Arbetsförmedlingen har ansvar för att rehabilitera dem som inte har en arbetsgivare åter till arbetslivet. Det görs i samarbete med Försäkringskassan och en rad andra aktörer. Varje år genomgår ungefär 12 000 personer rehabilitering. Under 2008–2010 gjordes ett försök med privat arbetslivsinriktad rehabilitering i fyra regioner. De ungefär 4 000 deltagarna hade varit ifrån arbetet i minst två år och fick slumpvis erbjudande om att delta i rehabilitering inom Arbetsförmedlingen eller med en privat aktör. De privata aktörerna konkurrerade om kontrakt och deltagare och fick betalt efter hur väl de lyckades få deltagarna tillbaka till arbete.
Ingen skillnad i jobbchanserna
Nästan 30 procent av deltagarna hade börjat arbeta ett år efter rehabiliteringen. Andelen var lika stor för privat och offentlig rehabilitering. Beräkningar tyder också på att kostnaderna för privat och offentlig rehabilitering var likvärdiga.
Hur är analysen gjord?
Studien utnyttjar att individer slumpvis erbjöds privat och offentlig rehabilitering, vilket innebär att deltagarna i de två grupperna är jämförbara. Rehabiliteringen kunde pågå upp till ett år och rapportförfattarna studerar effekten under det andra året efter erbjudandet om rehabilitering, alltså under ett år efter det att rehabiliteringen skulle vara avslutad. Deltagarna var i genomsnitt födda år 1966 och två tredjedelar var kvinnor. De vanligaste diagnoserna var psykisk ohälsa följt av muskuloskeletala sjukdomar. De fyra försöksregionerna var Stockholm, Göteborg, Västerbotten och Dalarna. Cirka 20 procent av dem som lottades till privat rehabilitering valde ändå offentlig rehabilitering, det har författarna tagit hänsyn till.
Kontaktinformation
Rapport 2012:3 Kan privatisering av arbetslivsinriktad rehabilitering öka återgång i arbete? är skriven av Lisa Jönsson och Peter Skogman Thoursie, IFAU och Stockholms universitet. Rapporten bygger på Working paper 2012:2. Om du vill veta mera kontakta Peter på telefon 08-16 35 47, peter.thoursie@ne.su.se eller Lisa på telefon 08-16 42 45, lisa.jonsson@ne.su.se.
Turordningsreglerna har debatterats länge och Svenskt Näringsliv, som kallar reglerna stelbenta, vill att principen ”sist in, först ut” ska tas bort.
– Men debatten, som utgår från antaganden om ”stelbenta” regler, stämmer inte överens med verkligheten. Min forskning visar att turordningsreglerna för länge sedan har försvagats och att arbetsgivaren får ett allt större spelrum, säger Catharina Calleman, forskare i rättsvetenskap vid Örebro universitet.
– Turordningsreglerna erbjuder inte längre det skydd för lång anställningstid och mot godtycke, som var syftet med dem, säger Catharina Calleman, vars artikel ingår i boken Rätten i den ekonomiska krisen, i vilken forskare vid Örebro universitet analyserar hur avvägningar mellan olika intressen i lagstiftning och rättstillämpning förändras under ekonomiska kristider.
Catharina Calleman har undersökt hur reglerna om uppsägning på grund av arbetsbrist har tillämpats under de ekonomiska krisåren 2008-2010. Under lågkonjunkturens arbetsbrist ställs motsättningarna på sin spets. Arbetstagarsidans försök att skydda de grupper av arbetstagare, främst de äldre, som har svårt att få ett nytt arbete krockar med arbetsgivarsidans intresse av att behålla de mest kvalificerade arbetstagarna för att öka de svenska företagens produktivitet och effektivitet.
Fått stort spelrum
Catharina Callemans analys av Arbetsdomstolens beslut visar att i majoriteten av domarna har arbetsgivaren fått stort spelrum och arbetsgivarsidan vann åtta av de tio målen under den här perioden. Det har lett till att skyddslagstiftningen har försvagats.
– Till exempel tänjer domstolen på vad som kan ingå i begreppet arbetsbrist och arbetsgivarens önskemål om att sänka löner och att bli av med lågpresterande anställda tillmötesgås. Arbetsbristen kan till exempel begränsas till vissa arbetsuppgifter eller arbetstagare utan en viss kompetens.
– Arbetsgivaren får ta hänsyn till annat än rena organisationsfrågor och det kan ställa till problem – till exempel när det gäller ”whistle blowers”. I sådana fall kan det vara befogat att fråga om arbetsbristen är fingerad. Men om arbetsgivaren visar på en organisatorisk fråga bakom beslutet så bortser domstolen från om det finns personliga skäl som gör att arbetsgivare vill säga upp arbetstagaren.
Sist in, först ut
Svenskt Näringsliv vill ta bort principen ”sist in, först ut” och har istället föreslagit att turordningen ska utgå från de anställdas kompetens och skicklighet. Det finns också förslag om att avskaffa turordningsreglerna helt och till exempel återgå till en modell av samråd mellan parterna.
– Men genom att tänja på reglerna går arbetsgivarens och arbetsledningsrättens intressen redan i dag vinnande ur tvisten på bekostnad av anställningsskyddet. Ett exempel är när man vänder på ordningen som regler tillämpas.
– När arbetsgivaren får omplacera enligt paragraf sju i LAS, innan reglerna om omplacering efter turordning används, får det stora konsekvenser. En arbetsgivare kan erbjuda en icke önskad anställd med lång anställningstid andra arbetsuppgifter som hon eller han troligtvis inte vill ha och om hon eller han avböjer leder det till uppsägning. Det gör att arbetsgivaren kan använda omplacering av en anställd för att undvika att säga upp en annan.
