– Studien tyder på att glutamat är ett skonsamt och ofarligt sätt att ge hjärtat stöd i samband med en operation, och det är just hos de svårast sjuka som vi har sett tydliga positiva effekter, säger han.
Vid en hjärtoperation utsätts hjärtat för stora påfrestningar, bland annat på grund av syrebrist. Hjärtsvikt är därför den vanligaste orsaken till förlängda vårdtider, svåra komplikationer och dödsfall efter en operation.
Mot bakgrund av detta har Mårten Vidlund undersökt om ett tillskott av den kroppsegna aminosyran glutamat kan förbättra hjärtats möjligheter att återhämta sig efter ett kirurgiskt ingrepp. Glutamat finns naturligt i våra kroppar och spelar en viktig roll i cellernas energiproduktion. Tidigare forskning har visat att den får en särskild roll som alternativ energikälla när hjärtat utsätts för syrebrist.
861 patienter i studien
– Tanken med att använda glutamat är att skapa bästa möjliga förutsättningar för att hjärtat själv ska sköta återhämtningen. Fördelen är att det är mer skonsamt än den konventionella behandlingen med hjärtstärkande, så kallade inotropa, mediciner, som sliter på hjärtat och till och med kan förvärra den bakomliggande hjärtmuskelskadan.
Studien omfattar 861 patienter som genomgått en kranskärlsoperation i Örebro, Linköping och Karlskrona. Den grupp patienter som behandlades med glutamat fick lösningen intravenöst under operationen och två timmar efter.
Undersökningen visade att för de patienter som haft svårast kärlkramp före operationen minskade risken att drabbas av svår hjärtsvikt efter ingreppet.
Inga skadliga biverkningar
– Även för patienter med uppenbar eller förväntad vänsterkammarsvikt vid avveckling av hjärt- och lungmaskin såg vi en positiv effekt.
Mårten Vidlund ser också möjligheter för att behandling med glutamat skulle kunna användas i andra sammanhang, till exempel vid så kallade ballongsprängningar och vid akut hjärtinfarkt.
– Glutamat tycks hjälpa hjärtat att hämta sig efter syrebrist, och vår studie visar inte på några skadliga biverkningar som talar emot dess användning, konstaterar han.
Mårten Vidlund är överläkare på Kärl-Thoraxkliniken vid Universitetssjukhuset Örebro. Han presenterar sina resultat i doktorsavhandlingen Glutamate for Metabolic Intervention in Coronary Surgery.
För mer information, kontakta Mårten Vidlund, 070-683 56 60.
Syftet med Susanne Strands nya bedömningsinstrument är att förhindra fortsatt förföljelse som i värsta fall kan leda till våld. För att identifiera och riskbedöma stalkare, personer som förföljer och trakasserar någon annan, har hon forskat fram instrumentet Stalking Assessment Screen (SAS) tillsammans med två kollegor i Melbourne, Australien.
Återkommande trakasserier är något som många politiker, handläggare och myndighetspersoner råkar ut för.
– Låt säga att en anställd på ett stort företag misskött sig och blivit av med jobbet. Personen är missnöjd och börjar därför trakassera och förfölja någon på företaget. För att förhindra att en sådan situation leder till våld, bör man så tidigt som möjligt ”screena” för att bedöma hur stor risk den här personen utgör och vidta lämpliga skyddsåtgärder, säger Susanne Strand
Vilka åtgärder som passar bäst beror på förutsättningarna i varje enskild verksamhet. Om risken för fortsatt stalkning bedöms som låg, kan det ibland räcka med att byta kontaktperson eller låta chefen ta över ärendet. Susanne Strands erfarenhet och kompetens kan vara till nytta när det gäller att föreslå lämpliga åtgärder mot en presumtiv stalkare eller våldsverkare. Om risken för våld är hög, kan fel åtgärder bli förödande.
– Det kan rädda liv att göra rätt saker i rätt skede. Personalen på myndigheter och företag måste känna sig trygg. Rädsla leder till ett stängt samhälle där förtroendet för myndigheter minskar. Det är ingen utveckling jag vill se, säger Susanne Strand.
Bakgrunden till bedömningsverktyget är den lag om olaga förföljelse som trädde i kraft 1 oktober 2011. Så snart det nya bedömningsinstrumentets frågor har validerats, kommer Susanne Strand att kunna använda det i sitt arbete på företag och myndigheter.
Frågor kan ställas till:
Susanne Strand, tel. 060-14 84 67, mobil 070-633 84 67
Tredimensionella byggsätt är ett hett område inom elektroniken, eftersom det är ett bra sätt att packa komponenter tätt och därmed bygga små och välfungerande enheter. När man staplar chip på höjden är det mest effektivt att förbinda dem med elektriskt ledande pluggar som går igenom chipen (i stället för med metalltrådar längs sidorna) – så kallade viaöverföringar.
Hittills har industrin mest riktat in sig på att använda koppar för detta ändamål, men koppar har flera nackdelar som kan begränsa tillförlitligheten hos 3D-elektronik. Ett annat stort problem är kylningen när chippen blir varma, och här kan kolnanorörens mycket goda termiska egenskaper spela en avgörande roll.
En forskargrupp på Chalmers arbetar därför med kolnanorör som ledningsmaterial vid viaöverföring. Kolnanorör – alltså rör av grafen, vars väggar bara är en atom tjocka – kommer att bli det mest tillförlitliga av alla ledningsmaterial om det går att använda i stor skala. Det säger Kjell Jeppson som ingår i forskargruppen.
– Kolnanorör är mycket bättre än koppar, både på att leda bort värme och på att leda elektrisk ström. Dessutom passar kolnanorör bättre ihop med kisel rent mekaniskt. Det utvidgar sig ungefär lika mycket som det omgivande kislet, till skillnad från koppar som utvidgar sig mer, vilket skapar mekaniska spänningar som gör att komponenterna kan gå sönder.
Forskarna har demonstrerat att två chip kan förbindas i vertikalled med viapluggar av kolnanorör, och att chipen kan fogas samman. De har också demonstrerat att samma metod kan användas för elektrisk förbindning mellan chippet och kapseln.
Doktoranden Teng Wang – som disputerar 12 december – har arbetat med tillverkningen. Han har utvecklat en teknik för att fylla viagenomföringarna med tusentals kolnanorör, för att sedan limma ihop chippen så att kolnanorören får kontakt med varandra och kan leda ström genom chipen.
