De flesta svenskar borstar regelbundet tänderna med fluortandkräm. Men få av oss vet vilken som är den bästa borsttekniken, hur vi ska använda tandkrämen och vilken roll fluoren har för att förebygga karies.

Pia Gabre och hennes kollegor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i två studier undersökt totalt 2 013 svenskar i åldrarna 15–16, 30–35, 60–65 samt 76–80 för att kartlägga våra tandborstningsvanor: hur ofta borstar vi och hur länge, hur ofta använder vi fluortandkräm, hur mycket tandkräm lägger vi på tandborsten och hur mycket vatten använder vi under och efter borstningen.

Resultaten visar att bara tio procent av befolkningen använder tandkrämen på bästa sätt.

– Generellt kan man säga att vi prioriterar att borsta tänderna, men mer på grund av sociala normer och för att känna oss fräscha i munnen än för att förebygga karies, säger Pia Gabre.

Enligt Pia Gabre skulle svenskarna kunna förbättra sin tandhälsa avsevärt om de lärde sig hur man maximerar effekten av fluortandkrämen. Samtidigt, visar studien, är 80 procent ganska nöjda med hur de sköter sina tänder.

– De flesta som vi intervjuade hade lärt sig borsta tänderna i barndomen, av sina föräldrar. Även om de därefter informerats om mer effektiva tandvårdsvanor fortsätter de borsta på samma sätt, säger Pia Gabre.

Forskarnas slutsats är att svenskarnas tandborstningskunskaper måste öka och att tandvårdsråden måste bli enklare, tydligare och lättare att efterleva.  

INFORMATION OCH FAKTA

Visste du att…
…25 procent av Sveriges tonåringar inte borstar tänderna regelbundet
…bäst på att borsta är kvinnor under 35 år
…omkring var fjärde svensk tror att fluorens huvuduppgift är att ”hålla munnen fräsch”
…över 70 procent av vuxna svenskar har aldrig instruerats i hur tandkrämen ska användas
…mellan 55 och 75 procent sköljer munnen efter borstning

Tandforskarens råd
• Använd tandkräm minst 2 gånger varje dag, efter frukost och före sänggående.
• Om du ofta får hål i tänderna använd tandkräm med högre fluorinnehåll.
• Undvik att skölja bort tandkrämen med vatten.

Studien Fluoride toothpaste and toothbrushing; knowledge, attitudes and behaviour among Swedish adolescents and adults publicerades i Swedish Dental Journal.

Studien Is the use of fluoride toothpaste optimal? Knowledge, attitudes and behaviour concerning fluoride toothpaste and toothbrushing in different age groups in Sweden publicerades i Community Dental Oral Epidemiol.

Under perioden 1963 till och med 1990 samlade Fiskeriverket in data från kräftfisket i älven Ljungan i Västernorrland för att fastställa den ekonomiska skada som fiskerättsägare förorsakades i samband med ett kraftverksbygge.

I en avhandling vid Mittuniversitetet har materialet använts för att undersöka vilka faktorer som påverkar kräftfångstens storlek på lång sikt och hur fångsten påverkades av en kraftverksutbyggnad.

– Storleken på fångsten påverkades främst av tidigare års fångststorlek; stor fångst föregående år innebar mindre fångst nästa år. Ett milt vinterklimat innebar på lång sikt, sex år, bättre fångster, medan höga vattenflöden under höst och vår, några år före fångsttillfället innebar sämre fångster, säger Jenny Zimmerman, doktorand vid Mittuniversitetet.

Större förändringar i flodkräftornas livsmiljö i form av kraftigt reducerade vattenflöden var också negativt för fångsterna. Flodkräftan är akut hotad i Sverige främst på grund av kräftpest. I Ljungan dog beståndet ut i slutet av 90-talet. En återintroduktion har genomförts och flodkräftan finns åter i älven.

– Trots att Ljungan ligger i norra kanten av flodkräftans utbredningsområde har kräftorna för närvarande en kroppstillväxt som är nära den maximala som uppmätts, säger Jenny Zimmerman.

Resultaten pekar på ett antal råd för ett hållbart kräftfiske i Ljungan och andra nordliga vattendrag.

 

Chalmersforskarnas fokus är så kallade självorganiserande system. Målet är att räkna ut hur man ska  tillverka molekylära byggstenar som bygger upp avancerade nanomaterial av sig själva när man blandar ihop dem – som bitar i ett självläggande pussel.

En viktig egenskap inom det här området är något som kallas för kiralitet. De flesta större molekyler är kirala, vilket betyder att de förkommer i två versioner som är spegelbilder av varandra, ungefär som våra händer. De två versionerna har ofta helt olika effekt i till exempel människokroppen. Ett känt exempel är läkemedlet Neurosedyn, där den ena varianten av den verksamma molekylen orsakar fosterskador.