– Redan för tolv år sedan sammanfattade jag min avhandling med att det skydd för äldre arbetstagare och mot godtycke, som turordningsreglerna skulle vara, är i det närmaste upphävt. Det intrycket har sedan dess bara förstärkts, säger Catharina Calleman.
För mer information kontakta Catharina Calleman: 0733-160695
Antologin ”Rätten i den ekonomiska krisen”, i vilken artikeln av Catharina Calleman ingår, är utgiven av Iustus Förlag. Boken berör de områden som kanske mest omedelbart påverkas av den ekonomiska krisen som insolvens-, kredit- och skatterätten, men den behandlar också krisens vidare samhälleliga och rättsliga konsekvenser på till exempel det arbetsrättsliga och straffrättsliga området. Den består av åtta artiklar skriva av forskare inom rättsvetenskap på Institutionen för Juridik, Psykologi och Socialt arbete vid Örebro universitet.
Bihållningen är viktig, inte minst med tanke på binas betydelse för pollinering. För att värna den framtida bihälsan behövs såväl diagnostik som forskning om sjukdomar hos bin. Vid institutionen för ekologi bedrivs sedan många år forskning och utbildning om honungsbin. Institutionen har en professur i biodling och bedriver också, som enda laboratorium i landet, diagnos av sjukdomar hos bin. Främst bitillsynsmän men också biodlare från hela landet skickar in bin, yngel eller nedfall från bikupan till SLU:s laboratorium. Hittills har diagnostikverksamheten utförts på uppdrag av Jordbruksverket.
I februari 2011 utsåg Europeiska kommissionen ett gemensamt referenslaboratorium för bihälsa, och i och med detta blev medlemsländerna skyldiga att inrätta minst ett motsvarande nationellt referenslaboratorium. Eftersom regeringens ambition är att så långt som möjligt dra nytta av befintlig verksamhet beslöt regeringen utse SLU till nationellt referenslaboratorium för bihälsa.
– Vi är glada åt beslutet som har stor betydelse för forskargruppens fortsatta verksamhet med bin, säger Eva Forsgren, forskare vid institutionen för ekologi.
Kontaktinformation
Eva.Forsgren@slu.se tel 018-67 20 83
– Kinas besked är bekymmersamt eftersom en stor mängd högteknologiska tillämpningar är baserade på materialföreningar där dessa grundelement är vitala beståndsdelar. Det har bland annat lett till ett intensivt sökande efter nya gruvfyndigheter såväl i Sverige som i andra länder, säger Börje Johansson, professor i teoretisk materialvetenskap vid Uppsala universitet och KTH.
Det har under rådande situation blivit extra viktigt att verkligen förstå vilka egenskaper det är som gör dessa element så väl lämpade för högteknologiska tillämpningar som batterier, magneter, solceller, lågenergilampor och optiska fibrer. Först då kan man möjligen finna andra element, mer lätt tillgängliga, som ersättare av de sällsynta jordartselementen. Som ett led i denna strävan har svenska forskare allierat sig med synkrotronljusforskare i Grenoble för att undersöka metallen ceriums högst unika egenskaper. Den svenska gruppen leds av Börje Johansson.
– Om ceriummetallen utsätts för ett yttre tryck sker plötsligt en volymkollaps med 15 procent, vilket är helt unikt för att vara en fasförändring i en metall, säger han.
Genom att förstå vad som i detalj händer i ceriummetallen kan man underlätta möjligheterna att finna nya applikationer. Redan i dag används cerium, då i den oxiderade fasen ceria, CeO2, i bilkatalysatorer för avgasrening. Avgörande är att ceriumoxiden kan anta två olika former. Även för bränsleceller är ceriumoxid dopat med andra sällsynta jordartselement ett möjligt material.
Johansson har tidigare lagt fram en modell för vad denna volymkollaps kan bero på. De så kallade 4f-elektronerna kan under tryck plötsligt bli metalliska och därmed hjälpa till att binda ihop atomerna. Denna extra bidning ger upphov till volymkollapsen. Förra året lyckades forskargruppen verifiera modellen genom experiment där man mätte hur atomerna vibrerar i den kollapsade cerium-fasen och därefter jämförde resultaten med teoretiska beräkningar.
Forskargruppen har nu gått vidare och undersökt atomvibrationerna i cerium-metallen under ännu lite högre tryck. Då uppnås nämligen en ny kristallfas där ceriumatomerna arrangerar sig i en unik struktur som under normala förhållanden endast uppträder i metallen uran bland grundelementen. Det intressanta är att atomernas vibrationer är mycket speciella i denna fas. Modellen med metalliska 4f-elektroner reproducerar i detalj dessa ovanliga data.
– Med den vunna förståelsen av ceriums uppträdande kan man nu försöka identifiera andra materialsystem med jämförbara egenskaper som skulle kunna tänkas ersätta cerium i olika komponenter, säger Börje Johansson.
– I ett längre perspektiv är det inte osannolikt att grundelement som guld och platina kommer att vara viktiga beståndsdelar i framtida högteknologiska tillämpningar, även om det kanske inte är just cerium de kommer att ersätta.
FAKTA: Cerium tillhör de sällsynta jordartselementen (lantaniderna), en serie i det periodiska systemet som fås när atomernas s k 4f skal fylls med elektroner. Många av dessa element upptäcktes i Sverige och det var den världsberömde kemisten Jöns Jakob Berzelius som 1801 tillsammans med bergsmannen Vilhelm Hisinger identifierade cerium.
Resultaten presenteras i veckans nummer av The Physical Review Letters [Ref 1]. Studien har finansierats av bland andra Vetenskapsrådet, European Research Council (ERC senior grant) och Wennergrenstiftelsen.
