Bioenergi kan ersätta fossila bränslen och lösa den kommande energikrisen. På köpet får vi minskade utsläpp av växthusgaser. Och som ytterligare bonus kan efterfrågan på biobränsle ge ett uppsving till småbönder i fattiga länder, som kan diversifiera sin produktion och sälja en attraktiv vara på världsmarknaden. Det är kort sagt en win-win-win-situation som målas upp.
Och det är inte vem som helst som målar upp denna bild, utan tre tongivande internationella organisationer: FN:s livsmedelsorgan FAO, den internationella klimatpanelen IPCC, och det internationella energiorganet IEA. Magdalena Kuchler, nybliven doktor vid Tema Vatten, Linköpings universitet, har granskat hur dessa tre resonerat kring bioenergi under åren 1990-2010. Frågan om bioenergins framtid har bäring på alla tre områdena mat, klimat och energi, och därför har hon valt just dessa organisationer för sin granskning.
De stora förhoppningar som knyts till bioenergi kommer inte att infrias, är hennes slutsats, åtminstone inte inom det rådande ekonomiska systemet, som kräver att produktionen sker så billigt som möjligt. Här hamnar de tre organisationerna i motsägelser och dilemman som de inte förmår lösa.
”Produktionen av biobränsle måste anpassas till en marknadsekonomi som är helt fixerad vid ekonomisk tillväxt och kapitalackumulation”, skriver hon. Resultatet blir stora monokulturer med mekaniserad produktion. Förändrad landanvändning leder till ökade utsläpp av växthusgaser som äter upp de minskningar biobränsle skulle kunna ge. En högt mekaniserad produktion skapar ett ökat beroende av fossila bränslen istället för tvärtom. Och, slutligen, världens småbönder har inget att vinna på den storskaliga centraliserade produktionsmodell som krävs för att hålla priserna nere. Av win-win-win-situationen blir inte mycket kvar. Tvärtom, koloniala strukturer återetableras när de utvecklade ländernas behov av mycket och billig energi tillåts gå före alla andra behov, exempelvis av en värld i ekologisk balans.
KONTAKT
Magdalena är engelskspråkig och nås på 013-282285, 073 756 95 60, magdalena.kuchler@liu.se
Den aktuella studien har gjorts av en grupp forskare på biologiska institutionen vid Lunds universitet. Forskargruppen arbetar med projektet Framtidens vatten, som handlar om att undersöka hur våra vattenresurser ser ut i framtiden, både vad gäller dricksvatten, rekreation, fiske och biologisk mångfald. Nu publicerar de forskningsresultat om hur ett varmare klimat kommer att påverka sjöarna.
– Det mest intressanta och oväntade med studien är att reaktionen på klimatförändringar kommer att variera mellan sjöar, vilket tidigare har observerats men förbryllat forskare. Vi visar här att orsaken till variationen beror på vilka organismer som är dominerande i sjön, säger Lars-Anders Hansson, professor i akvatisk ekologi, Lunds universitet.
I sjöar utan fisk kommer ett varmare klimat att leda till klart vatten utan algblomningar. Däremot blir resultatet annorlunda i sjöar med fisk. Där kommer fiskarna att gynnas och äta upp stora mängder kräftdjur (zooplankton). Det är kräftdjuren som håller algerna i schack. När kräftdjuren minskar i antal blir resultatet att algerna får fritt spelrum, och algblomningarna kommer då att öka.
– Eftersom de flesta sjöar i närheten av människor har fisk och dessutom redan är övergödda kan vi därför förvänta oss att få tampas ännu mer med algblomningar i framtiden, menar Lars-Anders Hansson.
Speciellt gynnade av utvecklingen är de så kallade blågröna algerna, vilket är ännu mer oroande, menar Lars-Anders Hansson. Blågröna alger, även kallade cyanobakterier, utgör den typ av alg som ställer till med mest besvär i sjöar och hav eftersom de bildar mycket kraftiga och ofta giftiga algblomningar.
Forskarna vet sedan tidigare att klimatförändringarna bedöms leda till en temperaturökning på 2-5 grader C. Dessutom räknar man med ett ökat läckage av humusrikt vatten från skog och mark, vilket kommer att minst fördubbla sjövattnets brunhet.
– Vi vet att vi kommer att få en klimatförändring, men vi ser också att andra stora miljöförändringar pågår, exempelvis brunifieringen. Detta innebär att vi har flera samtidigt pågående förändringar som kommer att samverka och eventuellt ha synergieffekter, säger Lars-Anders Hansson.
Inom forskningsprojektet Framtidens vatten har man därför riggat ett stort experiment utifrån dessa förutsättningar, med syftet att undersöka hur det kan påverka organismer och vattenkvalitet i framtiden.
KONTAKT
Lars-Anders Hansson, professor, Lunds universitet
Tel 046-222 41 69 Lars-Anders.Hansson@biol.lu.se
Den omfattande registerstudien som publiceras i vetenskapstidskriften JAMA, ger en förnyad bild av hur risken för proppar förändras över tid för patienter med ledgångsreumatism – reumatoid artrit (RA).
– En del tidigare studier har endast inkluderat personer som har varit inlagda på sjukhus för ledgångsreumatism. Men idag är det inte så vanligt bland de här patienterna, vilket gör att man då studerar personer som är sjukare än genomsnittet. Det är också svårt att utläsa om den ökade risken för proppar i ben och lungor beror på ledsjukdomen i sig eller om den snarare är kopplad till en allmänt ökad risk vid sjukhusinläggningen, säger Marie Holmqvist, forskare vid institutionen för medicin, Solna.
