– Hotet från Hagamannen blev en angelägenhet för hela staden, och rädslan för våld en del av allas vardag, säger Linda Sandberg, som har intervjuat både kvinnor och män om hur det kändes att vistas i stadens offentliga rum under de åtta år som överfallen inträffade.
Kvinnornas svarsmönster är mycket enhetligt, och bilden av rädsla gemensamt för alla, oavsett ålder, klass och etnicitet. Likheterna i kvinnornas reaktioner är, enligt Linda Sandberg, både ett uttryck för att kvinnor såg på sig själva som svaga och bräckliga, men också betraktades av andra som en grupp som behövde skydd.
– Många upplevde att de förväntades vara rädda, och det kollektiva engagemang som växte fram för kvinnors säkerhet under årens lopp var inte enbart positivt, utan förstärkte också uppfattningen om kvinnors sårbarhet.
Hotet gjorde att Umeås kvinnor kände sig kluvna och osäkra. Trots att de var rädda ville de inte styras av sin rädsla, utan betonade sin rätt att gå var de ville, när de ville. Samtidigt som de förväntades använda sitt sunda förnuft och vara försiktiga, skulle de inte vara så rädda att känslan tog över hela livet. Denna ambivalens medförde, enligt Linda Sandberg, att kvinnorna “frivilligt” anpassade och begränsade hur de använde vissa urbana rum.
I motsats till kvinnorna var männen förtegna om sina egna rädslor, och pratade hellre om hur rädda andra var, särskilt kvinnor. Männen beskrev ofta sig själva som orädda beskyddare, och enligt Linda Sandberg var det också ett sätt att distansera sig från gärningsmannen och hans brott.
Berättelserna innehåller också händelser då männen upplevde att de uppfattades som ett hot, och hur de fick anstränga sig för att tydligt visa att de var ofarliga. Den fruktade gärningsmannen beskrevs som en ”vanlig man” med ”normalt svenskt utseende”, och flera män fick också höra att de liknade Hagamannens fantombild.
– De kände sig utpekade som potentiella förövare, något som gjorde dem både arga och frustrerade, men också gav dem möjlighet att aktivt ta avstånd från gärningsmannen.
Linda Sandberg visar också att fokus i samhällsdebatten förflyttades från kvinnors till mäns kroppar. Från att ha handlat mycket om kvinnors klädval och beteende, övergick diskussionen till att gälla hur män skulle föra sig i det offentliga rummet för att inte uppfattas som skrämmande. I media fokuserade också beskrivningen av Hagamannen på egenskaper hos hans kropp, och därmed skapades också en bild av den farliga kroppen.
Fakta om disputationen
Fredagen den 18 november försvarar Linda Sandberg, kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Fear of violence and gendered power relations. Responses to threat in public space in Sweden. Svensk titel: Rädsla för våld och könade maktrelationer. Hantering av hot i det offentliga rummet i Sverige. Disputationen äger rum kl. 10 i Hörsal C, Samhällsvetarhuset. Fakultetsopponent är professor Rachel Pain, Department of Geography, Durham University.
För mer information, kontakta:
Linda Sandberg, (nås säkrast efter kl. 10 på måndag den 7/11)
kulturgeografiska institutionen, Umeå universitet
Telefon: 090-786 5469, 070-244 69 56
E-post: linda.sandberg@geography.umu.se
Läs hela eller delar av avhandlingen.
– Det är ett ungt, vetenskapligt avancerat och samtidigt kontroversiellt forskningsfält. Det gör att forskarna ställs inför stora utmaningar i såväl grundforskningen som den kliniska tillämpningen på människor, men också i kontakten med finansiärer, myndigheter, patienter och allmänhet, säger Hannah Grankvist.
Hon har nyligen doktorerat vid Linköpings universitet med en avhandling om forskares erfarenheter av genterapiforskning. För studien har hon intervjuat amerikanska och svenska forskare om hur de hanterar problemen de ställs inför, men också myndigheter som reglerar forskningen och forskningsråd.
Genterapi är en experimentell teknik för att behandla eller förebygga sjukdomar genom att föra in nya gener i kroppens celler. Tekniken innebär samtidigt att genetiska egenskaper manipuleras. Hittills gäller de flesta kliniska studier som gjorts cancer och vissa ärftliga genetiska sjukdomar.
Hannah Grankvist visar att forskarna måste utveckla samarbeten med en mängd aktörer och verka för en samsyn på vad genterapi innebär. Bioteknikföretag, läkemedelsföretag, patienter och deras familjer spelar till exempel en viktig roll för finansieringen, medan forskarkompetens från andra områden är nödvändig för att olika delar av forskningen ska fungera.
– De brinner för sin forskning och tror på ett genombrott. Samtidigt känner de sig missförstådda och utpekade, men tvivlar inte själva på att genterapins tekniska problem kommer att kunna lösas, säger Hannah Grankvist.
I USA är genterapiforskningen hårt reglerad. Det gör att amerikanska forskare lägger ned mycket kraft på att skapa goda relationer med myndigheter för att anpassa sig till regelverket, men också för att påverka det. För att få sin forskning accepterad och minska allmänhetens oro engagerar de sig också i opinionsbildande arbete och förmedlar där ett tydligt budskap om vad som är möjligt och inte möjligt med genterapi. Samtidigt avdramatiserar de tekniken genom att framställa den som en etablerad form av behandling.
Avhandlingen heter Making Doable Problems within Controversial Science. US and Swedish Scientists’ Experience of Gene Transfer Research. Hannah Grankvist kan nås på hannah.grankvist@liu.se, 0734- 61 31 03 och 0708-12 26 20.
Människokroppen är uppbyggd av celler. För att alla dessa celler ska kunna motstå yttre tryck, få rätt form och utseende, kunna röra sig samt dela sig för att bilda nya celler behövs ett stort antal repliknande strukturer, filament, som organiserar cellens inre delar. Filamenten brukas tillsammans kallas cytoskelettet (”cellens inre skelett”), men de är i själva verket mycket dynamiska och kan ändra struktur snabbt om så behövs.
