Intensiva jordbruksmetoder som odling av få grödor, plöjning och storskalig användning av kemikalier skadar organismer i marken.
Men de miljontals olika arter av mikroorganismer och ryggradslösa djur som lever i jorden är en viktig del av välmående jordar. De bryter bland annat ned dött organiskt material, gör näringsämnen tillgängliga för växter och luckrar upp marken.
En avhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har tittat närmare på hur daggmaskar och mykorrhiza-svampar, som anses särskilt viktiga för jordbruket, kan gynnas.
Baljväxter tycks gynna daggmaskar
En av studierna visar att daggmaskarna blev fler när ärtor ingick i växtföljden. Det gällde oavsett hur intensiv jordarbetningen var.
– Arterna som ökade besväras inte så mycket av plöjning. De bryr sig mer om tillgången på föda i jorden, och baljväxtrester verkar vara bland deras favoriträtter, säger forskaren Kaisa Torppa vid SLU.
Däremot finns arter som är känsliga för plöjning, till exempel stor daggmask som har en viktig funktion i jorden. Deras gångar förstörs och de kan dö eller skadas. En del av maskarna hamnar på ytan där de riskerar att bli uppätna av måsar eller dödas av solljuset. Enligt studien är det därför viktigt att kombinera varierade växtföljder med minskad plöjning.
Viktiga hjälpredor för jordbruket
Daggmaskar är ekosystemingenjörer och påverkar levnadsförhållandena för övriga markorganismer samt reglerar förhållandena för växternas rottillväxt och näringsåtkomst. Skörden från grödor har visat sig vara i medeltal 25 procent högre i jordar med daggmaskar än i jordar utan daggmaskar.
Arbuskulära mykorrhiza-svampar är en annan viktig grupp. De lever i symbios med växterna genom att svampen får kol, växten får näringsämnen. Förutom att förbättra näringsupptaget, kan dessa svampar hjälpa sina värdväxter genom att skydda dem mot torka, sjukdomar och skadedjur.
Avhandlingen visar också att markpackning, som kan orsakas av tunga maskiner, kan påverka symbiosen mellan mykorrhiza-svampar och vete. I packad jord tycks vetesorter med ineffektivt näringsupptag via rötterna bli mer beroende av näringsupptag via svamparna än vad andra vetesorter är.
Naturbetesmarker viktiga för daggmaskar
Avhandlingen har också undersökt daggmaskar i olika naturbetesmarker. Daggmaskarnas antal och artvariation var högst i fuktiga och näringsrika naturbetesmarker. Dessutom fanns fler daggmaskar i mer varierande gräsmarker.
Enligt studien kan dessa naturbetesmarker hjälpa till att behålla mångfalden av daggmaskar i jordbrukslandskapet, vilket också kommer åkrarna till del.
– Oftast identifieras daggmaskar på basis av deras synliga egenskaper, men jag använde också dna-metoder. På det sättet kunde jag identifiera dubbelt så många arter än om jag bara gjort det manuellt, säger Kaisa Torppa.
Mer forskning behövs
Hon har också sett att det är möjligt att tillsätta daggmaskar och svampar i åkerjord. Men även om antalet blev fler var effekten på grödan inte lika tydlig.
– Mångfalden av daggmaskar och mykorrhiza-svampar skulle möjligen kunna restaureras genom att man satte till relevanta daggmaskarter eller gräsmarksjord som är rik på svampar, men mycket mer forskning krävs. Då måste vi veta att effekterna är bestående och att det inte finns några oönskade biologiska effekter och dessutom reda ut vilka arter som är viktigast att använda, säger Kaisa Torppa.
Hon menar att mindre intensiva jordbruksmetoder, som till exempel minskad plöjning och mer varierande växtföljder, antagligen är det bästa sättet att gynna de viktiga markorganismerna. Det ökar sannolikt den biologiska mångfalden och därmed jordens hälsa som helhet.
Kaisa Torppa, forskare vid institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet, kaisa.torppa@slu.se
Havssallat är gröna makroalger som finns nästan överallt längs den svenska kusten från Strömstad och upp till Bottenhavet i Östersjön.
Havsallat förökar sig lätt och växer snabbt. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att bland annat kunna använda havssallat som livsmedel.
Det har varit okänt hur många arter som finns, men forskare vid Göteborgs har nu undersökt den biologiska mångfalden i Östersjön, Kattegatt och Skagerak. De har tagit en lång rad prover av havssallat som sedan genomgått dna-analys.
– Vi hittade totalt 20 unika arter och underarter av havssallat. Tre av dessa är invasiva arter som har kommit hit på olika sätt, säger marinekolog Sophie Steinhagen vid Göteborgs universitet.
Invasiva arter påträffades
Forskarna hittade också helt nya arter av havssallat i svenska vatten. Några av dessa tycks bara växa i Östersjön.
Betydelsen av kartläggningen är stor. Odling av havsallat till livsmedel är en växande verksamhet och det finns risk att främmande arter sprids på grund av okunskap.
För att kunna bevara och skydda värdefulla ekosystem längs kusterna är det viktigt att veta vilka arter som växer där, och att inte föra in nya arter som riskerar att konkurrera ut de ursprungliga arterna.
– Vår studie visar att dagens artbestämning, som oftast sker genom att titta på utseendet av grönalgen, inte räcker för att kunna identifiera de olika arternas utbredning. Vi har inte kunnat se den verkliga omfattningen av den biologiska mångfalden, säger Sophie Steinhagen.
Mer om havssallat
Havssallat är flera arter i grönalgsläktet Ulva. I Sverige växer havssallat på klippor och sten i vattenbrynet längs hela västkusten och i Östersjön upp i Bottenhavet.
Havssallat har bra näringsvärden med relativt hög proteinhalt, nyttiga fleromättade fetter och kostfibrer. Den innehåller dessutom olika värdefulla biokemiska molekyler. Forskning pågår både i Sverige och utomlands för att använda havssallat i livsmedelsframställning och i olika biokemiska applikationer.
Viktigt att odla på rätt ställe
Upptäckten av de många nya arterna kan bli värdefull när odling av havsallat startar på nya ställen längs kusten. Det gäller att odla rätt art på rätt ställe för att inte riskera att mångfalden ska utarmas.
– Genom denna nya kunskap kan man utveckla metoder för att bevara de unika havsallatarterna i ett visst kustområde. Vår kartläggning kan också ligga till grund för bestämmelser kring invasiva arter som inte bör användas i odlingar om de ska vara hållbara, säger Sophie Steinhagen.
Sophie Steinhagen, marinekolog på institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, sophie.steinhagen@gu.se
Erik Carlsson, nybliven doktor i demografi, har i sin avhandling bland annat jämfört kristna, muslimska och icke-religiösa invandrare från samma ursprung, som Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara.
