Inom projektet kommer man att göra olika typer av experiment med elektromagnetisk puls på vissa delar av ett fordon. Konsekvenserna av exponeringen kommer att utvärderas, allt för att ge en så säker lösning som möjligt för personerna inne i fordonet och för personer och föremål i dess närhet.
Studera förarbeteende
VTI medverkar i flera delar av projektet, men framför allt handlar det om att utföra en körsimulatorstudie för att studera förarbeteende.
– Vi kommer att titta närmare på hur man som förare reagerar i olika scenarier och körförhållanden när man blir utsatt för pulskanonen, säger Mattias Hjort, forskare, som företräder VTI i projektet.
Dessutom kommer institutet att genomföra kontrollerade fordonstester på bana utan förare och med hjälp av en styrrobot. Detta gör man för att på en rad olika sätt studera den inverkan den elektromagnetiska pulsen har på fordonet.
Ta fram prototyp
Utöver den del VTI bidrar med ingår det också i projektet att undersöka de juridiska aspekterna av att använda sig av elektromagnetiska signaler och man kommer även att diskutera ett regelverk kring dessa frågor. Projektet kommer särskilt att ta upp de åtgärder som behövs för att säkerställa en kontrollerad och säker användning.
Savelec genomförs under tre år och involverade parter är förutom VTI utländska forskningsinstitut och tillverkare av elektromagnetisk utrustning. Arbetet utförs i samarbete med polis, vilka är också de tänkta slutanvändarna av den här typen av utrustning.
INFORMATION OCH KONTAKT
Kontakt: Mattias Hjort, Forskare, VTI, +46 13 20 42 91
I skid-VM 2003 i Val di Fiemme överraskade tysken Axel Teichmann när han med sin oortodoxa stakåkning tog guld på 15 kilometer klassisk stil.
– Han åkte på ett väldigt modernt sätt, böjde mer på knäna och gick upp högt på tå vid varje stavtag, säger Joakim Holmberg, doktorand i mekanik som nu lägger fram sin avhandling om muskuloskeletal biomekanik inom längdskidåkning.
Teichmann fick snabbt efterföljare som använde benen mycket mer än överkroppen. Det ger en väldig fart framåt men är mindre energisnålt än en åkning med rakare ben och en jämn fördelning mellan över- och underkropp, personifierad av 1980-talets svenske skidkung Thomas Wassberg.
”Muskuloskeletal” innebär samverkan mellan musklerna och skelettet. För Joakim Holmberg har det handlat om att beskriva funktionen av över 450 muskler och 62 benbitar, med en differentialekvation för var och en.
Beräkningarna utgick från en fysisk person med normal kroppsbyggnad. En skidåkare videofilmades under träning i en ergometer – speciellt designad för stakåkning – som mätte effektuttaget från musklerna.
Av dessa mätdata skapades en simuleringsmodell som implementerades i ett existerande program utvecklat av forskare i danska Ålborg. Resultaten var överraskande.
– Jag hade nog trott att den moderna stakåkningen skulle ha högst verkningsgrad, men så var det alltså inte, säger Joakim Holmberg.
Verkningsgraden, definierad som det arbete man sätter in dividerat med det man får ut, var 4,5 procent för den traditionella åkstilen mot 4,1 för den moderna. För åkaren innebär det att en stakningscykel i traditionell stil kräver 2,5 kilojoule energi, jämfört med hela 3,6 kilojoule i den moderna stilen.
Det är under långa skidlopp som skillnaden har betydelse. I sprinterlopp, där det bara gäller att komma fortast fram utan hänsyn till energiekonomi, gynnas den nya åkstilen.
– Den här simuleringsmetoden har potential att kunna ge prediktiva modeller för tävlande i olika idrotter: ”om du ändrar din teknik så här, så kan du förbättra dina resultat”, säger Joakim Holmberg.
Ett användningsområde som intresserar honom gäller klassificering av deltagare i handikappidrott. Genom att modellera olika typer av handikapp skulle indelningen kunna bli rättvisare, och nu planeras en förstudie till ett sådant projekt.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandling: Musculoskeletal biomechanics in cross-country skiing [Ref 1] av Joakim Holmberg, Linköping studies in Science and technology No. 1437.
Den läggs fram 4 maj kl 10:15 i sal C3, C-huset, Campus Valla, Linköping. Opponent är professor Anders Eriksson, Kungl. tekniska högskolan.
Kontakt: Joakim Holmberg, 0705-556050, joakim.holmberg@liu.se
Det är tydligt att de boende vid en väg vill vara delaktiga när en ombyggnation genomförs i deras närområde. Enligt en studie som VTI har gjort skulle Trafikverket med stor sannolikhet tjäna på att göra de boende mer delaktiga under processen och att tydligt informera om trafiksäkerhetspotentialen i de åtgärder som genomförs. En ökad kunskap om åtgärdernas potentiella bidrag till säkerheten kan förväntas ge en ökad acceptans.
