Barn som föds för tidigt eller sjuka behöver oftast vårdas på en nyföddhetsavdelning, så kallad neonatalavdelning. I Sverige behövs sådan vård efter 10 procent av alla förlossningar, vilket innebär cirka 10 000 barn i Sverige varje år. Detta innebär nästan alltid att mor/far och barn separeras från varandra.

Det är välkänt att separation mellan ett nyfött barn och dess föräldrar kan leda till svårigheter i anknytningen dem emellan. Ett sätt att göra föräldrarna delaktiga i barnets vård och minska separationen är att barnet vårdas hud mot hud med sina föräldrar, det som kallas för att vårda barnet enligt kängurumetoden, i stället för att barnet vårdas i kuvös.

Barnsjuksköterskan och doktoranden Ylva Thernström Blomqvist har i sitt avhandlingsarbete undersökt föräldrars möjlighet, motivation och upplevelse av att vårda sitt förtidigt födda barn eller sjuka nyfödda barn hud mot hud enligt kängurumetoden så mycket som föräldrarna ville, periodvis eller dygnet runt. Föräldrar har intervjuats och besvarat frågeformulär.

Resultaten visade att mammor och pappor var mycket positiva till att vårda sina barn enligt kängurumetoden och föredrog den vården framför att barnet vårdades i kuvös. De kunde och ville känguruvårda sina barn förutsatt att de fick den hjälp, det stöd samt den information från vårdpersonalen som de behövde. Föräldrar upplevde att det var lättare att vårda sitt barn enligt kängurumetoden om de fick stöd från sin partner, stöd från personalen och från anhöriga med exempelvis passning av syskon, att ordna mat och liknande. Rutiner på neonatalavdelningen och personalens attityder kunde försvåra för föräldrarnas att vårda sitt barn hud mot hud.

De barn som hade sin första hudkontakt med pappan fick sin första kontakt betydligt tidigare efter födelsen än de som började hos mamman. Desto tidigare efter födseln ett barn började vårdas hud mot hud, desto längre blev den totala tiden det sedan vårdades hud mot hud under resten av vårdtiden. Det visar att om vårdpersonalen tidigt erbjuder föräldern möjligheter till tidig hud mot hud-vård så gynnar det mer närhet under resten av hela den ibland långa vårdtiden.

Ylva Thernström Blomqvists avhandling visar att föräldrar i Sverige ville vara delaktiga i sina barns vård under tiden de vårdades på neonatalavdelning. De ville vårda sina barn hud mot hud enligt kängurumetoden och var väldigt motiverade till att göra så, trots att det ibland kunde upplevas som jobbigt. Desto tidigare efter barnets födelse föräldrarna fick börja vårda sitt barn enligt kängurumetoden, desto mer vårdades barnet hud mot hud under hela vårdtiden.

KONTAKT
Ylva Thernström Blomqvist, tel: 070-2730918
e-post: ylva.thernstrom_blomqvist@kbh.uu.se

Länk till avhandlingen: http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=ab120709e27c003d6ad87da4c914?pid=diva2:547728

I Laos hålls getter vanligen för köttproduktion. Getter är små och enkla att sköta och kvinnor och barn är ofta ansvariga för dem. Regeringen i Laos verkar för att öka tillgången på getkött lokalt, men också för att öka exporten till grannländerna. Försäljning av getter är ett viktigt sätt att få in kontanter för småjordbrukare.

Tillgången på foder för getterna är ofta begränsad. De får oftast beta tillgängliga allmänna och outnyttjade marker. Bristen på foder gör att de växer långsamt och att slaktkroppen ofta inte blir så väl utvecklad. Alternativ till dyrt inköpt proteinfoder kan utgöras av olika inhemska växter som finns tillgängliga, t.ex. blad från kvävefixerande buskar och träd. Ett exempel som finns tillgängligt i många subtropiska områden är korallbusksläktet (Erythrina) i familjen ärtväxter.

Daovy Kongmanila har i sitt doktorsarbete studerat getters preferenser för löv från olika växter som finns tillgängliga i Laos. Mest åt getterna av Erythrina. I intervjuer med lokala lantbrukare framgick att tre olika varianter av Erythrina finns i olika delar av Laos. Mestadels används dessa växter dock till annat än foder, t.ex. för stängsling och för skuggning på kaffeplantager. Erythrina variegata framstod som den variant som är lämpligast som foder enligt de analyser som gjordes på insamlade foderprover.

Utfodring av färskt respektive torkat bladverk från E. variegata visade att det inte var någon skillnad på fodervärdet. Upp till 60 procent av proteinet från sojamjöl kunde bytas ut mot E. variegata utan några negativa effekter på djurens tillväxt.

Daovy Kongmanila har arbetat inom det Sida-finansierade MEKARN-projektet, där SLU:s institution för husdjurens utfodring och vård samarbetar med länder i Sydostasien (www.mekarn.org). Målet är utveckling av småskalig djurproduktion baserad på lokala resurser och detta stöds genom högre utbildning för studenter från de berörda länderna. All forskning utförs i hemlandet – studenterna är bara i Sverige för att gå kurser och att skriva.

