Potensmedlet heter tadalafil och är en av de verksamma läkemedelssubstanserna i gruppen PDE5-hämmare, där även det kända läkemedlet Viagra ingår. PDE5-hämmare används för att behandla impotens.
– Man ska aldrig självmedicinera med PDE5-hämmare, eftersom det i värsta fall kan innebära livsfara i kombination med vissa andra läkemedel. Dessa läkemedel är receptbelagda och ska alltid ordineras av behandlande läkare, säger Per-Anders Jansson, professor vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet.
Långtidsverkande
Till skillnad från de övriga tre PDE5-hämmare som är godkända i Sverige är tadalafil långtidsverkande och kan ordineras med en daglig dos.
I studien, som är en pilotstudie, ingick 18 personer med diabetes typ 2. Studiepersonerna var 12 män samt sex kvinnor som hade passerat klimakteriet. Studien var randomiserad och dubbelblind, där alla deltagare under sex veckor slumpades att få en hög daglig dos av antingen tadalafil eller placebo. Efter en paus på åtta veckor fick försökspersonerna det andra alternativet under sex veckors tid.
Deltagarna följdes noga med tanke på kända biverkningar som huvudvärk, halsbränna, diarré, muskelvärk, ryggvärk, lågt blodtryck, nästäppa, tinnitus och dimsyn.
Tydlig förbättring av långtidssockret
Studiens syfte var i första hand att undersöka om tadalafil kunde förbättra patienternas insulinkänslighet, men där syntes ingen skillnad jämfört med placebo.
Däremot gav tadalafil en tydlig förbättring av långtidssockret, baserat på mätning av den vedertagna markören HbA1c i blodprov. I genomsnitt sjönk nivån av HbA1c med 2,50 mmol/mol.
– Det är en mycket tydlig förbättring av långtidssockret, som vi inte hade kunnat drömma om efter bara sex veckors tilläggsbehandling hos patienter med välkontrollerad typ 2-diabetes. Förbättringen av blodsockret är i nivå med den förbättring vi sett för nya läkemedelskandidater som numera är det fjärde behandlingsalternativet för typ 2-diabetes, säger Per-Anders Jansson, som lett arbetet med studien.
Har potential som komplement
Nivån av HbA1c i blodprov följs noga för patienter som behandlas för typ 2-diabetes. Ju högre värde, desto större risk för komplikationer, som mikrovaskulära skador på ögon, njurar och nerver, fortsätter Per-Anders Jansson.
Tadalafil har potential att komplettera den behandling som idag ges för typ 2-diabetes, menar forskarna – särskilt för män som också har impotens. Över 70 procent av män med övervikt och typ 2-diabetes utvecklar impotens.
Fler studier krävs
Resultaten från pilotstudien behöver dock upprepas i en större studie där fler personer behandlas under en längre tid, vilket forskargruppen vid Göteborgs universitet överväger. Den behandling som idag ges i första hand för typ 2-diabetes är livsstilsförändringar och läkemedlet metformin. Under de senaste tio eller tjugo åren har också flera andra läkemedel utvecklats.
Tadalafil ökar genomblödningen i skelettmuskel, hjärta och fettvävnad. Den aktuella studien visar ett ökat blodflöde och en positiv effekt i levern, där en etablerad markör för leverförfettning minskade under behandlingen med läkemedlet, jämfört med placebo. Dessutom såg forskarna att glukosupptaget ökade vid behandling med tadalafil jämfört med placebo.
Patentet på tadalfafil gick ut 2017 och priset har fallit kraftigt de senaste åren. Detta skulle kunna möjliggöra en bredare användning, enligt forskarna.
Per-Anders Jansson, professor i translationell medicinsk forskning, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet per-anders.jansson@wlab.gu.se
Klimatet har stor påverkan på arters utbredning. Arter som trivs i kallt vatten – som öringen – riskerar att försvinna lokalt när vattnet blir varmare och vattenflödet minskar.
Trenden bekräftas nu i en studie från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Bestånden av öring har minskat i varmare delar av landet under de senaste 30 åren.
– På senare år har vi allt oftare fått signaler från södra Sverige om att öringen verkar minska i antal och till och med försvinner från vissa vattendrag. Nu har vi gjort en studie som stöder denna trend. Miljöövervakningsdata visar att många öringbestånd verkligen har minskat i Sveriges varmare södra regioner, och det finns en risk för att en del av de här bestånden går förlorade på sikt om inga åtgärder görs, säger forskaren Serena Donadi vid SLU.
Unga öringar har följts i tre decennier
Forskargruppen har analyserat 30 år av miljöövervakningsdata över förekomsten av ung öring i 174 svenska vattendrag. Den negativa trenden för ung öring märks framför allt i mindre åar och bäckar i Sydsverige.
På vissa platser har minskningen varit dramatisk. I ett område i Jörlandaån i Bohuslän där elfiske* har genomförts regelbundet fångades 156 unga öringar per 100 kvadratmeter 1991, men under 2020 observerades bara två individer.
*Elfiske är en metod som används för att fånga in, undersöka och inventera fiskbestånd, till exempel i vattendrag. Fiskarna bedövas med ström under en kort tid innan de släpps tillbaka i vattnet.
Stor minskning i Bollerupsån
I ett område i Bollerupsån i Skåne har förekomsten av ung öring minskat med 97 procent på 30 år, från ett genomsnitt på 992 öringar till 26 öringar per 100 kvadratmeter.
– För öringens del är det särskilt oroande att längre värmeböljor och torrperioder kan bli allt vanligare och mer långvariga. Öringen tål bara mycket korta tidsperioder med vattentemperaturer över cirka 22 grader, säger Serena Donadi.
Förhöjda vattentemperaturer gör dessutom att öringen drabbas oftare och hårdare av flera sjukdomar. Långvarig torka som leder till vattenbrist i åar och bäckar är också ett allvarligt hot mot fiskens överlevnad.
Vandrande öring mer sårbar
Svenska öringar kan antingen leva hela sitt liv i samma vattendrag, eller vandra mellan vattendraget och sjöar eller hav. Studien visar att de populationer av öring som vandrar har en tydligare minskning jämfört med dem som stannar på en plats.
– Vandrande populationer kan vara särskilt sårbara för framtida extrema väderfenomen. Detta beror bland annat på att låga vattenflöden hindrar fiskarnas vandring, men de kan också påverkas negativt av en ökad konkurrens och predation från andra mer värmetåliga arter, både i vattendrag och i havet, säger Serena Donadi.
Motsatt mönster i norr
I kallare, nordliga regioner tenderar arten istället att öka, särskilt i mindre vattendrag. Här har temperaturförhållandena sannolikt lett till att både öringen och dess bytesdjur växer snabbare. Öringen är visserligen anpassad till att klara sig bra i relativt låga temperaturer, men den växer som snabbast när vattentemperaturen är runt 15 grader.
