Så kallade vibriobakterier förekommer naturligt våra vattenmiljöer och är oftast ofarliga för människor. Men i vissa fall kan kontakt med bakterierna orsaka allvarliga sjukdomar som kolera, mag- och sårinfektioner och blodförgiftning.
Den globalt sett vanligaste smittkällan för bakteriell maginfektion är skaldjur.
Forskaren Betty Collin vid Sahlgrenska akademin och hennes kollegor vid Högskolan Kristianstad och Sven Lovéns Centrum för Marina Vetenskaper vid Göteborgs universitet, har studerat förekomsten av sjukdomsframkallande bakterier i musslor från Öresund under sommaren 2006, då flera fall av badsårsfeber – varav två med dödlig utgång – rapporterades från Blekinge.
– Dessa sårinfektioner orsakades av en bakterie kallad Vibrio cholerae, och vår studie visar att denna bakterie är normalt förekommande i vatten från Öresund. Eftersom musslor filtrerar vatten och därmed kan ackumulerar bakterier i sin vävnad kunde vi även se att musslan kan vara en betydande smittspridare för maginfektioner orsakade av vibrios, säger Betty Collin, som presenterar resultaten i sin avhandling.
Resultaten visar att det fanns flest vibriobakterier i vattnet när vattentemperaturen översteg 17 grader.
Forskarna har också genomfört motsvarande undersökning i havet utanför Moçambique, där många av landets invånare är beroende av skaldjur för sin dagliga föda. Här fann Betty Collin och hennes kollegor att det finns potentiellt sjukdomsframkallande bakterier i musslor oberoende av säsong, men att de är vanligast vid hög vattentemperatur.
En jämförelse mellan bakterier från moçambikanska musslor och bakteriestammar isolerade i Sverige och Indien visade att svenska bakterier har betydligt högre antibiotikaresistens.
I avhandlingen konstaterar också Betty Collin att dagens metoder inte är tillräckligt effektiva för att skilja sjukdomsframkallande Vibrio cholerae från ofarliga bakterier.
– Det innebär att det är svårt att göra en riskbedömning för Östersjöns bakteriehalter. Våra resultat visar att det är fler sjukdomsfall ju varmare vattnet är, och med tanke på att Östersjön är ett av de vatten i världen där temperaturhöjningen är som allra högst är det av stor vikt att studier som dessa uppmärksammas, säger Betty Collin.
Avhandlingen Characterization and persistence of potential human pathogenic vibrios in aquatic environments försvarades vid en disputation den 7 juni.
INFORMATION OCH KONTAKT
Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/28963
Kontakt: Betty Collin, institutionen för biomedicin vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt forskare vid Högskolan Kristianstad 044-203196, 0703 307 910 betty.collin@hkr.se”>betty.collin@hkr.se
Presskontakt Krister Svahn Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0766-18 38 69, 031-786 3869 krister.svahn@sahlgrenska.gu.se”>krister.svahn@sahlgrenska.gu.se
Det finns flera områden som behöver studeras närmare inom kopplingen mellan däck, fälg, hjul och trafiksäkerhet. Forskningen som finns idag i ämnet rör främst däck, och då materialutmattningsprocesser som leder till slitbaneseparation eller däckexplosion. Många studier har fokuserat på inverkan av för lågt lufttryck, medan studier av för högt lufttryck är mindre vanligt förekommande. I VTI notat 29-2012 redovisas resultatet av en litteratursökning angående trafiksäkerhetseffekter kopplat till däck, fälg och hjul som genomförts i samråd med VTIs bibliotek.
För tunga fordon anses överlast vara en trolig bakomliggande faktor till att däck åldras i förtid och slutligen havererar. Det saknas dock studier som visar på hur vanligt det är att fordon kör med överlastade axlar och korrelationen mellan däckhaverier. Vidare är det få som studerat uppkomsten av fälgskador och dessa skadors koppling till trafikolyckor.
När det gäller hjulet som helhet så är nästan all trafiksäkerhetsrelaterad forskning kopplad till lossnande hjul. Inget finns gjort angående inverkan av olika hjulinställningar, däckbalansering, navcentrering etc. Det finns inte heller några studier av användning av punkteringsspray och den potentiella fara det kan leda till. Således finns det flera områden kvar som behöver studeras närmare inom kopplingen mellan däck, fälg, hjul och trafiksäkerhet.
När det gäller däck visar ett antal studier på hur mönsterdjupet påverkar våtgreppet vid bromsning, och hur däck med mindre än 3 mm mönsterdjup tappar ca hälften av tillgänglig friktion jämfört med nya däck. Fordon med slitna däck (< 3 millimeter) är också starkt överrepresenterade i finsk olycksstatistik. Ingen forskning hittades på hur olika däckdimensioner och fabrikat monterat på ett fordon påverkar dess trafiksäkerhet. Flera studier visar dock på risken att placera nya däck på framaxeln och slitna däck på bakaxeln och det finns en samstämmighet om att vid utbyte av två däck ska de nya däcken alltid placeras på bakaxeln, oavsett om fordonet är fram- eller bakhjulsdrivet.