KONTAKT OCH INFORMATION
Daovy Kongmanila, daovyk@yahoo.com, daovy.kongmanila@slu.se
För frågor på svenska: Jan Bertilsson, tel. 018-671645, jan.bertilsson@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
http://pub.epsilon.slu.se/9093/

– Klimatförhandlingarna är mer komplexa än spelet som spelas av deltagarna i vårt experiment. Men det grundläggande problemet är detsamma och handlar om människors drivkraft. Vår forskning bevisar att vetenskaplig osäkerhet kring när den farliga klimattröskeln inträffar – dramatiskt ändrar människors beteenden, säger forskaren i miljöekonomi Astrid Dannenberg.

Astrid Dannenberg, forskare vid Enheten för miljöekonomi, Handelshögskolan, Göteborgs universitet och Columbia University, och professor Scott Barrett, Columbia University, presenterar denna vecka sina resultat i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).

Trots att det skulle vara bättre för alla länder om vart och ett minskade sina utsläpp, så driver egenintresse länder att fortsätta släppa ut växthusgaser. Miljöekonomernas nya forskning förklarar paradoxen att länder är beredda att enas kring ett kollektivt mål som syftar till att minska risken för klimatkatastrof, men ändå agerar som om de vore blinda för denna risk.

Forskarna visar att om den kritiska tröskeln för klimatkatastrof kunde identifieras med vetenskaplig säkerhet, ja då skulle länder högst sannolikt föreslå ett gemensamt mål som säkert undviker katastrof. Världens länder skulle då lova att ”göra rätt för sig” och bidra med sin skäliga del till den globala insatsen och de skulle uppfylla sina löften. Men, om det råder vetenskaplig osäkerhet om klimattröskeln, då vill länder högst sannolikt göra mindre kollektivt än vad som behövs för att avvärja katastrofen.

Med vetenskapliga bevis från experiment visar forskarna att misslyckande i klimatförhandlingar är praktiskt taget givet på förhand när förhandlingarna kretsar kring ett kritisk tröskelvärde för klimatkatastrof. Skälet är att värdet bestäms av naturen. Det är i princip omöjligt att minska osäkerheten i ett av naturen givet tröskelvärde.

Den nya forskningen kan dels förklara varför FN: s klimatförhandlingar hittills har fokuserat på att uppfylla det så kallade tvågradersmålet, alltså att ökningen av jordens medeltemperatur bör begränsas till högst två grader Celsius över förindustriell nivå, för att förhindra en ”farlig klimatförändring”.

Forskningen kan också förklara varför klimatförhandlarna velat att tröskeln skulle fastställas av vetenskapen snarare än av politik, eftersom endast vetenskapen skulle vara trovärdig.
Likväl, de utsläppsminskningar som länderna utlovade vid klimatmötet i Köpenhamn 2009 garanterar nästan att tvågradersmålet inte kommer att nås. Forskarna föreslår att förhandlare byter fokus till alternativa strategier.

– Vi kommer inte att veta förrän 2020 om Köpenhamnsöverenskommelsens löften blir uppfyllda, men våra resultat tyder på att länderna kan komma att släppa ut mer än de lovat – möjligen med djupgående och kanske oåterkalleliga följder. Vår forskning visar att klimatförhandlarna borde koncentrera sin uppmärksamhet på alternativa strategier för kollektiva åtgärder, såsom handelsrestriktioner mot länder som inte deltar, eller tekniska standarder, som tidigare till exempel lyckats begränsa oljeutsläpp från tankfartyg, säger Scott Barrett.

KONTAKT OCH INFORMATION
Astrid Dannenberg
Epost: ad2901@columbia.edu
Scott Barrett, E-post: sb3116@columbia.edu, Mobilnummer +1-646-300-1437.

Artikel i PNAS:

I Indien lever över tre miljoner människor med nedsatt hörsel men det är svårt att få hjälp och stöd. I Indien finns endast en audionom per en miljon invånare jämfört med Sverige där det finns en audionom per 12 000 invånare. Även avseende öron-näsa-hals-läkare är skillnaderna mellan länderna stor.

– Internationellt är Sverige framstående inom hörselvetenskap och vi hoppas kunna ge råd och stöd utifrån våra erfarenheter till våra kollegor i Indien. Vi hoppas kunna inleda nya gemensamma forskningsprojekt, säger professor Berth Danermark vid Institutet för handikappvetenskap vid Örebro universitet.

Projektet är ett samarbete mellan National Institute for the Hearing Handicapped i Indien, Audiologiskt forskningscentrum vid Universitetssjukhuset Örebro och Institutet för handikappvetenskap vid Örebro universitet.

KONTAKT
Berth Danermark: 070 3129079

En av många funktioner som svansar, fjädrar, fjäll, hår och andra elastiska och formbara utväxter på djur har är att öka förmågan att förflytta sig i luft och vatten. I en ström av vatten eller luft kommer en svanslikande struktur som är fäst på bakdelen av en kropp att spontant börja flaxa (självsvänga fram och tillbaka) periodiskt, och i genomsnitt i samma riktning som strömningen. Ungefär på samma sätt som när en flagga fäst vid en flaggstång fladdrar i vinden.

Det visar sig dock att detta endast är sant om svansen – eller flaggan i exemplet ovan – är tillräckligt lång.

