Patienter med Parkinsons sjukdom lider av brist på signalämnet dopamin i hjärnan. Bristen skapar en obalanserad aktivitet i hjärnans djupa delar, vilket orsakar symtomen med stelhet, skakningar och rörelsehämning.

Senare tids forskning har uppmärksammat att nervsystemets signaler behöver innehålla en lagom mängd bakgrundsbrus för att fungera normalt. I takt med att hjärnan åldras minskar bakgrundsbrusets nivåer, och minskningen tros vara betydligt mer uttalad när dopamin-nervceller försvinner som vid Parkinsons sjukdom.

På senare tid har det därför gjorts försök att tillföra hjärnan sensoriskt brus via sinnesorganen, en metod som visat sig ha positiva effekter på barn med ADHD och på patienter med nedsatt balans. Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu för första gången undersökt hur hjärnans kemiska signalering påverkas av tillfört sensoriskt brus.

I försök på en råttmodell av Parkinsons sjukdom kan Göteborgsforskarna visa att en elektrisk brus-stimulering av balansorganen förbättrade djurens rörelseförmåga med 25 procent. Det är en lika kraftig förbättring som vid behandling med de vanligaste Parkinsonmedicinerna.

Studien, som publiceras i ansedda tidsskriften PLoS One, visar att brusstimulering av balansorganen dessutom ökar utsöndringen av en särskild aminosyra som motverkar effekterna av dopaminbrist i hjärnan.

–Detta är den första studien som visar att sensoriskt brus kan förbättra rörelseförmåga genom förändrad nervsignalering i hjärnan, säger Filip Bergquist, forskare vid Sahlgrenska akademin.

Eftersom brus-stimulering av balansorganen är relativt enkel och kan utföras med vanliga hudelektroder hoppas forskaren Filip Bergquist och hans kollegor vid Sahlgrenska akademin att metoden ska kunna bli ett komplement till befintlig Parkinson-behandling.

I samarbete med forskare vid det amerikanska rymdorganet NASA planerar forskarna att under nästa år genomföra en pilotstudie där metoden testas direkt på Parkinsonpatienter.  

–Vi samarbetar med en forskargrupp på NASA som utvecklat en bärbar balansorgansstimulator för att studera rehabilitering av astronauter som vistats i tyngdlöst tillstånd, säger Filip Bergquist.

Studien “Noisy Galvanic Vestibular Stimulation Promotes GABA Release in the Substantia Nigra and Improves Locomotion in Hemiparkinsonian Rats” publiceras i PLoS One den 6 januari.

Kontaktinformation
Kontakt:
Filip Bergquist, institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0702223664
filip.bergquist@gu.se

Bilden föreställer sensoriskt brus avbildat som digitala ljudvågor.

Författarna har intervjuat 42 personer – 21 män och 21 kvinnor i åldrarna 20–95 år boende i eller nära Göteborg – om vad de gör med musik och vad musik betyder för dem. De intervjuade har varierande sociala bakgrunder och yrken och representerar mycket olika hållningar till och grader av intresse för musik. Projektet är med sin bredd internationellt unikt.

Boken visar bland annat att för många av de intervjuade är musik djupt förknippat med lust och glädje, minnen, ideologier och livsåskådning, och att musiken ofta används som ett slags självterapi för att påverka ens humör och sinnesstämning. Förhållandet till musik kan också påverkas av andras åsikter – många har fått höra att de inte är musikaliska vilket gjort att de själva inte vill sjunga eller spela. Vår musikkultur genomsyras av en syn på musik som prestation – musik ses som något svårt; vem som helst är inte musikalisk. Musiken och jag visar också på att kvinnor och män i vissa avseenden tycks värdera och använda musik på olika sätt – exempelvis har några av de intervjuade kvinnorna slutat att musicera eller ändrat sina musikvanor när de har gift sig eller flyttat ihop.

De intervjuade berättar i boken om musiklyssning, konsertbesök, spelande, sjungande, dansande, att läsa om musik, att köpa och samla musik, favoritmusik, minnen till musik och stora musikupplevelser. Det är människornas egna berättelser som står i centrum och analyseras med hjälp av moderna kultur- och samhällsteorier. Boken är en resa från sociologiska hårddata via analyser av musikaliska aktiviteter till resonemang om musik, hälsa och livsåskådning.

Boken ”Musiken och jag” är utgiven på förlaget Bo Ejeby Förlag och finns tillgänglig i handeln från 9 januari 2012.

Kontaktinformation
För mer information, kontakta:

– Lars Lilliestam, professor i musikvetenskap: 031-786 40 88, e-post: lars.lilliestam@gu.se

– Thomas Bossius, universitetslektor i kulturstudier: 031- 786 54 91, e-post: thomas.bossius@gu.se

– Bo Ejeby Förlag: 031- 20 61 45, e-post: info@ejeby.se

——————————-
Louise Quistgaard
Informatör
Tel: 031-786 210 68
E-post: louise.quistgaard@gu.se

– Vi har sett en förbättring i vissa områden och den har sammanfallit med att den amerikanska havsborstmasken Marenzelleria har spridit sig och nu är en av de vanligaste bottenlevande arterna i norra Östersjön. Det fick oss att undra vad maskarna har för effekter på ekosystemet och om de skulle kunna ha bidragit till de förbättrade syreförhållandena, berättar en av huvudförfattarna bakom den nya studien, Daniel Reed. Daniel Reed är anställd vid Baltic Nest Institute och Utrechts universitet. Baltic Nest Institute är en del av Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

I den modelleringsstudie som forskargruppen gjort har det visat sig att de främmande havsborstmaskarna genom att luckra upp bottensedimentet, precis som maskarna i en vanlig kompost, kan bidra till att det binds mera fosfor i sedimenten, vilket minskar övergödningen av Östersjöns vatten och risken för algblomningar.

