– Analysmetoden har en funktion att fylla i transportsektorn, men det krävs en större kritisk medvetenhet om metodens begränsningar och grundläggande idéer, säger Karin Thoresson, som nyligen disputerat på en avhandling om den samhällsekonomiska analysens roll i transportpolitiken.
Diskussionen om samhällsekonomiska analyser har ofta handlat om behovet av att utveckla metoden och att underlaget inte används som avsett i planeringen, något som tidigare forskning om planeringsprocesser har visat. Men Karin Thoresson menar att det finns anledning att även kritiskt reflektera över hur analysmetoden formar det politiska samtalet.
Hon har analyserat statliga publikationer och transportpolitiska dokument och konstaterar att samhällsekonomiska analyser är ett grundläggande beslutsunderlag för prioriteringar i transportsektorn, en slags norm för värderingen av infrastrukturens bidrag till samhället. Hon menar att metodens dominans är problematisk.
– En enda värderingsmetod kan aldrig fånga hela verkligheten. Det behövs ett mångfacetterat beslutsunderlag som utgår från olika perspektiv och inbjuder till politiska samtal, säger Karin Thoresson.
Hon menar att den samhällsekonomiska analysen vilar på antaganden om individen, välfärd och värderingar som har politisk relevans och borde diskuteras av fler än metodens experter.
– Det finns en tendens att koppla ihop samhällsekonomisk effektivitet med breda välfärdsbegrepp som ”det goda samhället”. Samtidigt vet experter på samhällsekonomiska analyser att metoden är snävare än så. Det innebär att metoden uppfattas på olika sätt i olika sammanhang: bland experter, i transportpolitiken och i planeringen.
I avhandlingsarbetet har Karin Thoresson även intervjuat regionala beslutsfattare. Hos dem finns en försiktig skepsis till den samhällsekonomiska analysen och en öppenhet för andra underlag. De framhåller den enskilde politikerns omdöme och förmågan att väga samman olika slags kunskaper och politiska hänsyn. Samtidigt har de begränsad insyn i det samhällsekonomiska underlagets innehåll.
Avhandlingen heter Att beräkna det goda samhället. Samhällsekonomiska analyser och gränslandet expertis–politik inom transportområdet. Karin Thoresson kan nås på 070-725 65 67 och karin.thoresson@liu.se.

Året 2005 registrerades över 6000 enskilda vårdfall rörande självskadebeteende i Sverige. Vi skadar oss själva på många olika sätt, genom att svälta oss, genom att skära oss och genom att missbruka och överdosera läkemedel, alkohol och narkotika.

Men vad betyder ett självdestruktivt beteende egentligen rent moraliskt, både för den som utför det och den som ser det utföras? Vad får vi göra med oss själva och hur får vi hjälpa dem runt omkring oss? I sin avhandling besvarar Rikard Friberg von Sydow dessa frågor genom att placera människan i en naturlig flockposition. I denna flock har människor relationer till varandra och argumenten om att var och en helt äger sin egen kropp stöter på motstånd. Om vi utgår ifrån att vi har känslomässiga kopplingar till varandra så blir det mycket svårt att argumentera för att inte ingripa vid ett självdestruktivt beteende. Totala rättigheter till den egna kroppen blir enbart möjliga utifrån ett radikalt individualistiskt perspektiv. Eftersom människan inte existerar i ett vakuum blir tanken om en ägd kropp onaturlig, menar Rikard Friberg von Sydow.

– Därför blir en god vård av en självdestruktiv människa omöjlig inom en nyliberal människosyn, säger Rikard Friberg von Sydow.

Avhandlingen ifrågasätter också möjligheten till bedömning av en människas handlingar utifrån en tanke om en existerande fullständig autonomi. En människa som är autonom vet vad den vill och handlar i enlighet med sina egna intressen. Rikard Friberg von Sydow vänder sig mot synsättet att en människa antingen anses fullt kapabel att styra sig själv eller inte alls kapabel – antingen eller. Det kan finnas hinder för ett helt fritt handlande, menar han och tycker att det är viktigt att öppna upp för en glidande skala där en person kan vara mer eller mindre autonom.

För mer information, kontakta Rikard Friberg von Sydow, tel: 073-6930172, e-post: rikard.friberg@teol.uu.se

Uppsala universitet – kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

1,2 miljoner människor kommer i år att dö i trafiken, år 2020 väntas antalet öka till 1,9 miljoner. Forskare runtom i världen arbetar nu intensivt med olika hjälpsystem som ökar trafiksäkerheten, påhejade av bilindustrin.
Beslutet i Nevada ger arbetet en ytterligare knuff.