Det normala är att kiralitet uppstår genom kombinationer av olika sorters partiklar, eller samma sorts partiklar om de är asymmetriska. Men Chalmersforskarna har nu visat något som hittills inte har varit  självklart inom fysiken: kiralitet kan uppstå spontant även i ett system som består av bara en sorts grundpartiklar, som dessutom är sfäriskt symmetriska. Det senare betyder att det inte spelar någon roll hur partiklarna är roterade i förhållande till varandra, utan krafterna mellan partiklarna beror bara på avståndet mellan dem.

– Asymmetri kan alltså uppstå spontant i ett system där grundförutsättningen är maximal symmetri, säger Martin Nilsson Jacobi, som leder forskargruppen. Detta är en viktig insikt när man försöker utveckla självorganiserande material. Det kastar också nytt ljus över frågan om varför kiralitet är så vanligt i naturen.

Grunden till upptäckten är en matematisk metod som forskargruppen har utvecklat. Med den kan de utgå ifrån en önskad kristall, och räkna ut exakt vilka krafter mellan partiklarna som krävs för att de ska bilda just den kristallen. Detta är en helt ny strategi för att designa självorganiserande system – vilket också ledde till en publicering i Physical Review Letters.

De allra flesta forskarna inom fältet testar sig fram med experiment och datorsimuleringar för att hantera den enorma komplexitet som självorganiserande system innebär. Sedan ändrar de byggstenarna undan för undan för att försöka få till rätt slutresultat. Men chalmersforskarna räknar alltså ut lösningen på förhand i stället.

– Vi designar byggstenarna matematiskt, säger Martin Nilsson Jacobi. Än så länge ger våra metoder för komplicerade krafter mellan partiklarna för att använda i labbet, men vi arbetar med att förenkla dem på olika sätt.

Målet är att ta fram analytiska metoder för att tillverka nanopartiklar vars yta täcks av molekyler i givna mönster. Molekylerna ska göra att partiklarna fastnar i varandra på precis rätt sätt, så att de bildar den önskade strukturen.

– Forskningen inom materialtillverkning går nu allt mer mot självorganiserande material, säger Martin Nilsson Jacobi. En inspirationskälla är levande celler, där självorganisering och självreparation sker hela tiden. Makalöst komplexa molekylära maskinerier byggs upp spontant genom att atomer och molekyler fäster vid varandra med olika typer av bindningar.

Forskare världen över försöker nu efterlikna dessa system som evolutionen har skapat under årmiljoner. De kan också skapa helt nya material med exotiska egenskaper som inte förekommer naturligt, så kallade metamaterial. Ett exempel är strukturer som är osynliga eftersom de leder ljuset förbi sig själva. Andra exempel är material som inte sprider ljud, eller som inte expanderar vid upphettning.

INFORMATION OCH FAKTA
Läs mer om chalmersforskarnas genombrott
Alla de fyra artiklarna som har publicerats i Physical Review Letters har också uppmärksammats med kommenterande artiklar i tidskriften, som är mer lättlästa än de vetenskapliga artiklarna.

Dem och de vetenskapliga artiklarna hittar du här:
Asymmetri uppstår ur symmetri [

Design med matematiska metoder (gemensam kommentar till två artiklar som publicerades i samma nummer av tidskriften)

En matematisk förklaring till varför mikrostrukturer så ofta är randiga
 
För mer information, kontakta
Martin Nilsson Jacobi, biträdande professor i komplexa system, Chalmers, 031-772 31 66, mjacobi@chalmers.se

4XLIND är det första i verkserien ”Music 4 people and spaces”, där Lind experimenterar med olika sätt att använda videoprojektion vid framföranden.

En av idéerna bakom verket är att bilda en homogen musicerande grupp av en enda individ och den individens unika musikaliska egenskaper. Lind utforskar här även pianots egenskaper och möjligheter som instrument, samt att använda akustiken från de fysiska rum han befinner sig i som parametrar i kompositionen.

Verket består av sju sammanlänkade stycken med en sammanlagd längd på 42 min. Verket framförs i Norrlandsoperans Black box, Umeå, lördag 19 maj kl 15:00. Fri entré.

INFORMATION OCH FAKTA
Anders Lind (född 1978) är tonsättare och musiker samt anställd vid Umeå Universitet som konstnärlig ledare i musik vid institutionen för estetiska ämnen. Han har en bakgrund som analog synthspelare i den proggressiva rock-/hiphopgruppen K-pist och har med sedan dess medverkat i allt från teaterföreställningar, film och dans-performances till fristående konserter i olika konstnärliga miljöer.

Sedan några år tillbaka är Anders Linds konstnärliga fokus framförallt inriktat på nutida konstmusik. 2010 blev han invald i Föreningen Svenska Tonsättare och samma år erhöll han sin master of fine arts in music från Piteå Musikhögskola, där han studerat komposition för bland andra professor Jan Sandström.

Anders Lind har fått flera stipendier och hans verk två år i rad blivit utvalda till den årliga konstmusikfestivalen Ung Nordisk Musik och erhållit juryns utmärkelse vid nationell kompositionstävling utlyst av Sveriges Nya Kammarorkester 2007.

