Att hitta en plats i vardagen för att få lära sig sydsamiska som en del av sitt arbete visade sig vara centralt för tre förskollärare som intervjuas i en ny studie som ingår i en avhandling vid Umeå universitet.
De tre lärarna är verksamma vid en förskola i den del av Saepmie, det samiska område där samer bor och utövar sin kultur, i Norge. Varje lärare har gjort en unik resa från att egentligen inte kunna någon sydsamiska alls, till att bli en central person i arbetet ge sydsamiskan en större plats som vardagsspråk för nästa generation.
– Sydsamiska har aldrig varit utdöd, men det har varit lätt att som utomstående få den uppfattningen, då den har varit gömd och inte använts i offentligheten, säger forskaren David Kroik.
Språkliga förebilder
Två saker sticker ut i studien. Det första är att lärarna fungerar som språkliga förebilder för barnen eftersom de inte själva lärt sig sydsamiska som barn, utan har gift sig in i familjer där språket används.
De har blivit del av en samisk gemenskap och fått det professionella mandatet att skapa en språkmiljö för nästa generation samiska barn, något som har gjort att alla tre lärarna lärt sig prata sydsamiska. Samiskan har blivit en del av deras läraridentitet och de använder språket aktivt både i arbetet och på fritiden.
Lärarlaget arbetar tillsammans
Det andra utmärkande resultatet i studien är att hela lärarlaget arbetar ihop för att barngruppen ska fungera så långt som möjligt på samiska. Lärarna uppmuntrar också barnen att använda språket i alla vardagssituationer.
– Vid många förskolor, speciellt i Sverige, brukar samiskan placeras på en person, en pedagog eller en modersmålslärare eller kanske avgränsas bara till ett rum eller en dag i veckan. Då är samiskan inte en del av hela verksamheten eller en fråga för hela personalen. Det gör att samiskan inte blir levande, säger David Kroik.
Språkutveckling ett långsiktigt arbete
Studien pekar på vikten av att skapa fler förskolor där både vuxna och barn kan arbeta med att fortsätta utveckla sydsamiskan som språk. Språkrevitalisering är ett långsiktigt arbete.
– Den här studien visar att man kommit en god bit på vägen, vilket väcker hopp inför framtiden, säger David Kroik.
Studien ingår i en kommande doktorsavhandling inom ämnet språkdidaktik, som handlar om hur språk lärs in och undervisas.
Kontakt:
David Kroik, doktorand vid Institutionen för språkstudier, Umeå universitet, david.kroik@umu.se
Covid-19-pandemin satte sjukvården under enorm press och i synnerhet påverkades medarbetare vid intensivvårdsavdelningar världen runt.
Handledare i intensivvård fick uppleva en särskild press. De skulle samtidigt som de introducerade nya medarbetare till intensivvård också skulle fortsätta handleda studenter på verksamhetsförlagd utbildning.
Studenterna var nöjda
I en ny studie har forskare intervjuat åtta studenter som utbildade sig till specialistsjuksköterskor inom intensivvård. De hade sin verksamhetsförlagda utbildning under pandemin.
Studenterna svarade att de har fått bästa tänkbara handledning utifrån de speciella omständigheter som rådde och deras upplevelser av lärandet var positiva.
– Den här studien visar också på handledarkompetensen hos intensivvårdssjuksköterskorna att även under påfrestande förhållanden kan handledarna ge studenterna en bra lärmiljö. Det är viktigt att handledarna i verksamheten får den feedbacken, säger Maria Andersson, forskare vid Röda korsets högskola.
Kände av handledarnas stress
Samtidigt visar studien att studenterna var oroliga för att vara en börda för handledare och de var angelägna om att kunna bidra i patientvården. Och även om handledarna uppfattades som kompetenta och säkra i sin profession, kunde studenterna känna av stress och en känsla av otillräcklighet hos handledarna.
– Vi trodde att det skulle vara väldigt tufft att vara student i den här situationen. Att studenterna var så pass nöjda kan ha att göra med att de fick göra mer och vara mer självständiga. Jag tror de växte med uppgiften. Samtidigt fanns situationer där studenterna kände att de fick ta ett för stort ansvar så det behövs en balans, säger Åsa Engström, professor i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet i ett pressmeddelande.
Studien är ett samarbete mellan Luleå tekniska universitet, Röda Korsets Högskola och Karlstads universitet.
Maria Andersson, lektor vid Hälsovetenskapliga institutionen, Röda korsets högskola, maria.andersson@rkh.se
Statens väg- och transportforskningsinstitut, VTI, har fått ett regeringsuppdrag att bidra med mer kunskap om elektrifiering av transportsektorn.
Ett 20-tal forskare har under drygt ett års tid arbetat med rapporten. Slutsatserna är formulerade i form av rekommendationer som ska bidra till en snabb, smart och effektiv elektrifiering av transportsektorn.
– Vi har antagit ett mångvetenskapligt arbetssätt som inkluderar både teknik och samhällsvetenskap. Vi ser att alla samhällssektorer måste vara med i omställningsarbetet samtidigt och i samarbete. Annars riskerar elektrifieringen att dra ut på tiden, säger forskningsledare Arne Nåbo på VTI.
Den gemensamma nämnaren för rapporten, som innehåller fem delstudier, är den datadelning och digitalisering som behövs för att länka samman energi- och transportsektorn och alla som på olika sätt kommer att delta i en elektrifiering.
Rekommendationer för att underlätta datadelning
Studien mynnar ut i en rad rekommendationer för att underlätta datadelning och nyttiggörande av data för planering, utveckling och drift av infrastruktur för laddning och affärsmodeller.
Förutom laddinfrastrukturen studeras även vätgas som energibärare. Där ligger utvecklingen ännu i sin linda för den storskaliga användningen i industri, samhälle och transporter. Därför är en jämförelse mellan olika länder av extra stort intresse, speciellt vad deras vätgassatsningar kan innebära för vägtransporterna.
Tillgång till data ett problem
Studien redogör också för hur aktörer i dag delar data och vilka svårigheter de ser när det gäller datatillgänglighet, delning och nytta – nu och i framtiden.
Aktörerna ser problem med att få tillgång till data. De är också själva avvaktande med att vilja dela med sig på grund av integritetsfrågor och GDPR-reglering. Samtidigt behövs digitaliseringen för att effektivisera planering, utveckling och drift av infrastrukturen. Därför behöver datadelningen ske på ett säkert och genomtänkt sätt för att undvika att data hamnar i fel händer.
– Det är viktigt att aktörerna förstår regelverken om hur data får hanteras. Det är inte bra om datadelning begränsas på grund av brist på kunskap. Det handlar om datasuveränitet – att skapa förutsättningar för efterlevnad av regler och kontroll över de data som delas. Det kommer också att bli viktigt att följa med de regleringar om datadelning som tas fram för den europeiska marknaden, säger Arne Nåbo.
