En forskargrupp vid Sahlgrenska akademin bestående av barnmorskor och läkare har i en studie på 979 kvinnor och män i Västra Götalandregionen studerat livskvaliteten hos män och kvinnor fem år efter genomgången IVF-behandling.
Studien har jämfört par vars IVF-behandling misslyckats med par vars behandling resulterat i barn, med par som inte har någon infertilitetsproblematik samt med par som efter resultatlös IVF-behandling valt att adoptera.
Studien visar att livskvaliteten, mätt som psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang, skattas högst av de par som adopterat.
Lägst livskvalitet hade gruppen vars IVF-behandling inte resulterat i barn, och som fortfarande levde barnlösa.
– Det här visar att livskvaliteten är starkt kopplad till barn, oavsett om de tillkommit genom spontana graviditeter, genom adoption eller som ”bonusbarn”, säger Marie Berg, professor vid Sahlgrenska akademin som medverkat i studien:
– Resultaten visar att det kan vara viktigt att ta upp alternativet adoption redan när par söker för ofrivillig barnlöshet, särskilt som vi nu kan referera till att adoption ger god livskvalitet. Idag tas diskussionen om adoption ofta upp först när IVF-behandling misslyckats.
Forskargruppen bakom studien består av barnmorskor och läkare verksamma vid Sahlgrenska akademin, Sahlgrenska Universitetssjukhusets avdelning för reproduktionsmedicin samt vid motsvarande enheter vid Kärnsjukhuset i Skövde och vid länssjukhusen i Borås och Uddevalla.
Artikeln Quality of life after adopting compared with childbirth with or without assited reproduction publiceras i tidskriften Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica.
KONTAKT:
Marie Berg, professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
0737 32 25 27, marie.berg@fhs.gu.se
Lars Hogström, överläkare vid avdelningen för obstetrik och gynekologi vid Skövde kärnsjukhus
070 341 91 51, lars.hogstrom@vgregion.se
Länk till artikel:
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1600-0412.2012.01491.x/abstract
Allt fler turister ägnar sig åt shopping under sin resa och shoppingturism har blivit en viktig inkomstkälla för många destinationer. I genomsnitt räknar man med att turister lägger cirka 30 procent av sin resekassa på shopping och drygt var tionde detaljhandelskrona kommer från turismen (Svensk Handel, 2012). Ullared med lågprisvaruhuset GeKås räknas idag till Sveriges mest besökta shoppingdestination och tar årligen emot cirka 4,5 miljoner besökare.
Christine Lundberg forskare vid ETOUR vid Mittuniversitetet har tillsammans med forskare från Högskolan i Borås studerat shoppingturisters upplevelser från och motiv att åka till Ullared.
– En djupare förståelse till varför turister väljer att besöka shoppingdestinationer kan hjälpa aktörer att segmentera marknaden och positionera destinationen så att ”rätt” målgrupp attraheras, säger Christine Lundberg.
Forskningen om shoppingturisterna i Ullared visar att det kan finnas fler motiv än enbart låga priser bakom besöket. Bland annat att shoppingen ska vara rolig och lustfylld, vilket var viktigt för de turister som hade en mindre klar förväntan om vad som ska/kan upplevas på destinationen. Denna grupp shoppingturister visade sig även vara mindre känslig för långa köer, uppskatta renlighet och ett varierande utbud av andra aktiviteter på destinationen.
Den andra gruppen kännetecknas av shoppingturister som har ett tydligt mål med sitt besök och höga förväntningar på att destinationen ska leva upp till det den lovar, i detta fall låga priser. De är känsliga för långa köer och bryr sig mindre om andra aktiviteter på destinationen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Fakta:
Genomsnittsbesökaren på Gekås Ullared är en kvinna på 43 år som lever i ett hushåll med tre personer och besöker Gekås två gånger per år. Hon har rest 23 mil enkel resa, där maken körde bilen och hon handlar för 3 600 kronor (Gekås, 2012).
Kontakt:
Christine Lundberg, Turismforskningsinstitutet ETOUR, Mittuniversitetet, 070-336 89 59, e-post: christine.lundberg@miun.se
Anna Grundén, informatör, ETOUR, 063-19 58 48, e-post: anna.grunden@miun.se
Förlossning före 37 fullgångna veckor, så kallad förtidsbörd, är idag det största perinatalmedicinska problemet eftersom det ökar risken för att barnet ska bli allvarligt sjukt på både kort och lång sikt.
Problemet är att bara 30 procent av alla kvinnor som söker för tidiga värkar verkligen föder före fullgången tid.
Forskare vid Sahlgrenska akademin har studerat 142 gravida kvinnor som mellan åren 1995-2005 sökte till Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra med tidiga värkar utan vattenavgång. Som ett resultat av studien har forskarna utvecklat en ny metod, som med hög precision kan förutsäga om en gravid kvinna med värkar kommer föda inom sju dagar.
