Avhandlingen handlar om hur friare handel, migration och tjänstefiering påverkar företagens handel.

– Vi har använt olika statistiska modeller, vi har tagit bort de största aktörerna och mätt utlandsfödda på olika sätt, men det ändrar inte bilden. Det finns ett robust statistiskt samband mellan anställning av utlandsfödda och tillverkningsföretagens export, säger Magnus Lodefalk, som valde att undersöka det här eftersom utlandsfödda enligt teorin kan hjälpa företagen att hantera informella handelshinder samtidigt som det fanns få studier om vilken betydelse det hade för företag att anställa utrikesfödda medarbetare.

Den undersökta perioden sträcker sig mellan 1998 och 2007, omfattar 600 000 heltidsanställda och handel med 176 olika länder. Tydligast såg man ökningen vid handel med den utlandsföddes hemland där kunskaper om landet, kontakter och nätverk är faktorer som påverkar.

Handel gynnar alla
Utgångspunkten för avhandlingen är att ökad handel är bra både för företag och för samhällsekonomin, att gemensamma resurser utnyttjas på bästa sätt gynnar alla inblandade. Trots att mycket gjorts för att minska handelshindren finns det många kvar, både formella och informella.

De formella hindren – tullar, regler och annan formalia – diskuteras inom världhandelsorganisationen, WTO. Sedan 2001 pågår den så kallade Doharundan där nästa ministermöte är på Bali i höst. Avhandlingen har studerat vad det skulle innebära om länderna kom överens i frågorna som avhandlas där och funnit att de handelshinder som då skulle försvinna skulle öka nationalinkomsten med mellan 0,2 och 0,7 procent på medellång sikt.

– Det kan tyckas som en ganska marginell siffra, men den har betydelse, den är lågt räknad och det innebär en nivåhöjning som betyder ännu mer på några års sikt. Den totala handeln skulle öka med cirka sju procent och det är utvecklingsländerna som skulle tjäna mest på det.
Det visar sig också att de länder som själva öppnar sig för handel tjänar mer på en friare handel än vad de gör som vill minska de formella hindren ensidigt och behålla fördelar för sina egna produkter.

Tjänstefiering
Avhandlingen undersöker också den ökande tjänstefieringen av svensk industri, det vill säga att tillverkningsföretagen köper in, producerar och säljer relativt sett allt mer tjänster. När det gäller svensk tillverkningsindustris nedgång, menar Lodefalk att den överdrivits eftersom företagen organiseras på ett sätt och produktionen mäts på ett annat sätt i officiell statistik.

– Om ett företag köper in tjänster som till exempel städning, vakthållning, personalmatsal och annat som man tidigare skött själv uppstår en ökad tjänsteproduktion som samtidigt försvinner ur den egna verksamheten.

– Industriföretagens internationalisering innebär också en ökad handel med tjänster. Vissa delar av verksamheten, utveckling, design, ekonomi etc, kanske sköts i hemlandet och när de tjänsterna sprids till företagets verksamhet i andra länder uppstår tjänsteexport. Dessutom finns det tidigare studier som tyder på att kunderna efterfrågar mer tjänster.

Tjänsteexporten växer i själva verket mer inom tillverkningsindustrin än i tjänstesektorn och det är fel att säga att tillverkningsindustrin är på väg utför. Tjänstefieringen ser inte ut att vara ett hot mot svensk industri. Det är snarare så att det för tillverkningsföretag finns ett samband mellan att använda mer tjänster och att ha framgång på exportmarknaden.

I ett policy perspektiv är länders ovilja att underlätta människors rörlighet och handel med tjänster olycklig. Det vore också lämpligt att i större utsträckning integrera handelsförhandlingar om varor och  tjänster. Att främja integrationen av invandrare på arbetsmarknaden skulle kunna vara ett annat sätt att underlätta för företagens handel.