Referens: Lattice dynamics and superconductivity in cerium at high pressure, online 24 January 2012. Physical Review Letters (Vol.108, No.4)
För mer information, kontakta Prof. Börje Johansson, institutionen för fysik och astronomi, Uppsala universitet, och materialvetenskapliga institutionen, KTH, tel: 070-417 54 52.
– Eleverna lär sig använda bokstäverna i formella skrivövningar, men för att de också ska känna lust, glädje, motivation och se poängen med att skriva behöver skrivandet i större utsträckning ta sin utgångspunkt i deras egna initiativ, intressen, behov och förutsättningar, säger Marianne Skoog, som har skrivit en doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet.
Förskolan och skolan har tidigare haft skilda uppdrag. I förskolan har arbetet varit inriktat på att stimulera den talspråkliga, sociala och känslomässiga utvecklingen, medan det har varit skolans uppgift att lära eleverna att läsa och skriva.
– Men förskoleklassen ses alltmer som en start på elevernas obligatoriska skolgång och en av tankarna med införandet av förskoleklass var att förskolans och skolans pedagogiska traditioner skulle integreras för att man skulle kunna ta tillvara det bästa från båda världarna.
En arbetsgång som återkommer
Men Marianne Skoogs forskning visar att det skriftspråkliga arbetet i förskoleklass i hög grad liknar skolans traditionella sätt att arbeta med läs- och skrivinlärning. Förskoleklassens arbete organiseras som separata lektionsliknande arbetspass som inte integreras i förskoleklassens övriga verksamhet. Det finns en tydlig åtskillnad mellan fri lek och lärarledda formella språkövningar.
– Man följer tydliga rutiner i förskoleklassen och en arbetsgång, som återkommer kring varje bokstav. Det skapar en igenkänning hos eleverna men också en viss monotoni hos elever som kommit längre i sin läs- och skrivutveckling när övningarna inte längre erbjuder någon utmaning. Dessutom möter eleverna samma typ av uppgifter i första klass fast med fler moment. Det blir helt enkelt en upprepning mellan förskoleklass och skola.
Samtidigt har leken fått en undanskymd roll. Den används inte som ett pedagogiskt redskap för att stimulera elevernas intresse och motivation för läsande och skrivande. De språklekar som genomförs i syfte att stimulera barnens fonologiska medvetenhet och bokstavskunskaper har en formell och lärarstyrd prägel.
Utnyttja den fria leken
– Men det finns inte några exempel på situationer där förskollärarna aktivt för in bokstäver i elevernas olika spontana lekar eller medvetet skapar leksituationer där eleverna ges möjlighet att experimentera med bokstäver och siffror i olika typer av roll- eller konstruktionslekar. Den fria leken skulle som jag ser det i högre grad kunna utnyttjas för att uppmuntra elever att använda skriftspråket i mer lekfulla former och på sina egna villkor.
I och med att olika färdigheter övas utan att kopplas till meningsbärande sammanhang, som leken är för barnen, så blir läsandet och skrivandet avskilt från elevernas egen värld, utan beröring med deras tankar, erfarenheter och kunskaper.
– Eleverna måste ges möjlighet att aktivt använda språket i olika sammanhang för att språk och tänkande ska utvecklas. Genom att eleverna sällan uppmuntras att använda skrivandet i friare former så utnyttjas inte den potential som ett utforskande skrivande kan erbjuda för att stödja elevernas tänkande och lärande.
– Den här sortens färdighetsträning som jag har sett i skolorna kan delvis tolkas som ett svar på de ökade krav på måluppfyllelse som den mål- och resultatstyrda skolan i sig ställer men den kan också förstås som resultatet av en stark undervisningstradition inom svenskämnet i de tidiga skolåren.
– Frågan, om hur skolans tidiga läs- och skrivundervisning kan förändras så att innehållet inte tas förgivet utan tar tillvara på elevers olika sociala och kulturella erfarenheter, ser jag som en viktig didaktisk utmaning för skolan.
För mer information kontakta Marianne Skoog: 070 – 55 82 566, marianne.skoog@oru.se
Forskare i Uppsala har nu visat att många fler partiklar än man tidigare trott lämnar jorden. De har gjort detta med hjälp av en ny metod för att mäta joner med låg energi och med hjälp av data från ESA:s Clustersatelliter. Dessa farkoster från European Space Agency har formationsflugit runt jorden sedan år 2000.
“Ju mer vi söker efter kalla joner, desto fler hittar vi,” konstaterar Mats André vid Institutet för rymdfysik (IRF).
Det har länge varit känt att kalla joner finns i den övre delen på atmosfären, i jonosfären, på några hundra kilometers höjd. Men hur många partiklar som lämnar jorden och når mycket högre höjder har varit nästan hopplöst att mäta.
Mats André och Chris Cully, båda från IRF, har visat att kalla joner är vanliga upp till höjder på mer är 100,000 km (nästan en tredjedel av avståndet till månen). Joner med låg energi dominerar stora områden i rymden 50-70 procent av tiden. I en del områden är så gott som alla joner kalla nästan hela tiden. De nya resultaten presenteras i Geophysical Research Letters, som ges ut av American Geophysical Union.
Jonerna som forskare upptäckt i rymden är alltså relativt kalla. Men ordet “relativt” är viktigt, påpekar Mats André. “Jonerna kan ha temperaturer på upp till en halv miljon grader C. Men den laddade gasen i rymden är tunn, så satelliter kan färdas i dessa områden utan problem.”
Det går inte att mäta dessa kalla joner med detektorer ombord på en satellit. En satellit av metall som träffas av solljus sänder ut så kallade fotoelektroner och blir positivt laddad. Kalla positivt laddade joner har ju samma laddning som satelliten och har helt enkelt inte tillräcklig energi för att komma fram till farkosten.
