Gassensorer är en sorts artificiell form av näsa som omvandlar en gas till en elektrisk signal. I Vinnovas utlysning ”Utmaningsdriven innovation etapp två, utveckling och integration” får KTH tillsammans med bland andra Aerocrine, SenseAir och Silex 10 miljoner kronor för att utveckla hållbara lösningar inom stora samhällsfrågor som hälsa och sjukvård och framtidens produktion. Projektet har sju samarbetspartners och en totalbudget på 30 miljoner kronor.

Tillsammans ska de utveckla hållbara produktionsformer och flexibla produktionssystem; system som kan tillgodose olika kundkrav och samtidigt möjliggöra högvolymstillverkning för masstillämpningar. KTH och avdelningen Industriell produktion leder arbetet med flexibla produktionsformer, så kallade utvecklingsbara produktionssystem, medan KTH och avdelningen Mikrosystemteknik står för utvecklingen av nästa generations miniatyriserade MEMS-baserade (MikroElektoMekaniska System) gassensorer.

För att få ner kostnaderna och öka produktionsvolymerna krävs helintegrerade sensorlösningar där alla funktioner ryms på ett chip och som är betydligt mindre än dagens centimeterstora sensorer. Chippen i fråga bör vara så små – ett par millimeter – att de ryms i till exempel en mobiltelefon.

– Om man får ned alla funktioner på ett och samma chip slipper man en massa monteringssteg och sensorerna kan tillverkas med så kallad batchteknik där de produceras parallellt. Denna tillverkningsteknik drar ner kostnaden avsevärt och möjliggör masstillämpningar som till exempel i mobiltelefoner, säger Niclas Roxhed, forskare på avdelningen Mikrosystemteknik vid KTH och biträdande projektledare.

Sverige har redan i dag flera världsledande aktörer inom sensorteknik och system. Samarbete mellan dessa aktörer är en förutsättning för att Sverige ska kunna behålla sin ställning internationellt. Förutom sensortillverkaren SenseAir och Silex, som är kontraktstillverkare av MEMS finns en rad systemtillverkare med i konsortiet: Aerocrine (NO-sensorer i patientburna enheter för optimerad astmabehandling), Autoliv (sensorer för kontaktfria alkolås i bilar för en säkrare trafikmiljö), Hök Instruments (alkoholsensorer och koldioxidsensorer för akutvård), Maquet Critical Care (syrgassensorer för realtidsövervakning i livsuppehållande apparatur).

Projektet ”Så kan gassensorer bli framtidens mobila näsor” pågår fram till år 2014. Parterna måste medfinansiera sitt projekt med lika mycket pengar som de får.

Årligen dör 3.3 miljoner barn runt om i världen innan de uppnått en ålder av en månad, det vill säga under nyföddhetsperioden. Detta motsvarar mer än 9,000 barn på en dag och 350-400 barn varje timme. Dödsfallen som bidrar till dessa skrämmande siffror sker nästan uteslutande (98 procent) i låg- och medelinkomstländer trots att det finns enkla, billiga och effektiva metoder som skulle kunna förhindra mer än 70 procent av dessa dödsfall. Exempel på sådana metoder är att amma barn från födseln, se till så de håller sig varma och att det finns utbildad hälsopersonal till hands vid och efter förlossningar. Globalt sett så tillämpas inte sådana rutiner överallt, det finns alltså ett glapp mellan befintlig kunskap och vad som i praktiken används i vården och ute i samhället.
 
Leif Eriksson har skrivit sitt avhandlingsarbete inom ramen för en omfattande studie i Quang Ninh-provinsen i norra Vietnam som utvärderade effekten av att på kommunnivå ha en grupp av nyckelpersoner som med stöd av en faciliterare arbetat med att förbättra vård och resultat i omhändertagandet av nyfödda barn. Grupperna, som komponerats av forskningsprojektet, bestod av fyra lokala politiker eller representanter från olika organisationer och fyra personer från sjukvården i kommunen. Faciliterarens roll har varit att stimulera gruppen till att hitta lokala problem runt nyföddas situation och vården av nyfödda och att identifiera sätt att lösa dessa problem på.

Studien jämförde 44 kommuner som hade sådana arbetsgrupper och faciliterare med 46 kommuner utan detta stöd. Under studiens tredje år var dödligheten i nyföddhetsperioden i kommuner med arbetsgrupper och faciliterare 46 procent lägre än i kommuner utan detta stöd (dödlighet 12/1000 levande födda i interventionskommuner, 21/1000 i kontrollområden).

– Resultaten understryker vad tidigare forskning visat, att insatser av en faciliterare kan vara en lovande strategi för att åstadkomma förändring, säger Leif Eriksson.

Leif Erikssons avhandlingsarbete pekar på att det fanns brister rörande användningen av etablerad kunskap i vården av nyfödda barn i Quang Ninh men att det fanns önskemål om förändring. Vidare visar hans studier att det var möjligt att lokalt rekrytera kvinnor från en nationell kvinnoorganisation till rollen som faciliterare. Likaså att etableringen av lokala nyckelpersoner i grupper med ett bestämt uppdrag var en uppskattad och framgångsrik strategi för att åstadkomma förändring. Denna strategi är relativt billig och trots att det fanns påtagliga hinder för att den skulle fungera optimalt så genererade den en betydande sänkning av antal dödsfall bland nyfödda. Strategin har stor potential att användas i större skala.