Avhandlingen beskriver hur byggstenarna för två av de filamenttyper som bildar cytoskelettet, mikrotubuli och septinfilament, sätts ihop och hur de samverkar i människoceller. Resultaten breddar förståelsen för hur cellerna organiseras för att kunna utföra sina uppgifter i människokroppen. Eftersom defekter hos både mikrotubuli och septinfilament är bidragande orsaker till cancer, neurologiska sjukdomar och andra sjukdomstillstånd bidrar avhandlingen också till att förklara mekanismerna bakom vad som då har blivit fel i våra celler.
I avhandlingen beskrivs tre upptäckter. För det första visas hur proteinet Oncoprotein 18 (förledet ”onco” står för att proteinet har med cancerceller att göra) reglerar nivåerna av de byggstenar som bygger upp mikrotubuli. För det andra visas hur byggstenarna för septinfilament sätts ihop enligt en fördefinierad ordning för att få sin funktionella struktur. För det tredje beskrivs hur mikrotubuli och septinfilament samverkar i människoceller för att organisera deras ytterhölje, cellmembranet.
Mikael Sellin, född 1979. är uppväxt i Gärdal utanför Örnsköldsvik och har studerat på biomedicinprogrammet, Umeå universitet. 2004 deltog han i ett forskningsprojekt kring hjärnans stamceller vid Karolinska institutet. Sedan 2006 har han varit doktorand vid Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet.
Fredagen den 11 november försvarar Mikael Sellin, Institutionen för molekylärbiologi, Umeå universitet, sin avhandling med den svenska titelnFilamentsystem i däggdjursceller – uppbyggnad, reglering och samspel (Engelsk titel: Cytoskeletal Filament Systems – Assembly, Regulation and Interplay in Mammalian Cells).
Disputationen äger rum kl 09.00 i Major Groove, by. 6L, NUS.
Fakultetsopponent är professor Jeremy Thorner, University of California, Berkeley, USA.
Läs hela eller delar av avhandlingen.
Flera läkemedelsbolag utvecklar för närvarande mediciner som minskar bildningen av kortisol. Aktuella studier vid diabetes visar lovande resultat med förbättrade blodsockervärden, viktnedgång och förbättrade blodfetter som följd.
I samarbete med en forskargrupp i Edinburgh har forskargruppen där Jonas Andersson ingår undersökt tio frivilliga försökspersoner genom att ta blodprov från olika vävnader. För första gången har de kunnat visa att påtagliga mängder kortisol förutom i binjurarna även bildas i underhudsfettet och i levern. Avhandlingen belyser också fettväven som viktig källa till en rad olika proteiner och hormoner som kan utgöra viktiga länkar mellan fetma och hjärt-kärlsjukdom.
Ytterligare studier har försökt svara på frågan varför yngre kvinnor är skyddade mot hjärt-kärlsjukdom, medan äldre kvinnor har lika hög risk som män i samma ålder. En möjlig förklaring kan vara den förändrade fördelning av fett i kroppen som sker då kvinnor passerar klimakteriet. Yngre kvinnors fettväv är framför allt placerad runt lår och höfter, medan äldre kvinnor har sitt fett över buken. Jonas Anderssons studie av 43 kvinnor i olika åldrar och viktklasser visar att kvinnor efter klimakteriet har nedsatt blodflöde i fettväv, vilket kan leda till förhöjda blodfetter, förhöjda blodsockernivåer och därmed en ökad risk för hjärt-kärlsjukdom hos denna grupp.
Förutom mängden fettväv så verkar även blodflödet påverkas av störningar i det icke viljestyrda (autonoma) nervsystemet och blodkärlsväggens funktion. En ännu inte publicerad studie har jämfört effekten mellan stenålderskost och vanliga kostråd hos 72 överviktiga äldre kvinnor och preliminära resultat visar på intressanta skillnader mellan de olika kostgrupperna. Kostomläggning och motion har varit och kommer att förbli hörnstenar i behandlingen av fetmarelaterade sjukdomar, men ytterligare studier krävs för att kunna rekommendera vilken kostregim som är effektivast, särskilt på lång sikt.
För mer information, kontakta gärna Jonas Andersson:
telefon 070-551 56 18
e-post jonas.anderssson@medicin.umu.se
Fredag 11 november försvarar Jonas Andersson, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, medicin, Umeå universitet sin avhandling med titeln Fettväven, ett aktivt organ. Blodflödesreglering och vävnadsspecifik kortisolmetabolism (Engelsk titel: Adipose tissue as an active organ, blood flow regulation and tissue-specific glucocorticoid metabolism).
Disputationen inleds klockan 9.00 i hörsal Betula, byggnad 6M, Norrlands universitetssjukhus. Fakultetsopponent är professor Sverker Jern, Sahlgrenska akademin, Göteborg.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-48415
Vårt språk är uppbyggt av metaforer, även våra lagtexter. Stefan Larsson har studerat vad det får för konsekvenser när digitala företeelser, som rör fildelning och nedladdning, begränsas av beskrivningar för analoga företeelser.
— När rättsliga argument likställer fildelning med stöld av fysiska föremål blir det ibland problematiskt, säger Stefan Larsson som menar att det inte går att likställa en olaglig nedladdning med stöld av ett fysiskt exemplar så som man gjorde i rättegången mot The Pirate Bay.
Om man följer den ersättningsmodell som användes i rättegången mot The Pirate Bay så kunde man räkna fram ett värde på en hel sådan sajt till över 600 miljarder. Därmed närmar man sig Sveriges statsbudget. Åklagaren i i Pirate Bay-fallet valde att sakföra en mindre mängd nedladdningarna och summan på böterna blev därför aldrig så iögonfallande.
