Överenskommelsen skulle definiera den ideella sektorns roll i välfärdssamhället och hur framtida samarbete mellan det offentliga och den ideella sektorn skulle ta sig ut.  Det var den första gången i svensk historia som regeringen och den ideella sektorn inom välfärdens kärnområden arbetade fram en överenskommelse. I en ny avhandling från Linnéuniversitetet undersöker Mairon Johansson hur vi kan förstå tillkomsten av denna överenskommelse.

Med stöd av textdokument, observationer och intervjuer fokuserar Mairon Johansson på hur och varför idén om en överenskommelse kom till och hur samarbetet (kallat dialogprocessen) genomfördes. Vidare undersöker hon frågan om den ideella sektorns inbördes relationer under samarbetsprocessen. Var alla 80-talet inbjudna organisationer intresserade av en skriftlig överenskommelse? Förekom motsättningar inom den ideella sektorn, och i så fall, hur kan vi förstå det?

Studien visar att idén om en skriftlig överenskommelse hämtades från England och att det var ideella organisationer som tog initiativet. Statens intresse och förväntningar på vad svenska ideella organisationer kunde bidra med ökade under 1990-talet. Det väckte i sin tur reaktioner från ideella organisationer sin såg med oro på nedskärningar inom den offentliga välfärden och menade att det förekom en smygande ansvarsförskjutning, från offentligt till oavlönat ideellt arbete. Mot den bakgrunden och med en engelsk överenskommelse som förebild började svenska ideella organisationer resa krav på ett skriftligt avtal med regeringen. Syftet var att tydliggöra att ideella organisationer har en roll som komplement till det offentliga och att samarbetet med regeringen behövde utvecklas. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen besvarade dock inte de ideella organisationernas krav. I och med den borgerliga regeringens tillträde år 2006 sker en förändring. Regeringens mål att öka privat och ideell välfärdsproduktion till förmån för den offentliga var en betydelsefull aspekt. Det innebar att regeringen tog fasta på ideella organisationers krav på ett avtal men att regeringen tolkade om initiativtagarnas idé. Den drygt ett år långa samarbetsprocessen kom främst att fokusera ideella organisationers roll som ersättare och alternativ till offentligt producerad vård och omsorg.

Överenskommelsen kan ses som ett led i att förtydliga svensk socialpolitik vad det gäller ansvar för välfärdsproduktionen. Ideella organisationer som undertecknat överenskommelsen ställer sig bakom och lovar bidra till att trygga välfärdsproduktionen. Studien visar dock att det inte finns någon enighet inom den ideella sektorn vad det gäller denna fråga. Rollen som ersättare och alternativ till offentlig och privat driven vård och omsorg uppskattas av en del ideella organisationer men ifrågasätts av andra.

Avhandlingen ”I dialogens namn – idén om en överenskommelse mellan regeringen och ideella organisationer” försvaras den 21 december 2011, kl 10.15. Disputationen äger rum i sal Weber, Hus K, Växjö. Opponent är Professor Thomas B Boje, Roskilde Universitet.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Mairon Johansson, e-post mairon.johansson@lnu.se

Beställ avhandlingen från Linnaeus University press: lupress@lnu.se

För tidigt födda barn har det ofta bättre hemma än på sjukhus. Relationen till föräldrar och syskon blir naturligare och de löper mindre risk att smittas av sjukdomar som kan spridas på sjukhuset. Med en ny internettjänst som har tagits fram och testats på Chalmers kan patienter vara hemma och samtidigt få bättre övervakning och dialog med vårdpersonal.

Anna Gund, som i fredags försvarade sin doktorsavhandling, har arbetat med den nya internettjänsten Care@Distance. Den innehåller bland annat en webbsida där kroniskt sjuka, eller föräldrar till nyfödda som behöver noggrannare uppföljning, regelbundet fyller i mätvärden och andra uppgifter kopplat till hälsotillståndet. Vårdpersonalen får därmed löpande information om patienterna utan att behöva vara på plats.

– Liknande system testas då och då som projekt med positiva resultat, men det verkar vara svårt att få dem att bli en del av rutinvården, berättar Anna Gund. Vi har tagit fram ett system som bygger på den teknik som redan används i de flesta hem och vi tror att detta kan underlätta en vidare spridning.