Behov av öppna data
Forskarna pekar också på behoven av modellering och simulering av transportsystemets efterfrågan på energi.
De lyfter också vikten av standardiserade öppna data i form av en nationell öppen datamodell eller grunddatadomän för att skapa förutsättningar för en snabbare elektrifiering.
Under de senaste åren har stora framsteg gjorts för att utveckla blodtester, så kallade biomarkörer, för screening och övervakning av olika sjukdomsprocesser vid Alzheimers sjukdom.
Det har bland annat handlat om att kunna identifiera amyloidplack, som bildas av proteinet beta-amyloid i hjärnan, med hjälp av blodprover. I senare forskning har man också undersökt bildandet av neurofibriller, små trådliknande proteinstrukturer som består av en modifierad, fosforylerad, form av nervcellsproteinet tau.
Genom mätning av fosforylerat tau har en internationell forskargrupp vid Göteborgs universitet tidigare kunnat påvisa möjligheten till ett effektivt test för att screena patienter med misstänkt alzheimer.
Ger tydlig bild av skadorna
Den aktuella upptäckten gäller en tredje nyckelprocess i sjukdomsförloppet, själva nervcellsskadan. Med hjälp av en ny blodbaserad biomarkör, brain-derived tau (BD-tau), tillgodoses ett hittills ouppfyllt behov; att kunna visa och övervaka den här processen med hjälp av ett blodprov.
Det unika med BD-tautestet är att man specifikt mäter den variant av tauproteinet som kommer från hjärnan.
– Med det nya testet får vi en tydlig bild av nervcellssönderfallet. Det här ger ett bättre mått på skada i ett senare skede av sjukdomsförloppet, säger Henrik Zetterberg, professor i neurokemi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.
Mer om studien
Med den nya metoden undersökte forskargruppen flera olika patientgrupper. Totalt ingick 609 patienter och kontrollpersoner i ett internationellt samarbete.
Studien påvisar ett starkt samband mellan BD-taunivåer i blod respektive hjärn- och ryggmärgsvätska. Det tyder på att analysen mäter just det tau som finns i hjärnan vid alzheimer.
Diagnos och ökad förståelse
I studien fann forskarna även att BD-tau överträffade proteinet NfL som blodmarkör för alzheimer. Det framkom bland annat vid testning av olika grupper – med alzheimer eller med annan demenssjukdom samt kontrollpersoner – på två olika minneskliniker.
Enligt forskarna skulle BD-tau lätt kunna användas som ett snabbt och tillgängligt blodprov för att diagnostisera och övervaka nervcellsskadan hos patienter med alzheimer. Ur forskningsperspektiv förväntas BD-tautestet bli användbart för att bättre förstå sjukdomens mekanismer.
Studien har gjorts i samarbete med forskare i Italien, Storbritannien och USA.
Kaj Blennow, professor i neurokemi på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, kaj.blennow@neuro.gu.se
Typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar och stroke hör till gruppen kardiometabola sjukdomar, som är en växande utmaning i samhället.
Med en åldrande befolkning och förbättrad sjukvård är människor mer benägna att få två eller flera av dessa tillstånd under en livstid. Det här kallas kardiometabol multimorbiditet, något som drabbar uppskattningsvis 30 procent av äldre vuxna och leder till ökad dödlighet.
– Vi vet att typ 2-diabetes, hjärtsjukdomar och stroke är väletablerade individuella riskfaktorer för demens. När befolkningen åldras drabbas fler och fler människor av flera samtidiga kardiometabola sjukdomar, men få studier har behandlat effekten av denna multisjuklighet på demensrisken och om genetiska faktorer påverkar sambandet, säger Abigail Dove, doktorand vid Karolinska institutet.
Omfattande tvillingstudie
Forskarna har därför undersökt tvillingar över 60 års ålder, som ingått i Svenska tvillingregistret mellan mars 1998 och december 2002.
De drygt 17 000 individerna kategoriserades utifrån om de hade en eller flera kardiometabola sjukdomar, eller om de var befriade från dessa tillstånd.
Alla studiedeltagare var kognitivt friska i början av studien. Deltagarnas hälsostatus övervakades i upp till 18 år. Detta gjorde det möjligt för forskarna att fastställa vem som så småningom utvecklade demens och vem som inte gjorde det.
– Vi upptäckte att kardiometabol multimorbiditet är associerat med en mer än dubblerad risk för vaskulär demens och 50 procent ökad risk för Alzheimers sjukdom, säger Abigail Dove
Mer om riskökningen
Tvillingstudien visar att för varje så kallad kardiometabol sjukdom en individ hade så ökade risken för alla typer av demens med 42 procent.
Motsvarande siffra för Alzheimers sjukdom är 26 procent och 64 procent för vaskulär demens.
Högre risk vid tidig sjukdomsdebut
Studien visade även att risken att utveckla demens var högre om en person diagnostiserades med kardiometabola sjukdomar i medelåldern jämfört med om de sjukdomarna utvecklades senare i livet. En förklaring kan vara att om sjukdomen debuterar tidigare i livet kan det vara en mer aggressiv form.
– Dessa fynd understryker behovet av särskild övervakning av individer med kardiometabola sjukdomar för att minska deras risk att utveckla demens i högre ålder, säger Abigail Dove.
Genetiska faktorer påverkar
Forskarna tittade även närmare på cirka 400 specifika tvillingpar som var ”felmatchade” – det vill säga de två tvillingarna i ett par skilde sig från varandra när det gäller både förekomsten av kardiometabolisk sjukdom och den eventuella utvecklingen av demens.
Bland felmatchade tvåäggstvillingar, som delar 50 procent av sina gener, var det mer sannolikt att tvillingen med kardiometabolisk sjukdom också var den som utvecklade demens.
Men bland enäggstvillingar som är genetiska kopior av varandra, var risken för demens liknande för båda tvillingarna oavsett kardiometabolisk sjukdomsstatus.
– Resultaten tyder på att det kan vara samma genetiska faktorer som bidrar till både kardiometabola sjukdomar och demens, säger Abigail Dove.
Det visar en studie från Skånes universitetssjukhus och Lunds universitet, som följt patienter som intensivvårdades för covid-19 under pandemin.
Patienterna i forskningsprojektet Swecrit covid-19 rekryterades från och med maj 2020 och ett år framåt. Totalt ingår 498 patienter i studien, som samtliga vårdades inom den skånska intensivvården under pandemin. Forskarna har följt patienterna ur flera aspekter, bland annat hur patienternas tillstånd var innan de blev sjuka i covid-19, hur de mådde under tiden de intensivvårdades och hur de återhämtade sig.
Ingrid Didriksson, överläkare inom intensivvård på Skånes universitetssjukhus och doktorand vid Lunds universitet, har lett en av delstudierna i forskningsprojektet. Hon framhåller tre samband som särskilt slående bland forskningsresultaten:
1. Risken för att inte överleva covid-19 tycks öka redan vid 60 års ålder.
– Sedan tidigare är det känt att ålder är en riskfaktor vid covid-19, men kanske inte att risken ökar kraftigt redan vid 60 år. Under 60 år var risken för att inte överleva under 15 procent, för att sedan snabbt stiga.
