Med hjälp av ultraljudsteknik har lundaforskarna Åsa Rydén Ahlgren och Magnus Cinthio med medarbetare upptäckt att stresshormonerna adrenalin och noradrenanlin ökar en nyupptäckt rörelse i kärlväggarna med upp till 300 procent. Resultaten publicerades nyligen i American Journal of Physiology.

– Detta kan delvis förklara varför stress sliter på kärlen och exempelvis kan sätta igång en propp. Men det är än så länge bara spekulationer, i nuläget kan vi bara konstatera att kärlen påverkas betydligt mer än vad man hittills har trott, säger Åsa Rydén Ahlgren, docent och överläkare i klinisk fysiologi vid Lunds universitet som utfört studierna tillsammans med Magnus Cinthio, docent och forskare i elektrisk mätteknik vid Lunds Tekniska Högskola.

Även personer från avdelningen för Thoraxkirurgi liksom ytterligare personer från elektrisk mätteknik har varit involverade.

Den typ av kärlrörelse som forskarna har studerat var tills nyligen okänd. I skolböckerna lär man sig fortfarande att kärlen endast uppvisar en pulsliknande diameterrörelse när blodet passerar.

Men för tio år sedan upptäckte Åsa Rydén Ahlgren att kärlväggarna också rör sig longitudinellt, alltså längs med kärlen under varje hjärtslag.

För att förstå hur dessa rörelser fungerar testade forskarna att förändra blodtrycket, vilket man kan göra genom att tillföra stresshormoner.

– I våra filmklipp ser man tydligt den stora skillnaden mellan stressade och vanliga kärl. Man ser också hur kärlväggarna består av flera skikt som rör sig olika mycket, säger Magnus Cinthio.

Att forskarna kommit fram till dessa resultat beror på en lycklig kombination av kunskaper inom klinisk ultraljud och ultraljudsteknik. För att kunna göra närgående studier av levande kärl krävs nämligen tekniker som erbjuder hög upplösning och förmåga att följa ett specifikt ultraljudseko under flera hjärtcykler – något som är mycket svårt att hitta.

Men passande nog pågår vid LTH sedan decennier framgångsrik forskning inom ultraljudsteknik. Så när Åsa Rydén Ahlgren, som till vardags jobbar på Skånes universitetssjukhus, tog kontakt med forskargruppen i elektrisk mätteknik fanns förutsättningarna för att deras ultraljudsteknik skulle kunna utvecklas för detaljstudier av kärlväggarna.

– Varför kärlen reagerar så här kraftigt vet vi inte. Men jag tror ju att allt har en funktion. Kanske får vi svar längre fram. Bland annat har vi sett att olika människor har mycket individuella rörelse-mönster som är stabila under en fyra månaders period. Dessa resultat publicerade nyligen i Ultrasound in Medicine & Biology.  

– Om de olika rörelse-mönstren kan indikera ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar? Det vet vi inte i nuläget, men det vill gärna utforska vidare tillsammans, säger Åsa Rydén Ahlgren.

Så här gick testerna till: Experimentet utfördes på grisar vars halspulsåder undersöktes med ultraljud. Mätningar gjordes före och under tillförsel av adrenalin, noradrenalin och beta-blockerare som gavs för att simulera olika typer av stress och blodtrycksnivåer.

INFORMATION OCH KONTATKT
Se filmklipp på de olika kärlrörelserna här.

För mer information, kontakta: Åsa Rydén Ahlgren, docent och överläkare, 040-33 87 30, Asa.Ryden_Ahlgren@med.lu.se eller Magnus Cinthio, docent och forskare i elektrisk mätteknik vid Lunds Tekniska Högskola magnus.cinthio@elmat.lth.se, 046-222 97 10, Magnus.Cinthio@elmat.lth.se

Titan är Saturnus största måne med en radie på 2575 km, vilket är lite mindre än hälften av jordradien. Det är betydligt kallare vid Titan än på jorden, men bortsett från det finns det många likheter mellan de båda himlakropparna: de har båda kväverika atmosfärer med liknande struktur. Genom att studera Titan och dess utveckling kan vi lära oss mycket om vår egen planet, och kanske till och med om vårt eget ursprung.

Man kunde tidigt konstatera att Titan omges av en tät, organisk dimma som ger månen dess karaktäristiska orange färg. ”Om en liknande dimma fanns på jorden för ungefär fyra miljarder år sedan”, säger Karin Ågren, ”kan den ha varit en betydande källa till det organiska material på ytan som fungerade som grogrund för livets första byggstenar.”

Sedan 2004 har Titan studerats i detalj med hjälp av Cassini, en satellit som går i bana runt Saturnus. Ungefär en gång i månaden passerar Cassini förbi Titan och gör mätningar omkring och inuti månens atmosfär. IRF i Uppsala är ansvarigt för en Langmuirsond ombord på rymdfarkosten. Langmuirsonden är ett instrument som mäter egenskaperna av den laddade gas (plasmat) som omger Titan, såsom densitet, temperatur och hastighet.

I sin avhandling visar Karin Ågren att det finns en kemiskt aktiv region ungefär 1000 km ovan månytan, där jonisationen av atmosfären når sitt maximum och i vilken det också har kunnat påvisas svaga elektriska strömmar. I denna region har mycket tunga positiva och negativa joner upptäckts. Det är fortfarande inte helt fastställt hur Titans organiska dimma blir till, men det är rimligt att tänka sig jonerna som uppmätts vid denna höjd fungerar som grogrund för större, mer komplexa, atomer och molekyler som sedan sjunker neråt i atmosfären och leder till bildandet av dimman. Den senast publicerade artikeln i avhandlingen stärker denna hypotes, då den visar att det finns en stor mängd tunga, negativa joner på höjder runt 900 km i Titans jonosfär, något som tidigare inte varit känt.