I den nu aktuella studien har forskarna därför undersökta risken att få proppar bland patienter med ledgångsreumatism som inte identifierats på basen av sjukhusinläggning. Risken för proppar bland de slutenvårdade patienterna har sedan undersökts separat. Samtliga deltagare har jämförts med kontrollindivider ur normalbefolkningen, matchade för bland annat ålder och kön.
I studien ingår cirka 40 000 patienter med ledgångsreumatism som har behandlats inom den specialiserade öppenvården, identifierade via Socialstyrelsens patientregister. Dessutom ingår drygt 8 000 patienter från kvalitetsregistret för reumatologin, där nydiagnostiserade patienter ingår. Via olika register har forskarna också tagit reda på vilka studiedeltagare som har varit inneliggande under den studerade perioden och vilka som har fått proppar i benen eller i lungorna. En fruktad risk med så kallad djup ventrombos i benet är att proppen ska släppa och hamna i lungans kärl, vilket utgör ett allvarligt tillstånd.
Forskargruppen, som består av forskare från Karolinska Institutet, Umeå universitet och Lunds universitet, kunde slå fast att ledgångsreumatism i sig är en riskfaktor för att få proppar. Under en medianuppföljningstid på nära sex år hade 2,8 procent av patienterna med ledgångsreumatism fått en propp i benet eller i lungan, att jämföra med 1,7 procent i normalbefolkningen.
Studien gav dock en förändrad bild av riskutvecklingen över tid för patienter med ledgångsreumatism. Propprisken var förhöjd redan ett år efter diagnostillfället, för att sedan vara relativt oförändrad på den förhöjda nivån under resten av uppföljningstiden. När det gäller propprisken efter sjukhusinläggning var den inte högre hos patienterna med ledgångsreumatism än i normalbefolkningen.
– Det är mycket viktigt att få rätt kunskap om varför och när personer med ledgångsreumatism löper en ökad risk att få proppar, eftersom en felaktig slutsats i värsta fall kan leda till behandlingsrekommendationer avseende proppförebyggande behandling som kan medföra onödiga risker. Detta är särskilt allvarligt när det gäller reumatiker som ofta redan använder läkemedel, till exempel vissa anti-inflammatoriska och smärtlindrande läkemedel, som påverkar blodets levringsförmåga, säger Marie Holmqvist.
KONTAKT OCH INFORMATION
Marie Holmqvist, läkare, forskare Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi Tel: 0732-480108 E-post: marie.holmqvist@ki.se
Johan Askling, läkare, forskargruppsledare Institutionen för medicin, Solna, enheten för klinisk epidemiologi Tel: 0702- 272 276 E-post: johan.askling@ki.se
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, det svenska forskningsprogrammet Controlling Chronic Inflammatory Diseases with Combined Efforts (COMBINE) samt Stiftelsen för strategisk forskning (SSF).
Publikation: ”Risk of Venous Thromboembolism in Patients With Rheumatoid Arthritis and Association With Disease Duration and Hospitalization”, Marie E. Holmqvist, Martin Neovius, Jonas Eriksson, Ängla Mantel, Solveig Wållberg-Jonsson, Lennart T. H. Jacobsson, Johan Askling. JAMA, October 3, 2012-Vol 308, No. 13.
Eva Mårell-Olsson har i en avhandling studerat hur det går till när elever, föräldrar och lärare förbereder och genomför utvecklingssamtal och upprättar individuella utvecklingsplaner.
Det är lärarens ansvar att se till att målen i läroplanen och kursplanerna uppnås i undervisningen. Läraren ansvarar även för att varje enskild elev ska få hjälp att uppnå de individuella målen i utvecklingsplanen. Studien visar att det ofta är omöjligt att följa upp målen i utvecklingsplanerna, eftersom det inte finns tid för det. Istället föreslås elevmål som överensstämmer med den planerade undervisningen.
– Man frångår då den enskilda elevens behov och låter eleven själv ta ansvar att arbeta mot de egna målen. I många fall blir arbetet med de individuella utvecklingsplanerna därför verkningslöst, menar Eva Mårell-Olsson.
Resultatet visar också att arbetet inte bara handlar om elevens lärande.
– Eleverna inser tidigt hur de förväntas uttrycka sig, uppföra sig och förhålla sig till sig själva, till sina prestationer, men även till lärares skriftliga omdömen och föräldrars förhoppningar, och anpassar sig därefter, säger Eva Mårell-Olsson.
Elever, föräldrar och lärare deltar alla i skapandet av mönstereleven, men de har olika motiv och strategier. Föräldrarna å sin sida agerar ställföreträdare för sitt omyndiga barn. De gör egna bedömningar av sitt barns utveckling, skriver egna omdömen om sitt barns kunskaper och lärande och ställer krav på undervisningen. De ser också sitt barns lärande som ett livslångt projekt. Lärarna å sin sida jobbar mer kortsiktigt och försöker att hantera sitt eget arbete effektivt genom att exempelvis formulera och anpassa elevmålen till den egna undervisningen, men också genom att återanvända formulerade omdömen som riktar sig till flertalet elever.