2. Högt BMI tycks inte utgöra en risk för ökad dödlighet vid covid-19.
– Det finns ett samband mellan högt BMI och risken att bli så sjuk att man behöver intensivvård. Men när patienten väl får intensivvård, verkar ett högt BMI snarare vara en fördel. Överlevnaden var högre bland dessa patienter än bland dem som hade lågt BMI, säger Ingrid Didriksson och fortsätter:
– I patientunderlaget kunde vi se att patienter med högt BMI hamnade inom intensivvården tidigare i förloppet men att deras andningssvikt delvis berodde på ett större andningsarbete till följd av övervikten, och inte på grund av så svårt covid-sjuka lungor.
3. Dödligheten var högre när patienttrycket var som högst.
Patienterna som ingår i studien hade alla smittats av samma virusstam: SARS-CoV-2 B.1.1.7 (alpha). Men dödligheten var högre under de perioder då patienttrycket på sjukhusen var som högst, under januari 2021.
– Mortaliteten i det närmaste fördubblades under perioden då vi hade en belastningstopp och alla intensivvårdsavdelningar i Skåne var fullbelagda. Orsaken bakom detta är svår att bena ut. Det skulle kunna vara så att patienterna under belastningstoppen var sjukare, men det är inget vi kunnat klarlägga i vårt material.
Ingrid Didriksson påpekar att effekten av vaccination mot covid-19 inte var så tydlig under den period som studien gäller, eftersom inte så många hade hunnit få två doser vaccin vis den här tidpunkten.
– Det finns liknande studier från USA som tyder på samma sak: att dödligheten ökade under de mest intensiva perioderna. Man får fundera på vad det innebär och vad det betyder för intensivvården, säger hon.
Studie om återhämtning på gång
Ingrid Didriksson arbetar vidare med en annan delstudie i forskningsprojektet, där patienterna följs upp tre respektive tolv månader efter sin sjukdom i covid-19. Fokus för den studien är hur patienterna återhämtade sig efter sjukdomen. Resultat från studien väntas publiceras under 2023.
I studien ingick 498 patienter, samtliga över 18 år, som vårdades på sex olika intensivvårdsavdelningar på Skånes universitetssjukhus, Helsingborgs lasarett och Centralsjukhuset i Kristianstad.
Medelåldern var 66 år och 74 procent av patienterna var män.
Patienterna rekryterades mellan den 11 maj 2020 och den 10 maj 2021.
305 av patienterna överlevde. Dessa har följts upp först efter tre månader och nu även 12 månader i en annan studie, där man tittar på återhämtningen efter covid-19. Resultat från denna studie har inte publicerats än.
Forskare vid Linköpings universitet utvecklar nu allt mer funktionella konstgjorda nervceller.
I början av 2022 demonstrerade en grupp forskare hur en artificiell organisk neuron kunde integreras i en levande köttätande växt och få den att öppna och stänga sig. Denna syntetiska nervcell uppfyllde två av de 20 egenskaper som skiljer den från en biologisk nervcell.
I sin senaste studie har samma forskare utvecklat en ny artificiell nervcell som kallas ”konduktansbaserad organisk elektrokemisk neuron”, c-OECN. Den liknar 15 av de 20 neurala egenskaper som kännetecknar biologiska nervceller. Det gör dess funktion mycket mer lik naturliga nervceller.
En av utmaningarna med att skapa artificiella neuroner som liknar verkliga nervceller är förmågan till så kallad jonmodulering.
– Traditionella artificiella neuroner gjorda av kisel kan efterlikna många egenskaper men kan inte kommunicera genom joner. Däremot använder c-OECN joner för att efterlikna flera nyckelegenskaper i biologiska nervceller, säger Simone Fabiano, forskningsledare för organisk nanoelektronik.
Transistorer har förbättrats
2018 var forskargruppen vid Linköpings universitet en av de första att utveckla organiska elektrokemiska transistorer baserade på ledande polymerer av n-typ, som är material som kan leda negativa laddningar. Det gjorde det möjligt att bygga tryckbara organiska elektrokemiska kretsar.
Sedan dess har gruppen optimerat transistorerna så att de kan tryckas på en tunn plastfolie. Därmed är det nu möjligt att skriva ut tusentals transistorer och använda dem för att utveckla artificiella nervceller.
Liknar biologiska nervcellers process
I den nyutvecklade artificiella neuronen används joner för att kontrollera flödet av elektrisk ström genom en ledande polymer av n-typ, vilket leder till toppar i enhetens spänning. Denna process liknar den som sker i biologiska nervceller. Materialet i den konstgjorda nervcellen gör också att strömmen kan ökas och minskas i en nästan perfekt klockformad kurva som liknar aktivering och inaktivering av natriumjonkanaler inom biologin.
– Flera andra polymerer visar detta beteende, men bara stela polymerer är motståndskraftiga mot störningar, vilket möjliggör stabil drift av enheten, säger Simone Fabiano.
Banar väg för nya behandlingar
I experiment som gjorts i samarbete med Karolinska Institutet kopplades de nya c-OECN-neuronerna till vagusnerven hos möss. Resultaten visar att den artificiella neuronen kunde påverka mössens nerver, vilket orsakade en förändring på 4,5 procent i djurens hjärtfrekvens.
Att den konstgjorda neuronen kan stimulera vagusnerven, som spelar en nyckelroll i kroppens immunförsvar och ämnesomsättning, kan på sikt bana väg för viktiga tillämpningar inom olika former av medicinsk behandling.
Mycket arbete återstår
Nästa steg för forskarna blir nu att minska energiförbrukningen för de artificiella neuronerna, som fortfarande är mycket högre än för mänskliga nervceller. Mycket arbete återstår att göra för att helt efterlikna naturen på konstgjord väg.
– Det är mycket vi fortfarande inte helt förstår om den mänskliga hjärnan och nervcellerna. Faktum är att vi inte vet hur nervcellen använder alla de 15 egenskaper vi visat i studien. Att härma nervcellerna kan göra det möjligt för oss att förstå hjärnan bättre och bygga kretsar som kan utföra intelligenta uppgifter. Vi har en lång väg framför oss, men den här studien är en bra början, säger forskaren Padinhare Cholakkal Harikesh.
För över 70 år sedan togs de första stegen för att göra socialarbetare till ett legitimationsyrke i Finland. Det långsiktiga och strategiska arbetet, som drevs av socialarbetarnas fackliga och professionella organisationen Talentia, har nu analyserats i en avhandling vid Linnéuniversitet.
Studien visar hur socialarbetare genom sin organisation strävat konkret och långsiktigt mot sina mål för att göra yrket känt i samhället, enligt forskaren Marcus Weckström som skrivit avhandlingen.
