En dator, ett ritprogram och en skrivare. Det är allt som krävs för att tillverka avancerade sensorer i en nära framtid om några KTH-forskares arbete får ett genomslag. Deras nya tillverkningssätt för mikro- och nanoteknik är inte bara enklare än dagens krävande metoder, det innebär också minst en tiofaldig kostnadsreducering för den infrastruktur och de verktyg som krävs för tillverkning av sensorerna.

– Vad vi har gjort är att ta fram ett nytt koncept hur kiselsensorerna ska tillverkas. Detta koncept har vi provat manuellt, och det kan i sin tur användas som modell för en ny 3D-skrivare som kan ”skriva ut” sensorerna. Allt baseras på redan existerande teknik, så vi behöver inte utveckla någonting. Det handlar istället om att kombinera befintliga tekniker på ett innovativt sätt, säger Frank Niklaus, universitetslektor på avdelningen för Mikrosystemteknik vid KTH.

Det handlar alltså om hur sensorer av kisel tillverkas på mikro- och nanonivå. Idag skapas de i renrum tillsammans med teknik som kostar miljoner och åter miljoner kronor att uppföra. Imorgon kommer det alltså att handla om betydligt billigare tillverkningsutrustning.

– Sensorerna, som till exempel accelerometrar, går under begreppet Micro Electromechanical Systems (MEMS). De återfinns bland annat i smarta mobiler och bilar. De kan även användas i industrin och medicinsk teknik, säger Frank Niklaus.

Den kraftfulla kostnadsreduceringen öppnar för helt nya möjligheter, till exempel förenklar åtkomsten till tillverkning på nanonivå, tillägger han. Allt enligt ungefär samma princip som att det sjunkande priset på datorer uträttat en hel del för IT-branschen.

– Det kommer till exempel att gå att bygga specialanpassade sensorer för ett fåtal patienter eller andra specialanpassade applikationer för industrin på ett billigare sätt än tidigare. Har många ingenjörer möjlighet att jättelätt specialutveckla olika avancerade sensorer öppnar det för helt nya och kreativa lösningar inom medicinsk teknik, säger Frank Niklaus.

Tidigare har de få som haft tillgång till tillverkningstekniken bara fokuserar på högvolymprojekt, som mobiltelefoner eller sensorer i bilar där det funnits mycket pengar att tjäna. Så blir det alltså inte framtiden. Då blir det fokus även på sensorer i tekniska lösningar där det inte finns lika mycket pengar att hämta där.

– I framtiden blir det inte ekonomisk ohållbart att utveckla en speciell sensor i låga volymer. Det krävs inga jätteinvesteringar för att kunna tillverka ett fåtal enheter, säger Frank Niklaus.
Den nya tillverkningsmetoden går ut på att bygga lager på lager av kisel, i en tredimensionell konstruktion. KTH-forskarna håller för närvarande på att förfina tillverkningsmetoden på en mer omfattande nivå, och de planerar att ta fram en 3D-skrivare som gör det möjligt att skapa avancerade kiselbaserade nanostrukturer. Efter det avser forskarna kommersialisera tekniken tillsammans med aktörer från industrin.

Under 2011 fick Frank Niklaus ett forskningsanslag från det Europeiska forskningsrådet (ERC) för sin forskning om nya tillverkningssätt av mikro- och nanosystemteknik.

De som vill ha ytterligare information med en mer vetenskaplig inriktning kan styra sin webbläsare hit

Onkogener är gener som är associerad med cancer. ALK (Anaplastiskt Lymfoma Kinas) är en onkogen som kodar för ett receptortyrosinkinas,ett protein som sitter på ytan av cellerna. Vanligtvis aktiveras ALK när en ligand,ett annat protein,stimulerar receptorn. Aktivering av ALK leder till en kaskad av signaler inne i cellerna. Dessa signaler kan leda till att cellerna börjar dela sig.

Genetiska förändringar,mutationer,av ALK kan resultera i att ALK signalerar okontrollerat även utan ligand. I många cancerformer sker aktiveringen av ALK på detta okontrollerade sätt. Mutationer i ALK har hittats i många vanliga typer av cancer,bland annat lungcancer och lymfom. De har hittats även i neuroblastom, nervvävnadstumörer, vilka drabbar små barn. Denna cancerform har Christina Schönherr fokuserat sina studier på.
Med hjälp av olika modellsystem, till exempel humana celllinjer och bananflugan Drosophila melanogaster, har Christina Schönherr undersökt hur ALK signalerar och vad som händer i celler som har muterad receptor. Resultaten visar att mutationerna medför att ALK är ständigt aktiv, dvs att ingen ligand behövs för aktiveringen.