INFORMATION OCH KONTAKT
Karin Ågren är född och uppvuxen i Nedre Bäck, en by 3,5 mil söder om Skellefteå. Hon studerade på civilingenjörsprogrammet i rymdteknik med inriktning mot rymd- och astrofysik i Luleå och Kiruna. Sedan 2006 har hon varit doktorand vid Uppsala universitet och verksam vid Institutet för rymdfysik (IRF) i Uppsala. Hon har även varit gästforskare i tio månader vid University of Leicester i England.

Disputation:
Fredagen den 25 maj, kl. 10.15, i Polhemsalen, Ångströmlaboratoriet, Uppsala.
Opponent: Prof. emeritus Andrew Nagy (University of Michigan, USA).

Tidigare studier har visat att ungefär var fjärde kvinna läcker urin och var tionde har dagliga besvär. Hur urinläckage hos kvinnan påverkar parrelationen och partnerns tillvaro finns däremot inte mycket kunskap om. Avhandlingen visar att en tredjedel av både kvinnorna och deras partner anser att urininkontinensen har negativ inverkan på deras relation och gemensamma aktiviteter.

Bakom resultaten ligger en studie av 109 kvinnor som sökte vård för urininkontinens och/eller urinträngningar och deras partner. Var femte kvinna och var sjätte partner uppgav att kroppskontakten och närheten paret emellan hade minskat sedan kvinnans urinbesvär började. Denna typ av förändring i relationen var vanligare bland de yngre kvinnorna och männen (25-49 år) än de äldre (50-74 år). De yngre kvinnorna var också mindre nöjda med sitt sexliv, sin fritid och sin psykiska hälsa än de äldre. Bland de sexuellt aktiva paren uppgav nästan hälften av kvinnorna och var femte partner att sexuallivet hade påverkats negativt. Ungefär var tredje kvinna hade urininläckage vid samlag. En femtedel av paren ansåg sig ha behov av information och rådgivning om deras sexuella samliv till följd av kvinnans urininkontinens eller urinträngningar.

I avhandlingen utvärderas också resultaten av de tre vanligaste operationerna för ansträngningsinkontinens utifrån data från det svenska nationella kvalitetsregistret för gynekologiska operationer (Gynop-registret). Många kvinnor blev botade av operation och var mycket nöjda med resultatet. Risken för att ha kvar ett urinläckage efter operationen visade sig dock öka med stigande ålder, med högre BMI eller om kvinnan även hade trängningsinkontinens före ingreppet.

Sammantaget uppgav 29 % av kvinnorna att de fortfarande läckte urin minst 1-3 gånger per månad ett år efter operationen. Hos dessa kvinnor hade emellertid både antalet läckagetillfällen och läckagemängden minskat. De rapporterade också en betydande minskning av läckagets negativa påverkan på familjeliv, socialt liv, arbetsliv och sexualliv jämfört med före operationen. Därför var hälften av dessa kvinnor ändå nöjda med operationsresultatet.

I ett folkhälsoperspektiv är det angeläget med ökad kunskap om hur urininkontinens och urinträngningar hos kvinnor kan påverka såväl kvinnan som hennes partner, både före och efter behandling, för att kunna anpassa informationen, behandlingen och stödet till dessa grupper.

INFORMATION OCH KONTAKT
Margareta Nilsson är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för obstetrik och gynekologi, och kan nås på mobil 070-222 85 57. e-post Margareta.Nilsson@vll.se

Fredagen den 1 juni försvarar Margareta Nilsson, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Urininkontinens hos kvinnor: Påverkan på sexualliv och psykosocialt välbefinnande hos patienter och partners samt patientrapporterade resultat efter operation
Engelsk titel: Female urinary incontinence: Impact on sexual life and psychosocial wellbeing in patients and partners, and patient-reported outcome after surgery

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Bergasalen, by, 27 (Kvinna-barn-onkologi-huset), NUS.

Fakultetsopponent är professor Martin Stjernquist, Malmö.

Läs hela eller delar av avhandlingen

Örebroforskaren och specialistsjuksköterskan Anette Henriksson har undersökt ett stödprogram för närstående och i sin doktorsavhandling i medicinsk vetenskap visar hon att programmet gav de närstående en större känsla av trygghet.

– Resultatet pekar på hur viktigt det är att vårdpersonal samverkar med de närstående och erbjuder stöd, säger Anette Henriksson.

Bakgrunden till hennes undersökning är att många närstående upplever att de är otillräckligt förberedda, att de har för lite kunskap och behöver både information och stöd. Men trots detta finns det förhållandevis få studier som beskriver stödåtgärder som riktar sig just till närstående under pågående palliativ vård av svårt sjuka patienter.

Fick större kunskap
Anette Henriksson har därför undersökt ett stödprogram som genomfördes vid tre enheter i Sverige. De närstående fick möjlighet att delta i en stödgrupp som träffades sex gånger, där varje träff hade ett speciellt tema, som exempelvis ”nutrition”, ”att leva nära någon svårt sjuk” och ”när livet ställs på sin spets”. Träffarna leddes av sjuksköterskor, men även andra professioner inom vårdpersonalen bidrog med sin kompetens.

– De sammantagna resultaten visar att deltagarna kände sig mer förberedda, att de fick större kunskap för att vårda, och att de kände större egen behållning av att vårda. De upplevde att de hade kontroll över situationen, att de visste vad de gjorde och att de gjorde det så bra de kunde.