Syftet med VTI-studien angående riksvägarna 23 och 40 var att få en bild av hur ombyggnation uppfattas av boende och resande samt av lastbilsförare.
Lastbilsförarna som deltog i studien angående en av vägarna var positiva till ombyggnationen även om deras farhågor om bristande respekt för spärrlinjerna hade besannats. De tyckte även att det var negativt att stigningsfälten var för korta, i några fall hade de gärna sett att stigningsfältet började tidigare.
Vidare förespråkade lastbilsförarna djupare räfflor så att dessa även är till nytta för förare av tunga fordon. Kör man lastbil så känns de knappt, enligt förarna. De var positiva till omkörningsfälten och kände att dessa bidrar till att minska stressen.
Trots att vägarna före ombyggnad hade en hög trafikintensitet med många farliga omkörningar och ett stort antal viltolyckor fanns inte den fulla förståelsen för de åtgärder som genomförts. Det fanns en hög grad av acceptans för det viltstängsel som monterats. De övriga åtgärderna som genomförts för att öka trafiksäkerheten på sträckan var mer svårmotiverade enligt studien.
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultaten presenteras i VTI notat 18-2012.
Mer information: Anna Anund, forskare: tel 013-20 43 27, anna.anund@vti.se
Intervjuerna som gjorts i en VTI-studie visar på svårigheten att som projektledare veta att en landskapsanalys skall handlas upp separat, man vet inte vad som skall ingå och man har svårt att uttrycka tydligt vad som gäller angående källmaterial, kompetens, metoder och omfång samt, kanske viktigast av allt, man har svårt att motivera varför inte alltid det lägsta anbudet bör antas.
Det förefaller svårt att formulera anbud i form av att både kunna välja utifrån det billigaste priset och samtidigt lyckas få rätt kompetens och tidigare erfarenhet av att göra en landskapsanalys. När en upphandling sker idag verkar det främst vara en intern fråga för Trafikverket att formulera kraven i förfrågningsunderlaget rörande landskapsanalys och miljökonsekvens-beskrivning.
Ett annat resultat är att det inte finns mycket till samsyn kring landskapsanalys annat än om avsaknaden av riktlinjer och hjälp från den ansvariga myndigheten (Trafikverket) i form av en separat handbok eller ett avsnitt i de befintliga MKB-handböckerna. Det är påfallande hur viktigt en gemensam handbok eller snarlikt dokument tycks vara för dem som deltagit i studien. Det råder osäkerhet kring hur kvaliteten hos en landskapsanalys säkerställs och ofta förutsätts granskningen i MKB-processen vara en garant även för landskapsanalysen.
Två synsätt förekommer bland dem i studien om när en landskapsanalys bör genomföras: dels tidigt i planeringsprocessen, dels löpande genom hela planeringsprocessen. Men egentligen finns det, med nuvarande planeringssystem, också en tredje syn, nämligen att landskapsanalys är en del av MKB, det vill säga ett arbete som genomförs första gången i vägutredningskedet.
INFORMATION OCH KONTAKT
Resultaten presenteras i VTI notat 9-2012 [Ref 1].
För mer information: Hans Antonson, Forskare
Telefon: +46 13 20 41 63, hans.antonsson@vti.se
I Forskarjakten 2012 ges elever i grundskolan möjlighet att vinna ett studiebesök på Karolinska Institutet, Sveriges största centrum för medicinsk forskning och utbildning. Tävlingen består av åtta fristående deltävlingar med olika medicinska teman: sport och hälsa, hjärnan, genetik, cancer, diabetes, kärlekens kemi, kroppens försvar samt kroppens bränsle. Varje tema leds av en forskare på Karolinska Institutet, som också utser två vinnare i respektive deltävling. Totalt utses alltså 16 vinnare som tillsammans med en målsman får åka till Stockholm och prova på att bli forskare för en dag. Även ett studiebesök på Kamratposten ingår i resan.
Material till deltävlingarna publiceras på både tävlingswebben Forskarjakten.se och Kamratpostens onlineupplaga KPwebben.se.
– Det känns fantastiskt kul för oss att samarbeta med Karolinska Institutet, säger Lukas Björkman, chefredaktör och ansvarig utgivare för Kamratposten. Det är verkligen två vitt skilda världar som förenas med ett gemensamt mål, att öka intresset för forskning bland barn och unga. Jag tror att vi kommer att lyckas eftersom att vi både har medicinsk forskning i världsklass och Sveriges bästa barntidning med i båten!
Forskarjakten 2012 pågår mellan 24 april och 14 oktober. Under denna period kommer två vinnare per deltävling att utses ungefär var tredje vecka. Lokala medier där de vinnande barnen bor informeras förutsatt att barn och målsmän gett sitt tillstånd. Varje barn tävlar individuellt, men tanken är att de temaartiklar, forskarporträtt, kunskapsfrågor och tips på experiment som publiceras på tävlingswebben också ska kunna användas i skolundervisningen.