– För att hinna ge kvinnan kortison, vilket påskyndar fostrets lungmognad, är det praxis att fördröja förlossningen ett par dagar med hjälp av värkhämmande behandling. Att kunna förutsäga om en kvinna som inkommer till sjukhuset med tidiga värkar verkligen kommer att föda för tidigt, och om hon därmed behöver uppföljning och eventuell behandling, är därför mycket viktigt, säger Panagiotis Tsiartas, forskare vid Sahlgrenska akademin och specialistläkare vid Kvinnokliniken SU/Östra.
Metoden bygger på att ett nyutvecklat blodprov, som undersöker två specifika proteiner i kvinnans blod, kombineras med en redan etablerad undersökning där man med hjälp av ultraljud mäter livmoderhalsens längd.
– Statistiskt kan metoden med 75 till 80 procents säkerhet förutsäga om en kvinna ska föda för tidigt, säger Panagiotis Tsiartas:
– Vi kommer att behöva göra fler studier innan metoden kan börja användas fullt ut, men om dessa studier ger bra resultat kan testet förhoppningsvis leda till nya typer av behandlingar både för att undvika förtidsbörd och för att behandla dess allvarliga komplikationer.
INFORMATION OCH KONTAKT
Artikeln “Prediction of spontaneous preterm delivery in women with threatened preterm labour: a prospective cohort study of multiple proteins in maternal serum” publiceras i British Journal of Obstetrics and Gynaecology.
Länk till artikel: http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1471-0528.2012.03328.x/pdf
Kontakt: Panagiotis Tsiartas, Forskarsamarbetare vid Perinatal Laboratoriet, samt specialistläkare vid Kvinnokliniken SU/Östra 073-7215435 tsiartaspanos@gmail.com
Bo Jacobsson, docent vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, samt överläkare vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset/Östra 070-5600162 Bo.jacobsson@obgyn.gu.se
Forskningsexpeditionen LOMROG III genomförs av GEUS (De Nationale Geologiske Undersøgelser for Danmark og Grønland), i samarbete med Polarforskningssekretariatet och Sjöfartsverket. De danska forskarna kommer främst att arbeta inom det så kallade Kontinentalsokkelprojektet. Med hjälp av isbrytaren Odens avancerade flerstråliga 3D-ekolod, seismik och provtagning av sediment och vatten ska forskarna samla information om havsbottnens utseende och uppbyggnad.
Tre svenska forskargrupper kommer att arbeta ombord på Oden med forskningsprojekt inom paleoceanografi och marinekologi.
Richard Gyllencreutz från Stockholms universitet studerar de processer som styr havsisens och djuphavscirkulationens variationer på längre tidsskalor. Ett flertal nyutvecklade metoder kommer att användas för att rekonstruera hur vattenmassornas samspel med havsisens utbredning har varierat sedan den senaste värmeperioden för cirka 125 000 år sedan.
Pauline Snoeijs, Stockholms universitet, kommer att studera hypersalin saltlake, havsvatten och smältpölar på is och snö. Genom större vattenprover ska forskarna göra analyser och mätning av kvävebindningen. Marina diazotrofer (kvävebindande bakterier och cyanobakterier) har dokumenterad betydelse för det globala kväveomloppet. Vilken betydelse de har i polarområdena är dock i stort sett okänt, även om man vet att den kvävebindande förmågan är en viktig kvävekälla i de polara ekosystemen på land och i sötvattenmiljö.
Kajsa Tönnesson från Göteborgs universitet ska studera vilken funktion djurplankton har i födoväven i de fria vattenmassorna och vilken roll djurplankton spelar för de frivattenlevande organismsamhällenas struktur. Ingående kunskaper om de polara födovävarnas dynamik är en nyckelfaktor för att kunna förutsäga vilka effekter den globala uppvärmningen får för hela födoväven.
Expeditionen pågår 31 juli–14 september och är en del av det svenska Arktisforskningsprogrammet SWEDARCTIC 2012.
få sin sista vila på hemorten eller nära ett omtyckt fritidsställe. Enligt Roger Marjavaara vid Umeå universitet avslöjar de avlidnas mobilitet mycket om vilka platser som får extra stor betydelse för oss under vår livstid.
– Vi bor, jobbar och vistas mest i städer, och är sällan trogna vår hembygd under vår levnad. Det skulle kunna tyda på att stadsbor inte bryr sig ett dugg om landsbygden, men den här undersökningen visar att så inte är fallet, säger han.
I en ny ovanlig studie, som för en kort tid sedan publicerades i den ansedda tidskriften Mortality, kartlägger Roger Marjavaara de avlidnas mobilitet i Sverige, och undersöker hur de geografiska flyttmönstren ser ut och varför de uppstår.
Resultaten visar att drygt 22 procent av de som avlidit under år 2010 begravdes i en annan församling än de bodde i. Siffran kan jämföras med att bara 14 procent av de levande flyttade till en ny församling under samma tidsperiod.