–  Många upplevde sig tryggare i sin vårdande roll och att de klarade av att vårda patienten på ett säkrare och bättre sätt än innan. De uttryckte också att de trodde att patienten fick en trygg sista tid i livet på grund av att de själva kände sig trygga.

Kan underlätta sorgearbetet
Skillnaderna var statistiskt signifikanta vid jämförelser före och efter programmet, samt vid jämförelser med jämförelsegrupp.

– I förlängningen kan stöd till närstående under pågående palliativ vård ge samhällsekonomiska vinster. Det är rimligt att anta att ett tillräckligt stöd under vårdtiden kan underlätta sorgearbetet och leda till färre och kortare sjukskrivningar och mindre kostnader för sjukhusvård, behandlingar och läkemedel, säger Anette Henriksson.

Anette Henriksson är specialistsjuksköterska i cancervård och har arbetat nästan 20 år på Palliativa enheten vid Dalens sjukhus. Hon ingår också i den forskargrupp som finns vid Enheten för forskning i palliativ vård vid Ersta Sköndal Högskola.

KONTAKT
För mer information, kontakta Anette Henriksson, 076-5808667.

I Advocates of Realpolitik: Sweden, Europe and the Helsinki Final Act, slår historikern Aryo Makko hål på myten om Sveriges utrikespolitik under Olof Palmes första regeringsperiod. Den beskrivs traditionellt som aktiv och solidarisk, men var i själva verket styrd av realpolitik. 

– Gentemot Europa, längs den öst-väst axeln, utmärkte sig Sverige snarare genom sin passivitet och sitt försiktiga agerande. Säkerhetstänkandet och nedrustningsmålen vägde tyngre än solidariteten gentemot medborgarna i det kommunistiska Östeuropa, säger Aryo Makko.

Det så kallade Helsingforsavtalet – resultatet av den Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen 1972-1975 – kom att bli en betydelsefull referens för människorättsaktivister i Östeuropa.

Konferensen och dess slutfördrag spelade en viktig roll i utvecklingen mot kommunismens sammanbrott och kalla krigets slut. Aryo Makko har i sin avhandling Advocates of Realpolitik: Sweden, Europe and the Helsinki Final Act undersökt just Sveriges bidrag till Helsingforsavtalet.

– Trots att västblocket välkomnade konferensen, då den kunde resultera i positiv ”förändring genom närmande”, som var ledmotivet för västs hållning, såg Sverige utvecklingen med skepsis, berättar Aryo Makko.

Under 1960-talet hade Sverige spelat en allt mer aktiv roll inom FN. Den svenska regeringen kritiserade stormakterna, verkade som medlare vid olika konflikter och etablerade en ambitiös biståndsverksamhet. Solidariteten spelade en central roll. I Europa däremot dominerade strategiskt säkerhetstänkande och vid ESK nedprioriterades de för västblocket, inkluderat Sverige, viktiga mänskliga rättigheterna.

– Det är tydligt att utrikespolitiken som fördes under Palmes första regeringsperiod inte kan betecknas som aktiv och solidarisk utan reservationer, summerar Aryo Makko.

KONTAKT
Ytterligare information Aryo Makko, Historiska institutionen, Stockholms universitet, tfn 08-16 33 82, mobil 072-850 81 17, e-post aryo.makko@historia.su.se

Sjukdomen tularemi, även kallad harpest, orsakas av bakterien Francisella tularensis och ligger bakom ca 300 sjukdomsfall per år i Sverige. Harpest är i Europa sällan dödlig för människor, men sjukdomen kan bli långdragen om den inte behandlas med rätt antibiotika. I Nordamerika kan en underart av bakterien orsaka en dödlig infektion, och den är klassificerad som ett möjligt biologiskt vapen.

En stor del av spridningen till människor sker genom mygg- och fästingbett. Idag är inget vaccin allmänt tillgängligt och för att kunna tillverka ett effektivt vaccin är det viktigt att förstå bakteriens livscykel, inklusive dess samspel med myggor och fästingar. En etablering av bananflugan, Drosophila melanogaster, som forskningsmodell för Francisella-infektioner kommer därför att underlätta framtida studier.

Avhandlingen visar att Francisella aktiverar flera signalvägar hos bananflugans immunförsvar, men verkar påverka särskilt en av dem. Överaktivering av just denna signalväg leder till bättre överlevnad hos infekterade flugor, möjligen beroende på ökad förmåga att hantera oxidativ stress.

En viktig del av immunförsvaret hos insekter, och även människor, är produktionen av antimikrobiella peptider, små proteiner som huvudsakligen attackerar mikrobernas ytmembran och förstör det vilket leder till att mikroberna dör. Ett delprojekt i avhandlingen visar att produktionen av antimikrobiella peptider hos bananflugans immunförsvar förlänger flugans överlevnad efter en infektion, men trots det dödar Francisella tularensis till slut de infekterade flugorna. Bakteriens höga resistens mot dessa peptider beror på dess speciella ytstruktur.

KONTAKT OCH INFORMATION
Malin Vonkavaara är doktorand vid Institutionen för klinisk mikrobiologi, avdelningen för klinisk bakteriologi, Umeå universitet, där hon kan nås på
tel. 070-290 82 27
E-post malin.vonkavaara@climi.umu.se

Fredagen den 25 maj försvarar Malin Vonkavaara, Institutionen för klinisk mikrobiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Värd-patogeninteraktioner mellan Francisella tularensis och Drosophila melanogaster (engelsk titel: Host-pathogen interactions between Francisella tularensis and Drosophila melanogaster).Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal E04, Biomedicinhuset, NUS.
Fakultetsopponent är professor Ingrid Faye, Stockholms universitet.