I sötvattensmiljöer kan de negativa effekterna av höga temperaturer förstärkas ytterligare av påverkan från mänsklig verksamhet. Till exempel kan intensiv utdikning och torrlagda våtmarker försämra ekosystemets förmåga att stå emot miljöförändringar.
Dammar och dåligt lagda kulvertar hindrar öringen att förflytta sig inom vattendragen. Dessutom kan skogsavverkning nära vattnet ökar solinstrålningen, som värmer upp vattnet snabbare.
Forskargruppen lyfter fram flera åtgärder som kan öka ekosystemens motståndskraft och skydda fiskarna mot extrema klimathändelser.
– Genom att bevara eller återställa tillräckligt stora trädbevuxna kantzoner längs stränder skapas till exempel skugga som hjälper till att hålla nere vattentemperaturen på sommaren. Det är också viktigt att identifiera och skydda områden där kallare vatten strömmar ut i vattendragen och dessutom se till att dessa områden är nåbara för fisken, säger Serena Donadi.
Åtgärder för öringen brådskar
Att återställa våtmarker för att hålla kvar vatten i landskapet, kontrollera vattenuttaget vid bevattning och säkerställa ett kontinuerligt vattenflöde förbi dammar och andra hinder är andra viktiga åtgärder som kan minska negativa effekter vid långvarig torka.
– Sådana här åtgärder är det bästa försvaret vi har om vi inte vill riskera att se öringen försvinna i framtiden. Vi vet inte hur mycket tid vi har till förfogande, så det är dags att agera nu, säger Serena Donadi.
Serena Donadi, forskare vid institutionen för akvatiska resurser
Sveriges lantbruksuniversitet, serena.donadi@slu.se
Joacim Näslund, forskare vid institutionen för akvatiska resurser,
Sveriges lantbruksuniversitet, joacim.naslund@slu.se
Under Valborgshelgen genomförde Svenska Botaniska Föreningen och forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet Vårkollen. Det är ett medborgarforskningsprojekt där forskare analyserar data om vårtecken som människor rapporterat in från hela landet. Det ger en ögonblicksbild av hur långt våren har kommit i landet vid samma tid varje år.
Data från 150 år tillbaka
1873 startade en liknande verksamhet, med insamling av vårtecken. Det gör att Vårkollens resultat kan jämföras med hur det såg ut vid Valborg i Sverige för 150 år sedan.
Till exempel var det normalt, då, att björkarnas lövsprickning startade i allra sydligaste Skåne precis vid Valborg. Men det är annorlunda nu. Vårkollens data visar att det numera är normalt att lövsprickningen når ända upp till den naturliga Norrlandsgränsen till den första maj.
I år har dock björken bara börjat sin lövsprickning upp till Mälardalen och mellersta Värmland – se kartor över björk och hägg längst ned i denna artikel.
Sälg vid snögränsen
På samma sätt hade sälgen börjat blomma i hela Götaland och Sveland vid Valborg, enligt den historiska databasen. Men i år har sälgen påbörjat sin blomning hela vägen upp till snögränsen.
– Vi har forskningsresultat som visar att lövsprickningen hos björk och blomningen hos vårblommande arter tidigarelagts ett par veckor sedan 1873 och vi vet att olika arter kommer att påverkas på olika sätt av klimatförändringen, säger Ola Langvall vid Sveriges lantbruksuniversitet.
– Vi ser också att vårvädret enskilda år kan göra att vi tillfälligt är tillbaka till 1800-talets vårar.
Tussilago och blåsippa blommade tidigt
Det är mycket tydligt i år hur olika vårvädret påverkar olika arter, beroende på hur tidigt de blommar eller påbörjar sin lövsprickning. De tidiga arterna, som tussilago, blåsippa, vitsippa och sälg, kom i blom tidigt. Men de har till slut hejdats av att det fortfarande ligger snö i stora delar av Norrland.
Samtidigt har björkens lövsprickning och häggblomningen, som är lite senare i starten, inte hunnit få tillräckligt med värme för att hinna slå ut före den första maj i samma utsträckning som tidigare år på 2000-talet.
Blommar fortfarande
Det visar sig också att de tidigblommande arterna fortfarande blommar i stora delar av landet, även om de började blomma för flera veckor sedan. Andra år, när våren kommer tidigt, kan de vid det här laget ha hunnit blomma över i södra Sverige.
Snart görs även Försommarkollen, som rör exempelvis liljekonvalj, prästkrage, rönn, hägg och syrén. För den som vill veta mer, eller delta, finns mer information på Försommarkollen.se.
Lästips: På Vårkollen kan du se kartor för olika växtarter våren 2023. Välj växtart och klicka på ”visa” ovanför kartan. Längst ned i denna artikel syns kartor för björk och hägg, inklusive historisk jämförelse.
Drygt 1 800 personer har svarat på en enkät om hemberedskap och försvarsvilja. Enkäten, gjord 2022, kan i viss mån ses som en fortsättning på en liknade enkät 2018, båda från FOI.
Mellan undersökningarna har vi en dramatisk tid med pandemi samt krig i vårt närområdet, kriget i Ukraina. Den senaste enkäten visar bland annat att den så kallade allmänna försvarsviljan, som innebär att man anser att Sverige ska försvara sig med vapen vid ett angrepp, har ökat.
Många är för väpnat motstånd
På frågan om Sverige, vid en militär attack från ett annat land, bör ta till vapen för att försvara sig svarar nästan 65 procent i den nya enkäten att Sverige ”absolut” bör göra det. Siffran fyra år tidigare var 51 procent.
Om man även räknar in dem som anger att Sverige ”troligen” bör göra väpnat motstånd vid en attack uppgår andelen ”försvarsvilliga” till cirka 90 procent. Det är en något högre andel än 2018, då cirka 80 procent svarade motsvarande.
Så många kan tänka sig att strida
Vad gäller människors vilja att själva försvara landet vid väpnat angrepp framgår följande också av enkätsvaren 2022:
48 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta i en stridande roll med risk för eget liv.
76 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta i en icke stridande roll med risk för eget liv.
84 procent säger sig vara ”mycket villig” eller ”ganska villig” att delta en icke stridande roll om det sker utan risk för eget liv.
FOI-forskaren Herman Andersson säger att han ser två viktiga effekter av den höga försvarsviljan. Den ena är att Försvarsmaktens behov av personal kan tillgodoses, med marginal. Den andra är psykologisk.
– Vi har haft intrycket av att många tror att försvarsviljan är lägre än vad den är. Det ökar risken för att människor inte vill ställa upp i försvaret, eftersom de tror att andra inte kommer att göra det, säger han.
Fler tycks ”preppa”
Hemberedskapen, då – matförråd och så vidare? Frågor om det har också ingått i enkäten. Den beredskapen har inte förändrats så mycket mellan enkäterna, säger Herman Andersson.
