Statsvetaren och Umeåforskaren Sara Carlbaum har i sin avhandling studerat hur gymnasieskolans visioner och mål har förändrats under de senaste fyrtio årens skolpolitik, och vilka medborgarideal som syns i framställningar av utbildningens syften och problem. Hon visar att på senare år har gymnasieskolans demokratiske, livslångt lärande, flexible och aktivt deltagande medborgarkonsument ersatts av en anställningsbar entreprenör som betraktas som en produkt för nationell tillväxt.
– De förut så viktiga texterna om elevers inflytande och medbestämmande i skolan har marginaliserats. Istället betonas allt mer behovet av anställningsbarhet och entreprenörskap i åtgärder som arbetsmarknadsinflytande och lärlingsutbildning.
Tillbakablickande reform
Sara Carlbaum anser att gymnasiereformen 2011 uttrycker en form av nostalgi och vilja att försöka återgå till en skola som fanns före år 1971, då utbildningen var uppdelad i gymnasium, fackskola och yrkesutbildning, och uppfattades uppfylla sin roll av att försörja nationell och regional arbetsmarknad med kompetens. Exempelvis finns tidigare så viktiga begrepp som kunskapssamhälle, livslångt lärande, bildning, mångfald, demokrati och en-gemensam-skola-för-alla inte kvar som centrala delar av den nya reformen. Enligt Sara Carlbaum ska effektivitet och anställningsbarhet gynnas, istället för att öka den sociala mobiliteten och jämställdheten.
– Idag bör elever välja rätt från början i förhållande till kön, klass och arbetsmarknad, och inte ta några omvägar eller riskera en förlängd utbildning.
Begränsad valfrihet och frihet
Det avgörande för att betraktas som en värdefull och nyttig medborgare är, menar Sara Carlbaum, att ta ansvar för att bli anställningsbar i ett specifikt yrke, och helst inom ett yrke med brist på arbetskraft. Genom att öka den nationella regleringen av vilka program, inriktningar och kurser som får erbjudas, samt öka arbetsmarknadens inflytande över utbildningen, begränsas både elevernas valfrihet och den lokala friheten och flexibiliteten för kommuner och friskolor.
– Valfriheten verkar tydligen ha gått för långt när ungdomar och särskilt flickor med arbetarklassbakgrund väljer studievägar som anses felaktiga, exempelvis utbildning till frisör eller häst- och smådjursskötare, säger Sara Carlbaum.
Annorlunda bör anpassas
I Gy11-reformen märks också en frånvaro av både mångfald och kritiskt tänkande i texterna, något som tidigare ansågs värdefullt för ett gott medborgarskap och för demokratin. Det medför att anpassning och foglighet till rådande förhållanden i samhället och i arbetslivet premieras.
– Eftersom social kompetens och att ”passa in” har blivit allt viktigare, tvingas de som betraktas som annorlunda utifrån kön, etnicitet och klass att anpassa sig efter rådande normer, avslutar Sara Carlbaum.
INFORMATION OCH KONTAKT
Sara Carlbaum är uppvuxen i Gävle.
Fakta om disputationen
Fredagen den 8 juni försvarar Sara Carlbaum, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Blir du anställningsbar lille/a vän? Diskursiva konstruktioner av framtida medborgare i gymnasiereformer 1971–2011.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är docent Magnus Dahlstedt, institutionen för samhälls- och välfärdsstudier, Linköpings universitet.
För mer information, kontakta: Sara Carlbaum
Statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
Tel: 090-786 76 25, 070-542 01 48
E-post: sara.carlbaum@pol.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen [Ref 1]
– Det är ett stort internationellt samarbete och en helt och hållet akademisk studie, utan finansiering av läkemedelsföretagen. Det är viktigt för såväl patienterna som för behandlande läkare att behandlingsalternativen utvärderas, säger Britt Skogseid, professor i tumörbiologisk endokrinologi vid Uppsala universitet, som lett studien och fått många positiva reaktioner från hela världen för det svenska initiativet.
Chansen att överleva långt framskriden binjurecancer är låg, mindre än 15 procent. Eftersom sjukdomen är så ovanligt, 0.7-2 fall på en miljon, är det omöjligt för ett enskilt land att få ihop tillräckligt stort patientunderlag. I denna fas III-studie har man jämfört effekten av de två mest använda cellgiftsbehandlingarna, båda i kombination med mitotan.
Genom samarbetet mellan de 12 länderna har nu en gedigen studie kunnat genomföras inkluderande 304 patienter med metastaserad binjurebarkcancer. Även amerikanska NIH inkluderade patienter i studien. En grupp fick mitotan i kombination med etoposid, doxorubicin och cisplatin var fjärde vecka, medan den andra fick mitotan i kombination med streptozotocin var tredje vecka. Vid behandlingssvikt fick patienterna den alternativa behandlingen.
Resultaten visar att den förstnämnda kombinationen gav effekt på tumören i 23.2 procent av fallen, medan den andra kombinationen gav effekt i 9.2 procent av fallen. Den första läkemedelskombinationen ledde också till längre period utan tumörtillväxt. Däremot fanns ingen skillnad i dödlighet. Hos de flesta patienterna fortsatte tumörerna att växa och överlevnaden var 24 procent i slutet av studien.
– Hittills har vi läkare tvingats hantera denna allvarliga sjukdom utan att kunna luta oss mot resultat från kontrollerade studier. Bra behandling saknas fortfarande, men nu vet vi åtminstone vad vi har allt förhålla oss till och vi har ett nätverk av forskare över världen för framtida studier, säger Britt Skogseid.
Länk till studien på tidskriftens webbplats.
För mer information, kontakta Britt Skogeid, tel: 018-611 37 68, britt.skogseid@medsci.uu.se
Sammanlagt tar myr- och torvmarker norr om den 45:e breddgraden upp mer kol från atmosfären än vad de ger ifrån sig. Därför får dessa marker en kylande effekt på klimatet.
– Om myr- och torvmarkerna inte fanns skulle världen vara varmare. En uppskattning är att de ger en avkylande effekt motsvarande 0,5 W per kvadratmeter, säger Mats Nilsson, professor på SLU och en av talarna på den internationella torvkongressen 2012 (IPC2012).
Mats Nilsson är ordförande för det tema på IPC2012 som handlar om myr- och torvmarkers roll i växthusgasutbytet mellan land och atmosfär.