– Dödsfall utlöser uppenbarligen ytterligare en migrationsrörelse bland befolkningen, säger Roger Marjavaara.
I genomsnitt färdades de avlidna cirka nio mil, och den längsta sträckan uppgick till drygt 116 mil. 7,4 procent, eller 5 429 avlidna, begravdes i en annan kommun.
Glesbygd och förort i topp
Roger Marjavaara har i sin studie konstruerat ett Post-Mortal Mobility Index, eller begravningsindex, för samtliga kommuner i landet (se tabeller och karta). Index 100 betyder att antalet begravningar och dödsfall är lika många, och ett index över 100 innebär ett större antal begravningar än dödsfall.
Inte helt oväntat har framför allt landsbygdskommuner, som präglats av utflyttning, höga index. Extremfallet i Sverige är Sorsele kommun, med ett index på 130.
– Mångas sista vilja är att begravas där de föddes eller har sitt fritidshus.
Något mer förvånande är att många förortskommuner nära storstäder hamnar högt uppe. Några exempel är Solna, Svedala och Värmdö.
– Den migrationen beror troligtvis på att många större begravningsplatser ligger utanför stadskärnorna.
De flesta storstadskommuner och storstäder har däremot ett nettoutflöde av avlidna och därför ett lågt index.
Vill vila ”hemma”
Enligt Roger Marjavaara bidrar resultaten till att öka kunskapen och teoriutvecklingen om människors platsanknytning och vilka platser som faktiskt får en betydelse för oss under livet. Landsbygden får till exempel en helt annan status när vi ska bestämma plats för den sista vilan.
– Vårt känslomässiga hem, det vi kallar ”hemma” och där vi vill begravas, är ofta någon annanstans än där vi lever och verkar. Valet av viloplats kan ske helt på emotionell grund och avslöjar därför människors sanna platsanknytning.
INFORMATION OCH KONTAKT
Data hämtades från Svenska Kyrkans begravningsregister (Kbok2003), som täcker 80 procent av samtliga avlidna under 2010.
Roger Marjavaara, universitetslektor i kulturgeografi vid Umeå universitet, föddes 1972 i Luleå och växte upp i Pajala i Tornedalen. Han forskar om människors mobilitet och då i synnerhet turism, där fritidshusturism är ett huvudspår.
För mer information, kontakta:
Roger Marjavaara, universitetslektor i kulturgeografi
institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
Telefon: 090-786 7159, 073-811 77 92
E-post: roger.marjavaara@geography.umu.se
Studien är gjord i ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Ludwiginstitutet för cancerforskning samt universitet i Hayward och San Diego i USA. Dessa forskargrupper har i tidigare samarbeten visat att det är vanligt att en gen ger upphov till flera former av ett protein. Det sker genom att råkopian av genen helt enkelt klipps och klistras ihop på olika sätt. Fenomenet, kallat splitsning, innebär att celler från samma vävnad i kroppen inte är så homogena som tidigare trotts.
Nu har forskargrupperna tagit sina studier vidare och utvecklat en metod för att komplett kartläggning av genuttrycket, alltså vilka gener som är aktiva, i enskilda celler. På så sätt går det att exakt beskriva och studera skillnaden i genuttryck mellan enskilda celler från samma vävnad.
– Både vi och andra forskare har länge velat ha tillgång på en sådan metod, men det har varit tekniskt svårt att få fram en tillräckligt känslig och robust metod, säger biomedicinaren Rickard Sandberg, forskningsgruppsledare på institutionen för cell- och molekylärbiologi samt forskare vid Ludwiginstitutet för cancerforskning.
Metoden kallas för Smart-Seq och kan få användning inom en rad områden. Ett viktigt område är inom cancerforskningen, där metoden kan användas för att studera vilka celltyper som ingår i cancertumör hos enskilda patienter. Det är också relevant att studera enskilda tumörceller som cirkulerar fritt i blodbanan eller lymfsystemet, eftersom de sannolikt kommer att bilda metastaser.
I den nu aktuella studien har forskarna analyserat tumörceller i blodbanan hos en patient med återkommande maligna melanom. Tumörcellerna identifierades i ett vanligt blodprov och sedan användes Smart-Seq för att analysera deras genuttryck. Det visade sig att tumörcellerna hade avaktiverat många viktiga membranproteiner, vilket antas ligga till grund för deras förmåga att undkomma kroppens bevakningssystem och sprida sig i blod eller lymfsystemen.
– Dessa resultat är mycket preliminära, men vi visar att det nu är möjligt att genomföra studier av enskilda, kliniskt relevant celler. Cancerforskare runt om i världen kan nu mer systematiskt analysera dessa celler för att i framtiden få fram bättre diagnos och behandlingsmetoder, säger Rickard Sandberg.
Studien är gjord med stöd av bland annat European Research Council, Vetenskapsrådet, Stiftelsen för Strategisk forskning, Åke Wibergs Stiftelse och National Health Institute, NIH.