Det finns många antaganden om att invandrare från krigsdrabbade länder som Tjetjenien, Bosnien och Irak hyser ett inneboende hat på grund av vad de varit med om. Som en reaktion på detta möter invandrare ökade restriktioner och press att assimilera sig kulturellt. Sådana populära antaganden om människor från krigsdrabbade områden är dock fortfarande inte empiriskt prövade.

Avhandlingen i freds och konfliktvetenskap från Jonathan Hall vid Uppsala universitet utmanar sådana påståenden genom att använda nya data från två storskaliga studier utförda samtidigt i ursprungslandet Bosnien och i bosättningsladet Sverige. Etnisk rensning under Bosnienkriget (1992-95) genererade en massiv flyktingkris. Sveriges beslut att 1993 bevilja permanent uppehållstillstånd till dessa flyktingar resulterade i en stor och representativ population av ex-jugoslaver bosatta i Sverige.

I motsats till den allmänt rådande bilden visar resultaten i avhandlingen att under vissa omständigheter verkar migranter faktiskt vara mer återhållsamma än de som valt att stanna kvar i hemlandet efter kriget. Att komma till ett annat land kan erbjuda en utväg från svåra krigs- och efterkrigstillstånd som kan resultera i kvardröjande förbittring efter att kriget tagit slut. Samtidigt kan migrationen förse de krigsdrabbade individerna med fler verktyg för att hantera krigstrauman och förluster. Detta kan medföra att dessa personer inte har samma behov att försvara gruppidentiteten för att hantera sina egna upplevelser.

Dessutom är bikulturalism, snarare än kulturell assimilering, förknippat med mer fredliga attityder hos invandrare. Samtidigt verkar kulturell separation helt förenlig med fredliga attityder hos invandrare från krigsdrabbade länder, vilket illustreras av de som upprätthåller ett separat men inkluderande jugoslaviskt kulturarv i Sverige.

Således verkar upprätthållandet av multikulturalism och socioekonomisk välfärd hos invandrare främja återhållsamhet snarare än att uppmuntra extremism. I samband med främlingsfientliga reaktioner på traumatiskta händelser, så som terrorism, hörs ofta det motsatta.

– Resultaten i avhandlingen medför viktiga implikationer för migrations- och integrationspolicy i bosättningsländerna. Minskade resurser för coping kan resultera i mer hätska attityder relaterade till konflikten i hemlandet, medan ökade resurser för coping kan motverka detta. Trenden mot att införa utökade restriktioner mot invandrare, placerandet av flyktingar i läger, polisbevakning av invandrartäta områden, rasprofilering och allmänhetens krav på kulturell assimilering i ”liberala” bosättningsländer är därför oroande, säger Johathan Hall.

Läs mer om avhandlingen Migration and Perceptions of War: Simultaneous Surveys in Countries of Origin and Settlement och ladda ner den.

I sin studie har Annika Lilja med hjälp av omfattande klassrumsobservationer följt fem grundskolelärare i deras arbete med eleverna och hur de konkret etablerar ett förtroende, som en grund att stå på för det traditionella skolarbetet, och som en grundläggande pusselbit för ett bra skolresultat.

– Idag åtnjuter inte lärarna respekt per automatik. Elevernas förtroende är något du vinner som lärare. Jag undersöker hur, säger Annika Lilja.

Hennes resultat visar att lärarna lägger mycket tid och engagemang i att skapa förtroendefulla relationer med sina elever. Det visar också att barn och ungdomar som går i skolan i första hand inte är elever i en objektiv eller generell bemärkelse.

– De är unika individer med olika personligheter, egenskaper och mål. Var och en av eleverna tas emot av lärarna på just sina villkor. Det kan tyckas vara en självklarhet, men i debatten om skola, lärande och undervisning betraktas elever ofta som opersonliga objekt, som hjärnor som ligger på en skolbänk, inte som de subjekt de är, säger Annika Lilja.

Studien visar hur lärarna försöker ta hänsyn till sina elevers olika behov, som inte alltid är direkt kopplade till undervisningens innehåll. Det kan exempelvis handla om behov av mat, rörelse, uppmärksamhet eller tröst, alltså inte enbart om att eleverna ska trivas i skolan och känna sig kompetenta.