– För eleverna blir arbetet en ständig förhandling om positionen som mönsterelev. De måste prestera sitt allra yttersta och i viss mån dölja sina brister. Dessutom måste de uppfatta vilka uttalade och outtalade krav som ställs av både föräldrar och lärare.
Enligt grundskoleförordningen ansvarar lärare för att upprätta en utvecklingsplan för varje elev minst en gång per termin. Utformningen av denna ska ske i samarbete med eleven och elevens föräldrar. Utvecklingsplanen ska även kompletteras med lärares skriftliga omdömen om elevernas kunskapsutveckling.
KONTAKT
Eva Mårell-Olsson
Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
E-post: eva.marell-olsson@edusci.umu.se
– Det ger möjlighet till automatisk kvalitetssäkring och oberoende uppföljning av gallringen för såväl maskinförare och entreprenörer som markägare och skogsföretag, säger Andreas Barth vid Skogforsk, som ansvarat för studien.
Sensorerna mäter in de kvarstående trädens position och diameter, och det ger i sin tur beräkningar av grundytor och stamantal. Även det gallrade områdets areal och stickvägsandel kan beräknas med hjälp av data från sensorerna.
– Tekniken är inte unik för skogsbruket utan används inom en rad olika branscher, men den behöver anpassas och utvecklas för att möta skogsbrukets specifika behov. Menar Andreas Barth.
Studien är ett samarbete mellan Skogforsk, SLU och FOI (Totalförsvarets Forskningsinstitut).
Skogforsk är det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, finansierat av staten och skogsnäringen. Vi tillför svenskt skogsbruk kunskaper, tjänster och produkter för ett lönsamt, hållbart bruk av skogen.
KONTAKT
Presskontakt: Erik Viklund
Telefon: 018-188540
Mobil: 070-2346756
Resultaten visar att 6 månaders fysisk aktivitet för inaktiva gymnasieflickor, många med invandrarbakgrund, gav ökade hälsoeffekter som kvarstod vid ettårsuppföljningen
Under cirka två år har Marie Alricsson, tillsammans med Yvonne Kahlin, doktorand vid Linnéuniversitetet, arbetat med ett projekt för att öka den fysiska aktiviteten hos ett 60-tal gymnasieflickor. Samtliga flickor (drygt 35 procent med invandrarbakgrund) genomgick vid projektstarten fysiska tester, som konditionstester och styrketester, samt besvarade formulär om självskattad hälsa och fysisk självkänsla. Därefter följdes samtliga försökspersoner upp efter avslutad träningsperiod på 6 månader.
Resultatet visade att gymnasieflickorna i träningsgruppen skattade sin hälsa högre än de inaktiva flickorna i kontrollgruppen. De ökande i jämförelse också sin maximala syreupptagningsförmåga och sin fysiska självkänsla signifikant. Det mest överraskande resultatet var att den fysiska självkänslan kvarstod vid en uppföljning ett år senare, vilket tyder på att 6 månaders träning för inaktiva flickor på gymnasiet ger kvarstående effekter även efter avslutad träning.
Projektet är ett samarbetsprojekt med Mittuniversitetet och Karolinska institutet.
– Det här är ett spännande och angeläget forskningsprojekt, säger Magnus Tideman, professor i handikappvetenskap på Högskolan i Halmstad.
Traditionellt sett har den grupp som kategoriserats som ”utvecklingsstörda” och som ofta är beroende av samhällets stödinsatser för exempelvis utbildning och boende, haft låg tilltro till den egna förmågan och en uppfattning att man måste anpassa sig efter andra. Det har varit en grupp som har haft små möjligheter att hävda sig och sin rätt i samhället.
– De senaste 15–20 åren har vi sett att den här marginaliserade gruppen inte längre accepterar att vara tysta och tacksamma, utan att de på egen hand har börjat organiserar sig för att tillsammans försöka stärka makten över det egna livet. Samtidigt vill de påverka lokalsamhället i riktning mot ökad tolerans och delaktighet, säger Magnus Tideman.
De självorganiserade verksamheterna som också kallas empowermentprocesser, tolkas som ett motstånd mot samhällets syn på och bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
– Det här är ett nytt och spännande fenomen som vi inte bara ser i Sverige, utan i flera länder och vi kommer i projektet att samarbeta med forskare ibland annat England och Australien, säger Magnus Tideman.
Forskningsprojektets syfte är att öka kunskaperna om de nya självorganiserade verksamheterna i Sverige och ska beskriva och analysera betydelsen för deltagarna, verksamheternas organisering och innehåll samt hur de eventuellt påverkar samhällets och omgivningens attityder och bemötande. Projektet förväntas ge resultat som har betydelse för målgruppen och för den framtida utformningen av samhällets stöd till och bemötande av personer med intellektuella funktionsnedsättningar.
– Det är viktigt att forskningen lyfter upp erfarenheter hos den här gruppen av personer med intellektuell funktionsnedsättning för att visa på spännande och positiva verksamheter och möjligheter som pekar framåt, säger Magnus Tideman.
Ansvarig för forskningsprojektet är professor Magnus Tideman, Högskolan i Halmstad. I forskargruppen ingår också universitetslektor Cecilia Kjellman, lektor i handikappvetenskap, Högskolan i Halmstad och Ove Mallander, docent i socialt arbete, Malmö Högskola.