Hans verk präglas av en experimentlusta och en vilja att utforska nya metoder. De har framförts av orkestrar och ensembler så som: Uppsala kammarorkester, Norrbotten NEO, Gageego, Avanti, Esbjerg Ensemble, SNYKO, Kammarkören Sångkraft och Nordiska Kammarorkestern.

Svaret är ofta att vårdarna pratar sig samman om ett likartat bemötande,”ett personalgemensamt förhållningssätt”. De intervjuade vårdarna, som arbetade på psykiatriska vårdavdelningar eller i kommunala gruppboenden, angav att patientens behov står i centrum för ett personalgemensamt förhållningssätt – men avhandlingen visar att det istället är vårdarnas egna behov av trygghet och förutsägbarhet i vardagen som ligger bakom patientbemötandet. Särskilt svårt hade vårdarna att hantera situationer när de upplevde att de inte fick vara ifred för patienten.

Vårdarna angav olika etiska skäl för att använda ett förhållningssätt beroende på om de tog utgångspunkt i sig själva eller i omgivningen, men de kunde ändra sig – särskilt om patienten inte levde upp till deras förväntningar på uppförande – och förordade då ofta ett strängare bemötande. Det fanns emellertid enskilda vårdare som såg patientens utsatta situation och valde att bryta mot det överenskomna förhållningssättet. En handling som ofta skapade indignation hos kollegerna.

Brukarna/patienterna, som alla led av svår psykisk ohälsa, berättade i huvudsak att de kände sig kritiserade och kränkta av vårdarna när ett personalgemensamt förhållningssätt användes och att det ofta upplevdes innebära att bli begränsad i sitt liv: Att inte få gå ut själv eller inte få välja vilka kläder man vill ha. Särskilt svår var upplevelsen att bli kritiserad av vårdarna om patienten misslyckades att leva upp till deras förväntningar. Flera vårdare ansåg också att de hade ett uppfostrande uppdrag som gav dem rätten att begränsa patientens egna val.

I avhandlingen följs vårdare och patienter vid kommunala gruppboenden samt intervjuat personal och patienter vid psykiatrisk klinik. Att vårdare inom psykiatrisk omvårdnad pratar sig samman om hur man ska bemöta en viss patient är förmodligen mycket vanligt men har inte tidigare utforskats på detta sätt.

INFORMATION OCH FAKTA
Per Enarsson, som är uppvuxen i Oskarshamn, bor i Nyköping och arbetar som handikappomsorgschef i Katrineholms kommun. Han är sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatri och är doktorand vid Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet. Han kan nås på
mobil 070-693 17 95 e-post per.enarsson@katrineholm.se

Fredagen den 25 maj försvarar Per Enarsson, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln ’Mellan frihet och trygghet’ Personalgemensamt förhållningssätt i psykiatrisk
omvårdnad

Engelsk titel: ’Between freedom and safety’ Common staff approach in psychiatric care.

Disputationen äger rum kl. 09.00 i Vårdvetarhusets aula.

Fakultetsopponent är professor Kim Lützen, Karolinska institutet.

Läs hela eller delar av avhandlingen på

– Vi har lyckats för bra med att förenkla vår vardag. Det säger Helena Tobiasson, forskare vid KTH med inriktning människa-datorinteraktion och ergonomi/design som arbetar tillsammans med Anders Hedman för att göra våra liv mera fysiskt aktivt.

Med det menar hon att vi numera lever ett liv där vi aldrig behöver ta i för att göra någonting, ett liv som inte bjuder på något som helst tuggmotstånd och där alla fysiska uppgifter förenklats. Där arbetsverktygen på jobbet och i hemmet designats för att inte vara fysiskt utmanande på något sätt. Tekniken blir mindre, men vi människor blir större, konstaterar Helena Tobiasson.

Det här stämmer väl överens med var kanadensiska och australiska studier visar. Stillasittande och låg kroppsaktivitet påverkar både metabolism och blodkärl genom att den konstanta produktionen av det enzym och protein som rensar blodomloppet på blodfetter och blodsocker stannar av.

– Det är ett problem att det hittills har varit allt för stort fokus på att enbart ta bort skadliga rörelser i vardagen och på jobbet. Det är därför vi nu jobbar med frågeställningen ”Hur kan vi med hjälp av designforskning göra vardagen mer fysisk krävande?”, säger Helena Tobiasson.

Det är egentligen inte så mycket som erfordras. Kroppens produktion av för hälsan viktigt enzym och protein behöver inte särskilt mycket kroppsaktivitet för att komma igång igen..

Folkhälsoforskare har hittills varit mycket duktiga på att se samband och ta fram orsaker till varför vi sitter för mycket. Helena Tobiasson och Anders Hedman ska istället jobba med åtgärdsidan. För att kunna göra det ägnar de sig åt något de kallar för extrema designsituationer.

– Vi har kopplat en dator till löpbandet. Vi har också kopplat ihop en roddmaskin med en läsplatta. Det är det sättet att jobba som triggar nya tankesätt och tydliggör våra gamla sätt att tänka. I och med att vi slår ihop gammal teknik för träning med ny teknik för kontorsarbete så uppstår kreativa krockar. Vi undersöker vad som händer om vi kombinerar löpbandet eller roddmaskinen med modern teknik som Ipad, vad som händer när vi kopplar ihop dessa två ytterligheter, säger Helena Tobiasson.