INFORMATION OCH KONTAKT
Publikation: ”Full-Length mRNA-Seq from single cell levels of RNA and individual circulating tumor cells”, Daniel Ramsköld, Shujun Luo, Yu-Chieh Wang, Robin Li, Qiaolin Deng, Omid R. Faridani, Gregory A. Daniels, Irina Khrebtukova, Jeanne F. Loring, Louise C. Laurent, Gary P. Schroth and Rickard Sandberg, Nature Biotechnology, online publication 22 July 2012.
Forskare Rickard Sandberg
Arbete: 08-524 839 86
Mobil: 070-271 98 77
E-post: rickard.sandberg@ki.se”>rickard.sandberg@ki.se
Jeanette Hansson har i sin avhandling gjort två stora kliniska studier på vuxna patienter som drabbats av akut blindtarmsinflammation. I den ena studien har hon jämfört operation med antibiotikabehandling, i den andra behandlades blindtarmspatienter med antibiotika som förstahandsval.
Studierna, som genomfördes vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset och Kungälvs sjukhus, visade att för en majoritet av patienterna var en behandling med antibiotika lika effektivt som operation.
– En del är så sjuka att operation är helt nödvändig, men av de som kan behandlas med antibiotika läker 80 procent ut och blir friska, säger Jeanette Hansson.
Jeanette Hanssons avhandling visar dessutom att patienter som behandlas med antibiotika riskerar färre komplikationer jämfört med opererade.
Risken för återfall inom ett år efter antibiotikabehandling ligger på omkring 10 till 15 procent. Jeanette Hansson och hennes kollegor hoppas kunna kartlägga återfallsrisken på längre sikt, och dessutom kunna studera om även återfall skulle kunna behandlas med antibiotika.
I ett större perspektiv skulle ökad antibiotikaresistens också kunna påverka behandlingen.
Slutsatsen är ändå att antibiotika utgör ett fullgott alternativ till operation hos vuxna patienter i dagsläget, förutsatt att patienten accepterar risken för återfall.
– Det är viktigt att notera att de som behöver opereras på grund av återfall, eller för att antibiotikan inte haft effekt, enligt våra studier inte riskerar fler komplikationer än vid en primär operation, säger Jeanette Hansson.
Avhandlingen Antibiotic therapy as single treatment of acute appendicitis försvarades vid en disputation i maj.
Länk till avhandling: http://hdl.handle.net/2077/28960
INFORMATION OCH KONTAKT
Jeanette Hansson, medicine doktor vid institutionen för kliniska vetenskaper vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet och specialistläkare i kirurgi, Länssjukhuset Kalmar 0480-81464, jeanetteh@ltkalmar.se
I två veckor har ett undersökningsteam nu varit ute vid vraket efter skeppet Mars och gjort de första ordentliga undersökningarna av fyndplatsen. Mars sjönk 1564 utanför Ölands kust och vraket är ett av de bäst bevarade vraken från denna tid. Sommaren 2011 gjorde ett team från Ocean Discovery upptäckten av skeppsvraket. Nu börjar den tekniska och vetenskapliga dokumentationen av skeppet Mars.
– Det är unikt att hitta ett så gammalt välbevarat vrak. Det ger fantastiska möjligheter att få ytterligare inblick i 1500-talssamhället och det liv människor hade då, säger Johan Rönnby, professor i marinarkeologi vid Södertörns högskola och vetenskaplig ledare för undersökningen av fyndplatsen.
MARIS vid Södertörns högskola är vetenskapligt ansvariga för projektet som genomförs tillsammans med företagen Ocean Discovery, Deep Sea Productions och Marin Mätteknik. Vetenskapliga partners är också Försvarshögskolan och Sjöhistoriska museet.
Ett av de föremål som bärgats från vraket är en silverdaler, präglat med Erik XIV:s porträtt och valspråk. Myntet kan vara en del av den stora skatt som enligt sägnen ska ha följt skeppet till botten. Johan Rönnby tror att det finns många fler mynt vid vrakplatsen. Dykarna har hittills även siktat ett stort antal kanoner, spår av mänskliga kvarlevor och en mängd bruksföremål.
Tack vare att skeppet ligger så djupt som 70 meter är det fortfarande välbevarat. Men samtidigt gör det stora djupet att det är en utmaning att undersöka vraket.
– På 70 meters djup kan man inte dyka med vanliga lufttuber, utan måste använda en gasblandning. Det är oerhört krävande och tar tid. Det kan ta upp till två timmar att göra en uppstigning efter ett dyk, berättar Johan Rönnby.
Under den första perioden av dykningar vid Mars var Kungen på inofficiellt besök. Torsdagen den 12 juli tog Kungen del av arbetet med undersökningen av vraket.
Under sommaren kommer teamet att fortsätta den vetenskapliga undersökningen av vraket, samtidigt som man spelar in en dokumentär och en internationell storfilm.
