Fredagen den 30 mars försvarade Jenny Balkow sin doktorsavhandling i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Hur får man bra kvalité i produkter från Kina? Svenska producenter märker ofta att det inte är något problem att hitta en leverantör i Kina. Problemen uppstår när produkten väl är levererade… eller inte. Förseningar, uteblivna leveranser och missförstånd i specifikationerna är några av de problem som kan uppkomma.

– Det största problemet är egentligen att företagen inte vet vad de inte vet, det är därför mellanhänder är nödvändiga i handeln med Kina, säger Jenny Balkow. I sin doktorsavhandling “In the Middle: On Sourcing from China and the Role of the Intermediary” utforskar hon just mellanhändernas roll för små- och medelstora svenska företag som arbetar mot Kina.

Jenny Balkow har under sin doktorandtid intervjuat både svenska och kinesiska personer som jobbar som mellanhänder. Företagen i Sverige producerar ofta saker av hög kvalité i små volymer, man vill göra en mindre upplaga av en unik produkt. Kinesiska företag är vana vid massproduktion. Huvudproblemet ligger ofta i brist på kommunikation. Jenny Balkows avhandling ger konkreta exempel på olika lösningar på en del av problemen.

– Företagen bör leta efter en person som stödjer relationerna. En person som kan väga upp för leverantörens okunskap och inte bara för den egna okunskapen. I Sverige är det vanligt att man tar hit mellanhanden så att denna kan lära känna Sverige, det svenska språket och svensk kultur samt få teknisk kunskap och kunskap om marknaden, säger Jenny Balkow.

Fakultetsopponent vid disputationen var professor Staffan Brege vid Linköpings universitet. Betygsnämnden bestod av professor Helene Ahl, Högskolan för Lärande och Kommunikation, Jönköping, Associate Professor Henrik Agndal, Stockholm School of Economics och Professor Lefa Teng, Shanghai Jiao Tong University. Ordförande var professor Helén Anderson, JIBS.

KONTAKTUPPGIFTER
Jenny.Balkow@hb.se
073-3327670
 

I Etiopien är avskogningen mycket omfattande, vilket man har antagit påverkar hög- och lågvattenflödena i vattendragen.

Solomon Gebreyohannis doktorsarbete vid SLU inbegriper flödesdata för 30 olika floder i Etiopien för de senaste 50 åren. Ett dussintal av dessa floder har studerats i detalj, med flödesdata, flyg- och fjärranalys samt intervjuer bland ortsbefolkningen.

Solomon Gebreyohannis har bland annat studerat ett område runt floden Koga, en biflod till Blå Nilen. Skogsutbredningen har där minskat från 16 procent 1957 till endast 1 procent 1986. Det skedde främst i samband med en politisk markreform i mitten av 1970-talet. Under samma period har man mätt vattenflödet i floden.

Med hjälp av dessa hydrologiska uppgifter samt flyg- och satellitbilder har Solomon Gebreyohannis försökt hitta ett samband mellan skogsavverkningen i området och vattentillgången i floden. Lite oväntat såg man inga förändringar i vare sig hög- eller lågvattenflödet trots den stora avskogning som skett i området.

I intervjuer med några byäldstar framkom dock att förhållandena skilde sig ovanför respektive nedanför en stor våtmark. Uppströms våtmarken hade lågvattenflödet minskat och högvattenflödet ökat. Nedströms våtmarken hade byborna däremot inte noterat några skillnader i vattenflödet, vilket pekar på att våtmarken utjämnar effekterna av avskogningen.

MSc Solomon Gebreyohannis Gebrehiwot, institutionen för vatten och miljö, SLU, försvarar sin avhandling med titeln ”Hydrology and forests in the Blue Nile basin – what can be learned from half a century of observations and community perception for water management?” Disputationen avser filosofie doktorsexamen.

– Tid: fredagen den 30 mars 2012 klockan 10:00
– Plats: Uppsala, Loftets hörsal
– Opponent: Professor Tammo Steenhuis, Department of Biological and Environmental Engineering, Cornell University, Ithaca, USA

MER INFORMATION
Solomon.Gebreyohannis@slu.se, 018-67 30 59
Kevin.Bishop@slu.se, 018-67 31 31, Kevin Bishop

LÄNK TILL AVHANDLING
http://pub.epsilon.slu.se/8634/

Tina Carlson Ingdahl på Högskolan i Borås har med sin avhandling Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till tittat närmare på redovisningens roll i ett företags verksamhet. Genom att observera affärsmöten mellan säljare och köpare på Eton Fashion AB har hon ställt sig frågan: Vad gör redovisning och hur går det till? Fredag den 30 mars disputerar Tina Carlson Ingdahl med sin avhandling på Handelshögskolan i Göteborg.

Studien visar att det finns fördelar med att göra närstudier för att få veta mer om redovisningens roll i praktiken. Tina Carlson Ingdahl, vid Institutionen Handels- och IT-högskolan, Högskolan i Borås, har studerat och beskrivit hur människor, skjortor och siffror samverkar under affärsmöten på Eton Fashion AB i Gånghester. Avhandlingen visar hur komplexiteten steg för steg reduceras tills endast en ifylld order återstår. Bland de viktigaste slutsatserna i avhandlingen är att visa på att dessa möten innehåller tre egenskaper:

– Mötena innehåller punktvisa inslag av ren kalkylering, att mötesdeltagarna räknar med siffror. Nästa egenskap handlar om att beräkningarna blandas med att de går på känsla, genom att till exempel känna på och jämföra olika tyger. Detta led kallar jag för kvalkylering – man är rationell och går på känsla samtidigt. Det avslutande ledet i mötena, kalkvylering, handlar om människorna, om det varma, och här tar man hänsyn till andra och börjar tänka på vad konsumenten kommer att vilja ha. Det pågår då en förhandling.