– Förtroendefulla relationer med läraren är också en förutsättning för att eleven ska få möjligheter att lära, säger Annika Lilja.

Att lärarna skapar förtroendefulla relationer med sina elever ger eleverna möjligheter att lära sig det avsedda innehållet. Då de blivit mottagna och sedda av läraren tycks det bli lättare att koncentrera sig på skolarbetet. Förutom att lärarna bryr sig om eleverna och lyssnar på dem sätter de gränser och möter elevernas motstånd som exempel på arbetet med förtroendefulla relationer. I sådana situationer prövas förtroendet, men även de tillfällena visar sig ha betydelse för elevernas möjligheter att lära.
Just denna aspekt av skolans verksamhet får sällan utrymme i diskussionen om skolan.

– Om den över huvud taget tas upp är det ofta i termer av ordning och reda som om det vore ett enkelt avhjälpt problem och inte handlar om unika individer med egna känslor och behov, tillgångar och problem, säger Annika Lilja.

– Naturligtvis ska lärares ämneskunskaper vara djupa liksom deras didaktiska kunskaper. Men det är inte tillräckligt. Det räcker inte för att få en skola där alla elever utvecklas och inhämtar kunskaper som både de och samhället har glädje och nytta av, säger Annika Lilja.

Avhandlingen har genomförts inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, Göteborgs universitet.

Avhandlingen Förtroendefulla relationer mellan lärare och elev läggs fram vid institutionen för didaktik och pedagogisk profession, Göteborgs universitet fredagen den 14 juni. Information om avhandlingen.

Karin Sheikhi, Göteborgs universitet, har undersökt videoinspelade studie- och yrkesvägledningssamtal inom vuxenutbildningen. De fyra sökande har svenska som sitt andraspråk och är relativt nyinflyttade i Sverige.

– Övergripande präglas samtalen av samarbete som i hög grad leder till att man kan förstå varandra, i synnerhet i fråga om begränsade frågor, så kallad lokal förståelse. Med sökande som är nybörjare på kommunikationsspråket skulle man kunna förvänta sig att språksvårigheter orsakar problem i samtalet. Men i själva verket är språkliga tillkortakommanden inget stort hinder, säger avhandlingens författare, Karin Sheikhi.

Sökande som är relativt nya i det svenska samhället har naturligtvis mindre kunskaper om utbildningssystem och om arbetsmarknad. Något som kan göra det svårt för den sökande att förstå exempelvis vilket sammanhang en fråga hör hemma i och förståelse av större sammanhang, så kallad global förståelse. Det kan exempelvis vara svårt att värdera två utbildningsalternativ och avgöra vilket som är lämpligast. I förlängningen kan sådana svårigheter naturligtvis påverka andraspråkstalande sökandes möjligheter att dra nytta av samtalet som ett sätt att göra välgrundade val.

En av Karin Sheikhis slutsatser är lite förvånande att de andraspråkstalandes språkliga nivå inte verkar ha avgörande betydelse för hur väl samtalet flyter. I stället verkar andra aspekter av samtalsförmågan vara viktigare, inte minst förmågan att dra nytta av sin samtalspartner i samarbetet.

– Det gemensamma arbetet mot delad förståelse blir mer framgångsrikt då andraspråkstalaren vågar stå på sig och inte ger upp trots att förhandling om förståelse ibland kan bli lite besvärande för båda parter.

I den här typen av samtal där den ena parten är andraspråkstalare kommer ett stort ansvar att vila på förstaspråkstalaren som kan underlätta för andraspråkstalaren på flera sätt. Genom att vara lyhörd kan hon eller han skapa samtalsutrymme för sin samtalspartner, till exempel genom att göra fler och längre pauser i samtalet och genom att ibland använda en mer vardaglig samtalsstil.