Bland tunga fordon är däckdefekter näst efter bromsfel den vanligaste fordonsdefekten bland tunga lastbilar involverade i dödsolyckor i USA. För dessa olyckor står däckexplosion för 40 procent av de rapporterade felen på däck. För tunga fordon är annars slitbaneseparation den vanligaste orsaken till att ett hjul havererar, följt av vägskada. Slitbaneseparation och däckexplosion uppstår på grund av utmattning i däcket, och för däckexplosion är de vanligaste orsakerna att däcket framförts med för lågt lufttryck eller har överbelastats vilket ger överhettade däck.
Lossnande hjul till tunga fordon är ett vanligt problem i många länder och i exempelvis Storbritannien räknar man med att 3-7 dödsolyckor inträffar varje år som följ av detta. Orsaken till att hjul lossnar på tunga fordon är bristfällig montering. Felaktigt åtdragningsmoment är den vanligaste orsaken, både för löst och för hårt åtdragningsmoment kan medföra att hjulen lossnar.
VTI notat 29-2012
– Krav på snabb handläggning, avsaknad av riktlinjer och en tendens att vid prioriteringar låta barnfrågor komma sist är några av orsakerna, säger doktorand Lisa Ottosson.
Studien handlar om asylmottagandet av barnfamiljer (Ottosson 2010) och visar även att barnhandläggarna som träffar familjerna vid respektive enhet, i praktiken ofta inte använder sig av det byråkratiska handlingsutrymme de har att tillvarata barnens intressen.
Läs artikel av Lisa Ottosson, Marita Eastmond och Isabell Schierenbeck i Journal of Refugee Studies
Sveriges lanbruksuniversitet, SLU, inrättar ett nytt miljöanalysprogram om kust och hav. Programmet samlar universitetets marina kompetens inom miljöanalys och har som mål att stödja arbetet med att nå nationella och internationella miljömål.
– Program Kust och hav ska ge en helhetsbild av tillstånd och trender i Östersjön och Västerhavet, säger Lena Bergström, nybliven koordinator för programmet.
Kust och hav koordineras av Lena Bergström tillsammans med Håkan Wennhage, båda vid institutionen för akvatiska resurser på SLU. Totalt omfattar verksamheten ett sextiotal olika projekt som spänner från provfisken och beståndsuppskattningar av fisk till bedömningsgrunder och rådgivning inom marin förvaltning. Den internationella dimensionen inom programmet är viktig, eftersom förvaltningen av havet i flera avseenden är ett delat ansvar mellan kuststater.
Fisken är i fokus
En intressant frågeställning i programmet är att utveckla rådgivning som baserar sig på ekosystemet som en helhet. Där är fisken och fisket en viktig del, men även klimatförändringar, övergödning och människans ökande användande av havsmiljön.
– Vi kommer också att arbeta med de rumsliga aspekterna av förvaltningen. Var i havet har vi höga naturvärden? Spelar det någon roll var vi tar ut fisken? säger Lena Bergström.
Verksamheten bygger på samverkan med myndigheter som ansvarar för vattenmiljöfrågor i kust och hav, både internationellt, nationellt och regionalt, och med andra aktörer inom svensk havsforskning.
– Bakgrunden till att SLU startat programmet är att universitetet fick ett stort tillskott av verksamhet relaterad till kust- och havsfrågor i och med avvecklingen av Fiskeriverket förra året. En del av denna verksamhet ryms inom miljöanalysprogrammet Sjöar och vattendrag, men merparten hamnar inom Kust och hav, säger Lena Bergström.
INFORMATION OCH KONTAKT
Lena Bergström (koordinator), lena.bergstrom@slu.se, institutionen för akvatiska resurser, SLU. Telefonnummer 010-478 4116
Håkan Wennhage (biträdande koordinator), hakan.wennhage@slu.se, institutionen för akvatiska resurser [Ref 2], SLU. 010–4784051 eller 076–1334455
Läs mer: www.slu.se/kusthav eller www.slu.se/coastsea
Massaindustrin genererar ständigt mycket stora mängder biomassa i form av trädbark. Idag används barken främst för energiproduktion. Men bark framförallt från gran innehåller också många nyttiga kemiska ämnen som kan användas i kommersiella industriella sammanhang.
– Antioxidanter finns i små mängder i barken, trots det är det intressant både ur ett hållbarhetsperspektiv och ur ett ekonomiskt perspektiv att kunna återvinna antioxidanterna innan barken går vidare till förbränning, säger Kerstin Sunnerheim, docent vid Mittuniversitetet.
