Den 20 april 2010 exploderade oljeriggen Deepwater Horizon i havet söder om USA:s sydkust. Explosionen ledde till elva människors död och en omätbar miljökatastrof.
Charles Woolfson, tidigare professor i arbetssociologi i Glasgow, numera professor vid REMESO, gjorde på 1990-talet en stor studie av världens största oljekatastrof, Alpha Piper. 167 människor miste livet när denna produktionsplattform gick under i Nordsjön 1988.
I en ny studie jämför han nu de två katastroferna och den (bristande) säkerhetskultur som orsakade dem. Han hittar, som han skriver, flera deprimerande likheter. Om de rätta lärdomarna dragits efter Alpha Piper hade olyckan vid Deepwater Horizon aldrig behövt hända, hävdar han.
Woolfson pekar på en grundläggande motsättning mellan säkerhet och lönsam produktion. Vid båda katastroferna finns exempel på kostnadsbesparande beslut som försämrat säkerheten. I fallet Deepwater Horizon inställdes exempelvis ett sista oberoende test av den ödesdigra cementförslutningen. Testet skulle ha kostat 128 000 dollar.
Och Woolfson får oväntat stöd – från USA:s regering, som via sitt justitiedepartement i dagarna lämnat in en stämningsansökan mot BP. Bolagets ord och handlingar vad gäller säkerheten ”skulle inte tolereras ens i ett medelstort företag som producerar varor för ett vanligt köpcenter”, heter det bl.a. i den 39-sidiga anklagelseakten.
Svaga tillsynsmyndigheter som alltför mycket identifierar sig med dem de ska granska är ett annat problem som lyfts fram av Woolfson. Inspektörerna vid USA:s tillsynsmyndighet blev inte bara färre, de saknade också tillräcklig utbildning och blev allt mer beroende av oljeföretagens expertis och information. Detta enligt den nationella kommissionens egen rapport 2011 om Deepwater Horizon. Samma svaghet påpekades efter Alpha Piper. Industrins löften om självreglering, frivillig övervakning och uppförandestandarder torpederade effektivt alla krav på striktare kontroller av säkerhetsarrangemangen.
Rädsla hos de anställda påverkade också den katastrofala händelseutvecklingen i båda fallen, konstaterar Woolfson. På Deepwater Horizon vågade besättningen exempelvis inte ta beslut om att aktivera ett nödsystem som kunde ha begränsat katastrofen.
Industriolyckor ”händer” inte bara, hävdar Charles Woolfson, de är oftast resultat av en svag säkerhetskultur och att företagen systematiskt underlåter att prioritera säkerheten.
Efter båda katastroferna har omorganiseringar och skärpningar av tillsynsmyndigheter och lagar gjorts. Men Woolfson talar om risken för en ”gradvis erosion” som med tiden leder tillbaka till ett försvagat säkerhetstänkande. Vartefter oljan blir allt dyrbarare och mer svåråtkomlig ökar också riskerna när den utvinns.
KONTAKT & INFORMATION
Telefon till Charles Woolfson: 011-363243, e-post: charles.woolfson@liu.se. Studien publiceras 2013 under titeln “Safety failures the offshore oil industry: from Piper Alpha to Deepwater Horizon”, i boken Governance, Change and the Working Environment, Amityville: Baywood Press, USA.
Länk till REMESO
Projektet är en av sju projektidéer som fått stöd av Mistraprogrammet Closing the loop, vilka tillsammans ska utveckla metoder för att ta tillvara avfall från industriprocesser. Syftet är att spara naturresurser, skapa ekonomiskt mervärde och effektivisera industrin. Mistra har ett nytt och intressant koncept för detta program. De sju beviljade projekten koordineras ihop till en helhet som ger synergieffekter.
— Här i Umeå är projektet dessutom ett ypperligt komplement till den strategiska nationella energisatsningen Bio4Energy där ask- och återvinningsfrågor har hög prioritet, säger Rainer Backman, professor i energiteknik och termisk processkemi.
Projektet han ska leda studerar metoder för att upparbeta restprodukter från stålindustrin så att de passar som råmaterial vid cementtillverkning. Projektet är på tre år med en sammanlagd budget på 9.1 miljoner kronor. Mistras stöd är 6.4 miljoner kronor och delas jämnt mellan Umeå universitet och Luleå tekniska universitet. Industriparterna Cementa AB och Merox AB deltar med resterande medel.
Målet är en hållbarare och mindre resurskrävande tillverkning av cementklinker. En ökad användning av restprodukter från stålindustrin leder till en effektivare materialanvändning då befintligt upparbetat material, kalciumoxiden, kan användas två gånger. Genom att använda restprodukter så minskar brytning, uttag och transport av kalksten. Koldioxidutsläpp och energiåtgången förväntas även att minska vid cementklinkertillverkningen. Redan i dag används metallurgiska slagger i cementtillverkningen, men nu gäller det en ordentligt ökad användning och då måste ny forskning till för att säkra produktkvaliteten.
