur som var betydligt grövre på asfaltsträckorna.

Undersökningens resultat gäller för asfalt- och betongbeläggningarna vid Uppsala. För att kunna använda dessa resultat i större sammanhang, exempelvis för att kunna fastställa om betongbeläggningar generellt ger lägre bränsleförbrukning, krävs analys av fler betongbeläggningar. Fortsatta studier bör göras på andra vägavsnitt med betongbeläggning för att säkerställa resultatens allmängiltighet.

VTI notat 18-2013 [Ref 1]
Foto: VTI/Hejdlösa Bilder

VTI, Statens väg- och transportforskningsinstitut, är ett oberoende och internationellt framstående forskningsinstitut inom transportsektorn. Huvuduppgiften är att bedriva forskning och utveckling kring infrastruktur, trafik och transporter. Verksamheten omfattar samtliga transportslag. VTI har omkring 200 medarbetare och finns i Linköping (huvudkontor), Stockholm, Göteborg, Borlänge och Lund.

VINNOVA har sedan tidigare finansierat fem testbäddar inom ramen för ett regeringsuppdrag. Nu utökas den satsningen med ytterligare 11 projekt som finansieras under ett år med 20 miljoner kronor.

– Sju av dessa projekt kommer att fokusera på att skapa innovationer för de äldre, vilket är ett nytt område för testbäddssatsningen. Det är också spännande att se att man i många projekt väljer att utgå från individuella behov när nya lösningar ska tas fram, säger Elisabet Nielsen, programledare.

Testbäddarna i vården ska arbeta med att utveckla, testa och införa nya produkter, tjänster, processer och organisatoriska lösningar i nära samarbete med företag.

Satsningen ska resultera i att höja innovationsförmågan inom vården och omsorgen, vilket har stor betydelse för att utveckla kvaliteten. Samtidigt kan näringslivets konkurrenskraft stärkas när företag får möjlighet att testa nya koncept, produkter och tjänster.

Regeringsuppdraget ”Uppdrag att genomföra en satsning med syfte att utveckla testbäddar inom hälso- och sjukvård och äldreomsorg” sker i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting och Tillväxtverket.

– Vår studie visar att den skadliga sammandragningen av hjärnans blodkärl efter en stroke är väsentligt större hos män än hos kvinnor. Skillnader mellan könen vid stroke måste kartläggas mer, både för direkt påverkan i hjärnan och effekterna av behandlingen, säger Hilda Ahnstedt, verksam inom experimentell kärlforskning vid Lunds universitet och en av de tio forskarna i gruppen.

Studien baseras på laboratorieförsök där man har skapat förhållanden som efterliknar effekterna av en stroke. Det är första gången som man har använt blodkärl från mänsklig hjärnvävnad, till skillnad från tidigare försök som baserats på andra slags blodkärl eller material från djur. Studien fokuserar särskilt på könsskillnader, medan tidigare studier använt enbart manliga data eller inte gjort någon skillnad mellan manliga och kvinnliga resultat.

– Efter en stroke sker förändringar i hjärnan som får blodkärlen att dras samman. Vi menar att detta leder till ett försämrat blodflöde som förvärrar hjärnskadorna ytterligare. Skillnaderna vi nu har visat mellan män och kvinnor skulle kunna vara en del av förklaringen till de olikheter mellan könen som man tidigare har konstaterat när det gäller stroke, säger Hilda Ahnstedt.

Risken att drabbas av stroke är lägre för kvinnor än för män upp till 85 års ålder. Man tror att detta delvis har att göra med en skyddande effekt av det kvinnliga könshormonet östrogen men medfödda biologiska könsskillnader har troligen också betydelse.

FAKTA
Forskningen har fått stöd från Hjärt-Lungfonden.
– Den här studien bidrar till konkreta framsteg i att förstå skillnader mellan könen när det gäller stroke. För att kunna anpassa behandlingen av stroke till mäns och kvinnors behov behövs nu mer forskning, säger Staffan Josephson, generalsekreterare för Hjärt-Lungfonden.