Forskare på KTH och Italien påvisar via en enkel modell att om den flexibla strukturen – i detta fall svansen – på kroppen är kort, så flaxar den i en vinkel på 20-40 grader antingen till höger eller vänster om det inkommande vatten- eller luftflödet.

På grund av den skeva svansen verkar en sidokraft på kroppen, så att kroppen kan förflytta sig på tvären utan att behöva anstränga sig. Upptäcken visar hur förekomsten av svansliknande strukturer kan genom en positiv samverkan med den omgivande luften eller vattnet och bidra till djurs rörelser utan någon som helst ansträngning från djuret.

Det här sättet att kostnadsfritt ur ett energiperspektiv utnyttja det omgivande vattnet eller luften innebär nya möjligheter när det kommer till framtidens båtar och flygplan. Forskningsresultatet kan nämligen vara användbart i tekniska tillämpningar där man vill generera en sido- eller lyftkraft på en rörlig kropp, utan att samtidigt öka motståndet från det omgivande vattnet eller luften.

Förenklat handlar det om att ge farkoster ökad lyftkraft utan att öka luftmotståndet. I sin tur kan det till exempel ge lägre bränsleförbrukning för flygplan.

Betyder det att morgondagens bilar utrustas med svans eller att flygplanen i framtiden kommer att få päls?

– En konsekvens i framtiden skulle kunna vara att fästa flexibla strukturer på flygplan, även om mycket forskning kvarstår. Ämnet kallas för biomimetik, där man utvecklar ny teknik genom att dra lärdom av de mekanismer som djur använder sig av för att förflytta sig. Redan idag har studier av knölvalar lett fram till vågformade blad på vindkraftverk, säger Shervin Bagheri.

Han är forskare vid centrumbildningen Linné Flow Centre på KTH, och kallar forskningen ett ”Proof of concept”. Forskare har tidigare vetat att hårstrån bidrar till att underlätta för djurs förflyttning framåt, men inte hur.

– Det finns studier som visar att de flexibla utväxter man finner på djurs kroppar ofta bidrar till att underlätta deras förflyttning framåt. Men när organismen inte aktivt kan kontrollera strukturen så måste det ske en positiv växelverkan med det omgivande flödet för att den ska kunna bidra till förflyttning, säger Shervin Bagheri.

Han tillägger att det är väldigt svårt att noggrant identifiera hur enstaka hårstrån eller annan beklädnad på djur bidrar till förflyttning eftersom naturen alltid kompromissar och har inte satsat allt på att djur ska förflytta sig så snabbt eller så smidigt som möjligt.

– Päls har ju andra funktioner också, framförallt att isolera mot värme och kyla, säger Shervin Bagheri.

INFORMATION
Forskningsresultatet kommer att publiceras i Physical Review Letters i mitten av oktober. KTH-forskarnas kollegor i Italien heter Andrea Mazzino och Alessandro Bottaro och arbetar vid Genua-universitetet.

Erica Falkenström disputerar den 19 oktober med avhandlingen ”Verksamhetschefens etiska kompetens. Om identifiering och hantering av intressekonflikter i hälso- och sjukvården” vid Institutionen för pedagogik och didaktik, Stockholms universitet.

Idag har verksamhetschefen ofta svårt att identifiera och hantera intressekonflikter på ett etiskt välgrundat sätt. Därför behövs det bättre förutsättningar för att utveckla och tillämpa den etiska kompetensen bland verksamhetschefer i hälso- och sjukvården, säger Erica Falkenström.

Hälso- och sjukvården är till för att hjälpa människor som behöver vård och omsorg. Dess mål är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Lagen ställer krav på såväl tillgänglighet, vårdkvalitet, patientsäkerhet, som respekt för alla människors lika värde och den enskilda människans värdighet. Samtidigt är resurserna i hälso- och sjukvården begränsade, vilket ställer krav på avvägningar och prioriteringar på olika nivåer. Detta reser krav på vårdgivarens etiska kompetens. Inte minst gäller detta verksamhetschefen som ansvarar för att vårdpersonalen ges förutsättningar för att klara sina uppgifter.

Det finns såväl svenska som internationella etablerade etiska principer och värdegrunder som är avsedda att vägleda den medicinska praktiken. Därtill ingår etik i yrkesutbildningar för exempelvis läkare och sjuksköterskor. Frågan är dock om detta utgör tillräckliga förutsättningar för att kunna hantera dagens och framtidens intressekonflikter och etiska dilemman.

 – Bristfällig etisk kompetens hos verksamhetschefer när det gäller att hantera intressekonflikter kan leda till beslut som får negativa konsekvenser för såväl patienter, närstående, personal, arbetsmiljö, ekonomi, som för verksamhetschefens egen hälsa. Med bättre handlingsförutsättningar i styrsystem och organisation, mer kunskap och uppgifts-relaterad kompetensutveckling för verksamhetscheferna som ställs inför dessa svåra beslut kan vi få en säkrare sjukvård, säger Erica Falkenström.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen finns att läsa och hämta hem i fulltext från publikationsdatabasen Diva.
http://su.diva-portal.org/smash/record.jsf?searchId=1&pid=diva2:545082

Erica Falkenström, Institutionen för pedagogik och didaktik, mobil 0705-94 60 07, e-post erica.falkenstrom@edu.su.se

Det är åtta år sedan intensivvårdssjuksköterskan Thomas Eriksson, universitetsadjunkt vid Institutionen för Vårdvetenskap, Högskolan i Borås, påbörjade sin forskning kring patienters och närståendes upplevelser av intensivvård. Den 19 oktober i år disputerar han vid Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin, på sin avhandling ”Närståendes besök hos patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning”.