INFORMATION OCH KONTAKT
Skeppet Mars byggdes i Kalmar 1563 och var sin tids största svenska fartyg. Hon sjönk under det Nordiska sjuårskriget (1563-1570) i en strid mellan den svenska och den dansk-lübska flottan i maj 1564. Strax efter att skeppet äntrats och börjat plundras av fienden exploderade det. Ombord fanns mellan 100-200 kanoner och ca 600 man, varav de flesta omkom när Mars gick under.
Silverdaler var inte ett handelsmynt, utan internationellt mynt. På det mynt som bärgats från Mars finns ett porträtt av Erik XIV, i kungakrona hållandes ett svärd och riksäpplet. På den andra sidan finns riksvapnet och kungens valspråk: ”Gud ger åt den han vill” (Deus dat cui vult).
Kontakt:
Professor Johan Rönnby, Johan.Ronnby@sh.se.
MARIS – marinarkeologiskt forskningsinstitut vid Södertörns högskola
Kondylom är inte en anmälningspliktig könssjukdom, så det har saknats uppgifter om hur förekomsten ser ut på nationell nivå i den svenska befolkningen. För män har det inte funnits några data alls och för kvinnor endast en enkätstudie där var tionde 45-årig kvinna uppgav att de någon gång i sitt liv haft könsvårtor. Nu har forskare vid Karolinska Institutet gått igenom läkemedels- och patientregistret för att få en närmare bild av incidensen. Genomgången gäller åren 2006-2010 och omfattar alla 10-44 åringar som sökt vård eller fått behandling för sjukdomen.
Några tydliga resultat föll ut. Mest påtagligt är att kondylom minskar i förekomst hos unga kvinnor, yngre än 25 år. Sjukdomen minskar allra mest hos 17-18-åriga kvinnor, där nedgången var över 25 procent under den studerade perioden. Hos män har däremot sjukdomen ökat något under perioden.
Det är glädjande att se att kondylom minskar hos unga kvinnor. När det gäller de unga männen har vi inte sett samma utveckling än, men vi tror att sjukdomen kommer att minska även hos dem inom ungefär fem till tio år, som en följd av sänkt incidens hos kvinnorna, säger sjuksköterskan Amy Levál, doktorand vid institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik.
Kondylom orsakas av humant papillom-virus, HPV. I Sverige finns HPV-vaccin tillgängligt sedan hösten 2006. Det skyddar mot flera typer av HPV, både de som ligger bakom de flesta fall av kondylom och de som kan leda till livmoderhalscancer. Numera ingår HPV-vaccin i det allmänna vaccinationsprogrammet och erbjuds kostnadsfritt till flickor i 11-12-årsåldern. Den nu aktuella studien visar alltså att minskningen av kondylom hos unga kvinnor sammanfaller med att HPV-vaccin blev tillgängligt på den svenska marknaden.
– Men något orsakssamband beläggs inte av vår studie, där endast kondolym är studerat och inga uppgifter om HPV-vaccinering eller annan information har samlats in. Samtidigt minskar sjukdomen så kraftigt i just den grupp där cirka 30 procent är vaccinerade och inte i andra grupper. Därför misstänker vi att det hänger samman, säger Amy Levál.
Könsvårtor drabbar framför allt unga och de är vanligare bland män än bland kvinnor. Näst efter klamydia är kondylom den vanligaste könssjukdomen i Sverige. I vissa åldrar får ungefär var hundrade person könsvårtor.
INFORMATION OCH KONTAKT
Publikation: “Incidence of Genital Warts in Sweden pre and post Quadrivalent HPV Vaccine Availability”. Amy Levál, Eva Herweijer, Lisen Arnheim Dahlström, Hasse Walum, Emma Frans, Pär Sparén och Julia Fridman Simard, Journal of Infectious Diseases, online 19 July 2012.
För mer information kontakta institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik:
Amy Levál, doktorand. Mobil:073-600 40 84. E-post:amy.leval@ki.se
Pär Sparén, professor. Mobil:070-794 46 74. E-post:par.sparen@ki.se
I vår tjocktarm finns myriader av bakterier som är viktiga för vår hälsa, men som också kan orsaka sjukdomar. För att skydda sig mot skadlig påverkan producerar tjocktarmen ett slemlager, som bildar en barriär mellan bakterierna och tarmväggen.
En avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, visar att ett försvagat slemlager kan vara en av orsakerna bakom den kroniska tarmsjukdomen ulcerös kolit.
Doktoranden Jenny Gustafsson har i en av sina studier visat att möss som spontant utvecklar kolit också har en försämrad slembarriär.
Fortsatta studier på vävnadsprover från patienter med ulcerös kolit visar att slemlagret ofta återgår till det normala när inflammationen läkt ut, vilket ytterligare stärker uppfattningen att slemlagrets sammansättning spelar en viktig roll vid inflammation.
