Den dominerande bilden inom forskningen är att nya politiska partiers förmåga att nå riksdagen helt beror på externa faktorer, som exempelvis valsystemets utformning, ökad arbetslöshet, lågkonjunkturer och ökad invandring, eller om etablerade partier inte lyckas möta väljarnas behov.

Niklas Bolin har genom intervjuer med centrala personer och en omfattande genomgång av internt partimaterial kartlagt Miljöpartiets, Kristdemokraternas, Ny Demokratis och Sverigedemokraternas väg från bildande till inträde i riksdagen. Resultaten visar att samtliga fyra partier nådde riksdagen genom noga förberedda och planerade strategier, och särskilt viktigt var på vilket sätt de formade sin sakpolitik.

– Alla fyra partier framförde en avvikande åsikt i en eller några få sakpolitiska frågor, och lyckades också framstå som trovärdiga företrädare för dessa områden.

Media och medlemmar
Även hur väl partierna mobiliserade och använde sina resurser var avgörande för om de fick väljarnas förtroende, menar Niklas Bolin.
– Ny Demokrati var framförallt skickligt på att attrahera medias intresse, och övriga tre partier arbetade medvetet och långsiktigt med att bygga upp starka medlemsorganisationer för att skapa de rätta personella och ekonomiska förutsättningarna för att nå ända fram.

Flera hinder i vägen
Intressant är att de fyra studerade partierna pekar ut samma svårigheter med att nå riksdagen, och enligt Niklas Bolin fanns det en intern frustration över en rad förhållanden som på ett orättvist sätt drabbar icke representerade partier.
– Både fyraprocentsspärren och regelverket kring partifinansiering anses missgynna partier utanför riksdagen, och de flesta partier tycker också att media behandlat dem särskilt illa.

Niklas Bolin bor och är uppvuxen i Sundsvall, och kommer efter disputationen att bedriva undervisning och forskning vid Mittuniversitetet.

INFORMATION OCH KONTAKT
Lördagen den 9 juni försvarar Niklas Bolin, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Målsättning riksdagen. Ett aktörsperspektiv på nya partiers inträde i det nationella parlamentet.

Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal C, Samhällsvetarhuset.

Fakultetsopponent är professor Jan Sundberg, Institutionen för politik och ekonomi, Helsingfors universitet.

För mer information, kontakta:
Niklas Bolin
statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet
telefon: 070-680 52 70
e-post: niklas.bolin@pol.umu.se

Läs hela eller delar av avhandlingen

Dagens samhälle ställer allt högre krav på individens eget ekonomiska ansvarstagande. Företagsekonomen Charlotta Bay har i en avhandling vid Uppsala universitet undersökt hur regeringen, ett svenskt pensionsbolag och tv-programmet Lyxfällan kommunicerar privatekonomiska budskap. Avhandlingen visar att ekonomisk information måste genomgå en rad översättningar som gör den tillgänglig och relevant för människor.

I en tid då de ekonomiska kriserna duggar tätt ställs allt högre krav på individens eget ekonomiska ansvarstagande och hennes förmåga att leva upp till dessa krav. Eftersom vi alla, mer eller mindre ofrivilligt, har tvingats in på den finansiella marknaden i form av att vi ofta måste köpa vår bostad, låna till studier, spara till vår egen pension, investera pengar i fonder och aktier, och köpa saker på kredit menar vissa samhälleliga företrädare att vi måste lära oss att ta bättre hand om våra privata finanser.

I Charlotta Bays avhandling studeras en rad aktörer som har att göra med vanliga människor som inte lever upp till dessa krav. Människor som inte alltid förstår siffror eller som förstår dem annorlunda. Människor som tycker att matematiska enheter såsom procentsatser är svårt, eller som inte kan räkna ut räntan eller ens vet vad ränta är. Människor som tycker att pensionssparande knappast är en här-och-nu-fråga, som betraktar sms-lån som en inkomstkälla.