Hon tillägger att de för närvarande även tittar närmare på den nya trenden med utegym som det blir allt fler av i till exempel Stockholm, men som också poppar upp i andra svenska städer men även ute i Europa. Utegym används till exempel bland annat av taxichaufförer som mellan två körningar kan använda sin kropp lite fysiskt istället för att sitta bakom ratten hela dagen.

Samtidigt handlar Helena och hennes kollegas forskning också om att söka svar på frågan vad vi egentligen menar med fysiskt aktivitet. För det är så mycket mer än att bara ägna några timmar i veckan åt att simma, springa på löpband, gå på gymmet, spela tennis eller andra olika sportaktiviteter, enligt Helena Tobiasson.

– Det handlar om hur vi ska designa våra kontor för mindre stillasittande. Och då pratar jag inte bara om att flytta skrivaren till andra sidan korridoren, något man ägnade sig åt redan på 80-talet. Det är så tråkigt att klockorna stannar, och ger därför ingen större effekt för hälsan, säger Helena Tobiasson.

Hon har också en syn på ansvarsfrågan om hälsan som är intressant.

– Det är en sak att säga att vi sitter för mycket. Men vi har redan tillräckligt med dåligt samvete för att vi rör för lite. Det dåliga samvetet ska inte bäras av individen. Det ansvaret ska bäras av oss som är med och designar vardagen, säger Helena Tobiasson..

I en ny studie har ett multidisciplinärt forskarteam från Uppsala universitet systematiskt studerat 331 män och kvinnor vid 75 års ålder. Forskarna undersökte huruvida en aktiv livsstil är kopplat till hjärnhälsa hos seniorer i Uppsala. Hjärnstrukturen hos varje deltagare mättes med hjälp av magnetkamerateknik, så kallad magnetresonanstomografi (MRT), och olika minnestester administrerades för att följa seniorernas kognitiva status.

– Vi fann att de äldre som uppgavs vara mer aktiva i sina dagliga rutiner hade större vit och grå hjärnsubstans och presterade bättre i flera minnestest, i jämförelse med dem som hade en mer stillasittande livsstil. Intressant nog så hade aktiva äldre även mer grå hjärnsubstans i precuneus, en hjärnregion som typiskt krymper i början av Alzheimers sjukdom. Våra resultat tyder på att en aktiv livsstil är en lovande strategi för att motarbeta kognitivt åldrande sent i livet, säger Christian Benedict.

INFORMATION OCH FAKTA
Data för studien togs från den stora epidemiologiska studien Prospective Inevstigation of the Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS).

För mer information, kontakta Christian Benedict, forskare vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 073-6145328, e-post: christian.benedict@neuro.uu.se eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se  

Benedict et al. Association between physical activity and brain health in older adults, Neurobiology of Aging, in press.

Massexperimentet går ut på att barnen själva får fotografera situationer, platser eller föremål som de upplever som riskfyllda. Foton från tusentals barn och ungdomar kommer att analyseras.
Aldrig tidigare har man på det här sättet undersökt vad unga själva definierar som riskfyllt. Forskningen har oftare handlat om att mäta risker för särskilt utsatta barn, samtidigt som de allra flesta olyckor inte drabbar just riskgrupper och uppstår i vardagliga situationer.
– Jag vill veta vilka risker barn ser i sin omgivning, och om barn i olika åldrar och på stora och små orter lägger märke till olika risker. Med den kunskapen kan vi förbättra riskkommunikationen, och i förlängningen öka deras trygghet, säger Erika Wall, forskare i sociologi vid Risk- och krisforskningscentret RCR på Mittuniversitetet.
Undersökningen genomförs som en del av vetenskapsfesten ForskarFredag som under flera år genomfört massexperiment där skolelever samlat in data. I år medverkar de för första gången i samhällsvetenskaplig forskning.
– Barnen får fotografera med egna mobiler eller kameror, på samma sätt som de brukar kommunicera med varandra. Eleverna får själva ta kommandot och bestämma vad just de tycker är riskfyllt, säger Erika Wall. 
Alla skolor i Sverige med elever i alla åldrar är välkomna att medverka i massexperimentet och deltagande är kostnadsfritt. Undersökningen kommer att pågå under september och anmälan öppnar nu. Resultat och slutsatser publiceras i slutet av 2012.
Massexperimentet är en del i ForskarFredag som äger rum den 28 september. I Östersund arrangerar Mittuniversitetet den dagen olika aktiviteter för att skapa möten mellan forskare/forskning och allmänhet.
EU-kommissionen har utlyst den fjärde fredagen i september till Researchers’ Night som firas över hela Europa. I Sverige kallas dagen ForskarFredag och har anordnats sedan 2006. ForskarFredag och massexperimentet samordnas av Vetenskap & Allmänhet och genomförs med stöd av EU-kommissionen, Vetenskapsrådet och VINNOVA.
Skolor och klasser som vill delta i massexperimentet kan anmäla sig på ForskarFredags webbplats: www.forskarfredag.se [Ref 1].