Hans slutsats är att både ursprungsregion och religion har betydelse för att förstå barnafödandet hos människor som har invandrat.
Kristna och muslimer önskar större familjer
Men huruvida den som är troende är kristen eller muslim verkar spela mindre roll i sammanhanget. ”Religionsfaktorn” handlar i första hand om skillnader mellan icke-religiösa å ena sidan och kristna och muslimer å andra sidan, säger Erik Carlsson.
– Både kristna och muslimer hade högre ideal när det gäller antal barn, intentioner och faktiskt barnafödande än de icke-religiösa, säger Erik Carlsson.
Runt två barn i medel
Erik Carlsson menar också att skillnaderna mellan icke-religiösa och religiösa är mindre än vad många tror.
De allra flesta grupper i studien tyckte att idealet var att ha under tre barn. Det faktiska barnafödandet låg i de flesta fall på i snitt mellan 1,5 och 2,5 barn.
Frikyrkor i topp
Även bland svenskar utan invandrarbakgrund finns ett tydligt samband mellan religion och barnafödande, enligt avhandlingen.
Bild: Adrianna Geo/Unsplash
Icke-religiösa personer i Sverige utan invandrarbakgrund önskar sig förhållandevis få barn och får också få barn, jämfört med andra. Medlemmar i Svenska kyrkan uttrycker ett något högre ideal för antal barn och får också fler barn.
Medlemmar i frikyrkor uttrycker högst ideal för antal barn och uppvisar även högst faktiskt barnafödande, jämfört med de andra grupperna.
Viktigt att förstå trender
Erik Carlsson menar att det finns flera viktiga skäl till att studera barnafödande hos olika grupper i befolkningen, till exempel hos personer som har invandrat till Sverige.
– Först och främst, för att kunna förstå barnafödandet i befolkningen som helhet är det viktigt att förstå skillnader mellan olika befolkningsgrupper för att kunna förstå trender över tid och ha en uppfattning om hur trender kommer att utvecklas i framtiden.
Ett motargument till extremhögern
Men den kanske viktigaste anledningen till att forska i ämnet, säger Erik Carlsson, är att det är en laddad fråga som debatteras av vissa grupper i samhället, exempelvis i det franska valet, där ”folkutbytet” var en central del av extremhögerns kampanj. Muslimer och andra icke-vita minoritetsgrupper påstods skaffa fler barn och med tiden ersätta den ursprungliga befolkningen. Idéerna om ett ”folkutbyte” har också lyfts av ledande företrädare för Sverigedemokraterna.
– Då är det viktigt att kunna ta fram fakta, hur ser det ut egentligen? Att kunna ge mer nyanserade perspektiv, vad är ett rimligt sätt att se på de här sakerna? Annars är det lätt att det blir förenklingar och stereotyper som får fäste, säger Erik Carlsson.
Studien som är en del av avhandlingen Fertility Behavior and Preferences Among Immigrants and Children of Immigrants in Sweden bygger på enkätsvar från två omgångar av Generations and Gender Survey från 2012-13 och 2021. Frågorna gällde åsikter om det totala antalet barn, människors barnafödandeintentioner gällande de närmaste tre åren samt människors faktiska barnafödande, det vill säga det totala antalet barn, vid 40 års ålder.
I studien jämförs kristna, muslimer och icke-religiösa från samma ursprung, till exempel Mellanöstern och Nordafrika, Östeuropa och Afrika söder om Sahara, och även olika religiösa grupper utan invandrarbakgrund.
Det finns ett inbyggt problem i alla monarkier: reserverna.
De släktingar som inte ärver kronan kan hjälpa eller stjälpa kungen. Det syns i dagens kungahus – och det var ännu tydligare i Sverige på 1500- och 1600-talen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet. Blod är inte alltid tjockare än vatten, säger Alexander Isacsson, forskare i historia vid Örebro universitet.
I en avhandling ger han ett historiskt perspektiv på de upprörda känslor som reserver i både det brittiska och det danska kungahuset har visat under senare tid.
Gustav Vasa planerade in i det sista
Alexander Isacsson har studerat vad som hände med kända och mer bortglömda reserver under nära 70 års tid, strax före och långt efter Gustav Vasas död.
Ända in i sitt sista levnadsår arbetade Gustav Vasa på sitt testamente. Han var svag, hade värk och kände själv att slutet på livet närmade sig. Samtidigt funderade han över hur kommande generationer av hans släkt skulle fortsätta regera Sverige.
Den första juli 1560 presenterades det viktiga dokumentet för riksdagen i Stockholm. Tidigare forskning tyder på att det kan ha lånat delar från ett eller flera tyska kungliga testamenten, där man brottats med samma problem.
Många reserver behövdes
För att säkra tronföljden behövdes många barn. Risken var stor att de kungliga ättlingarna skulle dö, och då behövdes reserver som kunde ta över tronen. Gustav Vasa, som även kallas Gustav I, var far till elva barn. Två söner dog tidigt och de fem döttrarna kom inte i fråga för att ärva tronen enligt testamentet. Så då återstod fyra söner – en kung och tre reserver.
– Han har en väldigt tydlig vision om att de skulle samarbeta och att makten skulle fördelas inom familjen mellan de här sönerna, säger Alexander Isacsson.
Reserverna blev hertigar enligt testamentet, som verkställdes snabbt. Redan under hösten 1560 dog Gustav Vasa.
Hertigarna har fått lite uppmärksamhet
Men allt gick inte som planerat. I avhandlingen undersöks vad som hände med de svenska hertigarna, de kungliga reserverna, under åren 1556 till 1622. Där ingår bröder, kusiner, brorsöner eller farbröder till regenterna under perioden.
– Det är slående att hertigarna fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare forskning. Många är ju kanske bekanta med den politiska maktkampen under 1500-talet som rörde Gustav I:s söner Erik XIV, Johan III och sedan Karl IX. Men de hertigar som aldrig blev kungar – Magnus och Johan av Östergötland samt Karl Filip – är det nog färre som har hört talas om.
Nödvändigt ont för monarkin
Genom att gå igenom en mängd olika källor som kungakröningar, begravningar, utbildningsresor, brev, testamenten, riksdagsbeslut, predikningar och genealogier har Alexander Isacsson studerat hur både omgivningen och de olika individerna själva har sett på hertigrollen – och hur reservernas agerande ibland har varit ett hot mot kungen. För att ha reserver var ett nödvändigt ont för monarkin.
– Det är ju absolut en inbyggd svaghet. Men under tidigmodern tid var det ändå viktigt att ha reserver. Man kunde dö ung, av sjukdom eller i krig. Så utan reserver fanns ju risken att kronan inte skulle gå i arv inom familjen.
