Längden på telomererna är intressanta därför att de blir kortare vid varje celldelning, och en alltför kort längd förhindrar fortsatt celldelning. Vidare kan telomerförkortningen accelereras av bl. a. oxidativ stress och inflammation. Detta har gjort att telomerlängden blivit intressant att studera som en biologisk markör för åldrande och sjukdom. I sin avhandling visar Mikael Wikgren att telomerlängden mätt i vita blodkroppar kan relateras till flera olika strukturella och funktionella egenskaper hos hjärnan.
I takt med att vi åldras sker en generell krympning (atrofi) av hjärnans storlek. Avhandlingen visar att kortare telomerlängd är förknippat med högre grad av atrofi i hjärnans djupare lager. Kortare telomerer sågs även hos personer som på magnetkamera-undersökningar uppvisade s.k. hyperintensiteter, ett fenomen som kan indikera skador i hjärnans vävnad. Både hjärnatrofi och hyperintensiteter kan ses hos friska personer, men förekommer i högre grad vid nedsättningar i hjärnans funktion och indikerar ökad risk för exempelvis demensutveckling.
Telomerlängden är även kopplad till storleken på hippocampus, en del i hjärnan vars funktion är viktig för det episodiska minnet (upplevelseminnet). Resultaten visar också på ett samband mellan telomerlängd och hur väl det episodiska minnet fungerar.
I en av studierna beskrivs även resultat som visar att telomererna är kortare hos personer med återkommande depressioner. De kortare telomererna hos deprimerade kan till stor del kopplas till ett s.k. hypokortisolemiskt tillstånd, ett tillstånd som associerats med kronisk stress. Kortare telomerlängd är även förknippat med högre nivåer av självskattad stress hos icke-deprimerade. Fynden tydliggör koppling mellan telomerers längd och stress, samt stressens betydelse för depressiv sjukdom.
Sammantaget visar fynden att telomerlängden i vita blodkroppar har potential att användas som biologisk markör för strukturella och funktionella egenskaper hos hjärnan. Resultaten kan också hjälpa till att bättre förstå hur hjärnan åldras.
Mikael Wikgren är född och uppvuxen i Skellefteå och har studerat biomedicin vid Umeå universitet. Han är nu doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, psykiatri. Vid frågor, kontakta honom gärna på
tel 070-303 89 42
e-post mikael.wikgren@psychiat.umu.se
Fredagen den 20 januari försvarar Mikael Wikgren sin avhandling med titeln Telomeres and the brain – an investigation into the relationships of leukocyte telomere length with functional and structural attributes of the brain (svensk titel: Telomerer och hjärnan – en undersökning av sambanden mellan leukocyt-telomerlängd och funktionella och strukturella egenskaper hos hjärnan).
Disputationen äger rum kl. 9.00 i Sal E04, byggnad 6E, Biomedicinhuset. Fakultetsopponent är professor Brenda Penninx, Department of Psychiatry, VU University Medical Center, Amsterdam, Nederländerna. Disputationen hålls på engelska.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:466502
Bananflugan används ofta som modelldjur för att studera komplicerade system i människan. Pax6-proteiner är fundamentalt viktiga under utvecklingen av ögonen hos både ryggradsdjur och insekter. I bananflugan Drosophila melanogaster finns det två gener som kodar för Pax6-proteiner; eyeless (ey) och twin-of-eyeless (toy). Båda dessa gener har mer än 90 procent likhet med ryggradsdjurens enda Pax6-gen.
Mutationer i någon av dessa gener gör att flugan utvecklas utan ögon och i vissa fall även utan huvud. Hos människor leder mutationer i Pax6 till ögonsjukdomen aniridi med nedsatt detaljseende och en outvecklad iris. En människa som saknar iris får en svart ögonfärg.
Linn Jacobsson har studerat regleringen av toy under bananflugans utveckling och funnit att genen empty spiracles (ems), som är viktig för huvudet och hjärnans utveckling, har en hämmande roll på toy-uttrycket. Hon har även funnit att de två Pax6-generna har specifika uppgifter när det gäller ögonutvecklingen.
– Genen toy verkar vara viktigare för utvecklandet av bananflugans punktögon, som är lokaliserade på toppen av huvudet, medan genen ey är viktigare för fasettögonen. Men när det gäller överlevnad så kan de båda generna ersätta varandra, säger Linn Jacobsson.
Förståelse av regleringen av Pax6-generna hos bananflugorna kan ge en fingervisning om vilka faktorer som är viktiga för att ögat utvecklas även hos människan. Grundläggande kunskap om hjärnan och ögats utveckling kan på lång sikt möjliggöra utveckling av diagnostiska verktyg och medicinska hjälpmedel.
Linn är född i Luleå kommun och uppvuxen i stadsdelen Gammelstad. På gymnasiet studerade hon djurvårdsinriktningen vid Grans naturbruksgymnasium. Hennes intresse för naturvetenskap resulterade sedan i biologistudier vid Umeå Universitet som sedan byttes till studier i molekylärbiologi. Efter sin magisterexamen i molekylärbiologi fortsatte hon som doktorand vid samma institution.
Läs hela eller delar av avhandlingen
För ytterligare information, kontakta gärna:
Linn Jacobsson
Telefon: 070-292 20 02
E-post: linn.jacobsson@molbiol.umu.se
Forskare från Naturhistoriska riksmuseet har undersökt de stavliknande borrkärnorna med bergmaterial från 150-900 meter under Stilla havets havsbotten, nära Hawaii. Berget visades sig innehålla fossila mikroorganismer som levt i vattenfyllda sprickor i bergrunden för 48 miljoner år sedan. Dessa mikrofossil undersöktes med avancerad röntgenutrustning.