I fokus står samspelet mellan patienten och dennes närstående inne på rummet på intensivvårdsavdelningen.

– Jag har suttit med och gjort observationer på rummet under besök, tittat på patienten och närstående i samspel, vad händer under besöket? Berättar Thomas Eriksson.

Thomas Eriksson har använt en hermeneutisk analys av observationen, vilket lite förenklat betyder att han har använt en forskningsmetod som går ut på att tolka och förstå något, i det här fallet mötet mellan en medvetslös patient och dess närstående.

–  Tolkningen jag har gjort kan man jämföra med den en publik som ser ett skådespel gör; vilka är aktörerna? Vad är det för rekvisita som används? Hur är scenografin uppbyggd? Vad handlar pjäsen om? Vilket är budskapet?

Som komplement till observationerna har han intervjuat patienter och närstående samt analyserat och tolkat intervjuerna utifrån samma metodik som vid observationerna av ”skådespelet”.

–  Patienten säger att de har känt att den anhörige har suttit hos dem. För patienten är det väldigt viktig med besök från närstående, det är ett sätt att knyta an till livet igen. Besöket gör att de får en anledning att orka kämpa vidare. Men det finns problem också, i att kommunicera. Det är en utsatt patientgrupp, de är påverkade av sjukdom, är hänvisade till livsuppehållande maskiner – som respirator – och läkemedel. Här visar studien att personalen spelar en viktig roll i att visa vägen till den medvetslösa patienten.

INFORMATION OCH KONTAKT
Den 19 oktober disputerar Thomas Eriksson vid Sahlgrenska akademin, Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Göteborgs universitet.

Länk till avhandlingen.

Thomas Eriksson, Tfn: 033-435 47 82 eller 070-6015611, E-post: Thomas.Eriksson@hb.se

– Trots att skilsmässor var relativt ovanliga under början av 1900 talet hade många höginkomsttagargrupper som jurister, journalister och ingenjörer, skilsmässotal som motsvarade de man finner i den allmänna befolkningen idag, menar Glenn Sandström, forskare vid centrum för befolkningsstudier, Umeå universitet.

– Vad vi kan se är att den utjämning av inkomster som skett både mellan sociala klasser och mellan könen under 1900-talet har bidragit till att göra skilsmässor till ett reellt alternativ inte bara för elitgrupperna i samhället.

Välfärdssamhället underlättar
Det här illustreras av att skilsmässor under 1960-talet, till skillnad från början av1900-talet, inte längre var vanligast bland höginkomsttagare, utan tvärtom i grupper med låg utbildning och med låga inkomster. Detta förhållande med högre sannolikhet för skilsmässa i grupper med låg utbildning och inkomst är också ett förhållande som bestått sedan 1960-talet.

Avhandlingen visar att det är tydligt att utvecklingen av välfärdssamhället i Sverige har gjort det lättare att skiljas. I det svenska fallet sammanfaller perioderna med kraftiga ökningar av skilsmässotalen nästan perfekt med de två perioder på 1940-talet och 1960-talet då den svenska välfärdsstaten har expanderat som mest intensivt.

Andra normer påverkar
Avhandlingens delstudier visar också att både 1940-talet och den senare perioden inte bara kännetecknas av förändringar i försörjarmodellen, utan också karaktäriseras av snabb och omfattande omvandling av attityder och normer kring familj, äktenskap och sexualitet. Tidigare historisk forskning, såväl som studierna i denna avhandling, visar att dessa perioder kännetecknas av både en spridning och ökad legitimitet för individualistiska och sekulära värden och en öppenhet gentemot individuellt självbestämmande.

– Ett särskiljande drag i den Nordiska välfärdsmodellen är att användning av välfärdsystemen inte varit knutna till familjen, utan som regel varit individuellt baserade och knutna direkt till individens arbetsmarknadsdeltagande, vilket har bidragit till att göra vuxna män och kvinnor mindre beroende av familjeband för sin sociala och ekonomiska trygghet.

– Vilket i sin tur inneburit att välfärdsstatens expansion inneburit minskade hinder för skilsmässa särskilt för kvinnor och låg inkomstgrupper och därmed har denna utveckling bidragit till en demokratisering i tillgången till skilsmässa, menar Glenn Sandström.

KONTAKT OCH INFORMATION
Avhandlingens titel: Ready, Willing and Able: The Divorce Transition in Sweden 1915 – 1975 (Den svenska skilmässotransitionen 1915 – 1975)

Kontaktuppgifter: Glenn Sandström, glenn.sandstrom@ddb.umu.se, tel. +46 90 786 59 75, +46 70 509 75 89

Vårdresan för patienter börjar inte sällan med ambulans till en akutmottagning och förflyttning till operationsavdelning, intensivvård och så småningom till en allmän vårdavdelning. Flytten från högteknologisk intensivvård till en allmän vårdavdelning kan vara en påfrestande process för patienter och närstående.