Om forskaren
Hilda Ahnstedt
Ålder: 29 år
Bakgrund: Arbetar som forskare på avdelningen för experimentell kärlforskning, inom institutionen för kliniska vetenskaper vid Lunds universitet. Hilda disputerade tidigare i år med sin avhandling ”Stroke, sex and vascular receptor changes in the brain”.
Forskar kring: Vaskulära förändringar som sker i kärlväggen efter en stroke, med fokus på skillnader mellan män och kvinnor samt effekten av kvinnliga könshormoner.

Möjliga resultat: Efter en stroke sker receptorförändringar i kärlväggen som medför en ökad kärlsammandragning av hjärnans blodkärl. Detta resulterar i en ytterligare försämring av blodtillförseln till hjärnan och därmed en ökad hjärnskada. Graden av kärlsammandragningar är mycket mindre hos kvinnor än hos män, vilket dels kan bero på skyddande effekter av kvinnliga könshormoner och dels andra, medfödda biologiska könsskillnader.

Om artikeln: Publicerades den 29 april 2013 i den högt rankade internationella tidskriften PLOS One. I artikeln rapporterar Hilda och hennes kollegor från forskning som visar tydliga könsskillnader i de kärlsammandragande egenskaperna hos hjärnkärl från människa i en modell som ger liknande kärlförändringar som efter en stroke. Forskningen bidrar till en bättre förståelse för de vaskulära förändringar som sker hos män och kvinnor efter stroke, för att kunna bidra till utvecklingen av en anpassningsbar behandlingsstrategi.

Korta fakta om stroke

Målet är att Sverige ska återta en internationell tätposition genom att ge de bästa unga forskarna internationell erfarenhet och rekrytera såväl unga som mer erfarna matematiker till Sverige.

Postdokprogram för utresande unga forskare  Unga forskare med svensk doktorsexamen kan söka två års stipendie-finansiering utomlands med möjlighet att få finansiering för en tvåårig repatrieringstjänst vid hemkomsten till svenskt universitet.

Postdokprogram för rekrytering av unga utländska forskare till Sverige Seniora forskare i Sverige erbjuds söka finansiering av en tvåårig postdok-tjänst till sin forskargrupp. Den seniora forskaren får, under förutsättning att finansiering beviljas, utannonsera och tillsätta tjänsten i samarbete med sitt lärosäte. Ansökan inlämnas av den nominerande institutionen.

Gästforskarprogram för utländska forskare Programmet ger möjlighet för upp till fem utländska, vetenskapligt etablerade forskare inom matematik att tillbringa 1—12 månader vid en svensk institution. Nomineringar till gästforskarprogrammet kan göras av forskare stadigvarande verksamma i Sverige, inkluderande prefekter, institutsföreståndare, universitetsledningar eller motsvarande.

Ansökningperiod: 2013-06-17—2013-10-15

Den gemensamma plattformen och navet för satsningen blir Vetenskapsakademiens forskningsinstitution Institut Mittag-Leffler i Stockholm. Institutet har en central roll för svensk matematik och räknas till ett av de tio bästa i världen.

I Sverige finns drygt 80 000 identifierade områden som är eller misstänks vara förorenade med miljögifter. Flera av dessa är så förorenade att de riskerar skada miljön eller vår hälsa och behöver saneras innan de kan tas i anspråk för exempelvis byggnation. I dag beslutade Formas forskarråd att satsa 21 miljoner kronor i Tuffo, SGI:s nystartade teknikutvecklings-program för forskning kring förorenade områden i Sverige.

– Bedömningar visar att vi inte kommer att nå miljökvalitetsmålet med nuvarande saneringstakt och därför är det angeläget att det satsas medel i detta nystartade program, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.

Formas skjuter inledningsvis till totalt 21 miljoner kronor fördelat på 7 miljoner kronor per år i tre år, för forskning inom Tuffo. SGI, Statens geotekniska institut, är huvudansvarig för forskningsprogrammet och svarar för den långsiktiga driften av programmet. 