En av de forskare som deltar i arbetet med Forskarjakten är Susanna Wallman Appel, doktorand inom området molekylär arbetsfysiologi. Hon hoppas att tävlingen ska ge både barn och vuxna möjlighet att lära sig mer om människokroppen på ett roligt sätt. Men också att de unga som redan är intresserade av NO-ämnena i skolan ska få upp ögonen forskaryrket som en möjlighet i framtiden.
– Jag får gå till jobbet varje dag och lösa gåtor om hur människokroppen fungerar, säger Susanna Wallman Appel. Det är nervpirrande när man står framför en apparat och väntar på resultaten från sitt experiment! Att forska inom medicin gör också att jag känner att jag drar ett strå till stacken för att göra människor friskare.
INFORMATION OCH KONTAKT
Frågor från barn, föräldrar och skolpersonal: info@forskarjakten.se
Tungcancer tillhör en mångskiftande familj av tumörer som alla uppkommer i huvud- och halsregionen. De drabbar främst äldre storrökare, men just vad gäller tungtumörer har man under de senaste årtiondena också sett en ökning av antalet fall bland vuxna under 40 år. Dessa patienter har ofta inte utsatts för de traditionella riskfaktorerna, rökning och alkoholmissbruk – åtminstone inte lika mycket som de äldre. Vissa av de unga verkar också få en mycket aggressiv form av tungcancer.
Trots förbättringar i kirurgi och strålbehandling de senaste årtiondena har femårsöverlevnaden (ca 50 %) inte förbättrats nämnvärt. En av orsakerna är att dessa tumörer ofta upptäcks i ett sent stadium när tumören redan hunnit sprida sig till lymfkörtlarna på halsen. Det har lett till ett intensivt sökande efter biologiska markörer, biomarkörer, som kan hjälpa till att hitta tumörerna tidigt och även förutsäga hur aggressiva de är.
Moderna metoder för att titta på alla gener eller proteiner som är uttryckta vid ett givet tillfälle har varit revolutionerande för den här typen av studier. Trots att ganska många biomarkörer har föreslagits har emellertid få nått kliniken. En av orsakerna är att antalet tillgängliga patientprover för analys i många fall är lågt, vilket kan ge motstridiga resultat i olika studier.
Möjligheten att använda arkiverade formalinfixerade prover i dessa analyser skulle vara värdefull. Detta är prover som tas rutinmässigt för diagnos av sjukdomen, fixeras i formalin och lagras i biobanker, som idag har samlat miljontals prover jorden över. Formalinet påverkar dock både DNA och RNA i proverna negativt, vilket tidigare har förhindrat analyser på dem. I avhandlingen granskas i detalj hur genuttrycket påverkas av formalinfixeringen och utifrån resultatet ges riktlinjer för hur studier på dessa prover bör utformas för att bli rättvisande. Med hjälp av dessa riktlinjer och en ny normaliseringsmodell presenteras i avhandlingen en lista på gener med förändrat uttryck i tungtumörer.
Användandet av formalinfixerade prover kan förenkla det fortsatta sökandet efter nya biomarkörer, och resultaten från avhandlingen bidrar till att öka relevansen av den information man får ut av dessa prover. Vidare studier av den kliniska relevansen av de för tungcancer intressanta gener som identifierats pågår i forskargruppen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Matilda Rentoft är doktorand vid Institutionen för Medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, och verksam vid avdelningen för patologi, där hon kan nås på tel. 090-785 27 87
mobil 0730463404 e-post matilda.rentoft@medbio.umu.se
Fredagen den 4 maj försvarar Matilda Rentoft, Institutionen för medicinsk biovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Användandet av formalinfixerad parafininbäddad vävnad och global gen-expression-analys för ökad förståelse av skivepitelcancer i tungan (Engelsk titel: The use of formalin fixed paraffin embedded tissue and global gene expression profiling for increased understanding of squamous cell carcinoma of the tongue).
Disputationen äger rum kl. 09.00 i sal Betula, NUS.
Fakultetsopponent är professor Michael B. Prystowsky, Albert Einstein College of Medicine, New York, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen
– I varje mänsklig cell sker tusen miljarder reaktioner per sekund. Det kan man inte göra begripligt utan att skapa bilder, konstaterar Mari Stadig Degerman.
Hon har nyligen disputerat i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet och har analyserat en animation av den kemiska processen ATP-syntes. Det visade sig att flera symboler i animationen ledde studenternas associationer fel.
– En blixt användes för att visa att energiomvandlingen sker inne i en tät struktur, men för studenterna symboliserade blixten frigörelse av energi. Ett annat exempel är två mekaniska bildmetaforer, en maskin och ett vattenkraftverk, som ledde tanken bort från det kemiska sammanhanget.
Mari Stadig Degerman har också jämfört lärares och studenters syn på en grundläggande universitetskurs i cellmetabolism och konstaterade att det var stora skillnaderna mellan deras uppfattning.