KONTAKT
För mer information kontakta Magnus Tideman, 0703-71 23 11, magnus.tideman@hh.se
Upptäckten, som presenteras i den vetenskapliga onlinetidskriften Nature Communications, ger ny grundläggande kunskap om hur vår hörsel egentligen fungerar. I arbetet har även forskare vid Baylor College of Medicine i Huston, USA deltagit.
För att vi ska kunna uppfatta tal, musik, och andra ljud måste ljudvågorna omvandlas till elektriska impulser i hörselnerven, vilket görs av innerörats sinnesceller. Man vet sedan tidigare studier att ljud ger upphov till en sidledes rörelse hos de små hår som finns på sinnescellerna. Rörelsen i sidled gör att mekaniskt känsliga jonkanaler öppnas och stängs, något som i sin tur innebär att vi kan uppfatta ett ljud.
Det går inte att undersöka hårens rörelser hos människor eftersom sinnescellerna sitter djupt inne i tjockt ben, men hos marsvin och ökenråttor är innerörat omgivet av tunt ben. Genom ett specialmikroskop, utvecklat vid Karolinska Institutet, har forskarna därför kunnat iaktta sinneshårens ljudutlösta rörelser.
– Vi gjorde då ett helt oväntat fynd och upptäckte att håren inte bara böjs i sidled utan också ändrar längd. Dessa längdförändringar har stor effekt på förmågan att omvandla ljudvågor till elektriska impulser, vilket är grunden för hörselförmågan, säger Anders Fridberger, docent och läkare vid Centrum för hörsel- och kommunikationsforskning vid Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik vid Karolinska Institutet.
Forskarna visade att hårens förmåga att ändra längd blev större när den elektriska spänningen runt sinnescellen var låg. Håren blev då alldeles för mjuka, vilket fick örat att fungera sämre. Det är tidigare känt att den elektriska spänningen är låg i samband med bullerskador och i många fall av åldersrelaterad hörselnedsättning.
– Eventuellt kan våra fynd bidra till att förklara varför örat fungerar sämre i dessa fall. Kanske kan man i framtiden också utnyttja detta för att utveckla en ny behandling vid hörselnedsättning. Om vi med ett läkemedel kan återställa hårens normala styvhet skulle örat kunna fungera bättre, men detta ligger långt fram i tiden om det ens är möjligt. Ett prioriterat experiment är nu att ta reda på den exakta mekanismen som styr sinneshårens styvhet, säger Anders Fridberger.
INFORMATION
Studien är finansierad med pengar från Vetenskapsrådet, Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, Wallenbergstitelserna, Stiftelsen tysta skolan, Hörselskadades Riksförbund samt National Institutes of Health i USA.
Publikation: ”Sound-induced length changes in outer hair cell stereocilia”, Pierre Hakizimana, William E. Brownell, Stefan Jacob och Anders Fridberger. Nature Communications, online 2 October 2012, doi: 10.1038/ncomms2100.
Resultaten visar Hanna Lomander från SLU i sin avhandling om faktorer som påverkar mjölkkons fruktsamhet. Två saker att se upp med är klövsjukdomar och stora förändringar i miljö och skötsel.
Nedsatt fruktsamhet hos mjölkkor är kostsamt, och kor som har problem med att bli dräktiga slaktas ofta i förtid. Under de senaste 20 åren har mjölkkornas fruktsamhet försämrats både i Sverige och i andra delar av världen. Bland annat tar det längre tid för en ko att bli dräktig idag. Man vet inte riktigt varför fruktsamheten har försämrats, men några orsaker kan vara att kornas mjölkavkastning har ökat kraftigt och att besättningarna blivit allt större och använder fler tekniska hjälpmedel.
Tillskottsutfodring kan ge mera mjölk
Dagens mjölkko kan producera uppemot 50 kg mjölk per dag och behöver därför äta stora mängder foder. Vid tiden runt kalvning minskar kons aptit naturligt, och innan foderintaget har normaliserats efter kalvningen har kon en period med ett energiunderskott; hon måste tära på kroppsreserverna, eller ”mjölka på hullet”. Extra kraftiga energiunderskott kan öka risken för nedsatt fruktsamhet, sjukdomar och sänkt mjölkproduktion.
När Hanna Lomander gav kor glycerol (ett energirikt fodertillskott) under de tre första veckorna efter kalvningen kunde hon dock inte se någon förändring av vare sig energibalans eller fruktsamhet. Istället tycks korna ha använt den extra energin för att öka mjölkproduktion med ca 1 kg per dag. Det är dock tveksamt om den ökade mjölkmängden medför några ekonomiska vinster. Energitillskott i form av propylenglykol gav inga entydiga resultat.
– Förmodligen är det mer fördelaktigt att välja ut kor som är i behov av tillskottsutfodring än att ge det till alla kor i en besättning, säger Hanna Lomander.
Ett enda blodprov visar inte risken för nedsatt fruktsamhet
Kon kan till viss del hantera sitt energiunderskott genom att bilda mjölksocker via nedbrytning av kroppsfett och muskler. Ett sätt att hitta kor med stora behov av energitillskott skulle därför kunna vara att mäta halten av restprodukter från fettnedbrytningen i ett blodprov. Hanna Lomanders doktorsarbete visar dock att ett enskilt blodprov taget tidigt efter kalvningen inte ger ett tillräckligt bra mått på kons energistatus. Sannolikheten för att kor i riskzonen felaktigt klassas som ”friska” är helt enkelt för stor.