En begränsning för att öka andelen restprodukter som alternativt råmaterial vid cementtillverkning är att den kemiska sammansättningen av huvudelementen i restprodukterna inte är optimala för tillverkning av Portland-cement. Koncentrationen av några spårelement är dessutom högre i restprodukter än i naturlig kalksten.
– Det är därför viktigt att utreda hur spårelementen tas upp i cementklinkern, om utsläppen till omgivningen förändras och hur spårelementen påverkar produktens kvalitet och lakningsegenskaper. En annan aspekt är hur man redan inom stålindustrin kan påverka slaggkvaliteten i gynnsam riktning, säger Rainer Backman.
I forskningsteamet ingår, förutom expertkompetens från industriparterna, professor Dan Boström och Bodil Hökfors vid Umeå universitet samt professor Bo Björkman och Fredrik Engström vid Luleå tekniska universitet.
De övriga sex projekten spänner över ett brett spektra. Ett av projekten ska utveckla metoder att bättre återvinna material från uttjänta fordon. Ett annat av ska undersöka möjligheterna att återvinna fosfor som används bland annat i konstgödsel. Ytterligare projekt handlar om att återvinna plaster och kompositmaterial, slagg från aluminiumåtervinning samt att rena slagg från ståltillverkning så att det ska kunna användas i cementtillverkning.
KONTAKT & INFORMATION
Rainer Backman, institutionen för tillämpad fysik och elektronik
Telefon: 90 786 59 43, 070-980 14 74
E-post:rainer.backman@chem.umu.se
Mer om Mistraprogrammet closing the loop: Mistra Closing the loop
– Eleverna delar lärarnas syn på naturvetenskapens och teknikens viktiga roll i samhället men undervisningen tar inte upp det som eleverna vill lära sig, säger Anders Jidesjö, som disputerar i naturvetenskapernas och teknikens didaktik.
I avhandlingen analyserar han de svenska resultaten i ett världsomspännande forskningsprojekt: ROSE – Relevance of Science Education. Ett 50-tal länder på alla kontinenter deltar i projektet som undersöker vad elever i årskurs nio har för intresse och erfarenhet av naturvetenskap och teknik och vad de tycker om skolans undervisning.
Undervisningen i naturvetenskap och teknik är viktig både för allmänbildningen och för att rekrytera elever till högre utbildning, men Anders Jidesjö menar att skolan betonar rekryteringsbehovet på allmänbildningens bekostnad och att faktakunskaper har en stark tradition.
Avhandlingen bekräftar tidigare forskning som visar att flickors och pojkars intressen skiljer sig åt och att flickor missgynnas i undervisningen. För att råda bot på snedrekryteringen till högre naturvetenskaplig och teknisk utbildning menar Anders Jidesjö att den undervisningen måste utvecklas redan i grundskolan.
Elevernas intressen varierar även beroende på ålder. På låg- och mellanstadiet vill eleverna lära sig grundläggande fakta om till exempel zoologi, medan eleverna på högstadiet är mer intresserade av hälso- och samhällsfrågor.
– På högstadiet pluggar eleverna kolväten, grundämnen och rörelselagar, men deras intressen skulle tas bättre tillvara om det blir tydligt hur kunskaperna används i samhället och om det finns utrymme för att reflektera och diskutera sammanhang, säger Anders Jidesjö.
I avhandlingen använder Anders Jidesjö ett medieteoretiskt perspektiv och visar att ungdomars intressen för naturvetenskap och teknik, som är snarlika i hela västvärlden, stämmer väl överens med innehållet i populära medier som tv-kanalen Discovery.
– Unga människor möter teknik och naturvetenskap även utanför skolan och i media. En starkare koppling till samhällets utveckling och till medierna skulle kunna höja undervisningens kvalitet, säger Anders Jidesjö.
KONTAKT & INFORMATION
Avhandlingens titel är ”En problematisering av ungdomars intresse för naturvetenskap och teknik i skola och samhälle – innehåll, medierna och utbildningens funktion”. Disputationen äger rum den 14 september 2012 kl 10.00 i lokalen K1, Kåkenhus, Linköpings universitet, Norrköping.
Kontakt: Anders Jidesjö, 013-288902, 0703-496746, anders.jidesjo@liu.se
– Fler skadas än vad som framgår av officiell olycksstatistik, säger Anders Wretstrand, trafikforskare vid Lunds Tekniska Högskola och rapportförfattare.