– Problemet är att det behövs många reserver. Men då riskerar man att de vill vara självständiga, bråka och inte rätta in sig i ledet.
Det var precis vad som hände.
Självstyre, egenintresse och kungahot
Hertigarna fick egna hertigdömen och en egen maktbas. Alexander Isacsons forskning visar att det blir svårt att tala om dynastibyggen när man gräver på djupet.
Sammanställningen av källorna visar hertigdömen med ett stort mått av självstyrande, med hertigar som ibland är ett stöd för regenten, men ibland är ett hot.
– Resultaten är ganska förvånande. Som student i historia får man ofta höra eller läsa att härskare i förmodern tid tänkte om sig själva i termer av dynastier. Att deras agerande styrdes av att förvalta ett arv och föra detta vidare till sina ättlingar. Men om man studerar vad exempelvis hertigarna och kungarna gjorde och sa blir det ganska tydligt att det är förenklad bild. Arv, traditioner och förpliktelser knutna till släktskap var viktigt, men inte alltid viktigast. Det finns också inslag av egenintresse, säger Alexander Isacsson.
Missnöjda reserver idag
Likheterna med både dagens monarkier och storföretag som går i arv är slående. De reserver som inte får makten riskerar att bli missnöjda och ställa till problem. I Danmark fråntogs några unga reserver sina kungliga titlar förra året, med högljudda mediautspel som följd.
I Storbritannien har flera reserver varit missnöjda med sin roll, nu senast hertigen av Sussex, prins Harry. Hans memoarer fick titeln Spare, som ju betyder just reserv.
– En skillnad mellan dagens moderna konstitutionella monarkier och den monarki jag har studerat är att dessa frågor är mindre avgörande för statens utveckling. Att prins Harry skapar skandaler är ett problem för den brittiska monarkin men kanske inte ett problem för den brittiska staten.
Hertigarna försvann och staten stärktes
Under 1600-talet blev Sverige en stark stat – och en stormakt. En viktig orsak till det, menar Alexander Isacsson, är att det inte längre fanns några hertigar. Den sista hertigen, Gustav II Adolfs lillebror Karl Filip, avled i svår feber under ett fälttåg 1622. Han blev bara 20 år.
– Framväxten av en stark och centraliserad stat under 1600-talet berodde delvis på att alla hertigar hade dött utan några manliga arvingar som kunde överta deras position. Om hertig Karl Filip hade blivit äldre och om han hade fått söner är det alltså mycket möjligt att Sveriges politiska utveckling under Gustav II Adolf sett betydligt annorlunda ut, säger Alexander Isacsson.
Det handlar om metalliska ämnen som dysprosium, neodym och niob – se faktaruta nedan. De används till sådant som datorer, mobiltelefoner, elektroniska komponenter, solceller, batterier och elektriska motorer.
De kallas ibland även för ”bristmetaller” eller ”kritiska metaller” eftersom utbudet är litet samtidigt som efterfrågan är specifik – och stor.
Bristmetallerna, här är några exempel:
Bitar av dysprosium. Bild: Materialscientist, via Wikimedia commons. *
Dysprosium är ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Dysprosium förekommer inte i naturen som rent grundämne, men finns i vissa mineral. 99 procent av världens tillgång på metallen utvinns i Kina, främst i gruvdistriktet Bayan Obo i Inre Mongoliet.
Neodym är också ett metalliskt grundämne som tillhör de sällsynta jordartsmetallerna. Det är en silvervit, mjuk, metall som gulnar i luft och måste förvaras i fotogen. Ca 95 procent av världens neodymutvinning görs i Kina. Neodym används bland annat till vindturbiner, högtalare, hårddiskar och magneter i elmotorer.
Niob är ett mycket sällsynt metalliskt grundämne som tillhör övergångsmetallerna. Flera niobhaltiga mineral innehåller förutom grundämnet niob även en varierande halt av grundämnet tantal. Dessa kan skiljas åt med olika metoder. Niob utvinns i Kanada och Brasilien. I Amazonas i Brasilien finns fyndigheter som ännu inte har exploaterats och där invånare och andra aktivister har protesterat mot planer på utvinning.
Mangan används också i elektronik och är ett grå-vitt metalliskt grundämne som liknar järn. Det används ofta i legeringar med järn i till exempel rostfritt stål. Den största förekomsten av manganföreningar finns bland annat i Sydafrika, Australien och Ryssland. Den största svenska manganfyndigheten finns i Stora Uttervik mangangruva, nedlagd sedan 1950-talet.
Kina har en dominerande ställning vad gäller utvinning av ämnen som används till elektronik och så kallad grön teknik. En del av niob-utvinningen i Brasilien, till exempel, ägs av det kinesiska bolaget CMOC.
Chalmersforskaren Maria Ljunggren och forskarkollegor har, på uppdrag av EU-kommissionen, kartlagt de metaller som idag finns i Europas fordonsflotta. I en databas finns nu uppgifter om metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns.
Kartläggningen, som går tillbaka till 2006, visar att andelen så kallade kritiska metaller har ökat kraftigt i fordonen, en utveckling som forskarna bedömer kommer fortsätta. Flera av de sällsynta jordartsmetallerna är några av de metaller som har ökat mest.
– Neodym och dysprosium har ökat med runt 400 respektive 1 700 procent i nya bilar under perioden, och detta redan innan elektrifieringen slagit igenom. Guld och silver, som inte listas som kritiska metaller men har stort ekonomiskt värde, har ökat med omkring 80 procent, säger Maria Ljunggren.
EU är starkt importberoende
Metallerna har stor ekonomisk betydelse för EU, bland annat med tanke på den ökande efterfrågan på elbilar. EU är samtidigt starkt importberoende eftersom utvinningen är koncentrerad till ett fåtal länder som Kina, Sydafrika och Brasilien.
– Den bristande tillgängligheten är både ett ekonomiskt och miljömässigt problem för EU, och riskerar att fördröja omställningen till elbilar och miljömässigt hållbara tekniker, säger Maria Ljunggren, som är docent i hållbara materialsystem.
Liten återvinning
En stor utmaning är att de kritiska metallerna, som finns utspridda i mycket små koncentrationer i varje bil, är svåra att återvinna på ett ekonomiskt sätt.
– Om återvinningen ska öka behöver bilarna vara designade så att dessa material kan tas tillvara, samtidigt som incitament och flexibla processer för mer återvinning behöver finnas på plats. Och så ser det inte ut idag, säger Maria Ljunggren.
Det är också nödvändigt med ett ökad fokus på hur metallerna kan ersättas med andra material, säger Maria Ljunggren.
– Men på kort sikt är det nödvändigt med en ökad utvinning i gruvor om elektrifieringen inte ska bromsas.