– Andelen hushåll som säger sig vidtagit särskilda åtgärder för att förbereda sig för kris och krig har visserligen fördubblats, från 22 procent till 45 procent, mellan 2018 och 2022. Däremot ser vi inte någon motsvarande förändring i hur länge hushållen bedömer att de skulle klara sig om exempelvis vattnet i kranen slutar att rinna eller om det inte går att köpa mat i butiker.
I tabellen nedan syns vilka ”krisresurser” som de svarande i enkäten uppger sig ha hemma, som kontanter, telefonlistor, kläder, vatten och värmekällor.
Källa: FOI-rapporten ”Den svenska allmänhetens hemberedskap och försvarsvilja – Översiktliga resultat från en enkätundersökning genomförd år 2022”.
En majoritet av hushållen svarade i enkäten att det dricksvatten som de har hemma skulle räcka tre dagrar eller kortare. Tillgången på mat tycks vara bättre. Drygt tre fjärdedelar svarade att maten hemma skulle räcka i minst fyra dagar.
Hemberedskapens läge oklart
Dock är det oklart hur god hemberedskapen kan säga vara. Det saknas bland annat en heltäckande beskrivning av vad god hemberedskap är.
– Försvarsberedningen har satt som mål att man ska klara sig i sju dagar, historiskt har den pratat om tre. Men om målet är att människor ska klara sig utan vatten i sju dagar, är det ett svårt mål som kommuner och myndigheter måste förhålla sig till, säger Herman Andersson.
30 procent kan tänka sig slåss för en granne
I den nya enkäten har forskarna även pejlat viljan att delta i ett grannlands väpnade motstånd, i den händelse grannlandet angrips utifrån. Ungefär 9 procent av de svarande uppger att de skulle vara ”mycket villig” att delta i en stridande roll för att hjälpa ett grannland. 21 procent anser sig vara ”ganska villig”.
Slår man ihop dessa blir det cirka 30 procent, totalt sett, som kan tänka sig att slåss för ett grannland.
– Att så många säger sig vara villiga att delta i ett nordiskt grannlands väpnade motstånd måste betraktas som en hög siffra, säger Herman Andersson.
Cigarettfimpar hamnar inte sällan på trottoaren, vid busshållplatsen, i parken och på stranden. Utöver nedskräpningen är fimparna mycket dåliga för miljön.
– Filtret är fyllt med tusentals giftiga kemikalier och mikroplastfiber, så det är inte bara en plastbit som slängs ut i naturen. Det är också ett farligt avfall, säger Bethanie Carney Almroth, professor i ekotoxikologi vid Göteborgs universitet.
Cigarettfiltren dödade mygglarver
I en ny studie har forskare testat hur gifterna som fastnar i filtret vid rökning, samt de ämnen som finns i filtret från början, påverkar vattenlevande mygglarver.
Det visar sig att gifterna leder till 20 procent högre dödlighet hos mygglarverna. Tidigare forskning har visat att gifterna i filtren även påverkar många andra vattenlevande organismer. Till exempel kan fiskar dö om de exponeras för koncentrationer som motsvarar utläckande gifter från knappt två fimpar i en liter vatten under fyra dygn.
– Cigarettfiltren är också en stor källa till mikroplaster som läcker ut i vår miljö, något vi vet har en stor negativ påverkan på biologiskt liv. EU har redan klassat cigarettfilter som farligt avfall, säger Bethanie Carney Almroth.
Cigarettfimpar kan innehålla 7000 kemikalier som riskerar att läcka ut i miljön. Bild: Bethanie Carney Almroth
Fakta om cigarettfilter
Cigarettfiltren uppfanns på 1950-talet och sitter i dag i 90 procent av de sålda cigaretterna.
Uppskattningsvis fimpas 4,5 biljoner cigaretter med filter varje år. 65 procent av dem slängs inte i en papperskorg eller askkopp.
Rökta filterfimpar kan innehålla 7 000 olika kemikalier, oanvända filter innehåller 4 000 kemikalier, varav många är giftiga.
Varje filter består av ungefär 15 000 mikroplastfibrer. Totalt släpps 0,3 miljoner ton plastfibrer ut i naturen från filterfimparna varje år. Det är ungefär lika mycket som från världens alla tvättmaskiner.
Studier visar att filtren i sig kan vara en hälsorisk för rökaren eftersom plastfibrer kan lossa från filtren och andas in i lungorna av rökaren.
Rökare skippar askkoppar
Från årsskiftet ska tobaksproducenterna betala för saneringen av fimparna. Men det räcker inte att ställa ut fler askkoppar, menar forskarna. I studien har de observerat hur rökare i Göteborg beter sig när det är dags att fimpa. Det visar sig att många väljer att slänga fimpen på marken, även om askkoppar finns i närheten.
– Städningen kostar kommunerna miljonbelopp, men det kommer fortfarande att finnas många fimpar i naturen. Vi ska nu försöka kartlägga plastnedskräpningen i hela Sverige med hjälp av medborgarforskning i det vi kallar för Plastexperimentet. Då kan vi få bättre siffror på hur många filterfimpar som lämnas kvar i naturen, säger Bethanie Carney Almroth.
Vill se ett förbud
Hon anser inte att det finns några bra argument för att filtren måste finnas kvar i cigaretterna, de skyddar inte rökaren som många tror.
– Därför måste de tas från marknaden helt. Det är fel väg att gå att tobaksproducenterna får betala för städningen av filtren. Man bör hellre förebygga problemet än behöva städa upp det senare, säger Bethanie Carney Almroth.
En ny studie från Stockholms universitet har upptäckt ett samband mellan det yngsta barnets ålder och föräldrarnas risk att dö.
Slutsatsen är att svenska småbarnsföräldrar har betydligt lägre risk att dö jämfört med föräldrar, i samma ålder, som har äldre barn.
Mindre riskfyllt beteende
Enligt studien har föräldrar till nyfödda barn en överlevnadsfördel för alla dödsorsaker, jämfört med föräldrar med äldre barn. Fördelen är dock mer tydlig för yttre dödsorsaker som olyckor och självmord, som huvudsakligen kopplas till beteendemässiga faktorer, men även livsstilsfaktorer som rökning och alkohol spelar roll.
– Resultaten stöder tidigare studier som funnit att om man har ett litet barn så leder det till en avsevärd minskning av riskbeteende och ohälsosam livsstil, vilket bidrar till lägre risk att dö, säger forskaren Sven Drefahl vid Stockholms universitet.
Föräldrars risk att dö kopplas till barnets ålder.
Barnets ålder har betydelse
Forskarna jämförde föräldrar med äldre barn med föräldrar med yngre barn, samtidigt som de kontrollerade för föräldrarnas ålder. Detta för att säkerställa att de observerade skillnaderna i dödlighetsrisk inte påverkas av föräldrarnas ålder, utan i stället barnens ålder.