Frågor kan ställas till:
Erika Wall, forskare i sociologi, 063-16 55 92, e-post: erika.wall@miun.se
Karin Larsdotter, Vetenskap & Allmänhet, nationell projektledare ForskarFredag, 070-255 38 91, e-post: karinl@v-a.se
 
 

I projektet, som kommer att pågå till nästa höst, studerar forskarna utvecklingen av kollektivtrafiken i Skåne, Århus och Trondheim. Genomförandet sker i form av fallstudier av de planerings- och beslutsprocesser som påverkar kollektivtrafikens utveckling. Arbetet är i första hand inriktat på att studera vilka roller som olika organisationer och aktörer haft i planerings- och beslutsprocesserna, hur samordningen sett ut samt vilka intresse- och målkonflikter som haft betydelse för planeringsprocesserna.

– Vad vi kan se indikationer på så här halvvägs i projektet är att de regioner som har varit framgångsrika har tydliga mål med kollektivtrafiken. Målen kan även kopplats samman med långsiktig regional utveckling där de olika aktörerna har eniga visioner och mål som understödjer varandra, säger Robert Hrelja, forskare på VTI.

– Som exempel kan man nämna Skåne län som ökat sitt resande med kollektivtrafik med 70 procent under en tioårsperiod efter att den regionövergripande trafikhuvudmannen Skånetrafiken bildades 1999.

Nya regionala kollektivtrafikmyndigheter
Forskningen på området har aktualiserats den senaste tiden, bland annat i och med den nya kollektivtrafiklagen som infördes vid årsskiftet.

Den nya lagen innebär att kollektivtrafikföretag fritt får etablera kommersiell kollektivtrafik. ”Därigenom räknar man med att dynamiken på kollektivtrafikmarknaden ökar vilket kan bidra till ett större utbud av kollektivtrafik och ökat resande” skriver regeringen på sin webbplats.

Dessutom har regeringen bestämt att alla län ska ha en myndighet med ansvar för kollektivtrafiken. De nya myndigheterna kommer att få lättare att ägna sig åt trafik som bedrivs över länsgränserna eftersom vissa begränsningar nu har avskaffats.

– God samverkan verkar vara en framgångsfaktor för en bra kollektivtrafik. Införandet av nya regionala kollektivtrafikmyndigheter medför förändringar i arbetet i många regioner och nya samverkansformer skapas. Hur den nya lagen kommer att påverka kollektivtrafiken är svårt att säga, men att lagen nu införts visar att vi har helt rätt fokus i vår forskning, menar Robert Hrelja.

Nordiskt samarbete finansierat av Vinnova
VTI utför projektet i samarbete med Transportökonomiska institutet, TØI (Norge) samt forskargruppen inom ”Urban planering och mobilitet” vid Institut for Samfundudvikling og planlaegning vid Aalborg universitet (Danmark).

INFORMATION OCH FAKTA

Projektet är en Vinnova-satsning inom utlysningen ”Miljöinnovationer”. Satsningen gäller utveckling av nya lösningar för minskad klimat- och miljöpåverkan i framtidens hållbara samhälle.
Framgångsrik kollektivtrafik i nordiska regioner – integrerad planering, väginfrastruktur och bebyggelse, projektets webbplats [Ref 1]

För mer information, kontakta Robert Hrelja  forskare, VTI

För några år sedan kunde forskare rapportera om stora mängder svavel- och järnföroreningar i regalskeppet Vasa med följden att svavelsyra och sura saltutfällningar utvecklades vid ytan av skrovet och på lösa träföremål.

Fler fartyg drabbade
Nu har även liknande svavelföreningar påträffats i flera andra skeppsvrak både i Östersjön och på västkusten.  Det rör sig bland annat om 1600-talsskeppen Kronan, Riksnyckeln, Götavraket, Stora Sofia och vikingaskeppen i Skuldelev.

– Det här är ett resultat av naturliga biologiska och kemiska processer som sker i syrefattiga vatten och i sediment, säger Yvonne Fors, på institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, som är en av forskarna bakom studien i samarbete med Stockholms universitet.

Insatser kan förhindra problemen
Förutom på skeppet Vasa har liknande problem tidigare rapporterats för Henrik VIII:s flaggskepp Mary Rose i England, som sänktes utanför Portsmouth 1545 och i Batavia från Australien som sjönk 1629, året efter Vasa.

– Efter vår forskning om Vasa och Mary Rose är vi väl insatta i svårigheterna. Med rätt insatser, till exempel nya konserveringsrutiner, kan vi bättre förhindra att de här skeppsvraken utvecklar lika omfattande problem med svavelsyra, säger Yvonne Fors.

Giftigt svavelväte reagerar med trä
Även i syrefattigt vatten kan bakterier bryta ner organiskt material, bland annat i trä i skeppsskroven.