EU: Leta egna fyndigheter
Enligt EU-kommissionen är det viktigt för europeiska länder att dels öka återvinningen, dels utforska egna geologiska resurser.
Det svenska gruvbolaget LKAB gick i början av 2023 ut med ett pressmeddelande om stora fynd av sällsynta jordartsmetaller i Kiruna. Bolaget uppger sig ha identifierat mineraltillgångar på mer än en miljon ton oxider – vilket de beskriver som den nu största kända fyndigheten i sitt slag i Europa.
– Det är väldigt intressant, inte minst när det gäller fyndet av neodym som används i magneter i bland annat elmotorer. På sikt kan det förhoppningsvis bidra till att vi blir mindre importberoende, säger Maria Ljunggren.
Kartläggningen av metaller i EU:s fordonsflotta har genomförts av Maria Ljunggren på Chalmers i samarbete med forskningsinstitutet EMPA, på uppdrag av EU-kommissionens gemensamma forskningscentrum, Joint Research Center (JRC).
Resultaten redovisas i databasen Raw Materials in Vehicles som omfattar 60 fordonstyper under 3,5 ton från alla EU:s medlemsländer. Kartläggningen gäller elva olika metaller i nya fordon, fordon i användning och fordon som återvinns. Den sträcker sig från 2006 till 2023, där de tre sista åren är en prognos.
Kontakt:
Maria Ljunggren, docent i hållbara materialsystem, institutionen för teknikens ekonomi och organisation, Chalmers tekniska högskola. maria.ljunggren@chalmers.se
Det har tidigare varit okänt vilka nätverk i hjärnan som ger upphov till negativa känslor, så kallad aversion, och långvariga stresstillstånd.
Men genom att använda olika avancerade tekniker har forskare vid Karolinska institutet kunnat kartlägga en specifik nervcellsbana hos möss. Nervcellsbanan går från hypotalamus till habenula i hjärnan och styr negativa känslotillstånd.
Öppnar för nya sätt att behandla depression
I studien användes optogenetik – ljusstyrd kontroll av utvalda nervcellers aktivitet – för att aktivera den aktuella nervcellsbanan då mössen gick in i ett specifikt rum. Mössen började snart undvika rummet, trots att det egentligen inte fanns någonting där.
– Vi upptäckte den här kopplingen mellan hypotalamus och habenula i ett tidigare arbete, men det var inte känt vilka typer av nervceller som finns i den här nervcellsbanan. Det är otroligt spännande att nu förstå vilken typ av nervcell i banan som styr aversion, säger forskaren Konstantinos Meletis vid Karolinska institutet och fortsätter:
– Kan vi förstå hur negativa signaler i hjärnan skapas så kan vi också hitta mekanismerna bakom affektiva sjukdomar som depression. Det öppnar för helt nya läkemedelsbehandlingar.
Känsliga för östrogennivåer
Ett annat fynd är att de nervceller som är kopplade till negativa känslor har en receptor för östrogen och därmed är känsliga för östrogennivåer. När han- och honmöss utsattes för samma störningsmoment – milda elektriska stötar – utvecklade honmössen långvarigt stresstillstånd. Hanmössen påverkades inte i samma utsträckning.
– Det är sedan länge känt att ångest och depression är vanligare hos kvinnor än hos män, men det har inte funnits någon biologisk mekanism som kan förklara det. Nu har vi funnit en mekanism som åtminstone kan förklara dessa könsskillnader hos möss, säger forskaren Marie Carlén vid Karolinska institutet.
Mer om teknikerna i studien
Studien är ett exempel på hur man med avancerade tekniker kan identifiera nervcellsbanor och nervceller som styr olika känslor och beteenden, enligt forskarna.
Här är teknikerna som användes:
Patch-seq kombinerar mätning av enskilda nervcellers elektriska egenskaper med mätning av genuttrycket (så kallad RNA-sekvensering) och gör det möjligt att kartlägga hjärnans olika nervcellstyper.
Neuropixels är en ny typ av elektrod för storskalig elektrofysiologisk mätning som gör det möjligt att kartlägga aktivitet hos flera hundra enskilda nervceller samtidigt.
Optogenetik används för att styra hur och när utvalda nervceller är aktiva. Metoden bygger på att introducera ljuskänsliga proteiner, till exempel kanalproteiner i cellmembran från encelliga organismer, i de nervceller som ska studeras. Med hjälp av ljus kan man sedan styra enskilda typer av nervceller hos möss för att ta reda på vad de har för funktion.
Konstantinos Meletis, professor vid institutionen för neurovetenskap, Karolinska institutet, dinos.meletis@ki.se
Det är en mycket stor del i den nationalistiska ideologin att använda historien. Nationalistiska partier har ofta en föreställning om att nationen har en specifik historia, säger historikern Julia Håkansson som i en avhandling har studerat Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti.
En positiv inställning till historien
Andra partier använder ofta historien och sin egen historia som något de måste göra upp med. Det förflutna har då ofta en mer negativ klang. Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti, däremot, söker sig till historien med en positiv inställning för att stärka sin legitimitet.
– SD måste samtidigt förhålla sig till sitt eget problematiska förflutna, att de uppstod ur högerextrema rörelser. Det gör de genom avledningsmanövrar och säger till exempel ”titta på Socialdemokraternas mörka historia”, säger Julia Håkansson.
SD:s utopi – det förflutna
Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti talar om dåtiden på olika sätt, konstaterar Julia Håkansson. Sverigedemokraterna sticker ut ideologiskt sett, både jämfört med Dansk Folkeparti och andra partier. SD:s bild av ideologisk utopi härstammar i det förflutna.
– De har en tydlig dröm om ett folkhem som aldrig riktigt har existerat, säger Julia Håkansson.
Nationalism mer gångbart i Danmark
Nationalism är inte ett lika främmande ämne i Danmark som i Sverige och Dansk Folkeparti motiverar sin nationalistiska ideologi på ett annat sätt än Sverigedemokraterna gör. Flera danska partier har länge talat om ämnet och hänvisar till modern historia då landet har varit ockuperat och förlorat markområden. Det finns en annan kultur av att tala om historia och kultur i dansk politik, säger Julia Håkansson. Samtidigt har Danmarks politiska språk påverkats av Dansk Folkeparti, med ett tydligare tal om ”vi” och ”de”.
– I Sverige är det lite unikt att till vi exempel inte firar att Gustav Vasa blev kung för 500 år sedan. Det säger något om vilket förhållningssätt vi har till vår historia. Andra partier än SD har inte heller samma förhållningssätt till historien. De är mer intresserade av att lösa problem.
Svensk historia har bortprioriterats av andra partier eftersom uppfattningen varit att Sverige är framgångsland som har rört sig framåt hela tiden, säger Julia Håkansson.