Beskrivningen av dessa affärsmöten visar hur redovisning bidrar till att möjliggöra en inramning av mötena, vilket är nödvändigt för att en order skall bli till. Det handlar mycket om att se tingen, de små detaljerna och därför har Tina Carlson Ingdahl fotograferat under sina observationer för att kunna studera fotona och upptäcka de små detaljerna och hur dessa får inflytande. 

DISPUTATION
Tina Carlson Ingdahl
Tid: Fredag 30 mars kl. 13.15
Plats: CG-salen, Handelshögskolan i Göteborg
Avhandling: Människor, skjortor och siffror – Reducera komplexitet och en order blir till
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/28596

KONTAKTUPPGIFTER
Tina Carlson Ingdahl, Tfn: 033-435 5923 eller 0734-438283, E-post: tina.ingdahl@hb.se 

Reumatoid artrit (RA), även kallad kronisk ledgångsreumatism, är en sjukdom som framför allt drabbar leder, främst i händer och fötter, och symmetriskt i båda kroppshalvorna. Den är autoimmun, vilket betyder att immunförsvaret angriper kroppens egna celler. Sjukdomen ger inflammation i lederna och om den lämnas obehandlad bryts brosk- och benvävnaden ner. RA förekommer hos 0,5—1,0 % av befolkningen och två tredjedelar av de drabbade är kvinnor. Medianåldern vid insjuknandet är 55—60 år. Orsakerna är i det närmaste okända men genetiska, hormonella och miljöfaktorer tros bidra till utveckling av sjukdomen.

Ärftligheten för RA har uppskattats till 60 %, men de enskilda faktorerna är svåra att identifiera eftersom det finns många olika som var för sig bara ger en liten riskökning. Befolkningen i de båda nordligaste länen har visats vara relativt homogen genetiskt sett och skiljer sig från övriga Sverige. I avhandlingen ingår familjer i de fyra nordligaste länen där flera familjemedlemmar har RA. Blodprover har lämnats från personer både med och utan sjukdomen. Totalt ingår 51 familjer med 2—11 sjuka medlemmar i varje familj över flera generationer.

Via en analys av hela arvsmassan (genomet) identifieras DNA-regioner som är kopplade till RA hos 134 individer med sjukdomen och 216 friska familjemedlemmar. En av dessa regioner, på kromosom 14, kartlades med högre upplösning och därmed identifierades några potentiella riskgener för RA i norra Sverige. Analyserna av blodproverna visade också att de antikroppar som förknippas med RA var vanligare hos släktingarna jämfört med friska kontrollpersoner.

KONTAKTUPPGIFTER OCH ÖVRIG INFORMATION
Lisbeth Ärlestig är förste forskningsingenjör och doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, och verksam vid avdelningen för reumatologi, där hon kan nås på
tel. 090-785 17 68
E-post lisbeth.arlestig@medicin.umu.se

Fredagen den 30 mars försvarar Lisbeth Ärlestig, Inst. för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titeln Genetiska studier vid reumatoid artrit – familjestudier och analys av relation till aterotrombotisk komorbiditet (Engelsk titel: Genetic studies in Rheumatoid Arthritis – familial studies and analysis of relationships to atherothrombotic comorbidity).
Fakultetsopponent är docent Åsa Torinsson Naluai, Göteborgs universitet.

LÄNK TILL AVHANDLING
urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-52956

– I slutet av 1990-talet beskrevs barn och ungdomar som en marginaliserad och rotlös grupp i samhället, och deras livssituation framställdes som ganska eländig och svår. Men vetenskapliga undersökningar från samma tid visar att de flesta unga mådde bra och hade en generellt sett hög levnadsnivå, säger Inger Linblad.

Hon har i sin avhandling intervjuat nästan 50 anställda ombud och ideella jourmedarbetare som svarade i Bris stödtelefon under åren 1996–1998. Hur stödpersonerna uppfattade barnens situation låg därefter till grund för organisationens utåtriktade rapportering om hur barn och unga hade det. Resultaten visar att medarbetarnas föreställningar om barns vardagsvillkor var knapphändiga och fragmentariska, och bilderna av syskon och föräldrar ofta var motsägelsefulla och stereotypa. Vuxenvärlden sågs i stort som svekfull, och barnens föräldrar tycktes snarare försvåra och komplicera barnens situation än fungera som resurser. Däremot framträdde barns problem med större skärpa.

Problematisk titt i nyckelhålet
Inger Linblad menar att en del av dessa eländesbeskrivningar beror på de metaforiska ”nyckelhålskik” in i ungas vardag som pratstunderna innebär.
– Som stödperson i Bris är du inställd på att söka efter problem, samtidigt som den tillfälliga kontakt som skapas i telefonen förstärker oron och känslan för enskilda barns situation, säger hon.

I studien framhåller hon det teoretiska begreppet mikroförståelse som centralt för jourmedarbetarna, det vill säga att det bara är möjligt att uppsnappa en begränsad mängd information från enstaka samtal. Det faktum att det är klar majoritet flickor som ringer stödtelefonen påverkar också vilka problem som Bris lyfter fram, menar Inger Linblad.

– Det är med andra ord framförallt deras berättelser som Bris förmedlar, något som inte framkommer särskilt tydligt.

Inkännande och problemlösande
Inger Linblad visar också att arbetet i telefonen organiserades kring lyssnandet som en central aspekt av barnperspektivet. Verksamheten värderades högt av jourare och ombud, liksom det som beskrivs som en ”Bris-anda” – en särskild sorts förtrolighet. Typiska samtalsstrategier var inkännande respektive problemlösande strategier, då jourarens roll kunde vara att antingen skapa en nära och tillitsfull relation eller att ”coacha” barnet att lösa akuta problem.