Sulfat som förekommer naturligt i vattnet omvandlas av bakterier till giftigt svavelväte som reagerar med träet. I närvaro av järn bildas svavel- och järnföreningar som, efter att träet bärgats, gärna oxiderar till svavelsyra och sura saltutfällningar i fuktig museimiljö.

– För några av vraken, till exempel vikingaskeppen i Skuldelev och Götavraket är konserveringen redan avslutad. Där gäller det att hålla kontroll över den kemiska utvecklingen, vilket kräver extraresurser, säger Yvonne Fors.

De många kemiska analyserna i studien har bland annat utförts vid de avancerade strålningsanläggningarna SSRL i Stanford i USA och vid ESRF i Frankrike.

Läs mer på länken:  

Marin påväxt är ett stort problem som innebär ökad bränsleförbrukning och därmed ökade utsläpp av luftföroreningar. Dessutom kan påväxten orsaka spridning av främmande arter som inte passar in i den lokala marina miljön.

Hittat effektiva substanser
I forskningsprogrammet Marine Paint har man under nio års tid strävat efter att utveckla nya miljöanpassade och effektiva båtbottenfärger.

Programmet, som är ett samarbete mellan forskare på Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola, har fokuserat på substansen medetomidin, som visat sig vara mycket effektiv mot havstulpanr, som betraktas som den mest problematiska påväxtorganismen.

För att få bukt även med andra typer av påväxt (alger, musslor, sjöpungar, mossdjur med flera) så har forskarna utvecklat ett koncept för att göra optimerade kombinationer av olika antipåväxtmedel (biocider).

Idén med optimerade blandningar bygger på att i färgen använda många olika typer av biocider som är effektiva i varierande grad mot flera av påväxtorganismerna, och att anpassa relationen mellan substanserna för att bli av med all påväxt.

För att få fram recept på optimala blandningar har forskarna utvecklat ett modellsystem där man väger olika biociders effekt på de olika typerna av påväxtorganismer mot deras förväntade miljörisk. Blandningarna är alla lika effektiva men det skiljer i förväntad miljörisk.

Blandats med högteknologiska färger
De här optimerade blandningar har kombinerats med högteknologiska färgsystem som bland annat baseras på så kallade mikrokapslar vilka utgörs av en mikroskopisk kapsel av polymermaterial. Inne i kapseln finns det biocider som läcker ut från färgen i vattnet.

Fältförsök med målade testpaneler vid Lovéncentret på Kristineberg visar att konceptet med optimerade blandningar i båtbottenfärger fungerar utmärkt för att motverka påväxt.

Forskningsresultat från Marine Paint kring medetomidin har gått vidare till en kommersiell samarbetspartner I-Tech AB för att säkra att resultaten kommer till användning och marknadsförs nu under namnet Selektope.

Den 14-15e maj 2012 ordnar Marine Paint en konferens i Göteborg för att visa upp sina resultat och sätta det i ett större sammanhang med inbjudna talare och publik från universitet och högskolor, industrin, myndigheter, redare, fritidsbåtsägare och andra intressenter från främst Sverige och Europa.

Mer information om konferensen och Marine Paint finns på www.marinepaint.se

Forskningsprogrammet Marine Paint har finansierats av Mistra, stiftelsen för miljöstratgisk forskning från 2003 till 2011.

Jonas Lindström, doktorand i sociologi, har skrivit en avhandling om stadsförnyelsen i Riga efter Sovjettiden. Han har undersökt hur drömbilder av en ny tid formas av historien såväl som framtiden och hur detta avspeglar sig i stadens landskap.

Utgångspunkten i Jonas Lindströms avhandlingsarbete är de drömbilder som påverkar den pågående förnyelseprocessen i städerna i det forna Östeuropa. Dessa drömbilder, eller fantasmagorier som de kallas, avspeglas i städernas landskap med sina hus, vägar, skyskrapor och köpcenter.  Med Lettlands huvudstad Riga som exempel vill Jonas Lindström belysa stadsförnyelse ur ett historiskt sociologiskt perspektiv.

Två världskrig förändrade staden
I sin avhandling visar Jonas Lindström hur uppfattningen om staden, själva fantasmagorierna, manifesteras i Rigas pågående förändring. Han illustrerar hur arbetet med stadens förnyelse blottar drömmarna om staden och hur dessa drömmar tolkas i relation till det förflutna, nutiden och framtiden.

Jonas Lindström valde Riga som konkret fall för att staden på ett unikt sätt genomgått genomgripande förändringar under 1900-talet. Rigas historia präglas av tvära kast, där de två världskrigen utgör tydliga brytpunkter. Både drömbilderna och problemen blir tydliga här, i en stad som underkastats främmande makter och präglats av vitt skilda politiska system.

Svårt att bygga nytt på något gammalt
Han menar att det finns en inbäddad problematik med all stadsförnyelse. För det första finns det erfarenheter av det förflutna som påverkar hur man bygger staden. För det andra finns förväntningar på nuet och på framtiden. Problemet uppstår när man ska försöka bygga något nytt på en gammal kvarvarande infrastruktur – i en stad kan man inte bara riva allt som bär på historien eller står för något gammalt. Det leder till en paradox när historien krockar med de drömmar man bygger upp om den nya staden.