– SD snappade upp att alla inte kände så.
SD har anpassat historiebruket
Dansk Folkeparti är konsekventa i sina historiska referenser, medan Sverigedemokraterna med tiden har anpassat sitt historiebruk och exempelvis inte talar så mycket om Karl XII längre.
– Folkhemsbegreppet var mycket starkare på 90-talet. Nu pratar de mer om svenska modellen. De stora förändringarna inom SD förklarar jag med att Karl XII drar till sig en viss väljarskara. Vill de nå ut bredare måste de förändras.
Det är naturligt att söka sig bakåt i tiden om man upplever att samhället rör sig för snabbt och på ett sätt som man inte är bekväm med, säger Julia Håkansson.
– Är det ingen annan som pratar om historia kommer det fortsätta vara en användbar strategi för Sverigedemokraterna.
Högfluorerade kemikalier, så kallade PFAS, är en familj som består av tusentals kemikalier. De finns till exempel i rengöringsmedel, kosmetika och kastruller med non-stickbeläggning. De förekommer också i skidvalla och fritidskläder.
Produkter som innehåller PFAS kommer förr eller senare att hamna bland våra sopor. En tidigare studie från Umeå universitet har visat att de kan läcka ut från avfall som lagras i väntan på förbränning.
Finns i aska, vatten och rök
Nu har samma forskargrupp undersökt förekomsten av PFAS i en rad restprodukter från avfallsförbränning, till exempel aska, processvatten och rökgaser. Resultaten visar att kemikalierna gick att hitta i alla restprodukter som undersöktes.
– Vad vi fann var till största del korta PFAS, och de fanns i alla restfraktioner vi undersökte. Vad vi ännu inte vet är i vilken utsträckning dessa är ett resultat av nedbrytning av andra, längre PFAS, eller om det helt enkelt är dessa kortare PFAS som kan motstå de höga temperaturer som förekommer vid avfallsförbränning, säger forskaren Sofie Björklund vid Umeå universitet
Mer om miljögifterna
PFAS omnämns ibland som ”evighetskemikalier”. De är mycket stabila och har till skillnad från många andra miljögifter även förmågan att spridas med vatten.
Vissa har kopplats till minskad födelsevikt hos barn, negativa effekter på immunsystemet och förhöjda kolesterolvärden. För de flesta av de tusentals kemikalierna i gruppen är effekterna dock okända.
Helt nya mätresultat
Forskarna kunde i studien för första gången mäta och identifiera kemikalierna i rökgaser från avfallsförbränningen.
– Tidigare har det saknats metoder för att provta PFAS i rökgaser, men då vi i vår forskargrupp har stor erfarenhet av att mäta dioxiner i rökgaser kunde vi modifiera våra metoder för att även kunna fånga upp PFAS. Det krävs ytterligare tester för att fullt ut anpassa metoden men vi har kunnat konstatera att PFAS kan förekomma i rökgaser från avfallsförbränning vilket är helt nytt, säger forskaren Stina Jansson vid Umeå universitet.
Avloppsslam ökar halterna
Forskarna undersökte även skillnaden mellan att förbränna vanligt avfall och att blanda in slam från avloppsreningsverk tillsammans med avfallet som förbrändes. De fann att de totala halterna av PFAS som lämnar förbränningsanläggningen per år blir 3–4 gånger högre med inblandning av avloppsslam, jämfört med om enbart vanligt avfall förbränns.
– Resultaten är inte så förvånande med tanke på att det är väl känt att PFAS finns i avloppsslam. Även om det sannolikt sker en nedbrytning under förbränning så kan vi i dagsläget inte säga hur stor den är, säger Sofie Björklund.
Forskarna ska i kommande studier undersöka under vilka betingelser som nedbrytning av PFAS kan ske, och vilka nedbrytningsprodukter som kan bildas. Forskargruppen ska även mer i detalj undersöka hur kemikalierna bryts ner vid höga temperaturer.
Stina Jansson, universitetslektor vid kemiska institutionen, Umeå universitet, stina.jansson@umu.se
Tekniken som det handlar om kallas välfärdsteknik och handlar om att ge ökad trygghet och delaktighet, se faktaruta nedan.
Det kan till exempel handla om hjälp till äldre eller funktionsnedsatta personer med extra tillsyn nattetid eller regelbundna påminnelser om att ta läkemedel.
Välfärdsteknik – saker som ökar tryggheten
Digitala trygghetslarm, nattillsyn via kamera, appar i mobiltelefonen för att kontakta sjukvården, medicin-påminnare och gps-larm är exempel på välfärdsteknik.
Denna digitala teknik har som mål att öka trygghet, aktivitet, delaktighet och självständighet, exempelvis för den som har en funktionsnedsättning.
Man kan få välfärdsteknik som bistånd, genom förskrivning som hjälpmedel eller genom att köpa sakerna på egen hand.
I en ny avhandling i hälsovetenskap analyseras hur välfärdsteknik används och hur det i sin tur speglar samhällets syn på gamla människor och deras anhöriga. Avhandlingen bygger bland annat på analys av policydokument samt intervjuer med politiker och representanter från pensionärsförbund.
Självständighet är övergripande målet
Ett av resultaten i forskningen är att välfärdsteknik för äldre ses som ett medel att uppnå självständighet. Hälsa, däremot, ses inte som det övergripande målet. Det blir problematiskt, menar avhandlingens författare Maria Nilsson, som själv har bakgrund i hälso- och sjukvården.
– Det betyder att det är den äldre personens egna ansvar att vara fysisk aktiv och hålla sig frisk. Den äldre ska, med hjälp av välfärdsteknik, kunna ta hand om sig själv för att bo kvar hemma och därmed minska vårdbehov. Detta blir problematiskt då det riskerar att marginalisera äldre med större behov av vård, hjälp och stöd, samt deras anhöriga.
Den hjälp som välfärdstekniken är tänkt att ge kan också utebli. Intervjuerna med pensionärsförbund visar på flera krux, inte minst svårigheten att få en personlig kontakt i vården. Brist på personlig kontakt får lätt människor att känna sig utelämnade och utan ett sammanhang.
Anhöriga görs osynliga
Forskningen visar också att anhörigas roll är extremt viktig. Några intervjupersoner menade att de äldre som inte har anhöriga ”är chanslösa” i dagens samhälle. Men i policydokument ges anhörigas roll inte alls samma betydelse – eller saknas helt. Det är intressant, säger Maria Nilsson.
– Anhöriga står för majoriteten av all vård, hjälp eller stöd som utförs i Sverige men i policydokumenten är de i princip osynliga. Det finns ingen välfärdsteknik som ser de anhörigas roll som en aktiv del i omvårdnaden och omsorgen eller hälsan för äldre.