Tydligt svamputseende
Fossilen hade ett karaktäristiskt svamputseende med mycelliknande nätverk. Dessutom innehöll de ämnet kitin som finns i cellväggar hos svampar men som inte förekommer hos bakterier med liknande utseende.
– Mångfalden av liv är tydligen större i havsbottnens berggrund än vad vi visste tidigare, säger forskaren Magnus Ivarsson. Vi vet att det finns svamp i den kontinentala bergrunden och att det förekommer svamp i djuphavet så det är mycket troligt att det än idag växer svampar i ådror och håligheter långt ned under havsbottnen.
Inte bara bakterier
I och med detta resultat finns alla tre domäner som organismer delas in i representerade i havsbottnens inre biosfär. Tidigare har nämligen både bakterier och arkéer hittats i vatten som pumpas upp av djuphavsvulkaner. Svampar ingår tillsammans med bland annat djur och växter i den tredje domänen, de så kallade eukaryoterna, som är organismer med sitt dna förvarat i cellkärnor.
Att leva där solljus inte finns kräver speciallösningar. Bakterier kan leva av att oxidera järn till rostutfällningar (järnoxid) i vatten. Svampar lever av att bryta ned andra organismer.
Kontakt
Magnus Ivarsson, forskare i paleozoologi vid Naturhistoriska riksmuseet (magnus.ivarsson@nrm.se)
Denna forskning publicerades i tidskriften Geology, online 6 januari 2012. Magnus Ivarsson et.al. Fossilized fungi in subseafloor Eocene basalts.
– Det är otroligt viktigt att studenterna får en chans att jobba nära en sådan miljö de kanske senare får jobb i, säger professor Tobias Larsson, BTH. Han ansvarar för masterprogrammet och kursen ”Product-Service Systems Extreme Innovation” som i år ges för första gången vid BTH.
Arbetet genomförs i projektgrupper med handledarstöd från både industri och BTH. Samarbetet ger fördelar för både studenter och industripartners. Studenterna får en chans att applicera teorier och märka att verkligheten inte alltid är som teorin. Företagen får samtidigt en chans att ta till sig nya teorier och tankar om innovation och produktutveckling och kommer dessutom i kontakt med framtida personer att rekrytera.
Studenterna arbetar enligt en modell som kallas deltagande produktinnovation och som stimulerar innovationsprocessén. Den 19 januari presenteras studentprojekten och pressen är välkommen att delta. Observera att projekten presenteras på engelska.
Dag: Torsdagen den 19 januari 2012
Tid: Kl 13:00
Plats: Multisalen, J-huset, BTH, Campus Gräsvik, Karlskrona
För mer information, kontakta Tobias Larsson på telefon 0455-38 55 25 eller via e-post: tobias.larsson@bth.se. Se även www.bth.se och www.bth.se/mspi
Forskarna Christian Benedict och Helgi Schiöth från Institutionen för neurovetenskap vid Uppsala universitet har i en tidigare artikel, publicerad i tidskriften Amercian Journal of Clinical Nutrition, påvisat att en enda natt av total sömnbrist hos unga vuxna män minskade omsättningen av näringsämnen påföljande morgon. Forskningen visade även att försökspersonerna fick ökade hungernivåer vilket indikerar att sömnbrist påverkar hur vi uppfattar mat.
I en ny forskningsstudie har Christian Benedict, tillsammans med kollegor från Uppsala universitet och forskare från andra Europeiska universitet nu systematiskt undersökt vilka regioner i hjärnan som styr vår aptit. Med hjälp av magnetröntgen (fMRI) har forskarna undersökt hjärnorna hos 12 normalviktiga manliga studenter medan de fick titta på bilder av olika livsmedel. Sedan har forskarna jämfört skillnaderna som uppstod efter en natt med normal sömn och efter en natt utan sömn.
Christian Benedict berättar:
– Efter en natt av sömnbrist visade studenterna hög aktivering i ett område av hjärnan som är involverad i människans vilja av att äta. När vi betänker att sömnbrist är ett ökande problem i det moderna samhället visar våra resultat att dåliga sömnvanor kan påverka människors risk att bli överviktiga på lång sikt. Därför är det viktigt att sova ungefär åtta timmar varje natt för att hålla en stabil och hälsosam kroppsvikt.
För mer information, kontakta Christian Benedict, forskare vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 073-6145328, e-post: christian.benedict@neuro.uu.se
eller Cecilia Yates, informatör vid Institutionen för neurovetenskap, tel: 0704-334801, e-post: cecilia.yates@neuro.uu.se
Benedict C et al. Acute sleep deprivation enhances the brain’s response to hedonic food stimuli: an fMRI study. Journal of Clinical Endocrinol Metab, in press.
Läs mer om Christian Benedicts tidigare forskning om kopplingen mellan sömn och kroppsvikt.
Uppgifterna kring huruvida kombinerade p-piller hjälper mot mensvärk (dysmenorré) har varit motstridiga. Så sent som 2009 granskade ansedda Cochrane Collaboration all tillgänglig forskning på området, och kom till slutsatsen att det endast fanns begränsat stöd för den omdebatterade effekten.
Nu kan forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, publicera nya rön som bevisar att p-piller hjälper mot menstruationssmärtor.
Forskaren Ingela Lindh och hennes kollegor har i sin studie undersökt omkring 1 500 svenska kvinnor. Resultaten slår fast att de kvinnor som använder kombinerade p piller lider mindre av menstruationssmärtor än kvinnor som inte använder p-piller – och att effekten är oberoende av ålder.
