Arbetsmarknadspolicy fokuserar på rörlighet och flexibilitet. Ett rådande samhällsideal är att individer ska flytta från sin uppväxtort för att ”designa livet” efter önskade studier och arbete.
En studie där forskare intervjuat 13 studie- och yrkesvägledare på gymnasieskolor och kommuner visar dock att valen i hög utsträckning handlar om kompromisser.
– Platsen och tillhörigheten är väldigt viktig för individen. Man kanske inte vill bygga sitt liv efter jobb och studier, utan de får passa in i resten av livet. Det är ofta ett aktivt val att stanna kvar, det handlar inte om att bli övergiven eller vara en förlorare, säger forskaren Janna Lundberg vid Malmö universitet.
Familj och ett sammanhang
Familj och vänner är viktiga faktorer för att inte flytta, liksom tillgång till hav, natur och ett etablerat sammanhang.
– För den som har många olika kontakter inom socialförvaltning, vård och så vidare kan platsen dessutom vara så självklar att frågan inte ens kommer upp i samtalet med studie- och yrkesvägledare, säger Elin Ennerberg, forskare vid Malmö universitet.
En lantlig plats kan även vara en resurs. Att få leva ett lugnare liv med mer rumslig frihet för barnen kan vara en anledning att bo på en mindre ort. Det kan också vara en prioritet att slippa ha ett yrke som följer med hem i tankarna vid arbetsdagens slut.
– Normen är dock att man ska åka i väg och utbilda sig, och även om vägledarna inte vill pusha för mycket är det alternativet närvarande i samtalet. Samtidigt finns också en lokal arbetsmarknad och det kan handla om samhällsviktiga jobb. Vägledarna bygger in i samtalen att ”vill du vara här finns vissa möjligheter, vill du välja annat får du tänka på ett annat sätt”. Vi ser hur vägledarna dras mellan olika normer, säger Elin Ennerberg.
Lättare att välja för män
Vägledarna ser till individen, men även till samhällets behov. Alla har inte lika stora möjligheter att stanna. Starka familjeband och barn gör att det är lättare att hävda rätten att inte behöva flytta.
– Det är inte helt jämlikt utan det finns en tendens att fler män får lov att vara platsbundna. Män kan göra fler gynnsamma val, säger Janna Lundberg
Bristyrkeyrkesutbildningar som traditionellt attraherar män är lättare att få till mindre orter, som olika typer av fordonsförare. För vissa yrkesgrupper blir platsen då ett större hinder. Kvinnor får överlag kämpa hårdare för att hitta ett sätt att bo kvar på landsbygden.
– För kvinnor blir högre utbildning oftare vägen framåt, och de kan flytta tillbaka när de har utbildning. Ett annat sätt att tjäna pengar som kvinna är att bli entreprenör, säger Elin Ennerberg.
Levnadsomkostnaderna kan även vara lägre på landsbygden. Samtidigt kan bostadspriser förändras exempelvis av att personer med högre inkomst väljer att ha semesterbostäder eller bosätta sig på landsbygden för distansjobb.
Janna Lundberg, universitetslektor i samhällskunskap, Malmö universitet, janna.lundberg@mau.se
Elin Ennerberg, biträdande universitetslektor i studie- och yrkesvägledning, Malmö universitet.
Lipödem är en kronisk sjukdom i fettvävnaden som nästan enbart drabbar kvinnor. Sjukdomen gör att kroppens fettceller ökar onormalt mycket, framför allt på stuss och ben. Den misstas därför ofta för att vara övervikt eller fetma.
Kunskapen om lipödem är överlag låg, och dessutom är tillgången till vård mycket begränsad. Mörkertalet är troligen stort, men omkring 10 procent av alla kvinnor kan vara drabbade.
Lågprioriterad kvinnosjukdom
En forskargrupp vid Hälsohögskolan i Jönköping har skickat ut en digital enkät till alla lipödempatientföreningar i Sverige. Totalt svarade 245 kvinnor med lipödem på enkäten som innehöll frågor om hälsa och livskvalitet. Den nationella studien är den första i sitt slag i Sverige.
– Det är anmärkningsvärt hur lite forskning det finns om lipödem. Liksom flera andra kroniska kvinnosjukdomar har lipödem varit både missförstådd och lågprioriterad. Men det är glädjande att denna sjukdom den senaste tiden fått mer uppmärksamhet och att flera större internationella forskningsprojekt pågår. Vår studie bidrar med kunskap om hur kvinnor som har lipödem mår och hur sjukdomen påverkar det dagliga livet, säger Johanna Falck, doktorand vid Hälsohögskolan vid Jönköping university.
Tre stadier av lipödem. Bild: Micke Widén
Korrekt diagnos dröjer
Av studien framgår att lipödem, även tidigt i sjukdomsförloppet, är förknippat med flera hälsoproblem och en sämre hälsorelaterad livskvalitet.
I alla lipödemstadier kan man uppleva smärta, att benen känns tunga och svullna, domningar, kall hud, lätt att få blåmärken och sömnsvårigheter. Av resultatet framgår det också att det ofta går lång tid från det att sjukdomen bryter ut till att rätt diagnos ställs.
Viktigt att tidigt upptäcka sjukdomen
Även om runt 70 procent av kvinnorna hade fått lipödem före 30 års ålder, hade endast 1,6 procent av dem diagnostiserats inom sjukvården före den åldern.
– Det är väldigt viktigt att vårdpersonal upptäcker sjukdomen i ett tidigt skede så att kvinnorna kan få ett bra stöd, men den långa väntan på diagnos tyder på att kvinnorna under många år får kämpa med sin hälsa med mycket lite eller inget stöd från vården, säger Johanna Falck.
Forskarna ska nu ta reda på mer om sjukdomen och patienterna. En pågående studie undersöker vilka upplevelser kvinnor med lipödem har av hälso- och sjukvården gällande bemötande, kunskap och stöd, men också vilka erfarenheter kvinnorna har av olika typer av lipödembehandlingar och egenvård.
– Framförallt ser vi en aktivering av många celltyper ett halvår efter insjuknande. Det liknar hur immuncellerna blir vid situationer som cancer och hiv, då det finns en kronisk infektion i kroppen och pågående immunaktivering. Aktiveringen kan innebära att immuncellerna inte kommer att kunna aktiveras optimalt vid nya infektioner, och att de kanske bidrar till att tysta ner ett immunsvar i stället för att stärka det, säger Marie Larsson, professor i virologi vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Minska inflammation så tidigt som möjligt vid svår covid-19
I studien ser forskarna ett samband mellan sjukdomens svårighetsgrad och påverkan på de dendritiska cellerna. Ju högre nivå av C-reaktivt protein, CRP (kallas snabbsänka vid provtagning), som ökar kraftigt vid inflammatoriska processer i kroppen, desto långsammare återhämtade sig de dendritiska cellerna. Annan forskning tyder på att CRP kan hämma kroppens förmåga att bilda nya dendritiska celler, vilket är en möjlig förklaring till den långsamma återhämtningen.