– Det har skett genom strategier som ideologi, politisk påverkan, samarbete med universitet, internationalisering och kampanjer. Och även om jag naturligtvis inte kan visa att organisationens agerande har varit helt avgörande för att uppnå legitimation, kan jag se hur man strategiskt har arbetat för detta, säger Marcus Weckström.
Högre löner och högre status
Talentia är en så kallad hybridorganisation som förenar fackliga och professionella mål. Avhandlingen, som baseras på intervjuer och arkivmaterial från åren 1949 till 2019, ger en bild av en ambitiös strategi: Man arbetar för högre akademisk utbildning, verkar för bättre organisering på arbetsplatserna. Man ska värna arbetsuppgifternas innehåll och uppnå legitimation genom lagstiftning. Målet är att detta på sikt ska ge högre löner och högre status i samhället.
– Jag kan se hur organisationen arbetar strategiskt mot politik och förvaltning. Den tar initiativ till statliga utredningar och försöker få in sina representanter i kommittéer för att påverka utredningarna. Man är speciellt aktiv i samband med politiska val och regeringsskiften för att kunna påverka nya regeringars regeringsförklaringar och man deltar på politiska partiers partidagar, berättar Marcus.
Samarbete med lärosäten
Talentia har även haft fokus på utbildning. Samarbete med forskare och lärare på universitet och högskolor bidrog bland annat till att socialt arbete blev ett självständigt universitetsämne år 1999.
Organisationen har sedan 1960-talet även samarbetat internationellt med andra organisationer för socialarbetare. Man drev också kampanjer för att göra socialarbetaryrken mer kända i samhället och bland journalister, beslutsfattare och politiker.
– Deras mål om legitimation uppnås stegvis från 1980-talet. Lagstiftningen utökas efter hand, för att 2016 motsvara den som reglerar yrkesgrupper inom hälso- och sjukvård som läkare och psykolog. Den ideologiska optimismen ger Talentia kraft att långsiktigt hålla fast vid sina mål, även runt 1990 då aktörer i samhället försöker luckra upp regleringen av socialarbetaryrket.
Ger förståelse för professionalisering
Enligt Marcus Weckström är studiens resultat användbara i många olika sammanhang.
– Avhandlingen är av intresse för personer som är intresserade av välfärdsprofessioners utveckling, för socialarbetare som vill öka sin självförståelse vad gäller yrket och dess utveckling, samt för professionsforskare för att till exempel göra jämförelser, säger Marcus Weckström och fortsätter:
– Resultaten kan också vara intressanta för fackliga organisationer och fackligt engagerade personer för att förstå hur professionalisering kan drivas i ett litet, nordiskt land.
Marcus Weckström, universitetsadjunkt vid institutionen för socialt arbete, Linnéuniversitetet, marcus.weckstrom@lnu.se
Redan förstadierna till fåglar – utdöda fågelliknande dinosaurier – gynnades av att vika vingarna under uppslaget när de utvecklade aktiv flygning. Bland nu levande flygande djur är fåglarna de största och de mest effektiva. Detta gör dem särskilt intressanta som inspiration för utvecklingen av drönare.
Men för att avgöra vilken flaxande strategi som är bäst krävs aerodynamiska studier av alternativa sätt att flaxa med vingarna. Därför har ett svensk-schweiziskt forskarlag konstruerat en robotvinge som kan åstadkomma just det – att flaxa som en fågel och mer därtill.
– Vi har byggt en robotvinge som kan flaxa mer likt en fågel än tidigare robotar. Genom att mäta vingens prestanda i vår vindtunnel har vi studerat hur olika sätt att göra vinguppslaget påverkar krafter – och den energi som krävs för att skapa krafterna, säger Christoffer Johansson, biologiforskare vid Lunds universitet.
Forskaren Christoffer Johansson har utvecklat en robotvingen för att kunna studera hur fåglar flyger. Bild: Anders Örtegren.
Drönare kan ta efter kraftfullt flaxande
Tidigare studier har visat att fåglar flaxar vingarna mer horisontellt när de flyger långsamt. Den nya robotstudien visar att fåglarna troligtvis gör det, trots att det går åt mer energi att skapa en viss kraft, för att det är enklare att skapa en tillräckligt stor uppåtriktad kraft då. Detta är något som drönare kan ta efter för att öka spannet av hastigheter de kan flyga med.
– Den nya robotvingen kan användas för att svara på frågor om fågelflygningar som skulle vara omöjliga bara genom att observera fritt flygande fåglar. Forskningen på levande fåglars flygförmåga är nämligen begränsad till den flaxande rörelse som djuret använder, säger Christoffer Johansson.
Flyttmönster och klimatförändringar
Forskningen med robotvingen kan förklara varför fåglar flaxar som de gör, genom att ta reda på vilka rörelsemönster som skapar mest kraft och vilka som är mest effektiva.
Resultaten kan även användas i andra forskningsområden, exempelvis för att bättre förstå hur fåglars flyttning påverkas av klimatförändringar och förändrade födoförhållanden.
Drönare lastade med varor
Det finns många tänkbara användningsområden för drönare där dessa insikter kan tas tillvara, till exempel för den ständiga utvecklingen av varuleveranser – här kan drönare vara framtidens melodi.
– Flaxande drönare skulle kunna fylla en nisch där, men det bygger på att de blir tillräckligt effektiva och klarar av att lyfta de extra vikter som varorna innebär. Hur vingarna flaxas har stor betydelse för prestandan, och här kan vår nuvarande och framtida forskning visa vägen, säger Christoffer Johansson.
Barn är väldigt kompetenta när de återberättar en muntlig berättelse. De anpassar berättelsen efter förståelsen hos sin publik. De kommer ihåg detaljer och omformar berättelsen så att den blir begriplig. Det visar en avhandling från Göteborgs universitet.
I många år jobbade forskaren Agneta Pihl med barn som har diagnosen autism och blev intresserad av kommunikationens betydelse för att bli delaktig. Hon insåg hur svårt det kan bli när förmågan att förstå andra är begränsad och att man kan förstå på olika sätt.
Hennes forskning visar hur viktigt det är att barn får använda alla sina kommunikativa resurser när de berättar, inte bara det verbala språket utan också kroppen, ljudhärmande uttryck, gester och mimik.
– Att bli lyssnad på utifrån de förutsättningar man har, handlar om demokrati och social rättvisa. Därför behöver förskollärare stötta barnen i deras muntliga berättande, säger Agneta Pihl som skrivit avhandlingen.
Barnen anpassar berättelsen efter publiken
Agneta Pihl har videodokumenterat 15 barn mellan tre och fem år på en förskola. De fick först höra en berättelse och sedan återberätta den för andra barn och läraren.
Studien visar att barnen talar från olika positioner när de återberättar. Dels tar de rollen som kommentator där de klargör vad berättelsen handlar om, dels blir de berättare om de olika karaktärerna. De tar också rollen som en karaktär i berättelsen.