– De undersökta mutationerna är olika aggressiva med varierande förmåga att ge upphov till neuroblastom. Detta är viktigt för att förstå hur denna cancerform uppstår,säger Christina Schönherr.
Dessutom kan ALKs aktivitet bli blockerad av en liten molekyl,en inhibitor,som är nyligen godkänd för behandling av ALK-positiv lungcancer. Denna inhibitor visar också hoppfulla resultat för behandling av barn med neuroblastom.

En av de karakteristiska onkogener,som ger dålig överlevnadsprognos för neuroblastom och många andra cancerformer,är MYCN. Forskning har visat att neuroblastompatienter med för mycket MYCN och muterad ALK visar ännu sämre överlevnadsprognos.
Christina Schönherr visar att det finns ett samband mellan ALK och MYCN: ALK reglerar uttrycket av MYCN. ALK och MYCN samarbetar dessutom för att öka graden av okontrollerad tillväxt.

– Resultaten i avhandlingsarbetet är viktiga för att förstå hur cancern neuroblastom uppstår och vilken roll ALK spelar i denna process,säger hon.
Christina Schönherr är uppväxt i Westhausen,södra Tyskland. Hon har studerat biokemi och molekylärbiologi vid Friedrich-Schiller-Universitet i Jena,Tyskland.
 
Fredagen den 24 augusti försvarar Christina Schönherr,institutionen för molekylärbiologi,Umeå universitet,sin avhandling med titeln ”Anaplastic Lymphoma Kinase mutations and downstream signalling”. Svensk titel: ”Anaplastiskt Lymfoma Kinas mutationer och dess nedströms signalering”.

Disputationen äger rum kl. 9:00 i sal Betula,Hus 6M,Norrlands universitetssjukhus

Fakultetsopponent är Docent Aristidis Moustakas,Ludwig Institute for Cancer Research,Uppsala universitet
 
Läs hela eller delar av avhandlingen
 

Obstruktiv sömnapné är ett tillstånd med upprepade andningsuppehåll under sömnen. Tidigare har man ansett att det här i hög grad är männens problem, men i tidskriften European Respiratory Journal visar nu forskare vid universiteten i Umeå och Uppsala att kvinnor också löper stor risk för att drabbas, särskilt de med högt blodtryck eller övervikt.

I studien ingår 400 slumpvis valda kvinnor i åldern 20–70 år. De fick fylla i en enkät och genomgick en sömnundersökning, det vill säga övervakades under sömnen. Resultaten visar att hälften av kvinnorna hade sömnapné. Det fanns kopplingar till ålder, blodtryck och fetma: 80 procent av kvinnorna med högt blodtryck och 84 procent av dem med fetma hade detta tillstånd. Dessutom påträffades allvarlig sömnapné hos 31 procent av kvinnor med fetma i åldern 55–70 år.

– Vi blev mycket överraskade av resultaten, kommenterar studiens huvudförfattare Karl Franklin, som är docent vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet. De här fynden visar att kliniker måste vara medvetna om att sömnapné är vanligt bland kvinnor, särskilt vid högt blodtryck och vid övervikt.

Referens
Karl A Franklin, Carin Sahlin, Hans Stenlund, Eva Lindberg: Sleep apnoea is a common occurrence in women, European Respiratory Journal, published online ahead of print 16 aug. 2012
DOI: 10.1183/09031936.00212712
Tidskriftslänk

Det är en landsomfattande studie i Nationella prostatacancerregistret som nu online-publiceras i den ledande tidskriften European Urology. Här jämförs risken för död bland män med prostatacancer med den bland tumörfria kontrollpersoner. För männen med lågrisktumörer enligt de mått som används kliniskt – tumörstadium och elakhetsgrad samt PSA-nivå – var risken för död inte större än bland män utan prostatacancer. Däremot var dödsrisken hos män med lokaliserad högrisktumör klart högre än bland kontrollpersonerna. Trots det behandlades en större andel av männen med lågrisktumör (52%) genom operation eller strålbehandling än av männen med högrisktumörer (32%).

– Våra resultat visar behovet av att bättre anpassa behandlingen efter risken samt av att minimera biverkningarna av behandling eftersom så stor del av de behandlade männen har en låg risk för att dö i prostatacancer och lever länge efter behandlingen, kommenterar professor Pär Stattin, Umeå universitet, som är huvudförfattare till artikeln.

Prostatacancer är den vanligaste och mest dödande cancerformen bland svenska män. Samtidigt lever många med sin prostatacancer i många år utan sjukdomen fortskrider eller ger symtom.

Därför är det angeläget att identifiera de män som behöver behandling respektive de män för vilka behandling är onödig.

För mer information, kontakta gärna
professor Pär Stattin, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet,
tel. 090-785 22 9, mobil 073-620 52 51, e-post par.stattin@urologi.umu.se

Referens
Jennifer R. Rider, Fredrik Sandin, Ove Andrén, Peter Wiklund, Jonas Hugosson, Pär Stattin: Long-term Outcomes Among Noncuratively Treated Men According to Prostate Cancer Risk Category in a Nationwide, Population-based Study. European Urology, 2012, published ahead of print August 10th.
Artikellänk: dx.doi.org/10.1016/j.eururo.2012.08.001 [Ref 1]

Det visar Sveriges lantbruksuniversitets (SLU:s) prognos. Södra Norrland liksom Svealand får något mindre än normala mängder.