Kärren kan bli källor för växthusgaser
I sin forskning har Mats Nilsson och hans kanadensiska forskarkollega Nigel Roulet sett att mossar och kärr reagerar olika på förändringar i vattenbalansen, något som de förväntade klimatförändringarna väntas påverka. Med vattenbalans menas här sambandet mellan mängden vatten som tillförs och avgår från en myrmark samt magasinsförändringen under en viss tidperiod.
Resultaten, som ännu inte publicerats, visar att mossar kan anpassa sig till en förändrad vattenbalans på ett gradvist sätt. Det betyder att mossar trots en stor förändring i vattenbalansen fortsätter att ta upp mer kol från atmosfären än de ger ifrån sig. Det gör däremot inte kärr.
– Vi ser att en drastisk förändring i vattenbalansen får kärren att sluta ta upp kol. De blir istället källor för växthusgaser till atmosfären. Övergången sker på ett abrupt sätt, när förändringen nått en viss tröskel, berättar Mats Nilsson.
Denna nya kunskap ger, tillsammans med de många andra presentationerna under IPC2012, underlag till förnyelsen av den två år gamla strategin för ett ansvarsfullt brukande av myr- och torvmarker [Ref 2]. Förslag till ny strategi diskuteras och presenteras i slutet av konferensen.
INFORMATION OCH KONTAKT
mats.b.nilsson@slu.se, professor i skoglig marklära med inriktning mot biogeokemi på institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, Tel. 090-786 83 75, mobil 070-688 44 09
Länkar
Internationella torvkongressens hemsida där du bland annat hittar filmat material från konferensen. Kongressen samlar forskare och industri från 35 länder.
Strategin för ett ansvarsfullt brukande av myr- och torvmarker som ska revideras under kongressen.
Bakgrund om kongressen
Almas styrelse har nu gett klartecken för en ny uppsättning av mottagare med prestanda i världsklass. De kommer att ge teleskopet tillgång till en del av ljusets spektrum som det för tillfället inte kan studera. Mottagarna byggs av ett internationellt konsortium, där Chalmers och Onsala rymdobservatorium har nyckelroller.
Hans Olofsson, professor i radioastronomi vid Chalmers och föreståndare för Onsala rymdobservatorium, gläds åt det nya uppdraget.
– Det är mycket roligt att vara med och göra Alma till ett av vår tids största och bästa observatorier. För Chalmers är kontraktet värt 50 miljoner kronor över 5 år. Under tiden som Alma byggs kommer totalt 180 miljoner kronor tillbaka till Sverige i form av kontrakt, säger han.
Alma är världens största astronomiprojekt, en kraftfull ny anläggning på Chajnantor-platån i Chile. Teleskopet ger redan astronomer insikt i hur universum och dess galaxer har utvecklats sedan big bang, och hur stjärnorna och planeterna i vår egen galax bildades. Trots att bara hälften av de 66 antenner som kommer att utgöra Alma finns på plats på 5000 meters höjd i norra Chile, är Alma redan i drift och genomför observationer med en begränsad uppställning.
Wolfgang Wild är europeisk projektledare för Alma.
– Almas första upptäckter har redan gett oss en försmak av vad som väntar när teleskopet är färdigbyggt år 2013. Men vi stannar inte där. De nya mottagarna kommer att göra det möjligt för oss att till fullo utnyttja Almas fantastiska läge på Chajnantor, säger han.
Bakom de nya mottagarna står forskarna i Onsala rymdobservatoriums grupp för avancerad mottagarutveckling vid Chalmers i Göteborg. De har stått för utveckling och konstruktion av mottagarna, samt framtagning av prototyper. Sex av mottagarna har redan levererats till Alma. (Se pressmeddelande [Ref 1] från december 2010.)
Under de närmaste fem åren kommer Almas alla 66 antenner att utrustas med de nya mottagarna. Med reservdelar inräknade betyder det att 67 nya enheter behöver tillverkas.
– Vårt uppdrag blir att tillsammans med våra kollegor i Nederländerna tillverka 67 nya mottagare som är lika känsliga som de sex som vi redan byggt i vårt laboratorium i Göteborg, säger Victor Belitsky, professor i radio- och rymdvetenskap vid Chalmers, som blir teknisk projektledare för hela konsortiet.
Mottagarna kommer att användas för att studera några av universums allra tidigaste galaxer, och för att förstå hur de första stjärnorna bildades. De kommer även att förbättra astronomers möjligheter att upptäcka livsviktiga molekyler, såsom vatten, i de skivor av stoft och damm kring stjärnor i vilka man tror att planeter bildas, och i atmosfärerna hos planeter och kometer i vårt eget solsystem.
Vatten kan vara knepigt att mäta i rymden på grund av att vattenångan i jordens atmosfär försvårar observationerna. Almas ”Band 5”-mottagare är byggda för att minska dessa svårigheter och underlätta mätningar av vatten i rymden.
Beslutet att finansiera denna utbyggnad av Alma redan innan teleskopet är färdigbyggt fattades av Almas styrelse 1 april i år. Den 9 maj godkändes beslutet av Europeiska sydobservatoriets finanskommitté. Uppgraderingen väntas vara klar 2016.
Bildtext: Ökenteleskopet Alma är nu mer än halvvägs färdigbyggt. 39 av de 66 antennerna finns på plats på Chajnantor-platån i norra Chile. Teleskopet, som blir världens mest komplexa rymdobservatorium som står på jordytan, ska vara klart 2013. Foto: the European Southern Observatory (ESO)
INFORMATION OCH KONTAKT
Fakta om tillverkningen av mottagarna
Chalmersforskarna har tagit fram de nya mottagarna i ett samarbete med Rutherford Appleton Laboratory, Storbritannien, och Europeiska sydobservatoriet (ESO), inom ramarna för Europakommissionens sjätte ramprogram FP6 (Alma Enhancement) med start 2006. Sex av mottagarna byggdes under FP6-kontraktet och har levererats till Alma.
De 67 nya enheter som nu ska tillverkas kommer att tas fram av Europa med bidrag från USA. ESO kommer att dela ut kontraktet för de superkylda mottagarna och kommer att övervaka deras utveckling. Konsortiet leds av Nova, Nederländernas forskarskola för astronomi. Mottagarna kommer att tillverkas av Nova tillsammans med gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium. I Nordamerika kommer NRAO (National Radio Astronomy Observatory) att bygga högprecisionsoscillatorer som ställer in mottagarna så att signalerna från samtliga antenner kan kombineras för att skapa högupplösta bilder.