– Enligt våra uträkningar kan den positiva effekten av maskarna vara två gånger så stor som den förbättrade avloppsvattensreningen i till exempel Stockholmsområdet. På så sätt bidrar dessa främmande maskar redan nu med en för oss människor väldigt viktig ekosystemtjänst, förklarar en av studiens försteförfattare, Joanna Norkko, från Åbo Akademi.

Friska havsbottnar, med en mångfald av olika bottendjur, är viktiga både för att de är en födoresurs för fiskar och fåglar, samt att de reglerar flödet av närsalter i havet. Om utsläppen minskas enligt Baltic Sea Action Plan, den gällande åtgärdsplanen för Östersjön, kan förutsättningarna för livet på bottnarna förbättras så att bottendjuren själva kan bidra till att förbättra situationen ytterligare, skriver forskarna. Vad gäller främmande arter kan det vara dags att tänka om, de har inte enbart negativa effekter.

Ytterligare information
Joanna Norkko, e-post: joanna.norkko@helsinki.fi
Bo Gustafsson, e-post: bo.gustafsson@stockholmresilience.su.se

Referens:
A welcome can of worms? Hypoxia mitigation by an invasive species. Global Change Biology (2011), Joanna Norkko, Daniel C. Reed, Karen Timmermann, Alf Norkko, Bo G. Gustafsson, Erik Bonsdorff, Caroline P. Slomp, Jacob Carstensen and Daniel J. Conley.

Länk till artikeln i Global Change Biology

En kort sammanfattning av artikeln (på engelska) finns på hemsidan för Baltic Nest Institute

Swedish Obese Subjects, SOS, är en av världens största studier om fetma och dess hälsoeffekter. Resultaten som producerats inom studien har lett till att fetmakirurgin i Sverige utvecklats från några hundra operationer per år 1987 till närmare 10 000 operationer under 2011.

Nu kan forskarna presentera nya rön, som visar att fetmakirurgi minskar nyinsjuknandet i hjärtinfarkt och slaganfall med omkring 30 procent.

Den nya rapporten, som publiceras den 4 januari i ansedda tidskriften JAMA, visar att en operation är lika effektiv mot hjärt- och kärlsjukdom oavsett vilken grad av fetma patienten lider av.

–Fetmakirurgin reducerar risken för hjärt- och kärlsjukdom ungefär lika mycket hos individer med måttlig som med svår fetma. Men de personer som drar störst nytta av ett kirurgiskt ingrepp är de som har högt insulin före operationen, säger Lars Sjöström, forskare vid Sahlgrenska akademin som initierade SOS-studien.

De nya rönen ger enligt Lars Sjöström ytterligare argument för nyttan med fetmakirurgi.  Resultaten kan också komma att påverka kriterierna för hur obesa personer väljs ut till fetmakirurgi.

–För närvarande är graden av övervikt den viktigaste faktorn för om patienter ska komma i åtnjutande av fetmakirurgi. Om målsättningen skall vara att välja ut de patienter som har störst nytta av fetmakirugi bör patienter istället väljas som har vissa metaboliska störningar som till exempel högt insulin eller högt blodsocker, säger Lars Sjöström.

Artikeln Bariatric surgery and long-term cardiovascular events publiceras i JAMA den 4 januari.

Kontaktinformation
Fakta Swedish Obese Subjects
SOS är en studie som jämför dödlighet och sjuklighet mellan obesa personer som behandlas med fetmakirurgi och obesa individer som får sedvanlig fetmabehandling. I SOS-studien, som engagerar ett 20-tal forskare, ingår över 4 000 obesa personer. Studien startades 1987 och pågår fortfarande vid 480 vårdcentraler och 25 kirurgkliniker i Sverige. Studien har tidigare visat att fetmakirurgi bl.a. reducerar den totala dödligheten och minskar nyinsjuknande i diabetes och cancer.

Kontakt:
Lars Sjöström, professor emeritus vid Sahlgrenska akademin och forskningsledare för Swedish Obese Subjects
070-677 8289
lars.v.sjostrom@medfak.gu.se

Läkaren Oskar Hansson och hans forskargrupp studerar biomarkörer – ämnen som finns i ryggvätskan och har en koppling till Alzheimers sjukdom. Gruppen har undersökt nära 140 personer med lättare minnessvårigheter, och visar att en viss kombination av markörer (låga nivåer av ämnet beta-amyloid och höga nivåer av ämnet tau) tyder på en hög risk för att insjukna i Alzheimers i framtiden.

Hela 91 procent av de patienter med lättare minnessvårigheter som hade dessa riskmarkörer visade sig utveckla Alzheimers inom en tioårsperiod. De som hade minnessvårigheter men normala värden på markörerna hade däremot inte en större Alzheimers-risk än friska personer.