– Att bygga om staden går så mycket trögare än att till exempel byta politiskt system. Det är svårt att avföra en tidsperiod rent fysiskt, men man vill göra det så snabbt som möjligt mentalt, säger Jonas Lindström.

INFORMATION OCH FAKTA
Jonas Lindström är doktorand vid Institutionen för samhällsvetenskaper vid Södertörns högskola och knuten till Sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Avhandling: Drömmen om den nya staden. Stadsförnyelse i det postsovjetiska Riga.

Disputation: Tisdag 5 juni kl. 13 i sal MB 505, Moas båge, Södertörns högskola.

Opponent: Professor Mats Franzén, Uppsala universitet.

Den viktigaste skillnaden mot tidigare är att andelen matavfall och organiskt material numera får uppgå till max tio procent. Hennes resultat visar att beslutet att minska på det organiska materialet har varit positivt för miljön. Detta har man anat men tidigare saknat en samlad undersökning av.

– Detta är jättebra! Denna del av lagstiftningen har lyckats, säger Hanna Modin.

Organiskt material släpper från sig dels miljöskadliga näringsämnen såsom ammonium, dels kol och andra syreförbrukande ämnen. De senare kan leda till bottendöd i sjöar och vattendrag.

Samtidigt har Hanna Modin sett att den lilla andel syreförbrukande ämnen som trots allt sipprar ut från det organiska materialet i tippen är mer svårnedbrytbar än tidigare. Detta är också positivt, eftersom det innebär att syreförbrukningen i vattnet går långsammare vilket minskar risken för att djur och växter ska komma till skada.

Samtidigt kan det vara bra med en viss mängd organiskt material för att göra själva deponin syrefri. Då rinner inte metallerna ut i lakvattnet utan förblir i deponin.

– Detta hade faktiskt inte beslutsfattarna tänkt på, utan är en glad överraskning för dem. Anledningen är att nästan allt fokus i miljöarbetet legat på att få bukt med det organiska avfallets miljöskador, säger Hanna Modin.

Däremot känner man inte till vilka långsiktiga miljökonsekvenser tungmetallerna kan ha. Eftersom deponin rymmer mindre organiskt material än tidigare, förbrukas det organiska materialet troligtvis snabbare och metallerna släpps ut.

– Nu när vi löst ett problem bör vi fokusera på metallerna. Vi måste veta hur de lakas ut ur deponin och ur reningen bör gå till.

INFORMATION OCH FAKTA

Forskningen har finansierats av Avfall Sverige, Sysav Utveckling AB, Renova AB, Ragnar Sellbergs Stiftelse och NSR AB.

Idag finns 70 aktiva deponier i Sverige. De flesta ligger nära städer. År 2010 deponerades totalt 1,3 miljoner ton på de kommunala deponierna. Andelen av hushållsavfall som deponeras i Sverige har minskat från 35 procent år 1995 till en procent år 2010.

För mer information, kontakta Hanna Modin, Hanna.Modin@tvrl.lth.se 073-394 4162

Tidigare forskning har visat att barns läsinlärning kan underlättas genom strukturerade och lustfyllda språklekar från sex års ålder. I en pågående treårig studie vid Göteborgs universitet undersöker forskare nu vad betydelsen blir om detta genomförs redan från fyra års ålder. Grundtanken är att barn som tidigt får stöd att utveckla sin språkliga och fonologiska, det vill säga ljudmässiga, medvetenhet får ett bättre utgångsläge inför mötet med skriftspråket.

Språklig medvetenhet betyder att barnet kan uppmärksamma sitt eget språk, hur det låter och hur det är uppbyggt av ord och meningar. Fonologisk medvetenhet innebär medvetenhet om språkets ljudmässiga uppbyggnad, vilket är viktigt för den tidiga läsinlärningen och kopplingen mellan bokstäver och ljud.

370 barn i åtta kommuner deltar i den pågående forskningsstudien, där förskollärare och specialpedagoger kommunerna engagerats. I studien får barnen under en sexveckorsperiod daglig fonologisk träning i 25 minuter. Sexveckorsperioden upprepas med samma barn under tre års tid, med för- och eftertester under de tre åren. Barnen är uppdelade i tre grupper – en fonologisk interventionsgrupp, en grupp som får annan intensivträning än den fonologiska samt en grupp barn som inte får någotdera utan fungerar som kontrollgrupp. Det tredje och sista året erbjuds samtliga barn fonologisk träning inom ramen för arbetet i förskoleklasserna.

De preliminära resultaten visar att den fonologiska träningen hade effekt direkt efter träningen. Dessutom finns kvarstående effekter ett år senare.

– Barnen i interventionsgruppen hade en högre fonologisk medvetenhet. De kunde bland annat identifiera och manipulera språkljud. Det kan exempelvis handla om att de kan rimma. Just förmågan att uppmärksamma språkets formsida är något vi forskare vet är mycket viktigt för den tidiga läsutvecklingen, säger docent Ulrika Wolff som leder projektet tillsammans med professor Jan-Eric Gustafsson.