Jämställdhet en fördel
Studien undersöker också effekterna på pappor. Forskarna fann att svenska män, liksom kvinnor, också har en överlevnadsfördel när deras barn är små. Upptäckten är särskilt betydelsefull med tanke på den svenska jämställdheten, där även män är mycket engagerade i att uppfostra sina barn, menar forskarna.
– Vi antog att effekten av det yngsta barnets ålder skulle vara mindre uttalad för fäder på grund av biologiska skillnader och traditionella könsroller. Men resultaten tyder på att svenska män också påverkas positivt av sitt engagemang i att uppfostra sina barn, och upplever liknande överlevnadsfördelar, säger forskaren Eleonora Mussino vid Stockholms universitet.
Kan uppmuntra livsstilsförändringar
Forskarna hoppas att studiens resultat kommer att främja positiva beteendeförändringar.
– Uppmuntrande beteenden som rökavvänjning bör prioriteras, eftersom det finns tydliga fördelar inte bara för barnen utan även för föräldrars hälsa och dödlighet, även på kort sikt, säger Sven Drefahl.
– Vår forskning stödjer den klassiska kommentaren ”små barn, små problem, stora barn, stora problem” genom att ge vetenskapliga bevis för de överlevnadsfördelar som föräldrar till små barn upplever, konstaterar Elonora Mussino.
De evolutionära händelser som ägde rum under den kambriska perioden för 539 till 485 miljoner år sedan var starten på det som ledde till den dynamiska och livliga planet som vi har idag.
Den så kallade kambriska explosionen kan bäst förstås genom undersökningar av fyndplatser med välbevarad fossil, som det välkända Burgess Shale i Kanada, där rester av djur finns bevarade som tunna kol-avtryck i sedimenten.
Med fem ögon och lång snabel är Opabinia ett av de märkliga djur som utvecklades under den kambriska explosionen.
Fynden ger ögonblicksbilder av tidigt liv och hjälper paleontologer att följa utvecklingen av djurgrupper över tiden. Men denna typ av bevaringssätt upphör vid inledningen av den ordoviciska perioden för 485 miljoner år sedan. Det har skapat en lucka i kunskapen om hur ordoviciska djur utvecklades från kambriska djur.
Nya pyttesmå fossilfynd
Nu har en ny fyndplats upptäckts i Castle Bank i Wales, Storbritannien. Det är en plats där fynden i många avseenden liknar de organiska lämningar som finns i Burgess Shale i Kanada.
Men det finns en avgörande skillnad, nämligen att storleken på de nya fossilfynden sällan är mer än några millimeter.
Mycket välbevarade djurvävnader
Forskare vid Uppsala universitet har sänkt ned fossil från den nya fyndplatsen i en syralösning för att kunna separera de ömtåliga fossilen från de bergarter de ligger inbäddade i. De har sedan analyserat detaljer med kraftfulla mikroskop.
Forskarna fann på detta vis en mängd mycket välbevarade djurvävnader. Det bekräftar förekomsten av fossil av Burgess Shale-typ, alltså de fossil man funnit i Kanada, även i den senare delen av tidsperioden Ordovicium.
Bland den stora variation av djurlämningar som återfanns i berggrunden finns marina maskar och olika kräftdjur som liknar dagens djur, men också arter från grupper som inte längre existerar, inklusive olika svampar och gåtfulla leddjursrovdjur som kallas opabiniider.
Miniatyrisering, en stor händelse
De påfallande små storlekekarna hos dessa fossil jämfört med deras kambriska motsvarigheter tyder på en evolutionär process som kallas miniatyrisering. Det innebär att små organismer under specifika förhållanden har en fördel gentemot större och därför blir allt vanligare.
Många av de djurgrupper som identifierats vid den nya fyndplatsen i Wales har representanter som är ytterst små även idag. Allt tyder på att när djuren miniatyriserades var det en betydelsefull och utbredd händelse.
En outnyttjad informationskälla
Om de miniatyriserade djuren blev vanliga i haven vid denna tidpunkt, efter den kambriska perioden, kommer de analysmetoder som använts kunna ge långt fler insikter om ursprunget till de små organismer som dyker upp vid denna tid. Den syrabaserade laboratorietekniken kan användas vid analys av finkorniga sedimentära bergarter och avslöja mikrofossil även när deras större motsvarigheter inte kan upptäckas med blotta ögat. Metoden har tidigare främst använts i kambrisk paleontologi.
– Den teknik vi använder för analys av mikrofossil bidrar verkligen till vår förståelse av tidigt liv, säger Elise Wallet, doktorand vid institutionen för geovetenskaper vid Uppsala universitet.
Det hela handlar specifikt om en antioxidant som heter lutein och som finns i bland annat grönkål och spenat. Forskning har pekat på att lutein kan dämpa processer som kopplas till inflammation och att låggradig, kronisk, inflammation är en viktig faktor bakom hjärt-kärlsjukdom.
Grönkål. Bild: Pascal Scholl, Unsplash.
I en studie från Linköpings universitet har forskare undersökt hur lutein frigörs från färsk spenat. De har tidigare visat att tillagningsmetoder där spenaten hettas upp bryter ner en del av luteinet medan spenat som blandas i en smoothie innebär att mer lutein blir tillgängligt.
Vissa ämnen påverkar
Eftersom lutein är fettlösligt och inte löser sig bra i vatten behöver det hjälp av magsaften och ämnen i maten för att frigöras från växtmaterialet och tas upp av tarmarna. Forskarna misstänkte att vissa ämnen i maten, som fett, kolhydrater, proteiner och fibrer, kan påverka hur mycket lutein som blir tillgängligt för kroppen.
Drycker från matbutiken
För att ta reda på mer undersökte forskarna hur drycker, som kan köpas i mataffären, påverkar den mängd lutein som frigörs när dryckerna mixas med spenat. Dryckerna som forskarna använde i sina smoothies kom från både djur- och växtriket.
Forskar-smoothie på gång. Bild: Magnus Johansson, Linköpings universitet.
Spenaten blandades med de olika dryckerna och sedan tillsattes enzymer som bearbetar maginnehåll, i syfte att efterlikna matspjälkningen i mage och tarmar. Forskarna blandade också spenat med enbart vatten.
Till sist jämförde de hur mycket lutein som fanns tillgängligt för kroppen att ta upp i respektive smoothie.
Komjölk och kokosmjölk hjälpte
– Vi såg att bara fyra av de 14 undersökta produkterna ökade frisättningen av lutein från spenatbladen i smoothie, jämfört med vatten, säger Rosanna Chung vid Linköpings universitet och fortsätter:
– Komjölk med högre fetthalt och kokosmjölk hjälpte till att frigöra lutein. Däremot gav yoghurt, som brukar anses jämförbar med komjölk och ofta används på kaféer och liknande, inte så bra resultat.
Yoghurt och sojadryck sämre
Att yoghurt är sämre på att frigöra lutein kan till viss del bero på fermenteringsprocessen. Forskarnas studier visade också att växtbaserade drycker, som ofta görs av nötter, baljväxter eller havre, skilde sig mycket åt.