– Vi drar slutsatsen att man bör minska inflammationen med antivirala läkemedel så tidigt som möjligt i sjukdomsförloppet, så att inte coronaviruset får härja fritt och orsaka en hög CRP-nivå, säger Marie Larsson.
Immunförsvar – medfött och förvärvat
Vårt immunförsvar kan delas in i två delar: det medfödda och det förvärvade. Snabbast att reagera är alltid det medfödda immunförsvaret. Det kallas så eftersom det i stort sett finns färdigprogrammerat sedan födseln och ser likadant ut genom hela livet.
Det förvärvade immunförsvaret har fått sitt namn eftersom det utvecklas successivt under livets gång. Det är aktiveras senare vid en infektion och lär sig att attackera virus och bakterier som kroppen har kommit i kontakt med. Det fungerar också som ett minne, så att infektionen kan slås ned mycket snabbare nästa gång vi möter samma smittoämne.
Dendritiska celler kritisk länk i immunförsvaret
Forskarna tittat närmare på det medfödda immunförsvaret, som är nödvändigt för att kroppen över huvud taget ska kunna organisera ett specifikt immunförsvar. Första gången kroppen kommer i kontakt med ett nytt virus, som sars-cov-2 i början av pandemin, måste immunförsvaret upptäcka det främmande viruset. En grupp celler som heter dendritiska celler måste finnas och fungera för att detta ska ske.
De aktiverar sedan T-celler, som kan döda celler som infekterats med sars-cov-2, och som i sin tur aktiverar B-celler, som kan producera antikroppar som neutraliserar viruset. Därför är de dendritiska cellerna en kritisk länk mellan det medfödda och det förvärvade immunförsvaret. I en tidigare studie på samma patientgrupp har forskargruppen funnit negativa effekter på T-celler.
Långsammare återhämtning av celler vid svår covid-19
Forskarna undersökte blodprover från 21 patienter med covid-19, som vårdades på Vrinnevisjukhuset i Norrköping, och 16 friska kontrollpersoner. Blodprover togs vid fyra tidpunkter, varav den första när patienterna lades in på sjukhus och den sista var 6–8 månader senare. Forskarna identifierade olika immuncelltyper och deras troliga funktion med hjälp av flödescytometri.
– Nivåerna av dendritiska celler var extremt låga i början av infektionen. De återhämtade sig sen, men trots det ser det ut som att deras funktion inte helt är återställd. De dendritiska cellerna är mer aktiverade än de ska vara och vi tror att det påverkar immunförsvaret negativt, säger Marie Larsson.
Svår infektion tar lång tid att läka
Forskarna undersökte också en annan viktig celltyp, monocyter, som oftast finns ute i vävnaderna. När de träffar på något främmande som kan vara farligt skickar de ut signaler som drar dit andra immunceller så att en inflammatorisk process startar.
Det visade sig att fördelningen mellan olika typer av monocyter fortfarande är annorlunda hos patienterna jämfört med de friska personerna efter sex månader. Forskarna tror att påverkan på monocyterna speglar att kroppen, och troligtvis framför allt lungorna, fortfarande läker efter den svåra infektionen.
Det är sedan tidigare känt att fetma kan kopplas till dryga tiotalet olika cancersjukdomar, se faktaruta. Nu har forskare i ett europeiskt samarbete som drivs från Lunds universitet inkluderat metabol hälsa i epidemiologiska studier* om fetmarelaterad cancer. Syftet är att kartlägga hur metabol hälsa samverkar med kroppsvikt avseende risk för fetmarelaterad cancer.
*Epidemiologisk forskning undersöker förekomsten av olika sjukdomar i en befolkning.
I en studie som nu publiceras i Journal of the National Cancer Institute har forskarna inkluderat data från hälsoundersökningar och nationella register från närmare 800 000 individer genom åren 1972-2014.
Genom att väga samman uppgifter om blodtryck, blodglukos och blodfetter i form av triglycerider fick de fram en metabol poäng som avgjorde om personerna ansågs metabolt hälsosamma eller ohälsosamma. Utifrån BMI (Body Mass Index) delades personerna också in i kategorierna normalviktig, överviktig eller fet.
– Ofta kopplas metabol ohälsa ihop med fetma, men man behöver inte vara överviktig för att lida av metabol ohälsa. Därför är det relevant att studera hur metabol ohälsa spelar in i sambandet mellan BMI och fetmarelaterad cancer, säger Tanja Stocks, forskare och docent i epidemiologi, som har lett studien.
Metabol ohälsa risk för viss cancer – avsett BMI
Under upp till 40 år har nära 800 000 personer från Sverige, Norge och Österrike följts utifrån hur deras BMI och metabola hälsa påverkar risken att drabbas av fetmarelaterade cancersjukdomar. Under uppföljningstiden diagnosticerades 23 630 individer med en fetmarelaterad cancer. Det var ingen överraskning för forskarna att ett högre BMI ökade risken för cancer, men även metabol ohälsa i sig självt var förenat med en ökad risk.
Den högsta risken påträffades bland individer med metabolt ohälsosam fetma, vilket var förenat med högst risk för cancer i lever, njure, och bland kvinnor även för endometriecancer (cancer i livmoderkroppen). Ett viktigt fynd var också att metabol ohälsa ensamt utgjorde en ökad risk för fetmarelaterad cancer oavsett om man var normalviktig, överviktig eller hade fetma.
Cancerformer relaterade till fetma
De cancerformer som studerades är känt fetmarelaterade: matstrupe, översta delen av magsäcken, tjocktarm, ändtarm, bukspottskörtel, njurar, lever, gallblåsa, bröst (efter menopaus), endometrium, äggstockar och multipelt myelom.
Fler metabola riskprofiler förutom fetma
Studien kan inte visa på orsakssamband, men forskarna såg att fetma och metabol ohälsa samspelar på ett sätt som ökade risken för vissa cancerformer mer än förväntat när de två faktorerna kombineras.
– Studien visar på vikten av att bedöma olika metabola riskprofiler utöver fetma, för att kunna identifiera de grupper som kan ha mest nytta av insatser för att minska sina risker att drabbas av fetmarelaterade cancersjukdomar, säger Ming Sun, doktorand och förstaförfattare till studien.
Vad är metabol ohälsa eller det metabola syndromet?