Centrala problemområden som framträder i telefonsamtalen är kön, relationer och övergrepp. Enligt Inger Linblad konstruerades könsfrågor ofta kring kvinnlighet och sexualitet, och vanliga problematiska relationer handlade om nybildade familjer där pappans nya fru framträder som en stereotyp elak styvmamma, och då alltid i kombination med en tafatt pappa. I temat om övergrepp konstruerades pojkarnas samtal kring mobbning och misshandel, och flickornas kring våld, sexuella övergrepp och ofredanden.

Inger Linblad är uppvuxen i Stockholm, men bodde under femton år i Västerbotten, främst i Umeå, där hennes tre söner är uppvuxna. Hon forskar och undervisar för närvarande vid institutionen för socialt arbete vid Stockholms universitet.

FAKTA OM DISPUTATIONEN
Fredagen den 30 mars 2012 försvarar Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Problembilder av barn. Representationer, föreställningar och strategier i BRIS stödtelefon 1996–98. Disputationen äger rum kl. 10 i lokal S205h, Samhällsvetarhuset, Umeå universitet. Fakultetsopponent är docent Ingrid Höjer, institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet.

KONTAKTUPPGIFTER:
Inger Linblad, institutionen för socialt arbete, Umeå universitet
E-post: Inger.linblad@socarb.su.se
Telefon: 070-567 96 32

Läs hela eller delar av avhandlingen

Tysklands ockupation av Danmark var startskottet för ett politiskt triangeldrama mellan tre nationalsocialistiska läger. I Nordschleswig/Södra Jylland fanns sedan tidigare två lokala nazistpartier: dansksinnade Danmarks Nationalsocialistiske Arbejderparti (DNSAP) och minoritetstyskarnas parti Nationalsozialistische deutsche Arbeiterpartei Nordschleswig ( NSDAP-N).

Den storgermanska ideologi som SS förespråkade utgick från föreställningen om en gemenskap baserad på ras. De ansåg att det fanns en nordisk-germansk ras och att den skulle enas i ett rike, oavsett vilka nationaliteter som innefattades. Detta gick stick i stäv med de två partiernas olika ståndpunkter.

De danska nazisterna i DNSAP ville i första hand värna om det danska folket och fruktade att de skulle förlora sin nationella självständighet om de ingick i ett storgermanskt rike.

– De misstänkte att den storgermanska ideologin kunde vara illa klädd imperialism. De såg framför sig hur Danmark skulle bli en liten provins i ett germanskt rike styrt av Tyskland, säger Steffen Werther som är nybliven filosofie doktor i historia.

Även minoritetstyskarna i NSDAP-N var negativt inställda till den storgermanska ideologin. Detta berodde på att SS gjorde misstaget att kategoriserade minoritetstyskar som danskar, eller som en del av den ”nordiska rasen”.

– Det var en direkt förelämpning mot minoritetstyskarna i NSDAP-N som såg sig själva som tyskar först och främst, de ville inte ingå i någon större germanska gemenskap som inkluderade andra nationaliteter, säger Steffen Werther.
De ville däremot att gränsen från 1920 skulle dras om, så att Nordschleswig återigen skulle tillhöra Tyskland, berättar Steffen Werther.

Båda partierna befann sig således i en mycket pressad situation efter ockupationen. De ville inte ge upp sina olika nationella linjer, men kunde på grund av den extrema maktskillnaden inte dra sig undan SS:s krav och anspråk.

Partierna försökte tillmötesgå SS genom att exempelvis välja ut de argument ur den folkligt-nationella och den rasistisk-storgermanska repertoaren, som bäst passade deras egna politiska mål. Men samarbetet kom aldrig längre än till att ske under ytterst motvilliga förhållanden.

– Den grundläggande konflikten mellan de nationalsocialistiska gemenskapsbegreppen ”ras” och ”folk” löstes aldrig. Ingen av parterna kunde gå med på den lösning som motståndarna förelog, säger Steffen Werther.
 
ÖVRIG INFORMATION
Steffen Werther är filosofie doktor i historia, efter att ha genomgått forskarutbildning vid Baltic and East European Graduate School och Institutionen för genus, kultur och historia vid Södertörns högskola i Sverige. Som BEEGS-doktorand har hans formella hemvist varit Historiska Institutionen, Stockholms universitet.

Den 17 februari 2012 försvarade han sin avhandling SS Visions and Borderland Realities. The Fate of the ”Greater Germanic” Ideology in South Jutland

Tysk titel: SS-Vision und Grenzland-Realität. Vom Umgang dänischer und ”volksdeutscher” Nationalsozialisten in Sønderjylland mit der ”grobßgermanischen” Ideologie der SS

– Kemi i nanometerskala fungerar ofta helt annorlunda än i normal skala, säger docent Alexandr Talyzin vid institutionen för fysik, Umeå universitet.

Hans forskargrupp har tillsammans med kollegor från professor Esko Kauppinens grupp vid Aalto-universitetet i Helsingfors, Finland, tidigare upptäckt en metod att använda hålrummen i kolnanorör som endimensionella reaktorer för att framställa remsor av det supertunna kolmaterialet grafen.

I den nu aktuella studien, som publicerats som ”VIP-nyhet” i den ansedda vetenskapstidskriften Angewandte Chemie, har de prövat att inuti kolnanorör få vätgas att reagera med fullerener, klotformiga kol-60-molekyler som ser ut som fotbollar.

Experiment under högt tryck
Standardmetoden för att utföra kemiska reaktioner inuti kolnanorör är att fylla rörets inre med kol-60-molekyler och få dem att reagera med varandra, förklarar Alexandr Talyzin.