Analyserna visar att bussresenärernas skador inte beror på att bussen kolliderar med något annat fordon – sådana är ovanliga – utan på fallolyckor till och från bussen, i samband med på- och avstigning samt fallolyckor ombord på grund av ryckig körning. Att man skadas på väg till eller från busshållplatsen beror oftast på halkigt eller ojämnt underlag.
Trots att bussen är mer vansklig än bilen för den enskilda individens säkerhet, menar Anders Wretstrand att bussen ändå bättre ur ett samhällsperspektiv.
– Bilisten orsakar skador på andra trafikanter, främst gående och cyklister. De tar också stort utrymme i staden. På så sätt leder bilresandet leder till större negativa, externa effekter.
I sin studie har forskarna gått igenom det nationella trafikskaderegistret Strada, till vilken sjukhusen inrapporterar skadade i trafiken som kommer till landets akutmottagningar för behandling. Där har de tittat både på frekvens och totala kostnader för skadorna. Anders Wretstrand och hans kollegor har begränsat sig till de skånska sjukhusen, men han tror att resultaten också gäller för också övriga Sverige.
Nu hoppas forskarna att deras sammanställning kan bidra till att bussar och kollektivtrafik i staden blir både säkrare och attraktivare. I rapporten ger de förslag på hur det kan gå till.
– Det kan handla om att skapa ett lärande system där man premierar busschaufförer att felrapportera. Ett sådant system skulle bygga på avtal mellan beställare, exempelvis Skånetrafiken, och utförare, vanligtvis bussentreprenören, säger Anders Wretstrand.
– Idag är många busschaufförer hårt pressade och har ingen vinning av att föra information olika slags incidenter vidare.
Andra förslag går ut på att utforma bättre avstigningsplatser invid busshållsplatser för att minska risken för fallolyckor samt ny utformning av bussens interiör, såsom sittplatsernas placering.
– Viktigast är att prioritera bussen i gatumiljön för jämnare hastighet samt att skapa säkrare gångmiljöer för en attraktiv stad.
KONTAKT & INFORMATION
Läs rapporten ”Hur säker är bussen? Skador och risker i samband med bussresor i tätort”:
För mer information, kontakta Anders Wretstrand, 0766-32 78 65. Anders.wretstrand@tft.lth.se eller Bengt holmberg, rapportförfattare jämte Anders Wretstrand och professor emeritus i trafikteknik, 046-211 84 84
– Att arbeta med uppdragsutbildning är en del av vår verksamhet och vi kan skräddarsy efter kundens önskemål. Det känns väldigt stimulerande och givande att ge dessa kurser. Det ger mycket kunskap tillbaka, berättar Betty Bergqvist, lärare i datavetenskap vid BTH.
BTH har sedan hösten 2009 samarbetat med Ericsson när det gäller uppdragsutbildning och BTH har genomfört olika kurser i programmering för företaget där mellan 20-30 deltagare utbildats varje gång. Nu i september startar en utbildning igen med hela 40 deltagare. För att det ska vara smidigt för de anställda på Ericsson sker all undervisning på plats på Ericsson, en förmiddag varannan vecka, då BTH:s lärare är på plats.
– Verksamheten på Ericsson i Karlskrona baseras helt på programutveckling och är helt beroende på att kunskaperna inom programmering kontinuerligt vidmakthålls och ständigt utvecklas. Det kursupplägg som Ericsson och BTH tagit fram och genomfört har visat sig vara både effektivt och mycket uppskattat av eleverna. Att näringsliv och skola kan samverka lokalt för att stärka respektive konkurrenskraft regionalt och globalt gör det extra roligt, säger Tor Nilsson, enhetschef och utbildningsansvarig på Ericsson.
KONTAKT
För mer information, kontakta Betty Bergqvist på telefon 0455-38 58 27 eller via e-post: betty.bergqvist@bth.se Se även www.bth.se
– De nya läkemedel som kommit på senare år, så som bortezomib, har ökat överlevnaden i denna svåra och komplexa sjukdom. Dock har heterogenitet i sjukdomsförloppet, behandlingssvar och utveckling av resistens mot aktuella läkemedel, som leder till återfall hos i stort sett alla patienter, gjort det nödvändigt att hitta nya och bättre behandlingar, säger Theocharis Panaretakis, docent i experimentell onkologi, som lett studien.
Myelom förekommer enbart hos vuxna; det är ovanlig före 40 års ålder och de flesta patienter är över 60 år när de får sin diagnos. Sjukdomen kan ligga latent i kroppen i många år, men blir inte farlig eller behandlingsbar förrän patienten börjar uppvisa symptom. Myelomcellerna finns i första hand i benmärgen, och eftersom det är i benmärgen som blodcellerna bildas blir därmed den normala blodbildningen kraftigt störd. Det kan även uppstå ansamlingar av elakartade cancerceller eller tumörer utanför benmärgen och ordet multipelt syftar just på denna spridning.