– En svårighet är att få fram kolnanorör med perfekta egenskaper och med den längd som vi behöver för att nå igenom chippet, säger han. Vi har fått fram rör som är 200 mikrometer långa, vilket kan jämföras med att diametern bara är 10 nanometer. Men deras egenskaper är ännu inte perfekta.
För att metoden ska kunna överföras till industriell tillverkning krävs det bland annat att man får ner tillverkningstemperaturen till max 450 grader. Det är en stor utmaning, eftersom ”odlingen” av kolnanorör idag sker vid minst 700 grader.
Om det lyckas öppnar sig helt nya möjligheter för en fortsatt miniatyrisering av elektroniken – och inte minst till förbättrade prestanda. Det tredimensionella byggsättet med viaöverföring ger betydligt snabbare signalöverföring än det traditionella byggsättet där chip placeras bredvid varandra. Dessutom skulle viaöverföring med kolnanorör ge en billigare tillverkning jämfört med dagens teknik med kopparförbindningar.
– Inom industrin pågår en hel del projekt med 3D-integration, men eftersom de använder koppar kan de få problem med både kylning och tillförlitlighet, säger Kjell Jeppson. Om vår metod fungerar storskaligt gissar jag att den kommer att finnas i produktion inom fem år.
Bildtext: Två chip har försetts med pluggar som har fyllts med tusentals kolnanorör. Sedan har chippen limmats ihop så att kolnanorören har fått kontakt med varandra. Till höger syns anslutningen mellan två sådana pluggar.
Bildcredit: Teng Wang, Kjell Jeppson, Lilei Ye, Johan Liu. Carbon-Nanotube Through-Silicon Via Interconnects for Three-Dimensional Integration. Small, 2011, Volume 7, pages 2313–2317. Copyright Wiley-VCH Verlag GmbH & Co. KGaA. Reproduced with permission.
Doktorsavhandlingen som försvaras 12 december [Ref 1]
Läs forskarnas artikel i den vetenskapliga tidskriften Small:
Carbon-Nanotube Through-Silicon Via Interconnects for Three-Dimensional Integration
Chalmers i Göteborg forskar och utbildar inom teknik, naturvetenskap och arkitektur, med en hållbar framtid som allomfattande vision. Chalmers är känt för sin effektiva innovationsmiljö och har åtta styrkeområden av internationell dignitet – Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion, Samhällsbyggnad och Transport.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta:
Kjell Jeppson, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, 031-772 1856, kjell.jeppson@chalmers.se
Teng Wang, Institutionen för mikroteknologi och nanovetenskap, 031-772 3092, teng.wang@chalmers.se
Ojämlikheter mellan könen, attityder och fattigdom dyker ofta upp i förklaringarna av våld i parrelationer. Sjukvårdspersonal anser att det är låg ekonomisk status bland kvinnor, rigida könsnormer och sociala stigman som får kvinnor att stanna kvar i parrelationer där de utsätts för våld. Alkoholmissbruk, flera sexpartners och låga inkomstnivåer bland män ansågs utlösa våldsepisoder. Mellan 20 och 67 procent av sjukvårdspersonalen och studenterna rapporterar att de i sitt arbete mött patienter som blivit utsatta för våld av sin partner.
Mer än 90 procent hade sett patienter med oförklarade känslor av sorg och/eller förlust av självförtroende. Begränsningar i resurser och möjligheter till träning, tunga arbetsbelastningar och låga löner begränsar sjukvården. Det finns en stark lust att göra skillnad i vården och genom stödet till patienterna, men dolt våld där patienten gör motstånd mot att avslöja våldet är en utmaning. Samhällsstudien visar att en förvandling av könsnormer är på väg att minska acceptansen för våld mot kvinnor.
Sjukvårdspersonalen och samhällets socialtjänst är starkt engagerade i att stödja förebyggandet av våld i parrelationer. Båda förstår innebörden och vissa av effekterna av våldet, och vilka faktorer som provocerar fram det. Denna medvetenhet bidrar till deras önskan att vara del av en förändring. På den centrala nivån bör förebyggande av våld i parrelationer finnas på regeringens politiska dagordning, och vara prioriterat.
Undervisning om genderbaserat våld måste införas i sjukvårdspersonalens utbildningar. På samhällsnivå behövs lobbyarbete för att ändra skadliga gendernormer och åtgärder för att bekämpa fattigdom bland kvinnor. Män bör engageras på alla nivåer. Tillförseln av information om människorättsaspekterna på parrelaterat våld bör stärkas och relateras till andra typer av våld.
Avhandlingen innehåller fyra besläktade studier, alla gjorda i provinsen Temeke i Dar es Salaam, Tanzania:
– En innehållsanalys av 16 djupintervjuer med personal i hälsovården om deras upplevelser av att möta kvinnor utsatta för våld i sin parrelation
– En grundad teorianalys av sju fokusgruppsdiskussioner som utforskar samhällsuppfattningar
– En studie av 657 hälsovårdsarbetare och studenter för att förstå deras attityder och uppfattningar om partnervåld och deras framtida roller i vård och stöd, och
– Utvärdering av en pilotinterventionsscreening av 102 kvinnor, tio observationer av sjukvårdspersonalens interaktioner med kvinnliga patienter, tre fokusgruppsdiskussioner och fem berättelser där sjukvårdspersonal skriver om sina upplevelser och erfarenheter av screeningverktygen.
Rose Lassier (engelskspråkig) är doktorand vid Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, epidemdiologi och global hälsa. Kontakta henne gärna på 076-585 24 91
rlaisser@hotmail.com
Fredag 2 december försvarade Rose M Lassier, Institutionen för folhälsa och klinisk medicin, epidemiologi och global hälsa, sin avhandling med titeln ”Att förebygga våld i nära relationer i Tanzania – allmänhetens och hälso- och sjukvårdens uppfattningar” (engelsk titel: Prevention of intimate partner violence – Community and healthcare workers’ perceptions in urban Tanzania).
Fakultetsopponent är professor Katarina Hjelm, Linnéuniversitetet. Disputationen hålls på engelska.
Läs hela eller delar av avhandlingen
DME (dimetyleter) är högintressant som lastbilsbränsle. Det tycker bland annat Volvo Powertrain som i samarbete med EU, Energimyndigheten, bränslebolag och transportbolag undersöker möjligheten till en storskalig satsning på DME. Framställt ur svartlut från massaindustrin kallas bränslet för bio-DME. Fälttester pågår av tio DME-drivna lastbilar.
En svårighet har varit att genom DME-drift kombinera låga utsläpp med låg bränsleförbrukning. Den nöten är doktorerande Henrik Salsing på väg att knäcka. Han har anpassat dagens dieselmotor för att få DME att brinna så snabbt och rent som möjligt. Bland annat har han justerat insprutningssystemet och kolvens form.