– För både lärare och studenter var övergripande kunskap om metabola sammanhang viktigt, men lärarna trodde att det är svårare för studenterna än vad de själva tyckte. Detsamma gäller termodynamik. Studenterna delade inte lärarnas uppfattning, varken att termodynamik var ett viktigt inslag i kursen eller att det är ett område som studenterna hade svårt att förstå.
Mari Stadig Degerman menar att det är viktigt med tydliga lärandemål och att lägga särskild vikt vid det som studenterna tycker är svårt.
– Det finns ett stort gap mellan lärares och studenters syn på innehållet i undervisningen. Genom att göra gapet synligt blir det tydligt för lärarna vad som behöver förändras, säger Mari Stadig Degerman.
Avhandlingen heter Att hantera cellmetabolismens komplexitet. Meningsskapande genom visualisering och metaforer.
Mari Stadig Degerman disputerade den 23 mars 2012 i naturvetenskapernas didaktik vid Linköpings universitet.
Hon är nu verksam vid Leibniz Universität i Hannover och kan nås på mari@degerman.org och +49 1766 3834315.
– Vi kan visa att den genetiska variationen hos dagens européer är kraftigt påverkad av invandrade stenåldersbönder, men det finns fortfarande en del jägarsamlargener kvar, säger Anders Götherström, docent vid evolutionsbiologiskt centrum som tillsammans med docent Mattias Jakobsson är huvudansvarig för studien som gjorts i samarbete med Stockholms universitet, Köpenhamns universitet och Karolinska institutet.
– Det intressanta och överraskande var att stenåldersbonden och jägarsamlare från samma tid hade helt olika genetisk bakgrund och levde sida vid sida i över tusen år för att slutligen blanda sig, säger Mattias Jakobsson.
Jordbruket utvecklades i mellanöstern för cirka 11 000 år sedan och hade nått större delen av den Europeiska kontinenten för 5 000 år sedan. Hur spridningen gick till och hur den påverkade människorna i Europa har debatterats i nästan ett århundrade. Tidigare studier har till stora delar byggt på små mängder genetiska data och har därför inte kunnat ge något entydigt svar på frågan. Var jordbrukandet en idé som spreds över Europa, eller en teknik som en grupp migranter bar med sig till andra delar av kontinenten?
– Man har gjort många försök att närma sig problemet ända sedan betydelsen av jordbrukets spridning klargjordes för snart 100 år sedan. Även med genetik. Att vi kunde göra den här studien beror på att vi haft tillgång till bra material, moderna laborativa metoder och stark kompetens i analysarbetet, säger Anders Götherström.’
I den aktuella studien har forskargruppen med hjälp av avancerad DNA-teknik lyckats ta fram nära 250 miljoner baspar från fyra skelett från människor som levde på Gotland och på svenska fastlandet under stenåldern för 5 000 år sedan. Just detta, att få fram DNA ur arkeologiskt material som bevisligen är gammalt och inte en förorening av modernt DNA, kräver både avancerade molekylära och statistiska metoder.
Studien bygger på tusentals genetiska markörer från de fyra stenåldersindividerna, varav tre jägarsamlare och en individ från en bondekultur. Alla arkeologiska data visar att stenåldersbonden är representativ för sin tid och grupp, och även född och uppvuxen i närheten av begravningsplatsen. Forskarna jämförde sedan resultaten med en stor mängd genetisk data från nu levande individer.
– Stenåldersbonden hade en genetisk uppsättning som matchade nu levande människor vid Medelhavet, till exempel Cypern. Alla tre jägarsamlare från samma tid liknade däremot mest människor från norra Europa, men ingen grupp helt, säger Pontus Skoglund, doktorand, som utvecklat nya analysmetoder som använts i studien.
Studien ger därmed starkt stöd för att jordbruksrevolutionen drevs av människor som migrerade från södra Europa. De levde parallellt med jägarsamlarna i många generationer för att slutligen blanda sig, vilket har gett upphov till dagens genetiska variationsmönster bland européer.
– Denna process verkar i slutändan ha lett till att ingen nu levande människa har samma genetiska sammansättning som de ursprungliga jägarsamlarna, men deras arv lever kvar som en av flera beståndsdelar hos dagens européer, förklarar Pontus Skoglund.
Enligt Jan Storå, universitetslektor vid Stockholms universitet, är resultaten är fantastiskt spännande för arkeologin och stenåldersforskningen.
– Arkeologin som tvärvetenskap är mycket spännande. Vi har fått nya konkreta biologiska data om stenåldersmänniskorna som skapar underlag för diskussioner om ursprung, mobilitet och sociala kontaktnät under en tidsperiod som under senare år livligt debatterats. Naturvetenskapens DNA-studier har under senare år gett ett breddat underlag för spännande diskussioner inom arkeologin, säger han.