Nanorörets väggar antas skydda de inkapslade kol-60-molekylerna från den omgivande miljön och omöjliggöra reaktioner med molekyler och atomer som finns utanför röret. Det var den gängse uppfattningen när forskargruppen i Umeå inledde sina försök för några år sedan.

– Tänk dig att du fyller ett rör med tennisbollar, precis så många som finns plats för. Försök sedan stoppa in en massa pingisbollar. Självklart går det inte, de får inte plats mellan tennisbollarna, säger Alexandr Talyzin.

Men, om tennisbollarna är kol-60-molekyler och pingisbollarna vätgasmolekyler och experimentet görs under högt tryck och i 500-550-gradig temperatur blir det omöjliga möjligt, visar umeforskarna.

Vätekolmolekyler bildas
Vätgasen tar sig in i röret och reagerar med kol-60-molekylerna. Reaktionen gör att kolmolekylerna kollapsar och i stället bildas nya vätekolmolekyler, vilket forskargruppen kunnat se med hjälp av Ramanspektroskopi och högupplöst elektronmikroskopi.

– Nu har vi direkta bevis för att molekyler som inkapslas i kolnanorör faktiskt kan reagera med gaser. Det öppnar enorma möjligheter att syntetisera nya hybridmaterial, säger Alexandr Talyzin.

Studien ger också ytterligare stöd för att kemiska processer i nanoformat inte följer samma lagar som ”vanlig” kemi. I en tredimensionell struktur kan molekyler reagera med sina grannar åt alla håll, uppåt, nedåt och i sidled.

– Inuti kolnanoröret är situationen en annan, säger Alexandr Talyzin. Där får kol-60-molekylen bara grannar åt höger och vänster så att säga och de kan bara reagera med varandra genom att bilda kedjor. Det gör också att reaktionen med vätgas blir annorlunda. Vi kallar det effekten av inneslutning.
 
INFORMATION & KONTAKT

Artikeln är publicerad i tidskriften Angewandte Chemie som VIP paper och har titeln ”Hydrogen driven collapse of C60 inside of SWNTs”. Författare är Alexandr V. Talyzin, Serhiy M. Luzan, Ilya V. Anoshkin, Albert G. Nasibulin, Hua Jiang, Esko I. Kauppinen.

Läs mer om Alexandr Talyzins forskning

 

Tumörer behandlas ofta med cellgifter för att hindra tumörtillväxt och i bästa fall bota patienter. En oönskad bieffekt är dock att inte bara cancerceller utan också normala celler kan skadas av behandlingen. Risken för skador på benmärg, tarmceller och andra vävnader begränsar därför användningen av cellgifter. Ett viktigt forskningsområde är därför att söka metoder för att selektivt rikta cellgifter mot tumörer, i syfte att undvika sådana skador på friska vävnader.

Ett sätt att uppnå detta är att utveckla en metod där ett inaktivt läkemedel aktiveras först när det möter tumörceller. På så sätt får man mindre bieffekter på andra vävnader i kroppen. Bengt Mannerviks forskargrupp har nu med hjälp av molekylär ”ingenjörskonst” byggt ett enzym som kan aktivera läkemedlet azatioprin med hög effektivitet. De har utgått från ett av kroppens egna enzymer och gjort det cirka 100 gånger effektivare. I nästa steg skall detta enzym bindas till ett målsökande protein som specifikt känner igen tumörceller.

Svårbehandlad cancer med dålig prognos kännetecknas nämligen i många fall av ett specifikt protein (Her2) på tumörcellernas yta. Eftersom detta protein känns igen av vissa bindningsproteiner eller antikroppar kan dessa ”målsökare” användas för att transportera ett aktiverande enzym direkt till tumören där det binder till ytan – innan läkemedlet tillförs.

– Det betyder att läkemedlet azatioprin endast aktiveras här, i tumören, när patienten medicineras, förklarar Bengt Mannervik.

Forskarna har nu flera sådana målsökande bindningsproteiner för det framställda enzymet under utprovning i laboratorieförsök med tumörceller.

Referens:  Chemistry & Biology, Zhang et al., Structure-Based Redesign of GST A2-2 for Enhanced Catalytic Efficiency with Azathioprine, Chemistry & Biology (2012), 19, 414–421. doi:10.1016/j.chembiol.2012.01.021

För mer information, kontakta Bengt Mannervik, tel: 070-425 08 49. bengt.mannervik@kemi.uu.se

Stanley Wissmar, forskare vid KTH, har med hjälp av några kollegor utvecklat en fingerring med exceptionella färdigheter. Förutom att den patenterade innovationen klarar av redan nämnda uppgifter så ser Stanley Wissmar en rad andra användningsområden för ringen. Bland annat som personlig tränare, som verktyg för att läsa av en människas hälsotillstånd eller som ersättare för bank- och kreditkort.

– Fingerringen har en rad olika framtida användningsområden. I ett första skede har emellertid jag och min partneri SenseM AB, Bosse Hammarlund, identifierat tre tydliga affärsområden: medicinsk monitorering, passerkort (autentisering) och elektroniskt styrdon, säger Stanley Wissmar.

När det gäller just medicinsk övervakning, eller monitorering som det också kallas, samt passerkort, befinner sig prototyperna runt hörnet.

– Om allt går bra kommer en prototyp för autentisering, det vill säga passerkort, inom en månad. För medicinsk monitorering av patienter med Parkinsons sjukdom finns färdiga prototyper redan nu, säger Stanley Wissmar.