En vanlig effekt av multipelt myelom är benskörhet och till följd av det benfrakturer och sammanpressade ryggkotor med kraftig ryggsmärta som resultat. Patienterna drabbas också av blodbrist (anemi), trötthet, njursvikt och ofta ökad infektionsbenägenhet.
Den aktuella studien, som publiceras i vetenskapstidskriften Cancer Research, är gjord på cellprover från människa och i möss (cellinjer). De patienter vid Karolinska Universitetssjukhuset som lämnade prover hade fått diagnosen multipelt myelom och hade med några undantag inte genomgått tidigare behandling mot sjukdomen.
Forskarna visar bland annat hur sorafenib genom att förhindra viss aktivitet på proteinnivå framkallar celldöd i humana myelomcellinjer i laboratoriemiljö. Detta sker även när myelomcellerna utvecklat resistens mot bortezomib. Forskarna testade också sorafenib i levande möss och kunde då se att läkemedlet antingen förhindrade eller försenade sjukdomsförloppet. Sammantaget menar forskarna att resultaten stödjer användning av sorafenib i kombination med andra läkemedel vid behandling av multipelt myelom.
I arbetet med studien har även forskargrupper vid Uppsala universitet och Belgien deltagit. Forskningen har utförts med finansiellt stöd av Cancerfonden, Vetenskapsrådet, Cancerföreningen och Åke Wibergs Stiftelse.
KONTAKT & INFORMATION
Publikation: ”Sorafenib has potent anti-tumor activity against multiple myeloma in vitro, ex vivo and in vivo, in the 5T33MM mouse model”, Pedram Kharaziha, Hendrik De Raeve, Charlotte Fristedt, Qiao Li, Astrid Gruber, Per Johnsson, Georgia Kokaraki, Maria Panzar, Edward Laane, Anders Österborg, Boris Zhivotovsky, Helena Jernberg-Wiklund, Dan Grandér, Fredrik Celsing, Magnus Björkholm, Karin Vanderkerken, Theocharis Panaretakis, Cancer Research, online first 4 September 2012, doi: 10.1158/0008-5472.CAN-12-0658.
I Sannäsfjorden, norr om Grebbestad i Bohuslän, har forskare från Göteborgs universitet studerat havsmiljön i innerskärgården och byggt en reningsanläggning för spolvatten från tvätt av bottenmålade båtar i samband med höstupptagningen.
Forskarna har även gett kurser till båtupptagare och till hamn- och miljöansvariga i kustkommunerna. Såväl antalet fritidsbåtar som båttrafiken har kraftigt ökat under de senaste decennierna med tydliga negativa följder för miljön. Bara i norra Bohuslän finns idag runt 25 000 båtplatser.
Forskarna anser därför att det är mycket viktigt att tänka om, kraftigt bromsa den utvecklingen och begränsa utsläppen från fritidsbåtar i våra känsligaste fjordar och skärgårdar.
– Båtarnas giftiga och självpolerande bottenfärger släpper ut både tungmetaller och giftiga ämnen som skall förhindra påväxt på båtarna. Motorbåtarna släpper dessutom ut stora mängder av hälsofarliga kolväten och försurande ämnen i vattnet genom sina avgaser, vilka ökat i takt med att båtarna blivit fler och utrustats med allt kraftigare och mer bränsleslukande motorer, säger Kjell Nordberg som är professor vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet och som leder projektet.
Fjordar och skyddade innerskärgårdar fungerar som sedimentationsbassänger eller sedimentfällor, där både tungmetaller och organiska miljögifter sedimenterar och blir kvar på bottnarna inne i fjordarna.
Oroande utveckling
Problemen med föroreningar i våra innerskärgårdar och fjordar är speciellt stora i Sverige jämfört med många andra europeiska länder, där kraftigt tidvatten sköljer in nytt friskt havsvatten varje dag.
– Utvecklingen är oroande med tanke på att båtparken hela tiden ökar och blir allt motorstarkare och mer bensinslukande. Läget idag är redan mycket ansträngt, säger Kjell Nordberg.
När maringeologen Kjell Nordberg undersökte olika bottenlager i Sannäsfjorden i Tanum upptäckte han, förutom att halterna av polyaromatiska kolväten och tungmetaller var höga, att det är syrebrist på bottnarna under sommaren i nästan hela fjorden, även på grunt vatten.
– Att detta pågått sedan 1990-talet kunde man se i de ibland svarta sedimenten. Här är det inte mycket som lever på sommaren, säger Kjell Nordberg.
Syrebristen började redan i slutet av 80-talet, samtidigt som trafiken med fritidsbåtar exploderade. Det kan ha bidragit till att det idag nästan inte finns någon bottenlevande fisk kvar i innerskärgården.