Till exempel tycks sojabaserad dryck vara sämre än vatten på att frigöra lutein i spenatsmoothies.
– Med andra ord hade sojabaserad dryck en negativ effekt på luteinfrisättningen i vår studie, säger doktoranden Jan Neelissen.
Bör drickas omgående
Övriga växtbaserade drycker i studien påverkade inte luteinfrisättningen jämfört med vatten. Det är också värt att känna till, för spenatsmoothie-makaren, att smoothien bör drickas omgående då lutein snabbt bryts ned.
Oklart vad som sker i kroppen
Forskarna betonar att studien indikerar mängden lutein som finns tillgängligt för kroppen att ta upp. Men det går inte att därifrån dra slutsatser om hur kroppen faktiskt tillgodogör sig luteinet. Forskarnas nästa steg är att göra en studie på människor och mäta hur mycket lutein som tas upp från smoothies gjorda med olika vätskor.
En elektronisk näsa består av ett antal sensorer, ett signalbehandlingssystem och ett analyssystem. Den kan identifiera ämnen med en metod som liknar människans luktsinne.
Tekniken med elektroniska näsor är inte ny, den har bland annat använts till att upptäcka sprängmedel och känna om en person insjuknat i en allvarlig sjukdom.
I ett samarbete mellan Kungliga tekniska högskolan och Högskolan i Gävle har forskare även tagit fram en modell som kan ta reda på om vatten är drickbart.
Mäter halten ättiksyra
Den nya varianten av elektronisk näsa är inriktad på vin – eller mer exakt halten av ättiksyra i rödvin.
Ättiksyra bildas när alkohol oxiderar och finns i låga halter i allt vin. Men koncentrationen av ättiksyra kan bli för hög under vinframställningen eller när vissa viner lagrats för länge. Det riskerar att göra vinet odrickbart.
Lite förenklat mäter den nya elektroniska näsan hur ättiksyrehalten förändras i ett vin över tid. Förutom förbättrad mjukvara har en ny komponent, som blåser in luft, tillförts vid sensorerna. Det här skiljer den åt jämfört med andra prototyper med liknande användningsområde.
– Vi fick ett bättre och mer tillförlitligt resultat med hjälp av syretillförsel, som gör att ämnen frigörs från vinet. Man kan jämföra med när en sommelier luftar vin före provsmakning, säger José Chilo, forskare inom elektroteknik vid Högskolan i Gävle.
Elektronisk näsa ger snabbt svar
Tillförlitligheten är hög men metodens största konkurrensfördel är snabbheten, menar forskarna. En annan fördel jämfört med traditionell vinprovning, det vill säga där vinkännare provar vinet, är att människor kan drabbas av sjukdom och få nedsatt luktsinne.
– Kanske kan kemisk analys ge ett ännu mer exakt resultat, men nackdelen är att det tar längre tid och kostar mer pengar. Den elektroniska näsan ger snabbare svar på frågan om vinets kvalitet, säger José Chilo.
Kan bli en elektronisk sommelier
Den nya elektroniska näsan är en prototyp som framför allt är tänkt att användas vid vinframställning, men den har också potential att bedöma kvaliteten på ett lagrat vin.
– Om vi utvecklar den här metoden ännu mer kan den identifiera väsentliga komponenter i ett vin. Potentialen ökar hela tiden med hjälp av AI, säger José Chilo.
Hans elektroniska näsa har utvecklats i samarbete med forskare från Spanien.
José Chilo, docent i elektroteknik vid Högskolan i Gävle, jose.chilo@hig.se
En grupp forskare från Lunds universitet, Linnéuniversitetet och Karolinska institutet har undersökt hur lärare ställer sig till PAX i Skolan, en pedagogisk metod som delvis är utformad som ett spel.
Eleverna bestämmer tillsammans med läraren, enligt metoden, hur alla ska bete sig i klassrummet. De får sedan konkret öva sig på det under lekfulla former. Fokus är på självkontroll och på förmågan att koncentrera sig på skoluppgifterna.
Om metoden
PAX i Skolan är ett program baserat på inlärnings- och beteendepsykologi. Det syftar till att skapa ett lugnare och tryggare klassrum präglat av studiero, samtidigt som eleverna får öva på självreglering och problemlösning. Internationellt har programmet använts i alla årskurser, men i Sverige är det främst anpassat för lågstadiet. Programmet består av flera delar men är upplagt som ett spel som går ut på att eleverna tävlar för att nå gemensamt uppsatta mål.
– Den här typen av spel är ovanliga i den svenska skolan och PAX i Skolan uppfattades i början som rätt kontroversiellt av lärarna, säger Elinor Schad, psykolog samt universitetslektor vid Lunds universitet.
– Lärare kan vara rädda för att elever ska bli utestängda socialt eller ledsna när de inte klarar av utmaningarna i spelet. Men metoden har tidigare visat sig ge positiva effekter och studien visar att även svenska lärare ser stora fördelar.
Lärare oroade för ökad belastning
Under det läsår som lärare, i studien, använde sig av metoden intervjuades de vid tre tillfällen.
– Vi vet att lärare kan vara tveksamma till metoden då de är oroliga för en ökad arbetsbelastning och då många redan känner sig stressade är detta något som måste tas på allvar, säger psykolog Ale Holmdahl som har genomfört intervjuerna.
Upplevdes som positivt
Forskarna ville också undersöka möjliga förändringar i relationerna mellan lärare och elever och elever, samt hur spelet fungerade för elever med särskilda behov.
Lärarna tyckte, enligt studien, att metoden och spelet var användbara. Klassrummen blev mindre stökiga och relationerna mellan lärare och elever upplevdes som mer positiva. Elever med särskilda behov upplevdes särskilt dra nytta av fokuset på positiv beteendeförstärkning. Många tyckte att klassrummet upplevdes som mer inkluderande.
Resultaten, menar forskarna, ger stöd för att metoden kan vara lämplig även för elever med särskilda behov, om den kombineras med ytterligare stöd.
– Ett intressant fynd var att även om de flesta lärare till en början kände oro över PAX-spelet försvann det efter att de hade börjat arbeta med det. Baserat på våra resultat tycker vi att programmet har en hög social validitet även i en svensk kontext, säger Elinor Schad.