Idag utvinns antioxidanter i hög grad med hjälp av olika typer av kemiska processer som kräver lösningsmedel och andra kemikalier. Ett forskarteam vid Mittuniversitetet har i samarbete med forskare vid Uppsala universitet undersökt olika miljövänliga metoder för en alternativ utvinning.
Syftet har varit att utveckla en snabb, effektiv och miljömässigt hållbar metod som utvinner en så hög andel antioxidanter som möjligt.
– Med hjälp av vanligt vatten och etanol under hög temperatur och högt tryck, har vi hittat ett miljömässigt hållbart sätt att utvinna antioxidanter ur granbark, säger Kerstin Sunnerheim.
Den metod som visat sig mest effektiv är PFE-metoden, (pressurised fluid extraction) och då med de trycksatta vätskorna vatten och etanol. Bland annat har antioxidanten resveratrol kunnat utvinnas, en antioxidant som vanligen förknippas med druvor och vin.
Antioxidanter är intressanta inom många kommersiella områden. I pappersindustrin kan de exempelvis tillsättas för att papper inte ska gulna. Och i livsmedelsindustrin är de en vanlig tillsats för sin konserverande effekt.
INFORMATION OCH KONTAKT
Kerstin Sunnerheim, docent, organisk kemi, 070-918 09 15, e-post: kerstin.sunnerheim@miun.se
Fetma är, tillsammans med alkoholbruk och virus, en av de viktigaste riskfaktorerna bakom den vanligaste formen av levercancer, hepatocellulär carcinom.
En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin har nu upptäckt att feta men i övrigt friska personer som har en särskild genetisk mutation, löper sju gånger högre risk att utveckla levercancer.
Studien bygger på den omfattande SOS-studien (Swedish Obese Subjects) som jämför dödlighet och sjuklighet hos 4 000 svenska obesa personer.
Forskarna fann att den cancerförknippade genetiska mutationen, som återfinns i PNPLA3 genen, är mycket vanlig hos skandinaver där den förekommer hos en av tjugo individer.
–För att förstå varför vissa individer med fetma utvecklar cancer, och kunna utforma förebyggande behandlingar, måste vi hitta gemensamma riskfaktorer och de gemensamma genetiska mutationer. Därför är den här upptäckten mycket viktig, säger Stefano Romeo, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett den genetiska analysen.
Det kommer att krävas mer forskning, men forskargruppen förhoppning är att den genetiska mutationen på sikt ska kunna bli ett mål för nya behandlingar. Studien är den första som visar att en genetisk mutation bidrar till att öka risken för att utveckla hepatocellulär cancer hos personer med svår fetma.
Artikeln “PNPLA3 I148M (rs738409) genetic variant is associated with hepatocellular carcinoma in obese individuals” publiceras i tidskriften Digestive and Liver Disease.
KONTAKT
Stefano Romeo, forskarassistent vid institutionen för medicin och Wallenberglaboratoriet, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 0768 672 634 Stefano.romeo@wlab.gu.se
En sensor kallad ICI utvecklad från forskning vid Institutionen för system- och rymdteknik vid Luleå tekniska universitet har valts ut att ingå i nästa generations metrologiska satellit. Sensorn som mäter ispartiklar i högt belägna moln är utvecklad inom konceptet CloudIce som LTU-professorn Stefan Bühler varit ansvarig för.
– Jag har nyss fått veta att ICI-sensorn accepterades av länderna som ingår i rådet för EUMETSAT och den ska ingå i nästa generations europeiska vädersatellit som ska skjutas upp 2020 och för oss är det här en fantastisk nyhet, säger Stefan Bühler.
EUMETSAT är en mellanstatlig organisations med säte i Darmstadt i Tyskland och de länder som ingår i EUMETSAT-programmet röstade igår om vilka instrument som ska finnas på den kommande vädersatelliten Metop-SG. Ett av de instrument som accepterades av organisationen är ICI-sensorn som är baserad på forskning vid Luleå tekniska universitet inom ramen för instrumentkonceptet CloudIce. Professor Stefan Bühler på Kiruna Rymdcampus som varit ansvarig för det projektet lämnade in förslaget till den europeiska rymdorganisationen ESA 2010 och nu har det givit positivt resultat.
Den CloudIce- baserade sensorn ICI kommer att vara ett av tio instrument i nästa generations europeiska vädersatellit. Både Brittiska och Spanska industrikonsortier har enligt det brittiska mediabolaget BBC redan visat sig intresserade av att bygga instrumentet, men det borde även vara av stor intresse för den svenska rymdindustrin, som har hög kompetens inom sub-millimeter radiometers, mättekniken som används av ICI.
Iskristaller i cirrusmoln som ICI kommer att kunna mäta, är ett fenomen som påverkar mängden solstrålning som reflekteras tillbaka ut i rymden och mängden infrarödstålning från jorden som reflekteras tillbaka till jorden. Därför har de en avgörande inverkan på växthuseffekten.