– DME brinner sotfritt, vilket är ett fantastiskt utgångsläge för en miljöanpassad dieselmotor. Mitt arbete har sänkt bränsleförbrukningen ungefär 20 procent och kolmonoxidutsläppen hela 90 procent jämfört med att använda DME i en vanlig dieselmotor, säger Henrik Salsing, industridoktorand från Volvo som försvarar sin avhandling på fredag 2 dec.
– Förbränning av diesel i en kolvmotor är en process som man har optimerat under hundra års tid, så det är svårt att komma med revolutionära förbättringar där. Men om vi byter till ett optimalt bränsle och anpassar motorn efter det kan vi åstadkomma stora förbättringar. Det är det jag har visat.
Eftersom bränslet brinner rent och sotfritt minskar behovet av avgasefterbehandling i form av katalysatorer och filter för att ta hand om utsläpp. En DME-motor skulle kunna göras enklare, billigare och få längre förväntad livslängd, bedömer Henrik Salsing.
DME används idag som drivgas i sprayburkar och är giftfritt. Som bio-DME produceras det förnyelsebart och med låg miljöpåverkan. Det har också goda lufthavskemiska egenskaper. Bio-DME sänker koldioxidutsläppen med 95 procent jämfört med traditionella bränslen som bensin och diesel. Ändå är det förhållandevis tyst kring DME. Bland fordonstillverkare är Volvo och japanska Isuzu de tydligaste förespråkarna av bränslet.
– Många föredrar enkla och snabba lösningar i dagsläget, istället för att ta ett stort tekniksteg framåt. En vanlig lösning är att blanda rapsolja i vanlig diesel. Då får man ett delvis förnyelsebart bränsle, som kräver mycket energi för att produceras. Det fungerar på kort sikt men utgör ingen hållbar lösning på lång sikt, säger Henrik Salsing.
Tiden talar för bio-DME, tror han. Men en introduktion kräver samarbete mellan industri och myndigheter och ganska stora initiala investeringar.
– DME har i jämförelse med andra förnyelsebara bränslen mycket högre verkningsgrad i tillverkningsledet. Under förbränningen har diesel något högre verkningsgrad ännu, men vi är nära. Fortsätter vi utvecklingen är bio-DME väldigt snart ikapp och möjligen också förbi. Nästa viktiga steg är att prova förbättringarna som vi kommit fram till i lastbil på väg, säger Henrik Salsing.
DME kan ersätta hälften av Sveriges fordonsdiesel
Dimetyleter, DME, är en gas men omvandlas till vätska redan vid det låga trycket fem bar. DME både lagras och transporteras i vätskeform. Hanteringen liknar den för gasol. Vanliga användningsområden idag är som drivgas i sprayburkar och som bränsle för matlagning och uppvärmning av hus i Asien. Energitätheten hos DME är ungefär 55 procent av den hos diesel. Det krävs alltså nästan dubbelt så stor volym DME som diesel för en given körsträcka.
Bränslet framställs genom förgasning av en råvara, exempelvis biomassa. Den så kallade syntesgas som bildas katalyseras sedan till DME. Förgasning av svartlut, som är en biprodukt från massaindustrin, är en effektiv metod att tillverka biobaserad DME. Cirka hälften av bränslet för den tunga fordonstrafiken i Sverige kan tillverkas på detta sätt vid full utbyggnad.
Hela energikedjan, från tillverkning av bio-DME till användning av lastbilar i kommersiell drift provas inom BioDME-projektet, som är ett industriprojekt med stöd av EU:s 7:e ramprogram och Svenska Energimyndigheten.
Chalmers i Göteborg forskar och utbildar inom teknik, naturvetenskap och arkitektur, med en hållbar framtid som allomfattande vision. Chalmers är känt för sin effektiva innovationsmiljö och har åtta styrkeområden av internationell dignitet – Energi, Informations- och kommunikationsteknologi, Livsvetenskaper, Materialvetenskap, Nanovetenskap och nanoteknologi, Produktion, Samhällsbyggnad och Transport.
Kontaktinformation
För ytterligare information, kontakta:
Henrik Salsing, Tillämpad mekanik, Chalmers, 031 323 41 21, salsing@chalmers.se [Ref 4]
Den 16 december försvarar Ola Svenonius sin doktorsavhandling i statsvetenskap, ”Sensitising Urban Transport Security. Surveillance and Policing in Berlin, Stockholm, and Warsaw.”
Avhandlingen visar hur säkerhet i kollektivtrafiken har genomgått radikala förändringar de senaste tio åren. Om säkerhet tidigare förstods i termer av brotts- och olycksstatistik så handlar det idag snarare om människors upplevelser. Avhandlingen studerar denna förändrings ursprung och effekter.
Ola Svenonius argumenterar för att utvecklingen i kollektivtrafiken ingår i en mer omfattande förändring av synen på säkerhetsfrågor där trygghet i form av upplevelser och känslor intar en central roll.
– Olyckor utgör givetvis fortfarande ett omfattande område för säkerhetsarbetet, men detta sker i bakgrunden. Känslor och upplevelser blir istället fokus i denna ”nästa generations säkerhetspolicy”. Det här återfinns i samtliga tre städer som jag har studerat – Berlin, Stockholm och Warszawa, säger han.
I de tre städerna utvecklade sig denna trygghetsfokus på olika sätt. Ländernas politiska historia påverkar hur den mer omfattande internationella utvecklingen mot ökad användning av till exempel kameraövervakning ser ut i varje enskilt fall. Gemensamt är att när trygghet blir den centrala kategorin för säkerhetsarbetet medför detta en ökad teknisk övervakning i kollektivtrafiken och kringliggande miljöer. Detta sker när tryggheten underordnas en kommersiell logik.
Avhandlingen visar på flera aspekter av intresse både för allmänheten och för politiska institutioner. Den visar hur trygghet blir en diskurs som ger myndigheter och företag en nästan oändlig legitimitet i vilka åtgärder som kan vidtas och vilka fenomen som kan utgöra ett hot. Samtidigt har ramarna för säkerhetsarbete blivit nästan helt autonoma i förhållande till brottstatistiken. Avhandlingen kan således utgöra ett led i ett kritiskt ifrågasättande av den nuvarande lokala säkerhetspolitiken.