Metabolt syndrom är ett samlingsbegrepp för flera faktorer som tillsammans ökar risken för framförallt hjärt-kärlsjukdom och stroke. Riskfaktorerna utgör tillsammans en mycket större risk än var för sig:
Ökat bukomfång, bukfetma
Förhöjda nivåer av triglycerider (en grupp av fetter) i blodet
Låg andel av HDL-kolesterol (det goda kolesterolet) i blodet
I en studie gjord av forskare vid Uppsala universitet och Sophiahemmet Högskola, deltog 1 251 spädbarn från hela Sverige, och deras mammor. När mammorna med hjälp av enkäter svarade på frågor om barnets mat det första året, framkom det att hälften av alla barn i studien, 48 procent, fick smakprov redan under den fjärde månaden. Ju tidigare spädbarnen började med små smakprov, desto tidigare åt de större mängder fast föda. Det i sin tur ledde till att amningen avslutades tidigare och barnen fick en kortare amningstid.
Olika råd från WHO och Livsmedelsverket
Sedan 2011 har Livsmedelsverkets råd till föräldrar varit att de kan införa små smakprover till spädbarn från fyra månaders ålder. Världshälsoorganisationen WHO däremot, rekommenderar enbart amning i sex månader och fortsatt amning i minst två år eller längre. Rekommendationerna gäller för alla världens länder, även Sverige, och en anledning är att amning har vetenskapligt belagd stor positiv inverkan på både kvinnors och barns hälsa.
Bröstmjölken innehåller ämnen som skyddar barnet mot bland annat infektioner som lunginflammation och urinvägsinfektion, under amningsperioden.
Bröstmjölk minskar även risken för att barnet senare i livet drabbas av hjärt- och kärlsjukdom, fetma och diabetes.
Kvinnor som ammar får en lägre risk att drabbas av till exempel hjärt- och kärlsjukdomar, äggstockscancer, bröstcancer och typ 2-diabetes.
Källa: WHO
– Det saknas stöd i forskningen för att införandet av tidiga smakprover innebär några hälsofördelar för barnet eller mamman. Däremot vet vi att amningen har många hälsofördelar för både barnet och mamman. Till exempel skyddas barnet från infektioner under amningsperioden, och både mamma och barn får en minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar, säger Eva-Lotta Funkquist, universitetslektor vid Uppsala universitet och barnmorska.
Skapar osäkerhet hos kvinnor
Tidigare studier har visat att nästan alla kvinnor uttrycker att de vill amma. Motstridiga råd från WHO och Livsmedelsverket, och rekommendationer utan evidens, som till exempel små smakprov, gör det svårare för mammor som vill amma att få stöd för det, och endast 10 procent av barnen i Sverige ammas fullt i sex månader.
– Därför är det av största vikt att myndigheter i Sverige har rekommendationer som främjar amning, och att de följer WHO:s. Risken är annars att mammor slutar amma tidigare och att både mamman och barnet får en större risk att drabbas av ohälsa, säger Eva-Lotta Funkquist.
Eva-Lotta Funkquist, docent, universitetslektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet samt barnsjuksköterska och barnmorska, eva-lotta.funkquist@kbh.uu.se
Jenny Stern, docent, forskare vid Uppsala universitet, lektor vid Sophiahemmet Högskola samt sjuksköterska, jenny.stern@kbh.uu.se
Maria Grandahl, docent, universitetslektor vid institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet, maria.grandahl@kbh.uu.se
Fotnot:
Förenta nationerna, FN, konstaterar att amning säkerställer att barnet kan matas på ett säkert sätt i händelse av krig eller krissituationer, till exempel om energiförsörjningen inte fungerar eller vid brist på barnmat. Tidigare forskning visar att i västvärlden skulle fler kvinnoliv än spädbarnsliv räddas med hjälp av följsamhet till rekommendationen om full amning i sex månader (Bartick MC, et al. (2016)).
Resultaten publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Nature Photonics och kan komma att breda väg för bättre åskskyddsåtgärder för kritisk infrastruktur så som kraftverk och flygplatser.
Idag är Franklin-staven den vanligaste konstruktionen för skydd mot blixtnedslag. Den består av en mast av strömledande metall som fångar upp åskblixten och leder den ner i marken. Idéen om att istället för en traditionell åskledare använda intensiva laserpulser har tidigare testats i laboratorier.
Vernon Cooray , professor i elektricitetslära vid Uppsala universitet är en av forskarna som nu testat om det här är något som fungerar i riktiga åskväder, utanför labbet. Experimenten för att undersöka om en laser kunde leda blixten vid ett nedslag ägde rum vid berget Säntis i nordöstra Schweiz. En laser stor som en bil som avfyrar upp till ettusen pulser per sekund installerades nära ett telekommunikationstorn som träffas av blixten omkring hundra gånger per år.
Det 124 meter höga telekommunikationstornet på berget Säntis i Schweiz där experimenten med lasertrålarna skedde. Bild: Prof. Dr. Jean-Pierre Wolf at University of Geneva, Switzerland
Efter att ha prövat lasern under sex timmar i åskväder kunde forskarna konstatera att lasern ledde om fyra stycken uppåtriktade blixturladdningar. Observationerna kunde bekräftas av högfrekventa elektromagnetiska vågor som genererats av blixten och som visade var nedslaget skett. Observerade ökningar av röntgenskurar vid tiden för nedslagen bekräftade också de lyckade omledningarna av blixten. Ett av nedslagen filmades av höghastighetskameror och kan ses följa laserns riktning i över 50 meter.
Författarna till den vetenskapliga artikeln konstaterar att deras resultat bidrar med ny kunskap om laserfysik i atmosfären och att den kan användas i utvecklingen av nya strategier för åskskydd.
Personer under 30 år utgör hälften av världens befolkning. Samtidigt visar tidigare forskning att bara två procent av politiker i lagstiftande församlingar är under 30 år.
– Unga vuxnas relativa frånvaro i politiken kan bidra till vad vi kallar den onda cirkeln av politisk alienation bland unga. Det kännetecknas av låg närvaro av unga i parlament, lågt valdeltagande och lågt politiskt intresse, faktorer som kan förstärka varandra, säger statsvetaren Aksel Sundström vid Göteborgs universitet.
Rejält åldersglapp i USA
Underrepresentation av unga är ett stort problem i USA. Flera av de mest inflytelserika amerikanska politikerna är betydligt äldre än sina väljare.
President Joe Biden har fyllt 80 år och är den äldsta presidenten i USA:s historia. Senatens minoritetsledare Mitch McConnell är 81 år gammal och Donald Trump, som har tillkännagivit att han än en gång kandiderar till att bli president, blir 78 år under valrörelsen år 2024.
Ett annat exempel är att medelåldern för en ledamot i representanthuset var 58 år under mandatperioden 2020-2022. Det är ungefär 20 år äldre än genomsnittsamerikanen.
– Och åldersglappet mellan väljare och valda har ökat. Mellan 1981–2021 ökade medelåldern bland ledamöterna med tio år, säger Aksel Sundström.