– För att förstå hur slemlagret bildas har vi studerat en särskild jonkanal som medverkar i vätskebildningen, och som vi vet gör människor med lungsjukdomen cystisk fibros slemmiga i lungorna, säger Jenny Gustafsson:
– Resultaten visar att när den här kanalen inte fungerar så blir det normalt lösa och genomsläppliga slemmet i tunntarmen istället fastsittande och kompakt.
Eftersom jonkanalen transporterar bikarbonat har forskarna gjort försök med att tillföra bikarbonat för att återställa slemegenskaperna – en metod som visat sig framgångsrik.
– Det visar att bikarbonat har en viktig roll i att skapa slem med rätt egenskaper. Det kan på sikt leda till nya läkemedel som både kan förbättra slembarriären i tjocktarmen och hjälpa mot ulcerös kolit, samt lösa upp slemmet för att hjälpa patienter med cystisk fibros, säger Jenny Gustafsson.
INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen ”Colonic barrier function in ulcerative colitis – interactions between ion and mucus secretion” försvarades vid en disputation i maj.
Kontakt: Jenny Gustafsson, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet, tel 031-7863487, 0736-754132, e-post jenny.gustafsson@gu.se
Handledare Henrik Sjövall, institutionen för medicin, tel 070-444691, e-post henrik.sjovall@medfak.gu.se
Linda Kvarnlöf, doktorand i Sociologi vid Mittuniversitetet och risk- och krisforskare, har i sin forskning studerat människor som är först på plats i samband med trafikolyckor.
– Det handlar om människor som har varit vittnen till och larmat om en trafikolycka. Vad jag framförallt är intresserad av att studera är hur dessa människor interagerar med räddningspersonal på platsen och hur det påverkar deras fortsatta agerande.
Utifrån sin forskning kan hon formulera några allmänna råd till den som blir ögonvittne till en trafikolycka. Det främsta rådet är: ”Stanna på olycksplatsen!”
– Jag tror inte att folk är medvetna om vilken otroligt viktig informationskälla de är. Inte bara för SOS Alarm utan även för den räddningspersonal som sedan kommer till olycksplatsen.
Personal ur räddningstjänsten vill ofta ha en första lägesbild, det vill säga information om hur olyckan har gått till, och behöver komma i kontakt med den eller de som har sett olyckan. Polisen vill också gärna komma i kontakt med ögonvittnen, eftersom deras information kan vara ovärderlig i en eventuell brottsutredning.
Linda Kvarnlöf kan konstatera att det inte är ovanligt att trafikanter först passerar en olycksplats innan de larmar.
– Givetvis är det bra att de larmar. Men i sådana fall kan det vara svårt att återge en korrekt information. Det innebär också att räddningspersonalen går miste om värdefull information.
INFORMATION OCH KONTAKT
Linda Kvarnlöf är verksam vid forskningscentrumet Risk and Crisis Research Center (RCR) vid Mittuniversitetet och sammanställer för tillfället sin avhandling där hon intervjuat både ”larmare” och räddningspersonal för att studera mötet dem emellan. Hon har även genomfört en fältstudie där hon följt räddningsteam på deras utryckningar.
Frågor kan ställas till: Linda Kvarnlöf, tel: 063-165418, e-post: linda.kvarnlof@miun.se
– Detta är den första studie som utvärderat om det finns ett samband mellan förhöjda värden av organiska miljögifter och stroke och resultaten är tydliga, säger Lars Lind, professor i kardiovaskulär epidemiologi vid Uppsala universitet, som gjort studien tillsammans med Monica Lind, docent i miljömedicin.
De har tidigare visat att förhöjda nivåer av PCBer, och i viss mån bekämpningsmedel, i blodet är relaterat till åderförkalkning i halspulsådrorna. Resultaten baserade sig på en studie omfattande cirka 1 000 äldre i Uppsala. Eftersom åderförkalkning i halspulsådrorna är viktig riskfaktor för stroke har nu forskarna gjort ytterligare en analys där samma grupp följdes under fem år för att undersöka om det även kunde ses ett samband mellan PCB och stroke.
Totalt fick 35 personer stroke under de fem åren. De som hade förhöjda nivåer av PCBer i blodet hade en ungefär fördubblad risk att få stroke jämfört med de med låga nivåer även när vi tagit hänsyn till effekten av traditionella riskfaktorer för stroke, exempelvis högt blodtryck, diabetes och fetma. Även som hade förhöjda värden av bekämpningsmedel, t ex DDT, hade en ungefär fördubblad risk att få stroke i framtiden.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien, som gjorts i samarbete med kollegor från Örebro universitet, Norge, USA och Korea, har finansierats av bland andra Formas och Vetenskapsrådet.