– Förberedelserna inför en förflyttning bör utföras noggrant och på rätt sätt, annars finns risk för att patienten måste återvända till intensivvård vilket anses vara förenat med en ökad dödlighet, säger Marie Häggström, doktorand vid Mittuniversitetet.

Förflyttningsprocessen av patienter mellan intensivvård och allmänna vårdavdelningar kräver en tydlig nedtrappningsfas av den högteknologiska vården innan själva flytten samt planering och strategier som främjar patientsäkerhet, samordning och kontinuitet.

– Det är viktigt att på ett patientsäkert sätt överbrygga de olikheter som finns mellan vård och vårdkultur på en personaltät, högteknologisk intensivvårdsavdelning och den vård och vårdkultur som återfinns på de allmänna vårdavdelningarna, säger Marie Häggström.

En organisation och en kultur som främjar personalens egen kontroll och delaktighet i flyttprocessen, genom fungerande rutiner, resurser, kompetens och teamwork över sjukhusets gränser, bidrar till en trygg och sammanhållen vårdkedja. Negativa konsekvenser av förflyttningen kan förebyggas genom att förbereda både närstående och patienter för en ny vårdnivå och främja deras kontroll och delaktighet.

– När den egna kontrollen och delaktigheten uteblev, ökade istället de negativa upplevelserna av skillnaderna mellan intensivvård och allmän vårdavdelning. Och desto mer negativt framstod skillnaderna mellan de olika enheterna och revirtänkande samt misstro uppstod mellan personalgrupperna, säger Marie Häggström.

KONTAKT OCH INFORMATION
Marie Häggström doktorerar den 19 oktober vid Mittuniversitetet med avhandlingen: Att organisera en trygg och sammanhållen vårdkedja mellan intensivvård och allmän vårdavdelning – En grundad teori om organisation, vård och samarbete i förflyttningsprocessen.

Datainsamlingen har skett med hjälp av fokusgruppsdiskussioner, intervjuer, observationer och en enkät. Data har samlats från tre sjukhus, fyra intensivvårdsavdelningar och sex allmänna vårdavdelningar.

Frågor kan ställas till:
Marie Häggström, doktorand, 070-398 17 59, 060-14 86 69, e-post: marie.haggstrom@miun.se
 

Kungl. Vetenskapsakademien har beslutat utdela Nobelpriset i kemi 2012 till Robert J. Lefkowitz Howard Hughes Medical Institute och Duke University Medical Center, Durham, NC, USA och Brian K. Kobilka Stanford University School of Medicine, Stanford, CA, USA ”för studier av G-proteinkopplade receptorer”.

Länge var det ett mysterium hur celler läser av sin omgivning. Forskare visste att hormoner som adrenalin har kraftfulla effekter; höjer blodtryck och ökar hjärtats slag. De misstänkte att cellerna hade någon slags mottagare för hormonet på sin yta. Men vad dessa receptorer bestod av och hur de fungerade var under större delen av 1900-talet höljt i dunkel.

För att spåra cellernas receptorer, började Robert Lefkowitz 1968 ta hjälp av radioaktivtet. Han fäste en jodisotop vid olika hormoner och via strålningen lyckades han påvisa flera mottagare, bland annat en receptor för adrenalin: ?-adrenerg receptor. Hans forskar-grupp extraherade receptorn från dess gömställe i cellens vägg och kunde skapa sig en första uppfattning om hur den fungerar.

Nästa viktiga kunskapssteg tog gruppen under 1980-talet. Nyrekryterade Brian Kobilka antog då utmaningen att ur kroppens gigantiska arvsmassa leta fram den gen som kodar för ?-adrenerg receptor. Hans kreativitet ledde fram till målet och när forskarna kunde analysera genen fick de en överraskning: receptorn liknade en receptor i ögat som fångar ljus. De insåg att det finns en hel familj receptorer som ser ut och fungerar på samma vis.

Idag kallas denna familj för G-proteinkopplade receptorer. Närmare tusen av kroppens gener kodar för sådana receptorer; till dessa hör receptorer för ljus, smak, doft, adrenalin, histamin, dopamin och serotonin. Runt hälften av alla läkemedel verkar via den G-proteinkopplade familjen.

Robert Lefkowitzs och Brian Kobilkas arbeten har varit centrala för förståelsen av hur G-proteinkopplade receptorer fungerar. År 2011 satte dessutom Brian Kobilka kronan på verket; hans forskargrupp presenterade en bild av ?-adrenerg receptor fångad i samma stund som den aktiveras av ett hormon och skickar en signal in i cellen. Denna bild är ett molekylärt mästerverk; ett resultat av decenniers arbete.

Robert J. Lefkowitz, amerikansk medborgare. Född 1943 (69 år) i New York, NY, USA. Investigator, Howard Hughes Medical Institute. James B. Duke Professor of Medicine och Professor of Biochemistry, Duke University Medical Center, Durham, NC, USA.

Brian K. Kobilka, amerikansk medborgare. Född 1955 (57 år) i Little Falls, MN, USA. Professor of Medicine och Professor of Molecular and Cellular Physiology, Stanford University School of Medicine, Stanford, CA, USA.

Prissumma: 8 miljoner svenska kronor, delas lika mellan pristagarna.