– Med Tuffo kan vi underlätta samverkan mellan olika aktörer – allt från problemägare, konsulter och entreprenörer till myndigheter och forskare vilket gynnar saneringsarbetet, säger SGI:s generaldirektör Åsa-Britt Karlsson. Visionen är att Tuffo ska leda till en effektivare och snabbare sanering av förorenade områden.

SGI kartlägger löpande vilka kunskapsbrister som utgör hinder för att efterbehandlingstakten ska kunna ökas och effektiviseras. Tuffo ska därför stimulera kunskapsuppbyggnad genom att knyta samman forskning med det praktiska arbetet för att förbättra situationen.

Från den 1 januari 2010 har SGI, på uppdrag av regeringen, ett specifikt ansvar för forskning, teknik- och kunskapsutveckling när det gäller sanering och återställning av förorenade områden i landet.

Syftet är att medverka till att öka saneringstakten samt förbättra kunskapsnivån om förorenade områden så att miljömålen kan uppnås.

FAKTA
OM SGIs uppdrag – riskerna för ras, skred, stranderosion.

Bakom satsningen står Vetenskapsrådet. Samordningsansvaret får SLU, som driver fem av de nio utvalda stationerna. I dag undertecknades samarbetsavtalet mellan dessa två parter.

Svensk forskning och miljöövervakning hävdar sig väl inom områden som ekologi, limnologi och markvetenskap, och andra områden som har betydelse för naturvård, naturresursförvaltning och klimatpolitik. En viktig komponent i denna verksamhet är en rad olika forskningsstationer runt om i landet, men dessa lyder under olika universitet och institut, och samarbetar sällan.

För att tillgodose svenska forskargruppers långsiktiga behov ska det nu byggas upp en nationell infrastruktur för terrester och limnisk fältforskning. Basen är nio befintliga stationer, som med förstärkta resurser ska öppnas för hela det svenska forskarsamhället, oberoende av akademisk hemvist. Även data som samlas in vid stationerna ska vara öppet tillgängliga. Initiativet kommer från Vetenskapsrådet, och det är Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som ska leda och samordna arbetet. Idag undertecknade dessa parter det avtal som reglerar det fortsatta arbetet.

– Fältstationerna är redan idag en värdefull resurs för SLU och det är mycket glädjande att Vetenskapsrådet nu satsar på att utveckla dessa och de övriga ingående stationerna till en nationell resurs, som ska vara tillgänglig för alla forskare, säger SLU:s rektor Lisa Sennerby Forsse. SLU ser fram emot att få leda utvecklingen av denna nya, unika verksamhet. För SLU innebär infrastrukturen också goda möjligheter att stärka och fördjupa samarbetet med andra starka forskningsmiljöer, både i Sverige och internationellt.

Infrastrukturen omfattar ett samordningssekretariat vid SLU samt forskningsstationer förvaltade av Göteborgs universitet (GU), Stockholms universitet (SU), Uppsala universitet (UU), Polarforskningssekretariatet (Polar) samt SLU. Av nitton nominerade stationer bedömdes nio vara särskilt lämpliga att ingå i satsningen: Abisko (Polar), Erken (UU), Skogaryd (GU), Svartberget (SLU), Lönnstorp (SLU), Röbäcksdalen (SLU), Tarfala (SU), Aneboda (SLU) och Grimsö (SLU).

– Forskningsstationer är viktig infrastruktur för stora delar av den svenska klimat- och miljöforskningen. Därför för vi nu samman de utvalda stationerna till en nationellt samordnad infrastruktur som ska stå till förfogande för den bästa svenska forskningen inom dessa områden, säger Juni Palmgren, huvudsekreterare för Rådet för forskningens infrastrukturer vid

Vetenskapsrådet. Genom att sammanföra stationer från det skånska slättlandskapet i söder, via det långsträckta skoglandskapet till subarktiska området i den norra fjällkedjan ges forskarna en unik möjlighet att bedriva världsledande forskning av stor betydelse för att förstå och vårda viktiga naturresurser.