I det digitala samhället är ordet exemplar med andra ord en dold rättslig metafor som ger upphov till problematiska föreställningar. Exempelvis tar inte upphovsrätten hänsyn till att en nedladdning inte innebär att ägaren blir av med sitt eget exemplar. Inte heller kan man sätta likhetstecken mellan antal nedladdningar och uteblivna inkomster hos upphovsrättsinnehavaren eftersom man troligen laddar ner i mycket högre grad än vad man skulle ha köpt i en affär.
Andra metaforer som används vid nedladdning är intrång, stöld och ”piracy”.
— Problemet blir att de här metaforerna får oss att likställa upphovsrättigheter med exempelvis äganderätten av en fastighet, som något fysiskt, säger Stefan Larsson.
Vidare finns det underliggande tankestrukturer som styr hela upphovsrätten, menar Stefan Larsson. En sådan är föreställningen om att skapande framförallt görs av ensamma genier och inte så mycket i en kulturell kontext. Detta leder, enligt Stefan Larsson, till den olyckliga konsekvensen att starkare upphovsrättsligt skydd med längre skyddstider och ökad grad av polisiärt genomförande kan framstå som rimligt. Problemet är att det bygger på en missuppfattning om hur mycket skapande går till.
— Mycket skapande går ju ut på att man lånar och låter sig inspireras av andra artister och konstnärer. Så går det till både på nätet och utanför nätet.
Stefan Larsson har också studerat vad det får för konsekvenser när den folkliga rättsuppfattningen, de sociala normerna, inte stämmer överens med vad lagen säger.
En följd är att staten behöver utöva mer kontroll och utdöma hårdare straff för att se till att lagen efterlevs. Den europeiska upphovsrättsliga trenden går i den riktningen. Bland annat görs det lättare att spåra vad enskilda människor gör på nätet. Det betyder att alla människors integritet naggas i kanten till förmån för någras särintressen, menar Stefan Larsson.
— Till syvende och sist handlar om vad vi vill att internet ska vara. Kampen om detta sker i alla fall delvis genom metaforiska uttryck för underliggande föreställningar, men också genom direkt praktik kring anonymitetens roll på internet.
Kontaktinformation
Stefan Larssons avhandling har titeln Metaphors and Norms – Understandling Copyright Law in a Digital Society.
Kontaktuppgifter;
046-222 7158, 0706-92 01 25, Stefan.Larsson@soclaw.lu.se
Den större vattensalamandern är ett groddjur och behöver både land- och vattenmiljöer för sin överlevnad. I vattnet fortplantar den sig och där utvecklas ägg och larver. Som vuxen lever vattensalamandern till större delen på land och där ligger den också i dvala på vintern. Den återvänder till vattnet under fortplantningstiden, en gång om året.
Stora förändringar i landskapets användning och utformning under de senaste 200 åren har medfört att stora arealer av våtmarker och skog har försvunnit i hela artens utbredningsområde. Daniel Gustafsons avhandling handlar om hur de olika miljöerna ska se ut för att den större vattensalamandern ska trivas och fortplanta sig. De vattenmiljöer där man hittar arten är framför allt små och grunda dammar eller tjärnar. Om fortplantningen ska lyckas får det inte finnas fisk eller kräftor, som gärna äter upp salamandrarnas ägg och larver.
När Daniel Gustafson jämförde småvatten med och utan den större vattensalamandern, visade det sig att vegetationen var mer artrik där det fanns salamandrar. Vegetationen är viktig för dem, då de t.ex. lägger sina ägg på växternas blad. De använder också vegetationen för att gömma sig för rovdjur och för att skydda sig mot skadligt UV-ljus.
En annan studie visade att salamandrarna föredrar vatten med hög medeltemperatur, vilket är särskilt viktigt i nordliga miljöer, där ägg och larver måste hinna utvecklas innan det blir för kallt. Halten av näringsämnen i vattnet tycks också ha betydelse, och vuxna djur verkar även utnyttja småvatten där halterna av näringsämnen är högre än i de vatten där de fortplantar sig. Näringsrikt vatten kan innebära god tillgång på föda, men alltför höga halter kan vara giftiga för ägg och larver och kan även leda till en alltför snabb igenväxning.
Genom att studera rörelsemönster hos individer som försetts med radiosändare har Daniel Gustafson kunnat visa att den större vattensalamandern gärna stannar i närheten av sitt fortplantningsvatten sedan den gått upp på land. Goda landmiljöer, som är minst lika viktiga för artens överlevnad som vattenmiljöerna, bör därför finnas i anslutning till de vatten där de fortplantar sig. Radiopejlingarna visar också att salamandrarna gärna använder strukturer som trädrötter, stubbar och död ved som gömställen på land. En jämförelse av landskap som omger dammar med och utan större vattensalamander visade att salamandrarna tycks gynnas av en stor andel lövskog och betesmarker. Barrskogar och myrar verkar vara negativa för arten.
Mångfalden av andra (vattenlevande) organismer är ofta stor i de dammar och andra småvatten där man hittar den större vattensalamandern. Detsamma kan antagligen sägas om artens landmiljöer, eftersom den större vattensalamandern verkar gilla platser där det finns ett varierat utbud av strukturer och substrat i mark- och fältskiktet, med stubbar, död ved och lövförna. Om det finns större vattensalamandrar i ett så kallat ”småvattenlandskap”, är det därför troligt att där samtidigt finns en mängd andra arter med liknande krav.
– Den charmiga och populära större vattensalamandern kan därför fungera som en indikatorart eller paraplyart för småvattenlandskapet och dess innevånare, säger Daniel Gustafson.
Daniel Gustafson inledde sina doktorandstudier vid Örebro universitet, medan slutfasen har gjorts vid SLU, på skogsmästarskolan i Skinnskatteberg.
————————————————-
Fil mag Daniel Gustafson, Skogsmästarskolan, SLU, försvarar sin avhandling Choosing the best of both worlds – the double life of the great crested newt.