KONTAKT
Erik Huss, pressansvarig, tel. 08-673 95 44, 070-673 96 50, erik.huss@kva.se”>erik.huss@kva.se
Ann Fernholm, redaktör, tel. 070-750 22 16, ann.fernholm@kva.se”>ann.fernholm@kva.se
 
Nobelpriset® är av Nobelstiftelsen registrerat varumärke.

Forskningen på området är idag samstämmig om att klimatet förändras så att delar av Sverige kommer att få stigande havsnivåer samt fler och mer intensiva värmeböljor, torrperioder och skyfall. I samarbete med FOI har forskare vid enheten för yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet genomfört en attitydstudie om hur svenskar uppfattar de framtida effekterna av klimatförändringarna för egen del.

Frågorna ställdes till ett urval svenskar i åldern 16–75 år i undersökningsföretaget TNS Sifo:s webbpanel. Enkäten innehöll både slutna och öppna frågor och besvarades av 1 050 personer. Svaren analyserades dels kvantitativt för att se om kön och ålder påverkade hur man svarade, dels kvalitativt där de öppna svaren kategoriserades.

I studien svarade 95 % att klimatförändringarna påverkar oss i Sverige, nu eller i framtiden. Bland dem som svarade uppgav 78 % att även den egna familjen – och 72 % också den egna personen – skulle påverkas negativt. När de tillfrågade bads att ange vilken klimateffekt som de trodde skulle kunna påverka dem personligen svarade 80 % kraftiga skyfall, 56 % mer intensiva värmeböljor, 49 % mer långvarig torka och 33 % höjda havsnivåer. På frågan om vad som kommer att påverkas negativt var ”naturen nära mig” det vanligaste svaret bland de fasta alternativ som gavs. Svaren ”min egendom” och ”min hälsa” angavs hälften så ofta. Män uppfattar mindre negativ påverkan av klimatförändringarna för egen del och för sin familj än kvinnor. Studien indikerar också att en lägre andel personer i de båda äldsta åldersgrupperna (45–64 år och 65 och äldre) tror att de personligen kommer att påverkas negativt personligen av värmeböljor och torka.

Slutsatsen av enkäten är till exempel att klimatinformation kan behöva skräddarsys för olika målgrupper (exempelvis skilda åldersgrupper). Det kan även bli så att yngre människor kan uppleva att det går trögt att genomföra åtgärder, medan äldre inte anser att åtgärderna är nödvändiga, ett problem som måste hanteras av ansvariga myndigheter och organisationer.

KONTAKT
Anita Pettersson-Strömbäck, Umeå universitet
tel. 070-290 36 64
e-post anita.p.stromback@envmed.umu.se
eller
Karin Mossberg Sonnek, FOI 
tel. 08-55 50 37 94
e-post karin.mossberg@foi.se

Länk till rapporten

I studien testades språkfunktionen hos en grupp unga vuxna med olika typer av epilepsi i magnetkamera (fMRI) kombinerat med en neuropsykologisk undersökning. Resultaten jämfördes med en grupp friska frivilliga.

– De viktigaste faktorerna som påverkar språkförmågan är att insjukna vid låg ålder och att ha kort utbildning. Men även antalet konvulsiva anfall och vissa läkemedel har betydelse, säger Helena Gauffin, överläkare och nybliven doktor i neurologi, som redovisar resultaten i sin doktorsavhandling.

Avbildningen av hjärnaktiviteten tyder på att hjärnan kan kompensera försämringen genom att omfördela funktioner till andra områden.

Trots många nya läkemedel går förbättringen för patienterna mycket långsamt. En femårsuppföljning på unga vuxna med epilepsi visade att frekvensen av anfall inte minskat, inte heller andelen biverkningar.

Epilepsi förekommer hos knappt 1 procent av befolkningen. Mer än hälften av de drabbade har en lindrig form som kan hållas i schack med medicinering. Men för 30–40 procent har läkarna svårt att hitta en effektiv behandling.

– Den gruppen är i stort behov av bättre metoder och läkemedel. Men det genombrott man hoppats på har ännu inte kommit, säger Helena Gauffin.

Deltagarna i studien besvarade också ett frågeformulär om livskvalitet, självkänsla och känsla av sammanhang. De som hade hög anfallsfrekvens eller kognitiva biverkningar av läkemedlen rapporterade en sämre livskvalitet än de övriga. Under femårsperioden hade de också upplevt en försämrad självkänsla och känsla av sammanhang.

När en mindre grupp med epilepsi och minnesproblem intervjuades framgick att sjukdomen påverkar hela personen, det dagliga livet och relationer till familj, vänner och samhället i stort.

– De upplever en brist på kunskap i omgivningen. De är rädda att inte få hjälp när de drabbas av anfall, de möts av fördomar och har svårt att ta sig in i arbetslivet, säger Helena Gauffin.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandling: Epilepsy in young adulthood: medical, psychosocial and functional aspects.
Disputationen ägde rum 13 september.
Kontakt: Helena Gauffin 010-1032698, Helena.Gauffin@lio.se

För att fatta bra beslut i frågor som rör vår miljö i framtiden, måste vi kunna dra slutsatser om vilka följderna kan bli av ett visst beslut. Och för att kunna göra det, måste vi förstå hur vår värld fungerar och hur saker hänger ihop. Dessa samband kan vara oerhört komplexa, men tack vare digital teknik får vi helt nya möjligheter att samla in, bearbeta, presentera och simulera data om vår värld.