– Jag tror inte många båtägare tänker på sambanden mellan utsläppen av avgaser och miljöförstöringen av havet. Bara för att man idag har fler fyrtaktsmotorer så verkar de flesta av oss båtägare tro att allt är lugnt, men så är det inte alls, säger Kjell Nordberg.
Forskarna efterlyser nya sätt att ha båt, som att införa båtpooler och sjösättningsmöjligheter som ligger längre ut i kustbandet, så att inte alla båtägare börjar sin båtflykt med en lång nedsmutsande transportsträcka genom innerskärgården. En annan möjlighet är båthotell och förvaringsplatser på land där båtarna kan ”parkeras” utan giftig bottenfärg när de inte används.
Sannäsprojektet, som pågått i 4 år, är ett samarbete mellan bland annat Göteborgs universitet, Västra Götalandsregionen och Tanums kommun. Reningsanläggningen för spolvatten från båttvätt har också fungerat som en demonstrations- och undervisningsanläggning.
Projektet inleddes med undersökningar av sedimenten längs hela fjorden, vilket nu skall upprepas fyra år senare för att kunna jämföra miljöstatus efter att rening införts vid båtupptagningsplatsen i Sannäs.
För att kroppen ska fungera behöver det vara en balans mellan de celler som bygger upp och de celler som bryter ner benen i vårt skelett. När det gäller sjukdomen infantil malign osteopetros, IMO, fungerar inte de ben-nedbrytande cellerna som de ska. Därför får skelettet inte tillräckligt med hålrum för benmärg och nerver.
– Syn- och hörselnerver trycks ihop, vilket gör barnen blinda och döva. Till slut upphör benmärgen att fungera, och utan behandling dör barnen av blodbrist och infektioner, förklarar Carmen Flores Bjurström. Hon har just lagt fram en avhandling som redovisar en del av forskningen vid Sektionen för molekylärmedicin och genterapi i Lund.
Forskarnas arbete går ut på att hitta alternativ till den enda behandling som idag finns mot IMO, nämligen benmärgstransplantation. Det är en behandling som kan fungera, men som dels är riskabel, dels beroende av att man kan hitta en lämplig donator.
Vid genterapi behövs ingen donator, eftersom man i stället tar ut stamceller från patienten själv. Efter att ha ersatt cellernas ickefungerande gen med en frisk kopia av densamma förs stamcellerna sedan tillbaka till patienten.
Stora förhoppningar har ställts på genterapi som behandlingsmetod, men arbetet har visat sig svårare än väntat. Nu används dock metoden för vissa immunbristsjukdomar, och har också tillämpats på en blodbristsjukdom kallad thalassemi.
– Än så länge är metoden inte riskfri. Eftersom man inte kan styra var den införda genen hamnar, så finns det en viss risk för att den hamnar fel och ger upphov till leukemi. Därför används genterapi bara vid svåra sjukdomar där det inte finns någon bra behandling, säger Carmen Flores Bjurström.
Lundaforskarna har gjort försök med genterapi mot IMO i både patientceller och försöksdjur. Nästa steg är att göra försök på patienter. Försöken kommer troligen att ske vid det sjukhus i Ulm i Tyskland som idag behandlar merparten av de barn i Europa som har IMO.
IMO är en ovanlig sjukdom: i Sverige föds ett barn med sjukdomen omkring vart tredje år. I hela världen förekommer sjukdomen i ett fall på 300 000 födslar. Den är dock vanligare i Costa Rica där 3-4 barn per 100 000 födslar har sjukdomen.
– Men det finns flera andra genförändringar som leder till andra osteopetros-sjukdomar. Om vi lyckas behandla IMO, så kanske det blir möjligt att behandla också dessa andra sjukdomar, hoppas Carmen Flores Bjurström och hennes handledare Johan Richter.
Avhandlingen heter ”Targeting the hematopoietic stem cell to correct osteopetrosis” och läggs fram den 6 sept.
KONTAKT
Carmen Flores Bjurström nås på tel 046-222 0590, 070-86 704 94 eller carmen.flores@med.lu.se , Johan Richter på 046-222 05 87 eller johan.richter@med.lu.se
I dagens laddningsbaserade elektronik används elektronernas laddning som informationsbärare. En stor nackdel är de stora energiförlusterna som uppstår genom laddningsströmmar. Om man i stället utnyttjar elektronens spinn som informationsbärare kan man framställa mycket energisnålare elektroniska komponenter, vilket är målet i den så kallade spinnelektroniken.
För att förverkliga spinnelektronikens vision krävs en kontrollerbar transport av spinnmagnetiska moment i nanostrukturerat material. Samtidigt behöver spinnelektroniska operationer genomföras så snabbt som möjligt, vilket innebär att väldefinierade spinnströmmar skickas med terahertzfrekvens genom transistorkomponenter. Det kan jämföras med dagens laddningsbaserade elektroniska komponenter som fungerar med gigaherztakt.