Götaland tycks få gott om lingon i år, nästan 160 procent av medelvärdet för perioden 2003–2011. För norra Norrland tycks det dock bara bli drygt 40 procent av medelvärdet enligt årets lingonprognos. Det är därmed det fjärde svaga lingonåret i rad i Norr- och Västerbotten. Längre söderut i landet ser det lite bättre ut. I södra Norrland och i Svealand visar prognosen på 80-85 procent. Prognosen har tagits fram genom ett samarbete mellan Riksskogstaxeringen och enheten för skoglig fältforskning vid SLU.

– Vi ska dock komma ihåg att bärtätheten generellt sett är mycket större i Norrlands och Svealands lingonskogar än i Götalands. Även om tillgången i år är under hälften av det normala i norra Norrland, så finns det i genomsnitt lika många lingon per kvadratmeter där som i Götaland (6,2 bär/m², se figur 2 och karta), säger Ola Langvall, som ansvarar för bärobservationerna vid SLU:s skogliga försöksparker och tillägger:

– Lingonen börjar nu mogna så smått i de södra landsdelarna, men än är det inte riktigt dags att ge sig ut och plocka skogens röda guld.

Liksom för blåbären, är chansen stor att sommarens blöta väder kan leda till att lingonen blir ovanligt stora i år. Tillgången på blåbär i kilo räknat har nämligen visat sig vara högre än vad den ursprungliga prognosen indikerade (som enbart baserade sig på antalet bär).

Om årets blåbärstillgång
Prognosen för årets blåbärsskörd presenterades i början av juli av SLU och pekade på ett svagt år i Norrland och Svealand, men normal tillgång på blåbär i Götaland. Nya beräkningar med information från fler provytor visar istället på normala mängder i norra Norrland och bättre än så i södra Norrland. En orsak tycks vara att fler blåbärskart än normalt har utvecklats till bär.

– Blåbären har dock tagit ovanligt lång tid på sig att mogna i år, vilket förmodligen beror på den kyliga och regniga sommaren. Det innebär att säsongen för att plocka blåbär fortfarande pågår, till och med i Götaland.

Mer information
Föreståndare Ola Langvall, enheten för skoglig fältforskning, Asa försökspark, SLU.
Tel. 0472-26 31 80, Ola.Langvall@slu.se
Redovisningsansvarig Per Nilsson, Riksskogstaxeringen, institutionen för skoglig resurshushållning, SLU Umeå
Tel. 090-786 84 72, Per.Nilsson@slu.se

Genen, som ökar innehållet av protein och mineraler i vetekärnan, kallas NAM-B1 och har tidigare bara påträffats i vilt emmervete (tvåkornsvete) som växer i Irak och Mellanöstern. I mer än 30 år har forskargrupper runt om i världen arbetat med att korsa in denna gen från emmervete till pasta- och brödvete.

De nya resultaten som publiceras i tidskriften Theoretical and Applied Genetics visar att högnäringsvarianten av genen finns tillgänglig på betydligt närmare håll.

Det var genom analyser av bevarade 140-åriga veteprover som forskarna vid LiU och Nordiska museet först började ana att genen kunde finnas i gamla sorter av brödvete. För att undersöka om så var fallet gjordes i samarbete med franska veteexperter en analys av mer än 500 sorter.

I en första omgång screenades 367 brödvetesorter från hela världen. Bara en handfull, drygt 1 procent, innehöll den sökta genen, och flera av dem kunde spåras till Norden. Därför screenades ytterligare 138 sorter, alla med nordiskt ursprung. Bland dessa fanns genen hos en tredjedel, nästan alla vårveten från Sverige, Danmark, Finland eller Norge.

– En möjlig förklaring till att genen funnits i de nordiska sorterna kan vara att den också bidrar till snabbare mognad, vilket kan vara av stor betydelse i ett kallare klimat, säger Jenny Hagenblad, universitetslektor i genetik vid Linköpings universitet.

Forskarna hoppas nu att de identifierade sorterna kan användas i växtförädling för att få fram nya vetesorter med förbättrat näringsinnehåll.

– Våra fynd är ett påtagligt exempel på hur studier av äldre kulturväxter kan få direkt tillämpning i modern växtförädling , säger Matti Leino, forskare i genetik och växtförädling vid Nordiska museet.

Artikel: Strong presence of the high grain protein content allele of NAM-B1 in Fennoscandian wheat [Ref 1] av Jenny Hagenblad, Linnéa Asplund, Francois Balfourier, Catherine Ravel och Matti W. Leino. Theoretical and Applied Genetics online first 1 augusti 2012.