LÄNK TILL AVHANDLING
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-54604

Resultaten av den hittills största studien på området, som idag presenterades på ECTS-konferensen  [Ref 1]visar att mer än fyra koppar kaffe om dagen spelar en mycket liten roll för bentätheten hos medelålders och äldre kvinnor. Studien motsäger därmed tidigare forskning som pekat på att hög kaffekonsumtion kan leda till ökad frakturrisk.

Studien omfattar 61 433 kvinnor födda mellan 1914 och 1948 som följdes under 19 år med avseende på höftfrakturer och andra frakturer. Deras matvanor följdes också med hjälp av återkommande frågeformulär. Dessutom gjordes bentäthetsmätning på 5 022 av kvinnorna, varav 1/5 konstaterades ha osteoporos.

Uppföljningen visade att 14 738 kvinnor (24%) hade haft en fraktur, varav 3 871 (6%) höftfraktur. De som drack mer än fyra koppar per dag hade visserligen en 2-4 procent lägre bentäthet jämfört med dem som drack mindre än en kopp om dagen. Men inte ens hos den andel kvinnor som diagnostiserats med osteoporos kunde något samband visas mellan frakturrisk och hög kaffekonsumtion.

Helena Hallström, doktorand vid Uppsala universitet och läkare på ortopedkliniken, Akademiska sjukhuset:

– Vi fann ett samband mellan högt intag av kaffe och en något lägre bentäthet, vilket stödjer vissa tidigare studier och även kan vara biologiskt rimligt. Men skillnaden var marginell och trots att detta var en mycket stor studie kunde ingen ökad risk för fraktur eller osteoporos upptäckas.

KONTAKT
Helena Hallström, helena.hallstrom@surgsci.uu.se, 
Karl Michaëlsson, karl.michaelsson@surgsci.uu.se, 073-318 05 04.

– Design behövs inom hållbar utveckling. Design har en central funktion i produktutveckling men kan också påverka köpmönster och beteenden. Hållbar design behövs om vi ska få ett fungerande hållbart samhälle, säger Sara Ilstedt.

Med det menar hon att designern genom att förstå människors behov och drivkrafter kan skapa attraktiva och bättre alternativ till produkter än de som finns idag.

– Att leva hållbart ska vara enkelt och attraktivt och passa många olika livsstilar, inte bara de mest miljöintresserade. Ett bra exempel är Toyota Prius. Bilen säljer inte bara på låg bensinförbrukning och låga utsläpp. Den lanserades som ett av Toyotas flaggskepp med hög kvalité, både snygg, ekonomisk och bekväm, säger Sara Ilstedt.

Hon tillägger att det finns många outforskade områden vad gäller design och hållbar utveckling, sådana som Green Leap nu avser adressera.

– Om till exempel ett energisystem byggt på förnybar energi i framtiden ska fungera behöver människor styra sin energiförbrukning beroende på hur mycket vind- och solel det finns. Problemet är bara att det är jättesvårt att veta hur hög elförbrukningen är om man inte vet vad som drar el. Här kommer hållbar design in, att utforma produkter så att elförbrukningen syns enkelt och tydligt, säger Sara Ilstedt.

Det finns dock avsevärt mycket mer än så att göra för att få till omställningen mot ett hållbart samhälle, och det är här den  jättestora utmaningen återfinns, lägger hon till.

Syftet med Green Leap är vidare att föra samman designers med miljöforskare, teknisk utveckling och företag. Huvudfinansiär är  Energimyndigheten, tillsammans med KTH och Konstfack. Tanken är att driva forsknings- och utvecklingsprojekt, sprida kunskap och fungera som en mötesplats för hållbar design.

– Designer är väldigt motiverade att arbeta med hållbarhet men har ofta inte kunskap eller resurser att göra det fullt ut, fortsätter Teo Enlund. Vi har fått en enorm feedback. De här frågorna är så oerhört aktuella och man inser vikten av att arbeta tvärvetenskapligt, säger Teo Enlund.

Green Leap blir en del av CESC, Center for Sustainable Communications, ett Vinnovafinansierat centrum på KTH som forskar inom media och informationsteknik kopplat till hållbarhet.

– Genom CESC får vi direkt tillgång till några av Sveriges främsta miljöforskare. Det är en enorm tillgång för oss och för våra partner inom designbranschen, säger Sara Ilstedt.

Andres Muld, tidigare generaldirektör på Energimyndigheten menar att teknikutveckling måste kompletteras med satsningar på forskning om hur människor kan ändra beteende och bli mer medvetna om sin energikonsumtion.

– Design är väldigt viktigt i den utvecklingen, säger Andres Muld.

På tisdag den 22 Maj arrangerar Energimyndigheten ett seminarium om energieffektivisering i vardagen. Därefter invigs Green Leap av Andres Muld samt Peter Gudmundson, rektor på KTH och Maria Lantz, rektor på Konstfack.

– Nu ser vi fram mot att bygga upp ett starkt nätverk med alla som vill arbeta med de här frågorna, avslutar Teo Enlund.

KONTAKT OCH INFORMATION
www.greenleap.kth.se
För mer information, kontakta Sara Ilstedt på 070 – 798 78 30 eller Teo Enlund på 070 – 876 11 33.

30 000 elever i årskurs åtta har i år varit engagerade i kvalificeringstävlingarna inför årets upplaga av Teknikåttan. På tolv universitetsorter har det sedan hållits regionfinaler och finalisterna får nu resa med ett eget chartrat tåg till finalen i Umeå. Med på tåget finns även vandringspriset som vinnande lag alltså får ta med sig hem.

Teknikåttan startade redan 1993 vid Linköpings tekniska högskola men sedan 1998 arrangeras tävlingen nationellt av elva universitet på tolv orter. Universiteten svarar för kvalificeringstävlingarna och för kontakten med skolorna i sin respektive region.

