Detta visar en studie av forskarna Diana Stark Ekman, Högskolan Väst, och Robert Ekman, Karlstads universitet.
– Hjärnskador på barn är fruktansvärda. De påverkar deras förmåga till inlärning och deras möjligheter att växa upp och arbeta och bli kära och göra allt underbart i livet. Genom att förhindra en huvudskada förhindrar vi inte bara 70 eller 80 år av individuellt lidande, vi slipper också en stor social kostnad, säger Diana Stark Ekman.
– 1978 låg 0,7 barn per 1000 i Sverige på sjukhus med huvudskador på grund av cykelolyckor. Minskningen har varit 93 procent i Sverige som helhet. I Skaraborg, där hjälmkampanjer har varit speciellt intensiva, har minskningen varit 99 procent.
– Sverige är enastående jämfört med andra länder, säger Diana Stark Ekman.
Den fantastiska förbättringen av säkerheten för cyklande barn beror på omfattande cykelhjälmskampanjer. Dessutom finns sedan 2005 en lag om att alla under 15 ska ha hjälm när de cyklar eller åker bakpå en cykel.
Det framgångsrika hjälmprogrammet i Skaraborg har pågått sedan mitten av 1980-talet. Det är resultatet av lokalt samarbete baserat på Säker och Trygg Kommun-modellen. Detta är ett begrepp som används av WHO. En kommun eller ett län kan utses till Säker och Trygg Kommun om det uppfyller vissa indikatorer när det gäller systematiskt säkerhetsarbete.
– Alla i Skaraborg slöt upp, kommunerna, politikerna, NTF, sjukvården, barnavården, dagis och fritids, alla gick samman och sa vi kan göra något åt det här. Och de gjorde det utan särskilt mycket hjälp utifrån, säger Diana Stark Ekman.
Varje familj i Skaraborg med ettåringar eller treåringar får ett hjälmrecept när de besöker sjukvården. Receptet tillåter dem att köpa hjälm billigt. Det hela organiseras av NTF Skaraborg. Man har också genomfört ett stort antal informationskampanjer i skolorna.
Ett medvetet arbetssätt i lärarledda gruppaktiviteter som måltider, sångsamlingar och sagostunder är viktigt för barns kommunikation. Barn sinsemellan använder sig av erfarenheter från samspel med lärare i sin lek. Barn stöttar också varandra i utvecklingen av sin lek.
– Imitation och upprepade handlingar möjliggör de flerspråkiga barnens språkliga och fysiska deltagande. Förskolans lärandemiljö hjälper barnen att socialiseras in i att kommunicera på svenska genom deltagande i varierade aktiviteter, säger Anne Kultti.
Hon har i sin studie granskat vilka förutsättningar för lärande och utveckling som råder för flerspråkiga barn i förskolan. I sin studie har hon analyserat ett 50-tal timmars videofilm där de tvååriga förskolebarnen står i fokus, från åtta förskolor. Både de lärarledda aktiviteterna och de barninitierade lekarna då flera barn deltar har dokumenterats.
– Barnen kommunicerar på olika sätt om olika innehåll beroende på möjlighet, sammanhang och egna erfarenheter, säger Anne Kultti.
Svenska är det gemensamma språk man kommunicerar på inom förskolan. Elever med annat modersmål än svenska får enligt en rapport från Skolinspektionen (2010) sämre förutsättningar att nå de nationella målen i grundskolan än elever med svenska som modersmål. Det gör frågan om villkoren för de flerspråkiga barnen att tillägna sig språkkunskaper på utbildningssystemets första trappsteg högaktuell.
Nya majshybrider för ensilering har provats odlingsmässigt på tre platser i landet, Kristianstad, Skara och Västerås. Zohaib Mussadiq visar i sin doktorsavhandling från SLU att tidiga sorter bör väljas i svenska odlingar, dels för att risken för att odlingen helt ska misslyckas då minskar, dels för att fodervärdet blir bättre.
Majs(Zea mays L.) är ett värmeälskande gräs, som odlas som foderväxt för kor i Skandinavien. Den allt större arealen av majs för ensilering och många nyintroducerade hybridsorter har aktualiserat behovet av mer kunskap om dessa sorter och hur de klarar sig på nordliga breddgrader.
Zohaib Mussadiq har i sitt doktorsarbete vid institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU, undersökt hur dessa nya hybrider utvecklar sig vid olika värmesummor. I försöksodlingarna i Kristianstad nådde alla hybriderna rätt mognadsgrad för ensilering, medan bara den tidiga sorten ’Avenir’ hann bli tillräckligt mogen i Skara. I Västerås fungerade inte odlingen för någon av de provade hybriderna.
Fast de senaste sorterna gav största skördeutbytet, kommer troligen de tidiga sorterna att ge bäst foderkvalitet. Även för att minska risken för att odlingen ska misslyckas bör man använda de tidiga sorterna och odla dem på jordar som är redo att besås senast den 1 maj.