– Genom att skifta mellan att tala inom ramen för berättelsen och att metakommunicera om berättelsen visar barnen att de anpassar berättelsen efter lyssnarens förståelse.
Barn minns och gör om berättelser
Agneta Pihl har också undersökt vad barnen plockar upp från berättelsen de fått höra och hur den berättelsen omformas när de återberättar den.
– Det var spännande att se hur barnen gjorde om berättelsen så att den blev meningsfull för dem. I många äldre berättelser, finns det ofta element som dagens barn inte känner till. Då gjorde de barn jag dokumenterade om berättelsen så att den ändå behöll sin struktur.
Gester och ljud är avgörande
Barnen i studien använder ord som beskriver karaktärernas avsikter, förväntningar och tillstånd, till exempel genom att säga att någon är rädd. De använder också gester, ansiktsuttryck och ljudsymbolik.
– Gester och ljudsymbolik är avgörande inte bara för ens egen och andras förståelse utan också för social rättvisa. Det gör det till exempel möjligt för andraspråkstalare att delta i meningsskapande aktiviteter som muntligt berättande, genom att använda alla tillgängliga kommunikativa resurser.
Mer muntligt berättande i förskolan
Med sin forskning vill Agneta Pihl bidra till den pedagogiska verksamheten. Hon tycker att berättandet får för lite utrymme i förskolan, vilket hon tror beror på viss en osäkerhet hos förskolans personal.
– Det finns också en uppfattning om att det kanske inte är lika viktigt som andra språkliga uttryck, som bokläsning till exempel. Många har dessutom fullt upp med att få vardagen att flyta, men jag hoppas att det muntliga berättandet ökar i förskolan. Barn är väldigt intresserade av att både få lyssna till berättelser och att själva få berätta, säger Agneta Pihl.
Agneta Pihl, institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet, agneta.pihl@gu.se
Runt om i Europa har människor hittats i myrar och våtmarker. Flera fynd av mosslik är kända för att vara extremt välbevarade, som Bockstensmannen. Han hittades i en myr och levde under medeltiden.
– Men de allra flesta fynd av mänskliga lämningar i våtmarksområden i Sverige är bevarade som skelett, säger Sophie Bergerbrant som är arkeolog knuten till Göteborgs universitet.
Lång tradition
I en studie har arkeologer från flera länder analyserat över 1000 individer, varav 260 från Skandinavien. 40 har hittats i Sverige.
– Vi kan konstatera att det handlar om ett mycket större tidsspann än man tidigare trott. När vi nu analyserat detta i ett långtidsperspektiv ser vi att man har lämnat människor i myrar och våtmarksområden under sex perioder, den senaste perioden sträcker sig in på 1700-talet. Vi ser ett nytt mönster som vi inte känt till tidigare.
Sophie Bergerbrant tar ”Dannikekvinnan” som exempel på att detta begravningssätt även pågått i Sverige långt in på 1700-talet.
– Hon begravdes i en våtmark någon gång sent 1600-tal eller tidigt 1700-tal.
Kvarlevorna efter Bockstensmannen hittades 1936 i Bockstens mosse i Varbergs kommun. Bild: Sebbe/Wikimedia Commons, CC BY-SA 3.0
Begravningssätt började i Skandinavien
I studien undersöktes alla typer av mänskliga kvarlevor som hittats i våtmarker runt om i Europa. Arkeologerna konstaterar att det rör sig om en lång tradition med djupa rötter.
Fenomenet att begrava människor på det här sättet började i södra Skandinavien under mesolitikum, runt 8000 år före Kristus, och spred sig sedan över norra Europa.
– Vi visar att tidigare arkeologiska undersökningar som enbart fokuserat på de välbevarade mossliken, inte har gett hela bilden. Alla kategorier av mänskliga lämningar har värdefull information. Och när vi nu analyserat dessa framträder en ny bild.
Mer om mosslik och våtmarksskelett
Lämningarna som analyserats i studien kan delas in i tre kategorier:
Mumifierade mosslik, där skinn, mjuk vävnad och hår har bevarats
Våtmarksskelett där bara benen har bevarats
Delar av kvarlevor, antingen från mumier eller skelett
Hur väl en individ har bevarats beror på miljön i våtmarken. I vissa våtmarker bevaras mjuk mänsklig vävnad bättre medan det i andra är ben och skelett som bevaras.
Många kan ha dött i olyckor
Studien slår även fast att många mött en våldsam död. I de fall där dödsorsaken kunnat fastställas tycks det handla om grovt våld och att människorna sedan lämnats i våtmarken med avsikt. Våldet har tidigare tolkats som att det har handlat om människor som offrats, kriminella som avrättas eller människor som helt enkelt fallit offer för våld på annat sätt.
Men studien pekar på att ett anmärkningsvärt stort antal har dött genom olyckshändelse eller i vissa fall genom självmord, detta baseras på historiska källor.
Massgravar och kultplatser
Vissa våtmarker är också mer populära än andra. På en del platser har man hittat flera deponerade människor. I vissa fall rör det sig om en engångshändelse som en massgrav efter en strid.
Andra våtmarker har använts gång på gång och här har även föremål begravts vilket arkeologerna tolkar som rituella offergåvor. Det handlar om allt från ben från djur, till vapen och smycken av brons. Dessa platser har tolkats som kultplatser, som måste ha haft en central plats i religionen eller i det lokala samhället. Ett svenskt exempel på detta är Skedemosse på Öland.
Växtskyddsmedel* används i lantbruket för att få säkrare och bättre skördar. Just pollen visar sig innehålla många ämnen och höga halter av rester från växtskyddsmedel i jämförelse med nektar och luft. Fortlöpande analys av rester i pollen skulle därför kunna vara ett sätt att övervaka risken med växtskyddsmedel för blombesökande insekter visar forskning från SLU och Lunds universitet.
*Växtskyddsmedel är bekämpningsmedel som används i huvudsak för att skydda växter och växtprodukter inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsbruk. Det kan vara mot svampangrepp, skadedjur eller konkurrerande växter.
Somrarna 2020 och 2021 placerade projektgruppen honungsbisamhällen på åtta platser runtom i Skåne. Honungsbin söker föda över stora områden och från en mängd olika växtarter, och deras insamlade pollen och nektar användes för att kunna mäta i vilken utsträckning de riskerade att exponeras för olika växtskyddsmedel. Dessutom samlades luftprover in på varje provplats.
Bikupor vid en av provlokalerna, med pollenfällor monterade vid ingångarna. Bild: Maj Rundlöf, Lunds universitet
Studien kastar alltså ljus över bins exponering för växtskyddsmedel via pollen, nektar och luft. För att säga något om riskens storlek är halterna viktade i förhållande till hur toxiska substanserna är för honungsbin.