Oskar Hansson har tidigare gjort en studie som visat att man kan se sjukliga förändringar i en Alzheimerpatients hjärna fem år före diagnosen. Nu har detta tidsspann alltså fördubblats till tio år.

– Det är ett mycket viktigt fynd med tanke på utvecklingen av läkemedel mot sjukdomen. Alla tilltänkta läkemedel har hittills visat sig verkningslösa när det gäller att stoppa sjukdomen, och många oroar sig för att läkemedelsföretagen ska ge upp sina försök på området. Men misslyckandena kan bero på att man satt in medlen för sent. När patienten idag får sin diagnos har skadorna nog redan gått för långt, säger Oskar Hansson.

Med hjälp av de biomarkörer gruppen studerat kommer läkemedelsföretagen nu att kunna sålla fram de personer med lättare symtom som har störst risk att få Alzheimers inom en tioårsperiod. Då kan de erbjudas att delta i försöken med nya preparat, samtidigt som de som har en låg risk att få sjukdomen slipper delta. En ny sådan läkemedelsprovning är redan igång, byggd på den Hanssonska gruppens tidigare studie.

Riskmarkörernas 90-procentiga säkerhet innebär att de inte räcker som enda metod för tidig diagnos av Alzheimers. Men om de kombineras med en klinisk bedömning och t.ex. en avbildning av blodflödet i hjärnan bör säkerheten kunna bli högre, menar Oskar Hansson. Detta blir dock aktuellt först om och när effektiva bromsmediciner för Alzheimers tagits fram. Det är ju först då det blir riktigt meningsfullt att fånga upp patienterna tidigare än man kan göra idag.

Genom att se hur biomarkörernas nivåer utvecklar sig under de tio åren före patienternas diagnos har forskargruppen också kunnat kartlägga sjukdomens förlopp i hjärnan. Resultaten tyder på att den startar med en ändrad omsättning av beta-amyloid. Först senare följer förändringar av proteinet tau samt nervcellsskador. Detta kan vara viktig kunskap för dem som tar fram nya läkemedel för Alzheimers.

Kontaktinformation
Oskar Hansson nås på tel 0704-41 78 09 och oskar.hansson@med.lu.se.
Studien har just publicerats i Archives of General Psychiatry, se www.archgenpsychiatry.com.
Ett foto på forskaren kan laddas ner från www.lu.se/images/Nyhetsbilder/Oskar.Hansson.jpg.

Ett forskningsprojekt vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har under två år följt unga med psykiskt sjuka närstående för att studera hur de upplever sin situation, och vilka behov de har.

I studien, som publiceras i Journal of Psychiatric Mental Health Nursing, vittnar ungdomarna om hur känsloladdat det är att bevittna någon nära förändras på grund av sin sjukdom.

–De här ungdomarna tvingas gå från att vara en vän, familjemedlem eller partner till att bli den drabbades övervakare. De får ett ofrivilligt åtagande som de tar allt ansvar för, men saknar samtidigt professionellt stöd, säger Ingela Skärsäter, forskare vid Sahlgrenska akademin som leder forskningsprojektet.

I projektet har forskarna skapat en hemsida där unga kunnat få utbildning, råd och stöd.  Innehållet på hemsidan har skapats av ungdomarna själva, i samarbete med forskarna, och anpassats efter deras behov och synpunkter. Hemsidans nytta har utvärderats vetenskapligt genom att en grupp ungdomar fick använda webbsidan under åtta månader, och sedan jämfördes med en grupp ungdomar som fick sedvanligt stöd genom broschyrer.

Bland annat jämfördes deltagarnas förmåga att hantera stress i det dagliga livet, hur många sociala kontakter de har, hur jobbigt de tycker att livet är, deras känsla av sammanhang, om de tycker att deras viktigaste behov är tillfredsställda och hur mycket annan vård och stöd de behöver.

–Studien visar att de ungdomar som haft tillgång till projektets webbsida minskar sin stress. Men det ska understrykas att stöd via en hemsida inte är tillräckligt. Ungdomarna efterlyser också kontakt med andra i samma situation och konkret hjälp i vardagen, och inte minst en psykiatrisk vård som är tillgänglig för patienter men också tar hänsyn till närståendes behov, säger Ingela Skärsäter.

Nu lämnar forskarna över hemsidan till den ideella föreningen Suicidprevention i Väst, som arbetar för att öka kunskapen om hur man kan förebygga självmord och självmordsförsök. Webbsidan kommer att drivas vidare under namnet Livlinan och användas både för att stödja ungdomar som är närstående och för ungdomar som själva mår dåligt.

–Det är väldigt sällan som forskning kan komma till direkt användning där den bäst behövs, så för oss är det oerhört tillfredsställande, säger Ingela Skärsäter.

Forskningsprojektet har genomförts med stöd av Vårdalinstitutet.

Artikeln Daily life for young adults who care for a person with mental illness: a qualitative study publicerades i Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing i oktober.