För mer information, kontakta Leif Eriksson, tel: 070-2854540, e-post: leif.eriksson@kbh.uu.se

Avhandlingen försvaras den 24 augusti.

Läs mer om avhandlingen och ladda ner den

En grupp av 17 forskare från samtliga länder runt Östersjön har fått möjlighet att genomföra en borrningsexpedition i Östersjön. Det är genom det internationella forskningsprogrammet IODP (Intergrated Ocean Drilling Program) som expeditionen kommer att kunna äga rum under sommaren 2013. IODP finansierar projektet och står för den tekniska utrustningen och logistik som behövs. Thomas Andrén, kvartärgeolog vid Södertörns högskola, har lett och koordinerat ansökan till IODP. Han har också tillsammans med en dansk kollega Bo Barker Jörgensen blivit utsedd till Co-Chief Scientist för expeditionen och kommer att leda förberedelserna och genomförandet av expeditionen.

– Det är första gången som den här typen av borrningar genomförs i Östersjön. Det kommer att betyda mycket för både svensk och internationell forskning inom området. Bland annat kan vi komma att få nya data som gör att vi måste revidera vår syn på hur den senaste inlandsisen betedde sig, säger Thomas Andrén.

Syftet med borrprojektet är att rekonstruera den regionala klimatutvecklingen och Östersjöns historia under de senaste 130 000 åren. Det geografiska läget gör Östersjösänkan till en unik länk mellan nordvästra Europa och Atlanten.

En av de frågor forskarna hoppas få svar på är hur utbredda de syrefria så kallade döda bottnarna varit tidigare i Östersjön. Idag anses döda bottnar främst vara ett resultat av utsläpp av närsalter från befolkningen runt Östersjön som leder till en ökad organisk produktion och hög konsumtion av syre när detta material bryts ned.

– Vi vet att det fanns syrefria bottnar i det som kallas Eem-havet för ca 130 000 år sedan. Även när det var som varmast sedan den senaste inlandsisen smält bort för ca 6000 år sedan och under vikingatiden fanns syrefria bottnar.  I alla fall under de äldsta av dessa tillfällen var ekosystemet helt opåverkat av mänsklig aktivitet och vi vill försöka ta reda på vad det var som kan ha hänt då, säger Thomas Andrén.

De upp till 220 meter långa borrkärnorna kommer att kunna berätta om Östersjöområdets miljö- och klimathistoria under de senaste 130 000 åren genom de olika lager av sediment som kommer i dagen. Tidigare har man nått ca 15 meter, men genom den teknik som man nu fått tillgång till kan betydligt djupare lager av sediment tas upp för att studeras.
Thomas Andrén och hans forskarkollegor planerar att genomföra borrningar på några utvalda ställen från Kattegatt i söder till Ångermanälven i norr. Med hjälp av de olika borrkärnorna kommer man att kunna ”pussla ihop” 130 000 års historia.

– Situationen har hittills varit frustrerande eftersom vi vet att vi bara skrapat på ytan av Östersjöns sedimentskatt med våra korta provtagare utan att få de längre sedimentsekvenser vi vet existerar, säger Thomas Andrén.

Under fosterstadiet spelar tillfälliga blodkärl, så kallade hyaloida kärl, en viktig roll för ögats utveckling. Vid normal fosterutveckling tillbakabildas dessa blodkärl och försvinner i takt med att näthinnans riktiga blodkärl bildas. Om tillbakabildandet av de tillfälliga blodkärlen inte sker uppstår defekter i ögat med den ovanliga men allvarliga sjukdomen persisterande (kvarvarande) hyaloid till följd. Ett annat namn för sjukdomen är Persistent fetal vasculature syndrome, PFVS.

I en studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften PLoS ONE visar nu forskare vid Uppsala universitet och spanska University of Murcia att sjukdomen kan vara knuten till störningar i tillväxtsignaler under fosterstadiet.
 
– Symptomen beror på att för mycket av tillväxtfaktorn PDGF hindrar att fosterstadiets tillfälliga blodkärl försvinner, vilket i sin tur förhindrar en normal utveckling av näthinnans blodkärl, säger Karin Forsberg Nilsson, professor vid institutionen för immunologi, genetik och patologi på Rudbecklaboratoriet som lett studien.

Resultatet baseras på studier av möss med förändrade nivåer av tillväxtfaktorn PDGF i nervsystemets stamceller, som spelar en viktig roll i ögats utveckling. Hos möss med förändrad nivå av tillväxtfaktorn skedde ingen tillbakabildning av de tillfälliga blodkärlen. Istället uppstod stora defekter i näthinnans utveckling och problem med blodkärlsutvecklingen. Symtomen kunde lindras när tillväxtfaktorn blockerades.

– Hos människa kan sjukdomen leda till blödningar i ögat eftersom kärlen inte är täta, grumlad lins, så kallad kataract och näthinneavlossning. Vi ser stora likheter med sjukdomen säger Karin Forsberg Nilsson.
Forskningsresultatet innebär att det nu finns en modell för att kunna studera ögonsjukdomen mer i detalj vilket kan leda till effektivare behandling.