Donald Trump har, trots sina 76 år, inga planer på att trappa ner. Han siktar på att bli president igen 2024.
Få unga nomineras
Det är inte känt sedan tidigare var i processen unga kandidater försvinner i de amerikanska valen. Aksel Sundström och en amerikansk forskare har därför undersökt nomineringar av kandidater, urval av kandidater i primärval samt åldern på de kandidater som vann valen till representanthuset i USA år 2020. Analysen baseras på 1661 kandidater.
– Både demokrater och republikaner nominerade en relativt liten andel unga vuxna framför medelålders. I urvalet av kandidater var genomsnittsåldern 51,5 år. Endast runt 11 procent av alla kandidater var 35 år eller yngre.
Yngre klarar sig sämre
I valrörelsen klarade sig de unga kandidaterna sämre än de äldre. Vinnarna i primärvalen var genomsnitt 54 år gamla och de som slutligen blev invalda i representanthuset var i genomsnitt 58 år.
– Vi ser ett starkt samband mellan ålder och det vi kallar valkapital. Det innefattar erfarenhet av tidigare val och politiskt arbete, stöd från partierna och möjlighet till finansiering av kampanjer. Ofta placerar partierna unga kandidater i distrikt där de har små chanser att vinna och det är problematiskt.
Ledarnas höga ålder anses problematisk
Men mätningar i USA visar att amerikanerna inte har något emot unga. Enligt en undersökning från CBS News från september 2022 uppger 47 procent att politiken skulle bli bättre om det fanns fler unga i politiken.
– En annan mätning i USA visar att 9 av 10 amerikaner tycker att 75 år borde vara maxåldern för att få tillträda som president.
Forskarna har också studerat problemet med underrepresentation av unga globalt, vilket presenteras i en ny bok. Boken är den första att belysa fenomenet och visar varför unga lyckas bättre att nå politiska poster i vissa länder och inom vissa partier.
Förlegade regler för valbarhet
Forskarna pekar ut ett par faktorer som skulle kunna leda till en bättre representation av unga i maktpositioner. I flera länder, inklusive USA, finns åldersgränser för vilka vuxna som får ställa upp i val.
– I USA är gränsen för representanthuset 25 år och för senaten 30 år. Dessa förlegade och godtyckliga åldersregler bryter enligt oss mot demokratiska principer. Budskapet blir ju i förlängningen att de unga inte välkomnas att delta i politiken. Sverige är ett av mycket få exempel på länder där unga faktiskt har hög närvaro i riksdagen, säger Aksel Sundström.
I dag är större delen av Iran öken. Men längre bak i historien fick området mycket regn, innan monsunregnens mönster förändrades. Under den sena bronsåldern till senare delen av antiken var Iran i centrum av stora civilisationsförändringar i regionen.
– För ungefär 4 200 år sedan befolkades området av en bronsålderskultur i Konar Sandal nära Jiroft. Jordbruket blomstrade och en bosättning har delvis grävts ut på platsen. Men något ledde till att den välutvecklade bronsålderskulturen i Jiroft kollapsade och vi var intresserade av vad det kan ha varit, säger forskaren Joyanto Routh vid Linköpings universitet.
Område i sydöstra Iran utforskas
Ett internationellt forskarteam har tittat närmare på hur växtlighet och nederbörd kan ha varierat under de senaste 4000 åren i ett område i sydöstra Iran, nära den arkeologiska utgrävningsplatsen i Konar Sandal. De undersökte sediment i en 2,5 meter lång borrkärna av torv, där material samlats i lager på lager under tusentals år.
Med hjälp av kol-14-metoden daterade forskarna de olika torvlagren. De analyserade också olika grundämnen, pollen och biomarkörer. Därefter kombinerades detta med befintliga arkeologiska data för att ta reda på vilka växter och djur som levt på platsen under olika perioder.
Eftersom historiska arkiv saknas kan forskare spåra dessa signaler för att få ledtrådar till om människor har levt på platsen, om de har ägnat sig åt jordbruk och vad de har odlat.
Med denna information kunde forskarna rekonstruera om klimatet har varit varmt eller kallare, blött eller torrare. Under blöta perioder ägnade sig människor mer åt odling som försedde befolkningen med mat och samhället blomstrade. När det var torrt bytte människor till en nomadisk livsstil och övergav platsen, men återvände när förhållandena blev mer fördelaktiga igen.
Bronsålderslämningen i Konar Sandal som ligger söder om Jiroft, Iran. Bild: Mhsheikholeslami, Wikimedia Commons/ CC BY-SA 4.
Klimatet växlade
Forskarna fann att det varit omväxlande våta och torra perioder i området. Den första förekomsten av pollen från spannmålsliknande växter pekar på att intensivt jordbruk verkar ha börjat för runt 3700–3900 år sedan. Perioden sammanfaller med att det var ett relativt fuktigt klimat i Jiroftdalen.
För 2900–3300 år sedan var området däremot mycket torrt och blåsigt. Mängden pollen från spannmålsliknande växter nådde mycket låga nivåer, vilket tyder på att odlingen i princip hade upphört helt under denna period.
De torraste förhållandena i Jiroftdalen för runt 3200 år sedan sammanföll med tidpunkten då bronsåldersbosättningen i Konar Sandal kollapsade. Runt 600 år senare uppstod de persiska rikena, med två av de mäktigaste kungarikena i euroasiatisk historia: Akemenidernas rike och Sasaniderriket. De existerade ungefär samtidigt som de två blötaste perioderna i forskarnas borrkärna.
– Vi konstaterar från vår borrkärna att när Akemenidernas rike och Sasaniderriket befann sig på sina höjdpunkter blomstrade jordbruket och tillgången till mat var god, säger Joyanto Routh.
Arkeologer väger inte in klimatförändringar
Joyanto Routh menar att klimatet hela tiden har spelat en grundläggande roll i Mellanöstern, något som inte alltid tas med som en faktor. Arkeologer menar att dessa imperier föll på grund av svag tronföljd, farsoter och politisk och militär expansion.
– De tenderar att bortse från klimatet som en drivande faktor bakom dessa förändringar. Vi förnekar inte att arkeologernas argument är viktiga. Men man måste överväga att plötsligt kunde ett jordbrukssamhälle inte längre odla spannmål eftersom monsunregnens mönster hade förändrats – det var akut vattenbrist. Det gav kaskadeffekter som ledde till att makt decentraliserades och att många bosättningar i regionen till sist försvann, säger Joyanto Routh.
Visar vikten av att kombinera olika faktorer
Forskarna är försiktiga med att göra direkta kopplingar mellan rikenas framgång och förändringar i klimatet, men menar att överensstämmelserna belyser vikten av att kombinera detaljerade bevis på klimatförändringar med arkeologiska och historiska sammanhang. Detta för att kunna utforska samspelet mellan olika faktorer som kan ha påverkat tidigare civilisationer.