–Normalt minskar menstruationssmärtor ju äldre du blir, men vår studie visar att p-pillren har en starkare smärtlindrande effekt än ökad ålder, säger Ingela Lindh, forskare vid Sahlgrenska akademin och barnmorska.
I studien ingick tre grupper med kvinnor som fyllde 19 år 1981, 1991 respektive 2001. Varje grupp bestod av 400 till 520 kvinnor, som fick lämna uppgifter om längd, vikt, reproduktiv historia, menstruationsmönster, menstruationssmärtor och användning av preventivmedel. Uppföljning gjordes fem år senare då kvinnorna var 24 år.
Genom att jämföra samma kvinnor vid två olika åldrar kunde forskarna använda kvinnorna själva som kontroll, och på så sätt fastställa om de lindrade symtomen berodde på p-pillren eller den ökade åldern.
–Skillnaden i graden av menstruationssmärta mellan kvinnorna som använde kombinerade p-piller och de som inte gjorde det var betydande, säger Ingela Lindh.
Symtomen mättes med hjälp av två vetenskapligt etablerade skalor: VMS (Verbal Multidimensional Scoring System) som delar in smärtan i graderna ”ingen”, ”lindrig”, ”måttlig” och ”svår” och även inkluderar inverkan på den dagliga aktiviteten och huruvida smärtlindrande läkemedel behövs, samt VAS (visuell analog skala) där kvinnorna fick gradera smärtan på en 10 cm lång linje från ”ingen smärta” till ”outhärdlig smärta”.
Resultaten visade att kombinerade p-piller minskade menstruationssmärtan med 0,3 enheter, vilket på VMS-skalan innebar att var tredje kvinna gick ner en hel grad, till exempel från svår till måttlig smärta. På VAS-skalan motsvarade smärtlindringen nio millimeter.
–Kvinnornas minskade menssmärtor ledde i sin tur till både förbättrad arbetsförmåga och minskat behov av smärtlindrande läkemedel, säger Ingela Lindh.
En annan upptäckt var att yngre kvinnor (gruppen födda 1982) oftare led av mensvärk och rapporterade värre symtom.
–Vad det beror på vet vi inte riktigt. En möjlig orsak kan vara att yngre använder andra p-piller med annat östrogeninnehåll, en annan att senare födda kvinnor är mer smärtkänsliga eller mer benägna att klaga över smärta än tidigare födda kvinnor, säger Ingela Lindh.
En amerikansk studie uppskattar att amerikanska kvinnors mensvärk ligger bakom cirka 600 miljoner förlorade arbetstimmar och två miljarder dollar i förlorad produktivitet. En effektiv behandling av menstruationssmärtor gynnar enligt Ingela Lindh därmed både de drabbade kvinnorna och samhället.
Forskarna vid Sahlgrenska akademin anser att p-pillers smärtlindrande effekt från och med nu bör ingå i preventivmedelsrådgivningen, men också att läkare ska kunna ordinera p-piller mot menstruationssmärtor.
– Redan idag föreskriver många läkare kombinerade p-piller i detta syfte, och vi vet att läkemedelsbolag har diskuterat med myndigheterna om möjligheterna att utforma den kontrollerade prövning som krävs för att p-piller ska kunna ordineras för behandling av mensvärk. Men det har ännu inte fattats något avgörande beslut i frågan, säger Ingela Lindh.
Studien The effect of combined oral contraceptives and age on dysmenorrhoea: an epidemiological study publiceras i Human Reproduction den 18 januari.
Fakta mensvärk:
Mensvärk, dysmenorré, orsakas av muskelkramper i livmodern som inkräktar på blodcirkulationen och ger upphov till krampartade smärtor. Kramperna framkallas av hormoner som frisätts från livmoderslemhinnan då kvinnan får sin menstruation. Mensvärk förekommer särskilt hos yngre kvinnor, där andelen drabbade är mellan 50 och 75 procent. Smärtan kan ha en stark inverkan på dessa kvinnors liv genom att orsaka regelbunden skol- och arbetsfrånvaro och störa dem i deras dagliga aktiviteter flera dagar varje månad.
Kontaktinformation
Kontakt:
Ingela Lindh, institutionen för kliniska vetenskaper, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
0761 361760
ingela.lindh@vgregion.se
I vanliga fall brukar luktförnimmelser avta snabbt, som när du kliver in i en kompis lägenhet. Trots att lukterna är tydliga när du står i farstun, är det inget du tänker på efter ett tag. För personer med kemisk intolerans verkar lukterna istället vara ständigt närvarande. Psykologiforskaren Linus Andersson har låtit både intoleranta och icke-intoleranta människor utsättas för lukter, och jämfört deras reaktioner.
– De överkänsliga personerna upplevde att lukten blev starkare trots att styrkekoncentrationen inte ändrades. Även deras hjärnaktiveringsmönster skiljde sig från den andra gruppen, säger han.
Skillnader i hjärnaktivitet
Resultaten har observerats både med metoder som bygger på elektroencefalografi (EEG) och funktionell hjärnavbildningsteknik (fMRI). EEG-metoden gick ut på att placera elektroder på försökspersonernas huvuden och registrera de små spänningsförändringar i hjärnan som uppstår efter luktexponering. Linus Andersson berättar att i motsats till normalgruppen minskade inte de intolerantas hjärnaktivitet under den dryga timme som de exponerades. Oförmågan att vänja sig vid lukter verkar alltså motsvaras av en oförändrad hjärnaktivitet över tid.
– Dessa personer har också ett annat mönster av blodflöde i hjärnan, jämfört med de som upplever att lukten avtar. En liknande förändring kan hittas hos patienter med bland annat smärtsjukdomar.