Kontakt:
Jenny Hagenblad 013-286686, jenny.hagenblad@liu.se
Matti Leino 08-51954575, matti.leino@nordiskamuseet.se

Ett stort antal forskare från länderna kring Östersjön har samarbetat i ett tvärvetenskapligt projekt för att studera effekter av globala klimatförändringar på miljön i Östersjön. De har kombinerat dagens bästa klimatmodeller med modeller för en mängd andra faktorer som påverkar miljön i Östersjön.

–Det finns många studier som visar miljöeffekter av enskilda faktorer, eller modeller som visar globala förändringar i klimatet, men det här är första gången någon tittat i detalj på hur faktorerna samverkar i en specifik region. Det gör projektet unikt, säger Jonathan Havenhand,  professor vid Institutionen för biologi och miljövetenskap, Göteborgs universitet.

Forskarna har studerat hur väl modellerna fungerar genom att lägga in data från 1850 till 2006 och sedan jämfört modellernas förutsägelser med hur det faktiskt har sett ut under perioden. Modellerna visade sig stämma väl och de användes därför för att förutsäga hur det kommer att se ut i Östersjön fram till 2098. Modellerna visar att salthalten i Östersjön kommer att sjunka och att temperaturen kommer att stiga som följd av ökad lufttemperatur och nederbörd.

Den ökade temperaturen leder till att syrehalten i vattnet minskar och effekterna av övergödningen blir mer påtagliga. Förändringen i salthalt kan göra att arter som befinner sig på gränsen till sitt utbredningsområde försvinner och att artrikedomen minskar.

– Ett sådant exempel är blåmusslan som inte klarar av lägre salthalt än den som är i norra Östersjön i dag. Den livnär sig på alger och renar stora mängder vatten. Därför är det en viktig art. Också torskbeståndet kan förväntas minska även om vi begränsar fisket, eftersom syrehalt, temperatur och salthalt förändras så mycket att reproduktionen försvåras, säger Jonathan Havenhand.

Med sin studie visar forskarna att man trots allt kan motverka effekterna av de globala klimatförändringarna på miljön i Östersjön, som till exempel att minska avrinningen av näringsämnen från land. En sak som är speciell med studien är att den kvantifierar effekterna av sådana åtgärder.

– Vi gör ingen bedömning av vad som ska göras, utan tillhandahåller ett verktyg för beslutsfattare att bedöma vad som behöver utföras för att uppnå en viss önskad effekt, säger Jonathan Havenhand.

Men makthavarna vill vänta, visar den enkätundersökning som gjorts bland beslutsfattare i länderna kring Östersjön. Resultaten visade att de visserligen ser klimatförändringar som ett problem, men att dessa upplevs relativt avlägsna i tiden.
Av detta drar forskarna slutsatsen att det behövs mer information om hur viktigt och bråttom det är med åtgärder som kan motverka klimatförändringarnas effekter. Resultaten av studien kommer att bidra till Helsingfors kommissionens (HELCOM) kommande åtgärdsplan för Östersjön.

Projektet var ett treårigt BONUS-projekt inom EUs satsning för Östersjöregionen. Resultaten är nyligen publicerade i Environmental Research Letters (Meier et al. Environ Res Lett. 7 (2012).

– Det här är en av de första böckerna på svenska där forskare lyfter fram etiskt problematiska situationer som de stött på i sin forskning, och diskuterar hur de på olika sätt försökt hantera dessa, säger Hildur Kalman, docent i vetenskapsteori och universitetslektor vid institutionen för socialt arbete.

Boken Etiska dilemman inleds med att ställa frågan: är det inte självklart att forskning ska gagna människor och inte utsätta dem för risk? Genom historien har dock flera övergrepp skett i forskningens namn, och de två redaktörerna menar att inte ens nutida föreskrifter alltid räcker till.

Några knepiga situationer som forskare ställs inför är exempelvis: Vad gör en forskare som får reda på känslig information som inte ingår i studien? Riskerar elever och sjuka att bli utpekade och utsatta av att delta i ett forskningsprojekt? Ska personliga bloggar ses som privata dagböcker eller offentligt material?

Att söka kunskap om och inom olika vårdinrättningar innebär ofta andra forskningsetiska utmaningar. Är det exempelvis okej att chefen väljer ut vilka som ska intervjuas när en arbetsmiljö ska utvärderas? Om det är svårt att få klinikchefer att samarbeta, ska då ingen granska tvångsvården?

Ett annat exempel handlar om kravet på informerat samtycke, som är tänkt att skydda de som studeras från skada genom att de själva får ta ställning till om de vill delta eller inte. Att följa den till synes oomtvistade rekommendationen visade sig vara problematiskt i åtminstone ett fall.