Ett studie- och yrkesvägledningssamtal är ett av många så kallade institutionella samtal vi som medborgare deltar i. Samtalen är ofta en del av de möten med myndigheter och institutioner som på olika sätt har inflytande över vårt liv. Att vi förstår varandra är förstås kritiskt.

– Jag hoppas att min avhandling kan ge några insikter om villkoren för dessa samtal för de nära en och en halv miljon människor som är födda utanför Sverige. Förhoppningsvis kan delar av resultaten användas i samtalsutbildningar för vägledare, socialsekreterare, handläggare och andra yrkesgrupper där samtalet är en central del av yrkesutövningen, säger Karin Sheikhi.

FAKTA
Avhandlingens titel: Vägar till förståelse. Andraspråkstalare i samtal med en studie- och yrkesvägledare. Opponent: Gunlög Sundberg, fil. dr i nordiska språk vid Stockholms universitet Avhandlingen finns digitalt publicerad på: http://hdl.handle.net/2077/32652

Statistiken gäller Skåne, men experterna bakom rapporten tror att resultaten i stort sätt är densamma också för landet i övrigt. Siffrorna visar vidare att 75 procent av olyckorna är singelolyckor och att dessa är lika allvarliga som kollisionsolyckorna.

Orsaken kan vara att man inte är uppmärksam eller att väglaget på cykelbanan är dåligt. Det senare handlar ofta om ishalka eller lösgrus.

– Om cykelvägarna underhölls bättre, hade inte så många skadade cyklister behöva söka vård på akutmottagningarna, säger Monica Berntman, trafiksäkerhetsforskare vid Lunds Tekniska Högskola och en av författarna till rapporten ”STRADA information 2013:1 Cyklisters singelolyckor i Skåne”.

Övriga författare är Monica Frank, Transportstyrelsen och Birgit Modén, Region Skåne. Statiken har de hämtat från det nationella informationssystemet Strada.  

– Stradas sjukvårdsinformation ger oss inblick i ett problem som inte återfinns i den officiella statistiken i någon större omfattning. Jag tycker att problemet behöver lyftas fram, då det inte har minskat över åren, säger Monica Berntman.

Cykel- och gångbanor hör som sagt till de mest drabbade olycksplatserna. Strax under 50 procent anger att man skadats sig på cykel- och gångbanor, följt av gatusträcka på strax under 40 procent.

– Det är oroande eftersom de separerade gång- och cykelbanorna tillkommit bland annat för att de höjer trafiksäkerheten för cyklisterna, säger Monica Berntman.

Som den främsta orsaken till singelolyckan nämns trafikantens eget beteende (30 procent), till exempel att man kört fort. Den näst vanligaste orsaken är väglaget (20 procent) som kan bero på brister i snöröjningen, dålig halkbekämpning eller grus på vägen.

I övrigt kommer rapporten bland annat fram till att:

• skallskador även förekommer bland de som använder hjälm, men att hjälmen oftast skyddar mot de allvarligaste skallskadorna.
• de totala kostnaderna för sjukvård och produktionsbortfall i direkt anslutning till olyckstillfället beräknas till cirka 27 miljoner kronor för de cyklister som skadats i singelolyckor i Skåne under ett år.
• äldre cyklister skadas svårare än yngre cyklister.

Under vinterhalvåret sker 50-100 olyckor per månad i Skåne och under sommarhalvåret 150- 200 olyckor per månad .

Rapporten i korthet:
Siffrorna i rapporten baserar sig på de cirka 7450 personer som årligen registrerats som skadade i Skånetrafiken mellan 2007-2011. Rapporten utgår från cyklisterna som utgörs av cirka 2 100 skadade årligen. Bland de strax över 10 300 cyklister som skadats under perioden har 75 procent gjort det utan inblandning med andra fordon, så kallade singelolyckor. Dessutom skadas de lika allvarligt i singelolyckor som i kollisionsolyckor. Hälften sker på cykel- och gångbanor medan 40 procent sker på gatusträcka.