Känslighet för lukt påverkar hela kroppen
Ytterligare resultat i avhandlingen är att kemisk intoleranta också reagerar kraftfullt på ämnen som retar slemhinnor i näsa och hals. Personer som hostar mer när de andas in kapsaicin, det starka ämnet i chilifrukter, har också förhöjda reaktioner i hjärnan till andra lukter. Förutom att intoleranta personer upplever att lukter blir starkare, syns följaktligen även effekter på slemhinnor och i hjärnan.
– Vi kan alltså se tecken på att intoleransen påverkar både kropp och psyke, och det är viktigt att inte stirra sig blind på endast en av dessa aspekter, säger Linus Andersson.
Kemisk intolerans är förvånansvärt vanligt – upp till 10 procent av befolkningen rapporterar besvär av vardagliga lukter, medan ett par procent får allvarliga symtom. Till skillnad från allergi och astma finns det däremot mycket lite forskning kring vad som orsakar åkomman. Linus Andersson menar att skulle man kunna sätta fingret på vad som karaktäriserar överkänsligheten finns också möjligheter att utveckla diagnos- och behandlingsmetoder. Men forskningen kan också ge ny kunskap om hur vi ska tänka kring vår arbets- och vardagsmiljö.
– Några jobbarkompisar kanske besväras mer än andra av lukten från kopiatorn – vad kan vi då göra för att så många som möjligt ska uppleva att arbetsförhållandena är acceptabla?
Fakta om disputationen
Fredagen den 20 januari försvarar Linus Andersson, institutionen för psykologi, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Sick of Smells: Empirical Findings and a Theoretical Framework for Chemical Intolerance. Svensk titel: Sjuk av lukter: Empiriska fynd och ett teoretiskt ramverk för kemisk intolerans. Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal Hs1031, Norra beteendevetarhuset, Fakultetsopponent är professor Monique Smeets, Department of Psychology, Utrecht University.
Läs hela eller delar av avhandlingen [Ref 1]
Pressbild [Ref 2]
Kontaktinformation
Kontakta gärna: Linus Andersson,
institutionen för psykologi, Umeå universitet
E-post: linus.andersson@psy.umu.se
Tel: 090-786 64 28
– Före 1990-talets början diskuterades bidragsfusk inte särskilt ofta, men sedan tjugo år tillbaka har debatten pågått, med växlande fokus på olika sorters fusk och fuskare, säger han.
Trenden att allt oftare skriva om bidragsfusk är alltså tydlig, menar Ragnar Lundström, som i sin avhandling analyserat ett stort antal nyhetstexter om bidragsfusk i Sveriges mest betydande dagstidningar.
– Medias bilder av fuskande bidragsmottagare präglas ofta av stereotypa föreställningar om att människor är lata och hellre utnyttjar systemen än arbetar.
Fokus på olika fuskare
Resultaten visar också på andra förändringar i tidningarnas rapportering. På det tidiga 1990-talet var fusk bland invandrare ett framträdande tema, något som efter några år övergick till en omfattande debatt om en utbredd fuskkultur bland hela svenska folket. Efter år 2002 har fuskdebatter främst handlat om överutnyttjande inom tillfällig föräldrapenning och sjukförsäkring. Ragnar Lundström ser en trolig förklaring till denna utveckling.
– Att olika grupper pekas ut som fuskare under olika perioder kan sättas i samband med vilka frågor, och vilka politiska intressen, som dominerar det offentliga samtalet i övrigt.
Ett exempel är när det formades ett politiskt samtycke omkring fuskets allvar i mitten av både 1990- och 2000-talet. Då genomfördes också uppmärksammade reformer för att stävja och kontrollera fusk. Ragnar Lundström anser att nyhetsrapporteringen vid dessa tidpunkter antar karaktären av så kallad moralpanik och att fuskandets omfattning förstärks i medias bilder.
– I vissa tidningsartiklar beskrivs hela svenska folket, eller majoriteten av de sjukskrivna, som missbrukare av systemen. När dessa bilder börjar dominera får också argumenten för ökade kontroller större legitimitet, berättar Ragnar Lundström.
Utrymme för kritiska röster
Efter regeringsskiftet 2006, och till följd av nedskärningar inom arbetslöshets- och sjukförsäkringarna, har röster som ifrågasätter fuskets omfattning och allvar fått större plats, visar Ragnar Lundström. Idag är det också vanligare att lyfta fram enskilda mottagare för att problematisera utsatta människors situation och betydelsen av socialt stöd till särskilda grupper.
– Beskrivningar av människor som drabbats av genomförda förändringar kan vara väldigt effektiva för att skapa stöd för att förbättra systemen.
Men att Försäkringskassan och dess hantering av individuella fall ofta framställs på ett negativt sätt i nyheterna anser Ragnar Lundström är problematiskt.
– Sådana bilder osynliggör att det är politiska beslut som ligger bakom de kritiserade systemförändringarna.
Fakta om disputationen
Fredagen den 20 januari försvarar Ragnar Lundström, sociologiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Den kalkylerande medborgaren: Bidragsfusk i svensk välfärdsdebatt 1990–2010. Disputationen äger rum kl. 13.15 i sal S205h, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Björn Johnson, Socialt arbete, Malmö högskola.