Tid: Fredag den 4 november 2011, kl 09.30
Plats: Sal O, Undervisningshuset, SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Beat Oertli, University of Applied Sciences of Western Switzerland, Schweiz
Mer information: Daniel Gustafson, 073-714 16 06, Daniel.Gustafson@slu.se
Länk till avhandlingen (pdf):
http://pub.epsilon.slu.se/8358/
Större vattensalamander, hane. Foto: Jan Malmgren
Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/ [Ref 5]
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
Tecknade serier har inta bara tagit plats på tidningarnas kultursidor, de väcker även ett allt större intresse inom den akademiska världen.
På initiativ av historikern Anne Magnussen (Syddansk universitet) bildas nu ett nordiskt nätverk för forskning om tecknade serier: NNCORE, Nordic Network for Comics Research.
Här förenas disputerade forskare och forskarstuderande från de nordiska länderna och Estland med kompentens inom konst- och medievetenskap, historia och sociologi.
Nätverket kommer bland annat att studera serier som propagandaverktyg, manga och internationaliseringen av serier samt serier som läromedel.
Nätverket bekostas av det danska forskningsrådet över en period på två år. NNCORE vill skapa ett starkt nordiskt nätverk som kan samarbeta med andra nationella och internationella nätverk för att åstadkomma ny interdisciplinär forskning. Ett första möte ägde rum den 27-29 oktober i Odense.
Från Högskolan på Gotland ingår Michael F. Scholz, professor i modern historia, i NNCORE:s styrelse. Han leder också en av de tematiska grupperna: ”The power of comics: propaganda and censorship”.
Kontaktinformation
Mer information: michael.scholz@hgo.se
Vid komplicerade benfrakturer kan det vara svårt att få alla små benbitar att läka på rätt sätt och det krävs komplicerad öppen kirurgi som i sig kan resultera i komplikationer, såsom ärrbildning och infektion. I andra situationer kan man vilja bilda ben på ett ställe i kroppen där det finns lite eller inget ben, till exempel för insättning av tandproteser eller vid behandling av patienter efter svårt trauma eller bensjukdom. Därför har forskargruppen där Sonya Piskounova ingår utvecklat smarta material som kan få ben att bildas där man placerar dem.
— Vi har utvecklat multifunktionella ytbeläggningar som ska få benvävnad att fastna bättre på till exempel titanskruvar som används för att fixera tandproteser, säger Sonya Piskounova.
Ytorna består bland annat av ett skikt hydroxyapatit, ett material som påminner om benvävnad och därför ska få ben att fästa lättare på ytan än på den obehandlade skruven. I avhandlingen beskrivs även en enkel metod för att ladda skruvarna med en speciell biomolekyl, så kallad BMP-2, som kan ger order till stamceller i kroppen att bilda nytt ben just på den platsen. BMP-2 kan laddas in i skruven direkt i operationssalen, och på så sätt ge kirurgen möjlighet att anpassa behandlingen till patienten.
BMP-2 används även i ett annat smart material, utvecklat för att bilda benvävnad på platser i kroppen där det finns lite eller inget ben. Eftersom BMP-2 är en mycket känslig molekyl som bryts ner på bara några minuter i kroppen ville forskarna hitta en bärare som kunde injiceras, men samtidigt vara tillräckligt stabil för vara kvar i några veckor medan BMP-2 gör sin verkan.
Lösningen blev en gel gjord på hyaluronsyra, ett ämne som finns naturligt i kroppen hos alla djur och människor. De stora fördelarna med detta material är att man slipper öppen kirurgi och eftersom hyaluronsyra känns igen som kroppseget finns det ingen risk för immunologisk reaktion. Gelen har utvecklats och testats i nära samarbete med läkare på Karolinska och Akademiska sjukhusen för att få direkt inblick i hur den kan användas på bästa sätt.
— Det är ett tag kvar, men vi hoppas att det inte tar alldeles för länge innan dessa smarta material kan användas på patienter, säger Sonya Piskounova.
För mer information, kontakta Sonya Piskounova, tel: 018-471 37 16, 0702-07 04 48, e-post: sonya.piskounova@mkem.uu.se
Läs mer om och ladda ner avhandlingen här.
Men en effektiv varuförsörjning och ökade volymer är förenade med kostnader som inte alla producenter kan bära.
Ett led i att lyckas såsom småskalig livsmedelsproducent är att få ut sin produkt på marknaden, och den distributionskanal som antas ge de största möjligheterna till detta är försäljning via dagligvaruhandeln.
Carolina Liljenstolpe vid SLU har, i en ny rapport från Agrifood Economics Centre i Lund, gjort en analys av vilka producenter som har lyckats ta steget ut i detaljhandeln. Hennes data kommer från den digitala matkartan från LivsmedelsSverige vid SLU. De studerade livsmedelsföretagens verksamhet sträcker sig från spannmål, bageri, drycker, fisk, frukt och grönsaker till kött, mejerivaror, ägg, konfektyr och honung m.m.
— Jag ville ta reda på vad som skiljer de småskaliga livsmedelsproducenter som distribuerar via dagligvaruhandeln från de företagare som använder andra kanaler, berättar Carolina Liljenstolpe.
Valet av distributionskanal antas påverka producentens kostnader, både rörliga och fasta, förknippade både med marknadstillträdet och med den dagliga driften. Det kan röra sig om kvalitetscertifiering, ökade transporter, mer lagringsutrymmen etc.
Carolina Liljenstolpe undersökte om företagare med samma distributionssätt är koncentrerade till bestämda områden med hjälp av spatial analys i GIS (geografiska informationssystem). Hon fann att företag som låg nära en tätort oftare distribuerade produkten via dagligvarubutik, medan de företag som låg nära en riksväg oftare sålde sina produkter via egen gårdsbutik. Om hemkommunen hade många invånare var det dock mindre troligt att man sålde sina produkter via dagligvarubutiken. Det skulle kunna indikera att marknadens storlek är betydelsefull för valet av distributionssätt.