Det finns också en jämlikhetsaspekt på den förändrade säkerhets- och övervakningspraxisen, menar Ola Svenonius. Polisarbete i kollektivtrafiken sker i huvudsak inte av den statliga polisen, utan av privata säkerhetsfirmor eller långtidsarbetslösa som rekryterats till trygghetsvärdar som skall ”utstråla” säkerhet i egenskap av sin uniformerade närvaro. Avvikande sociala beteenden betecknas som otrygga och blir en viktig fokus i säkerhetsarbetet. Oavsett om detta är officiell policy eller inte – och här finns stora skillnader – så utgör hemlösa, droganvändare och ungdomar de viktigaste målgrupperna för säkerhetsarbete i genomsnittskonsumentens tjänst.
– De senaste fallen av misshandel av hemlösa och ungdomar av SL:s säkerhetsvakter är således inte ett avvikande beteende utan en mer grundläggande systematisk företeelse, säger Ola Svenonius.
Ola Svenonius är doktorand vid Södertörns högskola och knuten till Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms Universitet.
Avhandling: ”Sensitising Urban Transport Security:
Surveillance and Policing in Berlin, Stockholm, and Warsaw”.
Disputation: fredag 16 december 2011, kl. 13-15 i G-salen vid Stockholms Universitet, Arrheniuslaboratorierna, Svante Arrhenius väg 20 C.
_____________________________________________________
Södertörns högskola är ett ungt och dynamiskt lärosäte med unik profil, beläget i Flemingsberg i södra Stockholm. Vid högskolan bedrivs kvalificerad forskning. Särskilt starka forskningsområden är Östersjö- och Östeuropaforskning, samtidshistoria, institutionell förändring i det moderna samhället, interreligiösa relationer, genusstudier, kritisk kulturteori, estetik och miljövetenskap.
Ett mångvetenskapligt arbetssätt är utmärkande för högskolan. Samverkan över ämnesgränserna betonas för att nå nyanserad kunskap om komplexa samhälleliga fenomen. Verksamheten vid Södertörns högskola genomsyras av ledorden mångvetenskap, mångkulturalitet och medborgerlig bildning.
Kontaktinformation
Kontakt: Ola Svenonius, Tel: +46 8 608 45 17, Mobil: +46 731 01 77 78, E-mail: ola.svenonius@sh.se.
Julen är handelns viktigaste försäljningsperiod, och inte sällan möts vi av till synes förmånliga erbjudanden om att köpa två eller flera varor tillsammans. Sådana paketerbjudanden kan bestå av alltifrån en-vara-på-köpet till mer komplicerade kombinationer, såsom all inclusive-resor eller datorpaket med hård- och mjukvara plus garantier. Erika Knutsson, Handelshögskolan i Umeå, har i en avhandling undersökt på vilket sätt förhållandet mellan paketens produkter påverkar hur attraktivt vi tycker erbjudandet är.
Paketerbjudanden lågt värderade
I fem studier lät hon nästan 800 konsumenter och studenter sätta ett pris på enskilda varor och tjänster, och olika kombinationer av samma produkter. Hon blev förvånad över hur lågt de flesta paket värderades.
– Det händer nästan aldrig att ett paketerbjudande anses vara mer attraktivt än separata produkter, inte ens om kombinationen erbjuds med avsevärd rabatt, säger Erika Knutsson.
Förhållandet avgör värdet
Även om hon hade förväntat sig att relationen mellan produkterna i ett paket skulle påverka det uppskattade värdet, blev hon något överraskad över hur mycket det visade sig betyda.
– Ju mer innehållet i paketet upplevs höra ihop, desto högre värderar vi kombinationen, säger Erika Knutsson.
Hennes resultat visar att det bara är erbjudanden med mycket relaterade produkter som bedöms vara lika eller mer attraktiva än enskilda artiklar.
– Vi är till och med mer nöjda med ett kompletterande paket även om vi bara förbrukar en av varorna, jämfört med helt orelaterade kombinationer.
Funktion, tidpunkt eller framtoning
Vad menar vi då med kompletterande produkter? Enligt Erika Knutsson kan det vara prylar som passar ihop funktionellt, exempelvis TV-apparat och DVD-spelare, eller varor som används vid samma tidpunkt, till exempel popcorn och biobiljett. Det kan också handla om produkter med en liknande image, som när en omgång minigolf och en badhusavgift kan köpas tillsammans.
– Gemensamt för alla attraktiva kombinationer är att kunderna snabbt och lätt kan inse vilket mervärde som flera produkter skapar.
Erika Knutsson menar att forskningen inte bara kan användas för att öka företags vinstmarginal:
– Mer tilltalande paket kan också leda till att fler kunder drar nytta av olika erbjudanden.
– Det här tyder på att fler signalsubstanser är påverkade vid ADHD, och det skulle i framtiden kunna öppna vägen för andra läkemedel än de som används i dag, säger Jessica Johansson som presenterar sina forskningsresultat i en avhandling i medicin vid Örebro universitet.
Jessica Johansson ingår i en forskargrupp som har kartlagt en del av de cellbiokemiska förändringar som ligger bakom funktionsnedsättningen ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder och sjukdomar.
– Jag brukar säga att jag forskar på psykiska sjukdomar och funktionshinder på cellnivå. Många av dessa antas bero på för låga nivåer av viktiga signalsubstanser i hjärnan, och då kan cellbiokemiska analyser hjälpa oss att förstå de processer som orsakar förändringarna.
Lägre transport av viktiga ämnen
För att hjärnan ska kunna tillverka de substanser som krävs för att skicka signaler, är den beroende av att olika aminosyror transporteras in i hjärnan. När det gäller ADHD har Jessica Johansson studerat aminosyrorna tyrosin och tryptofan, som hjärnan använder vid tillverkningen av signalsubstanserna dopamin, noradrenalin och serotonin.
Genom att analysera en viss typ av bindvävscellers (så kallade fibroblaster) förmåga att transportera dessa ämnen, kan forskarna även dra slutsatser om hur väl transporten in i hjärnan fungerar. Resultaten av denna undersökning visar att transporten av tryptofan är lägre hos barn med ADHD, jämfört med barn utan diagnosen.
– Det innebär troligen att hjärnan producerar mindre serotonin. Hittills har man framför allt fokuserat på signalsubstanserna dopamin och noradrenalin vid den medicinska behandlingen av ADHD. Men om även brist på serotonin är en bidragande orsak, kan det krävas andra läkemedel för en framgångsrik behandling.
Bipolär sjukdom
Den mest oväntade upptäckten i studien var dock den kraftigt minskade mängden av den så kallade acetylkolinreceptorn hos barnen med ADHD. Den fungerar som ett mottagarprotein för att signalämnet acetylkolin och är därför nödvändig för viktiga signaler som rör bland annat uppmärksamhets- och inlärningsfunktioner. Läkemedel som förstärker acetylkolineffekten används till exempel i behandlingen av Alzheimers sjukdom.