Patrik Norqvist, forskare i fysik vid Umeå universitet och en av frågeledarna, om varför Teknikåttan behövs:

– Vi hoppas att åttorna får upp ögonen för hur kul teknik och naturvetenskap kan vara, genom att de får göra utmanande och intressanta uppgifter. Det behövs att kunskap i teknik ses som något coolt för att få många att läsa vidare inom området. Och sällan är duktiga elever i natur och teknik så coola som när deras kunskap ordnar en häftig resa för hela klassen!

Henrik Jacobson, forskare i fysik vid Linköpings universitet, håller med:
– Teknikåttan är viktigt för att väcka intresset för naturvetenskap och teknik bland både flickor och pojkar. Men vi vill också stimulera fantasin, släppa loss deras kreativitet och uppfinningsförmåga och bättra på deras självförtroende.

Temat för årets tävlingar är Hemma. I regionfinalerna fick lagen bl. a. svara på frågor som vad morötter behöver för att växa upp från ett frö, vilka maskiner man kan sätta i en stickkontakt innan proppen går, hur man läser tabeller, och annan viktig kunskap. Skolorna tävlar med tremannalag, men i Teknikåttan ingår också ett antal kluriga uppgifter där hela klassen engageras.

Tolv finallag tävlar i 2012 års junior-SM i naturvetenskap och teknik:
Chalmers tekniska högskola             Sätilaskolan, 8B, Marks kommun
Högskolan Dalarna                            Petreskolan, 8D, Hofors
Högskolan Väst                                 Gullmarsskolan, 8B Lysekil
Karlstads universitet                          Österledskolan, 8D, Karlskoga
Kungliga Tekniska högskolan            Internationella Engelska skolan, 8E, Bromma
Linköpings universitet                        Berzeliusskolan, 8D, Linköping
Linnéuniversitetet                              Wämöskolan, 8B, Karlskrona
Lunds Tekniska Högskola                 Kungsgårdsskolans klass 8:3B, Ängelholm
Mälardalens högskola                       Tomtaklintskolan, 8C, Trosa
Umeå universitet                               Bureskolan, 8A, Bureå
Umeå universitet/Kiruna                   Brönjaskolan, 8B, Sävast, Boden
Uppsala universitet                           Eriksbergsskolan, 8A, Uppsala

Som frågeledare i riksfinalen märks Martin Emtenäs, från SVT:s Mitt i naturen. Martin är alumn från Umeå universitet.

KONTAKT OCH INFORMATION
Sara Sethson, Linköpings Universitet, 013 28 28 26 eller sara.sethson@liu.se

Vad händer om vi sätter ett Nintendo Wii i händerna på människor som drabbats av demens? Det var den frågeställningen som Helena Tobiasson tillsammans med äldreboenden i Ockelbo, Tierp och Umeå har forskat om de senaste åren. Anledningen är att demenssjuka på grund av sin diagnos har svårt att lära sig nya saker. De fastnar också ofta i monotona tal- och rörelsemönster. Därmed är det en svår patientgrupp att jobba med för vårdgivare.

– Att hitta fungerande och varierande aktiviteter för dessa patienter är svårt. Det visade sig dock att Nintendo Wii, tillsammans med rörelsebaserade handkontroller och spel, är ett utmärkt redskap för de demenssjuka. Det säger Helena Tobiasson, forskare vid KTH med inriktning människa-datorinteraktion och ergonomi/design.

Anledningarna till att kalla tv-spelande demenspatienter för en lyckad idé är många. Till exempel framkom det mycket snabbt att de demenssjuka är gillar själva spelandet och tävlandet.

– Det är kul att spela säger de. Kul att använda kroppen. De vet inte om de kommer att vinna eller förlora i spelandet, och just det verkar motivera och utmana dem att ta i och fokusera, säger Helena Tobiasson.

Skillnaden mellan tv-spel och de klassiska, fysiska övningarna är alltså stor. Enligt Helena Tobiasson triggas demenspatienterna inte alls lika mycket av att lyfta armarna i luften, att sittgympa, låtsas plocka äpplen, eller andra loja aktiviter. Det innebär snarast att de istället blir påminda om sina egna tillkortakommanden.

Det blir mer som ett funktionstest. Det är svårare att hitta på en stimulerande aktivitet som tar tillvara deras fysiska förmåga.

– De märker snarare att ”Nähä, nu kan jag heller inte lyfta höger arm fullt ut längre”, vilket påverkar dem negativt och gör dem nerstämda. TV-spel som är rörelsestyrda har istället en stark roll i rehabilitering. Man rör sig, gör något tillsammans med andra och måste tänka till och koncentrera sig om man ska vinna, säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att hon har stor förståelse för demenspatienternas ointresse för vanliga fysiska övningar.

– Jag är utbildad ergonom och sjukgymnast och har gjort hundratals lugna träningsprogram för olika åldersgrupper och sjukdomar. Det är klart svårare att motivera till repetitiva träningsprogram än att motivera människor till en kajaktävling där den faktiska rörelsen som utförs i det närmaste är identisk med verkligheten Det är helt enkelt roligare, säger Helena Tobiasson.

Även de anhöriga uttrycker sig mycket positivt om forskningsprojektet med Nintendo Wii-spelandet. Det finns många glädjande historier.