Text: Helena Edström

INFORMATION OCH KONTAKT
Studien Platelet-derived growth factor over-expression in retinal progenitors results in abnormal retinal vessel formation är knuten till Science For Life Laboratory, SciLifeLab, vid Uppsala universitet och gjord i samarbete mellan forskare vid Uppsala universitet och spanska University of Murcia. Artikeln är publicerad i tidskriften PLoS ONE.
Läs artikeln i tidskriften PLoS ONE:
http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0042488

För mer information, kontakta Karin Forsberg Nilsson vid institutionen för immunologi, genetik och patologi: e-post: karin.nilsson@igp.uu.se, telefon: 018-471 4158 eller 070-3734518.
 

– Det stora gapet och frånvaron av insektsfossil i sedimenten från de tidigaste fossilen till de näst tidigaste är frustrerande för forskare som arbetar med insekternas utveckling. Strudiella devonica är trots sin ringa storlek och förekomst ett viktigt fossil då det minskar detta gap med ca 15 miljoner år, säger doktoranden Linda Lagebro från institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.

Insekterna har funnits i minst 400 miljoner år och är idag den överlägset artrikaste djurgruppen på jorden. De allra tidigaste kända hexapoderna (sexfotingarna, till vilka insekterna hör) har hittats i tidigdevonska, cirka 400 miljoner år gamla, sedimentära lager i Rhynie, Aberdeenshire i Skottland. Fossilet Rhyniognatha, den tidigaste insekten, består i princip av fragment av insektens huvud. Resten av kroppen är inte bevarad men baserat på mundelarnas utseende tror man att fossilet representerar en bevingad insekt.

Därefter har insekterna lyst med sin frånvaro ända upp till mitten av karbon, ett tidsspann på 45 miljoner år. Nu har ett näst intill komplett fossil hittats på en sendevonsk, cirka 370 miljoner år gammal, fyndplats i Strud, Namurprovinsen i Belgien.

Detta fossil är endast 8 millimeter långt men uppvisar flera egenskaper som tyder på att det hör till insekterna. Fossilet, som fått namnet Strudiella devonica, har huvud, en kort mellankropp och en längre bakkropp med ett par antenner på huvudet och långa odelade ben på mellankroppen. På huvudet syns mundelar som är jämförbara med nu levande insekter, men som skiljer sig från de tidigaste hexapoderna från Skottland. Det är osäkert om fossilet är från en vuxen individ eller om det rör sig om en nymf. Den relativt lilla storleken skulle kunna antyda det senare, men eftersom både genitalier och vingar saknas kan inga slutsatser dras. Det kan vara en nymf som skulle ha utvecklat vingar eller en vuxen vinglös insekt.

Kontaktuppgifter: Linda Lagebro, linda.lagebro@geo.uu.se, 018-471 25 72 / 0736288272

I stora delar av rymden är plasmat för tunt för att partiklar faktiskt ska kunna kollidera med varandra. Men eftersom partiklarna är laddade så kan elektriska fält som skapas av vissa partiklar påverka andra partiklar och ändra deras färdväg i rymden. Ofta finns det specifika vågor i det elektriska fältet som överför energi mellan partiklarna. Dessa vågor ersätter således vanliga kollisioner och är viktiga att studera.

Runt syd och nordpolen ”regnar” det ofta ner snabba partiklar som träffar vår atmosfär och skapar vackra norrsken. Dessa partiklar har ofta sitt ursprung i tunna strömskikt, där de accelereras och skickas iväg mot jorden. Norrsken är inget som är unikt för vår planet, utan återfinns också vid till exempel Saturnus och Jupiter och förmodligen även en stor del exoplaneter. Tunna strömskikt återfinns även vid avlägsna stjärnor och på solens yta där explosiva processer kan leda till att stora volymer plasma kastas iväg mot jorden. I plasmer som återfinns på jorden, finns också tunna strömskikt i s k tokamakplasma (som används i fusionsforskning), och observationer från rymden kan hjälpa oss att förstå och kontrollera fusionsplasmer.

Solvinden för med sig plasma från solen ut i den interstellära rymden. När denna plasmavind träffar oss, dras jordens magnetfält ut på nattsidan och formar en svans som sträcker ut sig flera hundra tusen kilometer nedströms från jorden. Mellan den norra och södra delen av magnetsvansen återfinns ett tunt strömskikt där mycket händer. Det är denna region forskare har undersökt för att studera lägre-hybrid-driftvågor.

Dessa vågor har studerats i 50 år och tros spela en stor roll i tunna strömskikt. De har dock en relativt kort våglängd och har därför varit svåra att mäta experimentellt. Nu har forskare, för första gången, direkt mätt våglängden och hastigheten för dessa vågor. Genom att använda mätningar från två av den europeiska rymdorganisationen ESA:s fyra Cluster-satelliter, kunde forskarna observera samma vågpaket som färdades först förbi den ena och sen den andra satelliten. Under en period under 2007 var de två satelliterna separerade med så lite som 40 km och våglängden kunde bestämmas till ungefär 60 km (som är jämförbart med radien på cirkeln i vilken elektronen snurrar runt i magnetfältet) och hastigheten till ungefär 1000 km/s (som är jämförbart med jonernas drifthastighet). Resultaten publicerades den 31 juli i den vetenskapliga tidningen Physical Review Letters.

”Vi ser små virvlar som rör sig förbi satelliterna. De är precis så stora att man kan se dem först på ena satelliten, sedan den andra, och samtidigt vara säker på att det är samma struktur”, säger IRF:s Cecilia Norgren, doktorand vid Uppsala universitet. ”Vad forskare gissat i flera decennier, har äntligen blivit verifierat.”