– De naturtyper och den klimatgradient som forskarna får tillgång till genom en samordnad infrastruktur av forskningsstationer återfinns i ett bälte genom Norra Europa, Asien och Nordamerika, men de möjligheter för forskning som denna satsning öppnar för finns inte någon annanstans. Vi är därför övertygade om att den kommer ge stora möjligheter att locka internationell forskning till Sverige och öppna för internationella samarbeten, säger Magnus Friberg, forskningssekreterare vid Vetenskapsrådet.

Läs mer om bakgrunden till satsningen
Infrastruktur för fältbaserad ekologi- och miljöforskning (Vetenskapsrådets lilla rapportserie, 1:2012)

Shahnaz Amiri  undersöker de ekonomiska och miljömässiga vinster kraftvärmen (CHP) i hög grad kan bidra till genom att använda energi som annars skulle gå till spillo.

– Resultaten kan användas som ett beslutsunderlag för framtida investeringar inom energisystem, främst kraftvärmebaserad fjärrvärme och fjärrkylsystem, men också biogassystem i Sverige, säger Shahnaz Amiri.

– Kommunala och privata fjärrvärmebolag men också allmänheten berörs, eftersom avhandlingen även belyser hur elpriser och styrmedel inverkar på våra befintliga och framtida energisystem. Andra länder inom EU har också nytta av resultaten, eftersom dessa tar hänsyn till en systemsyn med fokus på de globala koldioxidutsläppen.

Tre utmaningar
Framtidens energisystem och därmed även klimatet påverkas av många faktorer, såsom energitillgångar, efterfrågan på energi, energipolicy och valet av energitekniska lösningar.

De framtida energisystemen står inför tre viktiga utmaningar: den ständigt växande efterfrågan på energi i världen, problemet med minskande energitillgångar samt den ökande koldioxidhalten i atmosfären och även utsläppen av andra växthusgaser och deras påverkan på klimatförändringarna.

Angeläget att öka energieffektiviteten
Det blir alltmer angeläget att öka energieffektiviteten och att välja ett energisystem som också är kostnadseffektivt. Fjärrvärme och fjärrkyla baserade på kraftvärme (CHP) kan i hög grad bidra till ökad effektivitet.

I sin studie visar Shahnaz Amiri att CHP-baserad fjärrvärme och fjärrkyla som nyttjar olika energikällor kan bidra till mer kostnadseffektiva energisystem som även ger minskade globala koldioxidutsläpp.

Också elproduktion i kraftvärmeverk, speciellt i högeffektiva kraftvärmeverk med en kombination av ång- och gasturbiner med naturgas, kan avsevärt minska den globala miljöpåverkan som vår energianvändning har.

Styrmedel viktiga
Inte bara el- och bränslepriserna utan också styrmedel är viktiga för att främja kraftvärmebaserad fjärrvärme och fjärrkyla. En slutsats från modelleringarna är att de styrmedel som finns i dagens Sverige utgör starka incitament för kraftvärme och har en liknande effekt som att använda externa kostnader.

Shahnaz Amiri disputerade den 10 juni vid Linköpings universitet med avhandlingen ”Economic and Environmental Benefits of CHP-based District Heating Systems in Sweden”.

Strålbehandling räddar många liv hos kvinnor som drabbas av gynekologisk cancer. Men stråldosen ger också långvariga besvär som ganska kraftigt påverkar livskvaliteten.

Doktoranden Ann-Charlotte Waldenström Lundin har i sin avhandling studerat 650 kvinnor som mellan två och femton år tidigare genomgått strålbehandling för gynekologisk cancer. Gruppen har sedan jämförts med 344 friska kvinnor.

I studien fick kvinnorna besvara 351 frågor om bland annat smärtor i bäckenbenen, tarmbesvär, avföringsläckage och sexuell funktion, samt om eventuella psykiska besvär och upplevd livskvalitet.

Genom att matcha kvinnornas rapporterade symtom mot information om strålbehandlingen ur patientjournalerna kan Ann-Charlotte Waldenström Lundin visa att stråldosen har en direkt koppling till långvariga besvär.