Fakta om Alma (Atacama Large Millimeter/submillimeter Array)
Alma är en internationell anläggning för astronomi, ett samarbete mellan Europa, Nordamerika och Ostasien i samverkan med Chile. Bygget och driften av Alma leds för Europas del av Europeiska sydobservatoriet (ESO), för Nordamerikas del av National Radio Astronomy Observatory (NRAO) och för Ostasiens del av Nationella astronomiska observatoriet i Japan (NAOJ). Joint Alma Observatory (JAO) leder organisationen av bygget, samt igångsättningen och driften av Alma.
Alma observerar universum i radiovågor: ljus som är osynligt för våra ögon. Extremt svaga signaler från rymden samlas in av Almas antenner och fokuseras på mottagarna, som i sin tur omvandlar strålningen till elektriska signaler. De nya ”Band 5”-mottagarna är känsliga för elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan 1,4 och 1,8 millimeter (frekvenser mellan 211 och 163 gigahertz). Detta är ett av de frekvensområden som jordens atmosfär är delvis genomskinlig för. Därför släpper den igenom ljuset till Almas antenner.
Fakta om Onsala rymdobservatorium
Onsala rymdobservatorium är Sveriges nationella anläggning för radioastronomi. Observatoriet förser forskare med utrustning för studier av jorden och resten av universum. Man driver två radioteleskop i Onsala, 45 km söder om Göteborg, och medverkar i flera internationella projekt. Institutionen för rymd- och geovetenskap på Chalmers tekniska högskola är värd för observatoriet. Verksamheten drivs på uppdrag av Vetenskapsrådet.
För mer information samt bilder, kontakta:
Robert Cumming, astronom och informatör, Onsala rymdobservatorium, 031-772 55 00 eller 070-493 31 14, robert.cumming@chalmers.se
Victor Belitsky, professor i radio- och rymdvetenskap vid Chalmers, ledare för Gruppen för avancerad mottagarutveckling vid Onsala rymdobservatorium, 031-772 18 93, victor.belitsky@chalmers.se
Bland författarna, som är verksamma i Sverige, Tyskland och Sydafrika, finns fyra Umeåforskare: Maria Nilsson, Peter Byass och Rainer Sauerborn vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, enheten för epidemiologi och global hälsa, samt Birgitta Evengård vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, infektionssjukdomar.
I den kommenterande artikeln framhålls att det står alltmer klart att ett hälsosamt klimat bara kan åstadkommas med en samordnad global ansträngning som innehåller aktioner i både stor och liten skala där folkhälsoarbetet måste ha en aktiv roll. Det finns nu belägg från många områden att klimatförändringarna har och hotar att få väsentliga konsekvenser för folkhälsan, särskild bland de mest sårbara, och artikeln framhåller att klimathotet är en folkhälsokris av samma omfattning som tobakens effekter, men att det ännu saknas entydiga budskap till allmänheten om detta hot.
Det finns saker att göra, skriver experterna, t.ex. att uppmuntra folk till att gå eller cykla snarare än att åka bil och att äta mer hälsosam, lokalt producerad mat – två saker som både ger individuella hälsofördelar och minskar klimathotet. Men för att gå vidare från individnivån till samhället krävs ytterligare insatser: “In general, individuals cannot regulate their lives in terms of carbon footprint, for example, in a way that is completely independent of the societies in which they live.”
Författarna anser att det globala behovet av samordnade insatser av den typ som bara regeringar kan genomföra är lika viktigt, men tillägger att röster från folkhälsoarbetet måste göra sig hörda också i de kretsarna, “including lending support and influence for legislation, regulatory action, or other reform designed to address climate and environmental concerns”.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information, kontakta gärna professor Peter Byass (engelskspråkig),
mobil 076-787 30 07
e-post peter.byass@epiph.umu.se
eller
forskare Maria Nilsson,
tel. 070-349 71 74
e-post maria.nilsson@epiph.umu.se
båda vid Umeå Centre for Global Health Research (UCGHR)
Institutionen vid folkhälsa och klinisk medicin
Maria Nilsson, Birgitta Evengård, Rainer Sauerborn, Peter Byass: Connecting the Global Climate Change and Public Health Agendas
PLoS Medicine 5 juni 2012
artikellänk
Forskning har visat att HLA, human leukocyte antigen, särskiljer sig hos de individer som utvecklar vissa sjukdomar. Detta gäller i synnerhet autoimmuna sjukdomar. Det finns idag en rad olika metoder att bestämma HLA, de kommersiella metoderna är dock, som regel, både dyra och komplicerade att genomföra.
Ewa Lavant, doktorand vid Malmö högskola, har i sin forskning funnit en metod som är både snabbare och billigare när det gäller att finna risk HLA, som associeras med typ 1 diabetes och glutenintolerans, celiaki.
Styr immunreaktion
HLA är en viktig del av immunförsvaret och är en av de faktorer som styr immunreaktionen hos en individ. Det finns många olika typer av HLA och variationen av HLA skiljer sig kraftigt åt mellan olika individer, något som kan förklara varför en individ blir sjuk medan en annan förblir frisk.
Har studerat tre HLA gener
Ewa Lavant har i sin forskning studerat en alternativ metod att bestämma risk HLA som associeras med typ 1 diabetes och celiaki.
– Metoden grundar sig på PCR, Polymerase Chain Reaction, där olika primers, specifika för HLA av intresse ingått. De primers som kan binda till DNA:t ger en PCR produkt som kan hittas med hjälp av fluorescerande färg. Efter reaktionen separeras och storleks bestäms de producerade PCR fragmenten med hjälp av kapillärgel-elektrofores och produkterna analyseras, förklarar Lavant.
På klinik och i forskning
Metoden möjliggör att de tre HLA generna Lavant studerat kan analyseras i ett steg, vilket bidrar till låga kostnader och snabb tolkning.
– Metoden är lika säker som de som finns på marknaden idag, dock är den snabbare och billigare, säger Lavant.
Metoden lämpar sig att användas inom forskningen vid epidemiologiska studier, men även som ett verktyg för klinisk riskbedömning av sjukdom.
– Metoden används redan idag vid universitetssjukhuset SUS i Malmö för riskbedömning av celiaki vid oklara fall och vid screening för celiaki, till exempel i de fall där en förälder eller syskon är glutenintolerant och hos individer med Downs syndrom. När det gäller typ 1 diabetes används metoden främst inom forskningen, säger Lavant.
Fler användningsområden
Lavant har i sin avhandling även undersökt associationen mellan HLA och akut hjärtinfarkt samt risken att utveckla kronisk smärta efter ljumskbråksoperation.