INFORMATUON
För mer information kontakta
Stefan Bühler
Professor LTU
0980-79177
stefan.buehler@ltu.se
Den internationella studien, som involverar fler än 50 forskare från Europa, Nordamerika och Australien och som letts av docent Mattias Lorentzon och professor Claes Ohlsson vid Sahlgrenska akademin, bygger på omfattande genetiska analyser av arvsmassan hos över 10 000 patienter samt på experimentella studier på möss.
Genom de kombinerade studierna har forskarna lyckats identifiera en särskild gen, Wnt16, som har ett starkt samband med både bentäthet och så kallad kortikal benstorlek, vilken är avgörande för benets hållfasthet.
Den genetiska variationen som det internationella forskarnätverket studerat kunde till exempel förutsäga risken att drabbas av underarmsfraktur i en stor patientgrupp av äldre kvinnor.
– I den experimentella studien kunde vi sedan konstatera att genen har en avgörande effekt på lårbenets tjocklek och täthet. Hos möss som saknade Wnt16-genen var lårbenets hållfasthet upp till 61 procent lägre, säger Mattias Lorentzon vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin.
Upptäckten öppnar för möjligheten att utveckla nya läkemedel som kan förebygga de vanligaste frakturerna.
– En låg kortikal benmassa är en avgörande faktor vid till exempel höft- och underarmsfrakturer. Tyvärr har de behandlingar som används mot benskörhet idag endast mycket liten effekt på just den kortikala benmassan, säger Mattias Lorentzon:
– Om vi kan lära oss att stimulera Wnt16-genens signalvägar skulle vi kunna stärka skelettet även i dessa delar, och därmed förhindra de vanligaste och allvarligaste frakturerna. Därför är upptäckten av Wnt16 och dess reglering av kortikal benmassa mycket viktig.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “WNT16 influences Bone Mineral Density, Cortical Bone Thickness, Bone Strength and Osteoporotic Fracture Risk” publiceras i PLoS Genetics den 5 juli.
Kontakt: Mattias Lorentzon, docent i endokrinologi vid institutionen för Medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och verksam vid Center for Bone and Arthritis Research
031-342 49 29, 073 -33 88 185, mattias.lorentzon@medic.gu.se
Fakta benskörhet
Benskörhet eller osteoporos är en stor folksjukdom: benskörhetsfrakturer drabbar varannan svensk kvinna och var femte svensk man någon gång i livet.
Totalt orsakar benskörhet 70 000 frakturer i Sverige varje år, vilka kostar sjukvården cirka fem miljarder kronor. 18 000 av de frakturer som drabbar svenskar är höftfrakturer, som ofta leder till funktionsnedsättning och stort lidande samt till en markant ökad dödlighet för de drabbade patienterna.
– Upptäckterna har en stor principiell betydelse för vår förståelse av hur olika typer av celler bildas under fostertiden. Om vi vet hur det ska fungera normalt sett underlättar det möjligheterna att i framtiden hitta åtgärder när någonting går snett, berättar Lena Gunhaga, docent vid Umeå centrum för molekylär medicin.
Synen tillhör ett av våra sensoriska system som är avgörande för vår förmåga att uppfatta omvärlden. För att vi ska kunna se måste linsen i ögat bildas. Linsfiberceller börjar utvecklas tidigt under fosterstadiet, men det fortsätter att bildas linsfiberceller under hela vår livstid.
– Vilka signaler som styr vilka linsceller som fortsätter att dela sig och vilka som lämnar cellcykeln och mognar till linsfiberceller har hittills till största del varit okänt, berättar Lena Gunhaga.
Nu har hennes forskargrupp kunnat visa att balansen mellan två signalmolekyler är kritisk för beslutet om linsceller ska stanna i cellcykeln eller mogna till funktionella linsfiberceller.
Den ena signalmolekylen (FGF) styr celldelning oberoende av den andra signalmolekylen (BMP). Däremot kontrollerar båda signalmolekylerna processen att lämna cellcykeln och mogna till linsfiberceller, vilket bland annat innebär att linsspecifika gener aktiveras. När forskarna blockerade BMP:s aktivitet minskade också FGF-signaleringen. Det tyder på att de två signalmolekyler inte bara samverkar – de styr också varandras uttryck.
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultaten publiceras i tidskriften Molecular Biology of the Cell. Författare till artikeln är Miguel Jarrin, Tanushree Pandit och Lena Gunhaga, alla vid Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM), Umeå universitet.
Originalpublikation:
Jarrin, M., Pandit, T. and Gunhaga, L: A balance of FGF and BMP signals regulates cell cycle exit and Equarin expression in lens cells. Molecular Biology of the Cell Volume 23, 2012.