Det var för fyra år sedan under en löprunda i skogen som han kläckte idéen. Stanley Wissmar hade mobilen med sig och använde den  inbyggda mp3-spelaren. Problemet var bara att det inte var särskilt lätt att byta låt under löpningen.

– Jag tänkte ”Hur kan jag med full rörelsefrihet manipulera musiken, byta låt eller höja volymen, trots att mobilen ligger i fickan”. Med en ring förstås! Jag tog helt enkelt avstamp i användarperspektivet, säger Stanley Wissmar.

Han har en bakgrund som material- och komponentforskare, områden han började forska om runt 2001. Under åren har han lärt sig hur sensorer fungerar och hur de kan integreras i olika material. Han har bland annat brottats med frågeställningar om hur kretsar ska paketeras, hur stora kretsarna får lov att vara och hur kretskort ska designas. Batteriförsörjning, personlig integritet och säkerhet har varit andra utmaningar.

Stanley Wissmar ser ett stort behov av denna teknik för patienter med Parkinsons sjukdom. Idag används stationära verktyg på sjukhusen för bedömning av symptom, men de ger en mycket begränsad information som också kräver att patienten är på plats på sjukhuset. I kombination med andra verktyg som utvecklas i ett projekt tillsammans med Karolinska Universitetssjukhuset kan ringen genom att placeras runt patientens finger ge objektiv realtidsinformation som underlag till bedömning av patientens hälsotillstånd.

– I praktiken för ringen sedan över data till en smartphone som i sin tur sänder informationen krypterad till patientens läkare, säger Stanley Wissmar.

Han tillägger att Parkinsons sjukdom inte är den enda sjukdomen där ringen skulle kunna vara användbar. Det finns andra så kallade  tremorsjukdomar och diagnoser med darrningar eller skakningar. Exempel på sådana är epilepsi, ADHD och alkoholrelaterade sjukdomar.

Stanley Wissmar tar i samma veva själv upp en springande punkt i sammanhanget, hur känslig information som samlas in av ringen ska hanteras.

– Vi vill främja individens integritet och har därför jobbat hårt med säkerheten, säger Stanley Wissmar.
Kostnaden för ringen beror naturligtvis på vad som stoppas i den. Men generellt sett så är prisbilden mycket modest när en mer storskalig tillverkning uppnås.

– En plastring kommer troligen att kosta runt 500 kronor. För en guldring ligger motsvarande pris runt 2 000 kronor. Det är rimliga priser som man kan debitera en konsument, säger Stanley Wissmar.
Han tillägger att originalidéen är mycket viktig: Att ringen ska vara en designad, vacker accessoar, fast med inbyggd elektronik.

– Ringen ska oavsett funktionalitet bibehålla sitt estetiska mervärde, säger Stanley Wissmar.

Hur är det då med ringens interaktion med omvärlden. Tål den fukt? Slag?
– Självklart. När det gäller metallringen där elektroniken är hermetiskt insluten så tål den vatten. Slag och stötar i mindre omfattning ska inte heller vara ett problem. Det återstår dock att testa exakt hur mycket stryk ringen tål, säger Stanley Wissmar.

Varför kommer denna ring att göra succé?
– Ingenjörerna har fram till idag varit duktiga på att utveckla teknik och bygga IT-infrastruktur, men fortfarande är gränssnittet mellan teknik och människa bökigt. Vi måste till exempel fortfarande i stor utsträckning hålla i mobilen för att använda den, och så vidare. Mitt mantra har under hela utvecklingstiden varit att använda befintlig teknik på ett sätt som inte begränsar användarens rörelsefrihet. Många pratar om ”Internet of Things” men det är viktigt att se det praktiska användarperspektivet där människan står i fokus också, säger Stanley Wissmar.

Hur många funktioner kan man bygga in? Kan man konstruera en superring?
– Batteriet kan vara en begränsning vid skapandet av en multifunktionsring. Men vi har idéer på hur detta kan lösas också, fast dock på längre sikt, säger Stanley Wissmar.

FAKTA OM FINGERRINGEN
Här är några potentiella användningsområden för fingerringen:
1) Avläs en persons hälsotillstånd
Ringen kan med rätt sensor läsa av en persons syreupptagningsförmåga, vilket ger indikationer på hälsotillståndet.
2) Dörröppnare
Fingerringen fungerar finfint som passerkort, elektronisk nyckel, bilnyckel med mera.
3) Medicinsk monitorering
Övervaka, diagnostisera och följ patienter med Parkinsons sjukdom, det vill säga neurologiska rubbningar. Här utrustas ringen med en så kallad accelerator som känner av magnituden på de rytmiska skakningarna.
4) Kommunikationsverktyg för funktionshindrade
En av landets hjälpmedelscentraler är supernyfikna på att utvärdera ringen. Bland många tänkbara applikationer skulle en kunna vara att patienten kan styra sin elektiska rullstol med hjälp av ringen.
5) Spelkontroll för tv- och dataspel.
Tänk dig Nintendo WII, fast fingerring. Olika rörelser styr spelen på olika sätt, detta med hjälp av accelerometer.
6) Styr din PC
Ringen fungerar som kontrollenhet för att styra muspekare eller annat för laptop/smartphone. Liknande funktion som spelkontrollen.
7) Betalningschip
Fingerringen ska kunna ersätta bank- och kreditkort och därmed korta ned betalningsprocedur vid kassor.
8) Din personliga tränare
Träna golfsvingen eller blir snabbare på långfärdsskidor genom att mäta armsvingen. Samla in data, och koppla sedan upp ringen till en app i smartphonen som löser analysen och ger dig goda råd.
Så kommunicerar ringen med omvärlden: Tre olika typer av trådlösa RF-protokoll används: Bluetooth, Near Field Communication (NFC) samt ANT+ (som Bluetooth fast förbrukar mindre ström).