– Har man många kunder boende i närheten kan det alltså löna sig bättre med gårdsbutik, säger hon.
Äldre och/eller manliga företagare sålde oftare sina produkter via dagligvaruhandeln än yngre och/eller kvinnliga. Det var också så att en större andel av dem som distribuerar via dagligvarubutik har fått stöd från EU:s landsbygdsprogram och driver verksamheten som aktiebolag.
Starka klusterbildningar mellan företag med samma distributionsväg, t.ex. till en detaljhandelskedja, finns främst i Norrbotten, på Gotland och i Värmland. Koncentrationen av företag med samma distributionssätt visar sig vara högst på kommunnivå, vilket skulle kunna förklaras av att det ibland finns samarbetsorganisationer för lokal mat, så kallade matnätverk.
— Det antyder att matnätverk, lokalt och på kommunnivå, borde ha bra förutsättningar för att generera ett effektivt samarbete mellan producenterna, avslutar Carolina Liljenstolpe.
Läs mer
Från gård till butik – vilka småskaliga livsmedelsproducenter tar steget? Rapporten hämtas här (pdf) http://www.agrifood.se/publication.aspx?fKeyID=654
Den tryckta rapporten kan beställas kostnadsfritt på http://agrifood.se/publications.aspx?canOrder=true
AgriFoods Economics Centre är ett samarbete mellan SLU och Lunds universitet. De utför analyser och utvärderingar inom Landsbygdsdepartementets ansvarsområde. Verksamheten ersätter Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) som fram till 2009 var en myndighet under Jordbruksdepartementet.
Data till rapporten kommer från den digitala Matkartan, www.regionalmat.se vid LivsmedelsSverige,SLU, http://www.livsmedelssverige.se/
Förmaksflimmer är en mycket vanlig rubbning av hjärtrytmen, som ökar risken att drabbas av stroke och död. Generellt medicineras förmaksflimmer med läkemedlet Waran.
Idag beräknas Warandosen genom mätningar av blodets koagulation. Om provet visar för låg nivå så höjer man dosen, om nivån är för hög sänks den; om provet bedöms dåligt måste patienten ta tätare prov, är det bra kan provintervallet förlängas.
Marcus Lind, doktor vid Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och överläkare inom NU-sjukvården, har i en studie utförd på 20 000 patienter i Sverige provat en ny mätmetod som ger betydligt säkrare utlåtanden om vem som ligger i riskzonen för allvarliga komplikationer och sjukhusinläggningar.
— Vår metod tar hänsyn till hur tjockleken på blodet varierar upp och ned. På så sätt kunde vi betydligt säkrare påvisa vilka patienter som riskerar att drabbas av stroke, blödning eller död, säger han.
Den nya metoden tar också hänsyn till värdenas extremer.
— Tidigare har man enbart kontrollerat i vilken utsträckning patienter ligger mellan riktvärdena. Med den nya metoden kan vi på ett noggrannare vis belysa i vilken omfattning koagulationen varierar inom och utanför detta område, säger Anders Odén, professor i biostatistik vid Chalmers tekniska högskola som varit central i metodframtagandet.
Den nya metoden ökar möjligheterna att förstå vilka patienter som är i riskzonen för komplikationer och ger därmed en indikator för att intensifiera kontroller och sannolikt minska riskerna.
— Detta är också viktigt eftersom man just nu diskuterar att vissa patienter, som är dåligt inställda på Waran, eventuellt bör byta till andra sorters läkemedel. Den nya metoden visar mer exakt vilka detta gäller för, säger Marcus Lind.
Kontaktinformation
Kontakt
Marcus Lind, specialistläkare NU-sjukvården och medicine doktor Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0738-311742
lind.marcus@telia.com
Anders Odén, professor i biostatistik vid Chalmers tekniska högskola
0303-22 40 90
Anders.oden@mbox301.swipnet.se
Om du hamnar på en fest med freds- och konfliktforskaren Peter Wallensteen, bli då inte överraskad om han plötsligt skulle rycka fram mobilen och fråga: ”Har du den här appen?” Det han då pekar fram på skärmen är med största sannolikhet Uppsala universitets senaste databas om alla världens konflikter, tillgänglig direkt över nätet.
— Det eleganta med databaser är att det är möjligt att få ut precis den datamängd man är intresserad av, säger han och tillägger, inte utan viss förtjusning i rösten, att det ändå ganska ofta händer att någon faktiskt svarar ja.
Sedan några år har Institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet en särskild portal på universitetets hemsida, som drivs av forskningsprogrammet Uppsala Conflict Data Program. Inom portalen har programmet samlat all data som under åren samlats in om världens alla väpnade konflikter sedan 1946. Portalen rymmer en encyklopedi med utförliga beskrivningar av de olika konflikterna, som ger underlag för fallstudier och jämförande studier, men också en ren databas med dataset, som är färdiga eller kan tas fram efter önskemål, och möjlig för forskare att direkt ta del av och göra statistiska beräkningar utifrån.
— Öppenheten stimulerar forskningen och uppgifterna betraktas som vederhäftiga. Vi har redan märkt att det i avhandlingar finns statistiska delar, med data som kommer just från den databasen, säger Peter Wallensten och pekar ut flera rapporter bara från hans egen institution, där uppgifterna använts. Bland annat en rapport som visar att när fredsbevarande trupper har skickats till konflikter minskar också antalet dödade personer i konflikten.
I databasen beskrivs världens konflikter utifrån ett hundratal variabler och per år. Det kan till exempel vara när en konflikt började, vad den handlade om, om det finns fredsavtal, om en fredsstyrka skickats och hur många som dödats.