För ytterligare information, kontakta gärna:
Docent Lena Gunhaga, Umeå centrum för molekylär medicin (UCMM)
Telefon: 090-785 44 35, mobil 070-2621879
E-post: Lena.Gunhaga@ucmm.umu.se
Mer än var femte svensk lider av spänningshuvudvärk flera gånger i månaden. Omkring var tionde har spänningshuvudvärk varje vecka; ungefär 2-3 procent har huvudvärk dagligen. Detta gör spänningshuvudvärk till den vanligaste formen av huvudvärk i befolkningen – och i sin kroniska form också en av de mest svårbehandlade.
Doktoranden Elisabeth Söderberg vid institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, har i sin avhandling undersökt vilka metoder som är mest effektiva för att lindra kronisk huvudvärk, både med avseende på värkens intensitet och antal huvudvärksfria perioder samt andra symtom som muskelömhet och generell livskvalitet.
Totalt fick 90 patienter med kronisk huvudvärk prova fysisk träning, avslappningsövningar respektive akupunktur. Försöken visade att samtliga metoder hjälpte, men att patienter som gjorde avslappningsövningar hade flest huvudvärksfria dagar. Vid en uppföljning sex månader senare var det också gruppen som gjorde avslappningsövningar som mest förbättrat sin sömn.
– Men framför allt visar resultaten att fysisk träning har god effekt på kronisk huvudvärk av spänningstyp, vilket vetenskapligt inte tidigare bevisats. Vid en uppföljning av patienterna ett halvår efter behandlingen var det till exempel gruppen som tränade som mest ökat sin generella livskvalitet, säger Elisbeth Söderberg.
Sammanfattningsvis visar avhandlingen att avslappningsträning ger fler huvudvärksfria perioder och fler huvudvärksfria dagar, medan fysisk träning och avslappning ger bättre välbefinnande och minskar muskelömhet.
– För patienter med kronisk huvudvärk av spänningstyp är dessa metoder därför att rekommendera framför akupunktur, säger Elisabeth Söderberg.
De vanligaste utlösande faktorerna bakom spänningshuvudvärk är enligt avhandlingen stress och dålig ergonomi.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen Chronic tension-type headache. Treatment with acupuncture, physical training and relaxation training försvarades vid en disputation den 15 juni.
Elisabeth Söderberg, institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet 0304-54009 elisabeth.soderberg@neuro.gu.se
För sex år sedan, den 7 juni 2006 vid midnatt, observerades en stark bolid eller ett eldklot ovanför Tromsøregionen. Detta väckte stor uppmärksamhet i Norge och även internationellt eftersom man samtidigt hörde explosionsljud. Kanadensiska University of Western Ontarios hemsida innehåller bilder, infraljudsdata och information om en norsk expedition som genomfördes strax efter händelsen (se länken här nedan).
”Det är svårt att hitta meteoriter och därför viktigt att täcka stora sökarealer”, säger expeditionens ledare, professor Asta Pellinen-Wannberg. Denna expedition riktar in sig på områden längre västerut än var den norska expeditionen letade. Som stöd har forskarna data från infraljudmätningar som visar var explosionen skedde ovanför Norge. Den finska amatörastronomförening URSA:s bolidarbetsgrupp har också gjort beräkningar om hur meteoritfragmenten borde ha spridit sig. Expeditionen flyger med helikopter österut från Kilpisjärvi till sjön Somasjärvi som ligger vid gränsen mellan Finland och Norge, där kirunaforskarna ska leta efter fragmenten.
Varför letar man efter meteoriter, och vad man kan lära sig från dem i fall man hittar några?
”Tanken på att hitta en meteorit som man har sett komma från rymden fascinerar både forskare och allmänheten”, säger Asta Pellinen-Wannberg. ”Meteoriternas sammansättning kan berätta om varifrån de kommer och när i solsystemets historia deras ursprungskroppar skapades”.
INFORMATION OCH KONTAKT
Asta Pellinen-Wannberg, professor, Umeå universitet, tel. 0980-79118, asta@irf.se
Rick McGregor, informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, rick@irf.se
Webbsidor:
Institutet för rymdfysik
University of Western Ontario (bilder, infraljudsdata mm om boliden)
Resultaten meddelades av experimentens två talespersoner i ett seminarium som gavs i en överfylld föreläsningssal på CERN, direktsänt till universitet och laboratorier över hela världen.
LHC-acceleratorn startades upp under 2009. Sedan omstarten av LHC i mars 2012 har ATLAS-experimentet samlat in mer data än under hela den föregående perioden och det var därför möjligt att nu presentera betydligt mer precisa resultat än de som senast presenterats på CERN i december 2011. I dessa experimentdata ser ATLAS tydliga tecken på förekomsten av en ny partikel, på en statistisk konfidensnivå av 5 sigma, i massområdet runt 126 GeV. Mer data och analysarbete kommer att behövas för att bestämma den nya partikelns egenskaper och därmed kunna avgöra om den detekterade partikeln med säkerhet är Higgspartikeln.