– ”Jag förstod inte riktigt vad hon hade gjort, men hennes röst utstrålade stor glädje. Hon ringde och sade att hon hade vunnit. Det var så roligt att få höra henne så glad”, berättade en anhörig för mig. Det blir ju en positiv historia när de flesta kontakterna med de demenssjuka och personalen annars är av typen ”Nu har hon ramlat” eller ”Nu ska en ny medicin introduceras”, säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att de demenssjuka lever sina liv på äldreboende där de för deras egen säkerhet är inlåsta, och detta liv måste få ett bredare perspektiv än bara vara vårdande. Det finns många ingångar till bättre hälsa och bra omvårdnad, och en av dem kan sammanfattas i den korta meningen ”Att ha KUL”.

Vidare visade Helena Tobiassons forskningsprojekt att demenspatienterna i detta fall visade en förmåga till inlärning trots sin diagnos. De lärde sig hantera spelet allt bättre ju längre de höll på. Balansen förbättrades också. Rörelserna blev mer stabila och precisa. De kunde säga – ”Det här har jag aldrig gjort tidigare” – men rörelsen, hanterandet och poängen visade något annat.

– Projektet väckte många tankar – både hos oss forskare, personalen och de äldres anhöriga. Vi blev snabbt avslöjade – många av oss har en massa förutfattade meningar om vad vi tror att de demenssjuka och äldre i allmänhet vill göra, säger Helena Tobiasson.

Hon fortsätter berätta att hon gick in forskningsprojektet med inställningen att det viktigaste var att få igång dem rörelsemässigt. Att äldre och demenssjuka bara vill ha lugna fysiska övningar och rörelsemönster är en fördom för att knyta an till det jag sade tidigare om sittgympa och låtsasplockande av äpplen. Vi förändras inte så mycket som människor bara för att vi bli gamla, säger Helena Tobiasson.

Mycket riktigt. När Nintendo Wii introducerades visade det sig att de demenssjuka ville tävla, samt uppmuntra och reta varandra lite för lyckade och misslyckade slag. ”Klart man vill vinna!”, ”Nu sopar jag banan och gör rent hus!” och ”Detta var roligt det.” var vanliga kommentarer.

– De vill, som någon av dem sade, ”Känna sig lite bättre än någon annan”. Dagarna ser dessutom likadana ut för dem, med mycket rutiner. I ett spel vet de som sagt inte vad utgången blir. Det skapar en spänning och en utmaning som är stimulerande, och som motiverar dem att göra sitt bästa, säger Helena Tobiasson.

Hon lägger till att hon inte alls var övertygad om kombinationen rörelsestyrda spel och demens, det vill säga Nintendo Wiis storhet i sammanhanget, innan hon påbörjade forskningsprojektet.

– Jag trodde att det skulle gå åt skogen. Nintendo Wii och rörelsestyrda spel tv-spel i allmänhet marknadsförs ju mot tonåringar och som ett familjespel, knappast med syfte att sättas i händerna på våra äldre familjemedlemmar som ibland kan vara svårt demenssjuka, säger Helena Tobiasson.

Men åt skogen gick det alltså inte. Många fler äldreboenden har tagit in tv-spel i sin verksamhet. I Ockelbo, Tierp och Umeå fortsätter de demenssjuka att tävla och anta utmaningarna att spela tv-spel även efter det att forskningsprojektet är över, upplyser Helena Tobiasson, inte utan en hel del glädje i rösten.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Helena Tobiasson på 070 – 241 96 41 eller tobi@nada.kth.se.

Resultaten visar läkaren Peter Cashin i sin avhandling där han även utvecklat ett poängsystem för att bättre kunna selektera de patienter som metoden passar.

Tjock- och ändtarmscancer drabbar över 6000 personer per år och av dessa får cirka 260 en spridning även till bukhinnan, vilket i de flesta fall leder till döden med traditionell cellgiftsbehandling. Peter Cashin har utvärderat en relativt ny behandling och visar att andelen sjukdomsfria patienter efter fem år är mellan 15 och 32 procent.

– Avhandlingen visar tydligt på att metoden har en botande potential, säger han.

Metoden går ut på att kombinera kirurgi med cellgifter i bukhålan. Detta kan göras på två sätt: Antingen kan cellgifterna ges via en kateter in i bukhålan, eller direkt under operation genom uppvärmda cellgifter som får cirkulera genom bukhålan. Den sistnämnda metoden var Akademiska sjukhuset i Uppsala först med i Norden och är fortfarande det enda etablerade behandlingscentrat.

Peter Cashin har också undersökt hur cellgiftsbehandlingen i den kombinerade metoden kan optimeras och även utarbetat ett poängsystem för att bättre kunna bedöma vilka patienter den nya metoden passar bäst för.

– Poängsystemet är framför allt baserat på mätbara tumörmarkörer i blodet som visat sig kunna förutsäga behandlingsresultaten väl. Vi utvecklar nu användandet av detta system vidare, säger han.

Av de båda olika sätten att ge cellgifter ger uppvärmda cellgifter direkt under operationen bättre resultat. Peter Cashin har även gjort teoretiska beräkningar och laboratoriestudier i syfte att ytterligare utveckla valet av cellgifter för att på sikt kunna individanpassa behandlingen.

– De senare studierna behöver undersökas vidare och bekräftas i kliniska studier innan det kan bli verklighet i vården, säger han.

KONTAKT OCH INFORMATION
För mer information, kontakta Peter Cashin, tel: 0731-515206, peter.cashin@surgsci.uu.se
Disputationen äger rum den 25 maj vid Uppsala universitet.

Länk till avhandlingen i DIVA
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf;jsessionid=6304f49944c8d81b8b695cf7e47d?pid=diva2:514683

Vid respiratorbehandling utsätts luftvägarna för ett varierande övertryck, vilket leder till att vävnadsskadande substanser frisätts. Den konstgjorda andningshjälpen kan också leda till att delar av lungan faller samman och att dåligt luftfyllda lungdelar orsakar lunginflammation, vilket i sin tur riskerar att skada kroppens övriga organ.