Vid långvarig smärta från bäckenbenen fann man att 11 procent av kvinnorna som genomgått strålbehandling rapporterade smärta från blygdbenet jämfört med endast 4 procent av kontrollerna. Bland kvinnor som fått botande strålbehandling var smärta från blygdbenet sex gånger vanligare än bland kvinnorna i kontrollgruppen – för de kvinnor som erhållit strålbehandling i kombination med kirurgi var smärta tre gånger vanligare.

– För många kvinnor påverkar smärtan det dagliga livet. Till exempel är det tio gånger vanligare att strålbehandlade kvinnor upplever smärta från blygdbenet när de går kortare sträckor, säger Ann-Charlotte Waldenström Lundin, säger Ann-Charlotte Waldenström Lundin.

Studien visar att mängden strålning, mätt som medeldos till respektive skelettstruktur, var kopplad till smärta från blygdbenet och höfterna.

Avhandlingens slutsats är att en sänkning av medeldosen till blygdbenet och höfterna skulle kunna begränsa förekomsten av långvarig smärta hos kvinnor som strålbehandlats för en gynekologisk cancer, utan att äventyra behandlingens effekt.  

Avhandlingen Towards eliminating pelvic bone pain after radiation therapy among long-term gynecological cancer survivors försvaras vid en disputation den 12 juni.

Hur viktiga är ansiktsrörelser, minspel och mimik vid ansiktsigenkänning? Vilken roll spelar tre dimensioner istället för två? Det är två frågor som Jonas Beskow och Haibo Li ska granska närmare.

– Ett av målen med forskningsprojektet är ökad förståelse för hur människor känner igen ansikten. Folk är nämligen dåliga på att känna igen obekanta människors ansikten. Det har gjorts forskningsstudier på tvådimensionella bilder, och mycket av identifieringen av ansiktet idag görs med tvådimensionella fotografier. vi ska undersöka ansikten i 3D, säger Jonas Beskow, universitetslektor vid avdelningen för tal, musik och hörsel vid KTH.
Forskarkollegan Haibo Li har tidigare jobbat med ansiktsigenkänning och bildbehandling, medan Jonas Beskow har forskar och arbetat med ansiktsanimering. Således är de väl förbereda inför uppgiften.

– Spelar betraktningsvinkel roll? Är det ren mönstermatchning framifrån som gäller när människor identifierar ansikten? Har man en intern 3D-representation i hjärnan som man förlitar sig på? Hur mycket är ansiktsformen av betydelse? Det finns många frågor, säger Jonas Beskow.

Den teknik som han och kollegan Haibo Li ska utföra sin forskning med är den bakom robotskallen Furhat. Det är en teknik där en bild projiceras på en tredimensionell mask som har formen av ett ansikte.

– Det finns rent teoretiska insikter och teorier om hur den interna representationen av ansikten fungerar hos människor. Vänder man till exempel upp och ner på ett ansikte är det jättesvårt för människor att känna igen det. Vi vill lära oss mer om detta. Vi vill också ta reda på vad som krävs för att föra över en persons identitet, till exempel via konferenssystem, säger Jonas Beskow.Han utvecklar tankarna om hur forskningen skulle kunna bidra till bättre konferenssystemet.

– Konferenstekniken telepresence med ansiktsprojicering på mask har fördelar jämfört med en vanlig 2D-skärm. Med 2D-skärm uppstår ju den så kallade Mona Lisa-effekten. När man ser ett ansikte på en skärm så tittar ansiktet på alla eller ingen, kan man säga. Precis som med Mona Lisa tittat på dig var du än finns i rummet. Det är en effekt av att ansiktet är representerat på en platt 2D-yta. Det kan vara ganska så störande att ögonkontakt aldrig uppnås. För ögonkontakt är en fundamental del av mänsklig kommunikation, säger Jonas Beskow.

Skulle en annan tillämpning, under förutsättning att människor har lättare för ansiktsigenkänning vid 3D-bilder, kunna vara ID-kort med hologram?