Djungelhönan lever som namnet avslöjar i regnskog där sikten många gånger är skymd. Läget är såklart gynnsamt om hönsen kan upptäcka ett rovdjur med hjälp av luktsinnet innan de själva blir upptäckta.

En egenskap som verkar ha ärvts ned även till dagens tamhöns. Tills för bara ett par årtionden sedan har det antagits att fåglar uteslutande har förlitat sig till syn och hörsel i sin vardag. Idag vet vi att luktsinnet används av en rad fågelarter för att bland annat navigera, söka föda och för att känna igen artfränder. Att även arter som hönan kan använda luktsinnet trots att de har ett mindre luktorgan är däremot dåligt utforskat.

– Resultaten som visar att hönsen reagerar på rovdjurslukt med ett observant beteende som tydligt kan kopplas till igenkänning av rovdjur är en spännande upptäckt. Dessutom är det intressant att se detta luktbeteende hos hönsfåglar eftersom det område som är dåligt utforskat, säger Josefina Zidar som är en av de forskare som genomfört studien.

Hönsen vid Tovetorps forskningsstation reagerade starkt på lukten av rovdjursspillning trots att hönsen inte hade några tidigare erfarenheter av rovdjur. Lukten av spillning från andra bytesdjur (antilop och elefant) brydde sig hönsen däremot inte om. För att utesluta att den starka observerande reaktionen från hönsen inte berodde på att rovdjursspillningen helt enkelt luktade starkare presenterades även hönsen för olika mängd spillning från tigrar och elefanter. Testet gav samma tydliga resultat. Oberoende av mängden spillning reagerade hönsen bara på lukten av rovdjursspillning vilket visar att hönsens reaktioner berodde på att de kände igen lukten av rovdjur.

– Det fåtal studier som tidigare gjorts på rovdjursigenkänning genom lukt hos fåglar visar inkonsekventa resultat där vissa fåglar visat respons medan andra helt saknat en respons. Det betyder att det antagligen finns en förklaring till varför vissa fåglar har denna förmåga och andra inte som exempelvis skulle kunna  kopplas till fåglarnas ekologi, säger Josefina Zidar.

Under studien observerades 80 höns (tuppar och hönor) när de presenterades med spillning från tigrar, asiatiska vildhundar, antiloper och elefanter.

Artikeln i Animal Behaviour finns att ladda ner som PDF.

Forskarna bestämde sig för att undersöka om en kolhydratrik dryck gav större effekt än placebo, i det här fallet ett smaksatt vatten utan kolhydrater, när det ges till triatleter under ett lopp.

Kerry McGawley, verksam vid Nationellt Vintersportcentrum vid Mittuniversitetet, som lett studien, fann att intag av en ökad mängd kolhydrater under cyklingen, förbättrade prestationen och tiderna i den avslutande löpningen. Tiderna förbättrades i genomsnitt med fyra procent.

– Det är den första studien som visar en signifikant förbättring av prestationen i den olympiska grenen triathlon genom intag av kolhydrater. En relativt hög koncentration av kolhydrater, i motsats till smaksatt vatten, gav en signifikant bättre prestation under löpningen, säger Kerry McGawley.

Triathlon gjorde sin debut i de olympiska spelen år 2000. Grenen innehåller 1 500 meter simning, 40 km cykling och 10 km löpning i omedelbar följd, något som innebär stora påfrestningar på kroppens energiförsörjning.

Triatleter måste därför noga överväga – vad, när och hur mycket som ska intas under ett lopp för att tillföra energi. En tidigare vetenskaplig studie, som genomfördes för över tjugo år sedan, har tittat på betydelsen av intag av kolhydrater under ett triathlon-lopp. Och den fann inte någon betydande fördel av kolhydratintag, möjligen beroende på ett lägre intag av kolhydrater än i den här studien (0.7 g/min jämfört med 1.8 g/min).

Det är välkänt att kolhydrater är kroppens största energikälla under fysisk träning och att ytterligare kolhydrater kan förbättra den fysiska prestationen i de delmoment som ingår i ett triathlon. Den nya studien visar nu att tiderna i den avslutande löpningen förbättrades med kolhydratrik dryck.

– Fynden är förstås av särskilt stor relevans för tävlande i grenen eftersom det ofta är under den avslutande löpningen som ett triathlon avgörs, säger Kerry McGawley.

Studien genomfördes under praktiska och liknande förhållanden som för triatlonloppen under London OS 2012, exempelvis vad gäller temperaturförhållandena i London den här tiden på året. Både män och kvinnor testades efter en standardiserad frukost.

Den 4 augusti genomförs damernas triathlon i London med Lisa Nordén som svensk deltagare och den 7 augusti avgörs herrarnas triathlon.

Frågor kan ställas till:
Kerry McGawley, post-doctoral researcher, 070-399 98 74, e-post: kerry.mcgawley@miun.se 

Här finns den vetenskapliga artikeln:

I Litauen är det politiska och kulturella klimatet starkt präglat av homofobi. När det gäller de homosexuellas rättigheter behövs både lagändringar och förändringar i synsätt hos befolkningen, skriver Kjetil Duvold och Inga Aalia i en artikel i senaste numret av Baltic Worlds.