Jessica Johansson har även studerat de biokemiska förändringarna vid bipolär sjukdom (tidigare kallad manodepressiv sjukdom), eftersom det finns paralleller mellan ADHD och bipolär sjukdom. Här var det i stället transporten av aminosyran tyrosin som var störd, vilket tyder på en minskad produktion av signalämnena dopamin och noradrenalin.
– Eftersom vi redan tidigare har sett samma sak hos patienter med schizofreni, är det en indikation på att de båda sjukdomarna har samma avvikande aminosyratransport, som orsakas av en gemensam genetisk variation.
För mer information, kontakta Jessica Johansson, 019-30 39 19 eller 0707-31 01 43.
Prostitutionsfrågan är en fråga där det har pågått och alltjämt pågår en meningsstrid om hur saken bör uppfattas. Somliga ser prostitution i sig som ett problem sprunget ur ett samhälle där kvinnor är förtryckta och utnyttjade. Andra menar att problemet ligger i samhällets intolerans mot sexualitet som avviker från normen. Beroende på hur problemet formuleras möjliggörs vissa lösningar och andra försvåras.
Josefina Eriksons avhandling utforskar nya vägar för att kunna förstå hur politik skapas. Med den svenska sexköpslagen som ett exempel på en kontroversiell fråga där det finns uttryckliga meningsskiljaktigheter om ”problemet”, utformas en modell för att förstå dynamiken i politiska beslutsprocesser.
– I ett så omstritt fall som sexköpslagen tydliggörs vikten av att både undersöka de processer där politiska problem konstrueras och aktörernas uppfattningar och handlande för att förstå hur politik skapas, säger Josefina Erikson.
Tidigare forskning om policyskapande har antingen fokuserat på hur idéer formuleras, eller på aktörers strategier. Den analysmodell som Josefina Erikson presenterar fångar interaktionen mellan aktörer, idéer och omgivningen för att på ett mer uttömmande sätt förstå hur politik blir till. Modellen används sedan för att förklara hur den svenska sexköpslagen fick den utformning som den har.
I den första delen belyser avhandlingen hur en socialpolitisk förståelse av prostitution som ett socialt problem kopplat till misär och fattigdom, successivt fick ge vika för en kriminalpolitisk förståelse av prostitution som ett brott. Därigenom flyttades ansvaret för problemet från samhället till den enskilde sexköparen. Jämställdhetsaspekten som blev ett dominerande inslag i debatten på 1980- talet möjliggjorde en politisk åtgärd där endast köparen straffades och 1998 kriminaliserade Sverige köp av sexuella tjänster.
I den andra delen av avhandlingen kompletteras analysen av de olika uppfattningarna av prostitution med en analys av hur aktiva politiker har uppfattat sina möjligheter att agera i frågan och hur de har arbetat för att driva prostitutionsfrågan på olika sätt. Exempelvis har deras möjligheter att samarbeta med varandra tydlig koppling till hur problemet formulerades. Mycket specifika problemformuleringar försvårade samarbete medan enighet kring vagt formulerade problem istället riskerade att få oanade konsekvenser.
Avhandlingen ger nya insikter om hur sexköpslagen infördes och om hur politik skapas mer generellt.
Läs mer om avhandlingen och ladda ner den [Ref 1].
För mer information kontakta Josefina Eriksson, tel: 018-471 1313, 0704-352 901, e-post: Josefina.Erikson@statsvet.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Antalet vargar i Sverige och Norge har tredubblats under de sista tio åren, men det har inte påverkat andra arter som förväntat. En trolig förklaring till detta är frånvaron av varg mellan slutet av 1800-talet och fram till 1990-talet i kombination med att den mänskliga jakten är den största dödsorsaken i älgstammen. Detta har bland annat lett till att skandinaviska älgar tycks ha tappat en del av sin förmåga att försvara sig mot varg.
Camilla Wikenros har gjort sitt doktorsarbete vid Grimsö forskningsstation, SLU. Enligt henne är det frånvaron av varg som, i kombination med det höga jakttrycket, har lett till att skandinaviska vargar har bättre jaktframgång än de nordamerikanska. Vargarna i Nordamerika får oftare ge upp när de jagar älg och när de lyckas krävs det längre jakter. Den nordamerikanska älgen har behållit det naturliga sättet att försvara sig genom att stanna och slåss.
– När vargarna nu kommit tillbaka är det mindre aggressiva beteendet till nackdel för älgen, men det har underlättat jakten för vargarna, säger Camilla Wikenros.
Älgjakten har sedan vargens återkomst i Sverige minskat i områden med varg på grund av konkurrens om bytet. Främst skjuts det färre älgkor. Redan första jaktsäsongen efter vargetableringen minskade antalet skjutna älgar förbluffande snabbt, vilket tyder på att jägarna medvetet dragit ned på sin jakt för att kompensera för förväntade förluster på grund av vargpredation. I områden där varg förekommit under minst tio år var dock inte denna kompensation tillräcklig för att förhindra en fortsatt nedgång i älgstammen.
I motsats till konkurrensen mellan människans älgjakt och vargens predation på älg, har lodjursstammen inte påverkats av vargens återkomst. Lodjur undviker inte områden med varg och vargförekomst påverkar inte heller lodjurens överlevnad, varken för lodjursungar eller vuxna individer. Frånvaron av konkurrens mellan lodjur och varg i Sverige kan förklaras av att varg och lodjur i huvudsak har olika bytesdjur i de studerade områdena.
Förvånande nog visade det sig att återkomsten av varg inte har lett till att asätare, som räv och korp, har mer att äta. Det är nämligen framförallt kvarlämnade slaktrester efter älgjakten som är den största källan till mat för asätare. Även om vargarna lämnar kadaverrester efter sig, har deras återkomst inneburit att färre älgar skjuts och färre älgar självdör, varför asätarna faktiskt fått mindre att äta. Vargpredationen innebär dock att asätarnas födotillgång är jämnare fördelad över året, och den har till och med ökat under senvintern, när många arter har ont om mat.
– Detta kan innebära att räv, korp, mård, duvhök och kungsörn, de vanligaste asätarna vid vargslagna älgar, ändå gynnas av vargen, säger hon.