— Man får en helhetsbild här som man inte får annars. Den här är unik, det finns inget liknande, säger han och berättar att ett par utländska universitet just nu arbetar med att utveckla nya, mer specifika databaser som utgår från Uppsalas, men som mer specifikt täcker fredsavtal och etniska konflikter.
Idén till att systematisk samla data om alla konflikter i världen går tillbaka ända till 1970-talet men det var för knappt tio år sedan när möjligheterna med internet började sjunka in som tanken på att publicera databasen över nätet föddes. I dag är han tacksam för att programmet fick medel ur Riksbankens Jubileumsfond för att genomföra projektet.
— Det var strategiskt otroligt viktigt att vi fick anslaget just då. Utan pengarna hade projektet varit fullständigt omöjligt. Det kom precis i rätt ögonblick när Internet spreds och verkligen började användas av alla.
/Maria Jansson
Två tredjedelar av dem som kom till missbruksvården i början av 2000-talet med ett tungt missbruk hade tagit sig ur detta fem år senare. Också bostads-, arbets- och försörjningssituationen hade förbättrats för många med tungt missbruk. Detta visar en stor uppföljningsstudie av missbruksvården som Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet gjort. Resultatet av studien ger mera optimistiska siffror än väntat.
I början av 2000-talet genomförde Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, SoRAD, en stor undersökning av drygt 1 800 personer i Stockholms läns missbruksvård. 2007-2009 genomfördes en femårsuppföljning med knappt 500 av dessa personer. Nu redovisas resultatet av den studien.
— Den här uppföljningsstudien visar att fler än vi tidigare trott tar sig ur ett tungt missbruk. Ungefär två tredjedelar av klienterna i missbruksvården var tunga missbrukare i början av studien. Fem år senare hade drygt 70 procent av de tunga alkohol- eller drogmissbrukarna inte längre något tungt missbruk. Resultatet är därför positivt, säger Kerstin Stenius som är gästprofessor vid SoRAD vid Stockholms universitet och huvudförfattare till studien.
Studien visar vidare att endast 8 procent av dem som inte hade ett tungt missbruk vid första intervjutillfället hade utvecklat ett tungt missbruk fem år senare. Många hade också en bättre arbets-, bostad- och försörjningssituation. Personer med tungt missbruk, särskilt drogmissbruk, har fått mycket vård under den tid som studien pågått främst inom missbruksvården. Många har också vårdkontakt med psykiatrin eller den allmänna sjukvården. Fortfarande fem år efter den första vårdkontakten hade mellan 30 och 40 procent en alkohol- eller drogrelaterad vårdkontakt.
— Generellt så verkar de i missbruksvården ganska nöjda med den vård de får. Mindre nöjda är de som haft kontakt med socialtjänsten och personer med tungt drogmissbruk. Medicinsk vård som avgiftning, behandling med subutex- antabus får också ganska låga betyg av vårdkonsumenterna, medan samtalsterapi får högre betyg, säger Kerstin Stenius.
De som minskat sitt missbruk uppger oftast olika aspekter på egen viljestyrka som viktigaste orsaker. Men vården kommer som följande orsaksfaktor.
Tunga alkohol- eller drogmissbrukare var en av de grupper som studerades särskilt i studien. De definieras som personer som året för före den första intervjun minst tre dagar i veckan druckit minst fem glas vin per dag, eller motsvarande alkoholmängd, eller som injicerat narkotika under det senaste året eller använt illegal drog eller receptbelagda läkemedel mer än läkaren förskrivit under 25 av de senaste 30 dagarna före första vårdtillfället.
Hela rapporten: En långtidsuppföljning av personer med tungt missbruk i Stockholm läns missbruksvård. SoRAD-rapport nr 62 – 2011 Rapporten finns att ladda ner som pdf på http://www.sorad.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11335
För mer information kontakta: Kerstin Stenius, SoRAD, Stockholms universitet telefon 08-161299 eller +358 40 553 1374 kerstin.stenius@sorad.su.se
Ulrika Magnusson har undersökt bruket av grammatiska metaforer i en- och flerspråkiga gymnasieelevers texter i nationella prov i svenska och i samma elevers texter i årskurs 9.
Grammatisk metafor anses utmärkande för bland annat vetenskapliga och specialiserade texter. En grammatisk metafor kan vara en nomalisering – en händelse som uttrycks som ett substantiv istället för ett verb. Med en nomalisering kan ”Rektor har meddelat mig det” (verb) istället bli ”Rektor har försett mig med ett meddelande” (substantiv). Adjektiviseringar är ett annat exempel på grammatisk metafor. Händelsen uttrycks då som adjektiv (”jag såg en rullande bil”) istället för som verb (”jag såg att bilen rullade”).
I Ulrika Magnussons undersökning blev det tydligt att gymnasieeleverna använde betydligt fler grammatiska metaforer än när de gick i nionde klass, men även att GM-bruket är mer utmärkande för texter med höga betyg:
— Det tyder på att användandet av grammatiska metaforer premieras i skolskrivandet, säger Ulrika Magnusson.
Olika flerspråkiga grupper av elever använde sig också på olika sätt av grammatiska metaforer. Elever som börjat tala svenska tidigt (före fyra års ålder) och elever som börjat tala svenska sent (efter sju års ålder) använde grammatiska metaforer i nästan lika hög utsträckning som enspråkiga svenska elever. En mellangrupp flerspråkiga elever, som börjat tala svenska mellan fyra och sju års ålder, använde däremot signifikant mindre grammatiska metaforer.
— Jag kunde se att de elever som börjat tala svenska mellan fyra och sju års ålder utnyttjade grammatiska metaforer i lägre grad. Detta kan bero på att de elever som börjat tala svenska tidigt har ett tidigt möte med språket, och de som börjat tala svenska sent har utvecklat sitt förstaspråk så mycket att de kan dra nytta av det. Det skulle kunna vara så att mellangruppen inte har någon av dessa fördelar, säger Ulrika Magnusson.