Som medlem i EU är Litauen ålagd att bekämpa homofobi. Man har genomfört antidiskrimineringslagar som är ungefär i linje med EU:s normer. Samtidigt tillåter inte landet samkönade äktenskap eller samkönade partnerskap och tillåter inte homosexuella par att adoptera barn.

Men ett än större problem är det politiska och kulturella klimat som fortfarande är djupt fientligt mot homosexualitet och mot att erkänna sexuella minoriteters rättigheter. Det skriver Kjetil Duvold och Inga Aalia i en artikel i sommarens nummer av Baltic Worlds.

– Homosexualitet är väldigt tabubelagt i Litauen och det är frågan om antidiskrimineringslagar kan ändra på detta på kort sikt, säger Kjetil Duvold, en av författarna till artikeln i tidsskriften Baltic Worlds.

Kjetil Duvold är forskare i komparativ politik med inriktning på Baltikum och Östeuropa. Han och Inga Aalia menar i sin artikel att det är nödvändigt med en interaktion mellan nationella institutioner och lagändringar och legitimitet bland befolkningen för en viss hållning, för att få till stånd verklig förändring. Det visar exempel från utvecklingen i Sverige och Nederländerna, där den avgörande förändringen skedde så sent som på 80- och 90-talen. Utan en elit som visar vägen är det små möjligheter för förändringar. Samtidigt måste det vara en viss överensstämmelsemellan lagar och den politiska kulturen.

– En annan faktor är att den litauiska eliten har ett behov att markera ett visst avstånd till EU efter många år av anpassning. Resultatet har varit en populistisk backlash mot liberala, europeiska värderingar och ett ärkekonservativt försvar för ”familjevärderingar”, säger Kjetil Duvold.

Den fulla omfattningen av den i det närmaste institutionella homofobin i Litauen blev uppenbar när de baltiska Pride-festivalen skulle äga rum i Litauens huvudstad i maj 2010. Evenemanget tilldrog sig enorm uppmärksamhet, fördömanden och protester. Samtidig som evenemang som Baltic Pride ifrågasätts och även förbjuds, tillåts högerextrema krafter att göra sig gällande.

Läs artikeln Fear and Loathing in Lithuania i Baltic Worlds andra tryckta utgåva 2012.

Läs artikeln online eller ladda ner hela magasinet som pdf-fil.

Baltic Worlds är ett engelskspråkigt magasin publicerat av CBEES vid Södertörns högskola som utkommer med fyra nummer per år i Sverige och internationellt. Alla vetenskaplig artiklar har genomgått peer-review.

Kontakt: Kjetil Duvold, mobiltel: 070-889 64 96.

Lapporten sedd från Abisko naturvetenskapliga station. Foto: Sofia Bryntse, SLU.
För drygt ett år sedan beviljades Interact-projektet cirka 70 miljoner kronor inom EU:s sjunde ramprogram. Nu har satsningen på forskning och miljöövervakning i Norra polarområdet, med SLU-medverkan, utsetts till förebild bland EU-projekt.
När Interacts föregångare Scannet startade 2001 bestod denna organisation av nio forsknings- och miljöövervakningsstationer i nordligaste Europa. Idag involveras 45 stationer samt fler än 30 organisationer i arton länder med anknytning till norra polarområdet. Övervakningen är viktig häruppe eftersom klimat och miljö förändras betydligt snabbare än i områden som saknar snö och is. Eftersom polarområdets klimatprocesser i viss grad driver den globala miljöförändringen så är kunskaper som tas fram i den arktiska världen viktiga även i ett globalt perspektiv.
– Ett infrastrukturprojekt är mycket större än ett vanligt forskningsprojekt. Vi har delegerats rollen som forskningsråd och delar ut totalt 40 miljoner kronor till ansökningar om att få jobba på stationerna, säger Tomas Thierfelder, docent i biometri med inriktning mot miljöanalys och geoinformatik på institutionen för energi och teknik, SLU Uppsala.
Den stora uppslutningen av forskare kring Interact och den snabba utbyggnaden av nätverket är ett av skälen till att projektet nu rankas som en ”Success Story” i EU-kommissionens sjunde ramprogram. Ett annat skäl är Interacts starka initiativ att kommunicera emellan stationer, till exempel för utbyte av information om pågående forsknings- och övervakningsinsatser. Här utvecklar SLU teknik varmed enskilda stationer kan basera beslut om den egna verksamheten på vad alla andra sysslar med. Detta stärker kunskapsöverföringen mellan stationer samtidigt som den totala övervakningsinsatsen effektiviseras.
Tomas Thierfelder leder ett av de tre forskningsprojekten inom Interact. Hans forskning handlar bland annat om nätverksbaserade infrastrukturer för miljöövervakning i Norra polarområdet.
– Vår vision är att flytta fokus från enskilda stationer till nätverket som ett virtuellt instrument för övervakning och kommunikation tvärs över det väldiga Norra polarområdet.
Abisko naturvetenskapliga station är en av de största noderna inom Interact. Enbart denna station besöks av fler än 600 forskare per år. Totalt handlar det om tusentals forskare som besöker Interact-stationerna varje år.
Mer information
Interact står för International Network for Terrestrial Research and Monitoring in the Arctic (Infrastrukturer för forskning och miljöövervakning i Norra polarområdet).
Nätverkets webbplats: http://www.eu-interact.org
Sjunde ramprogrammets Success Stories: http://ec.europa.eu/research/infrastructures/index_en.cfm?pg=success
Webbnyhet om Interact: http://www.slu.se/interact
Kontakt
Docent Tomas Thierfelder, institutionen för energi och teknik, SLU Uppsala.
Tel. 018-67 17 93, 070-172 04 72, e-post: Tomas.Thierfelder@slu.se
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

För första gången börjar det största teleskopet i världen för gamma-strålning att ta emot data. Forskare vid Stockholms universitet som är med i projektet hoppas att teleskopet snart kan lära oss mer om mörk materia och andra gåtor i universum.  