Kanske kan man vifta undan de här exemplen som exceptionella undantag. Men faktum är att en halv miljon svenskar är skuldsatta, enligt Kronofogdens uppgifter, och 18 procent av befolkningen bedömer själva att de har svårt att betala sina räkningar – varje månad. Och utanför landets gränser är den ekonomiska analfabetismen, som OECD och EU kallar den, än värre. Så hur gör man då? Hur får man människor att ta ökat ansvar för sin egen privatekonomi?

Genom att följa tre olika aktörer – den svenska regeringen; livsstilsprogrammet ”Lyxfällan”; samt ett svenskt pensionsbolag – och deras försök att kommunicera privatekonomiska budskap söker Charlotta Bay svar på hur finansens språk och tänkande flyttar in hos medelsvensson med syftet att få ekonomi att spela större roll. Hon har särskilt undersökt hur dessa aktörer har valt att förpacka siffror och ekonomisk information på ett för privatpersoner begripligt sätt.

I motsats till en stor andel forskning inom redovisning som pekar på hur siffror och ekonomisk information styr och påverkar människors handlande, visar Charlotta Bays forskning att det inte alltid är givet att det förhåller sig så.

– Min forskning visar att om ekonomisk information ska ha effekt på människors sätt att hantera sina finanser så måste människor först förstå den, och denna förståelse anses inte enbart vara avhängig tekniska kunskaper såsom ekonomiska begrepp och räknefärdighet, säger Charlotta Bay.

Hon menar istället att ekonomisk information måste genomgå en rad översättningar som gör den tillgänglig och relevant för människor. Denna översättning måste avgöras av det sammanhang som den ekonomiska informationen för tillfället ingår i så att det sätt på vilket man väljer att prata ekonomi passar den aktuella målgruppen.

INFORMATION OCH KONTAKT
Avhandlingen försvaras den 8 juni.

För mer information kontakta Charlotta Bay, tel: 070-482 9495, e-post: charlotta.bay@fek.uu.se

Läs mer om avhandlingen Making Accounting Matter: A Study of the Constitutive Practices of Accounting Framers [Ref 1] och ladda ner den.

Lika spelregler för alla, men en anpassad tillämpning. Två motsatta krav som båda behöver vara uppfyllda för en väl fungerande finansmarknad. Det visas i en avhandling i nationalekonomi.
Mikael Wendschlag, doktorand i nationalekonomi, bestämde sig hösten 2007 för att studera hur tillsynen av den svenska finansmarknaden fungerat under 1900-talet. Knappt ett år senare havererade den globala finansmarknaden på ett sätt som ingen hade vågat förutse. Bristande tillsyn var bara förnamnet…

– Ja, det var en otrolig timing, säger Mikael Wendschlag, som nu lägger fram sin avhandling. Trots att finansiell tillsyn idag är en given komponent i ordningen av finansiella system är det ett föga utforskat område. Jag hoppas mitt arbete ska ses som ett bidrag till forskningsområdets utveckling.
Han har närstuderat Bankinspektionens mandat och arbetssätt. Den grundades 1907 och fanns fram till 1991, då den slogs ihop med Försäkringsinspektionen till det vi idag känner som
Finansinspektionen.

Slående är hur lagar och regler alltid måste anpassas till verkligheten, konstaterar han.

– Alla efterlyser lika regler för alla, det är ett av marknadens grundkrav. Men hur detaljerat man än skriver lagar, krävs ändå en tolkning och anpassning till verkligheten och de olika reglerade företags specifika situation.

Samtidigt får inte allt för många undantag göras från reglerna, det urgröper trovärdigheten.

En helt oreglerad finansmarknad har aldrig funnits och skulle inte fungera, konstaterar han vidare, även om reglerna inte alltid kommer i form av lagar och regleringar. De ekonomiska aktörerna får en trygghet av att veta ”spelets regler”, och därför är inte finansiell reglering alltid bara att ses som en kostnad. Regleringar och tillsyn kan till exempel också öka trovärdigheten hos finansiella företag. Ofta används detta till och med som argument i markadasföring, berättar han:

– När finansbolagslagen kom 1980 användes den som ett argument i annonser för att belysa dessa nya okända bolags pålitlighet. Och banker som är underkastade insättningsgaranti idag talar gärna om det, det ökar ju tilliten till dem.