Kontaktinformation
Kontakt:
Ingela Skärsäter, professor vid institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
031-786 6036
0709-980321
ingela.skarsater@fhs.gu.se

Lovisa Bengtsson, Suicidprevention i Väst
031-775 79 77
0721-675575
lovisa.bengtsson@suicidprev.com

I statsvetaren Katharina Tollins doktorsavhandling tecknas en ny historieskrivning, grundad i analyser av 35 års riksdagsdebatter. Här framkommer att Socialdemokraterna, trots långt regeringsinnehav, sedan 1970-talet successivt anpassat sig till de borgerliga partiernas syn på jämställdhet. Det som under 1990- och 2000-talet upplevs som allmänna feministiska krav visar sig härstamma från de borgerliga partiernas 70-tals och 80-talsagenda. Jämställdhetspolitiken har stegvis utformats så att den är förenlig med ökade klyftor i samhället, privatisering av offentlig sektor och en individualiserad arbetsrätt.  

– Genomslaget för de flesta av våra moderna jämställdhetsfrågor, som exempelvis hälften kvinnor på samhällets toppositioner, är ett resultat av ett större ideologiskt skifte i svensk politik, där kampen mot orättvisor baserade på klass generellt tonades ner under 1990-talet.  Innan dess såg Socialdemokraterna jämställdhet som en del i en större kamp för social jämlikhet och ekonomisk utjämning. Det perspektiv som har vunnit mark i dag inom alla politiska läger bygger i stället på en idé om att jämställdhet betyder rätten för kvinnor att konkurrera på samma villkor som män, säger Katharina Tollin.

Katharina Tollin menar att jämställdhetspolitikens utformning måste ses i ljuset av det parallella genomslaget för nyliberala tankegångar inom svensk politik. Även den huvudsakliga strategin för att öka jämställdheten – jämställdhetsintegrering (gender mainstreaming) har rötter i den ekonomiska politiken. Metoden innebär att relationen mellan kvinnor och män ska beaktas i alla led av det politiska beslutsfattandet och inom alla olika verksamhetsområden. Katharina Tollin konstaterar att jämställdhetsintegrering som strategi började efterfrågas parallellt med 1980- och 90-talets nedskärningar i offentlig sektor.

– Strategin vann gehör eftersom den kunde användas för att rikta kritik mot de delar av politiken som specifikt missgynnade kvinnor. Samtidigt innebar fokuseringen på jämställdhetsintegrering att lösningen blev nya verktyg och metoder, istället för mer genomgripande förändringar av arbetslivet och den ekonomiska politiken, säger Katharina Tollin.

Avhandlingen Sida vid sida – En studie av jämställdhetspolitikens genealogi 1971-2006 ges ut av Atlas bokförlag.

För mer information kontakta gärna: Katharina Tollin 08-161773, 073-7417559 katharina.tollin@statsvet.su.se

I sin studie har Beniamin Knutsson, institutionen för pedagogik och specialpedagogik, studerat hur utvecklingsdebatten i den svenska skolan förändrats sedan andra världskrigets slut och hur den påverkat undervisningen om globala utvecklingsfrågor.

Under 1970- och 1980-talet var undervisningsinnehållet politiskt kontroversiellt med hårda meningsmotsättningar mellan lärare och andra som var intresserade av hur globala frågorna hanterades i skolan.

Under senare år finns en tydlig tendens mot att de politiska motsättningarna har mattats av.

– Att ämnet blivit mindre politiskt kontroversiellt verkar vandra hand i hand med att diskussionen om utbildning för hållbar utveckling har tagit fart. Avpolitiseringen är bekymmersam eftersom den döljer att ”utveckling” i grunden omgärdas av politiska intressemotsättningar, prioriteringar och vägval, säger Beniamin Knutsson.

Idén om vad som är hållbar utveckling – ekonomiskt, socialt och ekologiskt – bärs idag bland annat av stora internationella institutioner som Världsbanken, Internationella valutafonden och de stora biståndsgivarna.

– Hållbar utveckling i den meningen betyder bland annat att vi ska fortsätta att konsumera och samtidigt bli ekologiskt hållbara och socialt rättvisa. Det är en svår för att inte säga omöjlig ekvation, säger Beniamin Knutsson.

– De kritiska röster som finns i den allmänna utvecklingsdebatten har neutraliserats av alla dem som sugit upp de radikala argumenten. Därför kan många idag alla omfamna det elastiska begreppet hållbar utveckling, från miljörörelse till institutioner och näringslivstoppar, ingen är ju för en ohållbar utveckling, säger han.

Frågan är då hur undervisning om hållbar utveckling ska bedrivas? Beniamin Knutsson har till sin avhandling genomfört intervjuer med gymnasielärare som undervisar om globala utvecklingsfrågor. På basis av intervjuerna visar han fem olika sätt för lärare att förhålla sig till utbildning om globala utvecklingsfrågor, fem olika didaktiska alternativ vilka leder till en mer systematisk och perspektiverande undervisning.

I en sådan undervisning ska det tydligt framgå att globala utvecklingsfrågor kan belysas och förstås på olika sätt och att de olika belysningarna och tolkningarna i sin tur är beroende av ideologiska och intellektuella perspektiv.

– På så sätt kan lärarna främja elevernas politiska bildning samtidigt som de lever upp till läroplanens krav på saklighet och allsidighet, säger Beniamin Knutsson.