– Ett intressant resultat är att några få substanser står för den största risken, säger Mikaela Gönczi, föreståndare för Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön, CKB. Men för flera av de substanserna har godkännandet för användning nyligen gått ut, så vi kommer förmodligen att se en minskad risk framöver.
Pollen innehöll flest ämnen och höga halter
Studien visar att pollen är en viktig exponeringsväg, då det innehåller flest substanser av växtskyddsmedel och dessutom ofta i höga halter. Några ämnen hade också hög toxicitet – främst insekticider* – och detta innebär sammantaget att pollen kan utgöra en risk för bin. Det ämne som utmärkte sig som det mest riskfyllda i studien, med både höga halter och hög toxicitet för honungsbin, var insekticiden indoxakarb, som dock har blivit förbjuden att använda sedan studien genomfördes. Pollen med höga halter av växtskyddsmedel kom bland annat från växter som blåklint, vallmo och klöver, alltså arter som ofta växer vilt, men också från grödor som äpple.
*Insekticider är substanser som är mycket giftiga specifikt för insekter, så att de oftast dör när de utsätts för dessa substanser. Människan använder ofta insekticider, till exempel för att skydda grödor i jordbruket mot skadedjur.
Fynden i nektar var färre och halterna var lägre än i pollen. Det är positivt eftersom nektar är den huvudsakliga källan till energi för många blombesökande insekter. En sammanställning från Artdatabanken visar att mer än 4000 svenska insektsarter använder nektar och pollen som föda.
Större exponering i jordbruksintensiva områden
Även i luft hittades flera substanser. Den vanligaste, som också förekom i högst halter, var herbicide* prosulfokarb, ett ämne som är förhållandevis ogiftigt för bin. Analysen av luftproverna visar att den växtskyddsmedelsrelaterade risken via luft, ökar ju mer åkermark som finns i området.
*Herbicider eller ogräsmedel är växtdödande medel och avlövningsmedel.
De prover som samlades in i början av sommaren innehöll flest växtskyddsmedel och utgjorde en större risk för honungsbin, i jämförelse med prover tagna under mitten av sommaren eller hösten. Resultaten i studien kan tillämpas på andra delar av Sverige med liknande odling och växtskyddsmedelsanvändning. Ove Jonsson, kemist vid SLU:s institution för vatten och miljö, påpekar dock att resultatet troligen är ett värstafallscenario, eftersom inget annat område i Sverige har så intensivt jordbruk som Skåne.
Pollen insamlat av honungsbin i pollenfällor från fyra bikupor. Det kan vara stor variation i färg mellan pollen från olika växtarter. Bild: Theresia Widhalm, Lunds universitet
Luftanalyserna särskiljer från andra studier
Halter av växtskyddsmedel har mätts i skiftande omfattning i flera tidigare studier, både svenska och internationella. Det speciella med just den här studien är att forskarna inte bara analyserade halter i pollen och nektar, utan även i luft insamlad nära bikuporna. Ove Jonsson berättar om luftprovtagningen:
– Inom den nationella miljöövervakningen analyserar SLU växtskyddsmedel i luft på endast en plats och ganska långt från åkermark. Det har vi gjort i flera år, men först i den här studien mäter vi lufthalter riktigt nära intensivt odlade områden.
Kombinationen av analyser av pollen, nektar och luft blev väldigt intressant menar Maj Rundlöf, forskare vid biologiska institutionen på Lunds universitet:
– Eftersom pollinatörer tillbringar en stor del av sitt liv flygande i dessa miljöer är det relevant att undersöka växtskyddsmedel även i luften. Pollen och nektar har undersökts tidigare i relation till bin, medan luft är mindre studerat som exponeringsväg.
Forskarna har också gjort en bedömning av hur människor som bor i de områden som studerades skulle kunna påverkas av att andas in luften med de uppmätta halterna av växtskyddsmedel. Trots att värstafallscenariot användes vid bedömningen identifierades inga hälsorisker på grund av enskilda växtskyddsmedel eller mixen av växtskyddsmedel.
Honungsbiet som modell för exponering
Studien är gjord med honungsbiet (Apis mellifera) som modellart, som får representera även andra blombesökande insekters exponering för växtskyddsmedel via pollen och nektar. Honungsbin är användbara som modellart för exponering eftersom de kan hållas som tambin och det går att samla större mängder pollen från dem utan att störa bisamhället nämnvärt.
– Om pollen insamlat av honungsbin kan användas för att övervaka växtskyddsmedelsrelaterade risker för blombesökande insekter skulle vi kvantitativt kunna följa upp relevanta policymålsättningar, säger Maj Rundlöf. Nationellt gäller det miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och internationellt diskuterades minskning av miljörisker med växtskyddsmedel under COP15 i december 2022.
Maj Rundlöf, forskare, biologiska institutionen, Lunds universitet, maj.rundlof@biol.lu.se
Mikaela Gönczi, föreståndare för SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön (CKB), institutionen för vatten och miljö, SLU, mikaela.gonczi@slu.se
Ove Jonsson, kemist, institutionen för vatten och miljö, SLU, ove.jonsson@slu.se
Om CKB:
SLU Centrum för kemiska bekämpningsmedel i miljön, finns på Sveriges lantbruksuniversitet. CKB arbetar med att genom olika studier, modelleringsverktyg och datauppföljningar undersöka hur växtskyddsmedel transporteras i miljön och påverkar ekosystemen, samt att förmedla dessa kunskaper till samhälle och beslutsfattare. I förlängningen ska det leda till att den miljöpåverkan som kommer av användning av växtskyddsmedel ligger inom acceptabla gränser.
Alzheimers sjukdom har ett smygande förlopp och biologiska förändringar i hjärnan börjar sannolikt redan 20-25 år innan minnesförlust och andra yttre symtom börjar märkas. Ju tidigare patienten får rätt diagnos desto snabbare kan korrekt behandling inledas.
Nu har forskare vid Karolinska Institutet i samarbete med internationella kollegor studerat biomarkörer i blodet för mycket tidiga förändringar vid en ovanlig och ärftlig form av Alzheimers sjukdom, som utgör mindre än en procent av alla fall. Personer som har en förälder med den här formen, som orsakas av en mutation, har 50 procent risk att drabbas.
Tydliga förändringar av proteiner
I studien har forskarna analyserat 164 blodplasmaprover från 33 mutationsbärare och 42 släktingar utan det sjukdomsorsakande anlaget. Datainsamlingen pågick mellan 1994 och 2018.
Resultaten visar tydliga förändringar hos mutationsbärarna när det gäller förekomst av flera olika proteiner i blodet. Den första förändringen som märktes var en ökning av proteinet GFAP, glial fibrillary acidic protein, cirka tio år före de första sjukdomssymtomen.
Förändringen följdes av stegrade värden av P-tau181 och senare NFL, neurofilament light protein, som forskarna sedan tidigare vet har ett direkt samband med omfattningen av nervcellsskador vid Alzheimers sjukdom.