Forskningen är ett samarbete mellan forskare vid Linköpings universitet i Sverige, Research Institute for Earth Sciences i Iran, Marseilles University i Frankrike, University of Tehran i Iran och Max Planck Institute for Geoanthropology i Tyskland.
Joyanto Routh, professor vid Institutionen för Tema vid Linköpings universitet, joyanto.routh@liu.se
En studie från 2020 visar att elever i spanska som främmande språk skriver bättre än de pratar, men att de inte nådde upp till förväntad nivå i någon av färdigheterna efter årskurs nio. Berit Aronsson, som står bakom studien, har i två nya studier undersökt möjliga orsaker till detta och till de svaga resultaten.
– Det som undersökts är hur väl övningstyper i läromedel och klassrumsaktiviteter stämmer mot den kommunikativa språksyn som finns i styrdokumenten, säger Berit Aronsson och fortsätter:
– Resultaten från de här studierna visar att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk, även när eleverna tränar på att prata, och överlag för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer.
Vissa saker sticker ut
På frågan om något förvånat i de resultat som studien visar, säger Berit Aronsson att trots att vi i den svenska styrdokumenten sedan länge har kommunikativt inriktad språkundervisning, så är en stor andel av övningarna, i både läromedel och i klassrummet baserade på ett strukturellt synsätt, där språket övas mekaniskt utanför sitt kommunikativa sammanhang.
– När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.
– Det som också sticker ut är att den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.
– Med tanke på att den praktiska användningen av kunskaper i främmande språk oftast är muntlig och då utan stöd av skrift, så vore vi mer gynnade av att träna på den formen också i skolan.
Vad ser du som lämplig tillämpning av resultatet?
– Jag hoppas de här resultaten ska kunna tjäna som en väckarklocka för både lärare och inlärare i främmande språk, så att man börjar fundera över hur balansen ser ut mellan formbaserade och kommunikativa övningar i klassrummet, och att man reflekterar över den muntliga färdighetsträningen: använder vi skriftspråk som stöd också när vi tränar på att prata i skolan?
Berit Aronsson säger vidare att skolan inom västerländsk tradition har till stor del historiskt handlat om alfabetisering, om att lära sig läsa och skriva. Och att det här synsättet genomsyrar även främmandespråksundervisningen, kanske utan att vi tänker på det.
– Mycket av det vi gör i klassrummet bygger på skriftspråk, och elever är så vana vid detta att de ofta är beroende av att få titta på skrivna exempel.
– Men språk är i grunden talat, och när det handlar om att lära sig främmande språk kan vi vara mer uppmärksamma på att försöka renodla den muntliga formen, för den behöver få övas utan att vi smyger in skrift på olika sätt. Åtminstone som ett slutligt mål med vårt muntliga övande.
De tre delstudierna visar att:
Delstudie 1:
Svenska elever i spanska når generellt inte upp till förväntad nivå, nivå A2 i Gemensam europeisk referensram i språk, efter åk 9.
Nivå A2, som är en grundläggande språknivå, uppnås inte enligt europeiska bedömare trots att eleverna enligt det svenska betygssystemet uppnått denna nivå.
Denna studie bekräftar resultat från en stor europeisk studie, Internationella språkstudien 2011, där svenska elever i spanska som främmande språk presterade sämst av deltagande länderna.
När individuella kunskapsprofiler analyseras är eleverna oftast bättre på att skriva än att prata, men nivån ligger generellt under A2 i båda färdigheterna.
Delstudie 2:
Läroböcker i spanska har en övervikt på övningar där språkliga strukturer tränas och inte på kommunikativ färdighetsträning.
Övningar som syftar till muntlig språkfärdighetsträning bygger ofta på inblandning av skriftspråk, även om övningen presenteras som muntlig.
Delstudie 3:
När eleverna själva får rapportera vad de mest och minst gjort i klassrummet i spanska som främmande språk så har de övervägande övat på språkliga strukturer och mer sällan på kommunikativa situationer.
Den övervägande delen av de muntliga övningar som elever rapporterar att de oftast gjort bygger på stöd från skrift, till exempel läsandet av en dialog, högläsning av glosor eller liknande.
Sammanfattningsvis visar projektet att spanskundervisningen löper risk att vara baserad för mycket på skrivet språk och för mycket på övandet av språkliga strukturer, vilket kan vara en bidragande orsak till att eleverna får svårt att nå avsedda nivåer, särskilt i muntlig språkfärdighet.
Berit Aronsson, universitetslektor vid institutionen för språkstudier, Umeå universitet, berit.aronsson@umu.se
Vid millennieskiftet var fjällräven nära utrotning i Sverige och Norge. Då fanns bara cirka 40-60 individer, men även om fjällräven fortfarande klassas som starkt hotad i Sverige visar årliga inventeringar att arten nu ökar i antal.
Under 2021 kom 118 kullar av fjällrävsungar i Sverige, Norge och Finland. Och nyligen berättade Naturvårdsverket om resultaten av en inventering som gjordes sommaren 2022. Resultaten visar 164 kullar – ett rekord sedan inventeringarna inleddes.
En viktig förklaring till tillväxten sedan 2021 är att det funnits mer smågnagare, som är fjällrävens huvudföda.
En liten fjällrävsvalp utforskar omgivningen nära en lya. Bild: Hjalmar Stake/Svenska fjällrävsprojektet
Men det finns också tydliga signaler att bevarandeåtgärderna som stödutfodring och avskjutning av konkurrerande rödrävar fortfarande har avgörande betydelse för utvecklingen, enligt ett pressmeddelande från Naturvårdsverket.
– Trots att det inte var ett tydligt gnagartoppår i Norrbotten ser vi relativt många föryngringar av fjällräv där 2022. Det inger hopp inför nästa säsong både för antalet kullar och nyetableringar, säger Johan Wallén, koordinator för fjällrävsinventeringen på Naturhistoriska riksmuseet och forskare i zoologi vid Stockholms universitet.
Han fortsätter:
– I söder däremot finns signaler om mycket god tillgång på smågnagare under 2022, vilket kan innebära ett bottenår nästa år. Följden kan bli ett färre antal fjällrävskullar i söder under 2023.
Även vuxna fjällrävar blir fler
[ulist style=”1″]Förutom att fler ungar har fötts syns också en ökning med omkring 88 vuxna fjällrävar sedan den förra inventeringen 2021.
Populationen i Sverige, Norge och Finland bedöms nu vara uppe i över 550 vuxna individer.
Fjällräven är i dag klassad som starkt hotad i Sverige. Trots 90 år som fredad art har den haft svårt att återhämta sig.