På Linköpings universitet har Fredrik Larsson och Christian Lundquist, båda på institutionen för Systemteknik, i var sin doktorsavhandling arbetat med system som ska hjälpa förare att väja för hinder, se och komma ihåg vägskyltar och upptäcka cyklister, fotgängare och annalkande bilar.

Fredrik Larsson, avdelningen för datorseende, har arbetet med formigenkänning, där datorn uppfattar och känner igen konturer, former eller delar av former som läggs samman och jämförs med former lagrade i en databas. Trafikskyltar är inga större problem, inte heller annalkande bilar.

Han har också arbetat med målföljning där man kopplar samman observationer från olika tidpunkter för att få en uppskattning av hur långt bort och i vilken riktning en skylt, en bil eller annat föremål finns.

Bilen ska även kunna upptäcka cyklister genom en kombination av formigenkänning, i det här fallet cykelhjulens ellipser, och målföljning där datorn kan avgöra från vilket håll cykeln kommer och vart den är på väg.

– Det här är ett område där det inte bedrivits så mycket forskning tidigare, säger Fredrik Larsson.
Christian Lundquist, avdelningen för sensorinformatik, har undersökt hur man kan utnyttja all den information som kommer från den radar som sitter i många bilar, idag används bara en liten del av den informationen.

Radarn har den fördelen att den upptäcker föremål och människor även i den tjockaste dimma och värsta snöstorm. Genom så kallad sensorfusion, där man utnyttjar signalerna från flera olika sensorer, som radar, kameror, gyron och andra, kan bilen själv upptäcka hinder och göra en säker undanmanöver om föraren har somnat eller inte har reagerat i tid.
Gemensamt för systemen är att de bara får varna när föraren behöver bli varnad, gnäller systemet i tid och otid blir föraren bara irriterad och systemet stängs av. Forskarna på LiU arbetar därför med så kallade lärande system, där förarens eget beteende påverkar hur och när varningar utfärdas. För ännu så länge är det en bit kvar till den autonoma och förarlösa bilen.

Fredrik Larsson och Christian Lundquist försvarar sina avhandlingar fredagen den 25 november 2011, Campus Valla, Linköpings universitet.

Läs mer om avhandlingarna på LiU-nytt

Se upp, här kommer en cyklist!, Fredrik Larssons avhandling

Bilens radar hittar farorna, om Christian Lundquists avhandling

Kontaktinformation
För mer information
Fredrik Larsson, fredrik.larsson@liu.se
Christian Lundquist christian.lundquist@liu.se

Ämnesintegrering, liksom ämnesövergripande och tematiskt arbete, är begrepp som i dag används av lärare i svensk grundskola då man arbetar med två eller flera ämnen gemensamt i ett undervisningssammanhang. Ämnesintegrerad undervisning har funnits med i svenska styrdokument, men lite forskning om ämnesintegrerad naturvetenskaplig undervisning i svensk skola har hittills gjorts.
I intervjuer med lärare fann Helena Persson att deras avsikt med att organisera undervisningen ämnesintegrerat i de naturvetenskapliga ämnena på högstadiet är att eleverna ska få en helhetssyn på det naturvetenskapliga innehållet och att de ska kunna tillämpa sina kunskaper och se relevansen av dem i sina vardagliga liv.

– Ett annat skäl är att lärarna själva tycker att det är ett mer stimulerande sätt att arbeta på, säger Helena Persson.

När Helena Persson sedan genom klassrumsobservationer undersökte hur dessa intentioner ter sig i klassrummet blev bilden lite annorlunda. Ämnesintegrerad undervisning är viktig för att ge en helhetssyn, men inte så nödvändig för att knyta undervisningen till elevernas vardag. I undervisningssituationen blev också yttre faktorer, som till exempel skolans organisation, viktiga för genomförandet av undervisningen. Om antalet lektionstimmar minskar så påverkar det omfattningen av den ämnesintegrerade undervisningen.

Studien visar vidare att lärarnas syfte med kunskapsbetoningen stämde väl överens med aktiviteterna i klassrummet. I vissa sammanhang undervisade lärarna ämnesspecifikt och i andra sammanhang ämnesintegrerat.

– I de ämnesintegrerade sammanhangen fanns en större tonvikt på att eleverna skulle analysera och värdera fakta och begrepp för att kunna göra ställningstaganden och mindre betoning på att minnas, säger Helena Persson.
Enligt elevernas upplevelser är undervisningens innehåll viktigare för att skapa ett intresse än undervisningens organisation. Det är viktigare att undervisningen är relaterad till deras vardag och att kunskaperna är användbara, än om den är ämnesintegrerad eller inte.

Ett överraskande resultat var att Helena Persson fann könsskillnader hos eleverna syn på arbetssätten.

– Pojkarna tycker att det är mer ansträngande än flickorna att arbeta ämnesintegrerat och tror dessutom att de får mindre begreppskunskaper med den ämnesintegrerade naturvetenskapliga undervisningen.