INFORMATION OCH KONTAKT
Mattias Jakobsson, Uppsala universitet
Tel: 076-769 81 69
E-post: mattias.jakobsson@ebc.uu.se
Anders Götherström, Uppsala universitet
Tel: 073-992 78 64
E-post: anders.gotherstrom@ebc.uu.se
Pontus Skoglund, Uppsala universitet
Tel: 076-839 37 33
E-post: pontus.skoglund@ebc.uu.se
Jan Storå, Stockholms universitet
Tel: 08-16 12 87
E-post: jan.stora@ofl.su.se
I kroppen pågår en ständig kamp mellan immunförsvaret och en stor mängd mikroorganismer. Bakterierna Streptococcus pyogenes – även kallas grupp A-streptokocker – ligger bakom milda infektioner som halsfluss och svinkoppor, men kan ibland orsaka livshotande tillstånd med blodförgiftning.
En viktig komponent i försvaret mot sjukdomsorsakande bakterier är de antikroppar (immunoglobuliner; Ig) som känner igen inkräktande bakterier och signalerar till det övriga immunförsvaret, inklusive neutrofilerna.
Streptokockerna har dock ett enzym, kallat IdeS (IgG degrading enzyme of S.pyogenes), som gör antikropparna verkningslösa genom att effektivt klippa dem i två bitar.
I avhandlingen beskrivs nya fakta om hur IdeS interagerar med immunförsvaret. Dels visas att IdeS, som inte bara klipper antikroppar utan också interagerar direkt med neutrofilerna för att förhindra vissa processer, måste vara aktivt för att bakterierna skall överleva i närvaro av specifika antikroppar. Neutrofiler som kommer i kontakt med ett av de fragment som bildas när IdeS klipper antikroppar (½Fc-fragmentet) har en ökad kapacitet för att döda bakterier, ett fenomen som kallas priming. När neutrofilen är primad reagerar den kraftigare på stimuli och till exempel dödar primade neutrofiler bakterier mer effektivt. Detta skulle kunna vara till nackdel för streptokockerna men de positiva aspekterna av att klippa IgG överväger troligen nackdelarna.
Både neutrofiler och streptokocker frisätter enzymer och i avhandlingen visas att en del av IdeS bryts ned av dessa enzymer. Det avkortade IdeS-enzymet är fortfarande aktivt men löper mindre risk att neutraliseras av specifika antikroppar genom att det inte känns igen lika lätt.
INFORMATION OCH KONTAKT
Jenny Johansson Söderberg är doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi och kan nås på
tel. 090-785 08 14 e-post jenny.johansson.soderberg@molbiol.umu.se
Torsdagen den 3 maj försvarar Jenny Johansson Söderberg, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Det IgG-nedbrytande streptokockenzymet IdeS – studier av värd-patogeninteraktioner
Engelsk titel: The streptococcal IgG degrading enzyme IdeS – studies on host-pathogen interactions).
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Bergasalen, Kvinna-barn-onkologihuset (by. 27), NUS.
Fakultetsopponent är professor Jan Ingemar Flock, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
– Forever open road är en del av det arbete som VTI gör inom ramen för FEHRL. Vi har ju länge varit medlemmar i FEHRL så det är naturligt för VTI att engagera sig och påverka utformningen av detta program då vi har bred expertis på området, förklarar Gunilla Franzén.
Forever open road, FOR, ska leverera verktygen för att tackla framtidens globala utmaningar såsom klimatförändringar, koldioxidutsläpp, energibesparing, men också det ökade behovet av tillförlitliga restider för både personer och gods. FOR är delat i tre områden som på engelska kallas: the adaptable road, där VTI-representanten är Safwat Said, VBA; the automated road, där VTI-representanterna är Anita Ihs och Leif Sjögren, DOU; the climate change resilient road, där VTI-representanten är Fredrik Hellman, VBA.
Att vara VTI:s representant för ett av områden inom FOR på VTI innebär bland annat att bevaka vilka VTI-projekt som anknyter till FOR:s mål och syften, påverka utformningen av FOR utifrån VTI:s och svenskt perspektiv samt vara länk mellan FOR och VTI och Sverige.
– Vi identifierar projekt och frågor som sedan kan bli underlag för diskussioner, och funderar även på lämpliga demonstrationsprojekt, allt för att komma vidare med förverkligandet av framtidens vägar som FOR i sitt program kallar för femte generationens vägar, säger Anita Ihs.
FOR har pågått under några år och 2025 beräknas alla nya tekniker vara utvecklade och undersystem testade i pilotanläggningar så att femte generationens väg kan lanseras och produceras.
Länk: Forever open road
För mer information kontakta Anita Ihs [Ref 2], forskningschef
Ulf Nyrén har i sin avhandling studerat jakträttsfrågans juridiska och politiska implikationer med fokus på situationen i Sverige åren 1647/64 – 1789. Under dessa år fick bara kungen, hans tjänstemän och adeln jaga matnyttiga villebråd.
– Men trots döds- och spöstraff, fängelse på vatten och bröd, dryga böter eller livstids straffarbete på Marstrands fästning överträddes lagarna av både bönder och mer marginaliserade invånare, säger Ulf Nyrén.