– Ja, hologram skulle kunna ge en 3D-visualisering som i så fall fungerar, säger Jonas Beskow.
Han tillägger att forskningsresultat även förhoppningsvis kan ge inspiration till att förbättra maskinigenkänning av ansikten. Det vill säga automatisk ansiktsigenkänning.

– Vet vi hur människor fungerar kan detta överföras i algoritmer. Automatisk ansiktsigenkänning kan vara en potentiell vinst med denna forskning, säger Jonas Beskow.
Forskningsprojektet påbörjas i augusti.

Ett internationellt team som leds av forskare från universiteten Tübingen i Tyskland och EPFL Lausanne i Schweiz, har gjort det möjligt att spåra sjukdomen lepras historia. I en artikel i den vetenskapliga tidskriften Science beskrivs hur teamet har rekonstruerat hela genomet hos sekvenser av bakterien Mycobacterium leprae från fem medeltida skelett som grävts fram i Danmark, Sverige och Storbritannien. Spetälskagenomet har även rekonstrueras från biopsier från sju levande patienter. Det rekonstruerat medeltida genomet uppvisar en extraordinärt god bevaring. Den utmärkta konserveringen antyder att forntida bakterie-DNA för vissa stammar skulle kunna överleva utanför den teoretiska gränsen för en miljon år vilken har föreslagits för ryggradsdjur DNA.

– Kartläggningen av sjukdomens utveckling och utbredning i tid och rum ger inte bara ökad biomedicinsk kunskap utan ökar även förståelsen för den forntida människans livssituation. I studien ingår bland annat individer från det medeltida Sigtuna, säger Anna Kjellström, en av teamets forskare från Stockholms universitet.

Häpnadsväckande nivå av genetisk bevarande
I den aktuella studien jämförde forskarna arvsmassa hos de medeltida europeiska M. leprae med 11 moderna stammar från hela världen. Resultaten avslöjar att alla M. lepraestammar delar en gemensam förfader som existerat under de senaste 4000 åren. Detta överensstämmer således med de tidigaste osteologiska bevisen för sjukdomen. Jämförelser av genomet visade en häpnadsväckande nivå av genetisk bevarande under de senaste 1000 åren.

– Rekonstruktionen av det gamla kompletta bakteriella genomet öppnar dörrarna för en bättre förståelse för hur och varför en sjukdom påverkat oss ned på en genetisk nivå. Detta fönster till det förflutna är till ovärderlig hjälp när det gäller att förstå hälsotillståndet hos våra förfäder och för evolutionen av patogener och deras värdar under århundradenas lopp, säger Christos Economou, doktorand vid Stockholms universitet. En helt ny bild av den geografiska utbredningen över tiden för lepra (M. leprae) och dess olika typer kan nu konstateras. Tidigare har en viss typ av sjukdomen endast varit känd i Mellanöstern och i det medeltida Sverige men nu har den för första gången även kunnat beläggas i andra Nordeuropeiska länder.

Forskningsresultaten visar att en stam av M. leprae som en gång existerat i medeltida Europa idag kan påträffas i Mellanöstern, som bekräftar tidigare fynd i Sverige från medeltiden. Andra medeltida europeiska stammar är nästan identiska med dem som nu finns i Nordamerika, både hos leprapatienter och hos bältdjur. Detta tyder på ett europeiskt ursprung av spetälska i Amerika. Ett av skeletten i studien uppvisade extraordinär bevaring av bakteriens DNA, vilket gör att rekonstruktionen av genomet kunde genomföras utan att använda en modern referenssekvens som en klätterställning. Detta är första gången som forskare har kunnat sammansätta en så gammal organism. Forskarna fann att nästan hälften av allt DNA utvanns från just detta prov kom från M. lepraebakterier, vilket är betydligt mer än mängden patogent DNA som vanligtvis finns i skelett. Forskarna föreslår att DNA från M. leprae är långt bättre bevarat än mänskligt DNA eftersom det var skyddat från nedbrytning i århundraden av den extremt tjocka, vaxartade cellvägg hos leprabakterien. Detta erbjuder därför stora möjligheter att kartlägga vissa bakteriesjukdomars historia.