KONTAKTUPPGIFTER
Stanley Wissmar (porträttfoto finns) på 070 – 772 78 30 eller wissmar@kth.se.

Genom att studera hur formen hos olika genreglerande proteiner ändras när de binder till varandra och till specifika DNA-sekvenser i arvsmassan kan vi nu förstå hur denna anpassningsförmåga fungerar på molekylnivå, skriver en grupp forskare vid Umeå universitet i i tidskriften Nucleic Acids Research.

Växter har en speciell förutsättning i jämförelse med nästan alla andra organismer, från bakterier till människor: De saknar förmågan att flytta sig när omgivningen blir alltför ogästvänlig. Det innebär att odling av växter och grödor är problematisk i de delar av världen där klimatet leder till begränsad tillgång på vatten, höga saltkoncentrationer eller spridning av infektioner. Att kunna utveckla grödor med en ökad tolerans mot torka och infektioner är därför av stor betydelse för att möjliggöra ett drägligt liv för fler människor.

I detta grundforskningsprojekt, som leds av professor Stefan Björklund, Institutionen för medicinsk kemi och biofysik, har man nu kommit ytterligare ett steg på vägen till att förstå de mekanismer som i detalj reglerar hur gener ändrar sitt uttryck för att växter ska kunna anpassa sig till extrema klimat. Forskarna hoppas att resultaten ska leda till utveckling av grödor som kan användas för att ge ökade odlingsmöjligheter i utvecklingsländer.

Projektet är ett samarbete mellan forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik och Institutionen för kemi, båda vid Umeå universitet

MER INFORMATION
kontakta gärna Stefan Björklund 
tel. 090-786 67 88
mobil 070-216 28 90
e-post stefan.bjorklund@medchem.umu.se

Den som hävdar att den samlade familjemåltiden är på väg att förpassas till historien har fel.
Terese Anving har djupintervjuat barnfamiljer om deras måltidsvanor och förvånats över att det finns så starka normer om hur man som förälder bör bete sig och vad man bör servera och inte servera sitt barn.

– Oavsett vilken samhällsklass man tillhör fästs stor vikt vid att man äter näringsriktig mat under trevliga samlade former, säger Terese Anving.

Vissa klasskillnader har hon dock kunnat se, men det handlar mest om vilken mat man har råd att unna sig. Det finns till exempel en föreställning om att maten förutom att vara näringsriktig också ska vara rolig och spännande. Det är kanske inte det första man tänker på om kassan är skral, menar Terese Anving.

En annan klasskillnad när det gäller måltider är hur man uppfattas om man gör avsteg från det optimala näringsintaget. Exempelvis uppfattas inte en ung outbildad mamma likadant som en äldre högutbildad mamma om hon berättar att hon ska ta sina barn till Mac Donalds.  

– Alla förutsätter att den högutbildade mamman har kunskap om vad som är lämpligt, och att hon inte slaviskt följer kostdoktorns rekommendationer uppfattas bara som sympatiskt, säger Terese Anving. Ingen vill ju vara alltför präktig heller.

Att som outbildad arbetarklassmamma däremot berätta om sitt barns konsumtion av O’boy, kalaspuffar och hamburgare kan däremot innebära att man riskerar att stigmatiseras av omgivningen. Relationen mellan mat och föreställningen om vad som är en bra förälder går hand i hand.

Terese Anving har också observerat att det fortfarande finns stora könskillnader när det gäller måltiden. Visserligen lägger män ner allt mer tid på matlagning men när det gäller omsorgs- och tankearbete kring att få till en bra måltid i vardagen med allt vad det innebär så är det fortfarande kvinnan som drar största lasset.

Metastasin är ett protein som har en nyckelfunktion i spridningen av tumörceller.
Från tidigare forskning vet man att metastasin aktiveras genom bindning av kalciumjoner och att det sedan binder till och modulerar andra proteiner.

Ökar spridningen av tumörceller
En bindningspartner till metastasin är ett så kallat motorprotein som kallas för ickemuskulärt myosin. Motorproteiner är motorn för cellrörlighet. Genom att binda till detta kan metastasin öka spridningen av tumörceller och fungerar alltså som en gaspedal på cancermotorn.

– Med hjälp av en metod som kallas för röntgenkristallografi lyckades vi för första gången få detaljerad information om hur proteinet metastasin binder till ett motorprotein; en process som underlättar spridningen av tumörceller, säger forskaren Gergely Katona.

Detaljerad bild av proteiner
Hittills har man kunnat avbilda metastasin och kalciumjonbunden metastasin med hjälp av röntgenkristallografi, men nu har forskarna vid Göteborgs universitet för första gången lyckats avbilda strukturen av kalciumjonaktiverad metastasin med ett inbundet ickemuskulärt myosinfragment.  

– Bilden ger oss kunskap om regioner i både metastasin och motorproteinet som är avgörande för att metastasin kan binda till motorproteinet. Denna kunskap är viktigt för att ta fram läkemedel som till exempel blockerar just de regionerna och på det sättet förhindrar inbindandet.

Bilden av de två molekylerna hjälper oss att förstå hur metastasin binder till motorproteinet och på det sättet ökar cellrörligheten och därmed spridningen av tumörceller. Och den förståelsen öppnar för en utveckling av nya läkemedel som förhindrar den skadliga samverkan mellan molekylerna och kan sätta stopp för spridningen av tumörcellerna.

– Man kan genomföra avbildningen med en ögonblicksbild på metastasin och motorproteinet. Nästa steg är att skapa en slags film för att undersöka hur molekylerna rör sig när de binder till varandra, säger Gergely Katona.