– Däremot är det inte uteslutet att flera prover som tas i följd och tolkas tillsammans kan användas för testning av kor i besättningar med stora problem, förtydligar Hanna Lomander.
Se upp för klöv- och juversjukdomar och ändringar i driften
I avhandlingen ingår också en stor enkätundersökning som visar hur fruktsamhetsproblem i besättningar kan kopplas till hälsofaktorer, skötsel och inhysning.
En viktig slutsats av enkätstudien är att det är viktigt att förebygga klövskador genom regelbunden verkning och att förebygga juverinflammation efter kalvningen. Båda dessa sjukdomar har stor inverkan på fruktsamheten hos kor.
En annan slutsats är att nya tekniker och inhysningssystem inte stör fruktsamheten i besättningar, när de nya rutinerna väl ”har satt sig”. Däremot finns det en kraftigt ökad risk för nedsatt fruktsamhet i besättningen under själva övergångsfasen, t.ex. vid ombyggnation eller byte av mjölkningssystem.
– Robotmjölkning och stora lösdrifter innebär inte automatiskt försämrad fruktsamhet, säger Hanna Lomander. Däremot är det viktigt att lantbrukare är beredda på att det kan uppstå problem under ombyggnadsperioder, och att de måste hinna med att även sköta djurhälsa och fruktsamhet under denna period.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 61–64 i avhandlingen.
KONTAKT
Hanna Lomander, 0511-671 23, Hanna.Lomander@slu.se
Länk till avhandlingen:http://pub.epsilon.slu.se/9048/
Resultaten som framkom när man studerade hur föraren kunde hålla sig i sitt körfält, visade att det generellt fanns stora statistiska effektstorlekar men i praktiska termer var medelvärdena relativt små. Det fanns dock ett antal ofrivilliga linjeöverträdelser vilka endast två försöksdeltagare stod för. Betydelsen av dessa överträdelser bedöms dock komma från ett för litet underlag för att kunna dra långtgående slutsatser om de aktuella tunnelsträckorna.
Ögonrörelsedata analyserades på de delar av tunneln där det fanns ljusslingor i taket och genomsnittliga blicktider varierade mellan 234,3 ms utan gestaltningen till 445,3 ms i tunneln med ljusslingorna och var signifikant längre än i tunneln utan gestaltning. Blicktiderna kan ändå betraktas som lindriga ur säkerhetssynpunkt.
Medelhastighet var inte signifikant annorlunda med gestaltning jämfört med utan gestaltning. Däremot fanns det en signifikant skillnad i undersökningsdeltagares medelhastighet beroende på var i tunnel de befann sig.
Vid frågan om vilken tunnelutformning testförarna föredrog, ville 58 procent ha en tunnel med ljusslingor, 29 procent ville ha en tunnel utan ljusslingor och 13 procent hade ingen preferens när det gällde att välja den ena designen framför den andra. Av allt att döma, ett gott betyg för hela gestaltningskonceptet i tunneln.
Studien hade 24 testförare. Tunneln som studerades var den planerade tunneln för Förbifart Stockholm som skapades virtuellt.
KONTAKT
Christopher Patten, forskare på VTI
Denna förmåga gör att de kan överleva och frodas i en av de mest ogästvänliga naturmiljöer som finns på jorden.
Från att tidigare ha betraktats som udda och ovanliga organismer som främst återfanns i väldigt salta, varma eller i syrefria miljöer, där de bland annat producerar växthusgasen metan, har forskare på senare tid kartlagt hur tidigare okända grupper av arkéer finns i stort antal i de flesta vatten- och markmiljöer. Dessa arkéers metabolism och funktion har varit okänd innan man för åtta år sedan lyckades isolera och odla så kallade Thaumarkéer i renkultur. Då fann man att de kunde tillgodose sitt energibehov genom att oxidera ammonium till nitrit och bilda biomassa från oorganiskt kol: nitrifikation.
I en studie som publiceras idag i tidskriften PNAS visar uppsalaforskare att dessa Thaumarkéer frodas i norra och södra ishavet, framför allt under årets kallaste och mörkaste månader, och att deras tillväxt och framgång i denna synbart ogästvänliga miljö kan förklaras med upptag och utnyttjande av urea.
Urea, som är en central molekyl i många olika organismers kvävemetabolism (bland annat i däggdjurens urin), förekommer normalt i högre halter än ammonium i dessa kalla vatten och är därför en mer tillförlitlig energikälla. Genom att omvandla urea till koldioxid och ammonium som sedan används för energiutvinning lyckas arkéerna växa även i frånvaro av solljus och organiska föreningar.
I denna forskningsstudie som letts av dr Laura Alonso-Saez och professor Stefan Bertilsson vid institutionen för ekologi och genetik, har man med hjälp av nya storskaliga sekvenseringsmetoder lyckats rekonstruera dessa köldälskande arkéers arvsmassa och därigenom beskrivit deras funktion och metabolism. Med olika isotop-baserade metoder har man dessutom påvisat Thaumarkéernas upptag av urea och andra föreningar och kartlagt kopplingen mellan deras förekomst och de specifika gener som möjliggör utnyttjandet av urea och oxidation av ammonium i både norra och södra ishavet.