– En internetforskare skulle studera bloggar av unga kvinnor med ätstörningar. Efter att en kvinna tillfrågats och samtyckt till att delta i studien, ändrade hennes blogg karaktär och sjukdomssymptomen såg ut att eskalera. Troligtvis hade uppmärksamheten från forskaren triggat hennes sjukdom, berättar Veronica Lövgren.

I antologin deltar tolv forskare, de flesta verksamma vid Umeå universitet. Boken går att beställa från Gleerups Utbildning AB.

För mer information, kontakta:

Hildur Kalman,
institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
Telefon: 090-786 6572
E-post: hildur.kalman@socw.umu.se

Veronica Lövgren,
institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
Telefon: 090-786 7652
E-post: veronica.lovgren@socw.umu.se

Neuroblastom drabbar omkring 20 barn varje år, de flesta under två år. Cancerformen, som drabbar det perifera nervsystemet, är väldigt speciell: vissa tumörer kan tillbakabildas spontant utan behandling, andra tumörer är väldigt aggressiva och har en dålig prognos trots intensiv behandling.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har visat att man med hjälp av DNA-analyser kan skilja på cancerformens olika undergrupper, vilket förhoppningsvis kan leda till individanpassade behandlingar.

– Det ultimata scenariot vore att först kunna göra en analys av tumören, för att sedan sätta in  läkemedel som slår mot egenskaper specifika för just denna tumör. På så vis skulle behandlingen kunna anpassas så att patienter med en mer aggressiv form får en intensiv behandling, medan de patienter som har en lindrigare form kan besparas från onödiga biverkningar. Våra studier är ett viktigt första steg mot en sådan personligt anpassad behandlingsstrategi, säger Hanna Kryh som presenterar resultaten i sin avhandling.

Metoden används redan nu vid alla nya fall av neuroblastom i Sverige, både för att kunna ställa en säkrare diagnos samt för att placera in patienten i rätt behandlingsgrupp.

– Dessutom har vi identifierat en tidigare okänd undergrupp av neuroblastom, vars DNA-profil hjälper oss att utforska vilka gener som är viktiga för tumörutvecklingen, och kan bli lämpliga mål för framtida behandling, säger Hanna Kryh.

Forskarnas förhoppning är att DNA-metoden ska bli en utgångspunkt i utvecklandet av patientspecifika tester, som kan hitta tumörceller i blod- eller benmärgsprov.  

– Det skulle gör det möjligt att både följa hur väl patienten svarar på behandlingen, samt för att tidigt upptäcka kvarvarande tumörceller som kan resultera i återfall, säger Hanna Kryh.

Avhandlingen Molecular characterization of neuroblastoma tumors – A basis for personalized medicine försvarades vid en disputation i juni.

– Den hittills ovanligt kalla sommaren har bevarat snön på sydtoppen som nu är cirka 2 meter högre än vad den var 2011. Men det ser fortfarande ut som att de senaste årtiondenas trend att sydtoppen blir lägre över tid håller i sig och vi kommer att göra ytterligare en mätning i september, säger Gunhild Rosqvist, professor vid Stockholms universitet och föreståndare för Tarfala forskningsstation.

Kebnekaises sydtopp utgörs av en glaciär vilket innebär att höjden ändras genom glaciärens tillväxt och avsmältning. Den första höjdmätningen av sydtoppen utfördes av P.G. Rosén redan 1902. Toppen mättes då till 2 121 meter över havet. De senaste årtiondena har den visat en generellt nedåtgående trend. Sommaren 2007 mätte den 2103 meter över havet mätningarna 2010 visade på ytterligare en liten sänkning till 2 102 meter. Den absoluta botten-noteringen under 1900-talet uppmättes 2011 då en varm och lång sommar sänkte höjden till endast 2 099,7 meter över havet.

– På så sätt kan man massproducera LECs i form av extremt tunna och flexibla ljusemitterande displayer och belysning som täcker över stora ytor, säger Ludvig Edman, professor i fysik.

Ludvig Edman och hans kollegor arbetar med LEC-tekniken sedan många år tillbaka. De utvecklar organiska elektrokemiska celler, LECs, baserade på lysande och ledande polymerer och grafen. De har lyckats öka livslängd och verkningsgrad till den punkt där komponenten skulle kunna vara användbar i praktiken. Nästa steg i utvecklingen var att få ner tillverkningskostnaderna så att en kommersialisering blir möjlig.

Nu har forskarna lyckats med detta genom att övergå från en småskalig prototyptillverkning under vakuum till att tillverka komponentens alla tre lager på rulle i en tryckpress under rumsmiljö.