Klyftor kan fördjupas
Vidare visar avhandlingen på en tydlig ojämlikhet i hälsa.
– Teknikinförandet i vården kan öka klyftorna eftersom vissa äldre inte har råd, till exempel med smarta telefoner som behövs för att använda appar. Det var däremot ingenting de politiker jag intervjuade hade reflekterat särskilt mycket över, säger Maria Nilsson.
– Det hade varit intressant som en fortsatt studie, att förstå hur välfärdstekniken slår hos olika samhällsgrupper.
Kritisk teknik-blick efterlyses
Maria Nilsson är kritisk till hur självständighet ses som det övergripande idealet och efterlyser ett mer kritiskt förhållningssätt.
– Det går inte att lägga alla ägg i samma korg, den välfärdstekniska korgen. Jag önskar att politiker och beslutsfattare kunde höja blicken och fundera över vilka etiska och moraliska problem det finns kopplat till välfärdsteknik. De behöver problematisera användandet av välfärdsteknik i stället för att se det som den enda lösningen.
Men möjligheter finns, menar Maria Nilsson.
– Det jag rekommenderar i min avhandling är att man med fördel kan titta på teknik och insatser som främjar relationer och ömsesidighet, att alla fortfarande kan uppleva att de är viktiga och har en röst i samhället. Till exempel att bygga digitala platser där möten med människor kan ske.
Vår planets tillblivelse för ungefär 4,5 miljarder år sedan har sedan urminnes tider gäckat världens astronomer. Den gängse uppfattningen har länge varit att jorden bildades under hundratals miljoner år tack vare multipla kollisioner av gigantiska asteroider.
Men under de senaste åren har den så kallade småstensteorin vunnit mark. Den går ut på att jorden gick från att vara en liten bebisplanet av sten och is till att växa till sin nuvarande form och storlek tack vare knappt synliga småstenar som under betydligt kortare tid, kanske bara några miljoner år, sögs ihop till en himlakropp.
Kisel i jordens mantel
Enligt en ny studie kan ett internationellt forskarlag, där Lunds universitet ingår, ge ytterligare belägg för småstensteorin.
– Vårt forskarteam har som det första i världen lyckats göra mätningar av kisel inifrån jordens mantel. Kisel är ett grundämne som har tre stabila isotoper. Vi har jämfört fördelningen av dessa med meteoriter från asteroidbältet för att förstå jordens byggstenar, säger Anders Johansen som är professor vid Lunds universitet och Köpenhamns universitet.
Ledtråd till liv på andra planeter
Genom analyserna kunde forskarna slå fast att fördelningen av kisel-isotoper från jordens mantel inte liknar någon känd meteoritklass. Detta tyder på att jorden inte har sitt ursprung i nedstörtande meteoriter, utan i en blandning av millimeterstora småstenar från den inre delen av solsystemet och småstenar som drev in från yttre solsystemet.
– Den här forskningen kan komma till stor nytta. Eftersom jorden är den enda planeten som oss veterligen härbärgerar liv måste vi göra allt för att förstå hur den bildades. Detta för att i förlängningen förstå om det kan finnas liv på andra planeter, säger Anders Johansen.
Forskare jobbar vidare
Forskarna kommer nu att arbeta vidare med småstensteorin för att förstå fler aspekter av hur det gick till när vår galaktiska hemvist bildades. Att ett av jordens vanligaste grundämnen, kisel, skulle bli en viktig nyckel till att identifiera jordens byggstenar förvånade Anders Johansen.
– Jag tror att de flesta människor är intresserade av att förstå vår planets ursprung. Att visa att jorden bildades av två reservoarer av småstenar är lite som att identifiera jordens föräldrar genom studier av dna, säger han.
Mätningarna av kiselisotoper utfördes av forskare på Globe Institute vid Köpenhamns universitet.
Anders Johansen, professor vid institutionen för astronomi och teoretisk fysik, Lunds universitet, anders.johansen@fysik.lu.se
Det är vanligt att multisjuka patienter över 65 år blir återinlagda en kort tid efter att de kommit hem från sjukhuset.
Ungefär 15- 20 procent av alla utskrivningar resulterar i att patienten läggs in igen inom 30 dagar.
– Tidigare forskning visar att många sådana återinläggningar kan undvikas. Och en ännu större del av återinläggningar, som har att göra med ordinationer av läkemedel, kan förhindras, säger Maria Glans som är forskare vid Lunds universitet och klinisk farmaceut vid Centralsjukhuset Kristianstad.
Risker undersöktes i avhandling
Hon har i en avhandling undersökt återinläggningar och riskfaktorer. Forskningen visar att läkare behöver ha tydlig information om nästa steg i vårdkedjan och varför vissa läkemedel ska ges till patienten.
– När patienten byter läkare och vårdinrättning, exempelvis från sjukhus till kommun eller inom sjukhus, behöver alla i vårdkedjan veta att rätt läkemedel ordineras och varför, säger Maria Glans.
Om patienten flyttar inom ett sjukhus eller till primärvården behövs bättre kommunikation.
– Varför har det här läkemedlet satts in eller ut och vems ansvar är det att följa upp behandlingen? Den informationen behövs. Om vi tydliggör ordinationen av läkemedel för nästa steg i vårdkedjan, och för patienten, förbättrar vi patientsäkerheten. Att vi har tydliga rutiner och följer dem är därför viktigt, säger Maria Glans.
Intervjustudie visar rutiner vid utskrivning
Hon har forskat i flera år och bland annat genomfört en intervjustudie där hon intervjuat läkare på sjukhusen i Kristianstad och Hässleholm om hur det går till när patienter skrivs ut.
Maria Glans har själv ofta sett patienter återkomma till sjukhuset bara en kort tid efter utskrivning.
– Många gånger har jag själv tänkt ”den här återinläggningen hade vi kunnat undvika om vi bara hade stämt av läkemedelslistan ordentligt eller hade informerat patienten bättre om hens läkemedel”.
Flera faktorer kan förbättra informationen om läkemedel under vårdtiden och vid utskrivning. Ett exempel är att kliniska farmaceuter arbetar med olika delar, till exempel avstämningar och genomgångar av läkemedel. Detta för att säkerställa en korrekt läkemedelslista och en säker användning.
– Klinisk farmaceut behöver finnas med i vårdteamen. Vi kan hjälpa till med att säkerställa korrekt läkemedelslista under vårdtiden och vid hemgång, säger Maria Glans.
Risken ökar vid ensamboende
Risken för återinläggning ökar om personen bor i eget boende ensam och eller med hemtjänst.
– Vi behöver även förbättra samverkan med primärvården och kommunen. Då kan man säkerställa att patienterna får ett bra omhändertagande efter utskrivning från sjukhuset, fortsätter hon.