Gamma-strålning är fotonstrålning som förekommer bland annat i samband med radioaktivitet men även i kosmisk strålning. För att kunna göra observationer från jorden av den kosmiska gamma-strålningen krävs speciella teleskop, så kallade Tjerenkovteleskop. Världens största Tjerenkovteleskop, som tillsammans med fyra andra teleskop bildar systemet H.E.S.S-II, är beläget på Khomas Highlands i Namibia. Det har nu påbörjat sin datatagning, något som bland astronomer kallas ”first light”. Redan innan det nya teleskopet togs i bruk har föregångaren H.E.S.S upptäckt ett stort antal dittills okända gamma-strålningskällor något som publicerats i vetenskapliga tidskrifter som Nature.

Enligt forskare vid Stockholms universitet kommer känsligheten i och med det nya teleskopet att öka betydligt och nya upptäckter vara möjliga.

– Vi är framförallt  intresserade av att påvisa och upptäcka den  mörka materians partiklar med hjälp av gammastrålning. Vi är också en av de världsledande grupperna i detta område. Det nya teleskopet kommer att öppna ett nytt energiområde. Vem vet, kanske ger sig mörka materian till känna just i detta energiområde? säger professor Jan Conrad  [Ref 1]vid Oskar Klein centret vid Stockholms universitet, som leder det Svenska deltagandet i H.E.S.S. kollaborationen.

Högenergetisk gamma-strålning öppnar ett nytt fönster mot de mest energirika objekten i universum som till exempel områden nära stora svarta hål i avlägsna galaxer.  Dessa svarta hål accelererar partiklar till energier som är upp till en miljon gånger större än vad jordens mest kraftfulla accelerator kan åstadkomma.  Dessa partiklar ger upphov till gamma-strålning vars observation kan ge ledtrådar till områden där våra fysikaliska lagar ställts på sin spets.

– Att det nya teleskopet påbörjar sin datatagning kommer att hjälpa oss i flera projekt och experiment. Ett experiment som vi också deltar i, Fermi-satelliten, har just presenterat intressanta signaler som kanske kan tolkas som att komma från mörk materia. Signalerna är dock svaga och tolkningen är svår, men här bör H.E.S.S-II kunna hjälpa, säger Lars Bergström , professor i teoretisk fysik vid Oskar Klein centret vid Stockholms universitet.  

Det nya teleskopet är världens största och tillsammans med fyra mindre teleskop som samkörs för att få bästa möjliga mätprecision bildar H.E.S.S-II det mest känsliga Tjerenkovteleskopsystemet i världen. Teleskopet väger 600 ton och dess spegel har en diameter på 28 meter en ingenjörsmässigt imponerande konstruktion.

Sverige har bidragit till konstruktion av H.E.S.S-II genom anslag från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse.  H.E.S.S-II-kollaborationen består av 170 forskare från 12 länder: Namibia, Sydafrika, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Irland, Österrike, Polen, Tjeckien, Sverige, Armenien och Australien.

INFORMATION OCH KONTAKT
Professor Jan Conrad vid Stockholms universitet tel: 0855378769 alt conrad@fysik.su.se
http://apod.nasa.gov/apod/ap120727.html 

Majoriteten av de som idag använder sociala medier är unga kvinnor och många av dem läser och skriver i bloggar. I samhällsdebatten lyfts bloggar fram som exempel på en ny demokratisk kraft. De bloggar som drivs av kvinnor beskrivs däremot ofta i andra ordalag, bland annat som hemmafrubloggar.

– Jag har i flera års tid följt hundratals bloggande kvinnor som intresserar sig för estetik eller hantverk och foto i någon form. På detta sätt har jag kunnat skapa en mer nyanserad bild av bloggande som fenomen och det handlar om så mycket mer än bekräftelsebehov och ytliga diskussioner. I min bok har jag valt att lyfta fram det företagande som vuxit fram bland kvinnor, säger Annakarin Nyberg, internetforskare vid Umeå universitet, föreläsare och författare till boken Digitalt entreprenörskap som ges ut i början av augusti 2012.

Sedan 2007 har hon följt ett stort antal kvinnor som slår sig in på de traditionellt mansdominerade områdena teknik och företagande. I sin bok granskar hon åtta av dessa och visar hur de har använt sig av sociala medier för att skapa förutsättningar för företagande.

– Till en början kunde de inte särskilt mycket om teknik och bar inte heller på några drömmar om att bli företagare. Idag driver de företag grundade i sociala medier. Det finns mycket viktig inspiration och lärdom att hämta från de här kreativa och nytänkande kvinnorna – både för män och kvinnor!