Clustersatelliterna har instrument för att mäta elektriska fält, utvecklade i Uppsala, med antenner som sticker ut nästan 50 m i olika riktningar. Med dessa hittade forskarna starka elektriska fält i områden där det verkade orimligt att de skulle finnas.
Men till slut blev allt begripligt. Jonerna strömmar förbi satelliten men lämnar ett område bakom den laddade satelliten nästan utan joner. De mycket lättare elektronerna kan dock lätt ta sig in i detta område. Skillnaden i elektrisk laddning ger ett elektriskt fält, som kan mätas med instrumentet från IRF.
Med hjälp av ytterligare instrument på Cluster kan nu forskarna räkna ut hur många partiklar som finns i rymden och om dessa har en riktning på väg bort från jorden. Men alltså utan att partiklarna någonsin når fram till satelliten.
“Vi trodde att vi byggde ett instrument för att mäta elektriska fält. Det visar sig att vi också byggde ett instrument för att mäta kalla joner,” säger Mats André.
Totalt lämnar upp till ett kilo joner per sekund jorden. Detta är inte något problem för jorden, inte ens sett över miljarder år. Men liknande processer har kanske svept bort stora delar av atmosfären på Mars och helt ändrat klimatet på den planeten.
* Bilden:
En av Clustersatelliterna före uppskjutningen. Satelliten har instrument från Sverige för att mäta elektriska fält. (Bild: ESA)
Kontaktinformation
Mer information:
* Mats André, forskare, IRF, mats.andre@irfu.se, tel. 018-471 5913, 070-779 2072
* Chris Cully, forskare, IRF, chris.cully@irfu.se, tel. 018-471 5927
* Rick McGregor, Informationsansvarig, IRF, rick.mcgregor@irf.se, tel. 0980-791 78
Genetiska data från shetlandsponnyer blev den pusselbit som fattades för att förstå ursprunget till varför engelska fullblod springer så mycket snabbare och längre än andra hästraser.
Via data som en forskargrupp vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har bidragit med, har forskare från främst Irland men även från England och Ryssland nu kunnat kartlägga den så kallade snabbhetsgenen hos häst. Fullblodshingsten Nearctic, som föddes 1954, har visat sig vara en viktig bärare av anlaget.
De nya rönen presenteras i dag i en vetenskaplig artikel i den ansedda nättidningen Nature Communications.
Myostatin är ett protein som reglerar muskelmassa hos däggdjur. Under de senaste två åren har flera oberoende forskningsstudier visat att en variant i genen har ett starkt samband med om hästar är bra på att vinna lopp i kort- eller långdistans.
Den genetiska varianten består av en skillnad i en enda bas i DNA-strängen, en så kallad SNP (single nucleotide polymorphism) där basen C gynnar sprinter och basen T gynnar framgång på längre distanser.
– Det är viktigt att poängtera att det fortfarande är okänt om denna associerade SNP är den ansvariga mutationen eller bara en bra genetisk markör för prestationsförmåga hos fullblod, säger Lisa Andersson, forskare på institutionen för husdjursgenetik vid SLU.
För att ta reda på ursprunget av denna ekonomiskt viktiga genvariant har forskarteamet använt både populationsgenetiska molekylära metoder samt analys av detaljerade stamtavlor hos nutida och historiska hästprover.
Avel för snabbhet hos fullblodshästar har anrikat frekvensen av C-varianten hos myostatin-genen hos de fullblod som tävlar som sprinter. Genom att analysera molekylärgenetisk data och stamtavlor hos 593 hästar (bestående av 22 populationer) som härstammar från Europa, Asien och Nordamerika, museiföremål från tolv historiskt viktiga fullblodshingstar (födda mellan år 1764 och 1930), 330 samtida elitpresterande fullblodshästar, 40 åsnor samt två zebror kunde forskarna visa att T-varianten var den ursprungliga formen.
– Studien visar att C-varianten troligen introducerades vid ett tillfälle under utvecklingen av fullblodsrasen och att detta förmodligen skedde via ston som ursprungligen kommer från de brittiska öarna, säger Gabriella Lindgren, forskare vid SLU.
– Vår forskargrupp har bidragit med genetiska data från shetlandsponny och det var hos just dessa hästar vi hittade ursprunget av snabbhetsvarianten av myostatin, konstaterar SLU-forskaren Sofia Mikko.
Genetisk analys av skelett av historiskt viktiga fullblodshingstar (t ex Eclipse and Hyperion) visar att C-varianten var ovanlig på 1700- och 1800-talen. Detaljerad analys av stamtavlor pekar på att C-varianten senare har anrikats i fullblodspopulationen via hingsten Nearctic (född 1954), far till den mest inflytelserika fullblodshingsten i modern tid, Northern Dancer (född 1961).
Länk till tidskriften.
Vid en hjärtinfarkt ökar utsöndringen av särskilda enzymer. Enzymerna, så kallade hjärtskademarkörer, kan mätas genom ett enkelt blodprov vilket är viktigt för att snabbt kunna ställa diagnos och inleda behandling. Problemet är att hjärtskademarkörerna också ökar vid situationer som inte har med hjärtsjukdom att göra, till exempel vid kraftig fysisk ansträngning med lång uthållighet som maratonlopp, triathlon eller långa skidlopp.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har nu studerat om även kortvarigare och mindre intensiva träningsformer har samma effekt på hjärtskademarkörerna. Informationen är viktig för att korrekt bedöma patienter som söker akut efter träningspass.
I studien fick tio friska försökspersoner med en medelålder på 30 år delta i ett timslångt spinningpass, där forskarna mätte hjärtskademarkörer i blodet strax före, en timme efter och 24 timmar efter träningen. Studien visade att nivåerna av en vanligt använd hjärtskademarkör, hjärtenzymet troponin T, fördubblades en timme efter passet. Hos två av individerna ökade enzymet till och med till de nivåer som rutinvården använder som gräns för hjärtinfarkt.