– Vi ser även möjligheten att använda metoden för att bland annat identifiera HLA som associeras med risk för narkolepsi, säger Lavant.
Hanöbukten 2012. Där det nu är glittrande hav fanns för över tio tusen år sedan boställen från tidig stenålder. Tack vare det tjocka lager av bottensediment som i årtusenden lagt sig över de sjunkna stenålderslandskapen hoppas man nu finna och kunna kartlägga unika lämningar från de människor som bebodde landet bara ett par tusen år efter att inlandsisen dragit sig tillbaka.
10 000 år gamla boplatser
I ett unikt forskningsprojekt kallat ”Landscapes Lost” kommer forskare med hjälp av sjömätningsföretaget Marin Mätteknik (MMT) och mediabolaget Deep Sea Productions att börja undersöka olika områden i Hanöbukten där man väntar sig hitta lämningar från stenåldern. Under två tillfällen efter den senaste istiden, dels för runt 11000 år sedan, dels för omkring 9000 år sedan, låg strandlinjen under dagens havsytenivå, ca 20 respektive 3 m under nuvarande havsyta. Från den förra perioden finns områden med rester av tallskog bevarade på havsbotten på flera ställen i Hanöbukten. Detta har varit känt sedan länge, men nu har man även funnit mänskliga lämningar i anslutning till dessa miljöer.
Det nystartade projektet undersöker nu möjligheten att finna fler liknande områden i södra Östersjön. Och chanserna är tämligen goda. Teknikutvecklingen inom den här typen av undersökningsmetoder för havsbotten har möjliggjort mycket detaljerade rekonstruktioner och modelleringar av de översvämmade landområdena. Det handlar främst om avancerade ekolod och annan hydroakustisk utrustning.
Fördelen med översvämmade boplaster är att organiskt material – ben- och träföremål – kan bevaras i tusentals år under havets botten. På land är det vanligtvis endast hårdare material som sten som bevaras.
– I Sverige har vi hittills inte fokuserat på just denna tidsperiod, samtidigt som vi har unika möjligheter till arkeologiska fynd utanför våra kuster. Vi hoppas att vi, tillsammans med en bred och tvärvetenskaplig forskargrupp, kan bli ledande inom området, säger Björn Nilsson, vetenskaplig ledare och arkeolog vid Södertörns högskola.
Den äldre stenåldern är en period som än så länge är relativt outforskad, när det gäller hur människor bodde och vilken typ av samhällen som fanns då. Inom det nya forskningsprojektet kommer forskare från flera olika discipliner att samarbeta – geologer, geografer och biologer tillsammans med arkeologer och marinarkeologer.
– Innan marinarkeologerna kan börja gräva ut någon av de kända platserna krävs noggranna undersökningar och kartering av landskapet under havsytan, säger Björn Nilsson, som just är tillbaka efter en veckas första fältarbeten i Blekinge.
Blekingeprojektet utfördes tillsammans med Martin Jakobsson, geolog från Stockholms universitet, och samfinansierades av Länsstyrelsen i Blekinge.
– Mätningarna gick mycket bra och vi kunde även lokalisera ett stubbområde på 15 meters djup utanför Karlshamn. Sedimenten verkar lovande för att finna boplatsrester, vilket skulle vara mycket roligt så här i början av projektet, säger Björn Nilsson.
Nu tar några veckors behandling av en stor mängd data vid, och först sedan tillstånd från försvarsmakten erhållits kan bilderna av det översvämmade landskapet spridas.
Sjunkna öar i Östersjön?
Vid tidigare dykningar utanför Verkeån i Hanöbukten har bland andra Arne Sjöström, marinarkeolog vid Södertörns högskola och marinarkeolog Jan Öijeberg vid Malmö Museer, påträffat världens äldsta fasta fiskeredskap – flera fiskefällor av hasselkäppar, som genom C14-metoden visat sig vara ca 9 000 år gamla.
Men det här är bara början. Delar av det som idag är innanhavet Östersjön var under en kort tid på stenåldern land. Det som kallas Södra Midsjöbanken – ett grundområde som är beläget mellan Öland och Polen – var för ca 11000 år sedan en 300 kvadratkilometer stor ö. Hur ön såg ut då, och om den hyst några boplatser, vet man ännu inte. Därför kommer forskarna i sommar att dyka efter lämningar från den tidiga stenåldern.
Internationellt intresse
– Det är ett enormt intresse för projektet internationellt – det är ett av få projekt i Europa som bedrivs just nu med ett så utpräglat grundforskningsfokus, samtidigt som just tidiga undervattenslämningar är heta. Den här typen av lämningar som vi har är det alla letar efter! säger Björn Nilsson.
Projektet Landscapes Lost har erhållit 7 miljoner kr från KK-stiftelsen. Denna del kommer att pågå till 2014, men forskarna söker medel för att kunna hålla projektet i gång i åtminstone 5 år framöver.
Kontakt
Björn Nilsson, arkeolog vid Södertörns högskola: 076-147 01 72, bjorn.nilsson@sh.se
Eleonor Björkman, informatör Södertörns högskola: 070-286 13 32, eleonor.bjorkman@sh.se
Information in English [Ref 1]
_____________________________________________________
Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.
Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.
Runt om i Sverige finns det en hel del gamla dammar vilka är i stort behov av renovering. Dammägaren kan välja mellan att renovera eller riva ut dammen. I dagsläget väljer fler än tidigare en utrivning av dammen eftersom återskapandet av naturliga vattenmiljöer både är genomförbart och eftertraktat.
Vad händer när man river en gammal dammbyggnad? Vattnet kommer då att hitta tillbaka till sin ursprungliga fåra och strömma fritt. På det som tidigare var botten av en damm bildas det en strand på grund av torrläggningen. Anna Lejon har i sitt avhandlingsarbete sett att växter gror och växer snabbt på dessa stränder efter en dammrivning. I de flesta fall är stranden bevuxen redan nästföljande säsong.
– Många är rädda för att det ska bli lerigt och fult när en dammbyggnad plockas bort och vattnet sjunker undan, men så är det inte. Snarare är det så att människor uppfattar det som mer estetiskt tilltalande efter en dammrivning, med ett fritt och naturligt rinnande vatten, säger Anna Lejon.
Hon kunde även se att de växter som fanns på stranden efter en dammrivning var av den sorten som trivs och klarar sig bäst vid fritt strömmande vatten, till exempel vasstarr växer rikligt.