Kontaktinformation
För mer information kontakta: Beniamin Knutsson: 031-786 24 27, beniamin.knutsson@ped.gu.se
Beniamin Knutsson lägger fram sin avhandling ”Curriculum in the Era of Global Development – Historical Legacies and Contemporary Approaches” vid Institutionen för pedagogik och specialpedagogik onsdagen den 11 januari, kl. 13:15.
Plats: Kjell Härnqvistsalen, Pedagogen Hus A, Västra Hamngatan 25, Göteborg

En ny bröstcancerstudie vid Uppsala universitet visar att den ökade infarktrisken beror på en strålorsakad skada av kranskärlen. Med denna nya kunskap och modern teknik kan risken minskas eller elimineras.  Resultaten publiceras nu i den välrenommerade amerikanska tidsskriften Journal of Clinical Oncology.

I studien ingick de kvinnor som bodde i Uppsala eller Kopparbergs län vid tiden för sin bröstcancer under perioden 1970-2003 och som dessutom genomgått kranskärlsröntgen under perioden 1990-2004. Totalt var det 199 kvinnor som både hade haft bröstcancer och undersökts med kranskärlsröntgen under den aktuella perioden. Typ av strålbehandling och lokalisation av förträngningar i hjärtats kranskärl kartlades noggrant.
 
Man noterade då att kvinnor med vänstersidig bröstcancer som hade fått strålbehandling hade en klart ökad risk för förträngning av den del av hjärtats kranskärl som ligger på hjärtats framsida, nära vänster bröstkorgsvägg. Vid större grader av förträngning av dessa blodkärl såg man en fyra till sjufaldig riskökning hos kvinnor med vänstersidig bröstcancer jämfört med högersidig. Man kunde även se en riskökning för förträngningar av kranskärlen hos de kvinnor med bröstcancer som hade fått strålbehandling mot lymfkörtlarna i närheten av bröstet.

– Strålbehandling är en viktig del av bröstcancerbehandlingen och ger ett bra skydd mot återfall och förbättrar överlevnaden. Sedan länge har man dock känt till att viss typ av strålbehandling ökar risken för hjärtinfarkt. Studien visar att den ökade infarktrisken beror på en strålorsakad skada av kranskärlen och inte själva hjärtmuskeln och är därmed ett framsteg i kunskapen om den bakomliggande orsaken. Med vetskap om detta kan man framöver minska eller eliminera risken med noggrann modern strålteknik, säger Greger Nilsson, forskare vid Institutionen för Radiologi, Onkologi och Strålningsvetenskap och läkare på onkologikliniken vid Akademiska sjukhuset.
 
– Av de cirka 8 000 kvinnor som fick behandling för bröstcancer under den aktuella perioden, så behövde endast 199 kvinnor genomgå kranskärlsröntgen. Vi rekommenderar definitivt fortsatt kvinnor med bröstcancer att erhålla strålbehandling för sin sjukdom för att minska risken för återfall. Studiens resultat innebär att alla ansträngningar bör göras för att minimera stråldosen till hjärtats kranskärl och sådan teknik finns och används idag, säger Greger Nilsson.
 
 
 

Kontaktinformation
För mer information kontakta Greger Nilsson, mobiltelefon: 0701-592157, e-post: greger.nilsson@akademiska.se

Bevarandeprojekt i lokalsamhällen (”community conservation projects”) får stort stöd i många sammanhang, men misslyckas trots goda intentioner ofta i sina föresatser. Fred Saunders har i sitt avhandlingsarbete undersökt varför lokala bevarandeprojekt inte lyckas med att uppnå målen om ökad uthållighet, ökad demokrati och utvecklingsmöjligheter till fattiga människor i tredje världen. Han har funnit att de teorier som ligger till grund för bevarandeprojekt i lokalsamhällen ofta är alltför enkelspåriga.

Fred Saunders har undersökt två olika naturvårdsprojekt på Zanzibar. Dels ett större projekt som handlar att bevara en nationalpark och en speciell art av apor, dels ett projekt för att utveckla ett uthålligt bruk av mangroveträsk.

– Det finns en tendens till att man använder mycket retorik kring dessa projekt, och det ligger i många människors intresse att visa att de är lyckosamma, säger Fred Saunders.

Men ofta misslyckas de eftersom de är fastlåsta i uppgiften att reglera det direkta förhållandet mellan resurser och naturtillgångar och de som använder dem.  Fred Saunders har velat ta reda på vad lokalbefolkningen har för erfarenheter och mer i detalj förklara hur projekten praktiskt fungerar – ur deras perspektiv.

Han menar att deltagarna i dessa projekt bör betraktas inte bara som användare av naturresurserna. Det är en missuppfattning är att relationer inom lokalsamhället kan reduceras till hur människor använder lokala resurser. I verkligheten förhandlar människorna över en mängd sociala gränser som kön, familj, klass, arbete och politik – vilket också påverkar den potentiella förvaltningen och användningen av naturresurserna.

Fred Saunders disputerade den 4 november vid Institutionen för livsvetenskaper, Södertörns högskola.

Avhandling: The Politics of People: not just mangroves and monkeys. A study of the theory and practice of community-based management of natural resources in Zanzibar.

Kontakt, Fred Saunders: e-post: fred.saunders@sh.se , mobiltel: 072-007 11 58

Inom kriminalvården har fokus skiftat mellan rehabilitering och säkerhet och ny forskning visar att förändringarna har lett till stora skillnader mellan olika avdelningar och anstalter. Skillnaderna påverkar hur olika kriminalvårdare bemöter de intagna och hur de förstår sin yrkesroll.