Länk till studien på tidskriftens webbplats: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0160412012001365
För mer information, kontakta Lars Lind, mobil: 073-050 28 78, lars.lind@medsci.uu.se
Istället för att tillverka elektronikkomponenter genom ett 30-tal dyra processteg i renrum, kan elektronik för vissa tillämpningar tryckas på papper i vanliga tryckpressar. Thomas Öhlund, doktorand vid Digital Printing Center på Mittuniversitetet i Örnsköldsvik, har undersökt hur den elektriska ledningsförmågan, som är grundläggande för tryckt elektronik, påverkas av pappersytans egenskaper. Genom experiment, har Thomas Öhlund kommit fram till vad pappersytan ska ha för egenskaper för att nå önskat resultat. Till exempel är storleken på ytans porer av stor betydelse.
– Den här kunskapen kan användas för att trycka elektronik på papper och förpackningar. Exempelvis elektronik som berättar om innehållet i en förpackning har varit utsatt för temperaturvariationer eller stötar, säger Thomas Öhlund.
– Inom några år kommer man också att kunna trycka bland annat solceller och displayer i större omfattning, säger Thomas Öhlund.
Att använda tryckteknik som metod kan vara att föredra då stora ytor ska täckas. Exempel på produkter som kan tryckas är solceller, sensorer och bildskärmar. I de fall då dessa produkter redan idag tillverkas med tryckteknik, så sker det framförallt på plast och glas.
INFORMATION OCH KONTAKT
Thomas Öhlunds forskning har finansierats av Mittuniversitetet, Tillväxtverket, Länsstyrelsen i Västernorrland och Kempestiftelserna.
Frågor kan ställas till:
Thomas Öhlund, doktorand, tryckt elektronik, 073-061 19 73, e-post: Thomas.ohlund@miun.se
I Sverige drabbas varje år cirka 450 personer av kroniska myeloproliferativa sjukdomar, en samlingsbeteckning för tre kroniska blodsjukdomar som innebär alltför hög produktion av celler i benmärgen. Polycytemia vera ger överproduktion av röda blodkroppar, essentiell trombocytemi ger förhöjd bildning av blodplättar och primär myelofibros innebär överproduktion av bindväv i benmärgen vilket leder till låga blodvärden.
Till sjukdomsbilden hör bland annat ökad risk för blodproppar och blödningar. Den behandling som ges i form av blodtappning, radioaktiv fosfor eller cellgifter syftar i första hand till att lindra symptom och minska risken för komplikationer.
I den nu publicerade studien ingick samtliga fall av kroniska myeloproliferativa sjukdomar som rapporterats till Cancerregistret mellan åren 1973 och 2008, totalt 9 384 patienter. Resultatet visar att även patienter med den mildaste formen av de myeloproliferativa sjukdomarna (essentiell trombocytemi) har en viss överdödlighet jämfört med normalbefolkningen – något som man tidigare inte trott.
I motsats till vissa tidigare publicerade studier visade sig patienter med polycytemia vera ha en kortare livslängd. Nytt fynd var att även patienter med essentiell trombocytemi hade en förkortad överlevnad, vilket inte majoriteten av forskningsrapporter tidigare visat. Patienter med primär myelofibros hade som väntat en kortare överlevnad jämfört med normalbefolkningen.
– Samtidigt ser vi att överlevnaden hos patienter med polycytemia vera och essentiell trombocytemi har förbättrats under den tidsperiod vi studerat. Det är mycket hoppingivande, säger Malin Hultcrantz som lett studien. För essentiell trombocytemi patienter var livslängden nästan i nivå med normalbefolkningens under den senaste perioden 2001-2008.
– Det finns ett stort intresse hos den medicinska forskningen att ta fram och utveckla nya behandlingar mot dessa sjukdomar. Vår förhoppning är att prognosen vid myeloproliferativa sjukdomar fortsätter att förbättras, och helst i snabbare takt, säger Malin Hultcrantz.
INFORMATION OCH KONTAKT
Den populationsbaserade studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Clinical Oncology. Publikation: ”Patterns of survival among 9,384 patients with myeloproliferative neoplasms diagnosed in Sweden 1973-2008; a population-based study”, Malin Hultcrantz, Sigurdur Yngvi Kristinsson, Therese M-L Andersson, Ola Landgren, Sandra Eloranta, Åsa Rangert Derolf, Paul W. Dickman & Magnus Björkholm, Journal of Clinical Oncology, online ahead of print 16th July 2012.
Kontakt: Malin Hultcrantz, Läkare, doktorand, tel: 08-5177 00 00 (Växel KS), e-post:
malin.hultcrantz@ki.se”>malin.hultcrantz@ki.se
Magnus Björkholm, professor Institutionen för medicin, Solna, tel 08-517 741 98, e-post:
magnus.bjorkholm@karolinska.se”>magnus.bjorkholm@karolinska.se
Som en åtgärd i kampen mot vårdrelaterade infektioner övergår allt fler svenska sjukhus till att vårda patienter i enkelrum. Vid länssjukhuset i Borås uppfördes till exempel en ny vårdbyggnad 2010, där alla patienter vårdas i eget rum.