Chalmersforskarna utvecklade och testade därför ett enkelt, billigt och anpassningsbart system där patienter och vårdpersonal bara behöver en dator eller en smartphone med internet. De flesta andra system bygger på delar som ofta blir dyrare och mer komplicerade att lära sig att hantera.

Care@Distance testades i två olika grupper. Dels äldre med kronisk hjärtsvikt och dels för tidigt födda barn. I båda fallen fungerar lösningen bra, men resultaten visar att en nyckelfaktor är att vårdpersonalen verkligen tar till sig tekniken och ger regelbunden feedback på de uppgifter som patienten matar in.

– I de fall där de har gjort det är patienterna mycket positiva och känner sig tryggare och gladare, säger Anna Gund. Men när det inte har skett så har patienterna tvärtom varit negativa. Den feedback som krävs är att någon tittar på uppgifterna som matats in och att man ger svar på frågor.

Hon har också gjort en enkätundersökning av vad vårdpersonal tycker om att använda IKT-stöd i arbetet. Den visar att de i allmänhet är mycket intresserade och har stort förtroende för tekniken. Men i praktiken har det alltså visat sig att viss personal använde Care@Distance som det var tänkt, medan andra inte gjorde detta. Vad det beror på kommer Anna Gund att undersöka i sin fortsatta forskning. Hon vill också undersöka hur Care@Distance påverkar vårdens ekonomi och vårdresultat.

Tanken är inte att Care@Distance ska ersätta den mänskliga kontakten. I stället ska det vara ett komplement som förbättrar vården inom de ekonomiska ramar som finns, samt förbättrar dialog och livskvalité.

Familjer med ett nyfött barn som behöver vård mår oftast bäst av att vara hemma om det är möjligt. Med Care@Distance ges sådana möjligheter tack vare att man kan stötta upp med en förbättrad övervakning och dialog.

– Dessutom sprids det en hel del farliga sjukdomar och resistenta bakterier på sjukhus, säger Anna Gund. Detta slipper man i hemmet.

Hon har även testat videotelefoni med Skype för att förbättra kommunikationen mellan föräldrarna och vårdpersonalen, och detta var ett mycket uppskattat hjälpmedel.

Avhandlingen är den första inom det nya forskningsområdet e-hälsa på Chalmers.

Läs mer om Care@Distance [Ref 3]

Läs avhandlingen [Ref 4]

För mer information, kontakta:
Anna Gund, Institutionen för signaler och system, anna.gund@chalmers.se, 031-772 1783, 070-718 5911

Bengt Arne Sjöqvist, handledare och adjungerad professor på Institutionen för signaler och system, bengt.arne.sjoqvist@chalmers.se, 070-787 7797

Att kunna utföra meningsfulla aktiviteter i vardagen och uppleva delaktighet som medborgare är en rättighet i Sverige. Trots det lever en majoritet av personer som har svårt psykiskt funktionshinder och bor i särskilt boende eller stödboende ett passivt och ensamt liv med få dagliga aktiviteter. Att hitta och komma igång med meningsfulla aktiviteter kan vara en utmaning när man levt länge med psykiskt funktionshinder i stödboende. För en del består den mesta tiden av att sitta och vänta på att maten ska serveras. Vissa känner både oro och bristande ork inför att våga gå ut utanför boendet på egen hand. Detta trots att de själva skulle vilja vara mer aktiva och utåtriktade.

– Jag formade en modellverksamhet för samarbete mellan baspersonal och arbetsterapeuter och erbjöd en pilotkommun att prova verksamheten under två års tid med två projektfinansierade arbetsterapeuter på deltid, säger Maria Lindström, doktorand i arbetsterapi. Avsikten är att hjälpa människor hitta och komma igång med vardagsaktiviteter som känns meningsfulla för just dem.