—————————————————-
Camilla Wikenros, institutionen för ekologi, SLU, försvarade sin avhandling med titeln ”The Return of the Wolf – Effects on Prey, Competitors and Scavengers” den 18 november på Ultuna, SLU, Uppsala. Disputationen avsåg filosofie doktorsexamen. Opponent var professor Douglas Smith, ledare för vargforskningen i Yellowstone National Park, Wyoming, USA.
Mer information
Camilla Wikenros, camilla.wikenros@slu.se, 070-282 62 56
Doktorandens hemort: Gammelbo, Lindesberg
Olof Liberg, olof.liberg@slu.se, 070-394 95 19 (huvudhandledare)
Avhandlingen
SKANDULV, http://skandulv.nina.no/ [Ref 2]
Grimsö forskningsstation, institutionen för ekologi, SLU, http://www.slu.se/sv/fakulteter/nl/om-fakulteten/institutioner/institutionen-for-ekologi/research/viltekologi/ [Ref 3]
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Roswati Md Amin har i sitt avhandlingsarbete fokuserat på interaktionerna mellan planktoniska kiselalger som dominerar under vårblomningen i Östersjön och deras viktigaste betare, hoppkräftor. Har kiselalgers giftproduktion och födokvalitet i en algblomning betydelse för hoppkräftors födointag, reproduktionsframgång och beteende?
Roswati Md Amin sökte svar på sin frågeställning genom studier i laboratoriet och en serie försök i Norge, Danmark och på Umeå marina forskningscentrums mesokosmanläggning. Mesokosmer består av stora tankar med vatten där temperatur och ljus kan detaljstyras.
I försöken använde hon sig av fem nordliga hoppkräftarter samt olika kloner av kiselalgen Skeletonema marinoi, vilken ofta dominerar vårblomningarna i Östersjön. Denna art producerar fleromättade aldehyder som sedan tidigare förknippats med skadliga effekter på hoppkräftors reproduktion. Alla kloner i experimenten varierade i cellstorlek, mineralinehåll, biokemisk sammansättning och i produktion av aldehyder.
– Hoppkräftorna visade hög födoaktivitet utan att selektera bort de giftproducerande algklonerna, vilket betyder att dessa kloner inte hade någon födohämmande effekt, säger Roswati Md Amin.
Reproduktionsresultatet varierade för olika hoppkräftarter i kombination med olika kiselalgkloner. I experiment med en enda art av kiselalger som föda var reducerad äggläggning och kläckningsfrekvens relaterad till födokvaliteten. Men det fanns också ett samband med växthastighet hos algen, låg assimilationseffektivitet hos hoppkräftan och den mängd gift som konsumerades av hoppkräftan.
Å andra sidan ökade reproduktionen hos hoppkräftor med födotillgången och populationsutvecklingen var positiv i en naturlig födomiljö där också andra alger ingick, även med höga koncentrationer av S. marinoi och löst aldehydgift i vattnet.
– Min slutsats är att även om man kan finna negativa samband mellan giftproduktion och olika reproduktionsparametrar i laboratorieförsök så är dessa resultat starkt relaterade till den speciella klon av kiselalg som används i försöket. I en naturlig blandning av alger utgör kiselalgen en fullgod föda för hoppkräftor och ger möjlighet till bra reproduktion.
Roswati MD Amin har också kvantitativt studerat vilken betydelse hoppkräftor har i den biologiska kolomsättningen under en vårblomningsperiod. Hon har jämfört hoppkräftor, som storleksmässigt tillhör gruppen mesozooplankton, med andra storleksfraktioner i planktonsamhället.
Hennes resultat visade att nanoplankton och mikroplankton, mikroskopiskt små planktonformer, dominerar kolomsättningen och konsumerar över 50 procent av primärproduktionen. Bakterieplanktons del var mindre men varierade stort.
– Hoppkräftor hade en mycket liten betydelse för den biologiska kolomsättningen över en vårblomning. Mesozooplankton konsumerade nämligen mindre än sex procent av primärproduktionen. Det illustrerar tydligt att de mindre storleksfraktionerna i planktonsamhället har en viktigare roll under den tidiga våruppblomningen av planktonalger!
Om disputationen:
Måndagen den 5 december försvarar Roswati Md Amin, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap vid Umeå universitet, sin avhandling med titelnCopepods in Skeletonema-dominated food webs: Toxicity and nutritional quality as controlling factors in copepod-diatom interactions. Svensk titel: Copepoder i skeltonema-dominerade födovävar: Betydelse av toxitet och näringskvalitet som kontrollerande faktorer i interaktioner mellan diatoméer och copepoder.
Disputationen äger rum kl 10:00 i sal N420, Naturvetarhuset.
Fakultetsopponent är Sigrun Jónasdóttir, Denmark Technical University, Charlottenlund, Denmark.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
För ytterligare information, kontakta gärna:
Roswati Md Amin
Telefon: 073-803 54 60
E-post: roswati.mdamin@emg.umu.se
Essentiell tremor är en folksjukdom som yttrar sig som ofrivilliga skakningar. Sjukdomen drabbar cirka 4 procent av befolkningen. Hos vissa patienter blir tremorn (skakningarna) så uttalad att den inskränker funktionsförmågan och påverkar livskvaliteten. Många får svårt att äta och att klara den dagliga livsföringen. På grund av detta tenderar många att isolera sig från sociala sammanhang.
Mediciner har bara effekt i cirka 50 procent av fallen. Vid mycket svåra fall av essentiell tremor kan en så kallad stereotaktisk funktionell neurokirurgisk operation vara ett alternativ. Det innebär att man genom att tillämpa en geometrisk modell kan bygga ett tredimensionellt koordinatsystem för att med millimeterprecision nå svårtillgängliga områden djupt i hjärnan utan att skada hjärna. Av denna typ av operationer är djup hjärnstimulering, deep brain stimulation (DBS) den vanligaste. DBS innebär att man implanterar en elektrod i ett särskilt målområde i hjärnan och kopplar elektroden till ett pacemakerbatteri som placeras under huden strax nedanför nyckelbenet.
Ulrika Sandvik har i sin doktorsavhandling kartlagt opererade patienter vad gäller resultat och livskvalitetsförbättring. Hon har kartlagt de inopererade elektrodernas exakta position i hjärnan för att kunna bedöma vilket som är det optimala stimuleringsmålet. Sambandet mellan operationsresultat, ålder, kön och graden av skakningar innan operation har granskats. Slutligen har även en äldre operationsmetod, thalamotomi, utvärderats.