Higgs-fältet är en nödvändig ingrediens i en teori om elementarpartiklarna som kallas Standardmodellen och som formulerades på 1960-talet. Denna teori förklarade hur elektromagnetism och den svaga kärnkraften egentligen är två sidor av en gemensam typ av växelverkan. Teorin har nu testats i acceleratorexperiment med fantastisk precision och visat sig stämma med alla observationer. En annan effekt av Higgs-fältet är att alla elementarpartiklar får sin massa genom att växelverka med Higgsfältet. En ytterligare förutsägelse är att det existerar en partikel associerad med Higgsfältet: Higgspartikeln, som partikelfysiker har sökt efter i fyrtio år nu.
Svenska forskargrupper vid universiteten i Lund, Stockholm och Uppsala samt vid KTH, som deltar i ATLAS-experimentet och är organiserade i ett svenskt forskarkonsortium LHCK, har omfattande erfarenhet av att söka efter Higgspartikeln vid LHC och tidigare acceleratorer och har under lång tid arbetat med konstruktionen av och dataanalys vid ATLAS experimentet.
ATLAS är ett av de två stora experimenten vid LHC-acceleratorn. Experimentet är det största fysikexperimentet någonsin. Själva detektorn, som har formen av en liggande cylinder och är fylld med en enorm mängd partikelsensorer och elektronik, är 22 meter hög och 40 meter lång och väger drygt 7000 ton. Experimentets uppbyggnad tog ca tio år att genomföra och engagerar mer än 3000 fysiker från 174 universitetsgrupper i 38 länder.
CERN är det europeiska laboratoriet för partikelfysik, beläget på gränsen mellan Schweiz och Frankrike just utanför Genève. Organisationen grundades 1954 av tolv europeiska länder, bland dem Sverige. Idag är 20 europeiska länder medlemmar, och ytterligare ett antal stater, bland andra Ryssland, USA och Japan deltar som observatörer.
Om och när signalen vid 126 GeV massa bekräftas vara en Higgspartikel så blir nästa uppgift att noggrant mäta dess egenskaper för att undersöka om partikeln beter sig precis så som Standardmodellen förutsäger eller om det finns avvikelser som tyder på en ny teori bortom Standardmodellen. Sådana nya teorier behövs redan bland annat för att förklara hur Higgsbosonen får sin massa, vad universums mörka materia består av och varför det i universum bara finns materia och ingen antimateria (båda typerna av materia måste ha skapats vid Big Bang). Dessa frågor undersöks också av svenska forskare vid ATLAS-experimentet.
Med anledning av de nya resultaten gör det svenska LHC-konsortiet följande uttalande:
”Det finns flera unga svenska forskare både i Lund, Stockholm och Uppsala som gjort mycket ledande insatser i forskningen på CERN kring Higgsbosonen och de andra obesvarade frågorna inom dagens partikelfysik. Det är en tillgång för Sverige att vi därmed aktivt bidrar vid frontlinjen i utforskningen av de spännande frågorna om materiens innersta struktur och universums uppbyggnad.”
INFORMATIION OCH KONTAKT
Kontaktpersoner för ATLAS-experimentet inom Svenska LHC-konsortiet:
Kungliga Tekniska Högskolan
Bengt Lund-Jensen, e-post: lund@particle.kth.se tel: 070-9796832
Jonas Strandberg, e-post: jostran@particle.kth.se tel: 070-315 55 05
Lunds universitet
Torsten Åkesson, e-post: Torsten.Akesson@hep.lu.se tel: 0708-102873
Vincent Hedberg, e-post: Vincent.Hedberg@cern.ch tel: 0041-764 872 849
Stockholms universitet
Christophe Clément, e-post: clement@physto.se tel: 076-629 63 09
Sara Strandberg, e-post: strandberg@fysik.su.se tel: 070-245 30 20
Uppsala universitet
Tord Ekelöf, e-post: Tord.Ekelof@physics.uu.se tel: 070-4250210
Richard Brenner, e-post: Richard.Brenner@physics.uu.se tel: 073-9753748
– Vi räknar med att trädens produktion ökar med 2-3 % genom att vi nu kan välja de allra bästa träden för skogsproduktion eller för att avla på, säger skogsträdsförädlaren Gunnar Jansson vid Skogforsk.
Det nya analysverktyget, liknande de som bl.a. används för förädling av boskap, klarar av att hantera mycket stora datamängder om trädens egenskaper, t.ex. geografiskt ursprung, släktskap, volymproduktion och stamform. Det här kommer att ge skogsbruket träd som växer flera procent bättre än dagens förädlingsarbete åstadkommer.
– Systemet gör att vi kan hantera mycket större datamängder än tidigare, säger Gunnar Jansson. Det ger oss bättre urvalsmöjligheter och ökar den genetiska vinsten.