BSc Zohaib Mussadiq, institutionen för norrländsk jordbruksvetenskap, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Performance of Forage Maize at High Latitudes – Plant Development, Agronomy and Nutritive Value”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
– Tid: torsdagen den 6 september 2012
– Plats: Aulan, SLU i Umeå
– Opponent: Dr John Cone, Animal Nutrition Group, Wageningen University, Wageningen, The Netherlands
Mer information
Zohaib Mussadiq, 076-812 58 26, Zohaib.Mussadiq@slu.se
Mårten Hetta, 070-589 83 55, Mårten.Hetta@slu.se
Zohaib Mussadiq är från Pakistan.
Avhandlingen
Avhandlingen uppmanar till nytänkande genom att ifrågasätta synen på generationsskiften som en speciell, problemfylld period i företagets liv och i stället se generationsskiften som ständigt pågående och hopflätade med företagets övriga verksamhet. Detta synsätt innebär att de formella aspekterna med generationsskiften som planering, övertagande av ledarskapspositioner och överlåtelse av aktier får en mindre betydelse. Det centrala blir i stället en gemensam ledning över generationsgränserna som fokuserar på utvecklingen av företaget.
– Jag är särskilt intresserad av att belysa familjeföretagens inneboende kraft och familjeföretagarnas roll i samhället som långsiktiga, ansvarsfulla ägare med genuint intresse för sin verksamhet. Om man hårdrar det förordar litteraturen noggrann planering av generationsskiften samtidigt som studier visar att familjeföretagare inte planerar för sina skiften. Det väckte min nyfikenhet för hur det då går till i praktiken eftersom generationsskiften är oundvikliga förr eller senare, säger Kajsa Haag.
Det visade sig att företagarna engagerar sig i verksamheten och utvecklingen av företaget – inte planeringsmöten – men att det i de dagliga aktiviteterna hos en företagande familj pågår ett ständigt lärande som är en indirekt och viktig del av generationsskiftet. Detta lärande kan inte styras genom planering utan skapas genom interaktion. Att till exempel få delta i produktutveckling kan inte jämföras med att läsa om det i skriftliga instruktioner. Det betyder att många av de saker en ny generation familjeföretagare måste lära sig för att framgångsrikt driva företaget vidare är en del av deras vardag. Det här betyder inte att generationsskiftet sker automatiskt, men att nya aspekter på generationsskiften lyfts fram.
– Även om man inte hållit de så ofta föreskrivna formella planeringsmötena kanske man arbetat mer med generationsskiftet än man tror genom att barnen varit involverade och då lärt sig saker som är väsentliga för att kunna driva företaget vidare på egen hand, säger Kajsa Haag.
Avhandlingen beskriver generationsskiftet som baserat i socialisering, inbakat i dagliga rutiner och gradvis fortskridande över familjens livscykel. I praktiken handlar det om att driva företaget tillsammans snarare än att lämna över det från en generation till en annan. Gemensam familjeledning innebär extra kapacitet och fler perspektiv på saker och ting. Något som möjliggör både utveckling och tillväxt. Det gemensamma arbetet borgar också för att utvecklingen kan ske utan att skada företagets kärna. Förändring får inte ske på bekostnad av att företaget tappar sin identitet, tradition och historia – utmaningen är att bevara kärnan men uttrycka den på nya sätt.
INFORMATION OCH KONTAKT
Opponent vid disputationen var Professor Denise Fletcher, University of Luxembourg.
Betygskommittén bestod av Docent Carlo Salvato, Bocconi University, Italien, Professor Anders W Johansson, Linnéuniversitetet i Växjö, och Professor Ethel Brundin, Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Ordförande var Professor Leif Melin (huvudhandledare).
För mer info, kontakta:
Kajsa Haag
kajsa.haag@jibs.hj.se
Tel. 036 10 18 35
Mobil 070 838 85 20
– Ska man prata klarspråk är det anmärkningsvärt att försäkringspremien idag inte baseras på faktisk risk såsom körbeteende, utan på saker som hur gammal du är, och var du är bosatt. Kör du bra och säkert ska du givetvis ha en lägre premie.
Det säger KTH-professorn Peter Händel som är en av dem som varit med och utvecklat mobilappen Movelo. Den har kommersialiserats under något års tid, och framgångarna har inte låtit vänta sig. Ett av Skandinaviens största försäkringsbolag har skrivit avtal om att börja tillhandahålla mobilappen till sina kunder, med en första lansering i Sverige. Sedan väntar resten av Skandinavien, vilket innebär flera miljoner potentiella användare.
– Installerar bilföraren appen och börjar använda den i sin bil kommer hon eller han att erbjudas möjligheten att teckna försäkring med rabatt. Det kan handla om en prisreducering upp till 50 procent, säger Peter Händel.
Movelo tar hänsyn till GPS-information från mobilen, och ser hur mycket du kör samt var. Dessutom plockar Movelo upp information om hur bilen körs, till exempel hastiga inbromsningar och andra tecken på osäkert körbeteende. Om en förare kör mycket sällan ska det givetvis påverka premien positivt, i jämförelse med den som kör varje dag och därmed löper större risk att drabbas av olyckor.
Men Movelo innebär inte bara en bättre försäkringspremie. Information från appen hjälper bilförarna att köra på ett sätt som både sparar bränsle och därmed också pengar och miljö. Vidare samlar Movelo enkelt in data som forskare kan använda till transportforskning och trafikplanering, exempelvis för att komma åt problemet med bilköer.