Ulrika Sandvik visar att drabbade patienter fått mycket god symtomlindring av DBS i målområdet zona incerta som ligger någon millimeter djupare i hjärnan jämfört med det traditionella målet i thalamus. Skakningarna i handen samt handfunktionen förbättrades med 95 procent jämfört med innan operation. Den allmänna dagliga livsföringen förbättrades påtagligt. Detta innebär att många drabbade patienter efter operation kan återgå till arbete eller studier. För en patient som innan operation inte klarat av att äta själv eller sköta sin egen hygien kan denna typ av ingrepp innebära en möjlighet till ett självständigt liv.
Ulrika Sandvik är uppvuxen i Terjärv, Österbotten, Finland och tog läkarexamen vid Umeå universitet 2004. Hon gjorde sin allmäntjänstgöring på länssjukhuset i Kalmar och jobbar för närvarande som ST-läkare på neurokirurgiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus, Umeå.
Hennes forskning ingår i ett större projekt kring DBS. För mer information, kontakta henne gärna på 090-785 12 97ulrika.sandvik@neuro.umu.se
Fredag 2 december försvarar Ulrika Sandvik, Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap, klinisk neurovetenskap, sin avhandling med titelnStereotaktiska ingrepp vid behandling av essentiell tremor (Engelsk titel:Stereotactic functional procedures in the treatment of essential tremor).
Disputationen inleds klockan 9.00 i hörsal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är docent Stig Rehncrona, Lunds universitet.
Läs hela eller delar av avhandlingen
En sugga ska lämna ifrån sig många, tunga och livskraftiga smågrisar, men aveln kan inte fokusera enbart på detta. En sugga som tär för hårt på hullet under digivningen riskerar nämligen att utveckla bogsår och hon lyckas kanske inte producera en lika stor kull nästa gång. Om detta skriver Helena Lundgren från SLU i en avhandling om de genetiska förutsättningarna att avla fram mer produktiva suggor.
I grisaveln finns ett tydligt fokus på egenskaper som snabb tillväxt, köttighet, köttkvalitet och begränsad fettansättning. Dessa avelsmål är dock inte helt förenliga med de egenskaper man vill ha hos moderdjuren (suggorna), som ska producera stora och tunga kullar. En låg fettansättning begränsar nämligen suggans möjlighet att lagra tillräckligt med kroppsreserver för den resurskrävande mjölkproduktionen. Helena Lundgrens doktorsarbete handlar om de genetiska förutsättningarna att få denna ekvation att gå ihop.
Helena Lundgren har studerat smågrisens tillväxt, suggans aptit och hull, risken för bogsår samt förmågan att komma i brunst, bli dräktig och föda ytterligare en stor kull. Sedan redovisar hon hur ärftliga dessa egenskaper är och hur de är kopplade till varandra. Ett lagom gott hull visade sig vara centralt för suggans produktivitet.
Suggans förmåga att få smågrisarna att växa visade sig vara genetiskt kopplad till hennes förmåga att utnyttja sina fettreserver under digivningen, och därmed till hullet vid avvänjningen (tung kull – mager sugga). Det var också tydligt att suggor som hade god aptit hade bättre möjlighet att möta smågrisarnas efterfrågan på mjölk utan att förlora för mycket av sina egna kroppsreserver (högt foderintag – hög kullvikt).
Avhandlingen visar att nyckeln till hög produktivitet är att hitta en lämplig medelväg i aveln. En satsning på hög smågristillväxt som leder till att suggorna är magrare vid avvänjning kan också försämra suggornas fortsatta reproduktion. Detta kan yttra sig i ett längre intervall från avvänjning till betäckning och i en mindre storlek på nästa kull. Resultaten visar också att avel för ökad förmåga hos suggan att föda upp tunga smågrisar kan minska smågrisarnas egen tillväxtförmåga och öka viktspridningen i kullen. Om det i stället läggs allt för stor vikt på ett gott hull i avelsarbetet kan följden bli att kultingarna får mindre mjölk.
– En bra sugga har förmågan att använda lagom mycket av sina kroppsreserver för att föda upp de smågrisar hon har nu, och att spara lite på reserverna för nästa kull, säger Helena Lundgren.
Suggans risk att drabbas av bogsår (en form av liggsår) är en annan viktig faktor som det bör tas hänsyn till i avelsarbetet, av både djurskyddsskäl och ekonomiska skäl. Avhandlingen visar att bogsår hos digivande suggor är en ärftlig egenskap, och störst risk att drabbas har suggor som producerar tunga smågrisar eller som tappar mycket i hull.
Helena Lundgrens slutsats är att avelsarbetet för mer produktiva suggor behöver gå hand i hand med utvecklingen av skötsel- och utfodringsrutiner, för att skapa en miljö där suggorna kan uttrycka sin genetiska potential.
En längre sammanfattning på svenska finns på s. 43–45 i avhandlingen.
——————————————————————
Biolog (MSc) Helena Lundgren, institutionen för husdjursgenetik, SLU, försvarar sin avhandling Genetics of sow performance in piglet production.
Tid: Fredag den 2 december 2011, kl 09.15
Plats: Sal K, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Dr Pieter Knap, PIC International Group, Schleswig, Tyskland
Mer information: Helena Lundgren, 018-67 27 89, helena.lundgren@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Hög alkoholkonsumtion ligger bakom många besök på sjukhusens akutmottagningar. Patienter med skador, till exempel benbrott, dricker i genomsnitt mer än de som kommer till akuten med hälsorelaterade problem som bröstsmärtor.
-Besöket på akuten kan vara en varningsklocka förutsatt att patienten sätter skadan i samband med sitt drickande, säger Anna Trinks, doktorand vid Avdelningen för samhällsmedicin.
Problemet är att personalen ofta tvekar att fråga patienterna om deras alkoholvanor, och själva har dålig kunskap om alkoholens betydelse för hälsan.
Det är här informationstekniken kommer in i bilden. I en interventionsstudie lät Anna Trinks patienter svara på frågor via en dator som sedan levererat utskrifter med en bedömning av deras alkoholvanor: drack de på lagom nivå eller över gränsen för riskdrickande.
Omkring 3 000 personer deltog frivilligt. Hälften av dem accepterade att också vara med i en uppföljning via brev.
Bland patienterna med riskfylld konsumtion hade 48 procent minskat sitt drickande så mycket att de efter sex månader inte längre klassades som riskdrickare. Motivation för en förändring vid tiden för testet visade sig vara en viktig faktor för att trappa ned. Blotta upplevelsen av att ha besökt akutmottagningen, att läsa utskriften från datorn och att tala med läkare eller sjuksköterska om sitt resultat hade också betydelse.