Rapporten finns som pdf här: http://www.tft.lth.se/

Om STRADA
STRADA är ett nationellt informationssystem för data om skador och olyckor inom hela vägtransportsystemet. Systemet förvaltas av Transportstyrelsen och används av bland annat kommuner och Trafikverket som ansvarar för att bygga och förvalta vägar och gator. Strada har levererat data i tio år.

Sverker Lindblad har nyligen avslutat ett projekt som studerat och jämfört klassrumspraktiker i svenska skolor med vad som sker i andra länder.

Syrenerna blommar för fullt och vittnar om att skolåret går mot sitt slut. Men skoldebatten fortsätter. I projektet ”Svensk skolkultur: Klassrumspraktik i komparativ belysning”, har en grupp forskare under flera år studerat lärandepraktiker och undervisningskulturer i olika länder. Detta har skett genom så kallade mikroetnografiska studier i klassrummen med analyser som bygger på detaljerade videoinspelningar och intervjuer med lärare och elever.

– Vi har studerat vad som händer i klassrummen, hur och om vad lärare och elever interagerar. I det här projektet har vi framför allt undersökt vad som händer i undervisningsprocessen under mattelektioner i årskurs 8. Detta har skett i samarbete med forskare i sexton länder som gjort motsvarande undersökningar.

Forskarna kan visa ett komplext samspel mellan elever och lärare, där lektionens tema kompletteras med annat innehåll. Samtalen i klassrummet handlar visserligen om frågor, svar och bedömningar som har med lektionen att göra, men också om annat som vad som hände i helgen eller vad som för tillfället sker utanför fönstret. Barnen i klassrummet deltar både i det offentliga samtalet med läraren och i mer privata samtal med sina kompisar.

– En del diskuterar uppgifterna och frågar varandra, men ibland pratar eleverna om helt andra saker. Läraren måste hantera det här för att driva undervisningen framåt, annars riskerar undervisningen att haverera, säger Lindblad.

I takt med att vi i Sverige har gett elever mer utrymme och strävat efter mer elevinflytande har klassrumsinteraktionen ofta blivit mer komplicerad och eleverna har erhållit eller tagit sig mer utrymme utifrån sina erfarenheter och intressen.

– Det här har stötts av svensk reformpedagogik under decennier. Och det ser inte likadant ut i  andra länder. Det är exempelvis en annorlunda dynamik i de kinesiska klassrummen som vi studerat. För svensk del betyder det att lärare måste kunna hantera oväntade inspel från eleverna och ändå driva lektionen dit den ska.

Den internationella forskargruppen – under ledning av professor David Clarke vid University of Melbourne – kunde gemensamt visa att många av de internationella jämförelser som görs om undervisning i olika länder, exempelvis vad gäller matematik som TIMSS-R, inte är hållbara.

– Analyserna i TIMSS- R bygger på alltför grova kategoriseringar och för korta sekvenser för att kunna göra de generaliseringar som förs fram.
Och, menar Sverker Lindblad, svensk klassrumspraktik främjar ett annat lärande än vad vi sett av motsvarande studier i exempelvis Kina eller Japan. Svenska elever utvecklar en känsla för samtal, diskussion och komplicerat talat språk, de blir duktiga i att följa med i de komplexa samspel som sker i klassrummet under en lektion. Dessa förmågor syns emellertid inte i de internationella mätningarna, eftersom det inte är den typen av kunskap som undersöks.

– Vill man visa vad de svenska eleverna utvecklar för kunnande och kompetenser, måste man gå bakom de standardiserade resultatmätningarna, och undersöka vad som sker i undervisning. Detta krävs för att analysera det svenska skolväsendet och för att visa fruktbara framtida utvecklingsmöjligheter för svensk skola, avslutar Sverker Lindblad.

Läs mer om projektet på projektets hemsida: http://www.ips.gu.se/forskning/forskningsprojekt/kult/ där också ett 90-tal publikationer från vår undervisningsforskning finns förtecknade.