– Jag gillar morötter bättre än piskor. Man kan styra trafiken på andra sätt än med hjälp av biltullar, säger Peter Händel.
I förlängningen ger alltså Movelo information tillbaka till forskningen, som i sin tur kan arbeta för att skära ner de samhällsekonomiska kostnader som bilköer innebär. Svenskarna förbrukar trots allt 350 000 timmar i veckan i bilköer.
– Movelo är ett exempel på ett system där det bara finns vinnare. Bilförarna får en bättre privatekonomi, försäkringsbolag vinner på det genom mer exakta premier, forskarna får data de kan arbeta med för till exempel trafikplanering och vår miljö får sitt, säger Peter Händel.
Till sist finns det ytterligare en dimension av appen. Den är rolig att använda då den också är ett spel där det går att samla poäng och guldstjärnor, jaga placeringar på topplistor, bjuda in vänner och så vidare. Alltså ytterligare ett incitament för bilföraren att installera och använda Movelo.
För fem år sedan lanserade Peter Händel idén att använda värmekamera i bilar för att undvika viltolyckor. Innovationen fick smeknamnet Älgvarnaren och för sin utveckling av IR-teknik som förebygger viltolyckor utan att förare behöver växla fokus mellan skärm och vindruta fick Peter Händel 2008 motta Älgskadefondsföreningens pris Guld-Älgen.
KONTAKT
Peter Händel på 08 – 790 75 95 eller peter.handel@ee.kth.se.
Historikern Anna Sténs och statsvetaren Camilla Sandström har inom forskningsprogrammet Future Forests studerat den debatt som fördes kring storskalig organiserad bärplockning under 1900-talets början, och jämfört den med vår tids oenigheter.
– Många argument är gemensamma över tid, även om de invaderande stadsborna under senaste decennierna bytts ut mot migrantarbetare från öst, säger Anna Sténs, som liksom sin kollega är verksam vid Umeå universitet.
Anna Sténs och Camilla Sandström undersöker i en artikel i Forest Policy and Economics konflikterna kring bären. För nära hundra år sedan bedrevs storskalig handel med bär. Både svenska och tyska bäruppköpare köpte stora mängder lingon för den tyska marknaden och det talades om att bärexporten skulle kunna generera större värden än timmer.
När järnvägarna byggts ut blev det möjligt att nå tidigare isolerade bygder och människor från andra delar av landet såg chansen att tjäna pengar på bärplockning. De lokalbefolkningar som ”drabbades” av utsocknes bärplockare var måttligt entusiastiska.
Anna Sténs berättar hur frågan hamnade ända uppe på riksdagens bord och fortsätter:
– Det var en bitvis dramatisk debatt som målade upp bilden av hur bärmarkerna invaderades av främlingar som trampade ner bärris och trädplantor, plockade omogna bär, skräpade ner och kostade markägarna pengar.
Debatten handlade då liksom nu om hur resursen bär skulle förvaltas. I botten ligger frågan om kommersiell exploatering av allemansrätten. Att hållbart nyttja en gemensam resurs bygger på allmän acceptans av reglerna som styr nyttjandet. Finns inte acceptansen uppstår konflikter, ett fenomen som brukar kallas ”allmänningarnas tragedi”.
Under det senaste decenniet har bärindustrin genomgått stora förändringar och de nordiska bären används idag förutom som föda även i mediciner, kosmetika och kosttillskott som främst exporteras till den ostasiatiska marknaden. Bärens ekonomiska potential ses återigen som stor, vilket bidrar till att konflikten fortsätter att vara aktuell.
Forskarna har även funderat kring hur konflikterna ska kunna hanteras bättre i framtiden. Förslag om att begränsa rätten att plocka bär på andras marker i kommersiella syften har alltid röstats ned. Diskussionerna har tidigare landat i att konflikterna kan förebyggas genom mer och bättre information kring vilka regler som gäller i skog och mark.
Anna Sténs betonar vikten av ett helhetsgrepp. Bärplockarnas arbetsrättsliga förhållanden och markägarkonflikten behandlas som helt skilda problem och drivs av olika politiska grupper och myndigheter som aldrig möts.
– Det som skulle behövas är en genomgripande översyn av den kommersiella bärplockningen där alla aspekter tas med.
INFORMATION OCH KONTAKT
Anna Sténs, 1:e forskningsassistent, historia, Anna.stens@historia.umu.se
Tel 070-671 10 52
Camilla Sandström, lektor, statsvetenskap, Camilla.sandstrom@pol.umu.se
Tel 070-219 63 44
Läs mer om Future Forests
Den medicinska kontroversen handlar om ett ifrågasättande av diagnosen DAMP – Deficit in Attention, Motor control and Perception – under åren runt 2000. Från att tidigare ha varit en oenighet mellan en mindre krets av medicinskt professionella eskalerade kontroversen och kom också att beröra pedagoger och sociologer.
– Det kan betecknas som en av det svenska samhällets mest framträdande vetenskapsbaserade kontroverser i modern tid, säger Bo-Lennart Ekström.