– Olikheterna kanske är ofrånkomliga men det är viktigt att det inte leder till för stora motsättningar, säger Per Åke Nylander, forskare i socialt arbete vid Örebro universitet.

Per Åke Nylander har i sin doktorsavhandling i socialt arbete, som är en del av ett treårigt projekt finansierat av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, undersökt hur förändringar inom fängelsepolitiken har påverkat kriminalvårdarnas arbete.

Under 1990-talet stod rehabilitering av fångar i centrum och ett kontaktmannaskap infördes. Kriminalvårdarna blev ansvariga för ett antal intagna och de arbetade med rehabilitering genom återkommande samtal, social planering och påverkansprogram.

Det var 2004 som en verklig förändring inom svensk kriminalvård skedde efter flera uppmärksammade rymningar. Då hade polismorden i Malexander några år tidigare skakat om såväl poliskåren som den svenska allmänheten, och när en av en av de dömda mördarna rymde från fängelset kom kravet på att något måste göras.

Specialisering av arbetsuppgifter
– Det är många tillfälliga händelser och strömningar som har styrt fängelsepolitiken och organisationens utveckling under senare tid. Säkerhetstänkandet förstärktes kraftigt efter de dramatiska rymningarna 2004, säger Per Åke Nylander.

I dag varierar kraven på kriminalvårdarna beroende på vilken avdelning eller anstalt de tillhör. Är avdelningen specialiserad på rehabilitering blir det vårdarens huvudfokus medan vårdare på avdelningar som sätter säkerheten först har fokus på det. Specialiseringen av arbetsuppgifter medför en form av ökad professionalism bland vårdarna men utvecklingen styrs inte av vårdarna själva utan främst av kriminalvårdsorganisationen.

– Man kan tala om olika subkulturer, där olika tanke- och handlingsmönster formas. Det är en stor skillnad i hur vårdarna bemöter de intagna och hur de förstår sin yrkesroll och dess krav. Kriminalvårdarens yrkesroll formas av dilemmat att kunna hantera säkerhet och rehabilitering samtidigt, säger Per Åke Nylander.

Hantera motsättningarna
– Kunskap om hur uppfattningarna går isär kring yrkesrollen är viktig för utformningen av framtidens fängelsearbete. Det verkar som om specialiseringen kommer att fortsätta och kraven på kriminalvårdarna att hantera dessa två sidor av arbetet blir allt mer påtagliga.

– Det är viktigt att kriminalvårdarna får en förståelse för båda aspekterna och för varandra för att inte motsättningarna ska bli för stora. Det finns olika sätt att hantera det – man kan till exempel se till att vårdare med olika inriktning får ta del av varandras arbete mer än idag.

För mer information, kontakta Per Åke Nylander, 070-788 41 63.

Läkaren visar ofta mindre empati och ger sämre information till patienter från andra kulturer, vilket leder till felaktiga behandlingar och onödiga utredningar. Det visar internationell forskning, som i flera studier konstaterat att mötet mellan olika språk och kulturer i sjukvården lider av stora brister.

Nu har forskare vid Sahlgrenska akademin vänt på perspektivet, och undersökt hur patienter ur en minoritetsgrupp upplever kontakten med svensk sjukvård.

I 18 år har Kristian Svenberg arbetat som läkare vid vårdcentralen i Lärjedalen i Göteborgsförorten Hjällbo. I sin avhandling vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har han intervjuat personer födda i Somalia om deras erfarenheter av den svenska vården.

Studien visar att patienter från Somalia har höga förväntningar på svensk sjukvård, men att de ofta upplever att de blir avfärdade. Många av somalierna i studien beskriver en känsla av att läkaren inte tar deras problem på allvar, och att de blir negativt särbehandlade.

–En förutsättning för en fungerande sjukvård är att mötet mellan patienten och läkaren präglas av ömsesidig respekt och förståelse. Fungerar inte mötet kan följden lätt bli missförstånd, felaktiga behandlingar eller onödiga utredningar, säger Kristian Svenberg.  

Ett resultat av somaliernas dåliga erfarenheter är att många söker sig utomlands för att få sjukvård.

I avhandlingen intervjuas även svenska läkare under utbildning. Intervjuerna visar att läkarna ofta har svårt att förstå patienter från Somalia. Om tolk används känner sig läkarna ofta utanför i samtalet och har många gånger svårt att ta till sig patienternas beskrivning av sina symtom.

–Intervjuerna visar att när det uppstår problem, väljer en del läkare att nalkas patienten med nyfikenhet och försöker utforska patientens bakgrund för att skapa tillit och förståelse. Men andra läkare anammar en auktoritär strategi av gammaldags snitt för att bemästra situationen, säger Kristian Svenberg.

De somaliska flyktingarnas hälsosituation och erfarenheter av svensk sjukvård är dåligt utforskat i Sverige; studier om svenska läkares erfarenheter av mötet med patienter från Somalia har inte utförts alls. Kristian Svenberg hoppas att de somaliska flyktingarnas exempel ska öka kunskapen om hur mötet mellan svensk sjukvård och patienter från minoritetsgrupper kan förbättras, till exempel genom att sjukvåren anammar en mer nyfiken attityd.