Det innebär alltid en störning i ekosystemet vid en förändring och den störningen kan vara mer eller mindre stor eller betydelsefull. Den sand och lera (sediment) som under många år samlats på botten i dammen måste ta vägen någonstans efter att dammen försvunnit. Den enda vägen är nedströms. Det Anna Lejon har sett när det gäller insekter som lever i vattnet är att majoriteten av insekterna klarar sig bra, utan någon märkbar påverkan.
– Ett fåtal arter klarar dock inte riktigt av mängden sediment som kommer med vattnet. Nattsländor och bäcksländor minskar de första åren efter en dammrivning men vi hoppas och tror att de kommer att bli fler till antalet om några år när läget stabiliserats, säger Anna Lejon.
Anna Lejon är född och uppvuxen i Osby i norra Skåne. Hon har arbetat på länsstyrelsen i Västerbottens län samt studerat biologi och ekologi vid Umeå universitet.
INFORMATION OCH KONTAKT
Fredagen den 15 juni försvarar Anna Lejon, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap (EMG), Umeå universitet, sin avhandling med titeln ”Ecosystem response to dam removal”. Svensk titel: ”Ekosystemrespons på dammrivning”.
Disputationen äger rum kl 10:00 i Älgsalen, Uminova Science Park, Umeå.
Fakultetsopponent är professor Emily Stanley, Department of Zoology and Center for Limnology, University of Wisconsin, USA
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
För ytterligare information, kontakta gärna:
Anna Lejon, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 090-786 63 77
E-post: anna.lejon@emg.umu.se
Lichen planus är en kronisk inflammation i hud och slemhinnor och i avhandlingen närstuderas den form som drabbar munslemhinnan, så kallad oral lichen planus. Det är en sjukdom som drabbar 1—2 % av befolkningen, framför allt medelålders kvinnor, och det är då inte ovanligt att andra områden påverkas samtidigt. Den direkta orsaken är okänd. Det har föreslagits att sjukdomen skulle vara autoimmun, det vill säga bottna i att immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader, eftersom den har en del sådana särdrag: Vanligare hos kvinnor, återkommande attacker (skov), kroniskt förlopp samt fynd av så kallade cytotoxiska T-celler (en del av immunförsvaret).
Idag behandlas bara de personer som har symtom från oral lichen planus. Världshälsoorganisationen WHO klassar sjukdomen som ett tillstånd med ökad risk för utveckling av skivepitelcancer. Den frågan har varit omdiskuterad, men nu anser de flesta att det finns en ökad risk men att den troligen är liten.
I avhandlingen granskas elva faktorer som är kopplade till inflammation och risk för cancerutveckling genom att vävnadsprover från frisk munslemhinna jämförs med dito från personer med oral lichen planus. De flesta av de faktorer som studerats har vid oral lichen planus ett uttryck som skiljer sig från hur det ser ut i frisk slemhinna. För vissa av faktorerna kan bilden påminna om det man ser vid cancer i hals- och huvudområdet medan andra har ett motsatt uttryck. Till de faktorer som kan tala för en ökad risk för en för cancerutveckling är en ökning av enzymtypen COX-2, som är kopplad till inflammation och ökad risk för malign omvandling i vissa cancerformer. Ett minskat uttryck av en annan faktor, ELF-3, skulle kunna tyda på att epitelcellerna vid oral lichen planus är mindre differentierade, alltså mer omogna, och tala för ökad cancerrisk, men de erfarenheter och studier som finns visar ändå att få utvecklar cancer från skadorna vid oral lichen planus.
Även om cancerutveckling är relativt ovanlig visar avhandlingens studier att förändringarna har vissa likheter med tumörer och man bör därför noga följa de patienter som har oral lichen planus. Resultaten stöder också åsikten att sjukdomen är autoimmun. Man bör därför överväga om behandlingen ska ändras och om behandling erbjudas också till de patienter som idag inte får den.
INFORMATION OCH KONTAKT
Karin Danielsson är tandläkare vid avdelningen för oral diagnostik, Tandläkarhögskolan i Umeå, och doktorand vid Institutionen för medicinsk biovetenskap och Institutionen för odontologi, Umeå universitet. Hon kan nås på tel. 090-785 62 25
e-post karin.danielsson@odont.umu.se
Fredagen den 8 juni försvarar Karin Danielsson, Institutionen för odontologi,, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Oral lichen planus: Studier av faktorer involverade i differentiering, epithelial mesenchymal transition och inflammation
Engelsk titel: Oral lichen planus:Studies of factors involved in differentiation, epithelial mesenchymal transition and inflammation.
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, by. 6M, NUS.
Fakultetsopponent är professor Jesper Reibel, Köpenhamns universitet, Danmark.
Läs hela eller delar av avhandlingen
Vanliga fältmätningar kan ge information om utvalda platser eller utgöra ett statistiskt stickprov för att skatta övergripande information om skogen i ett område. Det är dock sällan eller aldrig möjligt att samla in heltäckande information om stora områden med fältmätningar. Flygfoton och satellitbilder kan ge information om stora områden men endast om de högsta, från ovan synliga ytorna.
– Med den nya lasertekniken däremot kan vi ta fram detaljerad information om skog och annan natur med automatiserade metoder, säger civilingenjör Eva Lindberg vid SLU.
Eva Lindberg har inom ramen för sin doktorsavhandling utvecklat och förfinat metoder för att ta fram skoglig information från flygburna och markbaserade laserdata. Hennes arbete omfattar skattningar av enskilda träd och av vegetationens struktur i höjdled, baserat på flygburna laserdata. Hon har också bestämt trädpositioner och diametrar utifrån markbaserade laserdata och kopplat dessa värden till enskilda träd identifierade från flygburna laserdata. De nya metoderna kan användas till skogsbruksplanering för att på ett effektivt sätt få information med stor noggrannhet.
Man kan även använda metoderna för att få information om skogens skiktning till så kallad habitatskartering. Sådana karteringar krävs för att fatta beslut om markanvändningen i framtiden och ska innehålla diverse information om naturresurserna.
– Kartor med trädslag, stamvolym och ålder på skogen, men även information om skogens skiktning, är av intresse för habitatskarteringar.
Data från laserskanning är noggranna tredimensionella mätningar av mark, vegetation och andra objekt. Vid flygburen laserskanning görs mätningarna från ett flygplan eller en helikopter som flyger i stråk över ett visst område. Vid markbaserad laserskanning mäts ytor i den närmaste omgivningen runt skannern med hög noggrannhet. Laserskanning är en teknik som har utvecklats snabbt under de senaste två decennierna.