– Forskningen om arkéernas arvsmassa bidrar till ökad förståelse av polarhavens biogeokemiska omsättning av kväve, kol och andra element och är ett slående exempel på hur mikroorganismer genom olika anpassningar lyckas växa framgångsrikt även i de kalla och mörka polarhav som representerar några av de mest ogästvänliga miljöerna på vår jord, säger Stefan Bertilsson.
KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Stefan Bertilsson, tel: 018-471 2712, 070-1679034, e-post: stebe@ebc.uu.se
Alonso-Saez, L, Waller, A.S., Mende, D.R., Bakker, K, Farnelid, H, Yager, P.L., Lovejoy, C, Tremblay, J-E, Potvin, M, Heinrich, F, Estrada, M, Riemann, L, Bork, P, Pedros-Alio, C, and S Bertilsson 2012. Role for urea in nitrification by polar marine Archaea. Proc. Natl. Acad. Sci. USA.
Att livsstilsfaktorer som stress och bristande kontroll över sin arbetssituation påverkar hälsan är väl känt. Inte minst hjärtsjukdomar relateras till stress och dåliga arbetsvillkor.
Björn Grip analyserar i sin nyligen framlagda licentiatavhandling dödligheten i Norrköping respektive Linköping relaterad till arbetsmarknadens utveckling och den ekonomiska och politiska situationen i stort i de två städerna.
Hans studie omfattar tiden 1952-2006, och dödsfall i åldrarna 50-74 år, det vill säga de som har dött i förtid.
Norrköping ligger betydligt högre än Linköping vad gäller generell dödlighet i de här åldergrupperna under hela perioden. Skillnaden är hela 37 procent under 1950-talet, vilket betyder att för 100 linköpingsbor som dör, dör 137 norrköpingsbor. Under 1990-talet är överdödligheten i Norrköping 27 procent. De första åren på 2000-talet minskar den, men är fortfarande påtaglig, 18 procent.
Som helhet ligger Norrköping över riksgenomsnittet, och Linköping under. Av alla större städer i Sverige (mer än 100 000 invånare) har Norrköping högst förtida dödlighet.
Men det finns ett intressant brott i kurvan vad gäller just hjärtsjukdomar. Under 1970-talet minskar dödligheten i hjärtsjukdomar snabbare i Norrköping än i Linköping, som faktiskt ligger högre just det decenniet.
Med det underlag han har, kan han bara spekulera i orsakerna, konstaterar Björn Grip, och lyfter fram några möjliga förklaringar:
– När textilindustrin lade ner försvann också en arbetsmarknad för särskilt kvinnor med tunga och slitsamma jobb. Det kan ju ha förbättrat hälsoläget. Samtidigt satsades stora resurser på arbetsmarknadsstöd, förtidspensioneringar och möjligheter till omskolning för dem som blev friställda. Kanske var det inte en så stor katastrof att förlora jobbet då.
Från 1980-talet återkommer dock det tidigare mönstret och ännu in på 2000-talets första decennium är överdödligheten i hjärtsjukdomar betydligt högre i Norrköping, eller ca 50 procent.
Björn Grip har intervjuat både patienter och ledande aktörer inom kommuner och landsting. Norrköping har, till skillnad från Linköping, brottats med stagnation, svag tillväxt och en högre arbetslöshet än Linköping, som å sin sida haft en mer varierad arbetsmarknad, högre medelinkomster och högre utbildningsnivå. I dragkampen mellan de två städerna om större satsningar har Linköping vunnit och staden har relativt smärtfritt utvecklats till ett administrativt och utbildningscentrum, medan Norrköping präglats av ekonomisk utsatthet, social utmattning och bitterhet, skriver Björn Grip.
Generellt har dödligheten i hjärtsjukdomar minskat kraftigt i Sverige, vilket framförallt tillskrivs att den medicinska behandlingen förbättrats och rökningen minskat. Hjärtsjukdomar är dock fortfarande den vanligaste dödsorsaken och risken att dö i en hjärtsjukdom är dubbelt så stor för en lågutbildad person jämfört med en högutbildad.
INFORMATION OCH KONTAKT
Björn Grip har själv en bakgrund som politiker och landstingsråd. Hans lic-avhandling har titeln: ”Samhällsförändring och det ömtåliga hjärtat” och ingår i forskningsprojektet Twincities Research Group.
Telefon till Björn Grip 0705-409579
Malignt melanom har de senaste decennierna blivit allt vanligare i västvärlden. En mycket viktig faktor bakom ökningen är våra solvanor, där vi trots kunskap om att solen kan orsaka hudcancer fortsätter att sola oss bruna.
Tiden det tar för melanom att utvecklas är mycket lång, ibland upp till flera decennier. Det betyder att hur du solade för många år sedan fortfarande är en riskfaktor för utvecklandet av cancer.
Forskare vid Sahlgrenska akademin kan i en ny studie slå fast att antalet fall av melanom i Västra Götaland sedan 1970 har fyrdubblats bland män och tredubblats bland kvinnor.
– Det motsvarar en relativ ökning på över tre procent per år. Ökningen i Västra Götaland är därmed större än den genomsnittliga ökningen för hela Sverige, säger forskaren Magdalena Claeson vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien.
Den nya Göteborgsstudien visar att melanom är betydligt vanligare bland invånare i Göteborg och i regionens kustkommuner, än bland de som bor i regionens inlandskommuner: i Göteborg drabbas 35 procent fler män och 25 procent fler kvinnor av hudcancer än i inlandet. I kustkommunerna drabbas 15 procent fler kvinnor än i inlandet.