Ett steg i arbetet med att bättre förstå vår miljö togs under den sista helgen i september, då nio forskare och lärare från Linnéuniversitetet och skolor i regionen samt ett dussin personer från Stanford University och National Geographic Society (NGS) möttes i Washington, DC. Tillsammans anpassade och testade man det system för mobil datainsamling som har utvecklats vid Linnéuniversitetet i Växjö av ämnet medieteknik. Gruppen genomförde en fältstudie vid Potomacfloden, där de sensorer, mobiltelefoner och den mobila applikation som har tagits fram användes för att mäta, analysera och bedöma vattenkvaliteten.

– Vårt system integrerades med lyckat resultat med NGS GIS-plattform FieldScope. FieldScope har utvecklats för att stödja geografiska undersökningar och uppmuntra ”vardagsforskare” att undersöka världen vi lever i, med hjälp av sensorer, mobila enheter och visualisering. Aktiviteterna som vi genomförde bekräftar den flexibilitet vad gäller datautbyte och integrering som vårt system erbjuder, säger Bahtijar Vogel, doktorand i datavetenskap.

De mobila lösningar som nu har integrerats utvecklades i projektet LETS GO, Learning Ecology with Technologies from Science for Global Outcomes. Detta projekt, som precis har avslutats, har varit inriktat just på möjligheten att utnyttja webb- och mobila tekniker för att undersöka och interagera med den fysiska världen med fokus på miljöfrågor.

– Under fyra år har vi samarbetat med flera skolor i regionen och i Kalifornien samt industriella partners som Intel, Pasco Scientific och NGS, med mycket lyckat resultat. Vi kommer nu att vidareutveckla våra tekniska lösningar samt sprida våra resultat till skolor och andra aktörer i hela Sverige, säger Marcelo Milrad, professor i medieteknik och tillsammans med professor Roy Pea från Stanford vetenskaplig ledare för LETS GO.

INFORMATION OCH KONTAKT
Om National Geographic Societys FieldScope
Om LETS GO
En kort introduktion till geo-literacy (”the ability to use geographic understanding and geographic reasoning to make decisions”) med dr Daniel Edelson, Vice President och kontaktperson för projektet på NGS Education

För vidare upplysningar:
Marcelo Milrad, professor i medieteknik och projektledare för LETS GO, e-post marcelo.milrad@lnu.se, mobil 0733-96 95 74
Bahtijar Vogel, doktorand i datavetenskap, e-post bahtijar.vogel@lnu.se, mobil 0736-95 69 92
Christina Dahlgren, pressansvarig, 070-572 26 56

Studien, som publiceras i vetenskapstidskriften American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine, baseras på det så kallade BAMSE-projektet. Den inkluderade mer än 1900 barn i Stockholms län som följts från födelsen till 8 års ålder med upprepade enkäter, lungfunktionsundersökningar och blodprover. Utomhuskoncentrationer av inandningsbara partiklar från vägtrafiken (PM10) beräknades för samtliga adresser till bostäder, daghem och skolor hos barnen med hjälp av spridningsmodeller. Sambanden studerades mellan exponering för luftföroreningar under olika åldrar och lungfunktion vid 8 års ålder.

Resultaten visar att de barn som under spädbarnstiden varit mest utsatta för partiklar från vägtrafiken hade en lägre lungfunktion vid 8 års ålder, motsvarande en genomsnittlig sänkning av utandningsvolymen under en sekund (FEV1) på ca 60 ml. Sänkningen var särskilt uttalad hos barn som var allergiska mot vanliga luftburna allergen och födoämnesallergen, liksom hos pojkar och barn med astma. För de högst exponerade förelåg även en ökad risk att drabbas av en kraftigt nedsatt lungfunktion (mer än 20 procentig sänkning). Exponering för trafikrelaterade luftföroreningar efter det första levnadsåret tycktes dock inte ha någon påtaglig effekt på lungfunktionen.

– Tidigare forskning har visat att barn är särskilt känsliga för de negativa effekterna av luftföroreningar och vår studie tyder på att exponering tidigt i livet kan vara särskilt skadlig, säger professor Göran Pershagen vid Institutet för miljömedicin. Vi följer nu upp barnen vid 16 års ålder för att se om den negativa påverkan på lungfunktionen kvarstår. Redan nu kan dock konstateras att våra resultat talar för att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att sänka halterna av luftföroreningar i våra tätorter.

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien har finansierats från forskningsrådet FORMAS, Naturvårdsverket och Hjärt-Lungfonden.

Publikation: “Traffic-related air pollution and lung function in children at 8 years of age – A Birth Cohort Study”, Schultz E, Gruzieva O, Bellander T, Kull I, Svartengren M, Bottai M, Hallberg J, Melén E, Pershagen G. , American Journal of Respiratory and Critical Care Medicine, online 12 October 2012.