INFORMATION OCH KONTAKT
Civilingenjör Eva Lindberg, institutionen för resurshushållning, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Estimation of Canopy Structure and Individual Trees from Laser Scanning Data”. Disputationen avser teknologie doktorsexamen.
– Tid: fredagen den 8 juni 2012 klockan 10.00
– Plats: Hörsalen Björken, SLU Umeå
– Opponent: Professor Juha Hyyppä, Finnish Geodetic Institute, Masala, Finland
Mer information Eva Lindberg, 090-786 85 36, eva.lindberg@slu.se,
Avhandlingen
Jordens klimatförändringar anses av de flesta forskare bero på de ökande mängderna växthusgas som människan släpper ut från exempelvis förbränning av fossila bränslen. Här spelar koldioxiden en stor roll.
Koldioxid tas upp av haven
Ungefär hälften av människans utsläpp av koldioxid från förbränningen av fossila bränslen fram till 1994 togs upp av haven. Men i takt med att det finns allt mer koldioxid i havet minskar havets förmåga att ta upp gasen, som istället stannar kvar i atmosfären.
– Växthusgaserna höjer jordens temperatur och denna ökning är speciellt uttalad i Arktis och framför allt över Sibirien med dess kusthav, säger Iréne Wåhlström, forskare i marin kemi.
Temperaturökningen påverkar miljön i Arktis genom att till exempel havsistäcket i Arktis minskar, vattentillförsel från floder ökar, permafrosten tinar och kusterosionen tilltar.
– En effekt blir att mer organiskt kol, som är lagrat i marken tillförs haven där det delvis bryts ner och bildar koldioxid, säger Iréne Wåhlström.
Klimatförändringarna påverkar koldioxidflödet
Iréne Wåhlström har undersökt två av kusthaven utanför Sibirien; Laptevhavet och Östsibiriska havet, dels genom en fartygsexpedition och dels med hjälp av en matematisk modell för Laptevhavet.
Östsibiriska havet kan delas upp i en västlig och en östlig del, där den östra tillförs vatten från Stilla Havet.
– I detta vatten sker mycket marin fotosyntes under sommaren, vilket konsumerar koldioxid. Det leder till en lägre halt i havet än i luften och därför tar havet upp koldioxid från luften, säger Iréne Wåhlström.
Västra Östsibiriska havet får även ett stort bidrag av flodvatten, både direkt från land och från angränsande Laptevhavet.
– I flodvattnet finns mycket organiskt kol som delvis bryts ner till koldioxid i havet. Det leder till en högre koldioxidhalt i havet än i luften och därmed flödar koldioxid ur havet till luften och späder på klimatförändringen.
Under sensommaren 2008 hade Laptevhavet ett överskott av koldioxid i samma storleksordning som västra Östsibiriska havet, troligen ett resultat av nedbrytning av organiskt material från land.
Resultaten visar att Laptevhavet troligtvis har ändrats från att ta upp atmosfärens koldioxid till att släppa ut koldioxid till atmosfären under sensommaren. Det här kommer troligtvis att förstärkas med en ökad lufttemperatur, framför allt om delar av den stora reservoar av organiskt kol som finns lagrat i Arktis tundra tinar och tillförs havet. Det kommer ytterligare att späda på uppvärmningen av jorden.
Avhandling: Fluxes and Transformation of Carbon in the Siberian Shelf Seas under Changing Environment. Länk:
Handledare: Professor Leif Anderson, Institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet
Den dominerande bilden inom forskningen är att nya politiska partiers förmåga att nå riksdagen helt beror på externa faktorer, som exempelvis valsystemets utformning, ökad arbetslöshet, lågkonjunkturer och ökad invandring, eller om etablerade partier inte lyckas möta väljarnas behov.
Niklas Bolin har genom intervjuer med centrala personer och en omfattande genomgång av internt partimaterial kartlagt Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Ny Demokratis och Sverigedemokraternas väg från bildande till inträde i riksdagen. Resultaten visar att samtliga fyra partier nådde riksdagen genom noga förberedda och planerade strategier, och särskilt viktigt var på vilket sätt de formade sin sakpolitik.
– Alla fyra partier framförde en avvikande åsikt i en eller några få sakpolitiska frågor, och lyckades också framstå som trovärdiga företrädare för dessa områden.
Media och medlemmar
Även hur väl partierna mobiliserade och använde sina resurser var avgörande för om de fick väljarnas förtroende, menar Niklas Bolin.
– Ny Demokrati var framförallt skickligt på att attrahera medias intresse, och övriga tre partier arbetade medvetet och långsiktigt med att bygga upp starka medlemsorganisationer för att skapa de rätta personella och ekonomiska förutsättningarna för att nå ända fram.
Flera hinder i vägen
Intressant är att de fyra studerade partierna pekar ut samma svårigheter med att nå riksdagen, och enligt Niklas Bolin fanns det en intern frustration över en rad förhållanden som på ett orättvist sätt drabbar icke representerade partier.
– Både fyraprocentsspärren och regelverket kring partifinansiering anses missgynna partier utanför riksdagen, och de flesta partier tycker också att media behandlat dem särskilt illa.
Niklas Bolin bor och är uppvuxen i Sundsvall, och kommer efter disputationen att bedriva undervisning och forskning vid Mittuniversitetet.
INFORMATION OCH KONTAKT
Lördagen den 9 juni försvarar Niklas Bolin, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Målsättning riksdagen. Ett aktörsperspektiv på nya partiers inträde i det nationella parlamentet.
Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset.
Fakultetsopponent är professor Jan Sundberg, Institutionen för politik och ekonomi, Helsingfors universitet.
För mer information, kontakta:
Niklas Bolin
statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
telefon: 070-680 52 70
e-post: niklas.bolin@pol.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
En helt ny metod att mäta hur effektivt celler tillverkar DNA-byggstenar är en utmärkt startpunkt för nya läkemedel mot resistenta bakterier och cancer. Redan när en tänkbar läkemedelskandidat identifieras visar den nya mätmetoden hur substansen kan hämma celldelningen, vilket underlättar vidareutvecklingen av läkemedlet. Forskarna kommer från Stockholms universitet och Karolinska Institutet och presenterar nu sina resultat i den ansedda amerikanska tidskriften PNAS.
I teamet ingår de båda forskarna Fredrik Tholander, doktor i medicinsk biokemi, Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet och Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet och Britt-Marie Sjöberg, professor i molekylärbiologi vid Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet.