Sedan 2018 inventeras fjällräv enligt en gemensam metodik med Norge.[/ulist]
Källa: Naturvårdsverket
Oklart om ökningen fortsätter
I mitten av 1980-talet startade Svenska fjällrävsprojektet för att studera fjällrävens beteende och populationsdynamik i Vindelfjällen. Zoologer vid Stockholms universitet har sedan dess forskat om den svenska fjällrävsstammen och gjort de årliga inventeringarna.
– Vi kan konstatera att de åtgärderna som vidtagits givit bra resultat, men att det fortfarande är avhängigt på antalet lämlar hur många kullar det blir och om ökningen kan fortsätta, säger Karin Norén, docent i zoologi vid Stockholms universitet och en av forskarna i projektet.
Forskaren Johan Wallén lyfter fram att arbetet för att bevara fjällrävarna nu gett frukt.
– Vad gäller årets rekord är det två fler kullar än det tidigare rekordet men ännu roligare än det svenska rekordet är föryngringen i Finland, den första sedan 1996 och förhoppningsvis starten på en fortsatt återetablering i Finland. Inom projektet fortsätter vi nu att driva forskning om ekologi, genetik och bevarande och ser med tillförsikt framtiden an med nyligen erhållna forskningsanslag.
En tanke med fjällrävsprojektet har varit att testa vilka effekter åtgärder kan ha.
– I den första EU-ansökan om anslag skrev jag att vi skulle försöka vända nedgången till en ökning och målet var en fördubbling. Men det blev en starkare ökning än så, säger Anders Angerbjörn som startade projektet.
Hittills har drönare mest använts för övervakning, fotografering och som underhållning. Men när de blir mer effektiva kan de även användas som transportmedel för resenärer och gods.
– Drönarna har blivit större, snabbare och starkare och det är hög tid för beslutsfattare och forskare att anpassa regler för hållbara transporter med dem, säger Aishwarya Raghunatha, doktorand vid forskarskolan Future-proof cities på Högskolan i Gävle.
Större och starkare drönare utvecklas
Drönare som kan bära upp till 1000 kilo testas nu för att leverera varor. De utvecklas ständigt och vissa har en räckvidd på upp till 250 kilometer per laddning. I en nära framtid kommer vi förmodligen att se transportdrönare flyga in i bostadsområden och över affärslokaler.
– Men för att vara ett genomförbart alternativ måste drönarna bli avancerade nog att kunna integreras i samhället.
Möjligheter och risker
Drönare som är tillräckligt stora att transportera bilar eller människor kan tyckas för kostsamma idag, men som med all ny teknik kommer kostnaderna att minska med tiden. Redan inom fem år, med offentliga investeringar, tror Aishwarya Raghunatha att tekniken blir billigare och ambulans- och utryckningsdrönare möjliga.
Samtidigt finns en allmän oro för att drönare också kan komma att användas av kriminella och som ett lyxigt transportsätt i framtiden.
– Så innan vi har dem i luftrummet måste lagar och riktlinjer ses över. För att skydda människors integritet och ägande, samt drönarnas påverkan på naturliga ekosystem, säger Aishwarya Raghunatha.
Hjärtstartare till dörren redan idag
Den positiva sidan – som möjligheten att minska markanvändningen, förbättra samhällsnyttan och bli till ett hållbart transportsystem – är dock anledningen till att hon forskar om drönare.
– En av de främsta fördelarna med drönare är att de kan användas för all slags räddningsverksamhet, polis, ambulans eller brandförsvar. Redan idag kan drönare skicka hjärtstartare till din dörr.
Fördelaktiga för miljön
Eftersom drönarna bara använder luftrummet är de snabbare och mer flexibla än konventionella transportmedel, som använder vägar eller vatten. De kan också på flera sätt bekämpa klimatkrisen.
– Vi undersöker fortfarande de olika användningsområdena, men konstaterar att drönare helt klart är mer fördelaktiga för miljön då de ger en minskning av koldioxidutsläppen.
Den ökande användningen av drönare kan dock bli ett bekymmer för framtidens elnät.
– En balans måste nås där vi kan använda drönare och andra elektriska transportsätt, men inte överskrida de begränsade resurser vi har, säger Aishwarya Raghunatha.
Kontakt:
Aishwarya Raghunatha, doktorand forskarskolan Future-proof cities vid Högskolan i Gävle, A.Raghunatha@ibg-sweden.com
Det är väl känt att den biologiska mångfalden påverkas av att värdefulla livsmiljöer försvinner och att klimatet blir varmare, men det har varit svårare att visa om dessa hot förstärker varandra och snabbar på förändringarna i naturen.
Nu har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, undersökt hur svenska växter har reagerat på förändringar under de senaste 60 åren.
Växtarters spridning följdes
Forskarna har jämfört äldre floror från Bohuslän, Medelpad, Uppland och Öland med mer nutida inventeringar. Genom detta kunde forskarna beräkna hur fler än 1200 växtarters utbredning förändrades mellan första halvan av 1900-talet och början av 2000-talet.
Under denna period upphörde bete och slåtter på stora arealer med artrika gräsmarker, det vill säga ängs- och naturbetesmark som därefter har vuxit igen eller planterats med träd. Samtidigt har klimatet blivit nästan 1,5 grader varmare.
Gamla betesmarker behöver vårdas och restaureras för att gräsmarksarter ska kunna överleva på sikt. Bild: Alistair Auffret
Forskarna upptäckte att arter som är knutna till gamla betesmarker och ängar, som till exempel majviva, smörbollar och korskovall, har minskat sina utbredningar.
– Vi vet sedan tidigare att vi har förlorat många gräsmarker i Sverige, men att se hur detta har påverkat gräsmarksarternas regionala utbredningar är oroväckande, säger Alistair Auffret, docent i ekologi på SLU.
Nordliga arter minskade
Analyserna visade också att arter med relativt nordlig utbredning i Sverige var mer benägna att minska sina utbredningar. Däremot gick det bättre för värmeälskande växter och arter som redan från början hade relativt stor utbredning. De kunde dra nytta av de stigande temperaturerna.
Många av arterna som har ökat sin utbredning är dessutom mer knutna till skogsmiljöer. Dock handlar det inte om växter som behöver gammal naturskog, utan om arter som kan etablera sig snabbt på de övergivna och igenväxande gräsmarkerna.
Det har också gått bra för växter som förts in av människor, till exempel blomsterlupin och jättebalsamin.
– Vi såg att de arter som det gick bättre för främst fyllde luckorna i deras utbredning, medan växter som föredrar svalare temperaturer minskade mest i syd, säger Alistair Auffret.