Målsättningen med boken är just att bidra till att nyansera bilden av vem som kan vara företagare och entreprenör idag. Med sin bok vill hon också inspirera andra företagare att ta klivet ut på nätet. Hur man kan gå tillväga visar bokens 17 strategier för digitalt entreprenörskap.

Men att vara företagare på nätet medför inte några genvägar menar författaren, utan snarare handlar det om att lära sig förstå och hantera andra villkor. En stor utmaning handlar till exempel om att internet är under ständig förändring.

– Det gäller därför att hela tiden vara lyhörd inför vad som pågår. Dessutom är det viktigt att undvika att kopiera andra och i stället våga nischa sig för att inte bara bli en i mängden av tusentals andra bloggar.

Genom att nischa sig och skaffa specialkunskaper inom sitt område blir det möjligt att bygga sin målgrupp av besökare till bloggen – som i sin tur blir attraktiva för annonsörer.

– Bloggarnas inkomster kommer idag dels från annonsörer, dels från andra uppdrag som växer genom bloggandet. Bloggen har blivit som en katalysator som driver andra uppdrag i företagen.

Annakarin Nyberg menar att det finns en stor skara som i dag ställer sig mycket frågande till hur det kan vara möjligt att skapa inkomster genom aktiviteter som bloggande.

– Det finns så många fördomar och jag tycker att det är hög tid att nyansera bilden genom att inte bara lyfta fram svårigheter utan också de möjligheter som följer av att alltfler tillbringar alltmer tid på nätet. Ett positivt exempel är de kvinnor som jag har följt. De har lyckats professionalisera sin hobby mycket tack vare den generösa, uppmuntrande och tillåtande kultur som har vuxit fram bland dem.

INFORMATION OCH KONTAKT
Digitalt entreprenörskap ges ut av Studentlitteratur och finns i handeln i början av augusti 2012. Läs mer om boken på https://www.studentlitteratur.se/#35766-01

För ytterligare information, kontakta gärna:
Fil Dr. Annakarin Nyberg, institutionen för informatik, Umeå universitet
Telefon: 070-6679425, E-post: kontakt@annakarinnyberg.se, www.annakarinnyberg.se

En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin bestående av barnmorskor och läkare har i en studie på 979 kvinnor och män i Västra Götalandregionen studerat livskvaliteten hos män och kvinnor fem år efter genomgången IVF-behandling.

Studien har jämfört par vars IVF-behandling misslyckats med par vars behandling resulterat i barn, med par som inte har någon infertilitetsproblematik samt med par som efter resultatlös IVF-behandling valt att adoptera.

Studien visar att livskvaliteten, mätt som psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang, skattas högst av de par som adopterat.

Lägst livskvalitet hade gruppen vars IVF-behandling inte resulterat i barn, och som fortfarande levde barnlösa.

– Det här visar att livskvaliteten är starkt kopplad till barn, oavsett om de tillkommit genom spontana graviditeter, genom adoption eller som ”bonusbarn”, säger Marie Berg, professor vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien:

– Resultaten visar att det kan vara viktigt att ta upp alternativet adoption redan när par söker för ofrivillig barnlöshet, särskilt som vi nu kan referera till att adoption ger god livskvalitet. Idag tas diskussionen om adoption ofta upp först när IVF-behandling misslyckats.  

Forskargruppen bakom studien består av barnmorskor och läkare verksamma vid Sahlgrenska akademin, Sahlgrenska Universitetssjukhusets avdelning för reproduktionsmedicin samt vid motsvarande enheter vid Kärnsjukhuset i Skövde och vid länssjukhusen i Borås och Uddevalla.

Artikeln Quality of life after adopting compared with childbirth with or without assited reproduction publiceras i tidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica.

KONTAKT:
Marie Berg, professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
0737 32 25 27, marie.berg@fhs.gu.se
Lars Hogström, överläkare vid avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Skövde kärnsjukhus
070 341 91 51, lars.hogstrom@vgregion.se

Länk till artikel:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1600-0412.2012.01491.x/abstract

Allt fler turister ägnar sig åt shopping under sin resa och shoppingturism har blivit en viktig inkomstkälla för många destinationer. I genomsnitt räknar man med att turister lägger cirka 30 procent av sin resekassa på shopping och drygt var tionde detaljhandelskrona kommer från turismen (Svensk Handel, 2012). Ullared med lågprisvaruhuset GeKås räknas idag till Sveriges mest besökta shoppingdestination och tar årligen emot cirka 4,5 miljoner besökare.

Christine Lundberg forskare vid ETOUR vid Mittuniversitetet har tillsammans med forskare från Högskolan i Borås studerat shoppingturisters upplevelser från och motiv att åka till Ullared.

– En djupare förståelse till varför turister väljer att besöka shoppingdestinationer kan hjälpa aktörer att segmentera marknaden och positionera destinationen så att ”rätt” målgrupp attraheras, säger Christine Lundberg.
Forskningen om shoppingturisterna i Ullared visar att det kan finnas fler motiv än enbart låga priser bakom besöket. Bland annat att shoppingen ska vara rolig och lustfylld, vilket var viktigt för de turister som hade en mindre klar förväntan om vad som ska/kan upplevas på destinationen. Denna grupp shoppingturister visade sig även vara mindre känslig för långa köer, uppskatta renlighet och ett varierande utbud av andra aktiviteter på destinationen.