–Hos samtliga försökspersoner återgick värdena till det normala ett dygn efter spinningpasset. Det är en viktig skillnad mot patienter som haft hjärtinfarkt, där förhöjda värden på markörerna är synliga i upp till flera dagar efter infarkten, säger Smita Dutta-Roy, forskare vid Sahlgrenska akademin.
Den träningsutlösta förhöjningen av hjärtmarkörer hos friska försökspersoner är sannolikt inte farlig, utan en normal kroppslig reaktion på träningen. Men likheten med en hjärtinfarkt gör att akutvården måste vara mer uppmärksam, menar Smita Dutta-Roy:
–När någon söker på en akutmottagning för bröstsmärtor och ett blodprov visar att hjärtskademarkörerna ökar, är det alltså viktigt att känna till att en sådan ökning även kan ses även hos friska efter ett vanligt träningspass, säger Smita Dutta-Roy.
Forskarna vid Sahlgrenska akademin hoppas nu kunna sprida kunskapen till kollegor som arbetar med patienter med bröstsmärta.
Studien “A single-bout of one-hour spinning exercise increases troponin T in healthy subjects” publicerades i tidskriften Scandinavian Cardiovascular Journal.
Kontaktinformation
Kontakt:
Smita Dutta-Roy, forskare vid institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, och specialistläkare vid Kardiologen, Sahlgrenska universitetssjukhuset
0704-533 821
031-342 75 45
Smita.dutta-roy@vgregion.se
Kan arter bildas utan att vara geografiskt isolerade? Frågan har varit kontroversiell i decennier. Nu bidrar forskning från Högskolan i Skövde till att sprida ljus över frågan. Livskraftiga hybrider spelar en viktig roll i den nya förklaringsmodellen.
Om en grupp djur blir isolerade på en ö anpassar sig djuren till öns speciella miljö. Över en period av flera tusen år blir anpassningen allt mer omfattande och till slut har en ny art bildats.
Teoretiskt skulle djur och växter också kunna bilda nya arter utan att vara geografiskt isolerade. På fackspråk kallas detta sympatrisk artbildning. Den rådande teorin om sympatrisk artbildning har dock väckt skepsis hos många forskare. Skeptikernas huvudargument har varit att teorin är så osannolik att sympatrisk artbildning inte skulle fungera i praktiken.
Nu har dock forskare vid Högskolan i Skövde och Universitetet i Berkeley gjort virtuella simuleringar som hjälper till att förklara hur sympatrisk artbildning kan gå till. Det rör sig om en trestegsraket där steg ett är mest intressant. Här spelar nämligen livskraftiga hybrider – en korsning mellan två genetiska varianter – en viktig roll.
– Ända sidan Darwins tid har vi trott att evolutionen drivs framåt av att hybrider är genetiskt sämre och ofta inte kan fortplanta sig. Men i våra simuleringar har vi fått fullt funktionella hybrider som kan vara ett viktigt mellansteg vid sympatrisk artbildning, säger Noel Holmgren professor vid Högskolan i Skövde.
För att hybriderna ska kunna fortplanta sig måste vissa av deras gener vara avslagna. Regleringen av generna uppstår av sig självt om djuren eller växterna finns i en miljö där de på något sätt kan specialisera sig på att utnyttja olika resurser, till exempel olika typer av mat.
Det finns dock en nackdel med att gener är avstängda i vissa generationer – de individer som bär på de avstängda generna bär också på dolda skadliga mutationer. Generation efter generation blir de skadliga anlagen allt fler. Till slut har ansamlingen blivit så stor att det är lönsamt för individer att bara para sig med en partner från sin egen genetiska variant. På det sättet kommer deras avstängda skadliga gener att fortsätta vara vilande och inte slå igenom hos deras avkomma.
– När processen nått hit är kommer hybriderna ganska snart att försvinna. Därmed är artbildningen klar, hybriderna är ute ur leken och två nya arter har bildats, summerar Noel Holmgren.
De två nya arterna bär nu på dolda gener från sin evolutionära historia. Med tiden ansamlas det mutationer i de dolda generna och förstärker barriären mellan de två nya arterna.
– Den här processen är relativit sett snabb. Därför passar förklaringsmodellen bra ihop med de belägg vi fått på senare tid om att arter har bildats sympatriskt under en kort period, avslutar Noel Holmgren.
För ytterligare information kontakta:
Noel Holmgren, professor i teoretisk ekologi, Högskolan i Skövde, tel 0500 – 44 86 07
Samhällen av honungsbin (Apis mellifera) angrips ofta av varroakvalster som också överför virussjukdomar till bina. Detta leder till att hela samhällen dör på två till tre års sikt om biodlaren inte bekämpar kvalstren, främst med acaricider.
– Men varroakvalstren dödar inte bisamhällena direkt, utan genom att de överför virus, bland annat deformed wing virus till bina, säger Barbara Locke vid institutionen för ekologi, SLU.
Barbara Locke och hennes kollegor vid SLU beskriver i en artikel i Applied and Environmental Microbiology att den kemiska bekämpningen mot kvalstren till en början förvärrar virusinfektionerna bland bina. Det kan bero på att det kemiska medel som används i kuporna, tau-fluvalinate, försvagar bina och/eller påverkar deras immunförsvar.
Så småningom minskar dock även virusinfektionen mer och mer, allt eftersom de virusöverförande kvalstren dör, men virusinfektionen minskar inte lika fort som kvalstren dör. Därför är det viktigt att bekämpa kvalstren tidigt på säsongen så att virusnivån inför invintringen är så låg som möjligt, och att bara bekämpa med tau-fluvalinate vid höga kvalsternivåer.