Resultaten i avhandlingen baserar sig på intervjuer med fem lärare som undervisar ämnesintegrerat i skolår 7 till 9. Detta material har hon kompletterat med gruppintervjuer med elever, elevenkäter samt klassrumsobservationer.
Helena Persson, uppvuxen och bosatt i Umeå, är en av Umeå kommuns doktorander i pedagogiskt arbete och har tidigare arbetat som högstadielärare på Hagaskolan i Umeå och som lärare i naturvetenskapliga ämnen på komvux.
 
Om disputationen:
Fredag den 2 december försvarar Helena Persson, Institutionen för naturvetenskapernas och matematikens didaktik, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Lärares intentioner och kunskapsfokus vid ämnesintegrerad naturvetenskaplig undervisning i skolår 7-9.
Disputationen äger rum kl 10.00 i N360, Naturvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Svein Sjøberg, Institutt for lærerutdanning og skolforskning, Universitet i Oslo, Norge.

Läs hela eller delar av handlingen här

För mer information, kontakta gärna:
Helena Persson
Telefon: 090-786 64 77
E-post: helena.persson@matnv.umu.se

Under ekonomiska kriser tvingas företag att hitta nya vägar för att överleva, och dessa vägval kan få stor betydelse för lång tid framåt. Tidsperioden 1918–1939 kännetecknas av två ekonomiska depressioner; en efterkrigsdepression i början av 1920-talet och den så kallade stora depressionen ett årtionde senare. I många verksamheter svarade företag på dessa kriser med att bilda karteller, men det finns endast lite historisk forskning om kartellisering i försäkring. I Sverige finns dessutom endast lite historisk forskning om försäkring av sjöfart och handel – marinförsäkring – trots att Sverige som exportland är beroende av sjöburen handel.

Gustav Jakob Petersson visar i sin avhandling att nya utmaningar uppträdde i marinförsäkring under efterkrigsdepressionen. Förutom att riskerna med sjöburen handel ökade, delvis på grund av kvarlämnade minor från första världskriget, föll också priser och affärsvolymer snabbt. Dessutom gjorde stora växelkursfluktuationer internationell försäkring riskabel. Svenska försäkringsbolag hade emellertid förväntat sig svåra förhållanden efter första världskriget och hade därför redan 1918 bildat en kartell som skulle minska konkurrensen och därigenom upprätthålla försäkringspriserna.

Kartelliseringen handlade främst om försäkring av transporterade varor, eftersom fartygsförsäkring även bedrevs av så kallade ömsesidiga bolag, dvs. kooperativ av rederier, med relativt litet intresse av att hålla försäkringspriserna uppe. Men även i varuförsäkring drabbades kartellen av konkurrens, nämligen från utländska bolag. De svenska kartellbolagen tvingades därför ansluta sig till en internationell kartell för marinförsäkringsbolag, men även denna kartell hade svårt att hantera konkurrens från bolag som inte var medlemmar.

Trots kartellerna gjorde de svenska marinförsäkringsbolagen stora förluster under det tidiga 1920-talet, och ett antal bolag gick i konkurs. För att sprida riskerna använde sig bolagen av två typer av försäkringsstrategier, menar Gustav Jakob Petersson. Många bolag kompenserades för förlustresultaten genom så kallad återförsäkring, som innebär att ett bolag försäkrar sin ansvarighet hos ett annat bolag. Den andra strategin var att gå in i försäkringsgrenar som var mindre kriskänsliga, såsom brandförsäkring. Avkastningen förbättrades sedan kontinuerligt och de flesta svenska marinförsäkringsbolagen gick faktiskt med vinst under 1930-talets stora depression.
Gustav Jakob Petersson kommer från Linköping, har varit student i Uppsala och har tidigare jobbat vid Mälardalens Högskola i Eskilstuna och Västerås.

Fakta om disputationen
Fredagen den 25 november försvarar Gustav Jakob Petersson, institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Insurance and Cartels through Wars and Depressions – Swedish Marine Insurance and Reinsurance between the World Wars (svensk titel: Försäkring och karteller genom krig och depressioner – Svensk marinförsäkring och återförsäkring mellan världskrigen). Disputationen äger rum kl. 13.15 i Hörsal B, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Robin Pearson, Department of History, University of Hull.

Kontaktuppgifter:
Gustav Jakob Petersson,
institutionen för ekonomisk historia, Umeå universitet
E-post: Gustav.Petersson@ekhist.umu.se
Telefon: 090-786 9660

– Det kan för utredare innebära ett nytänkande som utmanar maktförhållanden mellan pappor och mammor och vuxna och barn – ett lärande som kan kallas radikalt lärande, säger Gunilla Dahlkild Öhman.