I feodala europeiska samhällen var exklusiv jakträtt ett medel för eliter att markera sin särställning och makt. I flera stater, inte minst i England, utvecklades striden om jakträtt till ett regelrätt krig mellan adeln och band av tjuvskyttar. I Sverige var konfliktnivån lägre, trots kungens anspråk på jakträtt på egna marker och efter särskilda djur som rådjur och svan. Adeln kopierade kungarnas önskan om jakträtt och monopollagarna genomdrevs under adelsmaktens höjdpunkt.
Jaktmonopolet var dock inte allmänt accepterat. I Sverige var det framförallt prästerna som gjorde motstånd mot adelns jakträtt.
– Något oväntat var dock att jag upptäckte att riksdagsbönderna under lång tid var märkbart passiva i frågan. Däremot så respekterade allmogen i övrigt inte förbuden, utan bedrev ett omfattande tjuvskytte, något jag i avhandlingen ser som tecken på vardagligt motstånd, säger Ulf Nyrén.
Antalet rättsfall var dock få vilket främst beror på att jaktbrott var svåra att bevisa, men det faktum att antalet klövvilt minskade under 1700-talet gör att Ulf Nyréns avhandling pekar på att tjuvskyttet var omfattande. På den kungliga jaktmarken Öland bekämpades däremot tjuvskytte med alla medel. Hundar stympades på ett ben för att bli odugliga som jakthundar och bönderna förbjöds att bära vapen. Straffen var också hårdare på Öland än på andra orter; minst fem personer dömdes till döden under 1600-talet. Situationen på Öland påminner om situationen på kontinenten, och berodde på att kungamakten försökte upprätthålla en egen jaktpark som kunde mäta sig med utländska furstehovs.
Ulf Nyréns avhandling visar att jakträtten var en beståndsdel i eliternas formation och att den stod för konflikt i relationen mellan överhet och underställd. Den kungliga jaktmarken Öland intog en särställning vilket visar på jakträttsfrågans vikt för den yppersta eliten.
– Däremot verkar lågadelns del i det hela mest ha handlat om att bevaka en formell rättighet. I det dagliga livet var jakträtt inte alltför viktig att markera då underlydande liksom ofrälse ståndspersoner tilläts jaga.
Avhandlingen finns digitalt publicerad
Antalet riktigt gamla träd har minskat kraftigt på grund av det moderna skogs- och jordbruket. På många håll saknas det dessutom unga träd, vilket på sikt kommer att minska antalet gamla träd ytterligare. Detta har haft eller kommer att ha en negativ inverkan på många arter som är beroende av gamla träd. För de flesta av dessa arter har vi dessvärre en mycket begränsad kunskap om vad de behöver för sin långsiktiga fortlevnad.
Victor Johansson från SLU har nu studerat en av de hotade organismgrupperna – lavar, och särskilt de arter som är mer eller mindre strikt knutna till gamla ekar. I sitt doktorsarbete har han undersökt vilka egenskaper träden ska ha för att utgöra lämpliga livsmiljöer, hur snabbt lavarna kan kolonisera lämpliga träd och vad som påverkar deras försvinnande.
Victor Johansson och hans kollegor visar att olika arter har olika ålderströsklar för när träden blir lämpliga – vissa arter kan kolonisera träd som är 100 år medan andra kräver träd som är äldre än 250 år. Detta gör att antalet lämpliga träd i ett landskap varierar för olika lavarter. Sannolikheten att en lavart ska kolonisera ett lämpligt träd beror på hur många träd med laven det finns i omgivningen, och avståndet till dessa, eftersom lavarna är spridningsbegränsade.
När lavarna väl har etablerat sig på ett träd verkar de sitta kvar tills trädet dör, vilket kan ta flera hundra år eftersom ekar kan bli över 500 år gamla. När antalet gamla träd minskar så minskar också sannolikheten för kolonisation av nya träd, men eftersom lavarna kan finnas kvar så länge i landskapet dröjer det lång tid innan vi ser resultatet av trädminskningen – det kan dröja över 200 år.
Med hjälp av datorsimuleringar av framtida kolonisationer och försvinnanden visar forskarna att dagens brist på unga träd kommer att minska antalet lämpliga och koloniserade träd framöver. Om inte nyetableringen av träd ökar snart kommer åldersglappet att bli för stort och många arter kommer att försvinna helt från dessa landskap. De arter som löper störst risk att försvinna är de som bara kan utnyttja väldigt gamla träd (de som har få lämpliga träd) och de som har dålig spridningsförmåga.
INFORMATION OCH KONTAKT
MSc Victor Johansson, institutionen för ekologi, SLU, Uppsala, försvarade sin avhandling Distribution and persistance of epiphyte metapopulations in dynamic landscapes den 20 april 2012.
Opponent var professor Kris Verheyen, Ghent University, Belgien.
Länk till avhandlingen (pdf)
Stannar man kortare tid och vid andra tider på året är risken något lägre. Lägst risk gäller om man besöker Thailand under det svenska vinterhalvåret.