Arvsmassans byggstenar måste ständigt tillverkas för att DNA-syntes och celldelning skall fungera korrekt. Enzymet som tillverkar dessa DNA-byggstenar kallas RNR (ribonukleotidreduktas) och är ett uppenbart målenzym för celldelningshämmande läkemedel, till exempel cancerläkemedel och antibiotika. Men eftersom enzymet är experimentellt svårt att hantera finns endast ett fåtal godkända cancerläkemedel som verkar genom att inaktivera RNR, ett enzym som upptäcktes på 1950-talet av den svenske forskaren Peter Reichard.
Enkel och bred metod
– Nu har vi utvecklat en helt ny metod som drastiskt förenklar detta arbete, säger Fredrik Tholander. Vår nya metod bygger på en variant av den välkända kedjereaktion PCR (polymerase chain reaction) och kan användas i storskaliga tester för att hitta nya substanser med potential att utvecklas till läkemedel.
– Metoden är både enkel och generell, säger Britt-Marie Sjöberg. Den kan användas för att hitta hämmare mot vilket RNR-enzym som helst från vilken sjukdomsalstrande mikroorganism som helst. För första gången kan vi nu använda storskaliga metoder för att leta efter helt nya antibiotikakandidater. I backspegeln kan man tycka att det är förvånansvärt att en liknande metod inte utvecklats tidigare för detta väletablerade målenzym för celldelningshämmande läkemedel.
Med hjälp av den nya metoden har forskarna bland annat hittat substanser som dödar Pseudomonas aeruginosa, en antibiotikaresistent bakterie som orsakar sjukhussjuka och livshotande infektioner hos patienter med cystisk fibros.
Om studien
Forskarna har analyserat effekten av 1 364 olika substanser, och fann att 27 substanser hämmade RNR-enzymets aktivitet drastiskt (= 90 procent hämning). Av dessa 27 substanser visade sig fyra även hämma tillväxten av P. aeruginosa, och för två av substanserna visade forskarna att den antibiotiska effekten sammanföll med sänkta nivåer av DNA-byggstenar i bakterien.
Titel: Discovery of antimicrobial ribonucleotide reductase inhibitors by screening in microwell format
Publicerad i tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America (PNAS)
doi:10.1073/pnas.1113051109
INFORMATION OCH KONTAKT
Fredrik Tholander, doktor i medicinsk biokemi, Institutionen för mikrobiologi, tumör- och cellbiologi vid Karolinska Institutet och Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet.
Tel. 070-998 65 79
E-post fredrik.tholander@ki.se
Britt-Marie Sjöberg, professor i molekylärbiologi, Institutionen för biokemi och biofysik vid Stockholms universitet.
Tel 08-16 41 50
Mobil 070-564 86 78
E-post britt-marie.sjoberg@dbb.su.se
Depression orsakar stort lidande för individen och anhöriga och utgör en tung ekonomisk börda för samhället. Ett stort antal studier har tidigare visat att kognitiv beteendeterapi, KBT, kan bota depressioner via Internet. En psykodynamisk behandlingsform i detta format har aldrig publicerats i en vetenskaplig studie tidigare.
I en ny behandlingsstudie fick totalt 92 patienter med depression antingen tio veckors psykodynamisk terapi via Internet eller ingå i en aktiv kontrollgrupp. De som ingick i studien var i många fall mycket besvärade av sin depression. Mer än hälften hade dessutom någon form av ångestproblematik. Skillnaderna mellan grupperna blev stora vad gällde att minska symptom på depression. Jämfört med kontrollgruppen var effekterna mycket större i gruppen som fått psykodynamisk behandling.
Effekterna kvarstod dessutom vid en uppföljning tio månader efter avslutad behandling.
– Resultatet visar att psykodynamisk internetbehandling i tio veckor står sig mycket väl mot antidepressiv medicin och annan psykologisk behandling, säger Robert Johansson, doktorand i klinisk psykologi och den som drivit projektet. Studien publiceras nu i den välrenommerade tidskriften PLoS ONE.
Den form av internetbaserad behandling som prövats i studien är så kallad vägledd självhjälp. Patienterna har via Internet fått ta del av ett textbaserat material och utöver det varje vecka haft 10-15 minuters terapeutstöd via e-post. Gerhard Andersson, professor i klinisk psykologi, har forskat på internetbaserad psykologisk behandling sedan 1998 och är ansvarig för den nya studien.
– Vi vet sedan länge att det fungerar lika bra att få kognitiv beteendeterapi via nätet som att träffa en terapeut, men att de psykodynamiska tankegångarna går att omsätta i det internetbaserade formatet är helt nytt, säger han.
– Det är stor skillnad på hur man arbetar med depression i vår psykodynamiska behandling mot tidigare internetbaserade behandlingar baserade på KBT, säger Robert Johansson. Den psykodynamiska behandlingen innehåller metoder för att lära sig att se och förstå återkommande livsmönster både utifrån tidigare erfarenheter och aktuella situationer. En typisk KBT-behandling fokuserar mer på schemaläggning av aktiviteter och att utmana negativt tänkande medan den psykodynamiska behandlingen bygger mer på reflektion.
Internetbaserade behandlingar har en potential att nå ut till fler människor eftersom behandlingen ges på distans och kräver mindre tid från en terapeut.
INFORMATION OCH KONTAKT
Länk till artikeln i PLoS ONE: Psychodynamic Guided Self-help for Adult Depression Through the Internet: A Randomised Controlled Trial
Kontakt:
Robert Johansson, 013-282217, 0705-797796, robert.johansson@liu.se
Dagens samhälle ställer allt högre krav på individens eget ekonomiska ansvarstagande. Företagsekonomen Charlotta Bay har i en avhandling vid Uppsala universitet undersökt hur regeringen, ett svenskt pensionsbolag och tv-programmet Lyxfällan kommunicerar privatekonomiska budskap. Avhandlingen visar att ekonomisk information måste genomgå en rad översättningar som gör den tillgänglig och relevant för människor.
I en tid då de ekonomiska kriserna duggar tätt ställs allt högre krav på individens eget ekonomiska ansvarstagande och hennes förmåga att leva upp till dessa krav. Eftersom vi alla, mer eller mindre ofrivilligt, har tvingats in på den finansiella marknaden i form av att vi ofta måste köpa vår bostad, låna till studier, spara till vår egen pension, investera pengar i fonder och aktier, och köpa saker på kredit menar vissa samhälleliga företrädare att vi måste lära oss att ta bättre hand om våra privata finanser.