Rulle-till-rulle (R2R) är en teknik som bl.a. tidningar tillverkas med och innebär att man trycker eller bestryker ett flexibelt substrat (ofta papper) efter det är ”avrullat” från en rulle och innan det slutligen ”upprullas” på en andra rulle. R2R är en extremt snabb och billig teknik för tillverkning av grafiska medier och något man länge velat tillverka elektroniska komponenter med.
Alla steg inblandade (bestrykning av lagren, inkapsling, etc.) kunde Edman och Sandström utföra i ett vanligt laboratorium. Det öppnar upp för att LEC-teknik skulle kunna användas för billig framställning av stora ljusavgivande ytor.

Experimenten utfördes i samarbete med professor Frederik Krebs och Henrik Dam vid Technical University of Denmark. Där finns stor erfarenhet av R2R-teknik för att producera organiska solceller till låga kostnader.

– Det var toppen att arbeta med Frederiks forskargrupp så att vi snabbt kunde bevisa att vår tidigare metod gick att överföra till en rulle-till-rulle-process. Tack vare dem så har vi kunnat ta ett stort steg framåt i forskningen på kort tid, säger Andreas Sandström, doktorand vid institutionen för fysik.

Ludvig Edman är grundare och Andreas Sandström är teknikchef för företaget LunaLEC i Umeå. Här utvecklas LECs för kommersiellt bruk.
 
Originalpublikation:
Andreas Sandström, Henrik F. Dam, Frederik C. Krebs, Ludvig Edman: Ambient Fabrication of Flexible and Large-Area Organic Light-Emitting Devices Using Slot-Die Coating. Nature Communications August 14 issue
 
För mer information, kontakta gärna:
Ludvig Edman
Telefon: 090-786 57 32
E-post: ludvig.edman@physics.umu.se

Huvudförklaringen till det ökade intaget av luftföroreningar är att de måste andas in mer luft för att klara kroppens syretillförsel.

– Det ökade andningsbehovet blir en ond cirkel, säger Jakob Löndahl, forskare i aerosolteknologi vid Lunds Tekniska Högskola och den som lett studien.

Även förträngningar och flödesändringar i själva lungan leder till ett förändrat upptag av luftburna partiklar.  

I studien fick KOL-patienter och en grupp friska andas in partiklar från en dieseldriven lastbilsmotor. Till sin hjälp har Jakob Löndahl haft en ny mätmetod som utvecklats vid LTH de senaste åren. Mängden partiklar som fastnat i lungan mättes sedan genom att jämföra halterna i in- och utandningsluften. Partiklar som inte blir utandade har fastnat i andningssystemet.
Undersökningen gjordes på sotpartiklar, men resultaten gäller också för andra typer av nanopartiklar.

Härnäst utvecklar Jakob Löndahl en diagnosmetod för KOL. Detta arbete görs tillsammans med professor Per Wollmer vid avdelningen för klinisk fysiologi och nuklearmedicin.

Läs artikeln här:

För mer information, kontakta Jakob Löndahl 046-222 05 17, 073-55 18 636,  jakob.londahl@design.lth.se

En forskargrupp från Göteborgs universitet är just nu i Sisimiut på Grönlands västkust för att undersöka hur bakteriesamhällen i havets bottenleror påverkas av exponering av antibiotika.

Över 10 000 ton antibiotika konsumeras i Europa varje år och mellan 30 och 90 procent av doserna passerar djurs och människors kroppar helt oförändrade. Antibiotika når sedan havet via sjukhus och kommunala avlopp, men även via fiskodlingar och avrinning från lantbruk och deponier.

Både mycket rent och mycket förorenat

Forskargruppen från Göteborgs universitet vill främst undersöka effekter av antibiotika i havet.

– Vårt syfte är att kartlägga havets naturliga mikrobiella struktur och funktion samt resistensmönster, för att sedan undersöka hur dessa förändras vid mänsklig påverkan, säger Maria Granberg.

Runt Grönland finns mycket rena havsområden vars motsvarighet saknas i Sverige och dessutom väldigt förorenade miljöer. Grönland erbjuder därför bra möjligheter att studera miljöeffekter.

– I Grönland saknas avloppsrening helt och på de platser där människor bor leds avloppsvattnet direkt ut i havet. Så Grönland erbjuder både mycket rena och mycket smutsiga försöksområden, vilket underlättar ekologiskt relevanta miljöeffektstudier, säger Maria Granberg.

Spridning av resistens

Havets mjukbottnar utgör en reservoar för svårnedbrytbara ämnen som släpps ut i naturen. Även ämnen som inte släpps ut direkt i havet når så småningom dit från land och luft med regnvattnet.

Detta medför att antibiotika kan påverka marina sedimentekosystem under lång tid, med bland annat negativa effekter på naturliga marina bakteriesamhällen.

– Förekomst av antibiotika i den marina miljön är oroväckande eftersom det kan orsaka utbredd förekomst av antibiotikaresistens hos marina bakterier med oanade följder för spridning av resistensgener till bakterier som kan nå människan genom konsumtion av skaldjur och fisk.