Maria Glans hoppas att hennes forskning kan leda till förbättrad vård av äldre med en eller flera sjukdomar. Det kan i sin tur även leda till minskad risk för återinläggningar inom 30 dagar för patientgruppen.
– Fokus i mitt arbete är att på olika sätt minska risken för läkemedelsrelaterade fel i vården. Själv brinner jag för att förbättra vården av våra multisjuka, äldre patienter.
Hon menar att utmaningar finns, men att mycket går att lösa.
– Att skapa rutiner, utbilda medarbetare i vården, anställa klinikapotekare – allt kräver resurser. Jag hoppas att vi ser att vi vinner på investeringarna i det långa loppet. Det går att göra nytta och vi kan börja med att förbättra i informationsflödet, säger Maria Glans.
År 1968 var det bara 22 av 127 länder som överhuvudtaget utsåg kvinnor till ambassadörer, visar databasen vidare.
Statistiken visar också regionala skillnader i världen under årens lopp. År 2021, exempelvis, skickade de nordiska länderna 41 procent kvinnliga ambassadörer, medan jämförande siffra från länder i Mellanöstern var 12 procent.
Judith Gough, Storbritanniens ambassadör i Sverige. Bild: US Embassy Sweden. *
Länder kan sticka ut
Enskilda stater kan också avvika från regionala mönster.
– Även om det fanns få kvinnliga ambassadörer från afrikanska länder i snitt 1968 var 20 procent av Guineas ambassadörer kvinnor, den högsta andelen kvinnor i världen vid den tiden, säger Ann Towns, professor i statsvetenskap och föreståndare för forskningsprogrammet Gender in Diplomacy som står bakom databasen.
De länder som 2021 utsåg flest kvinnliga ambassadörer var små stater som Nauru (100 procent) och Lichtenstein (80 procent). Saint Kitts and Nevis, Jamaica och Grenada utsåg över 60 procent kvinnliga ambassadörer samma år och Sverige 47 procent.
Öppnar för ny forskning
– Jag är glad att vi nu kan tillgängliggöra så grundläggande uppgifter som ambassadörernas kön. Genus och diplomati är ett forskningsfält som vuxit och allt fler intresserar sig för dessa frågor, säger Ann Towns.
Den nya databasen, menar forskarna, möjliggör studier om exempelvis varför vissa stater utser fler kvinnliga diplomater än andra och vad som händer med de diplomatiska interaktionerna när kvinnorna blir fler.
– Diplomatiska beskickningar används som ett mått på internationellt erkännande och status. Genom att synliggöra kvinnorna i diplomatin visar vi att kön spelar en viktig roll för att undersöka nya dimensioner i staters strävan efter status, säger Ann Towns.
Ann Towns, professor i statsvetenskap och föreståndare för forskningsprogrammet Gender in Diplomacy, GenDip, Göteborgs universitet. ann.towns@gu.se
En stor andel av den arbetande befolkningen närmar sig pensionsåldern. Samtidigt står många arbetsgivare inför utmaningar med kompetensförsörjningen. Den växande gruppen jobbonärer − det vill säga personer som kombinerar pension med jobb − har därmed blivit allt mer attraktiv på arbetsmarknaden.
Forskare har nu undersökt drivkrafter till att fortsätta arbeta efter pensionering. Drygt 3000 personer i Sverige, födda mellan 1949 och 1955, ingick i studien.
Studien visar att ungefär en tredjedel av deltagarna fortsatte att arbeta i någon utsträckning åren efter att de börjat ta ut ålderspension. Pensionärerna trappade gradvis ned arbetstiden under de sju år som de följdes.
Olika drivkrafter undersöktes
I studien undersöktes fyra olika drivkrafter och hur de var kopplade till att gå upp i arbetstid, gå ner i arbetstid och att helt sluta jobba.
Drivkrafterna var känslan av meningsfullhet med sitt jobb, sociala kontakter på jobbet, att vara behövd på sin arbetsplats och rent ekonomiska skäl.
− Studien visar tydliga resultat. Den starkaste drivkraften för att fortsätta arbeta och att stanna kvar över tid är att arbetet upplevs som meningsfullt för individen, säger Isabelle Hansson, forskare i psykologi vid Göteborgs universitet.
Lyhördhet för anställdas behov
Sociala kontakter på arbetet, eller att vara behövd av sin arbetsgivare, är däremot inte tillräckliga drivkrafter för att stanna kvar över tid. Att vara behövd på arbetsplatsen ökade till och med sannolikheten att sluta arbeta, medan sociala kontakter på arbetet var kopplat till en gradvis nedtrappning i arbetstid.
− Arbetsgivare som är måna om att behålla äldre medarbetare måste därför vara lyhörda för de anställdas behov. Detta är särskilt viktigt när de står inför beslutet att fortsätta arbeta.
En av fem drivs av ekonomisk situation
21 procent av pensionärerna uppgav att de fortsatte att arbeta av ekonomiska skäl. Det var också det enda av de fyra motiven som ökade sannolikheten att gå upp i arbetstid.
− För dessa personer är det inte nödvändigtvis ett fritt val att fortsätta arbeta, utan något man gör för att den ekonomiska situationen kräver det, säger Isabelle Hansson.
Studien har gjorts i samarbete med forskare från Nederländerna.
Isabelle Hansson, forskare vid psykologiska institutionen, Göteborgs universitet, isabelle.hansson@psy.gu.se
Klimatförändringarna innebär ett hot mot skogarnas hälsa och kolbindning. Torka under sommaren förutspås drabba nordliga skogar, med så kallade boreala skogsekosystem, betydligt oftare i framtiden.
En majoritet av skogarna i Sverige består av produktionsskog som saknar en mångfald av trädslag. Bara en mindre del består av primärskogar eller urskogar, det vill säga naturliga skogar som inte påverkats så mycket av mänsklig aktivitet.
Hittills har det varit okänt hur de obrukade urskogarna och de skötta så kallade sekundärskogarna reagerar på torka.
Torkan påverkade brukade skogar
Men i en ny studie har ett forskarlag kartlagt hur torkan 2018 slog mot de olika skogstyperna.
– Resultaten visade att skötta sekundärskogar i Sverige var mer påverkade av torkan än vad naturliga primärskogar var, säger forskaren Anders Ahlström vid Lunds universitet.
I studien använde forskarna satellitbilder och en karta som visar över 300 primärskogar i Sverige. Genom att analysera ett högupplöst vegetationsindex över urskogarna och deras omgivande buffertzoner, som representerar sekundärskogar med liknande miljö och torka som 2018, kunde forskarlaget få en bild av hur den torra sommaren slog mot de olika skogstyperna.
Oklart varför urskogar klarar sig bättre
Primärskogarna, eller urskogarna, var tydligt mindre påverkade av torkan. Men forskarna vet ännu inte vad skillnaden beror på.