INFORMATION OCH KONTAKT
Gunnar Jansson, forskare, tel: 018-18 85 56, gunnar.jansson@skogforsk.se
gunnar.jansson@skogforsk.se Viklund, kommunikationschef, tel: 018-18 85 40, erik.viklund@skogforsk.se
I undersökningen har forskarna under ett dygn registrerat ljudnivåer runt tretton svårt sjuka patienter som vårdades på intensivvårdsavdelningen vid Södra Älvsborgs Sjukhus. Undersökningen visade att ljudnivåerna som omgav den svårt sjuke patienten i genomsnitt låg på mellan 51 och 55 decibel. Det är jämförbart med en trafikerad väg.
Men under större delen av dygnet, mellan 70 och 90 procent av tiden, låg ljudstyrkan över 55 decibel – dessutom uppkom en mängd kortare ljudstötar på över 100 decibel.
När patienterna intervjuades om sina erfarenheter framkom dock både negativa och positiva upplevelser av de omgivande ljuden. Som positiva upplevelser nämndes till exempel ljudet från personal som samtalade lugnt sinsemellan eller informerade om pågående behandling.
– Det som upplevdes skrämmande var okontrollerbara ljud från till exempel larm, ljud från svårt sjuka medpatienter och ljud från behandlingar och undersökningar. Flera patienter berättade också om att omgivande ljud vävts in i drömmar och hallucinationer, säger Lotta Johansson, forskare vid Sahlgrenska akademin som lett studien.
De ljudnivåer som konstaterades i studien ligger något lägre än de som uppmätts vid tidigare studier, men samtidigt markant högre än de 30 decibel som WHO rekommenderar för vårdrum på sjukhus.
– Det intressanta är att det patienterna ansåg mest störande var de okända och okontrollerbara ljuden, snarare än den generellt höga ljudnivån. Det visar att vi måste vidta fler åtgärder för att skapa helande vårdmiljöer, där svårt sjuka patienter får bättre förutsättningar för sömn och återhämtning, säger Lotta Johansson.
Studien “The sound environment in an ICU patient room — A content analysis of sound levels and patient experiences” publicerades i tidskriften Intensive and Critical Care Nursing. Undersökningen är en förstudie till ett större projekt, där forskarna djupare och i ett längre perspektiv ska undersöka hur den fysiska miljön påverkar svårt sjuka patienter.
INFORMATIOM OCH KONTAKT
Länk till artikel: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0964339712000377
Kontakt: Lotta Johansson, institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet 031 786 6108 lotta.johansson@fhs.gu.se
Berit Lindahl, docent vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan Borås 033 435 4739 berit.lindahl@hb.se
Lokala satsningar på fjärrvärme i EU-länderna kan öka effektiviteten i el- och värmeproduktionen och minska energisystemkostnaderna i Europa. Det visar en förstudie som har genomförts av forskare vid Högskolan i Halmstad och Aalborgs universitet.
Förstudien Heat Roadmap Europe 2050 som nyligen presenterades, visar på alternativ till EU-kommissionens strategier för att minska utsläppen av koldioxid, säkerställa EU:s tillgång till energi i framtiden och förbättra EU:s konkurrenskraft, som tidigare lagts fram i färdplanen Energy Roadmap 2050. EU-kommissionens färdplan tar inte tillräckligt stor hänsyn till vinsterna som mer utbyggda fjärrvärmenät skulle ha för Europa, menar forskarna bakom förstudien.
– Det som är unikt med den här förstudien är att Högskolan i Halmstad, tillsammans med Aalborgs universitet, har utvecklat en ny metod för att modellera energianvändning i Europa.
Påfallande ofta försummas lokala förutsättningar i energiprognoser. Fjärrvärme är en lokal tekniklösning och vi har satsat på att inkludera lokala förutsättningar i våra beräkningar, säger Urban Persson, doktorand i energiteknik, som tillsammans med Sven Werner, professor i energiteknik, och magisterstudent Daniel Nilsson, har stått för Högskolan i Halmstads arbete i förstudien Heat Roadmap Europe 2050.
Fjärrvärme möjliggör återvinning av spillvärme från till exempel kraftvärmeverk och industriprocesser. I Sverige, Danmark, Finland, Baltikum, Polen och Tyskland är fjärrvärmenäten väl utbyggda. I Sverige tillfredsställs ungefär 60 procent av värmebehoven i bostads- och servicesektorn av fjärrvärme. I många övriga länder i Europa har inte utbyggnaden skett i samma takt.
Forskarna i Halmstad har under ett par års tid arbetat med att bygga upp en unik databas över Europas fjärrvärmesystem och har kartlagt förutsättningar för en utbyggnad av fjärrvärmenäten inom EU.
– Ur återvinningsperspektiv har vi speciellt tittat på förbränningsanläggningar och energiintensiva industrier för att kartlägga var det finns lokala verksamheter där det kan tänkas finnas spillvärme. Vi har också tittat på förnybara lokala värmetillgångar som till exempel geotermi, sol och biomassa. Om man ska kunna återvinna och tillgodogöra sig lokala värmeresurser som inte annars utnyttjas måste det finnas ett sätt att distribuera dem till våra hus och våra industrier.