Marina sedimentbakterier, som undersöks i forskningsprojektet, är viktiga ur ett globalt perspektiv eftersom de omsätter både kväve och kol och därför är länkade till både övergödnings- och klimatproblematik. En viktig aspekt är dessutom att resistens kan överföras mellan olika bakterier.

– Vår kunskap om hur antibiotika påverkar, och hur antibiotikaresistens utvecklas och sprids i naturliga system är mycket begränsad. Denna kunskap är dock nödvändig för att kunna identifiera källor till och förstå mekanismer bakom utvecklingen av antibiotikaresistens, vilket utgör ett hot både mot ekosystemfunktion och människors hälsa, säger Maria Granberg.

Årets forskningsresa är ett samarbetsprojekt mellan Institutionen för Biologi och Miljövetenskaper och Sahlgrenska Akademin vid GU samt Institutionen för Arktisk Teknologi vid Danmarks Tekniska Universitet och Forschungsanstalt Agroscope Changins-Wädenswil, Schweiz.

I forskargruppen ingår Maria Granberg (Forskarassistent, Biologi och Miljövetenskaper), Carl-Johan Svensson (Postdoktor, Sahlgrenska Akademin), Triranta Sircar (Mastersstuderande, Biologi och Miljövetenskaper) och Anna Jenssen (Studerande, DTU). Forskningsresan finansieras framför allt av Formas via ett fyraårigt projekt under Maria Granbergs ledning.

– Vi behöver se över det stöd som ges till kvinnor med förlossningsrädsla och hitta nya metoder och arbetssätt för att minska den och på så sätt kunna minska antalet planerade kejsarsnitt som har större medicinska risker, säger Ingegerd Hildingsson, professor i omvårdnad vid Mittuniversitetet.

Studien omfattar närmare 700 kvinnors upplevelser av förlossningsrädsla. Att bli ”botad” från förlossningsrädsla definierades som att rapportera förlossningsrädsla under graviditeten, men inte ett år efter födseln. De ”obotade” rapporterade förlossningsrädsla under graviditet och ett år efter förlossning. 

– De ”botade” hade en mer positiv upplevelse av förlossningen, både två månader och ett år efteråt och de önskade föda vaginalt vid en eventuell ny födsel. De faktorer som hade samband med att bli ”botad” var en upplevelse av kontroll under förlossningen och att ha fått tillräcklig information om förloppet, säger Ingegerd Hildingsson.

Data samlades in i mitten och slutet av graviditeten, två månader och ett år efter barnets födelse. Resultaten visar en ökning av förekomst av förlossningsrädsla över tid, från 12 procent i mitten av graviditeten till 15 procent ett år efter förlossningen. Totalt 135 kvinnor identifierades som förlossningsrädda vid någon tidpunkt under graviditeten. Av dessa ”botades” 80 (59 procent) och 55 (41 procent) förblev ”obotade”.

En ökad kommunikation och samarbete mellan förlossningspersonal och den födande kan vara ett sätt att öka känslan av att ha kontroll över situationen. Detsamma gäller för en ökad kontinuitet och en större närvaro av förlossningspersonal under själva födseln.

– Mer fokus på att stärka och stödja kvinnor skulle kunna vara ett sätt att utveckla vården. Kontinuitet med en och samma barnmorska under hela födseln är ett annat tänkbart sätt att öka känslan av kontroll, säger Ingegerd Hildingsson.

Det finns ett starkt samband mellan förlossningsrädsla och planerade kejsarsnitt. De medicinska riskerna är större vid ett kejsarsnitt än vid en vaginal förlossning. Den aktuella studien ger inget stöd för att ett planerat kejsarsnitt ”botar” förlossningsrädsla, utan den kvarstår vid uppföljning ett år efteråt.

Frågor kan ställas till:
Ingegerd Hildingsson, professor i omvårdnad, Mittuniversitetet, 076-277 75 54, e-post: ingegerd.hildingsson@miun.se
 

I överfiskade områden saknas ofta stora och gamla individer och fisken blir könsmogen i yngre åldrar. Flera forskare har befarat att den här förändringen kan ha påverkat torskens hälsa, dess fysiologiska åldrande och reproduktionsförmåga.

En forskargrupp vid Göteborgs universitet i samarbete med Sveriges lantbruksuniversitet har därför i en nyligen publicerad studie undersökt hälsa och åldrande för honor och hanar av torsk.

– Vi har mätt olika aspekter av oxidativ stress, ett tillstånd i cellen som kan leda till oreparerbara skador, samt antioxidantkapacitet, som skyddar mot oxidativ stress. Vi har också mätt telomerlängd, säger forskaren och marinbiologen Helen Nilsson Sköld.

Telomerer är upprepade DNA-sekvenser som skyddar ändarna av kromosomerna i arvsmassan. Längden på telomererna samt hastigheten med vilken telomererna kortas är starkt kopplad till hälsa och åldrande.