Det har inte gått bra för alla skogslevande arter. Orkidén guckusko har också fått en mindre utbredning över tid. Bild: Alistair Auffret
Dubbelt bakslag
En viktig upptäckt var att kombinationen av gräsmarksförlust och klimatuppvärmning innebar ett dubbelt bakslag för vissa arter, och extra nytta för andra.
Till exempel minskade gräsmarksspecialisternas utbredning mest i varmare områden. När forskarna undersökte hur samtliga arter inom 5 x 5 kilometer stora ”landskapsrutor” påverkades av de miljöförändringar som skett blev detta samspel ännu tydligare.
Risken för lokala utdöenden var mindre där fler gräsmarker var bevarade, men den effekten försvann i de varmare områdena. Däremot kunde de flesta nya arter etablera sig i områden där både igenväxning och uppvärmning varit stor.
– Det är tydligt att det finns både vinnare och förlorare i naturen, och det är viktigt att ta hand om förlorarna. Samtidigt som de globala fossila utsläppen behöver minskas rejält, behöver vi i Sverige behålla och återställa våra värdefulla livsmiljöer, säger Alistair Auffret.
Alistair Auffret, universitetslektor vid institutionen för ekologi, enheten för landskapsekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, alistair.auffret@slu.se
Bedömningar pågår hela tiden i skolan. Lärare bevakar löpande sina elevers utveckling som grund för att anpassa undervisningen. Dessa bedömningar kan också vara prov, antingen lärarens egna, gemensamma för en kommun eller nationella.
I en avhandling har doktoranden Helena Sjunnesson studerat elever och lärares uppfattningar av bedömning. Hon har också undersökt vilken betydelse bedömningar kan ha för elever, speciellt de i behov av stöd.
– Det pågår många olika former av bedömningar i klassrummet och initiativtagare kan variera. En konsekvens för elever som inte lyckas så väl, särskilt vid extern bedömning, kan vara att bli identifierad som elev i behov av stöd och tilldelas en specialpedagog. Det är dock inte alltid bedömningen visar vilket behovet är och då blir det svårt att omsätta resultat till att anpassa klassrumsundervisningen, säger Helena Sjunnesson.
Olika syn på bedömningens tyngd
Tanken är att bedömningar ska leda till information till både lärare och elev om hur undervisningen ska anpassas. Just elever som behöver extra stöd kan vara mer ängsliga för bedömningar som prov, som ska vara färdiga på en viss tid, eller när de ska klara en uppgift inför andra elever. Det kan påverka deras möjligheter att visa det som bedömningen avser. Elever och lärare är inte alltid heller överens om hur tungt en bedömning väger.
– Det kan bero på att lärare signalerar att eleverna behöver förbereda sig inför bedömningen. Det kan få eleverna att tro att det är något väldigt viktigt även om det inte är tänkt för betyg utan som redskap för att få information om eleverna som i sin tur kan bidra till att utveckla undervisningen.
Viktigt att hitta rätt former
Det som behövs är att skolan vill utveckla bedömningen så att olika former för bedömning kan bli ett redskap för lärare och elever för att stödja elevers utveckling. Det i sin tur kan öka alla elevernas möjlighet till lärande, menar Helena Sjunnesson.
– Där är elevernas uppfattningar viktiga både för att finna former, som enligt eleverna stödjer deras lärande, och för att finna situationer, som kan påverka eleverna negativt.
Utforma bedömningen till redskap
En del av avhandlingen är en pilotstudie som undersöker hur lärarna själva skulle kunna utveckla bedömningen.
Två lärare deltog, där den ena observerade när den andra undervisade. Tillsammans upptäckte lärarna andra former av bedömning än skriftliga. De såg även att de missade att följa upp elevernas utveckling.
– Jag tycker att vi är så fokuserade på nationella prov och olika bedömningsformer. Det är inte bedömningsformen i sig som avgör vad lärandet blir utan vad vi gör med den. Det i sin tur påverkas av den kontext vi befinner oss i. Lärarna måste få äga bedömningen även om det är ett nationellt prov där det finns förväntningar på att resultatet ska leda till utveckling av undervisningen, säger Helena Sjunnesson och fortsätter:
– Lärare, tillsammans med elever, måste få tillåtelse att göra bedömningen till sitt redskap, säger Helena Sjunnesson.
I Europa är vattenkraften i stort sett redan utbyggd, men en unik kartläggning av vattendrag och floder visar att stora resurser finns i många andra delar av världen.
– Vi har utvecklat en ny global standard för att kunna beräkna hur mycket hållbar vattenkraft som skulle kunna byggas. Vi har studerat topografi, ekosystem och avrinningsområden över hela världen, och en digital höjdmodell med cirka 90 meters upplösning, säger forskaren Deliang Chen vid Göteborgs universitet och fortsätter:
– Totalt har vi kartlagt 2,89 miljoner floder, det har varit ett hästjobb.
Vattenkraft riskerar påverka miljön
Vattenkraft är en relativt kostnadseffektiv energikälla, som förväntas spela en nyckelroll i vissa nationers övergång till koldioxidfria energisystem. Utbyggnaden av vattenkraft är dock kontroversiell på grund av dess miljömässiga och samhälleliga konsekvenser.
Vattenkraftverk kan störa flodernas ekosystem, förvärra översvämningsrisken, försämra mark under byggnationen och människor kan tvingas lämna sina hem.
– Vår beräkning utesluter känsliga platser, till exempel i kulturarvsområden, särskilt skyddsvärda områden för biologisk mångfald, jordbävningsbenägna zoner och tätbefolkade regioner. Vi vill uppmärksamma att det fortfarande finns en enorm potential i vattenkraften globalt sett, säger Deliang Chen.
Himalaya har störst potential
Forskarna bedömer att den globala outnyttjade lönsamma vattenkraftspotentialen är 5270 terawattimmar per år. Som en jämförelse var Sveriges elproduktion under 2021 cirka 165 terawatttimmar.
Asien och Afrika står för 85 procent av den totala summan. Himalayaregionen står ensamt för två tredjedelar av potentialen. Men det kan finnas hinder för att realisera byggandet av vattenkraftverk i denna region.
– Svårigheten är att det är flera länder som samsas om resurserna och det gäller att de kan komma överens. Men energifrågan kan också vara ett område där man kan inleda samarbeten över nationsgränser, säger Deliang Chen.
Forskarna ser möjligheter att bygga ut vattenkraften i Afrika, bland annat i Angola.
Elbehov i Afrika kan tillgodoses
Afrikas outnyttjade vattenkraftspotential kommer på andra plats och forskarna bakom studien menar att de flesta afrikanska länder, inklusive Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Zambia och Angola skulle kunna möta deras nuvarande elbehov om vattenkraftens potential utnyttjades. I Europa och Nordamerika, som genomgick den industriella revolutionen för länge sedan, är vattenkraften i stort sett redan fullt utbyggd.