I sin kontroversstudie har han analyserat närmare 200 artiklar från Dagens Medicin och Läkartidningen, under perioden 1996-2006. Han undersöker den bild av skolan som framträder i det specifikt medicinska perspektivet och hur medicinskt professionella i medierna formulerar pedagogisk praktik och teori utifrån sina perspektiv.
I diskussionen framträder två förhållningssätt. Dels det neuropsykiatriska perspektivet där åtgärder riktar in sig på den enskilde eleven – främst genom anpassad pedagogik och i förekommande fall även centralstimulerande medicinering. Dels det socialmedicinska perspektivet som primärt tar sikte på god skolmiljö och välutvecklad skolhälsovård.
– I mitt arbete som specialpedagog har jag kunnat observera hur neuropsykiatrin successivt vunnit tolkningsföreträde framför andra möjliga förklaringar till när elever får problem med inlärning och beteende i skolan. De neuropsykiatriska diagnoserna tillmäts idag högre status och förklaringsvärde än de pedagogiska teorierna vad gäller elevernas tillkortakommanden, säger Bo-Lennart Ekström.
Sedan 2007 har antalet diagnoser av ADHD och uppmärksamhetsstörning uppskattningsvis mer än fördubblats i Sverige. I dag är DAMP ersatt av DCD – Development Coordination Disorder.
Läs avhandlingen.
I den så kallade Kvinnoundersökningen har forskare vid Göteborgs universitet under mer än 40 år följt och studerat äldre kvinnors hälsa. I den senaste studien har forskarna kartlagt de vanligaste dödsorsakerna för kvinnor som passerat klimakteriet – och resultatet omkullkastar etablerade uppfattningar.
Göteborgsstudien visar att 30 procent av dödsfallen bland kvinnor mellan 60 och 80 år orsakas av cancer, medan hjärtinfarkt står för 19 procent och stroke för 14 procent. Bara hos kvinnor över 80 år är hjärtinfarkt den vanligaste dödsorsaken.
– Uppfattningen har varit att kvinnor i västvärlden som passerat klimakteriet oftast dör av hjärt- och kärlsjukdomar, och risken att dö i hjärtinfarkt har ansetts betydligt större än risken att dö i cancer. Våra resultat visar att det inte stämmer, säger Dominique Hange, forskare vid Sahlgrenska akademin.
– Detta är naturligtvis något vi måste beakta när vi planerar vård och förebyggande åtgärder för äldre kvinnor, men också när vi utformar vår framtida forskning beträffande screeningmetoder och informationsspridning till allmänheten, säger Dominique Hange.
För kvinnor är en livsstilsförändring till exempel en bättre metod än kolesterolsänkande medicin för att förebygga ohälsa, eftersom det förebygger både cancer och hjärtkärlsjukdom.
Artikeln “Main causes of death among Swedish women born 1914 and 1918: 32-year follow-up of the Population Study of Women in Gothenburg” publiceras i International Journal of General Medicine.
FAKTA OM STUDIEN
Kvinnoundersökningen i Göteborg inleddes i slutet av 1960-talet, då cirka 1500 medelålders kvinnor representativa för den kvinnliga befolkningen i Göteborg undersöktes och fick svara på frågor om bland annat sina sjukdomar. Kvinnorna har följts kontinuerligt sedan dess, med regelbundna uppföljningar, från 1968-1969 till senaste undersökningen 2005-2006.
Den ökande efterfrågan av multimediatjänster har tvingat framtida trådlösa generationer att uppnå högre datahastigheter och mer tillförlitliga kommunikationer. En lösning på detta är kooperativ kommunikation som används för trådlösa nätverk i allt större utsträckning idag. Den grundläggande idén är att utnyttja relänoder för att överföra källans meddelanden till destinationen.
Kooperativ kommunikation har visat sig ha flera fördelar: det är energibesparande, ökar nätverkens livslängd, expandera kommunikationsområdet och minskar komplexiteten vid implementeringen. Kooperativ kommunikation är en speciellt bra lösning på landsbygden där befolkningstätheten är låg och det är dyrt att bygga konventionellt system.
KONTAKT OCH INFORMATION
Disputationen är öppen för allmänheten.
Dag: Måndagen den 3 september 2012
Tid: Kl. 13:15
Plats: Rum J1640, hus J, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona
För mer information, kontakta Quang Trung Duong på telefon 0455-38 55 97 (engelsktalande) eller via e-post: quang.trung.duong@bth.se Se även www.bth.se
I det senaste numret av den vetenskapliga tidskriften Nature visar två lundaforskare att en procentuellt lägre andel kvinnor än män bjuds in för att skriva artiklar i kategorierna News & Views i Nature och Perspectives i Science.
– Vi finner att färre kvinnor än män får den karriärgynnande möjlighet som det innebär att bli inbjuden att skriva artiklar i de ledande vetenskapliga tidskrifterna, säger Daniel Conley, forskare vid geologiska institutionen på Lunds universitet.
Följden blir att kvinnor inte synliggörs på samma sätt som män och inte förses med samma möjlighet att gå vidare i sin karriär. Med färre kvinnor på högre positioner inom forskningen ökar dessutom risken att samhället går miste om viktig kompetens, menar Daniel Conley.