Enligt svensk lagstiftning ska barn ha möjlighet att komma till tals i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Det är även rimligt att tolka lagen som att barn ska få komma till tals om sina upplevelser av våld. Tidigare forskning visar dock att det kan vara svårt. Det tycks finnas ett glapp mellan lagstiftarens intentioner och utredares praktik.

Gunilla Dahlkild Öhman undersöker i sin avhandling hur lagstiftarens intentioner när det gäller att tala med barn om pappas våld mot mamma i vårdnads-, boende- och umgängesutredningar genomförs i arbetsgrupper. Vad betyder gruppen för processen?

–    Det är en läroprocess. Mäns våld mot kvinnor och barns situation i familjer där pappa utövar våld mot mamma var länge frågor som inte uppmärksammades i utredningar om vårdnad, boende och umgänge. Att börja tala med barn om pappas våld mot mamma är därför inte självklart, utan kräver ett nytt arbetssätt baserat på kunskap, säger Gunilla Dahlkild Öhman.

Hennes analys bygger på intervjuer med arbetsgrupper av familjerättssekreterare om hur de möter barn som upplevt pappas våld mot mamma. En utgångspunkt är att olika föreställningar om våld och om barn har betydelse för hur lagstiftarens intentioner förverkligas.

Av studien framgår att barnsamtal förekom i samtliga arbetsgrupper och det fanns utredningar i vilka barn gavs en hög grad av delaktighet. De uttryckte en vilja och fick gehör för den hos utredarna. Men utredarna hade i många fall inte pratat med barnen om våldet. I en av arbetsgrupperna befann sig dock medlemmarna i beredskap för att mer systematiskt börja tala med barn om pappas våld mot mamma.  Det som karaktäriserade den gruppen var att den framstod som homogen med ett stödjande ledarskap.

–    Att kunna börja tala med ett barn om pappas våld mot mamma kräver en komplex läroprocess. Men trots att tillämpningen av lagstiftarens intentioner innebär stora utmaningar har de inte åtföljts av de stöd- och utbildningsinsatser som behövs, säger Gunilla Dahlkild-Öhman.

För mer information, kontakta Gunilla-Dahlkild Öhman, tel: 018-471 10 04, gunilla_dahkild.ohman@soc.uu.se

Det här hävdar filosofen Jan Almäng på Högskolan Väst. I fysisk mening har nuet ingen utsträckning i tiden, men han talar om ett annat sorts nu, det upplevda nuet. Han förklarar med hjälp av ett minne av en älgolycka som inträffade för tre år sedan. Han minns händelsen som flera på varandra följande ögonblick. Det börjar med att han hör föraren av bilen hojta till. Sedan ser han älgen framför sig på vägen. Därefter hör han smällen när den slår emot bilen. Bilen saktar in och efter det ser han i backspegeln att två eller tre älgar till passerar på vägen bakom honom. (Ingen av dem som finns i bilen skadas.)

– När jag spelar upp det här för mig själv tar det kanske tio till femton sekunder, men i varje givet ögonblick av minnet upplever jag bara en till två sekunder av helheten, säger Jan Almäng.

Enligt hjärnforskarna aktiveras samma hjärnceller när vi upplever något första gången som när vi senare återkallar scenen för vår inre syn. Det är som en slags simulering. Och den består alltså av flera på varandra följande nu. Samtidigt förstår vi att dessa nu utspelas i det förflutna.

En annan viktig del av våra tidsupplevelser är att det finns en ordningsföljd för det som sker inom ett nu. Vi kan till exempel höra någon sjunga do re mi och håller då alla tre tonerna samtidigt i vårt medvetande. Vi hör dem så att säga gemensamt, men det finns ändå en ordningsföljd.

– När mi ljuder hör jag mi som nuvarande och re som förflutet och do som ännu lite mer förflutet, säger Jan Almäng.

I en nyligen publicerad artikel analyserar han vår upplevelse av tid. Han resonerar vidare kring sådant som andra filosofer kommit fram till och ger ett eget bidrag. Alla håller inte med om att vi upplever ett nu när vi minns förflutna händelser, men Jan Almäng argumenterar för det. I ett kommande forskningsprojekt ska han utveckla en ny teori om tidsupplevelse.

Ibland är en människas tidsupplevelse störd och då uppstår stora problem. Till exempel har en gammal människa som blandar ihop nu och då svårt att klara sig själv. En analys av vår tidsupplevelse kan vara viktig för att förstå vad det är som är fel när tidsupplevelsen är störd.

– Teorier om tidsupplevelse kan vara till hjälp för att ställa de rätta frågorna när man forskar på hjärnan, säger Jan Almäng.

Kontaktinformation
För mer information kontakta Jan Almäng, 0702-907101, jan.almang@hv.se