Men både patienterna själva och vårdpersonalen uppskattar vård i flerbäddsrum. Det visar en studie från Sahlgrenska akademin där patienter och sjuksköterskor intervjuats.
Studien, som är en del av ett större samarbetsprojekt mellan Göteborgs universitet och Lunds universitet, visar att vård i flerbäddsrum (två- eller fyra bäddar) har flera fördelar som går förlorade när vården utförs i enkelrum.
Till exempel upplever många en trygghet i att ha andra patienter runt sig.
Docent Sylvia Mättä vid Sahlgrenska akademin är medförfattare till studien:
– Många känner en trygghet i att andra kan kalla på hjälp om det händer något, andra tycker att tiden går fortare när det finns andra att prata med.
– Det som genomsyrar patienternas erfarenheter av vård i flerbäddsrum är hänsynstagande. Till exempel är det få som upplever det som ett problem att sköta sin hygien bland andra.
Som nackdelar nämndes att nattsömnen kunde bli störd, både av medpatienter och av personal som kom in i rummet.
Även sjuksköterskorna uttryckte en trygghet i att vårda i flerbäddsrum, eftersom de då kan utföra den individuella vården och samtidigt ha översyn och kontakt med övriga patienter.
– Vår slutsats är att sjukhusen bör fundera över hur patienterna ska känna sig trygga även vid vård i enkelrum. En annan intressant sak är att sjuksköterskorna upplevde att det var trevligare att vårda män i flerbäddsrum än kvinnor, och det är en genusaspekt som vi tycker bör studeras ytterligare, säger Sylvia Määttä.
INFORMATION OCH KONTAKT
Studien To provide care and be cared for in a multiple-bed hospital room kommer att publiceras i Scandinavian Journal of Caring Sciences.
Kontakt: Sylvia Määttä, institutionen för vårdvetenskap och hälsa vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, tel 0707-674176, Sylvia.maatta@gu.se
I rapporten A/66/811 som presenteras för FN:s generalförsamling idag refereras på flera ställen till den nya information från UCDP som just publicerats. I sin årliga översikt konstaterar UCDP att 2011 såg en markant ökning av antalet konflikter runt om i världen. Efter ett 2010 som signalerat hopp om en fredligare utveckling så ökade antalet konflikter med nästan 20 procent, till 37.
– Det faktum att även de mest dödliga konflikterna ökade i antal är också oroande, säger Lotta Themnér, projektledare inom UCDP.
2011 klassades sex konflikter som krig, vilket betyder att de resulterade i 1000 eller fler stridsrelaterade dödsoffer under året. 2010 var fyra konflikter klassade som krig. Vissa av de aktiva krigen är välkända från medias rapportering, såsom de i Afghanistan, Libyen, Pakistan och Somalia. De våldsamma konflikterna i Sudan och Yemen är mindre omskrivna.
– Det bör dock påpekas att även om ökningen mellan 2010 och 2011 var den största sedan 1990 så ligger antalet konflikter fortfarande långt under de nivåer som det tidiga 1990-talet såg. Den hösta siffran som uppmättes då var 53 aktiva konflikter, säger professor Peter Wallensteen, ledare för UCDP.
Även om 2011 var ett år som präglades starkt av den arabiska våren så var det inte huvudsakliga denna som låg bakom ökningen i konfliktantalet. Vid sidan av konflikterna i Libyen och Syrien var mycket av våldet riktat mot obeväpnade civila och demonstranter, inte mot militära organisationer. Däremot var händelser i Afrika den största drivkraften bakom den markanta ökningen. Från att ha varit scenen för 10 konflikter under 2010 ökade antalet med 50 procent 2011. Detta var till viss del kopplat till utvecklingen i Sudan, som under året delades i två nationer med en rad nya konflikter som följd, samt till handlingar av rebellgrupper som varit mindre aktiva under en period (till exempel Boko Haram i Nigeria och rebeller i Senegal).
Något som ytterligare förstärker den negativa utvecklingen under 2011 är det faktum att endast ett fredsavtal ingicks. Detta är den lägsta siffran sedan 1987.
– Perioden efter det kalla kriget har fram tills nu ansetts vara karaktäriserat av internationellt drivna fredsprocesser och fredsavtal, men denna trend kan nu var hotad, säger Peter Wallensteen.
INFORMATION OCH KONTAKT
Therese Pettersson, tel: 018-4715723, e-post: therese.pettersson@pcr.uu.se
Lotta Themnér, tel: 0704-250533, e-post: lotta.themner@pcr.uu.se
Peter Wallensteen, tel: 018-4712352 eller 0706-752679, e-post: peter.wallensteen@pcr.uu.se
Läs rapporten från konfliktdataprogrammet.
FN-rapportens fulla namn är:
Strengthening the role of mediation in the peaceful settlement of disputes, conflict prevention and resolution
Report of the Secretary-General to the 66th General Assembly of the United Nations (A/66/811).