När Nature år 2005 kritiserades för att för få kvinnor gavs möjlighet att skriva en annan typ av inbjudna artiklar (Insight) ökade Nature andelen kvinnliga inbjudna artikelförfattare där.
– Ökad jämställdhet uppnås om de som bjuds in att skriva i Nature och Science avspeglar de som bedriver forskningen, säger Johanna Stadmark, även hon forskare vid geologiska institutionen på Lunds universitet.
Conley och Stadmark konstaterar att jämställdheten inom naturvetenskaplig forskning har ökat de senaste årtiondena och att kvinnor idag på många sätt har samma möjligheter som män att verka inom denna disciplin. Dock finns det fortfarande mer att göra, anser de.
– En genomgång av andelen män och kvinnor som bjuds in att delta i alla områden inom forskningen, om det är som inbjuden talare, deltagare i en workshop, eller som författare i Science och Nature är endast god vetenskaplig praxis, säger Daniel Conley.
– I våra öron låter det ju absurt, att spruta DDT inomhus i folks hem. Men det är ett av de mest effektiva medlen mot malaria.
Det säger Henrik Kylin, miljökemist och professor vid Tema Vatten, LiU. Tillsammans med sydafrikanska forskare och läkare medverkar han i ett projekt för att kartlägga effekterna av DDT på befolkningen.
– Vi vet ju mycket om hur DDT påverkar djur och natur, men effekterna på människors hälsa är mindre studerade, särskilt när det som här handlar om långvarig exponering.
I en nyligen publicerad artikel redovisar forskarna en studie på DDT-halterna i bröstmjölk från ammande mödrar i fyra byar, varav tre är malariadrabbade. DDT har här använts kontinuerligt i mer än 60 år. Besprutningen sker vid ett par tillfällen årligen och utförs av särskilt utbildad och utrustad personal.
Halterna visade sig vara oacceptabelt höga i de besprutade byarna. De låg långt över (100 gånger) den av WHO rekommenderade högsta dagliga dosen. I ett fall uppmättes den hittills högsta kända halten av DDT i bröstmjölk, mer än 300 gånger högre än vad som är tillåtet i komjölk.
DDT associeras med diagnoser som bröstcancer, diabetes, försämrad spermakvalitet, spontanaborter och neurologiska störningar hos barn. I den region där mätningarna gjordes är missbildade könsorgan hos pojkar betydligt vanligare i DDT-besprutade områden jämfört med obesprutade.
– DDT innehåller östrogenliknande ämnen och vi vet att nedbrytningsprodukter från DDT motverkar manlig könsutveckling, säger Henrik Kylin.
Skillnaderna mellan de besprutade byarna var dock stora, något som förvånade forskarna. Trots till synes liknande förhållanden var de uppmätta DDT-halterna dubbelt så höga i en besprutad by jämfört med en av de andra. Här kan en rad faktorer spela in, som procedurer i samband med besprutning, väggarnas beskaffenhet, ventilation, människors beteende, städvanor. Att identifiera dessa faktorer, skriver forskarna, skulle kunna bidra till att minska exponeringen och därmed också risken för såväl mödrar som barn.
– Tyvärr utsätts de minsta barnen för de högsta DDT-halterna, de är också extra känsliga för kemisk påverkan.
INFORMATION
Artikeln i Environmental Pollution. ”High levels of DDT in breast milk. Intake, risk, lactation duration, and involvement of gender”
Omkring 60 000 vuxna svenskar lever med den inflammatoriska sjukdomen ledgångsreumatism (reumatoid artrit, RA). Det är känt sedan tidigare att risken för ateroskleros och hjärtinfarkt är förhöjd vid RA, och traditionella riskfaktorer som höga kolesterolvärden, rökning, bukfetma och högt blodtryck kan inte förklara hela riskökningen. Inflammationen vid ledgångsreumatism har betydelse, men hur den påverkar det som sker i blodkärlen vid ateroskleros är till stor del okänt.
I avhandlingen undersöks några aspekter av sambandet mellan inflammation och hjärt-kärlsjukdom vid RA, dels vad gäller inflammationsaktiva substanser i blod och fettväv, dels effekterna av några bland de nya biologiska läkemedel som dämpar inflammationen.
En typ av biologiskt framställda läkemedel som används bland annat vid RA är hämmare av tumörnekrosfaktorn (TNF). Eftersom dessa medel ofta effektivt bromsar inflammationen, skulle de teoretiskt också kunna minska risken för akut hjärtinfarkt och hotande infarkt. Med hjälp av svenska patientregister jämfördes risken att insjukna i en akut kranskärlssjukdom för RA-patienter som behandlats med TNF-hämmare och för patienter som fått annan behandling. I två riksomfattande studier, som presenteras i avhandlingen, noterades ingen säkerställd skillnad mellan de båda grupperna. I jämförelse med hela befolkningen var hjärtrisken dubbelt så stor hos RA-patienterna oavsett behandlingstyp.