Denguefeber är en infektionssjukdom som ger feber i kombination med rygg- och magsmärtor, i allvarliga fall också inre blödningar. Sjukdomen är väldigt vanlig i sydöstra Asien med länder som Thailand, Singapore, Malaysia, Vietnam och Indonesien. Den orsakas av ett virus som sprids av myggor.
Joacim Rocklöv, som nyligen tilldelades Umeå kommuns vetenskapliga pris, publicerar nu tillsammans med forskare i Storbritannien och Tyskland en artikel i tidskriften Epidemiology and Infection som med hjälp av matematiska modeller i detalj beskriver de grundmekanismer som styr myggornas tillväxt, immuniteten hos befolkningen samt risken att drabbas. Resultaten stämmer väl med de fåtal empiriska studier som finns. Tidigare forskning, bland annat från Umeå universitet, har visat att spridningen av denguefeber ökar kraftigt några månader efter regnperioden och när det blir varmt. Man har också delvis kunnat koppla epidemier i Sydostasien till havscirkulationen och klimatfenomenet El Niño.
Forskarna bakom studien ingår i EU-konsortiet DengueTools, som koordineras från Umeå universitet. Framtida studier avser att bland annat utveckla screening av resenärer i Europa, utveckla varningssystem för epidemier, samt identifiera riskområden för spridning av dengue i Europa om klimatet blir varmare.
INFORMATION OCH KONTAKT
Läs mer om Joacim Rocklöv i tidigare pressmeddelande
Mer information om DengueTools
Referens: E. Massad, J. Rocklöv, A. Wilder-Smith: Dengue infections in non-immune travellers to Thailand. Epidemiol. Infect. 2012 tidskriftslänk doi:10.1017/S0950268812000507
– Man kan säga att vi har lyckats lösa hudens gåta, något som kan ha stor betydelse för dermatologin, säger Lars Norlén, docent vid enheten för dermatologi och venereologi vid Karolinska Institutet och den som lett forskargruppen.
Det översta lagret av huden är ett vattentätt barriärskikt, hornlagret. Nu har en forskargrupp på Karolinska Institutet lyckats strukturbestämma detta barriärskikt på molekylnivå, något som ger förståelse för hur hudens ”genomsläpplighet” fungerar. På sikt banar det väg för att brett kunna ge läkemedel genom huden i stället för i tablett eller sprutform. Fördelarna med det är flera, bland annat kan läkemedlet ges jämnt över tiden och inte stötvis. Det innebär också att patienten slipper den så kallade förstapassagemetabolismen, där hela den givna dosen passerar levern, något som ökar risken för biverkningar.
– Nu har vi möjlighet att konstruera datorsimuleringar där vi kan pröva oss fram för att ta reda på vilka substanser som behöver tillsättas olika läkemedel för att öppna upp huden. Förhoppningen är att vi på sikt ska kunna administrera vanliga läkemedel som insulin och antibiotika genom huden, säger Lars Norlén.
För att göra sin kartläggning har forskarna tagit fram ett helt nytt experimentellt tillvägagångssätt, där de bland annat blixtnedfryst små hudbitar som sedan studerats med ett nedfryst elektronmikroskop.
– Det har gett oss möjlighet att bestämma hur vävnaden ser ut och fungerar på molekylnivån i en levande cell. Våra data har inte grumlats av tillsatta färger, lösningsmedel eller plaster, vilket är unikt, säger Lars Norlén.
För hudmedicinen, eller dermatologin, har upptäckten stor betydelse. Majoriteten av alla hudsjukdomar yttrar sig genom något slags störd funktion i hudens skyddsbarriär. Forskarna vill nu gå vidare och använda sin metod för att på molekylnivå bestämma störningen i hudens skyddsbarriär vid olika hudsjukdomar. Det är i så fall ett avgörande steg mot ökad förståelse av dessa sjukdomar, och sannolikt en förutsättning för utvecklingen av nya och bättre behandlingar.
– Det här kan bli ett genombrott för dermatologin. Vår forskargrupp har ägnat 20 år åt att lösa hudbarriärens gåta, säger Lars Norlén.
Alla landlevande organismer har en vattentät barriär som ett yttersta skyddskal. Hos människan och andra ryggradsdjur utgörs denna av ett unikt sammansatt fettskikt mellan cellerna i hudens översta lager, hornlagret. Men även andra landlevande organismer, som insekter och växter, har en liknande skyddsbarriär.
– Att förstå hur denna skyddsbarriär har utvecklats är ett viktigt led i att förklara varför liv på land existerar och är möjligt, säger Lars Norlén.
Publikation: “The Human Skin Barrier is Organized as Stacked Bilayers of Fully-extended Ceramides With Cholesterol Molecules Associated With the Ceramide Sphingoid Moiety”, Ichiro Iwai, HongMei Han, Lianne den Hollander, Stina Svensson, Lars-Göran Öfverstedt, Jamshed Anwar, Jonathan Brewer, Maria Bloksgaard, Aurelie Laloeuf, Daniel Nosek, Sergej Masich, Luis A. Bagatolli, Ulf Skoglund och Lars Norlén, Journal of Investigative Dermatology, online 26th April 2012.