–Det skulle medföra både mänskliga, ekonomiska och medicinska fördelar, säger han.

Avhandlingen ”Mötet mellan patienten och läkaren – erfarenheter hos somaliska flyktingar och läkare under utbildning” försvarades vid en disputation vid Sahlgrenska akademin den 16 december.

Kontaktinformation
Kontakt:
Kristian Svenberg, doktorand vid Sahlgrenska akademin och distriktsläkare, Vårdcentralen Lärjedalen
kristian.svenberg@vgregion.se
0730 814 570

FAKTA
Under åren 2000–2010 sökte omkring 25 500 somalier asyl i Sverige. 2010 fanns det sammanlagt cirka 30 800 somaliska medborgare i Sverige, och under åren 2000–2010 har drygt 14 000 somalier fått svenskt medborgarskap.
Källa: Migrationsverket/SCB

– Ett utmärkande drag i det svenska medielandskapet är public service- mediernas starka position, säger Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet.

I rapporten noterar han en positiv utveckling där viktiga medieaktörer fortfarande erbjuder nyheter av hög kvalitet. Å andra sidan konstaterar Lars Nord att den digitala medieutvecklingen drivit fram en förändrad ägarstruktur med större ägarkoncentration. Det gör att kommersiella medieföretag blir beroende av färre ägare.

– Ökad konkurrens på allt fler medieplattformar ger också en mer ytlig journalistik, säger han.

I rapporten blickar han också framåt kring hur utvecklingen i Sverige kan komma att se ut inom en femårsperiod. De traditionella nyhetstidningarnas position kommer att försvagas, dock inte så snabbt och definitivt som ibland förutspås.

– Flera faktorer talar snarare mot den utvecklingen. I Sverige har vi en åldrande befolkning som i stor utsträckning kommer att använda sig av de medier som man är van vid. Den yngre generationen däremot finns allt mer på digitala medieplattformar, säger Lars Nord.

Rapporten är gjord på uppdrag av Open Society Foundations och ingår i ett större forskningsprojekt som innefattar över 60 länder där forskare tittar på hur digitaliseringen av medier påverkar rapporteringen om politiska, ekonomiska och sociala frågor.

Frågor kan ställas till:
Lars Nord, professor i politisk kommunikation, tel. 060-14 86 25, mobil 070-550 93 33

Statistikern Helena Johansson och hennes forskarkollegor vid Centrumbildningen för Ben och Artritforskning vid Sahlgrenska Akademin, Göteborgs universitet, har i en studie följt 2 878 äldre svenskar under åtta år. Fokus för forskningen, som ingår som en del i ett internationellt projekt, har varit att undersöka risken för benskörhet.  

Nu har forskarna också upptäckt att låga halter av D-vitamin har ett samband med ökad dödlighet hos äldre män.

–Studien visar att män med D-vitaminnivåer i det lägsta intervallet hade mer än dubbelt så hög risk att dö jämfört med män som låg på medianvärdet. Eftersom resultaten är kontrollerade mot ett stort antal bakomliggande faktorer som sjukdomar, läkemedelsbehandling och årstidsvariation, måste sambandet mellan D-vitamin och dödlighet anses starkt, säger Helena Johansson, forskare vid Sahlgrenska akademin.

I Sverige bildas D-vitamin i huden endast under sex av årets månader, vilket leder till att blodnivåerna av D-vitamin variera påtagligt mellan årstiderna. Men att behandling med D-vitamin skulle kunna öka överlevnaden är enligt forskarna för tidigt att säga.

–Det behövs mer resultat från randomiserade behandlingsstudier med D-vitamin innan man kan dra den slutsatsen, säger Helena Johansson.

Studien Low serum vitamin D is associated with increased mortality in elderly men: MrOS Sweden publicerades i ansedda tidskriften Osteoporosis International. Studien bygger på uppgifter hämtade ur den omfattande så kallade Mr OS-studien, som följer 11 000 äldre män från USA, Sverige och Kina.

Kontaktinformation
Kontakt:
Helena Johansson, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0521-40399
070-4753870
helena.johansson@mbox319.swipnet.se

FAKTA D-VITAMIN
D-vitamin påverkar balansen mellan kalcium och fosfat i blodet och är centrala för kroppens bildande av ben. D-vitamin bildas från kolesterol i huden när den utsätts för solljus, andra naturliga källor är bland annat raps- och fiskleverolja, ägg och mejeriprodukter.

Ända sedan andra världskrigets slut så har en majoritet av de konflikter som utspelats världen över ägt rum inom stater. Flera av de mellanstatliga konflikter som ändå har ägt rum har varit fruktansvärt blodiga, som till exempel kriget mellan Nord- och Sydkorea (1949-53), Iran och Irak (1980-88) och Eritrea och Etiopien (1998-2000). Att denna typ av konflikter över tid blivit allt färre har haft en positiv inverkan på mänsklig säkerhet. Under de senaste åren har dock forskare inom UCDP, baserat vid Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet, observerat en oroande trend, där externa aktörer skickar in trupp i interna konflikter i allt större utsträckning.

– Forskning visar att detta fenomen är kopplat till intensivare och längre konflikter så detta är givetvis en alarmerande utveckling, säger Lotta Themnér, en av projektledarna inom UCDP.  