För mer information, kontakta:
Ragnar Lundström
sociologiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 7854
E-post: ragnar.lundstrom@soc.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen
Pressbild [Ref 2]
Alla som under en fyraårsperiod insjuknade i Parkinson och närbesläktade sjudomar i Umeå med omgivande kommuner ingår i de studier som ligger till grund för avhandlingen. Under de fyra åren identifierades 112 nya fall av Parkinsons sjukdom, vilket efter standardisering mot hela Sveriges befolkning motsvarar 23 personer per 100 000 invånare. I resten av världen nyinsjuknar som regel 12 till 16 personer per 100 000 invånare i sjukdomen. Det finns några undantag i världen som har rapporterat nästan lika många nyinsjuknade som i Umeå-området: Nederländerna, Aberdeen i Skottland samt Färöarna.
Anledningen till den höga förekomsten av nyinsjuknanden i Umeå-trakten är okänd. Det kan vara inverkan av genetiska eller omgivningsfaktorer, men det kan också bero på den mycket noggranna metodik som används här och som garanterar att i princip alla nyinsjuknade har räknats in i statistiken.
Jan Linder är överläkare i neurologi och doktorand vid avdelningen för klinisk neurovetenskap, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, Umeå universitet, där han kan nås på
mobil 070-647 80 01
e-post jan.linder@neuro.umu.se
Fredagen den 27 januari försvarar Jan Linder, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, sin avhandling med den svenska tiden Idiopatisk parkinsonism: Epidemiologi och klinisk karaktäristik av en populationsbaserad incidenskohort (Engelsk titel: Idiopathic parkinsonism: Epidemiology and clinical characteristics of a population-based incidence cohort)
Disputationen äger rum kl. 13.00 i Sal E04, by. 6E, NUS.
Fakultetsopponent är professor Ole-Bjørn Tysnes, Institutt for klinisk medisin, Universitetet i Bergen, Norge.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-50976]
Anita Heber, kriminolog vid Södertörns högskola [Ref 1], har intervjuat personer som dömts för misshandel eller grov misshandel och själva blivit utsatta för våldsbrott. Hennes forskningsresultat gällande samhällets stöd till brottslingar som själva är brottsoffer presenteras som ett kapitel i den nya boken ”Viktimologisk forskning – brottsoffer i teori och metod”.
Stöd till den som passar in i mallen
Har man utsatts för våldsbrott är det viktigt att bli bekräftad som brottsoffer för att få stöd eller kompensation från samhället. Anita Heber berättar att vi har en tydlig bild i samhället för hur ett brottsoffer ser ut och beter sig. Man måste passa in i den mallen för att få hjälp. Kvinnor, barn och minoritetsgrupper har generellt lättare att ses som brottsoffer och därmed få stöd än män.
Man ska vara svag, men ändå tillräckligt stark för att föra sin talan, för att få hjälp. Det kan bli motsättningar om en kvinna känner sig stark och vill gå vidare utan stöd efter att ha utsatts för ett brott eller om en, till det yttre, stark man önskar brottsofferstöd.
Vem tar ansvar för brottslingarnas utsatthet?
Anita Hebers forskning visar att kriminella inte ses som brottsoffer och inte heller vill göra det. Att ha utsatts för våld är skambelagt, man förlorar status i den värld man befinner sig.
– Vanligtvis pratar man om att kategoriseringen kriminell är negativ, men det kan det även brottsofferrollen vara inom vissa kretsar, säger Anita Heber.
Följden blir att brottslingar som är brottsoffer inte får stöd från samhället. Som kriminell riskerar man enligt Anita Heber att fastna i sin negativa roll.
Enligt statistiken är många brottslingar själva brottsoffer. Anita Heber menar att i och med att de själva inte ser sig som brottsoffer är sannolikheten stor att utsattheten är ännu större än statistiken säger.
En generell slutsats som hon drar är att samhället behöver bli mer flexibla. Vi måste omvärdera brottsofferrollen och få ett bredare perspektiv på vem som är brottsoffer för att de som verkligen behöver stöd ska få det.
– Om man kan se mer nyanserat på brottsofferrollen kan fler få hjälp att komma ur sina respektive roller.
Ny bok om brottsoffer
Anita Heber, kriminolog vid Södertörns högskola, är redaktör för den nya boken ”Viktimologisk forskning – brottsoffer i teori och metod” som belyser brottsoffer ur olika perspektiv. I boken, skriven av forskare verksamma vid tio olika universitet, högskolor och myndigheter, visas hur begreppet brottsoffer skapas i olika sammanhang, brottsofferskapet och brottsofferstödet problematiseras och den belyser brottsoffrens möte med rättsväsendet.
Anita Heber beskriver i ett av bokens kapitel sina forskningsresultat från en delstudie i forskningsprojektet ”Brottlingar som brottsoffer”.
Boken tar upp sexualbrott, hatbrott mot muslimer, grooming på Internet och barn som bevittnat våld. Den tar även upp arbetsrelaterat våld, brott mot äldre och mot unga, mediers beskrivningar av brottsoffer samt innehåller ett kapitel skrivet strax efter terrordåden i Oslo och Utøya.
Boken ges ut av ut av Studentlitteratur i januari 2012.
Kontakt
Anita Heber, kriminolog vid Södertörns högskola: anita.heber@sh.se eller 08-608 48 63
Eleonor Björkman, informatör Södertörns högskola: 08-608 50 62 eller 070-286 13 32
Hur tar man sig till fots 30 mil genom den arktiska vildmarken med tung utrustning och stora boskapshjordar? Samerna, Skandinaviens enda urfolk, har gjort det sedan urminnes tider. Nu publicerar Centrum för biologisk mångfald en unik skildring av flyttvägarna, vildmarkslivet och 1900-talets förändrade villkor för samerna i Lainiovuoma sameby.