Elinor Schad, psykolog och universitetslektor vid Lunds universitet
elinor.schad@psy.lu.se
Fakta om studien:
En grupp på sex lärare har använt metoden PAX i Skolan under ett läsår och under tiden har forskarna vid tre tillfällen djupintervjuat lärarna. En pågående randomiserad kontrollerad studie som fortfarande rekryterar nya skolor kommer att inkludera över 2000 elever. Forskarna bakom studien är Ale Holmdal, PTP-psykolog, Elinor Schad, specialistpsykolog i pedagogisk psykologi, lektor på institutionen för psykologi vid Lunds universitet, Gustav Nilsson, leg. psykolog, doktorand vid Linnéuniversitetet, Viktor Kaldo, leg. Psykolog, professor i klinisk psykologi vid Linnéuniversitetet samt docent vid Karolinska Institutet
Transistorer uppfanns för nästan hundra år sedan. De anses vara en lika viktig uppfinning för mänskligheten som telefonen, glödlampan eller cykeln. Idag är de en avgörande komponent i modern elektronik och tillverkas ner på nanoskala. En transistor reglerar bland annat strömmen som passerar genom den, och kan även fungera som strömbrytare.
Nu har forskare vid Linköpings universitet och Kungliga tekniska högskolan utvecklat världens första transistor för elektricitet gjord av trä.
– Vi har visat en princip som ingen annan tidigare gjort. Förvisso är trätransistorn långsam och klumpig, men den fungerar och utvecklingspotentialen är stor, säger forskaren Isak Engquist vid Linköpings universitet.
Transistor i balsaträ
Tidigare försök med transistorer gjorda i trä har bara kunnat reglera jontransport. Och när jonerna tar slut upphör transistorns funktion. Forskarnas nya transistor kan däremot fungera kontinuerligt och reglera elektricitet utan att försämras.
För att skapa transistorn utgick forskarna från balsaträ. Valet av balsaträ beror på att tekniken kräver ett träslag utan årsringar som har en jämn struktur genom hela volymen. Forskarna tog sedan bort ligninet och kvar blev endast långa cellulosafiber, med kanaler där ligninet tidigare varit.
Kanalerna i balsaträt fylldes med en ledande plast som kallas för PEDOT:PSS. Det resulterar i ett elektriskt ledande trämaterial.
Ström kan slås av och på
Av det ledande trämaterialet kunde forskarna sedan bygga trätransistorn och visa att den har förmågan att reglera elektrisk ström och fungera kontinuerligt vid en vald utsignalsnivå. Den kunde även slå på och av strömmen, om än ganska långsamt.
Forskningen har inte siktat på någon särskild tillämpning, men transistorn skulle till exempel kunna användas för reglering av elektroniska växter. En fördel med att transistorkanalen är så pass stor är att den skulle kunna tåla högre strömstyrkor än vanliga organiska transistorer. Det kan vara viktigt för vissa framtida tillämpningar.
– Vi har inte skapat trätransistorn med någon specifik tillämpning i sikte. Vi gjorde det för att vi kunde. Det är grundforskning som visar att det är möjligt och vi hoppas att det ska inspirera till vidare forskning som i sin tur kan leda till tillämpningar längre fram, säger Isak Engquist.
Isak Engquist, biträdande professor vid laboratoriet för organisk elektronik, Linköpings universitet, isak.engquist@liu.se
Kartläggningen, utförd av över 30 forskargrupper, presenteras i en rad artiklar i tidskriften Science. Artiklarna ger information om hur däggdjurs arvsmassor fungerar och utvecklas, däribland människans.
Människans arvsmassa innehåller gener som utgör kod för att tillverka kroppens proteiner. Dessutom innehåller den instruktioner som talar om var, när och hur mycket av proteinerna som skall tillverkas. Den delen av arvsmassan kallas reglerande element.
Bevarats i 100 miljoner år
Den gemensamma hypotesen för forskarna har varit att om en position i arvsmassan bevarats under 100 miljoner år är det sannolikt att den har en funktion hos alla däggdjur.
Detta är en ”position” i arvsmassan
Arvsmassan, dna:t, består hos människan av tre miljarder så kallade positioner. I varje position kan det finnas någon av bokstäverna C, G, A eller T (kvävebaser). I genprojektet har forskarna studerat positionerna i arvsmassan och sett vilka specifika positioner som hos många arter innehåller en och samma bokstav.
Ser man att det hos många arter till exempel finns ett A vid exakt motsvarande position, alltså på samma ställe i dna:t, innebär det att den delen av arvsmassan förmodligen gör något – att det är funktionellt.
Om till ett A, eller en annan bokstav, fortsätter att finnas på exakt samma ställe i dna:t hos många däggdjur över miljontals år är det också ett tecken på att något viktigt sker där.
Källa: Kerstin Lindblad-Toh, Uppsala universitet
Via kartläggningen har forskarna kunnat testa det i stor skala. Genom att i detalj kartlägga arvsmassorna från 240 däggdjur och sedan systematiskt jämföra dem har forskarna fått information om vilka regioner i arvsmassan som är reglerande element och är viktiga för korrekt funktion av arvsmassan.
Kan förklara schizofreni och astma
Kartläggningens resultat kan även hjälpa forskarna att förstå hur sjukdomar uppstår genom att man kopplar de evolutionärt konserverade positionerna i arvsmassan till kända sjukdomstillstånd. Det kan göras för alla arter och kommer också kunna användas för mänskliga sjukdomar.
– Våra analyser gör att vi bättre förstår vilka regleringssignaler som finns i arvsmassan. Detta är mycket viktigt för att förstå vilka mutationer som leder till sjukdomar, till exempel schizofreni och astma, säger forskaren Jennifer Meadows.
Lättare att förstå vad som går snett
För att förstå vilka mutationer som leder till sjukdom jämförs arvsmassan hos friska och sjuka människor. Man får då en bild av vilken region i arvsmassan som kan vara viktig, men man kan inte veta exakt vilken mutation som är orsaken till sjukdomen.
– En stor del av de mutationer som leder till vanliga sjukdomar ligger utanför generna och har med genregleringen att göra. Våra studier gör det lättare att identifiera de mutationer som leder till sjukdomen samt förstå vad som går fel, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Genetiska förklaringar till gott luktsinne
Forskarna kunde också se vad som tycks leda till olika egenskaper hos olika däggdjur. De 240 olika däggdjuren i studien har många olika egenskaper, bland annat olika känsligt luktsinne eller olika storlek på hjärnan.
Forskarna kunde hitta regioner i arvsmassan som leder till att vissa arter har extra bra luktsinne – eller att ett flertal arter går i dvala på vintern.
Däggdjur särskilde sig före dino-döden
En av studierna visar att redan innan jorden träffades av den asteroid som dödade dinosaurierna, för cirka 65 miljoner år sedan, hade däggdjuren börjat förändras och särskilja sig från varandra.
– Våra resultat kan också ge viktig information om däggdjur är i riskzonen för att utrotas, beroende på hur mycket variation de har i sin arvsmassa. Det är information som kan lägga grunden till att förstå hur en art skall förvaltas för att överleva, säger Kerstin Lindblad-Toh.
Elakartad hjärntumör hos barn
Forskarna studerade även cancertypen medulloblastom, som är den vanligaste typen av elakartad hjärntumör hos barn. Trots att moderna behandlingsformer förbättrat prognosen kan inte alla barn botas. Dessutom får de som överlever ofta livslånga biverkningar av den aggressiva behandlingen.