Den svenska finanskrisen 1990 berodde i alla fall delvis, på ett glapp i tillsynen, hävdar han. Riksbanken släppte en del av sin tillsyn 1985, när de svenska valuta- och kreditrestriktionerna avskaffades. Men Bankinspektionen tog inte över, utan ett glapp uppstod. När krisen väl var ett faktum var dock Bankinspektionen mer delaktig i krishanteringen än man kanske kunde förvänta sig.

– När finansbolagskrisen utbröt hösten 1990 medlade till exempel inspektionen mellan dessa bolag, deras ägare, finansiärer och kunder och försökta förhandla fram lösningar för nyfinansiering, övertaganden eller avveckling. Fram till skapandet av Bankstödsnämnden våren 1993 var Bankinspektionen mycket aktiv som krishanterare.

INFORMATION OCH KONTAKT
För utvecklingen av forskningen om finansiell tillsyn organiserar Mikael Wendschlag dagarna innan sin disputation, 5-6 juni, även konferensen ’New perspectives on financial supervision’ i Stockholm med många av världens auktoriteter på området. Representanter från Finansinspektionen, Riksbanken och den svenska Finanskriskommittén medverkar också.

Mikael Wendschlag disputerar den 7 juni. Avhandlingen heter ”Theoretical and empirical accounts of Swedish financial supervision in the twentieth century” [Ref 1]. Kontakt Mikael Wendschlag 0705-536323, mikael.wendschlag@liu.se

Det finns många hemska historier om när Estonia sjönk och ungdomarna på Utöya besköts. Att det fanns människor som hamnade i chocktillstånd och blev paralyserade. Vad som däremot inte hände var att folk drabbades av panik. Det är nämligen en av största missuppfattningarna om människors beteende när de hamnar i kris. Tyvärr visar forskning vid KTH också att det är just den tesen – att folk drabbas av just panik – som svenska kriskommunikatörer jobbar efter när de ska hantera kriser.

– Min ambition med den här studien är att jag velat undersöka vilka fördomar som finns. Det är nämligen så att när man planerar för något man inte vet något om så har man hittills använt sig av schabloner för att förutse hur människor kommer att bete sig. Krishantering baseras i mångt och mycket på gamla militära strategier där man ser allmänheten som ett problem som ska hanteras. Tyvärr är det är uppåt väggarna eftersom det leder oss i helt fel riktning, säger Misse Wester, riskforskare vid KTH.
 
Hennes studie, genomförd bland de kriskommunikatörer i Sveriges kommuner som på heltid är anställda för att hantera kriskommunikation,visar just precis detta. Kriskommunikatörerna tror nämligen att folk drabbas av panik vid så väl olyckor som terroristattentat.

– Det stora flertalet empiriska undersökningar som finns om kriser visar att vi inte drabbas av panik. Det är snarare något som händer på film,säger Misse Wester.

Vad kan då en felaktig uppfattning om att folk skulle drabbas av panik få detta för konsekvenser. Jo, att man lägger resurser på fel typ av agerande. Ett exempel är att försöka kontrollera en situation som för stunden inte behöver kontrolleras.

– Fördomar kan också leda till att kriskommunikatörerna tillrättalägger viss information för att de tror att människor kommer att drabbas av panik. Till exempel kan kommunikatörerna dra sig för att varna allmänheten vid pandemier eller vid andra hälsorisker eftersom man tror att folk blir rädda i onödan. Bilderna från Asien på människor med ansiktsmask tolkades som att de var rädda för att bli smittade snarare än att de ville skydda andra, säger Misse Wester.

Misse Wester nämner orkanen Katrina som ett annat exempel där fördomar ställer till det. Krishanteringen blev en militär fråga, och militären slog en järnring runt New Orleans. De införde sedan utegångsförbud för att folk inte skulle börja plundra hus och affärer.

– De såg folk som ett hot snarare än en tillgång. Folk gick runt på gatorna där det gick att gå, och då införde man undantagstillstånd. Men det människor egentligen gjorde var är att försöka rädda andra, säger Misse Wester.

Hon tillägger att militären åkte dit för att stävja bråk, men istället blev de egentligen orsaken till att det skapades konflikter då folk gjorde uppror för att de inte fick röra sig fritt.