I ett internationellt samarbete har nu tre forskare från Uppsala universitet, Marco Battiato, Pablo Maldonado och Peter Oppeneer, tillsammans med fysiker från Jülich och Kaiserslautern, Tyskland, och Boulder, USA, visat hur spinnströmmar kan både genereras och transfereras från ett nanoskaligt metallskikt till ett annat inom mindre än en pikosekund (10 upphöjt till -12 sekunder). Ultrakorta ljuspulser (med 10 upphöjt till -15 sekunders pulslängd, så kallad femtosekund) används för att skapa spinnströmmar som rör sig supersnabbt genom de nanostrukturerade materialskikten och transfererar spinnet.
– Eftersom de genererade spinnströmmarna transporterar spinnmomentet inom bara några femtosekunder behövdes ny teknik för att detektera dem. Vi lyckades göra det med ultrakorta röntgenblixtar, som har pulslängden av bara några femtosekunder, berättar Peter Oppeneer, som ansvarar för denna forskning vid Uppsala universitet.
Spinnmagnetiska moment mättes med magnetisk röntgenspektroskopi och därmed blev det möjligt att för första gången se in i spinndynamiska processer som hittills varit dolda. Uppsalaforskarna utvecklade en grundläggande teori för dessa ”supradiffusions-spinnströmmar”, som nu har visat sig vara orsaken till ultrasnabb spinndynamik.
– Ett viktigt kännetecken för supersnabba spinnströmmar är att de uppstår utifrån icke-jämviktsprocesser, vilket också är anledningen till deras högre hastighet. Med vår upptäckt banar vi vägen för framtidens utveckling av höghastighets-spinnelektronik, säger Peter Oppeneer.
KONTAKT OCH INFORMATION
Artikelreferens: ”Ultrafast magnetization enhancement in metallic multilayers driven by superdiffusive spin current”
Dennis Rudolf, 1* Chan La-O-Vorakiat, 2* Marco Battiato, 3* Roman Adam,1 Justin M. Shaw,4 Emrah Turgut,2 Pablo Maldonado,3 Stefan Mathias,2,5 Patrik Grychtol,1,2 Hans T. Nembach,4 Thomas J. Silva,4 Martin Aeschlimann,5 Henry C. Kapteyn,2 Margaret M. Murnane,2 Claus M. Schneider1 and Peter M. Oppeneer3
För mer information kontakta: Peter Oppeneer, professor vid institutionen för fysik och astronomi, på 018-471 37 48, 0709-60 40 16 eller Peter.Oppeneer@fysik.uu.se
Sömnighet är en starkt bidragande faktor vid trafikolyckor. Tidigare forskning har visat att sömnighet hos förare är närvarande i 16–23 procent av alla bilolyckor. Inom flyg- och järnvägsdomänen har en metod, med en stark influens från human factors-området, kallad Fatigue risk management (FRM) använts för att undersöka hur sociala och organisatoriska faktorer påverkar personalens sömnighetsnivå.
Resultaten visar att lastbilsförare i sitt arbete möter en stor mängd trötthetsbidragande faktorer, som kan härledas både till organisatoriska faktorer och individuellt beteende. Möjliga sätt att motverka sömnighet bland lastbilsförare, riktade mot både individen och organisationen, föreslås i rapporten.
Rapporten är en masteruppsats skriven av Joel Johansson som gjorde sitt examensjobb på VTI. Uppsatsen ”Why does a sleepy driver continue to drive? A qualitative study of the factors contributing to sleepiness in truck drivers’ work environment.” blev utsedd till bästa examensuppsats av Sveriges Åkeriföretag som anordnar den årliga pristävlingen på temat ”godstransport på väg”.
VTI notat 32A-2012
– Inom forskningsprojektet Green Production Systems har vi tagit fram ett enkelt miljöförbättringsverktyg som kan integreras i företagets befintliga ledningssystem, säger Monica Bellgran, initiativtagare till projektet och professor inom produktionsutveckling vid Mälardalens högskola.
Bakgrunden till projektstarten 2009 var att bredda engagemanget och skapa förutsättningar för att hela organisationen ska ha möjlighet att delta i miljöförbättringsarbetet. Visionen med projektet har varit att utveckla miljövänliga produktionssystem genom till exempel minskade utsläpp och lägre energianvändning som konkurrensmedel för svensk fordons- och tillverkningsindustri. Den 6:e september lanseras ett av projektets mer handfasta resultat: en handbok för miljöförbättring – Green Production Map.