Samerna levde efter devisen ”lämna inga spår”, vilket gör rekonstruktionen av deras sedvänjor till ett detektivarbete. Genom en unik amatörforskningsinsats har författaren Lars J. Walkeapää samlat fotografier och intervjuat sagesmän för att dokumentera Lainiovuomasamernas historiska flyttliv och återupptäcka de gamla flyttlederna.
Lars J. Wakeapää började vid mitten av 1960-talet dokumentera de nordligaste svenska samebyarnas renflyttningsleder mellan vinterbetesområdena i Sverige och sommarbeteslandet längs norska kusten. Fram till 1939 tillhörde han Könkämävuoma sameby och flyttade sommartid till Andersdalen på Tromshalvøya. Han har i en tidigare bok beskrivit denna samebys flyttleder till sommarlandet. Nu skildrar han de trettio mil långa flyttlederna för Lainiovuoma-samernas renskötsel för sex olika renbetesdistrikt från inre Norrbotten till sommarbetet på den norska ön Senja. Boken skildrar främst perioden från 1880 fram till tiden för andra världskriget, då gränsen stängdes och radikalt förändrade villkoren för nomadiserande samer.
Boksläpp
Boken presenteras av författaren och berörda forskare vid två tillfällen, som pressen inbjuds att närvara vid. Anmälan sker till Håkan Tunón, CBM (se kontaktuppgifter nedan).
1) Tisdagen den 24 januari kl 16:00. Sal Eng2/1077, Humanistiskt centrum, ingång H, Thunbergsvägen 3H, Engelska parken, Uppsala.
2) Onsdagen den 1 februari kl 12:15. Ájtte, Kyrkogatan 3, Jokkmokk.
Mer information:
Lainiovuoma-samernas gamla renflyttningar till Norge – om sommarbosättningar i Troms fylke på 1900-talet
Lars J. Walkeapää
CBM:s skriftserie 52
200 sidor
ISBN: 978-91-89232-64-8
Ca-pris: 220 kr
Håkan Tunón, CBM
018-672591, 070-3615010, hakan.tunon@slu.se
Recensionsexemplar kan beställas av Charlotta Warmark, CBM
018-672188 eller publikationer@cbm.slu.se
Inom retoriken, konsten att övertyga, har man alltid varit medveten om bildens kraft. Bilder är starka bevis och de används ofta av nyhetsmedierna för att skapa opinion. Med bilder uppmanas vi att ta ställning och de styr våra uppfattningar. Fotografier ger sken av stor trovärdighet trots att de bara ger oss ett urklipp av verkligheten. Det skriver Örebroforskaren Brigitte Mral i boken Bildens retorik i journalistiken.
– Vår målsättning med boken är att öka medvetenheten om bilders budskap. En reklam- eller valaffisch är tydlig med sitt budskap men vi har granskat objekt som är mer komplexa och mångtydiga. De budskap som inte uppfattas som retoriska eller manipulerande kan vara de mest övertygande, säger Brigitte Mral, professor i retorik vid Örebro universitet, som har skrivit boken tillsammans med Henrik Olinder vid Stockholms universitet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).
– En bild är fotografens vinkel av ett skeende och trots att den vinkeln kan vara väldigt snäv och selektiv uppfattar vi sällan en bild som ett medvetet vinklat budskap, säger Brigitte Mral.
Retorik som vetenskap handlar om att ställa frågor och göra sig medveten om hur andra försöker påverka oss. Om man förstår mekanismerna bakom övertygande budskap kan man lättare ta ställning och är mindre utlämnad åt manipulation och påverkansmetoder.
Bilder fastnar bättre i minnet än ord
Begreppet retorik förknippas ofta med det talade ordet men redan i retorikens början, för mer än 2000 år sedan, fanns en övertygelse om att bilder fastnar bättre i minnet än ord. I antikens Grekland gällde det att väcka bilder i åhörares huvuden med hjälp av metaforer och målande berättelser.
– Nu finns en helt annan teknik att tillgå och med hjälp av fotografier kan man ge läsare känslan av att vara ögonvittnen. Vi har till exempel alla sett den här bilden: Ett barn, mörk hud, mörka ögon, en tom blick som samtidigt verkar se rakt igenom oss, en alldeles för mager kropp, uppsvälld mage, armar och ben utan muskler. Bilden anklagar genom att bara finnas till.
Barn men också till exempel djurungar skapar starka känslor. De väcker beskyddarinstinkter och sympati och de kan användas som en anklagelse. Bilder på sälungar som klubbas ihjäl eller bilder från en isbjörnsjakt där den lilla ungen klamrar sig fast runt halsen på sin döda mamma etsar sig fast. Visualiseringen av lidandet skapar opinion.
Väcker vår vilja att hjälpa till
– En bild av ett barn eller en djurunge blir till en berättelse som sammanfattar en eländig situation. Vi som åskådare fyller i både bakgrund och konsekvenser av det vi ser.
– Utan bilderna hade reportagen om sälar, isbjörnar och svältens offer inte skapat lika starka reaktioner. De får oss att reagera och väcker vår vilja att hjälpa till. Bilderna möjliggör hjälpinsatser och blir underlag för viktiga beslut.
Att väcka känslor är viktigt men det kan lika väl vara skratt som tårar eller ilska. Karikatyrer till exempel framkallar skratt när de tänjer på gränserna och avslöjande sätter fingret på en aktuell situation.
När vi skrattar åt samma sak
– Humor skapar en känsla av gemenskap när vi skrattar åt samma saker. Den bygger på värderingar, fördomar och intressen som delas av en grupp, ett samhälle eller en större kulturell eller politisk enhet.