– Bekämpning med acaricider är fortfarande den mest effektiva metoden när man har stor kvalsterförekomst, men för att upprätthålla en låg infektionsgrad kan man använda alternativa, icke-kemiska metoder, säger Barbara Locke.
Mer information
Acaricide Treatment Affects Viral Dynamics in Varroa destructor- Infested Honey Bee Colonies via both Host Physiology and Mite Control, Journal of Applied and environmental microbiology, 78:227-235,
Högskolan På Gotland har genom ämnet Energiteknik blivit svensk nod i The European Academy for Wind Energy, EAWE www.eawe.eu [Ref 1]. EAWE startade 2004 och är Europas ledande nätverk inom vindkraftsområdet med flera betydande lärosäten som medlemmar. Sverige har tidigare inte varit representerat men har nu blivit medlem med Stefan Ivanell som representant i styrelsen. Stefan Ivanell är ämnesansvarig för energiteknik på Högskolan på Gotland. Övriga akademiska aktörer i Sverige inom området kan nu knytas till denna nod.
– Det här är ett internationellt erkännande för vår höga kvalitet inom utbildning och forskning inom området, säger Stefan Ivanell.
Högskolan på Gotland har även skrivit ett avtal om samarbete med Chinese Wind Energy Association, CWEA, som är placerat i Peking. Samarbetet rör studentutbyte samt samarbete med vindkraftsindustrin i Kina, som är det land i världen där vindkraften byggs ut snabbast just nu.
– Vi räknar med att ta emot minst 4 kinesiska studenter årligen, säger Stefan Ivanell.
Högskolan på Gotland har även skrivit ett avtal om samarbete med North China Electric Power University i Peking. Samarbetet rör utbyte av studenter, lärare samt forskning.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Stefan Ivanell, Universitetslektor i energiteknik
Institutionen för kultur, energi och miljö
E-post: stefan.ivanell@hgo.se
Telefon: +46498299733
www.eawe.eu [Ref 2]
www.hgo.se/windpower [Ref 3]
– Jag har försökt att kartlägga var någonstans i Sverige som det finns TBE-virus och bestämma vilken typ av TBE-virus det rör sig om, säger Wessam Melik, doktorand i molekylärgenetik.
Det vanligaste ”fästingviruset” i Sverige är Västeuropeiskt TBE, men två betydligt mer aggressiva virusvarianter, Sibirisk och ”Far Eastern” TBE, finns i dag mycket nära Sverige.
Förekomsten av TBE-virus har generellt sett ökat de senaste åren. Det beror bland annat på det allt mildare klimatet som förlänger fästingsäsongen, vilket är en förutsättning för att TBE-viruset skall förekomma.
– Sibiriskt TBE har upptäckts i Finland och alla tre virustyper finns i de baltiska länderna. När Sibiriskt och ”Far Eastern” TBE väl kommer till Sverige måste vi vara beredda, säger Wessam Melik.
Wessam Melik har också utvecklat TBE-virus-replikon som han använder för att studera replikeringen av viruset i olika cellmiljöer.
– Fästingen är kallblodig så virusets miljö i fästingcellen har ofta en låg temperatur och då är viruset mer passivt. När TBE-viruset kommer till ett varmblodigt däggdjur tror vi att aktiviteten ökar då replikeringen sätter igång och då massproduceras viruset, säger Wessam Melik.
Det förefaller som att viruset helt enkelt har en mekanism som främjar replikering i varmblodiga däggdjursceller, medan virusnivåerna hålls tillbaka vid lägre temperaturer. Detta kan förklara varför det ofta varit svårt att upptäcka TBE-virus i naturen.
Om TBE-virus
TBE-virus sprids till människor via fästingbett. Den som blir smittad riskerar att drabbas av infektion i centrala nervsystemet, vilket kan leda till allvarlig hjärninflammation.
Wessam Melik är doktorand i molekylärgenetik vid Södertörns högskola och Stockholms universitet. Han nås på mobilnummer 070 765 20 90 eller e-post: ola.svenonius@sh.se.
Wessam Melik disputerar på avhandlingen ”Molecular characterization of the Tick-borne encephalitis virus; Environments and replication” fredag den 27 januari 2012 kl 10-13, Magnelisalen Stockholms universitet, Svante Arrhenius väg 12.
Opponent är Dr. Sonja M. Best, National Institute of Allergy and Infectious Diseases (NIAID) NIH, USA
_____________________________________________________
Det finns en bristande kunskap om miljökompensation, trots att det finns inskrivet i svensk miljölagstiftning. Intresset för miljökompensation, det vill säga att exploatören gottgör för de miljövärden som skadats, är stort ute bland kommuner, handläggare och konsulter. Stöd genom förarbeten, råd och riktlinjer för hur man skall gå till väga för att utforma kompensationsåtgärder är däremot en bristvara.
Det säger Jesper Persson, forskare i landskapsutveckling vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Alnarp. Han har studerat hur miljökompensationen används.
Inte heller finns det tillfredställande kunskap om omfattning eller utvärderingar. I stället för att kompensation används för att utveckla vardagslandskapet och skapa nya värdefulla naturområden finns det risk för att kompensation missbrukas för att legitimera projekt, anser Jesper Persson. I dag används miljökompensation framför allt i samband med anläggning av nya bostadsområden och vägar, men finns också inom klimatkompensation i form av trädplantering.
I studien, ”Ska vi kompensera för skadade naturvärden och i så fall hur? Om svenska miljödiskurser och legitimitet kring kompensation av naturvärden”, finansierad av Formas, undersöktes även värderingar kring miljökompensation och hur dessa skiljer sig åt mellan olika yrkesgrupper. I projektet studeras synen på metodologi, sociala aspekter och delaktighet bland civilingenjörer, landskapsarkitekter, biologer och ekonomer.