Forskning på leprabakterien från skelettfynd
Spetälska är en allvarlig kronisk infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium leprae. Sjukdomen hade stor utbredning i Europa under senare delen av medeltiden och i delar av Skandinavien fram till 1900-talet. Idag finns sjukdomen i 91 länder över hela världen och cirka 200,000 nya infektioner rapporteras årligen. Vid lepra skadas framförallt hud och nerver men symptomen varierar beroende på den drabbades immunstatus och går från tuberkuloid (mildare form) till lepromatös lepra (svårare form).

De skrivna källor som omnämner lepra är över två tusen år gamla men beskrivningarna skiftar och många antika diagnoser är därför ifrågasatta. De fysiska bevisen för sjukdomen är emellertid äldre än de historiska källorna, då skelett påträffade i Indien med tecken på lepra har daterats till 2000 f.Kr. En detaljerad dokumentation och fastställande av de typiska benförändringar som sjukdomen orsakar kom först på 1950-talet men det har varit svårt att säkert diagnosticera tidiga eller atypiska fall utifrån osteologiskt material. Under de sista 15 åren har därför analyser där man identifierar DNA från själva leprabakterien hos skelett från drabbade individer varit till ovärderlig hjälp. Dessa undersökningar har också gjort det möjligt att urskilja olika typer av bakterien och därmed studera sjukdomens evolution samt spridning.

Länk till artikel i Science: Genome-Wide Comparison of Medieval and Modern Mycobacterium leprae.

Idag framställs en stor del kemikalier ur fossila råvaror som en dag kommer ta slut. Går det att istället utvinna kemikalier från rötter och grenar som ligger outnyttjade kvar efter avverkningar? Även alger är biomassa och kräver varken konstgödning eller bevattning. Kanske är algodling lösningen på dagens resurskrävande produktion av mat, foder och bioenergi? Produktionen av etanol och biodiesel sker genom kostsamma biokemiska processer på bioraffinaderier. Kan kostnaderna sänkas genom att allt mer mat- och jordbruksavfall i används i raffinaderierna? Detta är några av de ämnen som ska studeras av de forskningsmiljöer inom programmet biobaserad samhällsekonomi som beviljats medel av Formas idag.

– Biobaserad samhällsekonomi är ett brett område och processen för att komma fram till vilken forskning som behövs har varit omfattande. År 2012 togs en strategi fram och därpå anordnades flera möten mellan myndigheter och organisationer för att belysa forsknings-behoven från olika perspektiv. Idag är vi glada över att kunna bevilja sju forskningsmiljöer medel och att forskarna nu kan sätta igång arbetet, säger Anna Ledin, huvudsekreterare på forskningsrådet Formas.

I strategin framhålls att det behövs kunskap från vitt skilda områden – allt från naturvetenskaplig forskning inom jord-, skogsbruk och miljö till teknisk forskning inom bioteknik, nanoteknik, generell materialteknik och miljöteknik. Vidare krävs forskning inom samhällsvetenskap, humaniora, såsom ekonomi, beteendevetenskap och samhällsplanering samt information och kommunikation. Många av de övergripande frågorna kräver inter- och transdisciplinära satsningar.

– Formas kommer att anordna ytterligare möten där representanter från miljöerna förväntas presentera och diskutera sina planer och resultat för såväl andra forskare som potentiella användare.

Bakgrund
År 2012 lämnade Formas i samråd med VINNOVA och Energimyndigheten ett förslag till en nationell forskningsstrategi för utveckling av en biobaserad samhällsekonomi. I strategin (pdf)redovisades forsknings- och utvecklingsbehov samt behov av innovationsfrämjande insatser för att främja övergången till en biobaserad samhällsekonomi. I strategin definieras omställningen till en biobaserad samhällsekonomi som en övergång från en ekonomi som till stor del baseras på fossila råvaror till en resurseffektivare ekonomi grundad på förnyelsebara råvaror producerade genom en hållbar användning av ekosystemtjänster relaterade till mark, vatten och ekosystemens organismer. Strategin anger också fyra större utmaningar för att nå en biobaserad samhällsekonomi.