I Charlotta Bays avhandling studeras en rad aktörer som har att göra med vanliga människor som inte lever upp till dessa krav. Människor som inte alltid förstår siffror eller som förstår dem annorlunda. Människor som tycker att matematiska enheter såsom procentsatser är svårt, eller som inte kan räkna ut räntan eller ens vet vad ränta är. Människor som tycker att pensionssparande knappast är en här-och-nu-fråga, som betraktar sms-lån som en inkomstkälla.
Kanske kan man vifta undan de här exemplen som exceptionella undantag. Men faktum är att en halv miljon svenskar är skuldsatta, enligt Kronofogdens uppgifter, och 18 procent av befolkningen bedömer själva att de har svårt att betala sina räkningar – varje månad. Och utanför landets gränser är den ekonomiska analfabetismen, som OECD och EU kallar den, än värre. Så hur gör man då? Hur får man människor att ta ökat ansvar för sin egen privatekonomi?
Genom att följa tre olika aktörer – den svenska regeringen; livsstilsprogrammet ”Lyxfällan”; samt ett svenskt pensionsbolag – och deras försök att kommunicera privatekonomiska budskap söker Charlotta Bay svar på hur finansens språk och tänkande flyttar in hos medelsvensson med syftet att få ekonomi att spela större roll. Hon har särskilt undersökt hur dessa aktörer har valt att förpacka siffror och ekonomisk information på ett för privatpersoner begripligt sätt.
I motsats till en stor andel forskning inom redovisning som pekar på hur siffror och ekonomisk information styr och påverkar människors handlande, visar Charlotta Bays forskning att det inte alltid är givet att det förhåller sig så.
– Min forskning visar att om ekonomisk information ska ha effekt på människors sätt att hantera sina finanser så måste människor först förstå den, och denna förståelse anses inte enbart vara avhängig tekniska kunskaper såsom ekonomiska begrepp och räknefärdighet, säger Charlotta Bay.
Hon menar istället att ekonomisk information måste genomgå en rad översättningar som gör den tillgänglig och relevant för människor. Denna översättning måste avgöras av det sammanhang som den ekonomiska informationen för tillfället ingår i så att det sätt på vilket man väljer att prata ekonomi passar den aktuella målgruppen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen försvaras den 8 juni.
För mer information kontakta Charlotta Bay, tel: 070-482 9495, e-post: charlotta.bay@fek.uu.se
Läs mer om avhandlingen Making Accounting Matter: A Study of the Constitutive Practices of Accounting Framers [Ref 1] och ladda ner den.
Solens energi som når jorden är 5 000 gånger så stor som hela världens energiförbrukning. Att kunna ta tillvara på denna energikälla och lagra den skulle hjälpa till att lösa människans allt mer akuta energiproblem.
Två stora forskningsprojekt vid Umeå universitet ägnar sig åt utvecklingen av konstgjord fotosyntes genom att härma växternas mycket framgångsrika sätt att ta tillvara solenergi. Båda projekten (”solar fuels” och ”artificial leaf”) leds av Johannes Messinger, professor på kemiska institutionen vid Umeå universitet.
För att kunna ta fram ett ”konstgjort blad” behöver forskarna studera växternas sinnrika system, som har fungerat under miljontals år på jorden. Man behöver i detalj veta svaret på två avgörande frågor: Vilka molekyler är nödvändiga i växternas fotosyntes för att kunna spjälka vatten? Vad är deras roll, dvs. hur fungerar de och när?
Johannes Messinger har tillsammans med amerikanska och tyska kollegor (det är hela 36 författare till publikationen) tagit fram ett verktyg för att undersöka växternas fotosyntessystem när de är aktiva. Med ultrakorta röntgenblixtar har de lyckats göra strukturanalyser av isolerade fotosyntesmolekyler från växters fotosystem II i rumstemperatur. Atomernas rörelse avbildades under 50 femtosekunder (10-15 sekunder). Utrustningen som använts, en fri-elektronröntgenlaser, finns vid Stanford University i USA.
I normala fall bestäms molekylstrukturer med röntgenblixtar i frysta prover, för att hålla strålskadorna låga. Genom att de röntgenblixtar som användes i detta experiment är så otrolig korta kan de inte förstöra fotosystemet under mätningen. Detta öppnar möjligheter att upptäcka strukturer och studera hur systemet reagerar i bladet i naturligt tillstånd när det aktivt gör fotosyntes.
–Vårt mål är att studera hur syrgasatomer formerar en brygga för att bilda syrgasmolekyler under vattenspjälkningen. Den fasen i fotosyntesen har hittills varit omöjligt att studera i detalj, säger Johannes Messinger.
På sin väg mot att bygga ett konstgjort blad som kan omvandla vatten till vätgas och syre, har Umeåforskaren nu tillsammans med tyska samarbetspartner vid Max Planck Institute for Bioinorganic Chemistry hittat en byggsten till. Man vet sedan tidigare att kalciumjoner är inblandade in vattenspjälkning och att ett system utan kalcium inte kan producera syrgas. Men forskarna ville nu ta reda på om kalcium behövs för att hålla fotosystemet struktur stabilt (framförallt manganjoner) eller om kalcium behövs i själva reaktionen.
Forskarteamet lyckades med att ta bort kalciumjonen från hela molekylkomplexet och studerade sedan strukturen med EPR-spektroskopi, paramagnetisk elektronresonans.
– Vi kunde se att molekylkomplexet, som består av fyra manganjoner som hålls ihop med fem syrgasatomer, inte ändrade sin struktur efter vi hade tagit bort kalciumjoner. Det betyder att kalcium måste spela en mycket viktig roll i vattenspjälkningsreaktionen, säger Johannes Messinger.
De nya forskningsresultaten publiceras nu i två mycket ansedda tidskrifter. Proceeedings of the National Academy of Sciences publicerar de stora framstegen om blixtsnabba röntgenundersökningar och i Journal of Biological Chemistry är Johannes Messinger medförfattare i artikeln om kalciums roll vid fotosyntesen.
INFORMATIION OCH KONTAKT
Originalpublikationer:
1. Jan Kern, et. al.: Room Temperature Femtosecond X-ray Diffraction of Photosystem II Microcrystals. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America, PNAS
2. Thomas Lohmiller, Nicholas Cox, Ji-Hu Su, Johannes Messinger, Wolfgang Lubitz: The basic properties of the electronic structure of the oxygen-evolving complex of photosystem II are not perturbed by Ca2+ removal. J. Biol. Chem. May 1, 2012, doi:10.1074/jbc.M112.365288
För mer information, kontakta gärna: Johannes Messinger
Telefon: 090-786 59 33 E-post: johannes.messinger@chem.umu.se