– Det finns massor av studier som visar att ingen skor sig under kriser. I alla fall inte under det initiala skedet. Upplopp däremot, som har en politisk och ideologisk karaktär, är en annan sak, säger Misse Wester.

För mer information, kontakta Misse Wester på 08 – 790 95 67 eller misse.wester@abe.kth.se.

Att förtäta städer snarare än att låta dem breda ut sig i glest bebyggda förorter har blivit allt vanligare. Vinsterna för miljön är stora, eftersom bilberoendet kan minska och många vill bo på attraktiva platser mitt i centrum.

Grönområden blir blir mer intressanta. Samtidigt diskuteras betydelsen av avstressande miljöer där vi kan motionera eller bara njuta av grönskan. Resultatet är att intresset för innerstadens grönområden ökat.

– God samhällsplanering kännetecknas av att kunna urskilja vilka parker som kan förbättras och vilka som kan bebyggas. En både politiskt känslig och planeringsmässigt komplicerad avvägning. Med hjälp av vår utvärderingsmetod kan exempelvis Gävle kommun enklare se vilka områden som kan prioriteras, säger Alva Egebrand, en av två studenter på Samhällsplanerarprogrammet bakom metoden.

16 kvalitetsaspekter. Metoden väger samman 16 olika kvalitetsaspekter med hjälp av geografiska informationssystem och komplexa beräkningsmodeller. När kvaliteten på en park evalueras måste flera olika aspekter vägas samman.

– Därför är en del av utvärderingen vad som finns inne i parken, det vill säga rent estetiska faktorer som skötsel eller om det finns bänkar och lekparker. Dessutom har vi också vägt samman yttre aspekter som tillgången till närliggande kaféer, skolor och boende i närheten, säger Sandra Höglund, som tagit fram metoden tillsammans med Alva Egebrand.

ndra parker och tillgången till kollektivtrafik och parkeringar vägts in. Kvaliteten på dessa faktorer omvandlas till ett värde och sätts sedan samman till ett poängresultat. Sammantaget innebär metoden att stadsplanerare kan ta fram ett underlag som kan ligga till grund för fortsatta diskussioner.
– Metoden är sofistikerad, eftersom den utnyttjar befintlig fakta tillsammans med det senaste inom datateknologi för att få fram tydlig information som hjälper oss i vardagen. På det här sätter kan samhällsplaneraren både rangordna det befintliga beståndet av grönområden och visa var potentialen att förbättra staden ytterligare finns, säger Jakob Nobuoka, forskare inom samhällsplanering och handledare för det aktuella examensarbetet.

– Om vi vill skapa städer som är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbara får vi inte fatta förhastade beslut, utan måste utnyttja staden på bästa sätt. Då behöver vi kvalitativ data i stället för att låta särintressen kortsiktigt styra vårt tyckande.

Jungfruparken bäst. 10 parker i Gävle har ingått i studien. Så här blev resultatet:
1. Jungfruparken, 41 p
2. Stadsträdgården, 40 p
3. Nobelparken, 38 p
4. Stenebergsparken, 38 p
5. Sätraängarna, 38 p
6. Rådhusesplanaden, 36 p
7. Klockgjutarparken, 32 p
8. Valls hage, 31 p
9. Hemsta grönområde, 30 p
10. Luftvärnsbacken, 30 p

INFORMATION OCH KONTAKT
Samhällsplanerarprogrammet vid Högskolan i Gävle har cirka 30 nya studenter varje år. Utbildningen är 3-årig och leder fram till en kandidatexamen i samhällsplanering.

GIS (geografiska informationssystem) är ett gemensamt namn på olika programvaror och applikationer som bearbetar digitala kartor. Med hjälp av datorer kan stora mängder data visualiseras som kartor.

För mer information, v v kontakta:
Alva Egebrand, student Samhällsplanerarprogrammet, 070-754 66 20
Sandra Höglund, student Samhällsplanerarprogrammet, 076-185 50 25
Jakob Nobuoka, universitetslektor och handledare, Akademin för teknik och miljö,
026-64 84 53 och 073-944 37 43