– Vårt mål var att få upp miljöfrågorna på produktionsagendan, vilket vi lyckats bra med. Det har varit stort intresse från både de medverkande företagen och andra företag som vill använda sig av våra metoder. Vi kommer fortsätta att arbeta inom området, t ex genom det nya forskningsprojektet Memiman där vi fördjupar oss inom hantering av restmaterial, säger Magnus Wiktorsson, docent inom produkt och processutveckling vid Mälardalens högskola.
Vinnova har finansierat Green Production Systems genom det fordonsstrategiska forsknings- och innovationsprogrammet FFI – Hållbar produktion med 2,7 miljoner kronor. De samverkande företagen All-Emballage, Haldex AB, Saab Automobile, Volvo Construction Equipment och Volvo Technology finansierar med närmare 4 miljoner kronor.
Avslutningskonferensen av Green Production Systems sker den 6 september. I anslutning till denna kommer den nya forskarskolan Innofacture att invigas.
– Den nya studien visar att företag med fler utlandsfödda i arbetskraften ökar sin utrikeshandel markant. En procentenhets högre mångfaldsnivå i arbetskraften är i genomsnitt förknippad med 9 procent mer export, säger Magnus Lodefalk, forskare i nationalekonomi vid Örebro universitet.
Det betyder att ett typiskt svenskt tillverkningsföretag kan öka sin export med drygt två miljoner kronor genom att anställa ytterligare en utlandsfödd person. Studien visar att importen ökar med 12 procent under samma förutsättningar.
– Internationella affärer är ofta förknippade med stora kostnader och handelshinder som bristande förtroende, kulturskillnader, avvikande affärsnormer och olika regelsystem, säger Magnus Lodefalk.
– Företag kan använda mångfald som ett instrument för att komma runt hinder. Utlandsfödda hjälper företagens affärer genom unik kunskap om affärskulturer, politik, religion och språk i sina hemländer samt genom nätverk och kontakter, säger nationalekonomen Andreas Hatzigeorgiou.
Underlaget för studien innefattar statistik för 7 000 svenska tillverkningsföretag under en tioårsperiod.
KONTAKT OCH INFORMATION
Läs mer: http://www.ne.su.se/ed
För mer information kontakta Magnus Lodefalk: 0722-217340.
En svårighet vid examination i oövervakade miljöer är att säkerställa att det är rätt person som skriver tentamen. Hakim Usoof har därför undersökt om det är möjligt att över nätet biometriskt identifiera olika individer genom att analysera på vilket sätt datorns tangenter trycks ner.
Resultaten från en av hans delstudier tyder på att det finns vissa mönster i olika personers knapptryckningar som är stabila oavsett typ av uppgift, något som skulle kunna utvecklas till ett verktyg för att identifiera personer på distans.
Hakim Usoof poängterar dock att det också är också viktigt att ta hänsyn till pedagogiska verktyg, som att noggrant designa bedömnings- och examinationsuppgifter och utbilda och stödja studenter för att begränsa möjligheter till plagiering.
Att utveckla förmågan till självständigt och kritiskt tänkande är en viktig del inom högre utbildning. Hakim Usoof utvecklade därför en modell för att bedöma kritiskt tänkande inom distansutbildning. En central del i modellen var ett online-forum, där han observerade kommentarer mellan studenter och hur dessa diskussioner påverkade deras lärande.
Han fann att en positiv attityd till lärande hängde samman med kritiskt tänkande och bra kursresultat, och Hakim Usoof menar att för att utveckla kritiskt tänkande inom en distansutbildning är det extra viktigt att studenter ges möjlighet att samarbeta och diskutera utbildningens innehåll.
Hakim Usoof växte upp i Kandy, Sri Lanka, och har en examen i datavetenskap från universitetet i Peradeniya. Arbetet med avhandlingen är en del i ett kompetensutvecklingsprojekt vid Colombo universitet och ett nationellt center för e-lärande, som finansieras av The Swedish Program for ICT in Developing Regions (Spider).
Fakta om disputationen
Fredagen 7 september försvarar Hakim Usoof, institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Designing for eAssessment of Higher Order Thinking: An Undergraduate IT Online Distance Education Course in Sri Lanka. Disputationen äger rum kl. 10.00 i Hörsal F, Humanisthuset. Fakultetsopponent är professor Patrick Dillon, the Graduate School of Education, University of Exeter, UK.
Kontakta gärna:
Hakim Usoof (talar engelska)
institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet
E-post: hakim.usoof@edusci.umu.se
Telefon: 070-462 7903
Läs hela eller delar av avhandlingen
Då 600 kroganställda uppgav sina alkoholvanor visade det sig att 60 procent låg över nivån för riskkonsumtion. Bland kvinnor under 30 år var siffran 82 procent. De alkoholrelaterade problemen var inte begränsade till en mindre grupp med extrema alkoholvanor: Majoriteten av problemen återfanns i stället hos de 90 procent som drack minst. Detta innebär att den så kallade preventionsparadoxen gäller vilket innebär att måttlighetskonsumenter som grupp betraktad åstadkommer fler alkoholrelaterade skador, exempelvis våld och olyckor, än de som dricker mest.