Att hitta metoder som kan skydda lungan vid respiratorbehandling är därför mycket angeläget, inte minst när det gäller vård av barn vars lungor är outvecklade.

Angela Hanson, doktorand vid Sahlgrenska akademin och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus, har i sin avhandling testat en metod på smågrisar som skulle kunna anpassas för att hålla lungan uppluftad på barn som vårdas i respirator.  

–Genom att lufta lungan kan man minska lufttrycket som respiratorn använder, vilket minskar risken för skador på lungan och därmed begränsar de negativa effekterna av respiratorbehandlingen, säger Angela Hanson.

Avhandlingen visar också på behovet att anpassa respiratorns lufttryck efter individen, något som inte alltid görs.

–Min förhoppning är att dessa resultat ska ligga till grund för fortsatta studier på barn och leda till mindre lungskada när längre tids respiratorbehandling är nödvändigt, säger Angela Hanson.

KONTAKT OCH INFORMATION
Angela Hanson, doktorand vid institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och överläkare vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus
E-post: angela.hanson@vgregion.se
Tel: 031-343 57 77; 070-358 50 04

LÄNK TILL AVHANDLING
Avhandlingen ”Recruitment in small size lungs – experimental studies” försvaras vid en disputation den 5 juni. Handledare Krister Nilsson, krister.nilsson@vgregion.se; 070-658 39 98

Forskning visar att många patienter som drabbas av kroppslig sjukdom, liksom deras anhöriga, utvecklar emotionella besvär som inte förebyggs eller behandlas inom den reguljära sjukvården. Internetbaserad vård kan därför vara ett viktigt komplement.

Forskningsprogrammet U-CARE vid Uppsala universitet syftar till att öka tillgänglighet och tillgång till psykosocial vård för patienter och anhöriga i samband med kroppslig sjukdom. En viktig del av programmet är att utveckla framtidsinriktad internetbaserad vård.

– I vårt digitala samhälle är psykologisk behandling via internet ingenting konstigt utan tvärtom visar vår forskning att det fungerar bra för många grupper. Den ger möjlighet att komma i kontakt med specialistkompetens, oavsett var man bor i landet. Småbarnsföräldrar kan själva välja tider när de kan jobba med programmet. Hjälp via internet kan dessutom vara ett mindre steg att ta för personer som inte vill gå till psykolog, säger Louise von Essen, professor i vårdvetenskap och forskningsledare.

De första patientgrupper som nu får tillgång till den nya portalen är tonåringar med cancer respektive vuxna med cancer. I slutet av maj inkluderas de första deltagarna i U-CARE-portalen som ger tillgång till psykosocialt stöd och psykologisk behandling.

FAKTA
U-CARE är ett av regeringens strategiska forskningsprogram vid Uppsala universitet. Det övergripande målet med verksamheten inom U-CARE är att minska psykosocial ohälsa hos patienter och anhöriga i samband med kroppslig sjukdom. Kunskap från olika områden som hälsoekonomi, psykologi och informationssystem integreras för forskning inom olika kliniska områden: t.ex. barnonkologisk, vuxenonkologisk samt kardiologisk vård.

KONTAKT OCH INFORMATION
Kontakta Louise von Essen för mer information
tel: 018-471 48 31, 070-425 07 14, ouise-von.essen@pubcare.uu.se

Invigningen av plattformen firas med en inloggningsfest som äger rum den 29 maj, kl 16-18.30 på Norrlands nation. Media hälsas välkomna.

För tidig bladsenescens orsakar stora skador i växtodlingar genom att sätta igång processer som gör att bladen gulnar, vilket minskar både inbindningen av koldioxid till biomassa och hållbarheten av grönsaker. I sin avhandling illustrerar Bastiaan Brouwer hur skuggning och mörker initierar bladsenescens och föreslår en modell som beskriver hur olika ljusdetekterande mekanismer i bladet agerar tillsammans för att styra processen.

 Bladsenescens är den process som orsakar blad att gulna och vissna. Att blad blir gula beror på att fotosyntesapparaten, vilken ger blad den gröna färgen, bryts ner för att återvinna och omdistribuera näringsämnen till unga blad och lagrande delar av växten. En av de faktorer som inducerar bladsenescens är svagt ljus (skugga eller mörker). Svagt ljus detekteras av växten med hjälp av tre olika processer: fotosyntes, signalering av ljusreceptorer och transpiration. Alla dessa processer har anknytning till bladsenescens, men hur de leder till att bladen gulnar och hur de påverka varandra är dock inte känt.

I sin avhandling visar Bastiaan Brouwer att senescens fortskrider på olika sätt beroende på om växten är helt eller delvis mörklagd. När hela växten är mörklagd, fortskrider bladsenescens långsamt och utan export av näringsämnen, medan mörkläggning av endast ett fåtal blad gör att senescensen fortskrider i hög takt med export av näringsämnen.

Genom skuggning och mörkläggning av enskilda blad, fann Bastiaan Brouwer att olika processer associerade till bladsenescens inte sker samtidigt utan induceras separat och svarar på olika grader av skuggning. Redan under svag skuggning sker delvis nedbrytning av fotosyntesapparaten, medan andra karakteristiska kännetecken för bladsenescens, såsom att bladen gulnar eller att senescens-associerade gener uttrycks, endast sker vid djup skuggning. Dessa resultat tyder på att bladsenescens är reglerad på flera nivåer.

Bastiaan Brouwer föreslår en modell där han har kombinerat sina data från skugginducerad senescens med data från andra mekanismer som styr processen: fotosyntes, signalering av ljusreceptorer och transpiration. Med denna modell kan man få en bättre bild av hur alla ljusdetekterande mekanismer i bladet agerar tillsammans i ett nätverk av processer för att anpassa bladet till förändringar i ljus och näringsämnen.