Biomarkör kan förbättra diagnos och behandling
Fyndet kan förbättra möjligheten att ställa en tidig diagnos.
– Våra resultat tyder på att GFAP, en förmodad biomarkör för aktivering av hjärnans immunologiska stödjeceller, speglar förändringar i hjärnan vid Alzheimers sjukdom som inträffar innan ansamlingar av tau-protein och mätbara skador på nervcellerna inträffat, säger Charlotte Johansson, doktorand vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Det skulle i framtiden kunna användas som en icke-invasiv biomarkör för tidig aktivering av immunceller i centrala nervsystemet. Det kan vara värdefullt för utvecklingen av nya läkemedel och för diagnostiken vid kognitiv sjukdom.
Studien har gjorts i samarbete med Landspitali Universitetssjukhus, Island, Göteborgs Universitet och University College London, Storbritannien.
Fakta om Alzheimers sjukdom
Alzheimers sjukdom orsakar 60-70 procent av all demenssjukdom, enligt Hjärnfonden. Vid sjukdomen förtvinar nervcellerna i hjärnan som ett resultat av onormala inlagringar av proteinerna beta-amyloid och tau. I takt med att allt fler nervceller i hjärnan förstörs påverkas såväl minnet som tal och motorik.
Att patienten tidigt får rätt diagnos är viktigt för att snabbt kunna inleda en behandling som saktar ner sjukdomsförloppet. Det är ett av flera skäl till varför mer forskning behövs om precisa, lättanvända och tidiga diagnosmetoder.
Två nya vetenskapliga studier från högskolan Kristianstad visar att spädbarnsmassage främjar både barn och föräldrar/vårdnadshavare.
Den ena studien, som är en systematisk litteraturöversikt, undersöker effekterna spädbarnsmassage har som smärtlindring, mot gulsot och för viktökning. Sammantaget ingick 1 416 spädbarn i åldern 0–12 månader i de 16 kontrollerade studierna som utgjorde underlag för studien.
Lindrar smärta och gynnar viktökning
I fem av sju studier som undersökte smärtlindring, visade sig spädbarnsmassage lindra smärta. I alla sex studier som undersökte effekter på spädbarnsmassage och gulsot fann man gynnsamma effekter på bilirubinnivåer* för barn som fått massage. Och i alla fyra studier som tittade på viktökning fann artikelförfattarna ökad viktökning bland bebisar som fick spädbarnsmassage.
* Bilirubin är en nedbrytningsprodukt som bildas då hemoglobinet i de röda blodkropparna bryts ned.
Några negativa effekter observerades inte, men det finns ändå områden där spädbarnsmassage skulle kunna utvecklas.
– Det vore givetvis roligt om spädbarnsmassage hade kunnat ingå i barnhälsovårdens nationella program framöver, så att det kan erbjudas till alla. Där är vi inte ännu, säger Rebecca Mrljak, en av artikelförfattarna, som gärna hade sett fler studier i svensk kontext.
Det finns ett begränsat antal studier på området, inte bara i Sverige utan i Norden över lag.
– Kliniska studier hade kunnat utföras på många olika sätt. Det vore exempelvis intressant att undersöka hur spädbarnsmassage påverkar förlossningsdepression som vissa mammor drabbas av, eller att titta på tillväxten hos underviktiga eller för tidigt födda barn, som får spädbarnsmassage av sina föräldrar, menar Rebecca.
Har lugnande effekt och främjar anknytning
Den andra studien bygger på intervjuer med barnhälsovårdssjuksköterskor och deras erfarenheter av att lära ut spädbarnsmassage i föräldragrupper inom barnhälsovården. Och de ser fördelar både för barn och vuxen.
– Det mest påtagliga är den lugnande effekten, inte bara på spädbarnet utan även på föräldrarna som utför massagen. De får en mysig stund ihop där båda kan slappna av och njuta av stunden tillsammans, berättar Josefin Isaksson, distriktssköterska som ligger bakom studien.
Spädbarnsmassagen främjar även anknytningen mellan spädbarnet och föräldern/vårdnadshavaren, visar BVC-sjuksköterskornas erfarenhet.
– De kunde se hur spädbarnet knöt an till sina föräldrar, hur barnet lärde känna dem och de sitt barn, på ett djupare sätt än de gjort tidigare, förklarar Josefin.
En möjlighet för papporna
Även denna studie finner områden som kan utvecklas. Att få pappor att medverka är en utmaning. Båda föräldrarna bjuds in men av olika skäl är det oftast mammorna som deltar, trots att det kanske rentav är papporna som har mest att vinna på att stärka anknytningen.
– Papporna hade haft stor nytta av att delta eftersom de inte har samma närhet till spädbarnet då de inte ammar. Just papporna kan behöva hjälp med att finna sätt att stärka anknytning mellan sig och barnet och spädbarnsmassagen är ett ypperligt tillfälle, påpekar Josefin.
Flera av de intervjuade BVC-sjuksköterskorna menar att en stor anledning till att det är så få pappor troligen ligger i att det oftast är papporna som jobbar under perioden då spädbarnsmassagen är.
– En annan utmaning är att nå ut till utlandsfödda, men i den gruppen har många har enligt BVC sjuksköterskorna en annan syn på spädbarnsmassage, eftersom massage är en naturlig del i deras barnuppfostran.
Ytterligare aspekter som barnhälsovårdssjuksköterskor behöver beakta är gruppernas sammansättning när spädbarnsmassagen ska läras ut.
– De får ta hänsyn till hur många de är i grupperna, vilka lokaler de har, om alla är bekväma med gruppaktiviteter, män och kvinnor, svenskar och utlandsfödda. Om sköterskan planerar väl och tar hänsyn till olika faktorer, skapas goda möjligheter för en givande och angenäm stund för alla som deltar i dessa spädbarnsmassagegrupper, konkluderar Josefin.
En forskningssammanställning har tittat på hur läxor fungerar och hur lärares arbete med utformningen av läxor kan bidra till likvärdiga förutsättningar för grundskoleelevers lärande.
Jöran Petersson, docent i matematikens didaktik vid Malmö universitet, är en av forskarna bakom rapporten. Han menar att lärare i Sverige är ganska väl medvetna om fördelar och nackdelar med läxor.
– Vårdnadshavare är viktiga men ska inte få rollen som hemmalärare då många inte har ämneskunskap, pedagogisk kunskap och tid att vara just hemmalärare. Elever i studieovana hem kan drabbas extra hårt om de förväntas arbeta hemma med uppgifter där lärarstöd indirekt förväntas. Det är inte alla elever som har föräldrar eller syskon som kan hjälpa till med läxor, säger Jöran Peterson.
Läxor kräver planering
Att utforma en läxa är ett designarbete som kräver att man funderar över stegen före, under och efter läxan.
– Ska läxan planeras som repetition eller fördjupning av gammalt, eller förberedelse av kommande undervisning? Hur kan hemmet fungera som resurs? Hur kan läxan följas upp, exempelvis genom att användas i undervisning och grupparbete, säger Jöran Peterson.