Gergely Katona är forskare vid Institutionen för kemi och molekylärbiologi vid Göteborgs universitet.

  

Postdoktor Sang Hoon Lee och universitetslektor Petter Holme, vid institutionen för fysik, har byggt en nätverksmodell för hur människor tar sig fram för att nå en specifik destination. Båda forskarna tillhör den kreativa forskningsmiljön Icelab vid Umeå universitet.

Lee och Holme har använt datorsimulerade navigatörer, med de mest grundläggande egenskaperna hos människor, vilka försöker ta sig från en punkt till en annan i en miljö de inte riktigt känner. Dessa navigatörer har en känsla av riktning och ett minne av var de varit men ingen mental karta över området.

– Genom att jämföra hur snabbt dessa hitta fram till sina mål med den kortaste vägen man skulle fått från en GPS kan man förstå hur lättnavigerad en stadsdel eller en byggnad är, säger Petter Holme.

Forskarna har testat sin metod på olika verkliga kartor – från Manhattan och Boston, till Schweiz järnvägsnät och en labyrint utanför Leeds Castle i England. Naturligtvis lyckas labyrinten lura navigatörerna så de inte navigerar mycket bättre än en person som vandrar slumpmässigt.

Vilken nytta kan denna modell få i praktiken?

– Modellen skulle kunna användas för att underlätta för fotgängare i urbana miljöer. Det kan hända att ett område blir lättare att navigera om man stänger av vissa vägar och passager, säger Petter Holme, som själv har ett mediokert lokalsinne.

INFORMATION OM ICELAB
Integrated Science Lab, IceLab, bildades år 2010 och är en enhet för forskning och utbildning som bygger teorier och metoder för att förstå levande system. Man använder verktyg från fysik, matematik och datavetenskap. IceLab bedriver tvärvetenskaplig forskning och utbildning i skärningspunkten mellan fysik, matematik, samhällsvetenskap och livskunskap. Det finns cirka 20 heltidsanställda i forskargruppen, alla med olika bakgrund vilket bidrar till en unik forskningsmiljö.
http://www.org.umu.se/icelab/  

LÄNK TILL ARTIKEL
http://prl.aps.org/abstract/PRL/v108/i12/e128701

Artikeln är publicerad i Physics Review Letters 108 2012 och har titeln Exploring Maps with Greedy Navigators. Författare är Sang Hoon Lee och Petter Holme.

 
 

Organiska solceller baserade på ledande plast är ett lågprisalternativ som nu uppnått tillräckligt höga prestanda för att kunna skalas upp och bli konkurrenskraftiga. Men solelen måste kunna lagras från dag till natt, liksom el från vindkraftverk från blåsiga till vindstilla dagar.

I vanliga batterier är det metalloxider som bär laddningen. Materialen, till exempel kobolt, är dyra och ändliga resurser. Därför letar man efter lösningar med billiga och helst förnybara material.

– Naturen har löst problemen för mycket länge sedan, säger Olle Inganäs, professor i biomolekylär och organisk elektronik vid LiU och huvudförfattare till artikeln i veckans utgåva av Science.

Inspirationen hämtade han från växternas fotosyntes, där elektroner laddade av solenergi transporteras av kinoner – elektrokemiskt aktiva molekyler baserade på bensenringar med sex kolatomer. Som råvara valde han svartlut som är en biprodukt från tillverkning av pappersmassa. Svartluten består till stor del av lignin, en biologisk polymer som finns i växternas cellväggar.

För att kunna utnyttja kinoner som laddningsbärare i batterier skapade Inganäs och hans polske kollega Grzegorz Milczarek en tunn film ur en blandning av pyrrol och ligninderivat från svartluten. Filmen, 0,5 mikrometer i tjocklek, används som katod i batteriet.

Visionen är att erbjuda möjligheter att lagra förnybar el där den produceras, utan att bygga upp stora nät. För vindkraften planeras stora satsningar i flera länder. Samtidigt har prestanda hos billiga organiska solceller nu nått en kritisk nivå. En forskargrupp vid University of California har nyligen rapporterat en verkningsgrad på drygt tio procent av energin i det infångade solljuset.

Enligt Olle Inganäs som själv under många år forskat om organiska solceller är den verkningsgraden tillräcklig för att starta en industriell uppskalning av tekniken.

– Nu behövs i stället mer forskning kring nya system för energilagring baserade på billiga och förnybara råvaror. Lignin utgör 20–30 procent av biomassan i ett träd, så det är en källa som aldrig tar slut.

ARTIKEL
Renewable cathode materials from biopolymer/conjugated polymer interpenetrating networks  [Ref 1]av Grsegorz Milczarek och Olle Inganäs. Science 23 mars 2012.

KONTAKT:
Professor Olle Inganäs, +1- 805-845-2416, +1- 805-459-6067 (under forskningsvistelse i Kalifornien, tänk på tidsskillnaden – 8 timmar) olle.inganas@liu.se

Resultaten publiceras i tidskriften Molecular Ecology idag. Studien är ett internationellt samarbete lett av forskare vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.
 
Den ullhåriga mammuten försvann från Eurasiens och Nordamerikas fastland för cirka 10 000 år sedan. Men på Wrangels ö i Arktiska oceanen lyckades en liten population överleva i ytterligare 6 000 år. Det har tidigare diskuterats om Wrangels ö var tillräckligt stor för att upprätthålla en livskraftig mammutpopulation eller om mammutarna var dömda att dö ut på grund av minskande genetisk variation och inavel.
 
Genom att analysera DNA från ett stort antal mammutfossil kunde forskarna studera förändringar i genetisk variation.
 