– Att förstå hur bladsenescens styrs kan hjälpa oss att öka produktionen och näringsinnehållet hos grödor, antingen genom att modifiera senescensprocesserna i växten eller ljusmiljön runt växten, säger Bastiaan Brouwer.

Bastiaan Brouwer är uppväxt i Nederländerna. Han har en magisterexamen i Plant Biotechnology från Wageningen University och påbörjade sina doktorandstudier 2006 vid institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet.

INFORMATION OCH KONTAKT
Om disputationen: Fredagen den 25 maj försvarar Bastiaan Brouwer, institutionen för fysiologisk botanik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Shedding light on shade- and dark-induced leaf senescence. Svensk titel: Belysning av skugg- och mörker-inducerad bladsenescence.

Disputationen äger rum kl. 13.00 i hörsal KB3A9, KBC-huset.

Fakultetsopponent är professor Karin Krupinska,Department of Plant Cell Biology, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel, Kiel.

Läs hela eller delar av avhandlingen.

Ett vanligt sätt att göra genetiska analyser är att kartlägga ”snippar”. Ordet står för SNPs, Single Nucleotide Polymorphisms, punkter i genomet med avvikelser som berör bara en enda nukleotid i DNA-spiralen.

Enligt en uppskattning har människan bland sina kodande gener omkring 20 000 punkter där sådana variationer brukar förekomma. Att i laboratoriet undersöka vad alla dessa variationer betyder för olika sjukdomar är inte möjligt – det skulle kräva alldeles för mycket tid och resurser.

– Men man kan bedöma deras effekt på funktionen hos det protein som den aktuella genen kodar för. Proteinet kanske blir felveckat eller instabilt, eller också kanske det inte kan fungera som enzym eller binda till en receptor på rätt sätt, säger Mauno Vihinen. Han är professor i medicinsk strukturbiologi vid Lunds universitet.

Mauno Vihinen och hans medarbetare har utarbetat ett dataprogram som kombinerar fem olika sätt att förutse vad en SNP-variation kan få för effekt på ett protein. Programmet har döpts till PON-P, Pathogenic-or-Not-Pipeline.

Dataprogrammet har testats bl.a. på celler från malignt melanom. PON-P sållade fram 17 genvarianter som bedömdes kunna skada det protein som respektive gen kodar för. Detta stämde bra med laboratoriestudier av melanomceller, enligt vilka 9 av de 17 utpekade varianterna verkar spela en roll för sjukdomens uppkomst.

Studier av genomet i cancertumörer har visat att varje patient har en egen, unik kombination av genförändringar som lett fram till tumören. För att kunna ge en individanpassad behandling behöver sjukvården därför snabbt få en bild av de skadliga genvarianterna hos respektive patient, menar forskarna.

PON-P är gratis tillgängligt på http://bioinf.uta.fi/PON-P/. Enligt Mauno Vihinen är programmet än så länge mest avsett för forskning, men det kan också redan nu användas för kliniska tester.

– Tanken är inte att PON-P ensamt ska användas för att ställa en diagnos. Det måste kombineras med andra metoder. Men vi tänker oss att det kan vara användbart som ett första steg, menar Mauno Vihinen.

INFORMATION OCH KONTAKT
En artikel om programmet är publicerad i tidskriften Human Mutation, se http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/humu.22102/pdf. Mauno Vihinen nås på 072-5260022 och mauno.vihinen@med.lu.se

”Vi har hört att man inte ska slå sina barn, men hur gör man då?” Den frågan, i olika former, mötte Sofia Johnson Frankenberg upprepade gånger i hennes doktorandprojekt i Tanzania. Hon studerade samspelet i familjer mellan barn och föräldrar. Hennes studier har resulterat i en avhandling i psykologi vid Linköpings universitet.

Synen på barnuppfostran är auktoritär i Tanzania och, precis som i de flesta av världens länder anses det nödvändigt att aga barnen för att disciplinera dem. Samtidigt är Tanzania en av undertecknarna av barnkonventionen och både organisationer och institutioner arbetar för att sprida kunskap om den.

Det skapar dilemman för föräldrar, som ser att barnets rätt står i motsats till föräldrarnas auktoritet.

– I Tanzania kan det vara svårt att hålla koll på barnen, säger Sofia Johnson Frankenberg, som gjorde sin fältstudie i byar i södra Tanzania och utanför Dar es Salaam. Tillgången på organiserad barnomsorg är mycket begränsad. Barnen finns med när de vuxna arbetar. Bostäderna ligger tätt och barnen springer fritt mellan husen.

Syskon har en viktig roll, visar hon, i att vägleda och kontrollera sina småsyskon. De bidrar mycket i omsorg och fostran av sina syskon, framför allt genom praktiskt deltagande i vardagsmiljön.

Som helhet behövs mer fokus på familjen, istället för bara på det enskilda barnet, i diskussionen om barns rättigheter, säger Sofia Johnson Frankenberg. Hon konstaterar också att den här sortens studier är ovanliga i utvecklingsländer, till skillnad från västvärlden.

– Det råder en global obalans vad gäller vilka barn som blir synliga i barnstudier, därför behövs mer forskning om barn och familjer i Afrika, avslutar hon.

KONTAKT OCH INFORMATION
Sofia Johnson Frankenberg disputerade den 4 maj. Avhandlingen heter Caregiving dilemmas: Ideology and Social Interaction in Tanzanian Family Life, och kan laddas ner i fulltext.

Kontakt: 0702-578794, sofia.johnson.frankenberg@liu.se