En förklaring är att boende i Göteborg och kustkommunerna exponeras för fler soltimmar. En studie som Socialstyrelsen genomförde av våra solvanor 2007 visade dessutom att fler invånare i Göteborg och i kustkommunerna har riktigt långa solsemestrar och tillbringar mer tid utomhus när de är utomlands. Samtidigt arbetar invånare i Göteborg och i kustkommunerna i större utsträckning inomhus.
– Den senaste forskningen visar att melanom orsakas av just sådan ”intermittent solexponering”, det vill säga att man tillbringar mycket tid inomhus under året och sedan bränner sig kraftigt i solen under till exempel semestern, säger Magdalena Claeson.
Som ett resultat av studien anser Göteborgsforskarna att mer förebyggande resurser bör riktas till Västra Götalandsregionen, och då särskilt till Göteborg och kustkommunerna.
– Det kan röra sig om både utbildning för förskole- och skolbarn och solskyddsinformation till resenärer som åker på solsemester utomlands, säger Magdalena Claeson.
Artikeln ”Incidence of cutaneous melanoma in Western Sweden 1970-2007” publiceras i tidskriften Melanoma Research.
FAKTA: MELANOM
Ungefär 2 800 svenskar drabbas av melanom varje år, och 470 dör av sjukdomen. Melanom, som är vanligare i södra än i norra Sverige, är den sjätte vanligaste cancerformen och en av de cancerformer som ökar snabbast i landet.
Melanom drabbar människor i alla åldrar, men är extremt sällsynt hos barn. För att minska risken för melanom och andra typer av hudcancer bör man undvika för mycket total solbestrålning genom livet OCH låta bli att bränna sig. Regeln är att ju tidigare ett melanom upptäcks, desto större är chansen att bli botad.
FAKTA: SÅ SOLAR DU SÄKERT
• Sök skugga mellan klockan 11 och 15
• Använd täckande kläder (bredbrättad hatt, skjorta med lång ärm, långbyxor)
• Använd solskyddsmedel (solskyddsfaktor 30-50) som ett komplement
• Sola inte solarium
• Sök läkare om du upptäcker hudförändringar som ändrar sig till färg, form och/eller storlek
Från att ha varit en förbisedd egendomlighet har oordnade proteiner blivit ett hett forskningsfält på mindre än ett decennium. Oordnade proteiner har till exempel visat sig vara kritiska för många protein-proteininteraktioner som har att göra med signallering inom och mellan celler. Många teorier har kastats fram för att förklara varför oordnade proteiner är så vanliga, men det saknas experimentella data att backa upp teorierna med. Forskarna från Uppsala har tittat på hur oordnade proteiner interagerar med varandra och hur fort det går.
Resultaten har publicerats i tre på varandra följande artiklar, i tidskrifterna Journal of the American Chemical Society, Journal of Molecular Biology och Journal of Biological Chemistry.
– Vi började med små oordnade fragment av proteiner, fortsatte med större oordnade delar och slutligen undersökte vi hela oordnade proteindomäner, som är fristående delar av ännu större proteiner. Vi fann att dessa oordnade proteiner interagerar med samma hastigheter som de välstuderade välordnade proteinerna, säger Per Jemth som ledde studien.
Ett annat intressant resultat var att den första interaktionen mellan det oordnade proteinet och dess bindningspartner är väldigt ospecifik, ungefär som ett klädesplagg av typen one-size-fits-all. De specifika interaktionerna, som oftast är många och typiska för protein-proteininteraktioner (jämför skräddarsydda kläder), blir till först mot slutet av bindningsreaktionen. Då är det oordnade proteinet inte längre oordnat utan har fått en väldefinierad struktur, tätt bunden till sin bindningspartner.
– Vi blev också förvånade över att dessa specifika interaktioner tar så lång tid att bildas, säger Jakob Dogan som utförde den tredje studien. Att det går så långsamt kanske beror på att oordnade proteiner ofta har många olika bindningspartners. Varje partner kräver en speciell form på det oordnade proteinet och därför kan inte en enskild interaktion optimeras.
Resultat belyser grundläggande principer för hur oordnade proteiner interagerar.
– Oordnade proteiner är väldigt vanliga i centrala cellulära signaleringsvägar och det är högst troligt att de i framtiden blir mål för nya läkemedel då många av dessa proteiner är inblandade i neurodegenerativa sjukdomar och cancer. Men vi är fortfarande på ett stadium där vi försöker förstå grundläggande samband, säger Per Jemth.
KONTAKT OCH INFORMATION
Forskningen har finansierats av Vetenskapsrådet och Human Frontiers Science Programme.
Kontakta: Per Jemth, e-mail: Per.Jemth@imbim.uu.se, phone:+46-18-471 4557.
Två numera välkända proteiner, beta-amyloid och tau, står i fokus för all forskning kring Alzheimers. Vid obduktion av döda patienter hittas de i stora mängder i nervcellerna. Nu visar studier vid Linköpings universitet att två renhållningssystem i cellerna har en nyckelroll i utvecklingen av sjukdomen.
– Båda dessa system – proteasomen och lysosomen – verkar vara skadade hos Alzheimerpatienter, säger Lotta Agholme, doktorand i geriatrik som nu lägger fram sin doktorsavhandling.