– Vi fann att ungefär hälften av den genetiska variationen förlorades vid slutet av förra istiden för ungefär 10 000 år sedan” säger Veronica Nyström forskare vid Naturhistoriska riksmuseet. Däremot ser vi ingen ytterligare förlust av genetisk variation under de följande 6 000 åren då mammuten var isolerad på Wrangels ö.
 
Detta tyder på att populationen på Wrangels ö var tillräckligt stor för att behålla genetisk variation och undvika inavel. För att undersöka detta vidare användes matematiska populationsmodeller.
 
– Vi uppskattade den effektiva populationsstorleken på Wrangels ö till cirka 500 individer, säger Pontus Skoglund, doktorand vid Uppsala Universitet, som har gjort merparten av dataanalyserna.
 
Effektiv populationsstorlek är ett genetiskt mått som på ett ungefär motsvarar antalet individer som reproducerar sig i en population, och är en term som genetiker ofta använder sig av för att undersöka hur evolutionära processer påverkar populationer. Det totala antalet individer som en effektiv populationsstorlek motsvarar kan variera mycket beroende på levnadssätt, exempelvis om djuren lever i par eller om bara ett fåtal av individerna reproducerar sig.
 
– De här resultaten är väldigt spännande, eftersom många bevarandeprojekt har som målsättning att upprätthålla en effektiv populationsstorlek på just 500 individer, säger Love Dalén, docent vid Naturhistoriska riksmuseet. Våra resultat stödjer därmed idén om att en effektiv population av denna storlek är tillräcklig för att bevara genetisk variation över tusentals år.
 
Resultaten tyder därmed även på att när mammutarna på Wrangels ö slutligen dog ut så skedde det plötsligt, kanske på grund av människans ankomst eller en snabb förändring i miljön.
 
KONTAKTUPPGIFTER
Love Dalén
Docent i evolutionsbiologi
Enheten för molekylärsystematik, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm
Telefon: 070-777 27 94
Epost: love.dalen@nrm.se
 
Martin Testorf
Vetenskapskommunikatör, Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm
Telefon: 08 5195 4037
Mobil: 0709 42 90 11
E-post: martin.testorf@nrm.se
 

– Tråkigt nog har bestånden av gädda i Stockholms ytterskärgård, Kalmarsund och i andra delar av Östersjön minskat rejält under senare tid, berättar Anders Forsman. Vi tror att forskning, ny kunskap och praktiska åtgärder gemensamt kan bidra till att vända utvecklingen och återskapa livskraftiga bestånd av gädda i framtiden, fortsätter han.

Inom projektet ska man studera storlek och tillväxt av gädda i insjöar och kustnära områden i Östersjön för att öka förståelsen av hur ekologiska och evolutionära processer bidrar till produktivitetsskillnader mellan fiskbestånd.

– Det här är ett gemensamt projekt där vi kombinerar och drar nytta av våra olika specialkompetenser och forskningsinriktningar, förklarar Per Larsson.

Tillgången på fisk varierar mellan sjöar, vattendrag och områden i haven. Dessutom blir fisk inte lika storvuxen överallt. Exempelvis bildar abborre bestånd av småvuxna tusenbröder i vissa tjärnar, medan individer över kilot är vanliga i andra sjöar. Även gäddan varierar i antal och storlek. I Sverige har exempelvis hälften av alla storfiskregistrerade gäddor med en vikt över 17 kilo fångats i ett och samma vattendrag i Skåne. Varför är det så? Kan man göra något för att det ska bli fler stora fiskar?

Några av frågorna i projektet handlar om variation på individnivå. Bland annat ska man ta reda på om gäddor växer olika fort beroende på att somliga individer har tur och får en god start i livet. ”Om de är födda med silversked i munnen” för att använda Anders Forsmans uttryck. Det kan också vara så att vissa gäddyngel ”valt rätt föräldrar” så att de är bärare av egenskaper som gör att de kan växa fortare än andra.

– I sådana fall kanske man kan använda sig av sådana indikatoregenskaper vid urvalet av avelsfiskar och på så vis utveckla mer storvuxna bestånd av gädda, spekulerar Anders Forsman.

Inom projektet kommer man även att göra jämförelser mellan olika gäddbestånd i sjöar och vattendrag. Ett av syftena är att undersöka om skillnader i storlek och tillväxt kan förklaras av miljöfaktorer. I sådana fall kanske det går att tillämpa biologisk ingenjörskonst och öka produktiviteten genom att manipulera miljön.

Forskarna vill också ta reda på om olikheter i storlek och tillväxt delvis beror på att bestånden är evolutionärt anpassade till olika lokala förhållanden. Om olikheterna är genetiskt betingade kanske man kan förbättra en population genom att föra in individer med eftersträvansvärda egenskaper och arvsanlag.

– Det finns dock exempel på att en sådan blandning av genpooler kan leda till att populationen försämras, säger Anders Forsman. Därför måste forskningen komma före praktiska tillämpningar, menar han.

– Våra frågor är av allmänt intresse för förståelsen av biologisk mångfald och för tillämpad naturvårdsbiologi, berättar Per Larsson. Vi hoppas givetvis också att vår forskning ska bidra till utvecklandet av ett mer uthålligt brukande av naturresurser i samband med yrkesfiske, vattenbruk och rekreationsbaserat fritidsfiske, avslutar han.

MER INFORMATION
Anders Forsman och Per Larsson ingår i Linnéuniversitetets spetsforskningsgrupp Linnaeus University Centre for Ecology and Evolution in Microbial model Systems. Här kan du läsa mer om gruppen: lnu.se/lnuc/eemis

KONTAKTUPPGIFTER
Anders Forsman, 070-627 27 38
Per Larsson, 070-622 37 79
Christina Dahlgren, pressansvarig, 070-572 26 56, christina.dahlgren@lnu.se