– Det skulle kunna vara trädens generellt högre ålder och storlek som kanske ger djupare rötter och diversitet. Eller att det finns mer vatten i dessa ekosystem, kanske till följd av att de inte är dikade. Men just nu har vi ingen aning om vad som gör primärskogarna mer stabila under torka, säger Julika Wolf som är en av forskarna bakom studien.
Viktiga för att förstå miljöförändringar
Primärskogar är sällsynta i Sverige och i Europa. De representerar de mest orörda skogarna vi har kvar och ger en bild av naturen och hur den fungerar utan större direkt mänsklig påverkan. Skogarna är därför mycket viktiga för att förstå hur miljöförändringar och mänsklig aktivitet påverkar ekosystem och deras processer.
– Studien är ett bra exempel på hur vi använder dessa primärskogar i vår forskning. I det här fallet ser vi att de är stabilare under torka jämfört med sekundärskogarna som utsatts för ändringar som hyggen, plantering, markberedning och dikning, vilket leder till ändringar i marken och av vegetationen, säger Anders Ahlström.
Studien har letts från Lunds universitet i samarbete med forskare från Wuhan University i Kina och Lawrence Livermore National Laboratory i USA.
Anders Ahlström, docent vid institutionen för naturgeografi och ekosystemvetenskap, Lunds universitet, anders.ahlstrom@nateko.lu.se
Kombinerade fisk- och grönsaksodlingar på land i ett cirkulärt system, så kallade akvaponier, är på frammarsch. De drar nytta av att fiskarna producerar näringsrikt vatten som kan användas till att göda växterna i ett slutet system. Det görs med hjälp av bakterier som växer naturligt i akvaponin.
Systemet imiterar den gödning som sker i flodernas och sjöarnas ekosystem i naturen.
Avföringen bryts ner i en syrefri miljö
Fiskarnas fasta avföring har fram till nu varit en restprodukt utan större värde. Men i ett projekt vid Göteborgs universitet har forskare lyckats skapa biogas av avföringen som kan bidra till akvaponiernas energibehov, visar en avhandling.
– Genom att bryta ner fiskbajset i en syrefri miljö, så kallad rötning, får vi ut 70-procentig metangas som kan användas som bränsle. Det kan göra akvaponierna till en energikälla, säger forskaren Victor Lobanov vid Göteborgs universitet.
Studien visar också att de näringsämnen som frigörs vid rötningen av avföringen är mer lättillgängliga för växterna jämfört med syntetiska näringslösningar.
– Det finns många näringsämnen i fiskens avföring. Detta skulle också kunna tas om hand och användas i akvaponin, för att skapa en ännu hållbarare produktion av mat än idag, säger Victor Lobanov.
En annan vinst är att koldioxid produceras när biogasen används som bränsle, vilket är nödvändigt att tillföra när växter odlas i ett trångt utrymme som till exempel ett växthus.
Försök i en akvaponi
Än så länge har rötningsprocessen bara testats i laboratoriemiljö, men i sommar startar ett pilotexperiment i en akvaponianläggning.
Då får forskarna svar på hur väl metoden klarar av störningar på systemet och vad som behöver göras för att skapa en robust rötningsanläggning.
Tekniken skulle även kunna användas på grisfarmer. Slammet som blir kvar efter rötningen är fortfarande väldigt näringsrikt och kan användas till traditionell gödning på åkrar, men mängden är mycket mindre.
– I många länder är mängden gödsel som produceras vid djurhållning ett problem. Det går bara att sprida på åkrarna under vissa tider på året och det är förenat med stora kostnader att transportera bort gödseln. Genom rötningen minskar avfallsmängden och vi kan producera energi och gödning på ort och ställe, säger Victor Lobanov.
Victor Lobanov, doktorand på Institutionen för marina vetenskaper vid Göteborgs universitet, victor.lobanov@gu.se
Växternas fotosyntes, som sker i thylakoid-membranen inuti bladens kloroplaster, frigör syre till vår atmosfär och producerar kolhydrater.
Djur och svampar gör det motsatta, det vill säga de förbrukar syre under andningen. Även växter andas, till exempel under natten och i rötterna, men under dagen är bladen och barren riktiga syrefabriker.
Vinterbarr beter sig tvärtom
Nu har forskare vid Umeå universitet gjort en förvånande upptäckt med hjälp av ett nytt instrument som mäter det syre som frigörs under fotosyntesen.
Det visade sig att gröna thylakoidmembran-prover från tall- och granbarr på vintern betedde sig tvärtom jämfört med sommarbarr. De förbrukade syre även i dagsljus.
– Jag trodde att det var något fel på instrumentet och upprepade mätningarna. Men jag fick samma resultat över flera vintrar och för både tall och gran, säger forskaren Tatyana Shutova vid Umeå universitet.
Protein är inblandat i processen
Forskarna gick vidare och undersökte fenomenet med hjälp av en kombination av sofistikerade tekniker. De använde bland annat ett specialinstrument som gjorde det möjligt att skilja mellan producerat och förbrukat syre.
För att fastställa exakt var syret förbrukades fick forskarna använda uteslutningsmetoden för att ta bort alla andra reaktioner som potentiellt kunde förbruka syre.
– Till slut återstod bara ett alternativ: syreförbrukningen skedde runt fotosystem I – ett av de två huvudsakliga fotosyntes-komplexen – och med hjälp av en speciell typ av protein som kallas Flavodiiron-protein, förklarar forskaren Pushan Bag.
Flavodiiron-proteiner finns i alger och cyanobakterier. Det bidrar till att skydda deras fotosyntesapparat från skador när ljuset blir för starkt. Blomväxter har förlorat proteinerna under sin utveckling, men barrträden har dem kvar. Den aktuella studien tyder på att de bidrar till högljusskydd även i barrträd.
Tidigt på våren förbrukar barrträdens barr syre även under dagen. Bild: Stefan Jansson
Barrträd tar det säkra före det osäkra
I en tidigare studie identifierade forskarna en annan mekanism – en slags kortslutning mellan fotosystem II och I som används av barrträd för att skydda deras fotosyntesapparat under vintern.
– Det finns intressanta paralleller mellan dessa två studier. I båda fallen har barrträden behållit en process som finns hos mer primitiva växter men som blomväxterna har förlorat eller inte utnyttjar i samma utsträckning. Barrträden verkar ta det säkra före det osäkra, de kan vara mindre effektiva under optimala förhållanden men i stället mer konkurrenskraftiga i tuffa klimat, säger forskaren Stefan Jansson vid Umeå universitet.
Forskningen har gjorts vid Umeå universitet i samarbete med University of Western Ontario i Kanada.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
.jpg){kind=link}