Familjen kan medverka
Rapporten visar att några aspekter som kan påverka om läxor blir likvärdiga för eleverna är att de utformas så att eleven kan genomföra läxan själv och där familjemedlemmarna gärna medverkar, men utan att tilldelas rollen som lärare.
Ett exempel är att spela ett spel, bli intervjuade på något tema eller göra en aktivitet tillsammans och redovisa detta. Andra aspekter är samarbete med vårdnadshavare och en god uppfattning om elevers olika resurser hemma.
Samtal om kunskap
I en tidigare studie märktes att många föräldrar gärna har samtal om kunskap och olika ämnen med sina barn. Så även om läraren inte ger läxor ger många föräldrar en form av informella läxor.
– I förlängningen betyder det att om lärare inte ger läxor alls, så kan även det påverka likvärdigheten negativt för elever vars vårdnadshavare inte har akademiska samtal med barnen. Sådana akademiska samtal kan vara allt möjligt som har relevans för skolarbetet. Exempelvis halvera ett recept på sockerkaka, om demokratiska val, vad kajor och katter äter och om hur man syr i en knapp.
Skapa arbetsro viktigt
Vårdnadshavarens roll är att skapa regelbundna tillfällen och arbetsro för läxarbetet.
– Däremot kan rollen som ”tjatare” vara kontraproduktiv då risken är att eleven utvecklar en negativ attityd. Särskilt svårt kan det bli om barnet har svårt exempelvis med att läsa eller med matematik. Då är det bättre att ge läxan till föräldern att själv läsa högt för barnet och spela ett spel som läraren har valt och kanske skickat med hem.
Spel engagerar
Ett sätt att engagera elever i läxan är digitala spel, brädspel och frågespel. Ett exempel från en forskningsartikel är kortspel som kombinerade geografi och matematik genom att fråga om exempelvis länders befolkning, yta, om vegetationszoner och orter.
– För tidiga skolår och matematik kan ett tärningsspel fungera utmärkt, och när eleverna kan läsa och räkna så är ett gammaldags monopolspel fantastiskt där eleverna har papperspengar att köpa och sälja för och själva får göra beräkningar och växla pengar samt att läsa instruktioner på dragna kort, säger Jöran Peterson.
Jöran Peterson, docent och universitetslektor, Malmö universitet, joran.petersson@mau.se
Anna-Karin Larsson, forskare i historia, har i en studie analyserat diskussioner om sexuell hälsa i medicinska tidskrifter mellan åren 1970 och 1999. Underlaget är artiklar och andra texter i tidskrifter, främst i Läkartidningen, som i första hand vände sig till yrkesverksamma inom medicin och hälsa.
Den sexuella frigörelsen under 1960-talet ledde på 1970-talet till att tonåringars sexualitet lyftes fram i samhället.
– Ungas sexualitet erkändes och den medicinska forskningen tog fart. Forskningen var viktig eftersom professionell kunskap spelar en roll för attityden och insatser i samhället, säger Anna-Karin Larsson vid Örebro universitet.
Flickor tog ansvar men utsattes för risker
Hon fann tre dominerande teman i texterna. För det första skulle flickor ta ansvar för sexuell hälsa, smitta och preventivmedel. För det andra var pojkar oansvariga och hade sexuella behov. Ett tredje tema är att flickor både utsattes för risker och tog onödiga risker.
– Uppfattningen att flickor hade det främsta ansvaret upprepades ständigt och majoriteten av besökarna på ungdomsmottagningarna var flickor. Flickorna skulle skydda sig och sin partner mot könssjukdomar och från att bli gravida, säger Anna-Karin Larsson.
Särskilda ungdomsmottagningar
Läkare uppfattade flickors pubertet som problematisk och flickorna sågs som sårbara eftersom den första mensen och sexdebuten kom allt lägre ner i åldrarna. För att förhindra oönskade konsekvenser rekommenderades flickorna att skjuta upp sexdebuten. Samma råd gällde inte pojkarna.
Under 1980- och 1990-talen fortsatte experterna att i huvudsak rikta information till flickor. En rapport drog slutsatsen att pojkarna antingen inte var intresserade, eller kände sig obekväma med att prata om sex och ansvar.
Samtidigt fick pojkarnas frånvaro mer uppmärksamhet och särskilda pojkmottagningar öppnade på 1990-talet med inriktning på att arbeta för ett delat ansvar för sexuell hälsa.
Fram till 1990-talet sågs ungdomen som en homogen grupp och diskussion rörde i stort sett endast heterosexuell sexualitet.
Könssjukdomar ökade
Sexuellt överförda sjukdomar bland ungdomar ökade under 1970-talet och många artikelförfattare argumenterade för nödvändigheten av mer information.
– Könssjukdomar, tonårsgraviditeter och aborter var ett återkommande ämne i artiklarna under 80-talet och beskrevs av många författare som ett problem för flickor. Larm om kopplingen mellan p-piller och cancer gjorde att fler flickor tvekade. Samtidigt ökade tillgängligheten till kondomer. Trots de lades ansvaret på preventivmedel på flickor, säger Anna-Karin Larsson.
Trenden med minskad användning av p-piller fortsatte under 1990-talet till följd av studier som visade på en ökad risk för blodproppar.
– Forskare konstaterade att kunskapen om risker och om preventivmedel var god både hos flickor och pojkar, men fortfarande låg ansvaret på flickor att argumentera för kondom.
Killarnas behov togs för givna
Anna-Karin Larsson konstaterar att pojkars sexuella behov togs för givna och var en norm i informationen och råden. Flickors sexuella behov, och rätt till njutning var nästan helt frånvarande. I stället skulle de hålla på sig och ta ansvar för att skydda sig, en inställning som förespråkades ända in på 90-talet.
Idag finns en vidare syn på tonåringar och sexualitet, som inkluderar sexuell läggning, klass och etnicitet – och en större uppmärksamhet på sexuell njutning. Med det finns fortfarande en uppfattning i samhälle att sexuell hälsa är ett kvinnligt ansvarsområde enligt Anna-Karin Larsson. Flickors ansvarstagande visar sig också i att de fortfarande är i klar majoritet av besökarna på ungdomsmottagningar.
Mer om sexuell hälsa
Sexuell hälsa ”är ett tillstånd av fysiskt, känslomässigt, psykiskt och socialt välbefinnande i förhållande till alla aspekter av sexualitet och reproduktion, och inte bara avsaknad av sjukdom, dysfunktion eller skada,” enligt Folkhälsomyndigheten.
Sexuell hälsa bör förstås utifrån sexualitet, en central aspekt av människors liv, identitet, och sexuell orientering, som tar sig uttryck i form av behov, önskningar, praktiker, beteenden och relationer. Sexualiteten är inte bara biologisk utan uttryck för sociala, kulturella, religiösa och historiska faktorer.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