Den andra gruppen kännetecknas av shoppingturister som har ett tydligt mål med sitt besök och höga förväntningar på att destinationen ska leva upp till det den lovar, i detta fall låga priser. De är känsliga för långa köer och bryr sig mindre om andra aktiviteter på destinationen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Fakta:
Genomsnittsbesökaren på Gekås Ullared är en kvinna på 43 år som lever i ett hushåll med tre personer och besöker Gekås två gånger per år. Hon har rest 23 mil enkel resa, där maken körde bilen och hon handlar för 3 600 kronor (Gekås, 2012).

Kontakt:
Christine Lundberg,  Turismforskningsinstitutet ETOUR, Mittuniversitetet, 070-336 89 59, e-post: christine.lundberg@miun.se

Anna Grundén, informatör, ETOUR, 063-19 58 48, e-post: anna.grunden@miun.se

Förlossning före 37 fullgångna veckor, så kallad förtidsbörd, är idag det största perinatalmedicinska problemet eftersom det ökar risken för att barnet ska bli allvarligt sjukt på både kort och lång sikt.

Problemet är att bara 30 procent av alla kvinnor som söker för tidiga värkar verkligen föder före fullgången tid.

Forskare vid Sahlgrenska akademin har studerat 142 gravida kvinnor som mellan åren 1995-2005 sökte till Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra med tidiga värkar utan vattenavgång. Som ett resultat av studien har forskarna utvecklat en ny metod, som med hög precision kan förutsäga om en gravid kvinna med värkar kommer föda inom sju dagar.

– För att hinna ge kvinnan kortison, vilket påskyndar fostrets lungmognad, är det praxis att fördröja förlossningen ett par dagar med hjälp av värkhämmande behandling.  Att kunna förutsäga om en kvinna som inkommer till sjukhuset med tidiga värkar verkligen kommer att föda för tidigt, och om hon därmed behöver uppföljning och eventuell behandling, är därför mycket viktigt, säger Panagiotis Tsiartas, forskare vid Sahlgrenska akademin och specialistläkare vid Kvinnokliniken SU/Östra.

Metoden bygger på att ett nyutvecklat blodprov, som undersöker två specifika proteiner i kvinnans blod, kombineras med en redan etablerad undersökning där man med hjälp av ultraljud mäter livmoderhalsens längd.

– Statistiskt kan metoden med 75 till 80 procents säkerhet förutsäga om en kvinna ska föda för tidigt, säger Panagiotis Tsiartas:

– Vi kommer att behöva göra fler studier innan metoden kan börja användas fullt ut, men om dessa studier ger bra resultat kan testet förhoppningsvis leda till nya typer av behandlingar både för att undvika förtidsbörd och för att behandla dess allvarliga komplikationer.

INFORMATION OCH KONTAKT

Artikeln “Prediction of spontaneous preterm delivery in women with threatened preterm labour: a prospective cohort study of multiple proteins in maternal serum” publiceras i British Journal of Obstetrics and Gynaecology.

Länk till artikel: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1471-0528.2012.03328.x/pdf

Kontakt: Panagiotis Tsiartas, Forskarsamarbetare vid Perinatal Laboratoriet, samt specialistläkare vid Kvinnokliniken SU/Östra 073-7215435 tsiartaspanos@gmail.com
Bo Jacobsson, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra 070-5600162 Bo.jacobsson@obgyn.gu.se

Forskningsexpeditionen LOMROG III genomförs av GEUS (De Nationale Geologiske Undersøgelser for Danmark og Grønland), i samarbete med Polarforskningssekretariatet och Sjöfartsverket. De danska forskarna kommer främst att arbeta inom det så kallade Kontinentalsokkelprojektet. Med hjälp av isbrytaren Odens avancerade flerstråliga 3D-ekolod, seismik och provtagning av sediment och vatten ska forskarna samla information om havsbottnens utseende och uppbyggnad.

Tre svenska forskargrupper kommer att arbeta ombord på Oden med forskningsprojekt inom paleoceanografi och marinekologi.

Richard Gyllencreutz från Stockholms universitet studerar de processer som styr havsisens och djuphavscirkulationens variationer på längre tidsskalor. Ett flertal nyutvecklade metoder kommer att användas för att rekonstruera hur vattenmassornas samspel med havsisens utbredning har varierat sedan den senaste värmeperioden för cirka 125 000 år sedan.

Pauline Snoeijs, Stockholms universitet, kommer att studera hypersalin saltlake, havsvatten och smältpölar på is och snö. Genom större vattenprover ska forskarna göra analyser och mätning av kvävebindningen. Marina diazotrofer (kvävebindande bakterier och cyanobakterier) har dokumenterad betydelse för det globala kväveomloppet. Vilken betydelse de har i polarområdena är dock i stort sett okänt, även om man vet att den kvävebindande förmågan är en viktig kvävekälla i de polara ekosystemen på land och i sötvattenmiljö.

Kajsa Tönnesson från Göteborgs universitet ska studera vilken funktion djurplankton har i födoväven i de fria vattenmassorna och vilken roll djurplankton spelar för de frivattenlevande organismsamhällenas struktur. Ingående kunskaper om de polara födovävarnas dynamik är en nyckelfaktor för att kunna förutsäga vilka effekter den globala uppvärmningen får för hela födoväven.

Expeditionen pågår 31 juli–14 september och är en del av det svenska Arktisforskningsprogrammet SWEDARCTIC 2012.