De forskningsmiljöer som beviljas medel är:
Makrolger för ett biobaserat samhälle? odling, bioraffinering och energiutvinning (SEAFARM)
Fredrik Gröndahl, Kungliga Tekniska högskolan, +46 8 7906158, fgro@kth.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 24 716 000 kronor
Framtida växtproduktion bygger på nya sätt att odla våra jordar
Holger Kirchmann, Sveriges lantbruksuniversitet, +46 18 67 22 92, holger.kirchmann@slu.se
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 23 280 000 kronor
Skummade material för förpackningar och absorbenter baserade på skogsbiprodukter
Anette Larsson, Chalmers tekniska högskola +46 31 772 27 63, anette.larsson@chalmers.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 25 000 000 kronor
Introduktion av högvärdesprodukter i bioraffinaderier
Gen Larsson, Kungliga Tekniska högskolan, + 46 8 55 37 83 16, gen@kth.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 23 931 000 kronor
Förädling av inhemska förnybara råvaror till värdefulla bulk- och finkemikalier för en biobaserad samhällsekonomi: teknikutveckling, systemintegration och miljöeffekter
Lisbeth Olsson, Chalmers tekniska högskola, +46 31 772 2885, lisbeth.olsson@chalmers.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 24 975 000 kronor
Mikrobiell omvandling av hemicellulosa till fettsyror för produktion av biobränsle och djurfoder från växtbiomassa
Mats Sandgren, Sveriges Lantbruksuniversitet, +46 18 471 45 92, mats.sandgren@slu.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 12 093 000 kronor
Förverkligandet av den biobaserade ekonomin: pilot- och demonstrationsanläggningar i innovationspolitiken
Patrik Söderholm, Luleå tekniska universitet, +46 920 49 20 78, patrik.soderholm@ltu.se 
Totalt beviljat belopp fördelat på åren 2014-2018: 16 005 000

Svagaffinitetskromatografi är en teknik som kan användas för att mäta hur starkt en liten organisk molekyl binder till ett specifikt protein i kroppen. Meibys primära mål har varit att utveckla tekniken för fragment-screening där molekylfragment screenas mot ett protein i kroppen för att hitta fragment som svagt men selektivt binder till proteinet. Dessa fragment kan sedan användas för att designa nya läkemedelssubstanser.

Avhandlingen innehåller dels fragment-screening med svagaffinitetskromatografi gentemot ett antal olika sorters läkemedelstargets, som proteinerna benämns, och dels en validering av tekniken genom jämförelse med andra redan existerande tekniker. Meiby presenterar också nya applikationer för svagaffinitetskromatografi inom läkemedelsutvecklingsområdet, bland annat möjligheten att analysera produkter i reaktionsblandningar direkt med svagaffinitetskromatografi utan föregående upprening.

I ett steg mot att kunna arbeta med membranproteiner på sikt med svagaffinitetskromatografi har hon även kopplat ett system där så kallade lipodiskar – diskformade modellmembran av ett cellmembran – till en HPLC-kolonn. Detta system kan användas för att förutspå hur effektivt ett läkemedel kommer att tas upp i kroppen. På sikt skulle detta system även kunna användas för bindningsstudier av läkemedel mot membranproteiner med hjälp av svagaffinitetskromatografi.

FAKTA
Elinor Meiby är född och uppvuxen i Lund. Hon tog sin civilingenjörsexamen i bioteknik vid Lunds Tekniska Högskola 2007 och sedan 2010 har hon varit doktorand inom biokemi vid Linnéuniversitetet.

Avhandlingen ”Progress of weak affinity chromatography as a tool in drug development” försvaras den 14 juni, 2013 på Linnéuniversitetet i Kalmar. Opponent är professor Manfred Raida, Proteomics Asia. Avhandlingen kan beställas från Linnaeus University Press: lupress@lnu.se (länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster)” href=”http://lupress@lnu.se” target=”_blank”>lupress@lnu.se