– Hos patienter med medulloblastom hittade vi många nya mutationer i evolutionärt konserverade positioner. Med dessa som utgångspunkt hoppas vi kunna utveckla ny diagnostisk och behandling, något som det finns ett stort behov av, säger Karin Forsberg-Nilsson, professor i stamcellsforskning vid Uppsala universitet.
Kerstin Lindblad-Toh, professor i komparativ genomik vid institutionen för medicinsk biokemi och mikrobiologi, Uppsala universitet samt SciLifeLab, kersli@broadinstitute.org
Våtmarker tillhandahåller ett stort antal ekosystemtjänster som är till nytta för människor, men är framför allt viktiga livsmiljöer för många arter av fåglar, groddjur och fiskar.
Våtmarkerna hotas dock av mänsklig aktivitet, till exempel förändrad markanvändning och föroreningar. Det har lett till en minskning av den biologiska mångfalden i vatten.
För att motverka denna negativa trend har skapandet av våtmarker blivit ett sätt att återställa eller förbättra livsmiljöer.
Anlagda våtmarker
Att skapa en våtmark handlar vanligtvis om att gräva en sänka och fylla den med vatten – i vissa fall ansluts andra vattensamlingar via diken. Ibland skapas öar eller liknande i våtmarken.
Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har nu studerat 52 anlagda våtmarker för att se hur arterna förekommer tillsammans. Det har nämligen betydelse för hur våtmarkerna fungerar som livsmiljö. De räknade fåglar och använde dna-rester i vatten för att bedöma förekomsten av groddjur och fiskar.
– Resultaten tyder på att fåglar och groddjur var positivt associerade, medan sambanden mellan fåglar och fiskar verkade vara negativa. Det innebär att det kan krävas separata våtmarker med olika mål för att gynna antingen fåglar eller fiskar, säger forskaren Ineta Kačergytė vid SLU.
Ett positivt samband betyder att arter finns tillsammans oftare än vad man skulle kunna förvänta sig. Det kan vara så att arterna gynnar varandra, en fågel kan till exempel använda en annan fågel som signal på en bra livsmiljö. Negativa samband innebär att arterna förkommer mindre ofta tillsammans än förväntat. Det kan bero på konkurrens, risk att bli byte eller att de undviker platser där den andra arten är närvarande.
Dalkarlkärret i närheten av Uppsala är en anlagd våtmark. Bild: Ineta Kačergytė
Kan gynna flera grupper samtidigt
De positiva sambanden mellan fåglar och groddjur tyder på att skapandet av våtmarker kan gynna flera grupper samtidigt. Det är goda nyheter för det övergripande bevarandet av den biologiska mångfalden i våtmarker, menar Ineta Kačergytė.
– Vår studie visar att anläggning av våtmarker är ett viktigt bevarandeverktyg som kan bidra till att återställa och förbättra livsmiljöer för ett stort antal arter. Potentiella konflikter mellan olika arter kan dock behöva beaktas noggrant när man planerar nya våtmarker, säger hon.
Sothöna med ungar tycks trivas i svensk våtmark. Arten är rödlistad i Europa. Bild: Ineta Kačergytė
Men mer kunskap behövs, menar forskarna. De har inte undersökt hur närvaron av fåglar påverkade groddjurens förmåga att föröka sig och sannolikheten för att grodyngel når vuxen ålder. Det är också okänt om det finns liknande positiva samband för andra grupper i våtmarker, till exempel insekter och växter. Det är mycket viktig information för att lyckas nå det nationella miljömålet Myllrande våtmarker.
Olika våtmarker kan vara en lösning
För att lösa detta kan det vara nödvändigt att skapa en blandning av olika våtmarkstyper för att gynna specifika artgrupper. Det kan också handla om att skapa specifika våtmarker som klarar av att hålla flera arter samtidigt, så kallade hotspots för biologisk mångfald.
– Genom att ta hänsyn till hur olika grupper av djur och växter interagerar kan vi därför utforma en effektivare och mer målinriktad bevarandestrategi som långsiktigt gynnar flera arter. Valet av fågel, fisk eller groddjur beror därför hur vi utformar våtmarker och våtmarksnätverk i landskap, säger Ineta Kačergytė.
Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har följt älgar som lever i närheten av Junsele i Ångermanland.
Det började med en pilotstudie på tre älgar under tre års tid, men 2022 utvidgades forskningen med flera älgar. Forskarna ville bland annat studera hur älgarna navigerar i ett landskap med inslag av kanadensisk contortatall.
Totalt finns nu 24 forskningsälgar som kan följas i Junseleområdet, samt två som forskarna tappat kontakten med.
Älgarna ger sig ut på tur
Forskarnas spaningar visar att tre av älgarna gjorde långa vandringar (se faktaruta längre ner) men alla älgar har inte så långt mellan sina vinter- och sommarområden. Enstaka stannar i samma område året runt. Den älg som vandrade kortast förra året flyttade sig drygt 1,6 mil.
Bland de vandrande älgarna gick de flesta norrut, men några bröt mönstret och gick söderut. Medelvandringen för samtliga Junseleälgar 2022 var dryga sex mil.
Just den här älgen vandrar inte i Junseleskogarna.
Listan över de spänstigaste älgarna
Några älgar begav sig iväg på långa turer under 2022. Här är långvandrarna:
1. Längsta vandringen gjordes av älgtjur med nummer 9946 på sitt halsband. Han vandrade från Junsele till Borgafjäll, en vandring på nära 19 mil. Han sköts under jakten i oktober.
2. På andra plats kommer älgko 3324, som uppmärksamma tittare känner igen från SVT:s serie Den stora älgvandringen. Publiken gav henne namnet Rut, eftersom hon var första forskningsälgen att dyka upp i rutan. Hennes vandring var den näst längsta av alla forskningsälgarna i området, hon vandrade långt in i Jämtland för att komma till sitt sommarområde, en vandring på 14,3 mil. Hon fick ingen kalv.
3. På tredje plats återfinns älgko 4971 som vandrade 11,6 mil till sitt sommar- och höstområde där hon födde två kalvar.
Så följs älgarnas liv
För att kunna följa älgarna utrustas de med ett halsband av forskningsingenjör Fredrik Stenbacka vid SLU. Han följer dem sedan via databassystemet WRAM, som också är öppet för allmänheten, men med två veckors fördröjning av djuretiska skäl.
Genom att studera älgarnas rörelser nästan i realtid kan han till exempel se när det är dags för en älgko att kalva. Då ändras rörelsemönster från normalt sökande efter mat och hon rör sig in i mindre kluster. När detta sker besöker Fredrik Stenbacka platsen för att bekräfta födseln och räkna kalvarna.
Magiska ögonblick
Den här arbetsuppgiften kan ge upplevelser som lever kvar länge, säger Fredrik Stenbacka.