Utifrån dessa områden avvek framför allt två grupper: biologerna, som vill undvika att manipulera naturen för mycket, och landskapsarkitekter, som vill maximera nytta och skapa natur.
När det gäller sociala aspekter är det tydligt att landskapsarkitekterna skiljer sig från de andra grupperna. Det är denna grupp som överlägset mest tycker att man skall kompensera för rekreation, landskapsbild och kulturhistoriska naturmiljöer. Landskapsarkitekterna skiljer sig också från de andra grupperna i fråga om att fritidsintressen skall få påverka val av kompensationsåtgärder.
Studien visar också på många tydliga likheter i värderingar som kan ligga till grund för hur miljökompensationsverktyget kan utvecklas. Till exempel prioriterades generellt nyttoaspekten framför närhetsprincipen; många är positiva till att kompensationsåtgärderna görs större än 1:1 för att kompensera för till exempel osäkerheter och tidsskillnader mellan skada och åtgärd. Det finns också ett starkt stöd för att beslutsgrunderna för en miljökompensation ska vara väl dokumenterade; att lokala fritidsintressen bör få påverka utformningen av kompensationsåtgärderna och att intresseorganisationer inte bara ska informeras om utan också delta i beslut om val av kompensationsåtgärder.
För mer information: Jesper.Persson@slu.se
Tel: 040-41 51 55, 076-118 00 69
SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.
När kroppens celler bryter ner näringsämnen skickas överflödiga byggstenar, metaboliter, ut ur cellerna. Halterna av dessa restprodukter påverkas bland annat av vårt hälsotillstånd. Det sker på ett högst specifikt sätt som kan liknas vid att varje sjukdom lämnar ett unikt fingeravtryck i metabolitsammansättningen. Dessa ofta komplexa fingeravtryck kan spåras i biologiska prover (blod, urin eller vävnad)med hjälp av kraftfulla analytiska instrument kombinerat med kemometriska metoder för databearbetning och analys. Metoden kallas metabolomik.
Elin Thysell har i sin avhandling arbetat med att utveckla metoder specifikt för bearbetning och analys av metabolomikdata. Detta med avsikten att kunna använda metabolomik inom medicinska frågeställningar med målet att öka möjligheterna att diagnostisera, förstå och i förlängningen behandla prostatacancer.
Ofta är det närvaron av dottertumörer, metastaser, som bestämmer allvaret vid en cancersjukdom. För att behandla patienter med avancerad prostatacancer är det mycket betydelsefullt att hitta metastaser tidigt i utvecklingen. Metastaser från prostatatumörer återfinns ofta i skelettetet. Elin Thysell har därför studerat vad som reglerar tillväxt av benmetastaser vid aggressiv prostatacancer genom att analysera normal prostatavävnad och vävnad från benmetastaser från patienter med prostatacancer och andra cancersjukdomar.
Hon hittade entydiga mönster som utmärker benmetastaser hos patienter med prostatacancer. Något överraskande upptäcktes höga halter av kolesterol i metastasvävnad från patienter med prostatacancer, i jämförelse med de andra undersökta vävnaderna och i jämförelse med metastasvävnad från andra cancertyper. Vidare visade studien att tumörcellerna både verkar kunna bilda kolesterol på egen hand och ta upp det från omgivningen.
– Utifrån mina resultat i kombination med tidigare fynd tror jag att kolesterol används till olika processer som är viktiga för en tumörcell, till exempel för att den ska kunna växa och invadera omkringliggande vävnad, säger Elin Thysell.
I studien hittades även höga nivåer av andra metaboliter som förekommer vid ämnesomsättning i kroppens celler och vävnader. Bland dessa återfanns bland annat metaboliter som möjligen även går att spåra i blod hos patienter med metastaser.
I dag ställs diagnosen prostatacancer först och främst genom att man mäter halten av PSA, ett prostataspecifikt antigen i blod. Ett problem är dock att PSA inte kan användas för att skilja på aggressiv cancer och benign sjukdom. Ett positivt PSA-prov kan betyda många saker, allt ifrån en infektion, inflammation eller förstorad prostata till i värsta fall en aggressiv cancer. Det leder till att många patienter överbehandlas samtidigt som andra förbises.
– Målet är att hitta en ny metod som är lika enkelt som PSA-provet, alltså detekterbart i ett blodprov, men som kan tala om vilka patienter som bär på den aggressiva formen av sjukdomen och är i behov av behandling. Genom att studera metabola fingeravtryck i vävnads- och blodprover från friska och patienter kan vi lära oss mer om bakomliggande mekanismer och förhoppningsvis utveckla och ge mer individuellt anpassade behandlingar på sikt, säger Elin Thysell.
Om disputationen:
Fredagen den 27 januari försvarar Elin Thysell, kemiska institutionen, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Multivariate profiling of metabolites in human disease – method evaluation and application to prostate cancer. Svensk titel: Multivariat profilering av metaboliter inriktat mot männskliga sjukdomar – utvärdering av metoder och tillämpning inom prostatacancer.
Disputationen äger rum kl. 10.00 i Sal KB3B1, byggnad KBC.
Fakultetsopponent är docent Janne Lehtiö, Institutionen för onkologi-patologi, Karoliska Institutet, Stockholm, Sverige.
Läs hela eller delar av avhandlingen på:
För ytterligare information, kontakta gärna:
Elin Thysell, kemiska institutionen
Telefon: 090-786 53 58
E-post: elin.thysell@chem.umu.se
– Det verkar som om vi inte nöjer oss med första bästa alternativ utan är allt mer selektiva, säger Katarina Haugen vid Umeå universitet.