Ulrika Magnusson har också undersökt avvikelser från standardsvenska i elevernas texter. Avvikelserna följde ett annat mönster i förhållande till elevernas startålder för svenska än bruket av grammatiska metaforer.
— Här hade enspråkiga svenska elever minst avvikelser och de flerspråkiga eleverna hade fler avvikelser ju högre startålder de hade, säger Ulrika Magnusson.
Skillnaderna mellan grammatiska metaforer och avvikelser från standardsvenska i förhållande till startålder kan bero på att de representerar olika typer av kompetenser i andraspråksutvecklingen. Avvikelserna från standardsvenska antas hänga ihop med en allmänspråklig förmåga, som gynnas av ett tidigt möte med andraspråket. Grammatiska metaforer kan i stället representera en språkförmåga som är förknippad med litteracitet och som utvecklas både på första- och andraspråket.
— Elever som har svenska som andraspråk kan dra nytta av sina läs- och skrivkunskaper på sitt förstaspråk när de ska läsa och skriva på svenska. Därför är det viktigt att skolan stödjer modersmålsundervisning parallellt med undervisningen i svenska, säger Ulrika Magnusson.
Kontaktinformation
Avhandlingens titel: Skolspråk i utveckling. En- och flerspråkiga elevers bruk av grammatiska metaforer i senare skolår.
Avhandlingsförfattare: Ulrika Magnusson.
E-post och telefonnummer: ulrika.magnusson@svenska.gu.se, 08-1207 6738
Avhandlingen är försvarad.
Avhandlingen kan beställas från Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet. E-post: kristina.holmlid@svenska.gu.se
Länk till e-publicering: http://hdl.handle.net/2077/26644
– Fyndet av de höga halterna av PFAS gjordes av slump, säger doktorand Marko Filipovic som ledde en sommarksola på ITM vid Stockholms universitet. Under sommarskolan skulle gymnasieelever, däribland en tjej från Tullinge, kartlägga mönster av PFAS i dricksvattnet från sitt hem.
Vattenprov från insjöar, grundvattnet och dricksvattnet visade höga halter av PFAS ämnen perfluoroktansyra (PFOA) och perfluoroktansulfonat (PFOS). Grundvattenproven var tagna vid den gamla militärflygplatsen F18 där många brandsläckningsövningar har ägt rum sedan den öppnades 1946. Troligtvis är brandsläckningsskum innehållande PFAS kontaminerings källan. För tillfället får Tullingeborna dricksvatten från reningsverket i Norsborg i väntan på att problemet utredas.
– Redan efter den första analysen av dricksvattnet från Tullinge visste vi att något inte stod rätt. Vi hittade koncentrationer av 70 nanogram per liter av PFOA och 140 nanogram per liter av PFOS, som är 30-100 ggr högre än i andra delar av Stockholm, säger Marko Filipovic. I samråd med sin handledare Urs Berger, som är senior forskare vid ITM, rekommenderade de Botkyrka kommun att gå vidare och undersöka potentiell kontaminering av Tullinges grundvatten.
– PFAS halter i grundvattnet var även mycket högre än i dricksvattnet. Vi mätte upp 330 nanogram per liter PFOA och 760 nanogram per liter PFOS i ett prov. Det finns inga fastställda gränsvärden i Sverige, men halterna överskred till exempel det tyska riktvärdet för summa av PFOA och PFOS i dricksvatten som ligger på 300 nanogram per liter, säger Urs Berger. Vi vet dessutom inte om de uppmätta halterna bara är resten av en mycket större förorening som ägde rum tidigare, eftersom brandsläckningsskum användes i mer än 50 år på flygfältet. Alternativt är det tänkbart att jorden fungerar som reservoar och halterna kommer att öka i framtiden.
PFOA och PFOS är surfaktanter med väldigt unika ytegenskaper som gör att de är både vatten och fett avstötande. Detta medför att de används i många olika industriella processer och produkter så som tillverkning av teflon, packningsmaterial för mat, kläder samt brandsläckningsskum. PFAS är sen tidigare klassade som miljöfarliga och har visat toxiska effekter i djur experiment. PFOA och PFOS anrikas även i människor. Studier på danska män har visat ett samband mellan förhöjda halter av PFOS i blod och nedsatt spermie produktion.
– Föroreningen av Tullinges dricksvatten är ett fall som vi har lyckats uppmärksamma, men det finns troligtvis många kommuner runt omkring i landet med nedstängda eller verksamma brandövningsplatser vars dricksvatten kan vara kontaminerat utan att de själva är medvetna om det, säger Urs Berger.
Ytterligare information
Urs Berger, Institutionen för tillämpad miljövetenskap ITM, Stockholms universitet, tfn 08 674 7099, 076 272 7104, e-post urs.berger@itm.su.se
Marko Filipovic, Institutionen för tillämpad miljövetenskap ITM, Stockholms universitet, tfn 08 674 7169, 073 525 9358, e-post marko.filipovic@itm.su.se
Ungefär två av 1000 barn riskerar att utveckla hjärnskador som en följd av händelser som inträffar före, under och efter födseln. Infektioner i blodet eller nedsatt syre- och blodtillförsel kan orsaka inflammation i hjärnan och göra att hjärnan skadas. Denna typ av hjärnskador, som är betydligt vanligare bland för tidigt födda barn, kan leda till neurologiska handikapp som cerebral pares, inlärningssvårigheter och epilepsi.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu funnit att så kallade toll-lika receptorer i det medfödda immunsystemet spelar en stor roll för hjärnans tillstånd hos det nyfödda barnet. Upptäckten kan leda till förbättrade behandlingar, och på sikt ett rikare liv för många barn.
Forskning kring toll-lika receptorer (TLR), som belönades med årets Nobelpris i medicin, har tidigare visat att de är involverade vid hjärnskador efter stroke hos vuxna. Göteborgsforskarna kan nu visa att receptorerna även finns i den omogna hjärnan, och att de spelar en viktig roll även här.