Studiens barn har ännu inte börjat med ren läsinlärning eftersom de inte börjat i skolan. Forskarna planerar att följa samma grupp av barn ett antal år in i skolåldern för att se vad den tidiga interventionen får för fortsatt betydelse för deras läs- och skrivutveckling. Först då kan de helt säkert säga om barn som inte fått samma språkträning hinner ikapp eller inte.

Det pågår en intensiv forskning om barns inlärningsförmåga. Men insikterna får sällan möjlighet att korsbefrukta varandra över de vetenskapliga ämnesgränserna, och än mer sällan får de nya rönen genomslag i klassrummet.

Nu gör Göteborgs universitet en tvärvetenskaplig satsning där den senaste forskningen ska användas för att stärka yngre skolelevers kunskaper i läsning och matematik.

Med hjälp av en donation på drygt 10 miljoner kronor från Stena-stiftelsen i Göteborg sammanförs forskare inom psykologi, pedagogik och neurovetenskap med målet att göra forskningen direkt användbar i undervisningen.

– Forskning om lärande publiceras ofta i separata kanaler, utan tvärvetenskapliga utbyten. Det har skapat en kunskapsklyfta inte bara mellan olika vetenskaper, utan också när det gäller vilka frågeställningar som prioriteras, säger Georg Kuhn, professor i neurovetenskap och drivande i den nya satsningen:

– Genom att starta ett samarbete mellan lärare och forskare från olika områden hoppas vi kunna överbrygga dessa klyftor, och på ett nytt sätt föra ut forskningen i skolan.

Bland de vetenskapliga rönen som projektet utgår från finns pedagogiska studier som visar att barns kognitiva förmåga inte är förutbestämd, utan faktiskt kan både kartläggas och tränas.

Samtidigt har neurovetenskapliga forskare gjort banbrytande rön om hjärnans plasticitet, det vill säga förmåga att anpassa sig, som kopplar inlärningsförmåga till mental hälsa, näringslära och kardiovaskulär hälsa.

Psykologisk forskning tar i sin tur utgångspunkt i nya forskningsrön om inlärningsförmågan hos barn med kommunikativa handikapp – kunskaper som enligt Göteborgsprojektet skulle kunna tillämpas i den allmänna skolan.

Konkret innehåller projektet en helt ny universitetskurs för lärare, satsningar på sommarskola, stöd till nya forskningsprojekt, en webbsida med resurser för skolan samt återkommande forskningsseminarier. Satsningen följs upp vid ett årligt internationellt seminarium, där ledande forskare inom fältet är inbjudna.

– Vårt mål är att skapa en internationellt ledande forskningsmiljö som kan tävla om framtida forskningsanslag inom utbildningsområdet, säger Georg Kuhn.

Beredarens utgångspunkt är en ritning av den aktuella komponenten. För skärande bearbetning som avhandlingen handlar om gäller det att först välja maskin. Sedan ska beredaren välja i vilken ordningsföljd och hur olika operationer som svarvning och fräsning ska utföras och vilka skärverktyg som ska användas. De val beredaren gör har betydelse för produktionskostnad och produktkvalitet.

Den 11 maj disputerade Staffan Anderberg med avhandlingen Methods for improving performance of process planning for CNC machining – An approach based on surveys and analytical models. Han har utfört forskningen i gruppen Produktionsteknik Väst på Högskolan Väst och disputerade vid Chalmers. Staffan Anderberg har bland annat undersökt hur beredningsprocessen går till i ett antal svenska verkstadsföretag idag. Han har funnit att digitala hjälpmedel används mycket mindre än vad som skulle vara möjligt. En viktig anledning skulle kunna vara att företagen ofta inte får ritningar för komponenterna i digital form, det vill säga som CAD-modeller. (CAD står för computer-aided design.)

– Om man vill digitalisera och automatisera beredningsarbetet, då är det en förutsättning att man har CAD-modeller att arbeta med, säger Staffan Anderberg.

Ett annat problem är att företagen sällan systematiskt samlar och sparar information som tas fram under beredningen. Erfarenheterna blir då bundna till enskilda personer. Det gör att beredaren ofta får hämta in samma information som någon annan redan har tagit fram, när han eller hon ska börjar en beredning.

Avancerade datasystem, till exempel PLM- product lifecycle management, kan användas i beredningen och för att systematiskt samla information. Men många företag har mycket kvar att göra innan de befinner sig i en situation där det är möjligt att börja använda dessa avancerade system. Staffan Anderberg menar att övrig forskning om beredning vanligtvis inte tar hänsyn till detta. I många fall handlar forskningen om en idealiserad värld.

Enligt Staffan Anderberg finns det mycket att göra på en basal nivå för att systematisera och effektivisera beredningen. I företag med låg digitaliseringsnivå behövs andra angreppssätt än de som ofta presenteras som lösningar. Ett första steg är att skaffa sig kvantitativa data om prestation i beredningsarbetet.