Avhandling: Alcohol prevention in emergency care – Drinking patterns among patients and impact of a computerized intervention in a Swedish Emergency department. [Ref 1] Den läggs fram måndag 12 december 2011 kl. 9.00 i Aulan, Hälsans hus, Campus US, Linköping. Opponent är professor Jean-Bernhard Daeppen, Lausanne, Schweiz.
Kontakt:
Anna Trinks anna.trinks@liu.se 0708-994644
Kronisk smärta är ett stort problem med avsevärda samhällsekonomiska kostnader och stort lidande för den enskilde. Vanligast är smärta från rörelseapparatens mjukdelar, d.v.s. muskler, senor och ligament. I stor utsträckning saknas dock bra metoder för diagnostik och effektiva behandlingsmetoder för dessa besvär.
Tennisarmbåge, en vanlig mjukdelsrelaterad smärta, betraktas traditionellt som ett inflammatoriskt tillstånd, oavsett om smärtan är akut eller kronisk. Analys av vävnadsprover har dock visat att den inflammation som uppstår i akuta skedet saknas i det kroniska skedet.
– Följaktligen borde både diagnos och behandling vara annorlunda i det kroniska skedet, säger Magnus Peterson, allmänläkare vid smärtcentrum på Akademiska sjukhuset och doktorand vid institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap.
Magnus Peterson har i sin avhandling undersökt vilka behandlingsmetoder som idag används av läkare och sjukgymnaster i primärvården vid behandling av kronisk tennisarmbåge. Han har också undersökt effekten av graderad träning (träning med successivt ökande belastning) samt effekten av olika typer av graderad träning.
Resultatet visar att läkare och sjukgymnaster skilde sig markant åt beträffande användning av träning som behandling. Läkarna använde i hög utsträckning läkemedel riktade mot inflammatorisk smärta vilket kan ifrågasättas i det kroniska skedet, menar Magnus Peterson. Han visar också att graderad träning är överlägset den tidigare rekommendationen att vänta och se. Både excentrisk träning (träning där man sänker en vikt och muskeln förlängs) och koncentrisk träning (träning där man lyfter en vikt och muskeln förkortas) minskar smärtan vid kronisk tennisarmbåge, men den excentriska träningen ger snabbare effekt.
Slutligen använde Magnus Peterson en bilddiagnostisk metod, positron emissions tomografi (PET), för att visualisera fysiologiska processer associerade till smärtan och undersöka om det perifera nervsystemets aktivitet i den smärtande vävnaden vid kronisk tennisarmbåge. Studien visar en ökad tillgänglighet av receptorn NK1.
Det talar för att ett av nervsystemet signalsystem (substans P-NK1) är aktivt vid kronisk tennisarmbåge och att mängden NK1-receptorer avbildat med PET skulle kunna utvecklas till en bättre metod för diagnostik och kartläggning av smärtmekanismerna, säger Magnus Peterson.
Avhandlingen presenteras vid offentlig disputation i Rudbecksalen, Rudbecklaboratoriet, Uppsala fredag den 25 november kl. 13.15.
För mer information, kontakta Magnus Peterson, tel: 070-288 27 68, e-post: magnus.peterson@pubcare.uu.se
Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se
Den hampa som odlas i Sverige används främst till briketter för småskalig eldning, men det finns fler möjligheter att utvinna energi ur hampa. Hampa kan t.ex. eldas i stora kraftvärmeverk eller omvandlas till biogas genom rötning. Det gäller dock att välja rätt skördetidpunkt med hänsyn till hur hampan ska användas.
Industrihampans* förutsättningar som energigröda beskrivs nu i en avhandling av Thomas Prade från SLU i Alnarp. I såväl fält- som labbförsök har han undersökt hur grödans bränsleegenskaper förändras under tillväxten, den efterföljande vissningsfasen och fram till skörd följande vår. Fältförsöken visade att hampans produktion av biomassa är lika hög som, eller överlägsen, den hos flera andra energigrödor som odlas i Nordeuropa.
Om hampan ska användas för produktion av biogas är energiavkastningen högst under hösten. Rötningen är lika effektiv oavsett under vilken höstmånad hampan skördas, och därför är det bäst att skörda den när biomassaavkastningen är högst, dvs. i september–oktober.
Om hampan ska eldas för att producera el och värme, dvs. som fastbränsle, så är det vårskörd som gäller. Hampan är då torr och kan lagras utan energikrävande torkning. Dessutom har vårskördad hampa lika bra kemiska bränsleegenskaper som skogsbränslen, trots att hampa är ett stråbränsle. Risken att hampans aska ska orsaka problem i pannan är lika liten som för vedaska. Andra stråbränslen, som halm och rörflen, har högre askhalt och deras asksammansättning innebär ofta en mycket större risk för driftstörningar.
Nettoenergiavkastningen per hektar (energiutbyte minus insatsenergi) är hög, både när grödan används som biogassubstrat och som fastbränsle. En jämförelse av olika energisystem för hampa visade dock att användning som fastbränsle ger högst nettoenergiavkastning. System för produktion av biogas kräver högre energiinsatser och ger lägre omvandlingseffektivitet, men de ger å andra sidan fordonsgas, dvs. en energibärare med hög kvalitet.
Hampa har även andra fördelar. Behovet av bekämpningsmedel är litet tack vare en mycket god förmåga att konkurrera med ogräs, och hampa är en lämplig avbrottsgröda i spannmålsintensiva växtföljder. På bra jordar kan hampans biomassa- och energiavkastning öka med ca 30 procent vilket stärker dess konkurrenskraft både gentemot majs och sockerbetor (som biogassubstrat) och mot perenna grödor (som fastbränsle).
Förfinad teknik för vårskörd av hampa och en ökad efterfrågan från storskaliga kraftvärmeverk är faktorer som skulle öka användningen av hampa som fastbränsle. Avsättningsmöjligheterna för hampa som biogasråvara begränsas idag av tillgången på biogasanläggningar som utnyttjar energigrödor.
* Uttrycket ”industrihampa” betecknar hampasorter som innehåller försumbara halter av det drogklassade ämnet THC.
—————————————————-
Bioteknolog Thomas Prade, Område agrosystem, SLU, försvarar sin avhandling Industrial hemp (Cannabis sativa L.) – a high-yielding energy crop.
Tid: Fredag den 2 december 2011, kl 14.00
Plats: Crafoordsalen, Navet, SLU, Alnarp
Opponent: Professor Martin Kaltschmitt, Technische Universität Hamburg-Harburg, Tyskland
Mer information: Thomas Prade, 040-41 51 57, Thomas.Prade@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf)
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