2010 hade nio av de 30 aktiva konflikterna (30 procent), inblandning av trupper från ett eller flera andra länder. En så hög andel har inte tidigare uppmätts och då går informationen tillbaka till 1946. Några omskrivna exempel är krigen i Afghanistan, Irak och Somalia.  

Det är också vanligt att stater eller icke-statliga aktörer försöker påverka utgången av en konflikt på annat sätt än att skicka trupper, till exempel genom att bistå en av sidorna med vapen, utrustning eller finansiering. Då denna typ av stöd oftast ges i hemlighet är det svårare att säkerställa trender. I regel dröjer det flera år innan information blir tillgänglig.

– I stort så kan vi säga att de allra flesta konflikter ser någon typ av extern inblandning. Det är faktiskt så att hela 74 procent av alla konflikter aktiva sedan 1975 sett extern inblandning, annan än trupp från utanförstående stater, säger Therese Pettersson, projektledare inom UCDP.

Professor Peter Wallensteen, ledare för programmet, menar att en villighet att intervenera istället skulle kunna mildra en konflikt om den användes på annat sätt.
 
– En effektiv användning av ett riktat embargo mot leveranser av vapen kan uppnå detta. Vi vet att nya vapen ökar stridsintensiteten och även kan minska viljan att söka efter förhandlingslösningar. Denna forskning sänder en signal till dem som vill arbeta för fred: ett vapenembargo som införs tidigt i en konflikt kan ändra utvecklingen, säger Peter Wallensteen.

För mer information kontakta:

Lotta Themnér: 0704-250533
Therése Pettersson: 070-6496491
Peter Wallensteen: 070-6752679

I den mest omfattande studien någonsin av sitt slag har en internationell grupp av forskare visat att sjöfågelarters fortplantning världen över börjar minska drastiskt då tillgången på fiskföda sjunker under en tredjedel av de maximala nivåerna.

– Det var mycket överraskande att se att den kritiska nivån är ungefär densamma för olika sjöfågelarter oavsett var i världen de lever. Mönstret är så konsekvent att vi föreslår en ny princip, en tredjedel för fåglarna, som skulle kunna användas för att ge sjöfåglar rätt förutsättningar att lyckas med sin häckning och fortplantning, säger en av medförfattarna, Henrik Österblom, från Stockholm Resilience Centre vid Stockholms universitet.

Studien, som publiceras i Science den 23 december, sträcker sig från Arktis till Antarktis och från Stilla havet till Atlanten. Österblom och hans kollegor använde data insamlade från 14 arter, inklusive sillgrisslor, havssulor, lunnefåglar och pingviner.

Ett riktmärke för fisket
Fortplantningen hos sjöfåglarna undersöktes under perioder på 15 till 47 år och var relaterad till hur mycket av deras huvudsakliga fiskföda som fanns tillgänglig i fåglarnas häckningsområden. Var forskarna än tittade i världen var antalet födda ungar opåverkat om mängden fisk i havet var större än en tredjedel av de nivåer som maximalt uppmätts. Men om tillgången på fisk föll under denna tröskelnivå sjönk antalet ungar kraftigt.

Forskargruppen menar att de tröskelvärden som identifierats i studien i nästa steg kan komma att påverka den faktiska fiskeförvaltningen. Även om det kan finnas vissa variationer mellan olika fiskbestånd har de flesta av de ekonomiskt viktigaste arterna tillräckligt med data för att fastställa gränsvärden.

– Vi verkar ha hittat ett viktigt riktmärke som kan användas för att avgöra hur mycket fisket bör begränsas för att säkra sjöfågelpopulationers långsiktiga överlevnad, förklarar den nya studiens försteförfattare Dr Philippe Cury, från det franska forsknings- och utvecklingsinstitutet, IRD.

Viktiga indikatorer på tillståndet i havsmiljön
Studien är inte bara intressant för sina slutsatser om förhållandet mellan sjöfåglar och fisktillgång. Den kan också ge en bättre förståelse av tillståndet i världshaven och hur mycket mer mänskliga påverkar de marina ekosystemen klarar av.

– Sjöfåglar är några av de bästa och mest lättstuderade indikatorerna när det gäller att diagnostisera tillståndet i världens marina ekosystem. Att bättre förstå relationen mellan sjöfåglar och deras bytesdjur är avgörande för vår förståelse av de förändringar som våra hav just nu genomgår, förklarar Henrik Österblom.

Referens:
“Global seabird response to forage fish depletion – one-third for the birds”. Philippe M. Cury, Ian L. Boyd, Sylvain Bonhommeau, Tycho Anker-Nilssen, Robert J.M. Crawford, Robert W. Furness, James A. Mills, Eugene J. Murphy, Henrik Österblom, Michelle Paleczny, John F. Piatt, Jean-Paul Roux, Lynne Shannon and William J. Sydeman. Science 23 Dec 2011, Vol. 334, Issue 6063.

För mer information, kontakta:
Dr Henrik Österblom,
henrik.osterblom@stockholmresilience.su.se ,
073-707 88 16

Fredrik Moberg – Presskontakt, Stockholm Resilience Centre
fredrik.moberg@stockholmresilience.su.se,  
070-680 65 53