Där är fjärrvärmetekniken avgörande, säger Urban Persson.
Förstudien visar att en utbyggnad av fjärrvärme i Europa, motsvarande en 50-procentig värmemarknadsandel och med ökat utnyttjande av lokala värmeresurser, skulle kunna minska systemkostnaderna i EU:s värmesektor med 14 miljarder euro år 2050. Mer fjärrvärme skulle också innebära en minskning av dyr energiimport och ökad effektivitet i både el- och värmesystem.
Med en hög andel förnybara energikällor är ett smart energisystem avgörande.
– I takt med att energisektorn blir mer och mer baserad på intermittenta energikällor, som sol- och vindkraft, finns ett ökat behov av regleringsmöjligheter i elnäten. Fjärrvärme kan fungera som ett effektivt balanserande element i energisystemet, dels avlastas elnätet vid överskottsproduktion, dels kan elnätet förses med el från kraftvärmeverk när det råder situationer av elunderskott, säger Urban Persson.
Förstudien har gjorts på uppdrag av Euroheat & Power, en europeisk sammanslutning av nationella fjärrvärmeorganisationer. Förstudien ska ligga till grund för en ansökan inom IEE som är en del av EU:s ramprogram för konkurrenskraft och innovation.
INFORMATION OCH KONTAKT
För mer information kontakta Urban Persson, Högskolan i Halmstad,
telefon 035-16 74 05.
Hög artrikedom är en försäkring för både naturen och samhället, eftersom sannolikheten ökar att åtminstone några arter är tåliga nog att upprätthålla viktiga värden som vattenrening och pollinering av grödor.
– Principen är densamma som med en aktieportfölj; det är dumt att placera alla ägg i samma korg, säger forskaren Johan Eklöf.
Nu visar experiment med ålgräsängar i grunda havsvikar på västkusten att de negativa effekterna av att förlora känsliga arter kan förstärkas av klimatförändringar.
Torskfiske och klimatförändringar
Ålgräsängar i grunda havsvikar är viktiga uppväxtområden för exempelvis torsk. Sedan tidigt 1980-tal har utbredningen av ålgräs minskat kraftigt längs Bohuskusten.
Orsaken tros vara övergödning som gynnar trådalg-mattor som skuggar och kväver ålgräset, men också förlusten av torsk, som inneburit en kraftig ökning av mindre rovfiskar. Fler mindre rovfiskar minskar i sin tur utbredningen av vissa växtätande smådjur, tångmärlor, som är effektiva betare som normalt kontrollerar trådalgerna.
Den här typen av kaskadeffekter har blivit allt vanligare både på land och i havet, genom att många rovdjur slagits ut av jakt och fiske. Oroande nog tyder teori och observationer på att dessa effekter skulle kunna förvärra effekten av global uppvärmning, som gynnar värmetåliga men betningskänsliga växter som trådalger.
Klimatexperiment med minatyrekosystem
På forskningsstationen Sven Lovén centrum Kristineberg vid Gullmarsgjorden har forskare vid institutionen för biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet byggt upp miniatyrekosystem i utomhusakvarier. Man har sedan undersökt hur framtida uppvärmning och försurning av havet skulle kunna påverka balansen mellan ålgräs och trådalger.
Effekterna var oväntat starka och tydliga. Det visade sig att mångfalden av algätande smådjur avgjorde hur starkt uppvärmningen och försurningen påverkade ekosystemet.
– När mångfalden var hög hade varken uppvärmning eller försurning någon egentlig effekt, eftersom algerna betades bort innan de hann växa till sig och skugga ålgräset. Men när vi samtidigt simulerade effekten av fisket och tog bort de effektiva men sårbara tångmärlorna, så tog algerna över ekosystemet, säger forskaren och biologen Johan Eklöf, ledare av studien.
Bevarad mångfald gör ekosystemen tåligare
De resultat som upptäckts bör oroa oss, menar forskarna.
– Ofta tror vi att vi har råd att förlora de känsligaste arterna, för det finns andra arter som är tåligare och tar deras plats. Men med framtida klimatförändringar kanske inte den försäkringen gäller, säger Johan Eklöf.
Men forskarna är också noga med att poängtera att det fortfarande finns hopp, om samhället agerar.
– Om vi skyddar den lokala mångfald vi har kvar och restaurerar det vi har förlorat, genom att till exempel skydda rovfiskbestånd i kustområden, så kan vi troligen öka ekosystemens tålighet mot klimatförändringar.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln Experimental climate change weakens the insurance effect of biodiversity kan laddas ner i sin helhet.
Kontakt: Johan Eklöf, forskare, Institutionen för biologi och miljövetenskap
Telefon: 0707-38 43 15
E-post: johan.eklof@bioenv.gu.se