– Slutsatsen är att kroganställda är en riskgrupp när det gäller drickande men att förebyggande insatser bör inriktas mot hela denna grupp och inte mot en avgränsad undergrupp med extremt drickande, säger professor Thor Norström, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Resultaten bygger på uppgifter om alkoholvanor bland nära 600 kroganställdas som samlats in genom ett väl utprovat frågebatteri (AUDIT). Frågorna besvarades skriftligen i samband med kurser om ansvarsfull alkoholservering som bedrevs av STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) under 2009. AUDIT innehåller tio frågor som mäter storkonsumtion av alkohol samt i vilken grad man upplevt problem på grund av sitt drickande.
Studien har genomförts av STAD (Stockholm förebygger alkohol- och drogproblem) och deras partners inom ”STAD-samarbetet” i samarbete med Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Artikeln “Hazardous drinking among restaurant workers” publiceras online i Scandinavian Journal of Public Health den 4 september 2012.
Detta visar en studie av forskarna Diana Stark Ekman, Högskolan Väst, och Robert Ekman, Karlstads universitet.
– Hjärnskador på barn är fruktansvärda. De påverkar deras förmåga till inlärning och deras möjligheter att växa upp och arbeta och bli kära och göra allt underbart i livet. Genom att förhindra en huvudskada förhindrar vi inte bara 70 eller 80 år av individuellt lidande, vi slipper också en stor social kostnad, säger Diana Stark Ekman.
– 1978 låg 0,7 barn per 1000 i Sverige på sjukhus med huvudskador på grund av cykelolyckor. Minskningen har varit 93 procent i Sverige som helhet. I Skaraborg, där hjälmkampanjer har varit speciellt intensiva, har minskningen varit 99 procent.
– Sverige är enastående jämfört med andra länder, säger Diana Stark Ekman.
Den fantastiska förbättringen av säkerheten för cyklande barn beror på omfattande cykelhjälmskampanjer. Dessutom finns sedan 2005 en lag om att alla under 15 ska ha hjälm när de cyklar eller åker bakpå en cykel.
Det framgångsrika hjälmprogrammet i Skaraborg har pågått sedan mitten av 1980-talet. Det är resultatet av lokalt samarbete baserat på Säker och Trygg Kommun-modellen. Detta är ett begrepp som används av WHO. En kommun eller ett län kan utses till Säker och Trygg Kommun om det uppfyller vissa indikatorer när det gäller systematiskt säkerhetsarbete.
– Alla i Skaraborg slöt upp, kommunerna, politikerna, NTF, sjukvården, barnavården, dagis och fritids, alla gick samman och sa vi kan göra något åt det här. Och de gjorde det utan särskilt mycket hjälp utifrån, säger Diana Stark Ekman.
Varje familj i Skaraborg med ettåringar eller treåringar får ett hjälmrecept när de besöker sjukvården. Receptet tillåter dem att köpa hjälm billigt. Det hela organiseras av NTF Skaraborg. Man har också genomfört ett stort antal informationskampanjer i skolorna.
Ett medvetet arbetssätt i lärarledda gruppaktiviteter som måltider, sångsamlingar och sagostunder är viktigt för barns kommunikation. Barn sinsemellan använder sig av erfarenheter från samspel med lärare i sin lek. Barn stöttar också varandra i utvecklingen av sin lek.
– Imitation och upprepade handlingar möjliggör de flerspråkiga barnens språkliga och fysiska deltagande. Förskolans lärandemiljö hjälper barnen att socialiseras in i att kommunicera på svenska genom deltagande i varierade aktiviteter, säger Anne Kultti.
Hon har i sin studie granskat vilka förutsättningar för lärande och utveckling som råder för flerspråkiga barn i förskolan. I sin studie har hon analyserat ett 50-tal timmars videofilm där de tvååriga förskolebarnen står i fokus, från åtta förskolor. Både de lärarledda aktiviteterna och de barninitierade lekarna då flera barn deltar har dokumenterats.
– Barnen kommunicerar på olika sätt om olika innehåll beroende på möjlighet, sammanhang och egna erfarenheter, säger Anne Kultti.
Svenska är det gemensamma språk man kommunicerar på inom förskolan. Elever med annat modersmål än svenska får enligt en rapport från Skolinspektionen (2010) sämre förutsättningar att nå de nationella målen i grundskolan än elever med svenska som modersmål. Det gör frågan om villkoren för de flerspråkiga barnen att tillägna sig språkkunskaper på utbildningssystemets första trappsteg högaktuell.