Interleukin-1 receptorantagonist (IL-1Ra), visfatin och osteopontin är några inflammationsaktiva substanser i kroppen som har kopplingar till både inflammation och fettväv. Halterna av dess ämnen var förhöjda i blodprov, men inte i prover från fettväven, från personer med ledgångsreumatism. De båda förstnämnda substanserna är enligt avhandlingens rön relaterade till tidiga tecken på ateroskleros i halspulsådern. Dessutom fanns ett samband mellan mängden IL-1Ra och både inflammationens omfattning och mängden kroppsfett.
INFORMATION OCH KONTAKT
Lotta Ljung, som är född och uppvuxen i Söderhamn, är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, samt överläkare vid Reumatologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus.
Hon kan nås på
mobil 070-603 53 39
e-post: lotta-ljung@telia.com
Fredagen den 7 september försvarar Lotta Ljung, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Kardiovaskulär sjukdom vid reumatoid artrit i relation till interventioner (engelsk titel: Cardiovascular disease in rheumatoid arthritis in relation to interventions).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Sal E04, by. 6E, NUS.
Fakultetsopponent är professor Piet van Riel, University Medical Centre, Nijmegen, Nederländerna.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
Torngräshoppor är små insekter som uppvisar stor variation i färg, form, beteende, och inte minst i flygförmåga. Individer med långa vingar har möjlighet att flytta till mer gynnsamma områden om de lokala levnadsvillkoren försämras. Den kortvingade formen kan däremot bara ta sig fram mindre sträckor genom att hoppa. Forskarna upptäckte att i naturen varierar andelen långvingade och kortvingade gräshoppor kraftigt mellan områden. Andelen långvingade individer förändrades också över tiden efter en miljöstörning, till exempel från en skogsbrand.
Forskarna fångade gräshoppor på många olika platser i Sverige under flera år. Andelen långvingade gräshoppor var mycket högre i nyligen störda och föränderliga områden än i mer stabila miljöer. I föränderliga områden minskade dessutom andelen långvingade gräshoppor ju längre tid som passerat efter störningen. Däremot förändrades inte andelen långvingade individer över tid i stabila områden.
– Eftersom mönstret upprepas i många populationer är vi säkra på att det beror på olikheter i gräshoppornas livsmiljö, säger Anders Forsman.
Varför är då inte alla torngräshoppor långvingade? Förmågan att flyga kostar mycket energi, och därför har man länge ansett att långvingade individer får betala ett pris i form av lägre fortplantingsförmåga. Kortvingade individer borde därför ha en fördel i vissa miljöer.
– Men vi hittar ingen skillnad i antalet avkomlingar mellan de kort och långvingade formerna, berättar Hanna Berggren, vars examensarbete ligger till grund för den nu publicerade studien.
Genom att följa märkta individer i sin naturliga miljö upptäckte forskarna att torngräshoppor är hemortstrogna djur som normalt bara rör sig några få meter under loppet av flera dagar. Med hjälp av ett experiment kunde forskarna dessutom visa att de långvingade gräshopporna bara utnyttjar sin flygförmåga i ogästvänliga miljöer.
– Den här variationen i förmåga och benägenhet att flyga kan förklara de förändringar och skillnader vi ser mellan gräshoppor i olika miljöer, berättar Anders Forsman.
Forskarna kontrollerade om skillnaderna i vingfrekvens mellan populationer var ärftliga genom att föda gräshoppor i laboratorium. Långvingade gräshoppsmammor fick fler långvingade avkommor jämfört med kortvingade. Dessutom fick gräshoppor från störda områden fler långvingade avkommor jämfört med gräshoppor som kom från stabila områden, trots att ungarna växte upp under likvärdiga förhållanden. Skillnaderna i gräshoppornas vingstorlek mellan platser och år är alltså ärftliga och beror inte på födotillgång eller någon annan faktor i uppväxtmiljön.
– Det här handlar om oerhört snabba evolutionära förändringar, förklarar doktorand Jon Tinnert som också arbetat med studien.
– Det mest intressanta med vår studie är att de genetiska skillnaderna mellan olika typer av miljöer kan förklaras av variation i gräshoppornas spridningsförmåga, och att evolutionära förändringar tycks kunna äga rum även i total avsaknad av naturligt urval, avslutar Anders Forsman.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln
Berggren, H., Tinnert, J. and Forsman, A. 2012. Spatial sorting may explain evolutionary dynamics of wing polymorphism in pygmy grasshoppers. Journal of Evolutionary Biology.
Länk till tidskriftens hemsida
Anders Forsman ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems.
Detta visare en studie vid Stockholms universitet som publiceras i tidskriften Nature där forskarna undersökt en form av permafrost (”Yedoma”) som sällan studerats tidigare.
Utsläpp av koldioxid i atmosfären från tinande permafrost i Arktis är identifierad som en förstärkande mekanism av klimatuppvärmningen. Ungefär hälften av allt organiskt kol som finns i världens jordar hålls i de frusna ytlagren av permafrost i Arktis (motsvarande dubbelt så mycket kol som i atmosfärens koldioxid). Uppvärmningen av Arktis är också dubbelt så stor som genomsnittet för jordklotet vilket kan skynda på en kollaps av de kolrika permafrosttäckta kusterna.