År 2007–2009 inträffade den största globala finanskrisen sedan 1930-talet, och i dess kölvatten blommade en debatt upp om hur finansmarknader och storbanker ska regleras. Nationalekonomen Ulf Holmberg vid Umeå universitet har genom flera typer av simuleringsstudier och en ny skattningsmetod undersökt på vilket sätt olika banker agerar och hur Sveriges kreditmarknad påverkades vid den senaste tidens finansiella oroligheter.
Han visar att decentraliserade banker har en tendens att prestera bättre under lågkonjunkturer, eftersom de kan skilja mellan ”bra” och ”dåliga” kunder på ett kostnadseffektivt sätt. Däremot är centraliserade banker mer lämpade att bedriva utlåning i regioner eller länder där utlåningsrisken skiljer sig från den risk som finns på bankens huvudmarknad, något som beror på att de kan ha bättre kontroll över hur resurserna allokeras.
Möjligt att förebygga chocker
Resultaten visar också att den svenska marknaden för företagslån förmodligen lider av ett efterfrågeöverskott – fler vill ha krediter till rådande ränta än vad som bjuds ut – och att landets kreditmarknad troligtvis drabbades av en så kallad credit crunch under 2009. En sådan oväntad chock i ekonomin uppstår om banker eller andra långivare hastigt reducerar antalet utgivna krediter utan att efterfrågan för lån minskat. Följden kan bli att företag får svårt med finansieringen, något som även kan orsaka ökad arbetslöshet och minskad tillväxt. Enligt Ulf Holmberg ökar risken för en credit crunch om bankerna blir mindre konservativa och får en ökad vilja att ge sig ut och finansiera nya och outforskade projekt.
– Ett sätt att förebygga dessa händelser är att reglera hur snabbt en bank får samla på sig kreditrisk, säger han.
Tror på nytt regelverk
Ökad risk för en credit crunch gäller även om marknaden drabbas av en extern chock som reducerar låntagarnas betalningsförmåga, samt om bankernas kreditriskkännedom försämras. Att förhindra sådana credit crunches är knivigare, menar Ulf Holmberg. Han anser dock att den nya regleringsstandarden för banker, Basel III-reglerna, som så småningom ska implementeras både i Sverige och utomlands, kan mildra effekten av en eventuell framtida finanskris.
– Regelverket bygger på att bankerna ska kunna stå på egna ben ”när det börjar blåsa”, och inte på att staten ska täcka upp för eventuella kreditförluster eller finansieringsproblem.
Ulf Holmberg är uppvuxen i Borås och i Lusaka, Zambia, och arbetar nu på Riksbanken i Stockholm. Som forskarstuderande var han anställd via företagsforskarskolan vid Umeå universitet, och hans doktorandtjänst var därför knuten till Handelsbanken i Stockholm.
INFORMATION OCH KONTAKT
Fredagen den 4 maj försvarar Ulf Holmberg, Handelshögskolan vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Essays on Credit Markets and Banking.
Svensk titel: Essäer om kreditmarknader och bankers agerande.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal D, Samhällsvetarhuset, Fakultetsopponent är professor Peter Englund, Handelshögskolan i Stockholm.
För mer information, kontakta:
Ulf Holmberg
Telefon: 0705 474111
E-post: ulf.holmberg@econ.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
Antibiotikaresistens är ett ökande problem värden över och behovet av att hitta nya sätt att behandla infektioner är akut. Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, kan nu tillsammans med en amerikansk forskargrupp publicera rön som visar att två fettmolekyler (resolviner och protektiner) kan användas både för att stärka antibiotikans effekt och minska den nödvändiga dosen.
Det är sedan tidigare känt att fettmolekylerna är viktiga för att häva inflammatoriska processer. I den nya studien har docent Fredrik Bäckhed vid Sahlgrenska akademins Wallenberglaboratorium och professor Charles Serhan vid Brigham and Women’s Hospital and Harvard Medical School i Boston använt möss som infekterats med E. coli-bakterier och stafylokocker. Mössen har sedan behandlats med en kombination av antibiotika och de inflammationsupphävande molekylerna.
Resultaten, som redovisas i kommande nummer av Nature, visar att kombinationen både dödade betydligt fler bakterier och begränsade den skadliga inflammationsprocessen som uppkommer vid infektioner.
–Resultaten visar att resolvinerna både förstärker antibiotikans effekter och begränsar skadorna på vävnaden. Inte minst fann vi att mössen behövde mindre antibiotika om resolviner administrerades samtidigt som antibiotikan, säger Fredrik Bäckhed.
En viktig skillnad från andra anti-inflammatoriska läkemedel är enligt Charles Serhan att fettmolekylerna finns naturligt i kroppen, och därför inte bidrar till att öka resistensen. Förhoppningen är att upptäckten ska leda till att läkare kan ordinera lägre doser av antibiotika, vilket kan ha effekter i kampen mot antibiotikaresistens.