Bildskaparna använder i många olika sammanhang vårt gemensamma kulturarv. Medierna tar ofta hjälp av bilder som till exempel David och Goliat för att uppmana oss indirekt att ta ställning för den svage eller Sankt Göran och draken för att visa vem som är god och ond. Forskarna beskriver i boken hur allt från fotografier och tidningslayout till kläder och arkitektur ska behandlas som objekt som vill övertyga oss om något.
– Lyckad retorik bygger på att sändaren gör sin övertygelse till vår men det förutsätter att vi inte känner oss övertalade eller manipulerade. För trots att vi vet att fotografen väljer vinkel, ljus och fokus är det inte förrän bilden upplevs som manipulerad, som den förlorar sin makt att övertyga.
För mer information kontakta: Brigitte Mral: Mobil 070-330 3595, E-post: brigitte.mral@oru.se
Telefon: 019-303481
Vårt sätt att kommunicera har förändrats radikalt de senaste tio åren. Utbudet av internetbaserade e-tjänster har ökat dramatiskt och så även antalet användare. Användningen av e-tjänster är inte längre förbehållet än mindre exklusiv och homogen grupp – datorer och mobiltelefoner är befolkningens nya sätt att kommunicera. Men hur designar man e-tjänster som är för alla?
Institutionen Handels- och IT-högskolan vid Högskolan i Borås vill med ett nytt forskningsprojekt, Design av e-tjänster för alla, ta fram goda förutsättningar för att e-tjänster ska vara så användbara som möjligt för alla. Forskare inom informatik och företagsekonomi kommer, med stöd av bland annat teorier och genom utvärdering av olika företags e-tjänster, att utveckla designprinciper för byggandet av e-tjänster.
– Vi kommer i första hand att rikta in oss på företag inom rese-, mode- och underhållningsbranschen, gärna i Borås eller i Västsverige, säger Stefan Cronholm, professor i informatik och projektledare.
Explosion av handel på nätet
En av grundstenarna i projektet är utgå ifrån att användare har olika förkunskaper, erfarenheter och inte minst olika attityder. Hur bygger man e-tjänster som passar alla dessa olika individer?
– E-tjänsterna har verkligen exploderat de senaste åren. Årets julhandel slog till exempel alla rekord i handel via nätet. Det finns flera bra e-tjänster men tyvärr har vi fortfarande alldeles för många som är konstruerade utifrån ett produktperspektiv och inte utifrån ett konsumentperspektiv, eller utifrån ett myndighetsperspektiv och inte utifrån ett medborgarperspektiv. E-tjänster som inte utgår ifrån användarnas förkunskaper riskerar att förstärka de digitala klyftor som redan finns i samhället.
Användbarhet – ett komplext begrepp
Användbarhet är ett subjektivt och dynamiskt begrepp. Tanken är att forskningsprojektet ska mäta de olika behov som finns i interagerandet med en e-tjänst.
– Det här är ett komplext område med många olika variabler som spelar in såsom ålder, genus, förkunskaper och användningsfrekvens, säger Stefan Cronholm.
Kontaktinformation
För mer information
Stefan Cronholm, professor i informatik och projektledare, tfn: 033-435 59 36 eller 0708-559 197, e-post: stefan.cronholm@hb.se
Hudcancer är den cancerform som ökar mest i Sverige med 2 800 nya fall varje år. Samtidigt tas varje år ca 155 000 ofarliga märken bort helt i onödan eftersom det för icke specialiserade läkare kan vara svårt att diagnostisera ett livshotande malignt melanom.
– Behovet är stort vid landets vårdcentraler av ett lättanvänt instrument för att snabbt kunna kontrollera misstänkt hudcancer. Just för att tidiga former av hudcancer är så svårdiagnostiserade tar läkarna hellre bort alla märken som ser lite konstiga ut, säger Ida Bodén. Det leder till stora kostnader för sjukvården samt lidande och oro för patienterna. Dessutom drar sig många för att kolla ett misstänkt märke just för att det eventuellt måste opereras bort. Vårt instrument är helt utanpåliggande och själva uppmätningen tar inte mer än 30 sekunder.
Tekniken bakom instrumentet bygger på nära-infrarött ljus (NIR) och hudens impedans, dvs. förmåga att leda elektricitet. Enkelt förklarat innebär undersökningen att man belyser det misstänkta området med infrarött ljus och skickar en svag växelström genom det. Då framkommer olika mönster i hur ljuset absorberas i och hur strömmen rör sig genom cellerna. Eftersom cancerceller har en annan uppbyggnad än normala, friska celler ger det möjligheter att med dataanalys upptäcka cancercellerna. Instrumentet, som fortfarande är en prototyp, har visat sig användbart inte bara för att särskilja hudcancer utan också för att undersöka andra hudåkommor, t.ex. eksem och hudirritationer.
Ida Bodén är medicinsk kemist och doktorand vid Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, enheten för kirurgi. Vid frågor, kontakta henne gärna på
mobil 070-440 12 33
e-post ida.boden@surgery.umu.se
Fredagen den 27 januari försvarar Ida Bodén, Institutionen för kirurgisk och perioperativ vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling den svenska titelnNära infrarött ljus- och hudimpedans-spektroskopimätningar in vivo på mänsklig hud – ett diagnostiskt instrument för upptäckt av hudcancer (Engelsk titel: Near infrared and skin impedance spectroscopic in vivo measurements on human skin- development of a diagnostic tool for skin cancer detection)
Disputationen äger rum kl 10.00 i sal KB3A9, KBC-huset.