Personer som bodde i stödboende och hade erfarenhet av psykoser erbjöds delta i projektet med Vardagslivets Rehabilitering. Rehabiliteringen genomfördes i nära samarbete med befintlig baspersonal. Parallellt studerades insatsen från de boendes och baspersonalens perspektiv med en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder för att se vilka resultat det gav och vilken betydelse det tillskrevs. Det övergripande syftet var att undersöka och förstå återhämtnings- och aktivitetsinriktade interventioner i hemmiljö för personer med svårt psykiskt funktionshinder.

Arbetsterapi handlar om att möjliggöra meningsfulla dagliga aktiviteter när det inte längre fungerar. Modellen har tillkommit för att möjliggöra meningsfulla aktiviteter för personer med långvarigt psykiskt funktionshinder på deras egna villkor, med utgångspunkt i hem- och närmiljö.

Maria Lindströms modell är sammansatt av vissa befintliga principer som man i tidigare forskning sett fungera, och tydliga processteg för att kunna beskriva och utvärdera det som görs men samtidigt ha ett individuellt anpassat innehåll i varje processteg. Vardagslivets Rehabilitering, eller Everyday Life Rehabilitation (ELR) som den heter på engelska, är en gemensam plattform för rehabilitering och ger ett strukturerat tillvägagångssätt för att stimulera återhämtning och meningsfullhet trots psykiskt funktionshinder.

Sammanfattningsvis kan konstateras att inom boende och rehabilitering finns en risk att förbise de boendes möjlighet till personligt aktörskap, det vill säga kapacitet att agera troget sin person och sina värderingar. Projektet visar hur viktigt just personligt aktörskap är istället för att personal tar över aktörskapet och bestämmer åt den boende. Att satsa på utåtriktade aktiviteter visar sig också vara ett viktigt steg mot att närma sig den yttre världen.
Maria Lindström är uppvuxen i Öjebyn utanför Piteå, gick gymnasiet i Umeå och återvände till stan efter fem år i Småland och ett år i Lycksele.

Hon är nu doktorand vid Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, enheten för arbetsterapi, Umeå universitet.

Fredag 16 december försvarar Maria Lindström, Inst. för samhällsmedicin och rehabilitering, arbetsterapi, Umeå universitet sin avhandling med titeln ”Promoting agency among people with severe psychiatric disability: occupation-oriented interventions in home and community settings” (svensk titel: ”Att främja aktörskap hos personer med svårt psykiskt funktionshinder: Aktivitetsinriktade interventioner i hem- och närmiljö”).

Disputationen inleds klockan 10.00 i Aulan, Vårdvetarhuset. Fakultetsopponent är docent Staffan Josephsson, Karolinska institutet.
Läs hela eller delar av avhandlingen på

I en nyligen utkommen bok analyserar Annika Lagerqvist Veloz Roca, docent i offentlig rätt, vilken betydelse omorganisationen har haft. Reformen innebar bland annat att ett tvåpartsförfarande infördes; vid överklagan av Migrationsverkets beslut företräds den asylsökande av en biträdande jurist med Migrationsverket som motpart i en domstol.

– Jag kan konstatera att den offentliga insynen har blivit bättre. Beslut och domar måste numer redovisas öppet. Den asylsökande liksom allmänheten har, till skillnad från tidigare, tillgång till den länderinformation som Migrationsverket baserar sina beslut på. Det blir därmed lättare för den asylsökande att bemöta uppgifterna, säger Annika Lagerqvist Veloz Roca.

Genom den ökade öppenheten och att Migrationsverket har fått en välfungerande process enhet, har kvaliteten på beslut och domar höjts enligt Annika Lagerqvist Veloz Roca. Vidare menar hon att öppenheten har genererat en livaktigare offentlig debatt.-
– Domstolen är känsligare för kritik än myndigheten. Men genom att domstolarna reagerar sker, som en reflexverkan, att också myndigheten reagerar, vilket i förlängningen stärker rättssäkerheten.

Men det finns fortfarande mycket kvar att göra. I det insynsråd som ska granska verksamheten vid Migrationsverket sitter enbart politiker. Frågorna de är satta att bedöma är inte politiska utan moraliska enligt Annika Lagerqvist Veloz Roca. Insynsrådet borde därför kompletteras med experter på etik, exempelvis filosofer och präster, anser hon.