Ett minne är när han en sen försommarkväll i juni förra året smyger fram till en älgko för att få en glimt av henne och kalven. Klockan närmar sig midnatt och halsbandet, som är inställt på att sluta skicka signal klockan 23 för att spara batteri, hade slutat sända. Han blir därför tvungen att smyga från den senaste positionen i närheten av Stor-Tallberget.
När han kommer fram ser han älgkon ligga och sova tungt med kalven intill sig.
– Kalven lyssnade och tittade mot sin mor, men hon bara sov som en däckad småbarnsmorsa. Såna här detaljer kan ett halsband aldrig fånga upp, och dylika upplevelser får jag vara med om…magiskt!
Bland Junseleälgarna kalvade alla älgkor utom två förra året. Samtliga kalvningar skedde mellan den 18 och 28 maj.
– Två kor hade dubbelkalv när jag observerade dem, men fler kan ha haft det vid födseln. Någon kan ha haft en svag eller dödfödd kalv, det vet vi inte, säger Fredrik Stenbacka.
Tappert försvar mot björnar
Två av förra årets kalvar föll dock offer för björn i juni månad. Även björnarnas kalvjakt syns på älgarnas rörelsemönster.
– Älgkon börjar springa rakt ut från platsen ibland flera kilometer. Sedan springer hon tillbaka och tittar om kalven är okej. Spåren på plats visar att vissa kor tappert försöker försvara kalven. Hon kommer besöka platsen där hon senast hade kontakt med kalven/kalvarna flera gånger för att kolla om någon överlevt, säger Fredrik Stenbacka.
Flera älgar dog under året. Fem älgar sköts under jakten och en älgko blev tagen av björn.
Totalt 15 älgar som fick halsband under 2022 finns kvar i området, som också utökades med nio nya älgar under mars i år.
Kontakt:
Fredrik Stenbacka, forskningsingenjör vid institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU, fredrik.stenbacka@slu.se
Att omställningen till ett samhälle utan fossila bränslen ska ske ”rättvist” har lyfts fram i flera år. Det betonas också av Klimatpolitiska rådet i dess senaste rapport, där tidigare och nuvarande regering kritiseras för att omställningen går för långsamt.
– Samtidigt visar vår studie att diskussionen om en rättvis omställning domineras av infrastrukturfrågor, där rätten till bilburen mobilitet för den enskilda lyfts fram, säger Anke Fischer, professor vid SLU.
Stad ställs mot land
Partierna, enligt forskarnas studie, kopplar i riksdagsdebatter ofta transportfrågan till landsbygden och till landsbygdsbors rätt till att köra bil.
Bild: Anne Nygård, Unsplash.
Argumenten kan handla om att den enskilda inte ska behöva ändra sitt sätt att leva för att möjliggöra en omställning. Debatterna utvecklas ofta så att politiker lyfter fram enskilda exempel på människor som skulle drabbas av exempelvis en höjd bränsleskatt, eller reduktionsplikt på drivmedel.
Frågan om en rättvis omställning knyts därmed till en etablerad konfliktyta mellan stad och land, menar Anke Fischer.
– Det är fullt förståeligt att man månar om sina väljare och deras vardag. Men vi menar att en rättvis omställning måste betraktas ur ett långsiktigt och mer övergripande perspektiv som väger in de effekter omställningen kommer innebära längre fram och för framtida generationer.
Föga konstruktiv debatt
I debatter reduceras alltså diskussionen ofta till att handla om hur man ska kunna behålla det rådande läget för enskilda väljargrupper, som då ställs emot varandra. Debatten om en rättvis omställning blir ett slags retorisk dragkamp om olika grupper, menar forskarna – istället för att handla om vilka strukturella förändringar som kan gynna fler, på sikt.
Den aktuella studien baseras på riksdagsdebatter från förra mandatperioden, men Anke Fischer menar att forskningsresultaten är minst lika relevanta nu.
– När rättvisa reduceras till att handla om att skydda den enskildes intressen så går den moraliska tyngd begreppet har – som en generell princip som gäller för alla – förlorad. Dessutom riskerar en debatt som handlar främst om detaljer kring enskilda förslag att vända uppmärksamheten från de stora samhällsförändringar som vi står inför.
Anke Fischer, professor vid Institutionen för stad och land, SLU anke.fischer@slu.se
Doktoranden och läkaren Malin Huber har i sin doktorsavhandling vid Umeå universitet studerat sambandet mellan besvär i bäckenbotten, graden av förlossningsbristning och hur besvären påverkar livskvaliteten.
En studie i avhandlingen visar också att nära fyra av tio förstföderskor, 38 procent, upplever smärta vid samlag mer än ett år efter förlossningen. Detta är oavsett om kvinnorna fått en förlossningsskada eller inte och oavsett om de fött vaginalt eller med kejsarsnitt. 424 förstföderskor ingick i den studien.
Bild: Omar Lopez/Unsplash
– De kan ha allt från lite smärta till mycket smärta, säger Malin Huber och fortsätter:
– Det här är värt att uppmärksamma, för att ta det vidare. Det finns för lite forskning på sexuell funktion hos kvinnor, både efter barnafödande och i samband med och efter klimakteriet.
Skada vid ändtarmen påverkar mycket
Sex av tio av dem som fått en sfinkterskada vid förlossningen, en skada i ändtarmens ringmuskel, anger i Malin Hubers forskning att de har smärta vid samlag när ett år gått från förlossningen.
Enligt avhandlingen finns också ett samband mellan ultraljudsdefekt på sfinktern tre månader efter en förlossning och senare samlagssmärta och smärta i underlivet.
En sfinkterskada kan ha stor påverkan på livskvaliteten även på andra sätt. Risken ökar bland annat för livmoderframfall och ansträngningsinkontinens.
Besvär förklaras som ”normala”
Kvinnor som haft en sfinkterskada berättar också i en intervjustudie om lidande och påverkan på relationer. De vittnade också om en utbredd tendens från vården att normalisera de svårigheter och kroppsliga besvär som uppstått.
Låg tillförlitlighet
Analt ultraljud används ibland direkt efter en födsel för att diagnosticera sfinkterskador. Men en slutsats i avhandlingen är att analt ultraljud inte alltid fungerar så bra i det läget. Detta på grund av svårigheter med bildkvalitet orsakat av förlossningspersonalens ovana att hantera utrustningen samt problem med blödning, svullnad och rörelsestörningar. Analt ultraljud kan ha högre tillförlitlighet vid uppföljningar efter förlossningen, menar Malin Huber.
Hon tillägger:
– En glad nyhet är att vi också fick ta del av vittnesmål om en otrolig läkningsförmåga hos kvinnor som drabbats av stora bristningar. Kroppen har en fantastisk förmåga att återhämta sig om man ser till att ge den lite hjälp på traven och tar besvären på allvar.
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these cookies, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may have an effect on your browsing experience.