Analysen visar på vägar till en hållbar utveckling av global vattenkraft, vilket skulle kunna minska de negativa effekter på miljön och samhällen som andra energislag innebär.
– Vi presenterar dessa fakta till världens länder, men det är upp till beslutsfattarna att välja om de vill utnyttja vattenkraften mer än i dag, säger Deliang Chen.
Deliang Chen, professor i fysikalisk meteorologi på institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, deliang@gvc.gu.se
Det finns ett samband mellan höga krav, otillräckliga resurser, brist på stöd i arbetet och självskattat utmattningssyndrom.
I glesbygd har den kommunala sektorn den högsta sjukfrånvaron av alla sektorer, främst på grund av stressrelaterade diagnoser som utmattningssyndrom. Många glesbygdskommuner kämpar med utmaningar som avbefolkning, ekonomiska nedskärningar och svårigheter att rekrytera personal.
En av fem anställda i riskzon för sjukskrivning
En av fem anställda i de studerade glesbygdskommunerna rapporterade självskattat utmattningssyndrom. Det indikerar att de kan vara i riskzonen för sjukskrivning. Det fanns ett samband mellan självskattat utmattningssyndrom och hälsoproblem som till exempel kognitiva svårigheter, sömnproblem, depressiva symptom och dålig självskattad hälsa.
Kommunanställda med självskattat utmattningssyndrom skattade även en sämre organisatorisk och psykosocial arbetsmiljö, med bland annat höga krav i arbetet och högre förekomst av konflikter. De kommunanställda som inte uppgav självskattat utmattningssyndrom uppgav att det upplevde högre grad av socialt stöd, större ekonomiska resurser, mer personal och tid för arbete och reflektion.
Kommunal sektor har högst sjukfrånvaro
Syftet med avhandlingen skriven av Sofia Asplund, doktorand vid Institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet, var att utforska den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön, arbetsrelaterad stress och hälsa bland kommunanställda i glesbygd i norra Sverige.
– Det behövs insatser för att främja hälsan för kommunanställda i glesbygden som är i riskzonen för sjukskrivning, säger Sofia Asplund.
Hög stress påverkade hälsa och familjeliv
Intervjustudierna gav insikter om kommunanställdas erfarenheter av arbetsrelaterad stress. De beskrev hög arbetsbelastning, vikariebrist och otillräckligt stöd från närmaste chef. Brist på vikarier medförde att de ofta var underbemannade eller var tvungna att arbeta med personal utan utbildning och erfarenhet.
Kommunanställda upplevde även känslor av otillräcklighet och negativa effekter på hälsa och familjeliv. De gav allt i jobbet, vilket medförde brist på energi när de kom hem. De hade ingen ork till att sköta hushåll, aktiviteter med familjen eller till fritidsaktiviteter.
Sänk kraven för att förebygga stress
Chefer beskrev svårigheter att arbeta i kommunala organisationer med krympande resurser. De menar att det var svårt att lyckas vara en närvarande chef då de ofta var ansvariga för ett stort antal medarbetare. Det påverkade både deras egen och medarbetarnas arbetsmiljö. Cheferna beskrev negativa aspekter av att arbeta i en mindre kommun i glesbygd – som svårigheter att byta jobb och att vara chef när alla känner alla i kommunen. Men det fanns också positiva aspekter i glesbygd, som till exempel en bredd av kunskap och gott samarbete.
– En slutsats är att sänka kraven i den kommunala organisationen för att förebygga arbetsrelaterad stress, främja hälsa och förebygga sjukskrivning bland kommunanställda i norra Sveriges glesbygd. Det är också viktigt med ett närvarande ledarskap och att därför se över antalet medarbetare som varje chef är ansvarig för, säger Sofia Asplund.
Sofia Asplund, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sofia.asplund@umu.se
Avhandlingen baseras på en studie där 1093 kommunanställda i två glesbygdskommuner i norra Sveriges inland svarat på enkätfrågor om den organisatoriska och psykosociala arbetsmiljön, hälsa, upplevd stress, självskattat utmattningssyndrom och fysisk aktivitet under 2018. Avhandlingen bygger också på två intervjustudier; en studie med 15 kommunanställda som uppgav hög självrapporterad stress, och en studie med 15 kommunanställda chefer.
Att hitta en plats i vardagen för att få lära sig sydsamiska som en del av sitt arbete visade sig vara centralt för tre förskollärare som intervjuas i en ny studie som ingår i en avhandling vid Umeå universitet.
De tre lärarna är verksamma vid en förskola i den del av Saepmie, det samiska område där samer bor och utövar sin kultur, i Norge. Varje lärare har gjort en unik resa från att egentligen inte kunna någon sydsamiska alls, till att bli en central person i arbetet ge sydsamiskan en större plats som vardagsspråk för nästa generation.
– Sydsamiska har aldrig varit utdöd, men det har varit lätt att som utomstående få den uppfattningen, då den har varit gömd och inte använts i offentligheten, säger forskaren David Kroik.
Språkliga förebilder
Två saker sticker ut i studien. Det första är att lärarna fungerar som språkliga förebilder för barnen eftersom de inte själva lärt sig sydsamiska som barn, utan har gift sig in i familjer där språket används.
De har blivit del av en samisk gemenskap och fått det professionella mandatet att skapa en språkmiljö för nästa generation samiska barn, något som har gjort att alla tre lärarna lärt sig prata sydsamiska. Samiskan har blivit en del av deras läraridentitet och de använder språket aktivt både i arbetet och på fritiden.
Lärarlaget arbetar tillsammans
Det andra utmärkande resultatet i studien är att hela lärarlaget arbetar ihop för att barngruppen ska fungera så långt som möjligt på samiska. Lärarna uppmuntrar också barnen att använda språket i alla vardagssituationer.
– Vid många förskolor, speciellt i Sverige, brukar samiskan placeras på en person, en pedagog eller en modersmålslärare eller kanske avgränsas bara till ett rum eller en dag i veckan. Då är samiskan inte en del av hela verksamheten eller en fråga för hela personalen. Det gör att samiskan inte blir levande, säger David Kroik.
Språkutveckling ett långsiktigt arbete
Studien pekar på vikten av att skapa fler förskolor där både vuxna och barn kan arbeta med att fortsätta utveckla sydsamiskan som språk. Språkrevitalisering är ett långsiktigt arbete.
– Den här studien visar att man kommit en god bit på vägen, vilket väcker hopp inför framtiden, säger David Kroik.
Studien ingår i en kommande doktorsavhandling inom ämnet språkdidaktik, som handlar om hur språk lärs in och undervisas.
Kontakt:
David Kroik, doktorand vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, david.kroik@umu.se
Vi använder kakor för att ge dig en bättre upplevelse av vår webbplats.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