Fakultetsopponent är professor emeritus Bo Karlberg, Stockholms universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-50605
– Invånarna i de nordiska länderna var tidiga med att ta till sig mobiltekniken och mobiltelefoner har använts av en mycket stor del av befolkningen. Samtliga nordiska länder har nationella cancerregister av mycket hög kvalitet som ger utmärkta möjligheter att studera förändringar i förekomst av hjärntumörer, säger Maria Feychting, professor vid Institutet för miljömedicin vid Karolinska Institutet.
Den aktuella studien i Epidemiology visar att ingen ökning av gliom har skett i de nordiska länderna sedan mobiltelefoner introducerades, samt att de riskökningar som rapporterats i enstaka studier inte är förenliga med att ingen ökning syns i cancerstatistiken. Studien är en uppdatering av en tidigare studie av gliomförekomst i de nordiska länderna. Analyserna sträcker sig nu till och med 2008 och visar fortfarande inga tecken på att sjukdomen ökar i de åldersgrupper som använt mobiltelefon.
Forskarna redovisar även en analys av hur troligt det är att en eventuell risk med mobiltelefoni skulle synas i nordisk cancerstatistik. Resultaten visar att de riskökningar vid mobiltelefoni som rapporterats i ett fåtal studier med säkerhet skulle synas i statistiken om det var verkliga riskökningar. Den riskökning som rapporterades bland de cirka 10 procent som använde mobiltelefon mest intensivt (>1640 timmar totalt) i den så kallade Interphone-studien skulle med 98 procents sannolikhet synas i cancerstatistiken. Då denna trend inte återfinns i sjukdomsstatistiken talar det starkt emot att de riskökningar vid mobiltelefoni som setts i ett fåtal undersökningar skulle vara korrekta, är forskarnas slutsats.
– Men det går idag inte att säga något om eventuella riskökningar till följd av mobilanvändning efter 20 eller 30 år, vilket gör att man måste fortsätta följa sjukdomsutvecklingen i cancerregistren. WHO, EU och andra organ har rekommenderat att den här typen av trendanalyser av nationella cancerdata genomförs och jämförs med utvecklingen av mobiltelefonanvändning. Andra typer av studier har visat sig ha stora metodproblem som gör att de behöver kompletteras med trendanalyser, säger Maria Feychting.
Publikation: ”Mobile Phone Use and Incidence of Glioma in the Nordic Countries 1979–2008”, Isabelle Deltour, Anssi Auvinen, Maria Feychting, Christoffer Johansen, Lars Klaeboe, Risto Sankila & Joachim Schüz, Epidemiology, online 16 January 2012, doi: 10.1097/EDE.0b013e3182448295, paper issue Vol. 23, Nr 2, March 2012.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Professor Maria Feychting
Institutet för miljömedicin
Tel: 08-524 874 65 eller 070-622 74 65
E-post: maria.feychting@ki.se
Medicinskåp som berättar vilken medicin du ska ta, kylskåp som informerar när någon mat blivit för gammal, ugn som justerar sin temperatur beroende på vad du bakar, ett badkar som fyller sig själv med varmvatten. Även om allt detta låter som science fiction är vi med hjälp av ny teknologi nära förverkligandet av denna vision kallad “Ambient Intelligens”. Detta begrepp inom datavetenskapen refererar till föremål och miljöer som gjorts intelligenta och intuitiva och som kan känna igen och interagera med personer.
Dipak Suries avhandling besvarar den viktiga frågan om hur man bör modellera och förenkla mänsklig interaktion i sådana ”ambient intelligenta miljöer”.
Inspirerad av kognitionsvetenskapliga teorier presenterar han en ansats till en ny ”egocentrisk” interaktionsmodell – där man utgår från människokroppen (i rummet och med dess aktiviteter) till skillnad från klassiska modeller där datorenheter ofta spelar nyckelrollen.
Genom att använda enkla sensorer inbyggda i vardagsprylar i rummet lagrar man data om vad en specifik människa kan förnimma och inte förnimma, nå och inte nå i sin närhet vid en given tidpunkt. Gränssnitt inbyggda i vardagsprylarna används för insamling och presentation av informationen baserat på användningsmönstret.
– Med modellen kan man systematiskt skapa personliga egocentriska system som underlättar vardagsaktiviteter genom kunskap om objektets historik. På så sätt ska den handikappade människan guidas att handla rätt, säger Dipak Surie.
De tekniker Dipak Surie använt sig av inkluderar ZigBee-baserade trådlösa sensornätverk, WLAN-signalstyrkebaserad närhetsavkännare, gest- och tal-gränssnitt, och aktivitetsigenkännare.
Det så kallade “smarta hemmet” implementerades inledningsvis i virtuell verklighet för att snabba upp designprocessen och för att kompensera för begränsningar i dagens tekniker. Senare byggde man upp en fysisk miljö där personer kan delta i riktiga experiment.
Det långsiktiga målet med forskningen är att kunna hjälpa människor med sviktande minne att leva ett självständigare liv i det egna hemmet. En annan positiv effekt är besparingar för samhället om behovet att vård på institution kan minska.
– Kommersiell utveckling av smarta hem hör framtiden till, men mina resultat pekar i rätt riktning!, säger Dipak Surie.
Om disputationen:
Torsdagen den 19 januari 2012 försvarar Dipak Surie, institutionen för datavetenskap, Umeå universitet sin avhandling med titeln: Egocentric interaction for ambient intelligence. Svensk titel: Egocentrisk interaktion för ambient intelligens.
Disputationen äger rum kl. 13:15 i sal MA 121, MIT-huset, Umeå universitet.
Fakultetsopponent är professor Hans Gellersen, Computing Department, Lancaster University, UK.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-50822
För ytterligare information, kontakta gärna:
Dipak Surie (in English)
E-post: dipak@cs.umu.se
Telefon: 090-786 96 72