Bokens titel är ”Gränsöverskridande – en förvaltningsrättslig knäckfråga” och är utgiven i Juridiska fakultetens skriftserie. Bokens titel är avsiktligt mångtydig, då de problemställningar som behandlas i boken är av både abstrakt natur – tolkning av lagrum, rättsliga begrepp och konkret natur – hur passeras geografiska gränser?

Forskningsprojektet som ligger till grund för boken är finansierat av Stockholms universitets Juridiska fakultet tillsammans med Europeiska Flyktingfonden.

Skam är en känsla som alla har. Förmågan till att känna skam är medfödd och betydelsefull för vår sociala funktion: Den är en viktig drivkraft för att visa respekt, hänsyn och ömsesidighet gentemot andra. Skammen påminner oss om vårt sociala beroende och får näring i behovet av att känna tillhörighet till andra. Benägenheten till att reagera med skam i olika situationer varierar från person till person, beroende av bakgrund och tidigare upplevelser. Personer med hög skambenägenhet upplever i högre grad otillräcklighet och skam också över förhållanden som de egentligen inte är ansvariga för eller har något inflytande över. Detta gör skamkänslorna svåra att stå ut med och hantera, vilket leder till en ständig oro för att stöta sig med andra.

Avhandlingen visar att högre nivåer av skambenägenhet generellt kan kopplas till förhöjda nivåer av psykiska symtom. Här finns individuella skillnader, och en stor del av förhållandet mellan skambenägenhet och psykisk ohälsa förklaras av hur personer hanterar sina skamkänslor samt hur de relaterar till, förlitar sig på och känner sig trygga med andra människor. De personer som betraktar andra som i allmänhet pålitliga, medkännande och tillgängliga som stöd när nöden så kräver, verkar lida mindre svårartade effekter av sin skambenägenhet. Personer som istället betraktar andra människor som avståndstagande och ogillande, samt hanterar stress och skamkänslor med flyktstrategier, undandragande, självnedvärdering eller aggressivt klander mot andra verkar lida svårare psykiska hälsoeffekter. Dessa associationer förefaller vara tämligen lika bland män och kvinnor.

Lotta Strömsten, som är uppväxt i Lycksele, läste beteendevetenskap vid Mälardalens högskola, Eskilstuna, och är doktorand vid Institutionen för klinisk vetenskap, enheten för psykiatri och medicinsk psykologi, UmU, samt statistisk analytiker vid psykiatriska klinikens forsknings- och utvecklingsenhet i Umeå.

Fredagen den 16 december försvarar Lotta Strömsten, Institutionen för klinisk vetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln More or less than human: The influence of shame on psychological distress (Svensk titel:Övermänsklig eller undermänsklig: Skammens inflytande på psykisk ohälsa).

Disputationen äger rum kl. 13.00 i sal Psykiatriska klinikens föreläsningssal A, by 23, NUS. Fakultetsopponent är professor Martin Bäckström, Lunds universitet.

Läs hela eller delar av avhandlingen

På den svenska arbetsmarknaden var år 2008 ungefär 36 procent av cheferna kvinnor. Att kvinnorna är i minoritet framförs ibland som en förklaring till att kvinnor har lägre löner än män. Lönegapet mellan män och kvinnor är ungefär åtta procent när man tar hänsyn till ålder, erfarenhet, utbildning och att män och kvinnor arbetar inom olika yrken. Kvinnornas löner skulle kunna öka när andelen kvinnliga chefer blir högre om kvinnor till exempel sätter lön på ett annorlunda sätt än män eller om de fungerar som förebilder och bidrar till högre prestationer bland kvinnorna.

Tidigare studier har också visat att löneskillnaderna är mindre i branscher och på arbetsplatser med kvinnliga chefer. Rapportförfattaren Lena Hensvik finner dock inget stöd för att kvinnor gynnas i lönesättningen av kvinnliga chefer.

– I ett första steg ser jag att kvinnor som har en kvinna som chef har högre löner. Men när jag går vidare och tittar på individer som både haft män och kvinnor som chef och hur lönen varierar med chefskapet finner jag ingen betydande skillnad mellan att arbeta för en kvinna eller man. Skillnaden verkar ligga hos individen, inte hos chefen.