Tredje uppgiften – det vill säga  forskarnas skyldighet att sprida sina resultat utanför högskolans murar – har ofta anklagats för att inte fungera. Forskare sägs vara ointresserade och ovilliga, och anledningen sägs vara det dåliga meritvärdet. Det är nämligen inte meriterande att ägna sig populärvetenskap. De som trots allt bryter mot normen straffas på olika sätt.

Men stämmer det? Två forskare argumenterar på Riksbankens Jubileumsfonds webbplats för att forskare trots allt ägnar sig åt populariseringar även om det inte varit meriterande. De påpekar också att det är svårt att belägga att det faktiskt förekommer straff mot de som ägar sig åt tredje uppgiften. Problemet menar forskarna Dick Kasperowski och Fredrik Bragesjö är att man ofta stirrat sig blind på meriteringsvärdet och trott att eftersom det inte är meriterande att ägna sig åt forskningskommunikation, så gör forskare inte det.

Det stämmer alltså inte. Sökande till professorstjänster redovisar till exempel ofta sina populärvetenskapliga meriter. Läs mer på www.rj.se.

Sverige hamnar på andra plats i världen när det gäller investering i forskning per capita. Men vi har fått kritik från EU för att vara dåliga på att nyttiggöra forskningen. Därför vill man nu testa en ny metod. Istället för att som vid universitetens vanliga innovationsprocess låta forskning knoppas av till företag så ska nu redan befintliga små- och medelstora företag med utvecklingspotential knytas till universiteten.

– De flesta företagare har bra idéer om hur deras verksamhet skulle kunna utvecklas. Problemet är att de ofta varken har kapital, tid eller den kompetens som krävs för att förverkliga dem och där vill vi kunna bidra, säger Caroline Hansson på LU Open som är ledare för EU-projektet.

Genom det nystartade projektet ska personal från små- och medelstora företag ges projektanställningar. Under ca ett halvårs tid ska de få all experthjälp som universiteten kan erbjuda för att därefter återvända med ny kunskap till sina företag. Det kan handla om ett IT-företag som behöver hjälp både med programvara och affärsplan eller ett företag med inriktning mot livsstil- och hälsa som kan ta hjälp från såväl livsmedelstekniker som idrottspsykologer.

Även de forskare som bidrar med rådgivning kommer att få stöd av projektet. – På detta sätt ska företagen få tid och kompetensstöd att utveckla sina idéer hos ett lärosäte. Det är också ett nytt och bra sätt för oss att arbeta med innovation och samverkan. Programmet kombinerar på ett nytänkande sätt det amerikanska SBIR-programmet, Small Business Innovation Research, med den tyska modellen att för en tid av flytta utvecklingsfolk i företag till forskningsinstituten, säger Per Eriksson, rektor för Lunds universitet med åtta års erfarenhet av att bygga upp och som GD leda VINNOVA.

Projektet startar med en kick off för alla inblandade parter men redan nu har man börjat se sig om efter lämpliga företag som kan ingå i projektet. Ett 50-tal intresseanmälningar hoppas man få in för att sedan kunna vaska fram 13 lämpliga slutkandidater. På sikt vill man genom projektet kunna hjälpa betydligt fler företag och bygga ett långsiktigt samarbete för att bidra till fler konkurrenskraftiga företag i Öresundsregionen.

Fakta om projektet  
Projektet heter Creating Competitive Jobs och finansieras av Interreg IVA Öresund. Halva summan står EU för, andra halvan finansieras av parterna som i det här fallet är: Lunds universitet, Københavns Universitet, Copenhagen Business School, Danmarks Tekniske Universitet, Malmö högskola, Företagarna, Sydsvenska Handelskammaren, Sustainable Business Hub, inSPIRe FOOD, CONNECT Denmark och CONNECT Skåne. Lead parter är LU Open, som är en enhet på Lunds universitet som ska främja innovation i bred bemärkelse, företrädesvis i kontaktytorna mellan universitet, företag och samhälle.