Proteasomen är en ”tunna” med uppgift att fånga in begagnade proteiner och tugga dem i bitar. Lysosomen är en bubbla med sura enzymer som löser upp bland annat skadade proteiner. I en frisk hjärna fungerar det hela som ett kretslopp där olika beståndsdelar ständigt bryts ned och återanvänds.
I en cellmodell kunde Linköpingsforskarna studera vad som händer när de två systemen sätts ur spel. När de tillsatte ett ämne som hämmar funktionen hos proteasomen, ledde det till flera av de kända sjukliga förändringarna vid Alzheimers sjukdom: ansamling av proteinet beta-amyloid, skadliga förändringar av proteinet tau och en försämrad transport längs nervcellernas utskott.
I laboratoriet skedde dessa toxiska förändringar på några dagar, ett förlopp som kan ta flera år i den mänskliga hjärnan.
Forskargruppen har också för första gången visat hur giftigt protein kan skickas vidare från en nervcell till nästa via de utskott som förbinder celler med varandra. På så vis sprids ”smittan” vidare i hjärnan.
Ett möjligt händelseförlopp kan vara att nervceller som får för mycket beta-amyloid – till exempel för att renhållningen inte fungerar – försöker bli kvitt det genom att skicka det vidare till en cell i grannskapet.
Hittills har sökandet efter en behandling mot Alzheimers främst inriktats på att stoppa bildningen av beta-amyloid.
– Det vore intressant att undersöka om en förbättrad funktion hos proteasomen och lysosomen kunde vara en alternativ strategi, säger Lotta Agholme.
INFORMATION OCH KONTAKT:
Lotta Agholme 010-1031500, 070-5533308, lotta.agholme@liu.se
Avhandling: The involvement of clearance pathways and neuron-to-neuron transmission in Alzheimer’s disease, Linköping University Medical Dissertations No 1317.
Ett av de mest ovärderliga verktygen inom kemi är katalys. En av de viktigaste katalytiska processerna i världen är Haber-Boschprocessen. Med hjälp av processen tillverkas gödningsmedel och beräkningar visar att utan den hade jordens befolkning varit hälften av dagens.
Inom organisk kemi används ofta ädelmetaller som katalysatorer. Dessa gör det möjligt att framställa en mängd organiska molekyler med tillämpningsområden inom till exempel läkemedels- och finkemikalieindustrin. Så sent som 2010 belönades Richard F. Heck, Ei-ichi Negishi, och Akira Suzuki med Nobelpriset i kemi för arbete med palladiumkatalys.
– Ett problem med ädelmetaller, som palladium, är att de både är dyra och miljöfarliga, säger Per-Fredrik Larsson, på Institutionen för kemi och molekylärbiologi.
Oädla metaller ersätter
Under 2000-talet har flera olika oädla metaller utvärderats som billiga och miljövänliga alternativ till ädelmetallerna. Av dessa har framförallt järn och koppar rönt stora framgångar de senaste åren.
– Järnkatalysatorer har visat sig vara ett konkurrenskraftigt alternativ till ädelmetallerna för ett flertal reaktioner. Djupgående förståelse kring hur dessa reaktioner fungerar är oerhört viktigt för vidareutveckling av kemin. Resultatet från våra studier av järn gav flera viktiga insikter om hur komplex kemin ter sig, säger Per-Fredrik Larsson.
Forskningsgruppen han deltagit i arbetar inte bara med experimentella metoder utan också beräkningsmetoder för att förstå hur kemin fungerar.
Trenden att byta ut ädelmetallerna mot oädla alternativ har även baksidor. Under arbetet med järnkatalys upptäcktes, i samarbete med professor Carsten Bolm vid RWTH Aachen i Tyskland, att vissa reaktioner man trodde katalyserades av järn egentligen hade katalyseras av spårmängder av koppar i det kommersiellt tillgängliga järnet.
Att spårmängder av koppar kunde katalysera en rad olika reaktioner var förvånande. Koppar har tidigare haft ett rykte av att vara en ineffektiv katalysator som kräver höga halter av koppar samt höga reaktionstemperaturer.
– Våra resultat visar att koppar haft ett oförtjänt dåligt rykte som katalysator. Med tanke på att kopparkemin har över 100 år på nacken så är det förvånande att ingen upptäckt det tidigare, säger Per-Fredrik Larsson.
Låga halter krävs
Inom läkemedelsindustrin är det viktigt att använda låga halter av katalysatorer. Vid framställningen av läkemedel är mängden av metaller i slutprodukten hårt reglerad och uppreningsprocessen är ibland svår och kostsam. Att koppar fungerar vid låga halter är därför en viktig upptäckt.
– Vi har vidareutvecklat och studerat reaktioner med låga halter koppar och försökt förstå hur och varför reaktionerna fungerar, säger Per-Fredrik Larsson.
Resultaten och slutsatserna kring järn- och kopparkatalyst är ett betydelsefullt bidrag till forskningsområdet och för dess fortsatta utveckling.
INFORMATION
Avhandlingen ”Iron or Copper – Method Development and Mechanistic Studies on Cross-Coupling Reactions” kommer att försvaras vid en disputation vid Göteborgs Universitet den 28 september, 2012.
Handledare: Per-Ola Norrby, Institutionen för Kemi och Molekylärbiologi, Göteborgs Universitet