– Kust-Yedoma är troligen mer utsatt för frigörelse av kol än andra permafrostmiljöer. Det utsätts inte bara för direkt uppvärmning ovanifrån av den varmare luften utan även för ökade våg- och vinderosioner på grund av havets nivåhöjning och längre isfria sommarsäsonger, förklarar Örjan Gustafsson, professor i biogeokemi vid Stockholms universitet och ansvarig för studien.
De kolrika iskilade permafroststrukturer (Yedoma) som reser sig utmed den arktiska kusten är lämningar från den senaste istiden och täcker ~1 miljon km2 (två gånger Sveriges yta). Eftersom området är så otillgängligt har Yedoma utforskats i väldigt liten utsträckning trots satellitbilder som visar hur erosion av den tinande permafrosten gör havet mjölkigt och grumligt över tusentals kilometer.
Geokemiska undersökningar från tinande och eroderande Yedomasluttningar på en ö i sydöstra Laptevhavet pekar mot att gammalt jordkol omvandlas till koldioxid redan innan det sköljs ut i havet. Det geokemiska fingeravtrycket av organiskt kol som är 7000-10000 år gammalt visar att gammal erosionskollapsande kust-Yedoma är den dominerande källan till kol i de stora östsibiriska grundhaven. Den kol som kommer från organismer i havet liksom från inlandets växter och ytjordar är betydligt mindre källor än Yedoman.
Resultatet av studien förstärker budskapet från forskarlagets tidigare rapport om storskaliga metanutsläpp från kollapsande permafrost på havsbotten i de östsibiriska grundhaven.
– För att bättre kunna förutse framtida halter av växthusgaser i atmosfären är det viktigt att studera interaktionen mellan ett uppvärmande klimat och frigörelse av kol. Man måste här studera såväl frigörelsen av kol från de enorma reservoarerna av kol som finns i kustnära områden som från permafrosten på havsbotten och metanhydraterna i de östsibiriska grundhaven, säger Örjan Gustafsson.
Trots att den nuvarande frigörelsehastigheten av kol från den nordost-sibiriska kusten inte har någon större påverkan på de globala koldioxidhalterna i atmosfären visar studien att frigörelse av kol från denna stora kolreservoar är en process som är i full gång.
KONTAKT
Professor Örjan Gustafsson, Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM) och Bert Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, orjan.gustafsson@itm.su.se, 0703- 24 73 17
Forskning på denna gen hos möss har lett till nya grundläggande rön om de nervkretsar som styr benrörelser hos häst, mus och sannolikt alla ryggradsdjur inklusive oss människor. Studien publiceras idag i Nature.
När vi människor går eller springer så utför nervceller i vår ryggmärg en mycket intrikat koordination av armar och ben för att åstadkomma ett välbalanserat och effektivt rörelsemönster. Men hur går detta till? Den nya forskningsstudien sprider nytt ljus över denna spännande mekanism. Alla hästar kan skritta, trava och galoppera, men vissa hästar kan också utföra andra gångarter, till exempel islandshästens tölt och flygande pass. När häststudien inleddes 2010 vid SLU ville forskarna kartlägga den genetiska bakgrunden till varför bara vissa islandshästar klarar av att gå i passgång.
– Vi var säkra på att det fanns en stark genetisk komponent för denna egenskap men vi blev nästan chockade när vi upptäckte att det bara var en specifik gen, DMRT3, som hade en avgörande betydelse, säger Lisa Andersson, doktorand vid institutionen för husdjursgenetik vid SLU, som i slutet av september ska försvara sin avhandling där bland annat denna studie ingår.
Samtidigt hade Klas Kullanders forskargrupp vid Uppsala universitet upptäckt att samma gen, DMRT3, fanns i en hittills okänd typ av nervcell i ryggmärgen hos möss. Denna nervcell har en karaktär och placering som kan förklara hur det nervnätverk som koordinerar rörelser är uppbyggt och fungerar. När de två forskargrupperna, som båda ingår i forskningssatsningen SciLife Lab* i Uppsala, jämförde sina resultat blev det uppenbart att en viktig upptäckt fanns inom räckhåll.
– Vi förstod att vi hade kommit samma gen på spåren med helt olika utgångspunkt i forskningen. Den nervcell vi har upptäckt är beroende av DMRT3, och är uppkallad efter genen, säger Klas Kullander.
Forskarna kunde visa att den specifika mutationen som förklarar passgången är en förändring av ett enskilt baspar i genen DMRT3 som innebär att det färdiga proteinet blir cirka 30 procent mindre än det normalt ska vara. Forskarna kunde nu undersöka andra hästraser och fann att denna genvariant förekommer i hög frekvens hos flera hästraser med avvikande rörelsemönster som till exempel Tennessee walking horse från USA och Paso fino från Sydamerika. Lite oväntat fann de också att DMRT3-mutationen är vanlig bland travhästar.
– Vi har visat att DMRT3-mutationen finns i travhästar som kan trava rent i hög fart och att de bästa travhästarna har denna mutation i dubbel uppsättning, säger Leif Andersson som ledde jakten på DMRT3-mutationen i häst.
När en häst ökar farten så ska den normalt gå över från trav till galopp, men då blir en tävlande travhäst diskvalificerad.