– Genom att förstå de toll-lika receptorernas roll i den inflammatoriska processen som följer efter en hjärnskada hoppas vi på sikt hitta effektivare behandlingsstrategier, säger Linnea Stridh vid Sahlgrenska akademin, som presenterar resultaten i en avhandling.
Linnea Stridh och hennes forskarkollegor har i sina studier använt möss för att återskapa de hjärnskador man ser hos nyfödda barn. Genom studierna har forskarna funnit att särskilda toll-lika receptorer bidrar till hjärnskadan efter en syrebrist.
-Vid en infektion aktiveras dessa receptorer vilket gör att hjärnan blir känsligare för syrebrist, med större hjärnskador som resultat. Om man hämmar dessa signaler minskas storleken på hjärnskadan, säger Linnea Stridh.
Linnea Stridh har i sin avhandling även undersökt proteinet occludin, som har till uppgift att ”limma ihop” cellerna i hjärnans barriär.
– Våra resultat visar att efter infektion sker det en minskning av occludin på gennivå. Detta kan leda till en öppning av barriären, som gör att inflammatoriska molekyler och celler i blodet lättare tar sig in i hjärnan och orsakar inflammation, säger Linnea Stridh.
FAKTA TOLL-LIKA RECEPTORER: De så kallade toll-lika receptorerna sitter utanpå och inuti celler och fungerar som mottagare, specialiserade på att upptäcka specifika molekyler från angripande mikroorganismer. När en TLR upptäcker en mikroorganism aktiveras det medfödda immunförsvaret och en inflammation uppstår för att förstöra mikroorganismen.
Avhandlingen Inflammation in the immature brain; the role of toll-like receptors försvaras kl 9.00 den 11 november, 2011 i Hörsal Arvid Carlsson, Academicum, Medicinaregatan 3.
Kontaktinformation
Kontakt:
Linnea Stridh, Institutionen för neurovetenskap och fysiologi, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
031-7863377
0705-764718
linnea.stridh@neuro.gu.se
Handledare: Carina Mallard, 031-7863498; 0705-631004, carina.mallard@neuro.gu.se
FAKTA TOLL-LIKA RECEPTORER
De så kallade toll-lika receptorerna sitter utanpå och inuti celler och fungerar som mottagare, specialiserade på att upptäcka specifika molekyler från angripande mikroorganismer. När en TLR upptäcker en mikroorganism aktiveras det medfödda immunförsvaret och en inflammation uppstår för att förstöra mikroorganismen.
Självskadebeteende, som förekommer hos båda könen men är vanligare hos kvinnor, definieras i avhandlingen som ett upprepat, impulsivt beteende där hudskada uppstår. Personens avsikt är inte att begå självmord utan snarare att lindra sin ångest. Avhandlingens fyra delstudier beskriver erfarenheterna av vården bland kvinnor med självskadebeteende, deras professionella vårdare och föräldrar. Här ingår intervjuer samt deltagande observationer av samspelet mellan vårdare och kvinnor med självskadebeteende vid två psykiatriska slutenvårdsavdelningar.
Hopp och hopplöshet visade sig vara en röd tråd i delstudierna. Alla deltagare upplevde och uttryckte detta på olika sätt. Kvinnorna svävade mellan känslor av hopp och hopplöshet, med önskningar om hjälp och stöd samtidigt som deras erfarenheter av vård ingav hopplöshet. Kvinnorna använde självskadorna som en strategi för ångesthantering och som ett sätt att inge sig själva hopp. Föräldrarna hade till att börja med förtroende för vården och förhoppningar om hjälp, men deras erfarenheter av att möta vården ingav istället en känsla av hopplöshet. Deras erfarenheter kunde liknas vid ett gisslandrama med ett högt känslomässigt pris när de accepterade en otillfredsställande vård för sin dotter.
Vårdarna kände sig frustrerade, arga och maktlösa. Deras syn på självskadebeteende som något ändlöst ingav hopplöshet. Emellertid kämpade de för att se kvinnornas förmågor, inte bara svårigheterna, och försökte förstå beteendet. De vårdare som var övertygade om att det var möjligt att lämna detta beteende bakom sig lyckades inge hopp till sig själva, föräldrarna och kvinnorna med självskadebeteende.
Den vård som erbjöds kvinnorna inom psykiatrisk slutenvård dominerades av medicinska åtgärder med fokus på läkarbeslut om medicinering, permissioner etc. Det innebar många gånger att den tid som kvinnorna vistades på vårdavdelningen dominerades av väntan på sådana. Enligt avhandlingen skulle åtminstone en del av de observerade meningsskiljaktigheterna mellan kvinnorna och vårdarna kunna undvikas. Ett mer strukturerat innehåll i den slutna psykiatriska vården, med regelbundna tider för till exempel fysisk aktivitet och dagliga samtal, skulle bidra till minskad väntan och ett mer meningsfullt vårdinnehåll. Betydelsen av att vårdare lyssnar och försöker förstå personen som skadar sig och de närstående är tydlig. Genom att ställa öppna frågor, tala på ett icke dömande sätt, lyssna och visa ett genuint intresse för personens upplevelser, kan vårdare förmedla hopp.
Britt-Marie Lindgren är universitetsadjunkt och doktorand vid Institutionen för omvårdnad, där hon kan nås på tel. 090 – 786 92 61, britt-marie.lindgren@nurs.umu.se
Fredagen den 11 november försvarar Britt-Marie Lindgren, Institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Självskadebeteende – att pendla mellan hopp och förtvivlan. Upplevelser och interaktion i en vårdkontext(Engelsk titel: Self-harm – hovering between hope and despair. Experiences and interactions in a health care context).Disputationen äger rum kl 13.00 i Vårdvetarhusets aula. Fakultetsopponent är docent Agneta Berg, Högskolan Kristianstad.
Läs hela eller delar av avhandlingen på
http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-48505