Hon har i sin avhandling studerat hur viktigt vi tycker det är att ha nära till arbete, utbildning, servicefunktioner, fritidsaktiviteter och sociala relationer, och hur den fysiska tillgängligheten har utvecklats den senaste tiden.
Enligt Katarina Haugens avhandling värderas närhet högt för flertalet destinationer, särskilt för praktiskt betonade destinationer som arbete, skola och livsmedelsbutiker. Men resultaten visar också att vi ofta väljer att besöka mer avlägsna alternativ istället för de närmast belägna.
– I genomsnitt åker vi ungefär dubbelt så långt som vi faktiskt skulle behöva göra, säger Katarina Haugen.
Att avståndet i många fall är underordnat andra faktorer är tydligt för både fritids- och servicedestinationer, som exempelvis idrottsanläggningar, vårdcentraler, livsmedelsbutiker och klädaffärer.
– Kanske upplevs inte de närmaste alternativen som fullgoda, eller att de inte ligger åt rätt håll för att vi ska kunna utföra andra nödvändiga ärenden, säger Katarina Haugen, och påpekar att den ökade tillgången till snabba transportmedel också gjort det lättare för oss att överbrygga avstånden.
Att försöka minimera sitt resande har alltså inte hösta prioritet idag, utan det handlar snarare om att nå de destinationer som bäst överensstämmer med våra egna preferenser.
– Vissa saker är helt utbytbara medan andra är uppfattas som mer unika och väljs på ett mer personligt sätt. Därför är man ofta villig att resa längre till vissa typer av destinationer än till andra. Men så länge det gäller vardagsaktiviteter så finns det ju ganska tydliga begränsningar i hur långa resor man har tid med.
Baserat på officiella registeruppgifter och information från nationella resvaneundersökningar för åren 1995 och 2005, visar också Katarina Haugen att närheten till flertalet destinationer har ökat för de allra flesta svenskar. Den ökade närheten är faktiskt ett generellt fenomen och inte bara begränsat till städerna – även i många glesbefolkade områden har tillgängligheten förbättrats, mycket beroende på servicefunktioners ändrade lokaliseringsmönster.
– Trots att de flesta har fått närmare till olika vardagsdestinationer finns det förstås enorma skillnader i utgångsläge mellan stad och land när det gäller tillgänglighet.
Utvecklingen över tid har alltså medfört en ökad närhet till flera destinationer. Många av dessa destinationer hör dock till dem till vilka närheten anses vara av mindre betydelse, till exempel biografer, klädbutiker och restauranger. Samtidigt har vi fått längre till betydelsefulla sociala relationer, som till exempel föräldrar och vuxna utflyttade barn. Katarina Haugen menar att den fortgående förtätningen av befolkningsfördelningen förklarar en del av utvecklingen.
– Om unga människor väljer att lämna de mer glesbefolkade områdena till förmån för större städer blir ju avstånden till familjemedlemmar, och mellan generationer, ganska stora.
Resultaten baseras på tre olika enkäter med mellan cirka 2 700 och 13 000 deltagare i olika åldrar, och registerdata som omfattar hela befolkningen. Bostadens läge används som geografisk utgångspunkt för studierna.
Fakta om disputationen
Fredagen den 27 januari 2012 försvarar Katarina Haugen, institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet, sin avhandling med titeln The accessibility paradox – everyday geographies of proximity, distance and mobility. Svensk titel: Tillgänglighetsparadoxen – geografisk närhet, avstånd och mobilitet i vardagsperspektiv.
Disputationen äger rum kl. 10.15 i Hörsal F, Humanisthuset.
Fakultetsopponent är professor David Banister, Transport Studies Unit, School of Geography and the Environment, Oxford University.
Kontaktuppgifter:
Katarina Haugen,
institutionen för geografi och ekonomisk historia, Umeå universitet
E-post: katarina.haugen@geography.umu.se
Telefon: 090 786 58 98, 0734 445 007
Läs hela eller delar av avhandlingen
Med fokus på professionell arbetsutrustning i framtidens gruvmiljö, har elva studenter i ett terminsprojekt kartlagt problem- och utvecklingsområden genom bland annat intervjuer och studiebesök i Bolidens Renströmsgruva utanför Skellefteå. Syftet med projektet har varit att identifiera relevanta designmöjligheter och nya effektiva och säkra rutiner, utrustning och produkter för nästa generations gruvarbetare.
Projektet har resulterat i elva individuella designprojekt uppdelat i tre huvudområden: ”Fordonskoncept” med sju olika fordon för antingen borrning, laddning av sprängämnen, borttagning av lösa bergsdelar, ”rockbolting” eller transport av personal och material; ”Hjälmkoncept” med tre olika förslag som fokuserar på säkerhet, kommunikation och arbetsljus; samt ett projekt som inriktar sig på ”Autonom inspektion” av berget för ökad personalsäkerhet.
Projektet startade i början av november i fjol och är ett samarbete mellan Designhögskolan och Boliden som har varit projektets sponsor samt Atlas Copcos Industridesignkompetenscenter i Örebro som har bidragit med design-feedback. Representanter från både Boliden och Atlas Copco kommer att finnas på plats.
Om masterprogrammet i avancerad produktdesign:
Avancerad produktdesign (APD) är ett två-årigt masterprogram vid Designhögskolan. De elva studenterna på APD representerar nio olika nationaliteter: Sverige, Danmark, Tyskland, Holland, Frankrike, England, USA, Canada och Colombia. Mer information om programmet: http://www.dh.umu.se/education/programmes/ma-in-advanced-product-design/intro.aspx
För mer information, kontakta gärna:
Thomas Degn, programansvarig
Telefon: 070-684 64 09
E-post: thomas.degn@dh.umu.se