Forskarna har jämfört hälsa hos torsk i Öresund, Skagerrak och Kattegatt. Torsken i Öresund är skyddad från trålfiske sedan 1932 och fiskarna där omfattar även större och äldre individer. Däremot är torskbestånden i Skagerrak och Kattegatt kraftigt överfiskade.

– Våra resultat visar att äldre hanar generellt har kortare telomerer och lägre antioxidantkapacitet. Däremot såg vi inget sådant mönster hos honorna utan de verkade inte uppvisa något fysiologiskt åldrande inom det undersökta åldersspannet (2-8 år), säger Helen Nilsson Sköld.

Forskarna var förvånade över att könsskillnaderna var så stora. Äldre hanar var visserligen fetare och verkade mindre stressade än de yngre torskhanarna men överlag var honorna i bättre kondition än hanarna.

– Den teori vi har om varför hanar åldras och är mer stressade under leken är att de konkurrerar om revir och honor. Denna stress verkade vara värre för de yngre hanarna, säger Helen Nilsson Sköld.

I materialet kunde forskarna inte se någon tendens att de överfiskade bestånden i Skagerrak och Kattegatt skulle vara sämre än Öresundspopulationen vad det gäller fiskens hälsa.

Viktigt i sammanhanget är att större fiskar producerar enormt mycket fler ägg. Det varierar mellan en halv till fem miljoner ägg beroende på torskens storlek.

–- I studien visar vi också att stora äldre honor är friska och inte verkar åldras fysiologiskt. Slutsatsen blir att det är viktigt att bevara äldre stora honor eftersom de producerar mycket fler och bättre ägg än de yngre. En sådan bevarandestrategi skulle lämpa sig väl i Skagerrak och Kattegatt.

Studiens namn: “Gender differences in health and aging of Atlantic cod subject to size selective fishery “ av Bethanie Carney Almroth, Mattias Sköld och Helen Nilsson Sköld
Tidskrift: Biology Open

Forskningsresultaten uppmärksammades då de presenterades vid en amerikansk diabeteskonferens, ADA, i juni i år. Nu är de publicerade i The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism.

Målet med studien var att undersöka om en framgångsrik behandlingsform för typ 2-diabetes, ursprungligen framforskad vid Lunds universitet*, även kan användas vid behandling av typ 1-diabetes, tidigare kallad barndiabetes.

Genom att hämma enzymet DPP-4, tillåts kroppens egna tarmhormon GLP-1 att verka på ett sätt som gör att blodsockret sänks. Intressant är att det kan ske med bevarat skydd också mot för lågt blodsocker.

– Vi undersökte 28 personer med typ 1-diabetes i Malmö. Under fyra veckor fick de en tablett med DPP-4-hämmare som tillägg till sin vanliga insulinbehandling. Vi såg att blodsockret sänktes och samtidigt blev det inte någon ökning av hypoglykemi dvs. känningar av för lågt blodsocker, säger Bo Ahrén, forskargruppsledare och professor i klinisk metabolism vid Lund universitet.

– Än återstår ytterligare studier innan det kommer att bli registrerat för användning av GLP-1-behandling vid typ 1-diabetes, men resultaten är lovande för den fortsatta utvecklingen, säger Bo Ahrén.

Publikation
Artikel: Vildagliptin Reduces Glucagon during Hyperglycemia and Sustains Glucagon Counterregulation during Hypoglycemia in Type 1 Diabetes
Publicerad i: The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism, August 1, 2012 jc.2012-2332

Kontakt
Bo Ahrén, forskargruppschef, professor vid Lunds universitet tel: 0705-2220758
e-post: Bo.Ahren@med.lu.se

Bakgrund
Sedan 1980-talet har en forskargrupp vid Lunds universitet arbetat med utveckling av en ny behandlingsform för att sänka blodsockret hos personer med typ-2 diabetes. Behandlingsformen bygger på tarmhormonet GLP-1 och redan 1990 presenterade man vid en kongress att detta kunde bli en ny behandling. Ett problem har varit att GLP-1 bryts ned mycket snabbt i blodbanan och därför är mycket kortlivad. Orsaken till detta är ett enzym i kroppen som snabbt bryter ned GLP-1. Detta enzym heter DPP-4. Ett genombrott var därför när forskargruppen i Lund vid en kongress 2001 kunde redovisa att hämning av detta kroppsegna enzym ökar kroppens egen GLP-1 nivå vilket sänker blodsockret hos personer med typ 2-diabetes. Flera läkemedelsföretag har därefter utvecklat både GLP-1-liknande ämnen som inte bryts ned av DPP-4 (injektioner) och hämmare av DPP-4-enzymet (tabletter). Dessa båda koncept finns nu som alternativ vid blodsockersänkande behandling av typ 2-diabetes. Man räknar med att cirka 10 procent av alla personer med typ 2-diabetes i världen har denna behandling idag.