Fler kvinnor på chefspositioner verkar därför inte bidra till ett minskat lönegap bland de anställda.
– Resultat i tidigare studier som funnit skillnader mellan arbetsplatser med och utan kvinnliga chefer bör tolkas med viss försiktighet då de inte tar hänsyn till att sammansättningen bland anställda kan skilja sig åt, fortsätter Lena Hensvik.

Men anställer kvinnorna fler kvinnor? Nej, det finns inte något som tyder på det menar Lena Hensvik. Möjligen anställer kvinnor fler högpresterande kvinnor, men även det tycks hänga samman med hur arbetsplatsen eller branschen är beskaffad, inte om chefen är man eller kvinna.
Hur är analysen gjord?

Studien undersöker samtliga arbetsplatser i offentlig sektor och ett represen­tativt urval av arbetsplatser i privat sektor under 1996–2008. Vem som är chef identifieras utifrån yrkesstatistik och datamaterialet innehåller information om anställdas löner och bakgrundsegenskaper.

Kontaktinformation
Rapport 2011:26 Påverkar chefens kön den anställdes lön? är skriven av Lena Hensvik, IFAU. Rapporten bygger på Working paper 2011:22. Om du vill veta mera kontakta Lena på telefon 018-471 60 54, lena.hensvik@ifau.uu.se

Under de senaste årtiondena har satiren haft stor genomslagskraft i såväl film som TV. Med sin grundläggande ironi tar sig satiren bland annat an den kritiska roll den traditionella journalistiken inte alltid klarar av. Johan Nilsson har i sin doktorsavhandling i medie- och kommunikationsvetenskap vid Örebro universitet gjort en fallstudie av satir i amerikansk film under 1990-talet och undersökt hur satiren konstrueras och förstås.

– På 1990-talet hände något som gjorde att satiren blev mer gångbar. Dels handlade det om en förändring av vad publiken ville ha men det var också en utveckling inom filmindustrin som gjorde det möjligt, säger Johan Nilsson.

På 1990-talet började de stora filmbolagen i Hollywood köpa upp independentfilmbolag. Det gjorde att independentfilmbolagen med sin ibland mer vågade stil och teman fick bättre möjligheter att producera och distribuera sina filmer.

– Indiefilm kan vara mer kontroversiell och det öppnade upp för mer satir. Detta skedde i relation till den ökade efterfrågan – den satiriska filmen började tilltala en bredare publik, säger Johan Nilsson.

Johan Nilsson har kategoriserat de amerikanska filmerna i tre breda kategorier: satir inom politik, media och historia. Hans forskning visar att satiren är en bred genre som är svår att definiera men den tenderar att vara lekfull både i sin kritik och i sin form. Dessutom kräver den mycket av åskådaren – kulturell och samtida kunskap men också en förståelse för vad som är satir.

– Om satiren är för subtil är det inte säkert att publiken uppfattar det som satir vilket leder till missförstånd eftersom man inom satiren säger en sak men menar en annan, säger Johan Nilsson.

Satiren hade sin höjdpunkt i slutet av 1990-talet men den tar stor plats även i dag såväl i film som i TV. Satiren underminerar på ett lekfullt sätt de normer som gäller samtida politiska praktiker, konventioner inom nyhetsmedia och Hollywood och officiell amerikansk historieskrivning.

– Satir återfinns i alla möjliga sammanhang och den kan ha stor genomslagskraft. Flera TV-program som till exempel The Daily Show with Jon Stewart eller The Colbert Report gör det jobb som de traditionella journalisterna inte alltid klarar av. Filmer som Wag the Dog sätter såväl nyhetsmedia som politik i fokus men också publiken och vårt ansvar att tänka kritiskt.

– Vi möter satir full av ironi, anspelningar, ordlekar och karikatyrer på TV, i radio och i nya intressanta former på internet. Det är viktigt inte minst ur ett demokratiskt perspektiv – samtidigt som det är bra att ha ett kritiskt förhållningssätt även till satiren som kulturell produkt, säger Johan Nilsson.

För mer information kontakta Johan Nilsson: 073-638 9018