– Vår tolkning är att DMRT3-mutationen hämmar övergången från trav till galopp och gör det möjligt att trava rent i mycket hög fart, förklarar Leif Andersson.
Genom forskning på möss kunde forskarna visa att DMRT3-nervceller kopplar samman höger med vänster sida av kroppen samt att de har en direkt koppling till de nervceller som reglerar benens böj- och sträckmuskler. Dessutom visade forskarna att möss som saknar DMRT3-genen har ett förändrat rörelsemönster och att de tar längre steg vid medelhöga hastigheter. På det viset liknar de travhästar som bär på mutationen.
– Utan DMRT3 skapas inte den nervkrets som bidrar till att koordinera rörelsemönster, säger doktoranden Martin Larhammar som bidragit till karaktäriseringen av DMRT3-genen i både häst och mus.
– Vid födseln är det därför kaos i dessa nervkretsar och musen kan inte koordinera benrörelser, men så småningom verkar andra nervkretsar kompensera så att den vuxna musen kan röra sig relativt normalt. Denna flexibilitet är intressant för det visar att vårt nervssystem kan anpassa sig trots förlust av en central gen, fortsätter Klas Kullander.
DMRT3-mutationen har haft stor betydelse för utvecklingen av tamhästen. Mutationen uppstod troligen för tusentals år sedan. Kanske var det någon eller några ryttare som upptäckte att vissa hästar hade ett förändrat rörelsemönster som gjorde att ritten blev mer bekväm.
– Upptäckten av denna mutation är ett praktexempel på hur våra genetiska studier av husdjurens egenskaper ger ny basal kunskap om geners funktion och viktiga biologiska mekanismer, säger Leif Andersson.
– Det är fantastiskt roligt när tvärvetenskapliga samarbeten kan ge så banbrytande upptäckter. DMRT3-proteinets funktion och DMRT3-nervcellerna var okända i den vetenskapliga litteraturen före publikationen av denna artikel. Proteinet finns hos alla ryggradsdjur och det är högst troligt att dessa nervceller också har en central roll för människans rörelsemönster, avslutar Klas Kullander.
KONTAKT
Professor Leif Andersson, institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet, & institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och SciLifeLab Uppsala, tel: 018-471 49 04, 070-514 4904, e-post: Leif.Andersson@imbim.uu.se
Professor Klas Kullander, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet och SciLifeLab Uppsala, tel: 018-471 45 19, 070-846 7524, e-post: klas.kullander@neuro.uu.se
Doktorand Lisa Andersson, institutionen för husdjursgenetik, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), 072-744 8800. lisa.andersson@slu.se
Doktorand Martin Larhammar, institutionen för neurovetenskap, Uppsala universitet, tel: 018-471 41 03, 070-952 5027, e-post: martin.larhammar@neuro.uu.se
SciLife Lab är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Karolinska Institutet, KTH och Uppsala universitet. SLU är medlem av organisationens nationella referenskommitté.
Gramnegativa bakterier, som är en grupp bakterier med tunna cellväggar, utsöndrar normalt små blåsor, vesiklar, från ytmembranet. Blåsorna kallas ”outer membrane vesicles” (OMV) och kan bland annat innehålla sjukdomsframkallande ämnen från bakterien.
Campylobacter jejuni, känd för att orsaka kraftiga diarréer via livsmedel, är en gramnegativ bakterie med CDT (cytolethal distending toxin) som en av sina sjukdomsframkallande giftämnen. Avhandlingen beskriver hur CDT överförs till bakteriens omgivning genom vesiklar, något som inte tidigare varit känt. Den gramnegativa bakterien Aggregatibacter actinomycetemcomitans förekommer naturligt i munhålan och kan sprida sig via blodet till andra delar av kroppen. Avhandlingen visar hur den orsakar en mycket aggressiv form av tandlossning genom att utsöndra CDT via vesiklar.
Kolerabakterien Vibrio cholerae är också gramnegativ och använder vesiklar för att föra över sina sjukdomsframkallande ämnen. I avhandlingen kartläggs mekanismen hos de delar av immunförsvaret som aktiveras av vesiklarna. Kolerabakterien utsöndrar ett stort antal vesiklar som också försvarar den mot angrepp från kroppens immunceller. Idén bakom forskningen är att förstå hur bakterierna använder den här spridningsvägen och på sikt skapa verktyg för att manipulera vesikelutsöndringen för att skapa nya läkemedel och vacciner.
INFORMATION OCH KONTAKT
Pramod Rompikuntal är doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet. Han är engelskspråkig och kan nås på
tel. 090-785 67 37, 090-785 67 33,
mobil 070-400 01 13,
e-post pramod.rompikuntal@molbiol.umu.se
Fredagen den 7 september försvarar Pramod Kumar Rompikuntal, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Yttermembranvesikel-medierad export av virulensfaktorer från Gram-negativa bakterier (Engelsk titel: Outer membrane vesicle-mediated export of virulence factors from Gram-negative bacteria).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i Astrid Fagraeus-salen (A103), NUS 6A–L (Biomedicinhuset).
Fakultetsopponent är professor Ann-Beth Jonsson, Stockholms universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen här