För frågor, kontakta:
Göran Pershagen, läkare, professor Tel 08-52487460 eller 070-6594479 E-post: Goran.Pershagen@ki.se
Erica Schultz, läkare, doktorand Tel: 073-9156139 E-post: Erica.Schultz@ki.se
Erik Melén, läkare, forskare Tel: 070-6689194 E-post: Erik.Melen@ki.se

Dennis Jonason har i sitt doktorsarbete vid SLU jämfört art- och individrikedom på ekologiska gårdar med data från konventionellt drivna gårdar. Ett allt intensivare jordbruk är en av de största bidragande orsakerna till hotet mot många djur och växter. Ekologisk odling anses kunna motverka detta, bl.a. genom att man där inte använder konstgödsel och syntetiska bekämpningsmedel. Man vet dock väldigt lite om hur lång tid det tar att få en förbättrad biologisk mångfald efter en omställning från konventionell till ekologisk odling.

Dennis Jonason undersöker hur snabbt effekten av ekologisk odling visar sig på dagfjärilar, nattfjärilar, växter samt jordlöpare och deras ogräsfröpredation. Han har samlat data från gårdar som har varit omställda till ekologisk drift under 1–25 år, vilket har fått utgöra en tidsgradient. Dessa data har sedan jämförts med data från konventionella gårdar.

– Det fanns ingen entydig effekt av ekologisk odling som sådan, oberoende av tid från omställning; endast dagfjärilarna och växterna ökade jämfört med konventionell odling, i övrigt var effekten snarast neutral, säger Dennis Jonason.

När han däremot tittade närmare på hur effekten av ekologisk odling såg ut över tid fick han intressanta och uppseendeväckande resultat.

– Antalet dagfjärilsindivider ökade gradvis efter omställning, för att efter 25 år vara dubbelt så stort jämfört med år 1, medan artrikedomen bland dagfjärilar och växter ökade i direkt anslutning till omställningen med 20 procent, för att sedan ligga på en jämn nivå.

Nattfjärilarna, som tycktes vara oberoende av ekologisk odling i sig, reagerade tydligt positivt på nyomställda gårdar (=6 år efter omställning), medan konventionella och äldre ekologiska gårdar (=15 år) uppvisade en likartad art- och individrikedom.

– Även bland växterna hittades tidseffekter, där åkertistel och våtarv var mer frekventa på nya ekologiska gårdar, medan ängsfräken och ängsgröe var vanligare på äldre ekologiska gårdar.

Dennis Jonasons avhandling visar att det finns en viktig och tidigare outforskad tidsaspekt på effekten av ekologisk odling. I framtida utvärderingar kan denna nya kunskap leda till högre tillförlitlighet och en ökad förståelse av samspelet mellan ekologisk odling, biologisk mångfald och ekosystemtjänster över tid. Det kan i förlängningen effektivisera miljöersättningarna och därmed minska kostnaderna för dessa.

INFORMATION OCH KONTAKT
MSc i biologi Dennis Jonason vid institutionen för ekologi, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Temporal Effects of Organic Farming on Biodiversity and Ecosystem Services”. Disputationen avser filosofie doktorsexamen.
Tid: fredagen den 19 oktober 2012, klockan 09.00
Plats: sal L, undervisningshuset, SLU, Ultuna (Uppsala)
Opponent: Dr. Doreen Gabriel, Institute For Crop and Soil Science, Julius Kühn-Institut, Federal Research Centre for Cultivated Plants, Braunschweig, Germany.

Dennis Jonason, 018-67 22 57, 073-702 71 81, Dennis.Jonason@slu.se

Gummiplantageodlingar i nordvästra Laos har de senaste åren expanderat i enorm omfattning till följd av Kinas ekonomiska utveckling och ökade efterfrågan på gummi inom framförallt bilindustrin. Detta har dock skapat både vinnare och förlorare i området. I sin avhandling behandlar Anna-Klara Lindeborg dessa frågor på lokal nivå i byn HatNyao på gränsen mot Kina.

Lindeborg har studerat vardagslivets förändringar i relation till gummiproduktionen med ett tydligt fokus på relationen mellan män och kvinnor. Förändringarna i genusrelationen i och med gummiodlingen varierar i HatNyao mellan olika områden i vardagen och i förhållande till den etniska gruppen Hmong, ålder och socioekonomisk tillhörighet.

Avhandlingen visar att förändringarna mellan män och kvinnor är komplexa i och med övergången. Kvinnor är dock aktiva aktörer i gummiproduktionen, där deras status tenderar att höjas. Samtidigt ersätts vissa arbetsuppgifter av avlönade män, då arbetet på plantagen intensifieras, arbete som tidigare utförts av män och kvinnor tillsammans. Gummiproduktionen har dessutom skapat ökade socio-ekonomiska klyftor i HatNyao.

Avhandlingen visar också på olika sätt som gummiproduktionen i gränsregionen Luang Namtha har skapat nya förutsättningar för försörjning, där transnationella nätverk och etnicitet är av särskild betydelse. Hur arbetet fördelar sig mellan män och kvinnor inom gränsområdet och i byn HatNyao är en viktig lärdom för kommande brist på arbetskraft med troliga migrationsströmmar som följd.

KONTAKT
För mer information kontakta Anna-Klara Lindeborg, tel: 018-471 2510 e-post: Anna-Klara.Lindeborg@kultgeog.uu.se

Läs mer om och ladda ner avhandlingen Where Gendered Spaces Bend – The Rubber Phenomenon in Northern Laos